Se RÅ 1989 ref. 31, RÅ 1995 ref. 84 I och II, RÅ 2000 ref. 21 II. RÅ 2009 ref. 47 och HFD 2011 ref. 19.
Hänvisas från p. 7 (s. 240)
1.Vid beskrivningen av slutsatser är det lämpligt att skilja på företeelserna pås. 240
2.forhand planerade rättshandlingskedjor och rättshandlingar som är nära knuts. 240
3.na och beroende av varandra.s. 240
4.4.3.1 På förhand planerade rättshandlingskedjors. 240
5.Följande slutsatser kan dras när fråga är om en på förhand planerad rättss. 240
6.handlingskedja när särskilda skatterättsliga definitioner avgör utgången is. 240
7.mål om verklig innebörd:s. 240
8.Det är inte möjligt att omkvalificera rättshandlingar för sådana rättss. 240
9.figurer som definieras i skatterättslig reglering när kraven för vad soms. 240
10.särskilt är föreskrivet för sådana rättsfigurer är uppfyllda (t.ex. koncerns. 240
11.bidrag i RÅ 2000 ref. 21 Il, underprisöverlåtelser i HFD 2011 ref. 19).s. 240
12.Detta även om rättshandlingarna skulle visa sig ha atypiska/säregnas. 240
13.inslag. Om de rättsfakta som föreskrivs i den reglerade definitionen ärs. 240
14.uppfyllda går det inte att med åberopande av andra rättsfakta unders. 240
15.känna definitionens lagreglerade rättsföljd.s. 240
16.4.3 Skatterättslig bestämmelse/terminologi är avgörande 241s. 241
Rättshandlingar som är nära knutna och
1.beroende av varandra Följande slutsatser kan dras när fråga är om rättshandlingar (t vå eller flera) som är nära knutna och beroende av varandra när särskilda skatterättsliga definitioner avgör utgången i mål om verklig innebörd: -Det är inte möjligt att lägga civilrättsligt giltiga rättshandlingar eller avtal sedda var för sig till grund för beskattningen när det i skattelagstift ningen finns definitioner och de uppställda villkoren är uppfyllda (t.ex. arbetsgivarbegreppet i RÅ 2001 ref. 50) eller inte är uppfyllda (t.ex. för bättringsutgift i RÅ 1999 not. 18) när gemensam bedömning görs av till varandra nära knutna och av varandra beroende rättshandlingarna.s. 241
Avslutande kommentar
1.Vid normtillämpningstyp kategori 1-fall har partsavsikten mycket stor betydelse för tolkningen, medan detta inte gäller för normtillämpningstyp kategori 2-fall. Vid kategori 2 ska skatterättslig tolkningsmetod tillämpas. Till skillnad från kategori 1-fall löses skatterättsliga problem i kategori 2fall inte fristående från lagstiftningen med hjälp av problemlösning som bygger på utrönandet av parternas avsikt, systemtänkande, syften och teo ribildning. Detta har enligt min mening sin grund i bl.a. föreskriftskravet och att rättskällorna (dvs. när det inte är fråga om att civilrättsliga begrepp används i skatterätten och civilrättslig analys och rättslig kvalificering är prejudiciell) inordnas i en relativt fast rättskällehierarki med lagtexten som en rättskälla som ska användas, förarbeten och HFD:s prejudicerande praxis som bör användas och doktrin, SKV:s publikationer, övriga rättsfall som i vissa situationer kan komma att få användas. Denna övergripande slutsats kan också formuleras enligt följande. Vid kategori 2 (dvs. skatterät tens normalområde) är utrymmet för analog och extensiv rättstillämpning synnerligen begränsat. Jämför slutsatsen när det är fråga om en på forh and planerad rättshandlingskedja när särskilda skatterättsliga definitioner avgör utgången i mål om verklig innebörd, dvs. det är inte möjligt att omkvalifi cera rättshandlingar för sådana rättsfigurer som definieras i skatterättslig reglering när kraven för vad som särskilt är föreskrivet för sådana rättsfigu rer är uppfyllda. Detta även om rättshandlingarna skulle visa sig ha aty piska/s äregna inslag. Om de rättsfakta som föreskrivs i den reglerade defi-s. 241
2.242 4. Slutsatser om hur HFD bedömer sammansatta rättsbandlingskedjors. 242
3.nitionen är uppfyllda går det inte att med åberopande av andra rättsfaktas. 242
4.underkänna definitionens lagreglerade rättsföljd.s. 242
5.Vid rättshandlingar (t vå eller flera) som är nära knutna och beroende avs. 242
6.varandra och särskilda skatterättsliga definitioner avgör utgången i mål oms. 242
7.verklig innebörd, bedömer jag att svårigheter i rättstillämpningen kan liggas. 242
8.i den initiala prövningen av vilken normtillämpningstyp som ska prövass. 242
9.(kategori 1 eller 2, set.ex. RÅ 1999 not. 18). När väl denna bedömnings. 242
10.gjorts har man antingen skatterättslig tolkningsmetod eller civilrättsligs. 242
11.analys och rättslig kvalificering att förhålla sig till.s. 242