Stycket

39.1.5 Avgränsningar 35 exempelvis marknadsmässigheten (d vs. bara en bedömning av omständig heter som inte omedelbart bestäms av rättsliga normer) är fallen exklude rade. Jämfört.ex. RÅ 2010 ref. 67 nedan där det rättsliga mellanhavandet "lån" inte är ifrågasatt utan enbart den marknadsmässiga nivån på räntan. I RÅ 2010 ref. 67 prövades prissättning av räntor på koncerninterna lån från ett svenskt moderbolag till ett svenskt dotterbolag.Typiskt sett bru kar man i internprissättningssammanhang bortse från koncernförhållanden och i stället betrakta avtalsparterna som självständiga enheter. I rättsfallet medförde emellertid moder-dotterbolagsförhållandet i sig att kreditrisken bedömdes som lägre. Genom att det faktiskt inte fanns några andra långi vare som kunde konkurrera om säkerheterna i dotterbolaget var det inte nödvändigt för moderbolaget att kräva en formell säkerhet för sina lån. Moderbolaget kunde ju genom sitt ägarinflytande säkerställa att dotterbo laget inte tog upp nya lån med säkerhet som skulle försämra moderbolagets position som borgenär. Lånet skulle alltså värderas med beaktande av den säkerhet som moderbolagets kontroll över dotterbolaget medförde, trots att någon formell säkerhet faktiskt inte ställts. Av den anledningen framstod den tillämpade räntan -som värderats under förutsättningen att ingen sä kerhet ställts för lånet -som för hög. I sammanhanget bör nämnas att det inte tycks ha funnits något hinder för det lån tagande dotterbolaget att ställa ut motsvarande säkerhet som tidigare långivare hade krävt. I så fall hade räntan kunnat avtalas till en lägre nivå. Det framstår som mindre sannolikt att en oberoende låntagare skulle avstå från att lämna tillgängliga säkerheter och i stället godta en högre ränta. En del av betalningen som betecknats som ränta var enligt HFD inte ränta, dvs. felaktigt betecknad. Detta base rade HFD på den implicita säkerhet som aktieägandet gav i just den före varande situationen, vilket minskade kreditrisken på lånet och således be tingade en länge ränta jämfört med ett lån som inte hade någon säkerhet alls (det bör även sägas att prövningen av avdragsrätten skedde mot 16 kap. IL och inte 14 kap. 19 § IL). Enligt min mening ligger det närmast till hands att se "överräntan" som förtäckt utdelning. Omständigheten, dvs. räntans marknadsmässighet, bestäms inte omedelbart av rättsliga normer. Räntenivån ifrågasattes på ett lån där det rättsliga mellanhavandet, dvs. själva lånet, i sig inte ifrågasattes/analyserades och bedömdes, varför fallet avgränsats bort ur undersökningen.s. 35