2.4 · Sammanfattande analys kategori 2 och 3

1.I de fall det finns särskilda skatterättsliga begrepp och "principer" ska dessas. 202

2.beaktas vid fastställandet av rättshandlingarnas "verkliga innebörd" (set.ex.s. 202

3.RÅ 1986 ref. 75 om anställningsförmåner, RÅ 1989 ref. 31 och RÅ 2000s. 202

4.ref. 21 II om koncernbidrag, HFD 2011 ref. 19 om underprisöverlåtelser,s. 202

5.RÅ 1989 ref. 32 om ett arv i dess helhet trots vederlag, RÅ 199 5 ref. 8~ (Is. 202

6.och Il) om skatterättsliga förenklingsregler avseende anskaffningsutgift,s. 202

7.RÅ 1997 ref. 44 om räntebegreppet, RÅ 1992 ref. 56 och RÅ 2004 ref. 1s. 202

8.om utdelningsbeskattning).s. 202

9.Parterna må råda över de civilrättsliga transaktionerna men de råder is. 202

10.vissa situationer inte över den skattemässiga karaktären, vilket exempelviss. 202

11.kan vara fråga om att en förmån är en förmån oavsett hur denna rubriceratss. 202

12.civilrättsligt och att huvudprincipen är att beskattning ska ske. För atts. 202

13.beskattning inte ska aktualiseras i sådana situationer krävs att det i skattes. 202

14.lagstiftningen finns ett undantag. I exempelvis RÅ 2008 ref. 66 konstaterars. 202

15.HFD att avtalen inneburit att provisionsinkomsterna förts över till G.B.s. 202

16.från de av honom ägda bolagen. I det aktudla fallet är det högst osannolikts. 202

17.att inkomsterna från förmedlingsverksamheten skulle ha tillgodoförtss. 202

18.BIAB-bolagen om man inte samtidigt avtalat om att ersättningen slutligens. 202

19.skulle tillfalla ägarna av bilhandelsföretagen. HFD ifrågasätter inte atts. 202

20.medlen verkligen kommit BIAB-bolagen tillgodo och att G.B. inte kunnats. 202

21.förfoga över medlen förrän aktierna i BIAB-bolagen sålts och ersättnings. 202

22.för denna försäljning erhållits, dvs. det finns ett godkännande från HFD avs. 202

23.de civilrättsliga överenskommelserna. Avsikten med avtalsvillkoren ochs. 202

24.den slutliga ekonomiska effekten av dessa har varit att inkomsterna fråns. 202

25.2.4 Sammanfattande analys kategori 2 och 3 . 203 förmedlingsverksamheten skulle tillfalla ägarna av bilhandelsföretagen, varför inkomsten från försäljningen av aktierna enligt HFD ska beskattas i inkomstslaget tjänst. Målet utgör ett tydligt exempel på att en skattskyldig inte råder över skatterättsliga normerande principer, eller mera bestämt över en inkomsts karaktär, genom förvisso giltiga civilrättsliga överenskom melser och rubriceringar. För att vald rubricering skulle följas i det aktuella fallet hade det krävts en skatteregel som godtog en dylik inkomstöverfö ring/o mkaraktärisering. Jämför även med RÅ 1997 ref. 1 där en skattskyl dig inte rådde över en inkomsts karaktär. Bara för att "gåvan" erhållits från annan än arbetsgivaren innebar det inte att rubriceringen såsom gåva skulle godtas vid beskattningen. Om det finns ekonomisk intressegemenskap mellan arbetsgivaren och den som lämnat förmånen eller något annat sam band mellan dem som gör att förmånen kan härledas från arbetsgivaren, gäller principen från praxis att förmån ska anses erhållits.s. 203

