Se RÅ 1987 ref. 78 och RÅ 1997 ref. 44.
Hänvisas från p. 27 (s. 288)
1.Av rättsfallgenomgången avseende normtillämpningstyp av rättsfall i kates. 288
2.gori 1 och den gjorda analysen av respektive avgörande framgår att prövs. 288
3.ningen ska ske genom en civilrättslig avtalstolkning när de skatterättsligas. 288
4.föreskrifterna lägger civilrättsliga förhållanden och rättshandlingar tills. 288
5.grund för de skatterättsliga konsekvenserna. Civilrätten är i dessa situatios. 288
6.ner prejudiciell i förhållande till beskattningen. Den gemensamma partsvils. 288
7.jan får som ovan sagts därmed en central betydelse vid fastställandet avs. 288
8.rättshandlingars verkliga innebörd. Rättsfallsgenomgången visar att någons. 288
9.skatterättslig genomsynsprincip inte finns i dessa situationer.s. 288
10.Vad gäller den ekonomiska effekten eller den "ekonomiska innebörden"s. 288
11.verkar denna mer fungera som ett tolkningsdatum vid fastställandet av vads. 288
12.som faktiskt har hänt och parternas avsikter än en självständig grund förs. 288
13.omkvalificering. Detta förefaller rimligt då de ekonomiska konsekvensernas. 288
14.är en följd av de juridiska och inte tvärtom. Att rättshandlingarna tillsams. 288
15.mans ger ett ekonomiskt resultat som får hela förfarandet att framstå soms. 288
16.omotiverat, oaktat skattevinsten, kan dock i kombination m.ed att rättss. 288
17.handlingarna företagits _under en kort tid ansetts motivera att en sammans. 288
18.tagen bedömning bör göras av rättshandlingarna. Detta behöver emellertids. 288
19.inte innebära att den verkliga innebörden är en annan än den avtalade. Ens. 288
20.skattskyldigs önskan att uppnå skattefördelar innebär inte att rättshands. 288
21.lingars yttre form kan frångås eller ens ska beaktas vid prövningen av dens. 288
22."verkliga innebörden". Den ekonomiska innebörden har vid bedömning avs. 288
23.verklig innebörd emellertid särskild betydelse när fråga är om analys ochs. 288
24.bedömning av ekonomiska begrepp som inte omedelbart bestäms av rättss. 288
25.liga normer utan i stället av en bedömning av ekonomiska fakta och desss. 288
26.betydelse. Jämför med exempelvis bestämning av om en betalning utgörs. 288
27.ränta baserat på om denna utgör ersättning för kredit.s. 288
28.Att en skattskyldig velat uppnå skattefördelar genom att strukturera förs. 288
29.farandet på ett visst sätt ska bortses ifrån vid fastställandet av rättshandlings. 288
30.arnas "verkliga innebörd". Riktigt rubricerade rätthandlingar som verkligens. 288
31.är vad de utgör sig för att vara kan alltså inte omklassificeras bara för att dets. 288
32.skatterättsliga utfallet är "oönskat" från ett fiskalt perspektiv. HFD hars. 288
33.framhållit att man inte kan frånkänna transaktionerna de rättsverkningars. 288
34.6.4 Civilrätten prejudicieff 289 som följer av deras formella innehåll enbart på den grunden att det enda syftet bakom upplägget varit att uppnå skattefördelar. Rättsfallsgenomgången i avsnitt 2 visar att det är ytterst sällan som HFD gett ett civilrättsligt begrepp en särskild skatterättslig betydelse. Ett avgö rande som jag funnit där detta tycks vara fallet är RÅ 2004 ref. 1. Målet utgör enligt min mening ett exempel på när HFD i rättstillämpningen gett ett civilrättsligt begrepp (u tdelning) en särskild skatterättslig betydelse. Vid förmögenhetsöverföringar i sidledur aktiebolag genom underpris transaktioner finns det således enligt min mening en särskild skattemässig utdelningsnorm som HFD skapat. Den av HFD skapande normen baserar sig dels på principen att en person som kan disponera över viss inkomst. (enligt HFD:s praxis) inte kan undgå beskattning genom att styra denna till annat rättssubjekt ("principen gällande vem som ska beskattas för inkomst"), dels på att undantag från nämnda av HFD skapade skattemäs siga normerande princip bara kan göras om det är fråga om en godkänd underprisöverlåtelse enligt UPL/23 kap. IL.Vid bedömningar om beskattning för utdelning ska aktualiseras kan följande enligt min mening summeras. För de fall utdelning inte återfinns särskilt definierat i skatte rättsliga bestämmelser/praxisoch/eller något förfogande över en förmö genhetsöverföring inte föreligger (enligt HFD:s praxis) som kan bli föremål för utdelningsbeskattning är det avgörande om utdelning föreligger civil rättsligt (dvs. mål i kategori 1, se RÅ 1990 ref. 115 och RÅ 1998 ref. 9). Om bedömningen ger·v id handen att utdelning föreligger enligt någon av utdelningsnormerna behöver sedan en bedömning göras om undantag från utdelningsbeskattning kan ske (exempelvis enligt 23 kap. IL, 24 kap. IL etc.). Att i rättstillämpningen de lege ferenda skapa särskilda skatterättsliga normer när civilrättsliga begrepp återfinns i skattelagstiftningen Gfr utdel ning i RÅ 2004 ref. 1) riskerar att skapa förvirring, försämrar förutsebarhe ten och rättssystemets koherens. Det kan enligt min mening diskuteras om inte HFD i förmögenhetsöverföringen i RÅ 2004 ref. 1 borde låtit civilrät ten vara prejudiciell i stället för att skapa en särskild skattemässig utdel-s. 289
35.290 6. Sammanfattande analyss. 290
36.ningsnorm. Det är inte säkert att utgången hade blivit annorlund~ genoms. 290
37.en dylik normtillämpning.s. 290
38.RÅ 2001 ref. 50 kan vid en första anblick indikera att det finns utrymmes. 290
39.att i praxis anpassa och modifiera civilrättsliga begrepp mot bakgrund avs. 290
40.syftet med de ifrågavarande skattebestämmelserna. Enligt min mening hars. 290
41.HFD i fallet gjort en analys och skatterättslig kvalificering av arbetsgivars. 290
42.begreppet enligt SAL, dvs. det är i grunden inte fråga om en civilrättsligs. 290
43.analys och rättslig kvalificering. Det civilrättsliga arbetsgivarbegreppet hars. 290
44.förvisso fångats upp av HFD. Skattekällorna har dock varit vägledande vids. 290
45.kvalificeringen. Enligt min mening har bedömningen av rättshandlingars. 290
46.nas skatterättsliga innebörd gjorts utifrån de faktiska förhållandena ochs. 290
47.parternas avsikt. Det rimliga är att tolka avgörandet utifrån att parternas. 290
48.råder över sina civilrättsliga överenskommelser (dvs. villkoren i avtalen gäls. 290
49.ler dem emellan), men att de inte råder över det från civilrätten särskildas. 290
50.skatterättsliga arbetsgivarbegreppet enligt SAL.s. 290