Stycket

6.1. 7 Något om terminologin 61 liga principer är avgörande för bedömning av rättshandlingars verkliga innebörd (kategori 3). Att för rättstillämpningen vad gäller rättshandling ars verkliga innebörd exkludera principer som enbart utgör ett hävdande av målsättningar/ambitioner för beskattningen utan något stöd i det rättsliga materialet, dvs. lagregler eller praxis, är för mig en logiskt och riktig av gränsning då beskattningen lever under ett strikt föreskriftskrav. Med detta inte sagt att det inte föreligger svårigheter att avgöra var gränsen går för principarguments användning i rättstillämpningen, dvs. hur stark måste förankringen i det rättsliga materialet och inte minst lagen vara? Det bör även sägas att det faktum.a tt HFD tillämpat en skatterättslig princip (eller inte gjort detta) i en viss situation inte ska tas till intäkt för att principen har generell normativ räckvidd (eller inte har detta). Det krävs med andra ord att principen vid prövningen i det enskilda fallet kan härle das ur skattelag eller praxis för att den ska ha normativ verkan vid rättstil lämpningen. Något mer bör även sägas om normerande principer som kan härledas ur praxis. Att jag uttolkar normerande principer utifrån praxis och inordnar praxisfall i dessa är enligt min mening ett bra sätt att förklara innehållet i gällande rätt. En för denna undersökning sådan central skatterättslig prin cip kan benämnas som principen gällande vem som ska beskattas for inkomst (t.ex. beskattning såsom för lön hos fysisk person och inte bolagsin komst).Denna princip (dvs. hos vem en inkomst ska anses uppstå och beskattas) har rimligen sin utgångspunkt i skatteförmågeprincipen, realisa tionsprincipen samt inkomstbegreppet. Principen återfinns i inkomstbe skattningens grundstruktur och systematik samt i direkta regler i IL, vilka sedan ytterligare klargjorts i praxis. En annan skatterättslig princip ur praxis i denna undersökning som har utgångpunkt i källteorin och inkomstbe greppet och återfinns i inkomstbeskattningens grundstruktur och systema tik och direkta bestämmelser kan benämnas principen om att en skattskyldig inte råder över en inkomsts karaktär (t.ex. beskattning såsom för lön och inte kapitalvinst). I RÅ 1986 ref. 75 .var principen gällande vem som ska beskattas for inkomst avgörande. En förmån förelåg som skulle beskattas (dvs. ut gångspunkt i skatteförmågeprincipen, realisationsprincipen och inkomst begreppet). RÅ 2008 ref. 66 utgör ett exempel på principen att en skattskylr ., dig inte råder över en inkomsts karaktär, dvs. något som i grunden sannolikts. 61