26.I RÅ 2004 ref. 1 fanns bestämmelsen om hur en förmögenhetsöverfö ring vid en underpristransaktion skulle beskattas (dvs. undantag från skat temässig utdelning) reglerad i skattebestämmelserna, dvs. i UPL/23 kap. IL, vilket i den prövade situationen aktualiserade utdelningsbeskattning. Genom att undantag enligt 23 kap. IL inte förelåg och förmögenhetsöver föringen av HFD sågs som ett förfogande av aktieägarna över det överförda värdet i det överlåtande bolaget aktualiserades utdelningsbeskattning för aktieägarna. Att HFD skulle ha tillämpat normtypen civilrättslig bedöm ning är inte sannolikt enligt min bedömning. Detta för att något dylikt resonemang inte återfinns i domen och att svaret inte nödvändiggör att en bedömning görs av om utdelning lämnats civilrättsligt. RÅ 1992 ref. 5 6 visar att normerande skatterättsliga principer, i fallet dubbelbeskattnings principen av aktiebolags vinster, ska beaktas vid fastställandet av om beskattning ska ske (i målet om utdelningsbeskattning skulle aktualiseras baserat på att ett förfogande över medlen skulle anses ha funnits genom för mögenhetsöverföringen). Det principbaserade undantaget från utdelnings beskattning i RÅ 1992 ref. 56 (dvs. mål i kategori 3) var mera generöst än det reglerade undantaget som senare prövades i RÅ 2004 ref. 1 (d vs. mål i kategori 2). I både RÅ 1992 ref. 56 och RÅ 2004 ref. 1 ansågs enligt min mening en förmögenhetsöverföring sidledes utgöra ett förfogande över medlen där undantag från utdelningsbeskattning enbart förelåg i det först nämnda fallet (där principen hade avgörande betydelse), men inte i det sist nämnda fallet där regeln var avgörande. RÅ 2004 ref. 1 utgör enligt min mening ett exempel på när HFD i rättstillämpningen gett ett i skattelagen använt civilrättsligt begrepp (utdelning) en särskild skatterättslig bety~s. 203

27.204 2. Systematisering av praxiss. 204

28.delse.Vid förmögenhetsöverföringar sidledes ur aktiebolag genoms. 204

29.underpristransaktioner finns det således enligt min mening en särskilds. 204

30.skattemässig utdelningsnorm som HFD skapat. Den av HFD skapandes. 204

31.normen baserar sig dels på principen att en person som kan disponera övers. 204

32.viss inkomst (enligt HFD:s praxis) inte kan undgå beskattning genom atts. 204

33.styra denna till annat rättsubjekt ("principen gällande vem som ska beskats. 204

34.tas för inkomst"), dels på att undantag från nämnda av HFD skapade skats. 204

35.temässiga normerande princip bara kan göras om det är fråga om en gods. 204

36.känd underprisöverlåtelse enligt UPL/23 kap. IL.Vid bedömningar oms. 204

37.besk~ttning för utdelning ska aktualiseras kan följande summeras. För des. 204

38.fall utdelning inte återfinns särskilt definierat i skatterättsliga bestämmels. 204

39.ser/praxis Qämför RÅ 2009 ref. 47 II) och/eller något förfogande över ens. 204

40.förmögenhetsöverföring inte föreligger (enligt HFD:s praxis) som kan blis. 204

41.föremål för utdelningsbeskattning är det ~vgörande om utdelnin~ föreliggers. 204

42.civilrättsligt (dvs. mål i kategori 1, se RA 1990 ref. 115 och RA 1998 ref.s. 204

43.9). Om bedömningen ger vid handen att utdelning föreligger enligt någons. 204

44.av utdelningsnormerna behöver sedan en bedömning göras om undantags. 204

45.från utdelningsbeskattning kan ske (exempelvis enligt 23 kap. eller 24 kap.s. 204

46.IL).s. 204

47.RÅ 2001 ref. 50 kan vid en första anblick indikera att det finns utrymmes. 204

48.att i praxis anpassa och modifiera civilrättsliga begrepp mot bakgrund avs. 204

49.syftet med de ifrågavarande skattebestämmelserna. Enligt min mening hars. 204

50.HFD gjort en analys och skatterättslig kvalificering av arbetsgivarbegreps. 204

51.pet enligt SAL, dvs. det är i grunden inte fråga om en civilrättslig analyss. 204

52.och rättslig kvalificering. Det civilrättsliga arbetsgivarbegreppet har förs. 204

53.visso fångats av HFD. Skattekällorna har dock varit vägledande vid kvalis. 204

54.ficeringen. Enligt min mening har bedömningen av rättshandlingarnass. 204

55.skatterättsliga innebörd gjorts utifrån de faktiska förhållandena och parters. 204

56.nas avsikt. Det rimliga är att tolka avgörandet utifrån att parterna råder övers. 204

57.sina civilrättsliga överenskommelser (dvs. villkoren i avtalen gäller dems. 204

58.emellan), men att de inte råder över det från civilrätten särskilda skattes. 204

59.rättsliga arbetsgivarbegreppet enligt SAL.s. 204

60.I RÅ 2009 not. 191 tycks HFD ha en ansats i civilrättslig analys ochs. 204

61.rättslig kvalificering av vad som benämnts som rabatt (återbäring) i realites. 204

62.ten är. Verkligheten tycks emellertid vara definierad i skattebestämmel-s. 204

63.2.4 Sammanfattande analys kategori 2 och 3 205 serna, "annan inkomst på grund av innehav av tillgångar som avses i 42 kap. 1 § första stycket IL" utifrån förutsättningarna i målet. I rättsfallet förefaller det helt ha saknats en avtalsmässig koppling mellan de "rabatter" som skulle utbetalas av fondbolaget (t ill andelsägaren) och fondbolagets uttag av avgif ter (från andelsägarens fondkapital). Under sådana förhållanden förefaller det logiskt och riktigt att HFD inte fann det påkallat att anse tilldelning av nya andelar alternativt kontant utbetalning som en skattefri återbetalning av förvaltningsavgifterna, utan att verkligheten befanns definierad i skatte bestämmelserna: "annan inkomst på grund av innehav av tillgångar som avses i 42 kap. 1 § första stycket IL". Skatterättsligt reglerade rättshandlingar synes ha en särställning i den meningen att utrymmet att omkvalificera rättshandlingar är begränsat om det i skattelagstiftningen uppställs särskilda villkor och dessa är uppfyllda (se exempelvis RÅ 1989 ref. 31: "Generella begränsningar av nu antytt slag skulle innebära en inskränkning i möjligheten att genom koncernbidrag ut jämna underlaget för inkomstskatt eller vinstdelningsskatt som går utöver lagtextens lydelse"). Utgången i RÅ 2000 ref. 21 Il tydliggör enligt min mening att det inte är möjligt att omkvalificera rättshandlingar om det i skattelagstiftningen uppställs särskilda kriterier och dessa kriterier är upp fyllda (se även RÅ 2009 not. 201 i detta avseende). Om de rättsfakta som föreskrivs i den reglerade definitionen är uppfyllda går det inte att med åbe ropande av andra rättsfakta underkänna definitionens lagreglerade rätts följd. Följaktligen är det sannolikt inte möjligt att omklassificera den här · typen av rättshandling. Slutsatsen gör sig även gällande vad avser godkända underprisöverlåtelser (se HFD 2011 ref. 19). Se vidare RÅ 1995 ref. 84 I och Il där utgången tyder på att en särskilt skatterättsligt reglerad fråga, i fallet anskaffningskostnad på en tecknings rätt till konvertibla skuldebrev, inte synes kunna omtolkas när vad som är villkorat för rättshandlingen är uppfyllt. Denna slutsats tycks gälla även o~ de av varandra beroende rättshandlingarna har atypiska inslag sett utifrån en civilrättslig analys (exempelvis prissättningen på förvärvade aktier i det aktuella fallet). RÅ 1997 ref. 44. visar att det mot bakgrund av skattereglernas syfte och systematik i vissa situationer är nödvändigt att utveckla/tillämpa särskilda skatterättsliga begrepp. I situationen att nollkupongsobligationen i fallet avyttrades under löptiden bedömde HFD att ersättningen närmast hade karaktären av räntekompensation, dvs. något som enligt skattebestämmel serna inte utgjorde ränta i egentlig mening. I fallet resonerade HFD kring vad ersättningen de facto var skattemässigt för att sedan tillämpa skattebe-s. 205

64.206 2. Systematisering av praxiss. 206

65.stämmelserna. Det bör även noteras att HFD inledningsvis hade bedömts. 206

66.att ränta överhuvudtaget inte är rättsligt definierat.s. 206

67.Utgången i RÅ 1999 not. 18 innebär att den mellan parterna på förhands. 206

68.överenskomna utdelningen (som skulle effektueras om värderelationens. 206

69.skulle visa att för mycket aktieägartillskott lämnats) ändrar storleken på dens. 206

70.första rättshandlingen skattemässigt sett, dvs. anskaffningsvärdet ökars. 206

71.enbart med netto lämnat aktieägartillskott. Ett avgörande faktum är att dens. 206

72.fråga som bedömdes var aktiernas skattemässiga anskaffningsutgift enligts. 206

73.en skattebestämmelse, mera bestämt hur stor den s.k. förbättringsutgiftens. 206

74.var. Begreppet förbättringsutgift återfinns i skattebestämmelserna, tills. 206

75.skillnad från hur det såg ut i exempelvis RÅ 1990 ref. 115 (ett fall där civils. 206

76.rätten är prejudiciell för den skatterättsliga kvalificeringen) där definitionens. 206

77.för utdelning återfinns i civilrätten och den ogiltiga s.k. utdelningsfords. 206

78.ringen inte kunde läggas till grund för sammantagen bedömning av rättss. 206

79.handlingarnas verkliga innebörd. Att den icke beslutade utdelningen kundes. 206

80.beaktas i RÅ 1999 not. 18 har sin förklaring i dels att begreppet "förbätts. 206

81.ringsutgift" återfinns i skattebestämmelserna, dels att det mellan parternas. 206

82.var säkerställt att viss del av tillskottet skulle återbetalas om värderelationens. 206

83.skulle kräva detta. Att formalia för utdelning inte var för handen har ingens. 206

84.betydelse för bedömningen av skattebestämmelsen som reglerar "förbätts. 206

85.ringsutgift".s. 206

86.Gällande omfördelningspraxis hänger samman med bestämmelsen is. 206

87.5 kap. 3 § IL enligt vilken varje delägare i ett handelsbolag ska beskattas förs. 206

88.sin del av handelsbolagets inkomster. Den bestämmelsen är i sin tur etts. 206

89.uttryck för den inom svensk beskattning grundläggande principen att varjes. 206

90.person är skattskyldig för sina egna inkomster. Enligt denna princip är dets. 206

91.inte möjligt att, utan beskattningskonsekvenser, föra över skattepliktigas. 206

92.intäkter/avdragsgilla kostnader till en annan skattskyldig om det inte finnss. 206

93.en skatteregel som tillåter detta. Det är också en allmän regel att skattskyls. 206

94.dighet inträder redan när en person -anställd eller andelsägare -kunnats. 206

95.disponera över en inkomst, oavsett om han faktiskt tillgodogjort sig belops. 206

96.pet eller fört över det till någon annan skattskyldig. Detta innebär att skatts. 206

97.skyldighet normalt inträder redan när en skattskyldig kan disponera över ens. 206

98.inkomst, oavsett om han faktiskt tillgodogjort sig beloppet eller fört övers. 206

99.det till någon annan skattskyldig. Jämför med utgången i RÅ 1962 ref. 46,s. 206

100.RÅ 1986 ref. 75 och RÅ 1989 ref. 57 (''principen gällande vem som skas. 206

101.beskattas för inkomst"). Det bör i detta sammanhang även sägas att frågans. 206

102.om aktiebolag ska accepteras som skattesubjekt har prövats i en rad fall (ses. 206

103.avsnitt 2.3.5).s. 206

104.I RÅ 195 7 Fi 2409 konstaterade HFD att den skattskyldige foi:fogat över inkomst och därför skulle beskattas för denna. Av RÅ 1966 Fi 1536 framgår att en skattskyldig inte utan beskattningskonsekvenser kan överfara inkoms ter som borde tillkommit honom själv till en annan person. I RÅ 1988 not. 291 (u ndanröjt fhb) talas om en obehörig öve1foring av inkomst mellan bo lagsmän nen. Vilken betydelse detta mål har kan ifrågasättas då förhandsbeskedet undanröjdes och ansökan avvisades. Det bör dock noteras att HFD seder mera har hänvisat till detta mål. Även i RÅ 1990 not. 274 ansåg HFD att det var fråga om en obehörig överforing av inkomst som inte kunde accepte ras vid beskattningen. Vad som avses med en obehörig överföring av inkomst preciseras inte. Mot bakgrund av tidigare mål från HFD borde förklaringen ligga i att de skattskyldiga (dvs. barnen) genom gåva till när stående förfogat över belopp som borde tillkommit dem själva. Någon skat teregel som tillät överföringen av inkomsten fanns inte vad jag kan bedöma. I målet fanns sannolikt ett civilrättsligt giltigt bolagsavtal, men detta råder inte över skatteprincipen gällande vem som ska beskattas för inkomst.s. 207

105.I RÅ 1997 not. 126 framhöll HFD att den beslutade resultatfördel ningen enligt praxis kan frångås om den innebär en obehö1·ig inkomstöverfo ring eller ji·amstår som orimlig m;b_ väsentligen är betingad av skatteskäl. HFD ansåg att den avtalade fördelningen haft ett sådant inslag av skattemässigt obehörig inkomstomfordelning att den inte borde godtas vid beskattningen. Enligt min bedömning hat HFD lagt stor vikt vid att AB är kommandit delägare med en påfallande låg insats, varför den avtalade fördelningen framstår som anmärkningsvärd. Vad som avses med en obehörig överföring av inkomst preciseras inte av HFD Gfr även RÅ 1990 not. 274). Av målet framgår (beaktat HFD:s tidigare praxis;jfr RÅ 1957 Fi 2409, RÅ 1962 ref.· 46 och RÅ 1966 Fi 1536) enligt min mening att en skattskyldig inte utan beskattningskonsekvenser kan överfara inkomster som borde tillkommit honom själv till en annan person. Någon skatteregel som tillät överföringen av inkomsten fanns inte. Även i detta mål fanns sannolikt ett civilrättsligt giltigt bolagsavtal, men detta råder inte över skatteprincipen gällande vem som ska beskattas för inkomst.s. 207

106.I RÅ 2002 ref. 115 I konstaterade HFD följande: "Den beslutade för delningen kan/ .. ./ enligt praxis frångås vid beskattningen om den innebär en obehörig inkomstöve1foring eller .framstår som orimlig och väsentligen är betingad av skatteskäl (min kursivering)". HFD konstaterade vidare att var ken den skattskyldige (fysisk person) eller aktiebolaget tillfört handelsbola get någon kapitalinsats. Vad gällde deras arbetsinsats i handelsbolaget kon staterade HFD (med hänvisning till RÅ 2001 ref. 60) att aktiebolaget intes. 207

107.208 2. Systematisering av praxiss. 208

108.kunde anses bedriva någon självständig verksamhet i förhållande till hans. 208

109.delsbolaget. Följaktligen ansågs den fysiska personen vara den som utförts. 208

110.arbete i handelsbolaget i egenskap av delägare. HFD ansåg att den gjordas. 208

111.resultatfördelningen inte kunde betraktas som affärsmässigt motiverads. 208

112.utan framstod som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl. Mot baks. 208

113.grund av den fysiska personens arbetsinsats borde resultatet i handelsbolas. 208

114.get fördelas på honom. Detta resonemang kan jämföras med HFD:s moti,s. 208

115.vering i RÅ 1957 Fi 2409 och RÅ 1962 ref. 46 där domstolen konstaterades. 208

116.att den skattskyldige (fysisk person) genom överföringen av inkomsten förs. 208

117.fogat över belopp som borde tillkommit honom själv. Någon skatteregels. 208

118.som ti11lät överföringen av inkomsten fanns inte. Fallet är enligt mins. 208

119.mening ytterligare bevis på att ett civilrättsligt giltigt bolagsavtal, inte råders. 208

120.över skatteprincipen gällande vem som ska beskattas för inkomst. För att sås. 208

121.ska kunna ske krävs det enligt min bedömning en skatteregel som tillåters. 208

122.inkomstöverföringen.s. 208

123.I det fall den fysiska personen, efter "den orimliga resultatfördelningen",s. 208

124.sedermera tagit ut resultatet ur aktiebolaget på sådant sätt att skatteprincis. 208

125.pen gällande vem som ska beskattas för inkomst inte satts ur spel (utan tills. 208

126.låtande skattelagstiftning), har HFD inte sett något skäl att frångå resultats. 208

127.fördelningen (se RÅ 2002 ref. 115 II). Fallet visar (vid jämförelse meds. 208

128.utgången i RÅ 2002 ref. 115 I) att om den fysiska personen tagit ut lön pås. 208

129.sådant sätt att det belopp som borde tillkommit personen också gjort detta,s. 208

130.så har det inte föranlett HFD att frångå gjord resultatfördelning. Dens. 208

131.skattskyldige fysiska personen har genom överföringen av inkomsten tills. 208

132.AB forfagat över belopp som borde tillkommit honom själv. Löneuttaget hars. 208

133.emellertid läkt den skattemässigt sett felaktiga inkomstfördelningen urs. 208

134.handelsbolaget. Inte heller i RÅ 2002 ref. 115 II fanns någon skatteregels. 208

135.som tillät överföringen av inkomsten till aktiebolaget. Genom löneuttagets. 208

136.upprätthålls dock den för frågan centrala skatteprincipen, dvs. rätt skattes. 208

137.subjekt blir beskattat för inkomsten.s. 208

138.HFD har i ett par fall haft att ta ställning till situationer som berört förs. 208

139.delning av skattemässiga underskott mellan bolagsmännen. Dessa fall hars. 208

140.något förenklat gällt två olika typsituationer. Den första typsituationens. 208

141.utgörs av fall där bolagsmän överenskommit att vinst delas lika, alternativts. 208

142.tar ena bolagsmannen hela vinsten, medan den andra bolagsmannen tars. 208

143.hela resultatet vid förlust (RÅ 1988 not. 553 och RÅ 1972 Fi 600). Dens. 208

144.andra typsituationen utgörs av fall där bolagsmän synes ha inträtt i syfte atts. 208

145.ta del i skattemässiga underskott som överstigit deras insats (RA 1995s. 208

146.not. 35).s. 208

147.2.4 Sammanfattande analys kategori 2 och 3 209s. 209

148.HFD har vid en prövning av dessa fall konstaterat att det inte finns några särskilda regler om hur förlust i ett handelsbolag ska fördelas, varför ledning får hämtas ur de allmänria skattereglerna samt praxis om vinstför delning.s. 209

149.RÅ 1988 not. 533 tydliggör enligt min mening att en avtalad resultat fördelning endast får avse sådant som bolagsmännen kan förfoga över. Bo lagsmännen. fo1fogar inte över.fordelningen av ett skattemässigt resultat (v il ket en överföring av underskott till en av bolagsmännen, som avviker från den i övrigt överenskomna resultatfördelningen, utgör). Fördelning regle ras i skattelagstiftningen, vilket innebär att bestämmelsen om att varje del ägare i ett handelsbolag ska beskattas för sin del av bolagets inkomst blir rådande, i målet hälftendelning.s. 209

150.IRÅ 1995 not. 95 och RÅ 1972 Fi 600 ansåg HFD att de två bolags männen skulle redovisa halva underskottet var. I sistnämnda fall förefaller detta motsvara ägandet. Till skillnad från RÅ 1972 Fi 600 fanns i RÅ 199 5 not. 95 inget avtal mellan bolagsmännen om likafördelning av vinst. Enligt min mening ligger det närmast till hands att HFD i målet inte .bedömt avtalet mellan KS och VS som ett civilrättsligt avtal om resultatfördelning, utan som en skatterättslig fördelningsöverenskommelse vilken parterna inte råder över då detta regleras i skattelagstiftningen. HFD har därefter behövt söka vilken fördelning som ska gälla och kommit fram till att detta ska ske utifrån vad som är skäligt. Att det blev hälftendelning beror sanno likt på att HFD fallit tillbaka på HBL:s princip om hälftendelning om inget avtalats mellan bolagsmännen. I RÅ 1972 Fi 600 fanns enbart avtal mellan bolagsmännen om likafördelning av vinst. Att BK senare år tagit på sig att betala skulder i handelsbolaget har sannolikt bedömts inte ändra ingånget avtal om resultatfördelning. Rimligen har HFD bedömt att det muntliga avtalet or:µ att fördela vinster lika även skulle gälla i förlustsitua tioner, dvs. likafördelning, och att BK:s avsikt att ensam betala handelsbo lagets skulder inte retroaktivt ändrat bolagsmännens överenskommelse. Bolagsmännens överenskommelse om resultatfördelning har således legat till grund för beskattningen enligt min bedömning i RÅ 1972 Fi 600.s. 209

151.I RÅ 1995 not. 35 ansåg HFD att bolagsmannen endast skulle tillerkän nas underskott enligt vad som var skäligt, vilket ansågs utgöras av en till insatsen motsvarande andel. Målet Qfr även RÅ 1988 not. 533) tydliggör enligt min mening att en avtalad resultatfördelning endast får avse sådant som bolagsmännen kan förfoga över. Ett avtal om fördelning av skattemäs sigt resultat, vilket det är fråga om när ett skattemässigt underskott fördelas till vissa av bolagsmännen enligt fattat skattemässigt. fordelningsbeslut, godtass. 209

152.210 2. Systematisering av praxiss. 210

153.inte. Som jag tolkar domen forfogar inte bolagsmännen överf ordelningen avs. 210

154.ett skattemässigt resultat (v ilket en överföring av underskott till vissa avs. 210

155.bolagsmännen, som avviker från inbetald insats och i övrigt en avsaknad avs. 210

156.överenskommen civilrättslig resultatfördelning, utgör). Skattemässig förs. 210

157.delning regleras i skattelagstiftningen, vilket innebär att bestämmelsen oms. 210

158.att varje delägare i ett handelsbolag ska beskattas för sin del av bolagetss. 210

159.inkomst blir rådande, i målet utifrån insatsernas storlek.s. 210

160.Rättsläget avseende omfördelning av handelsbolagsinkomster kan sams. 210

161.manfattas enligt följande:s. 210

162.1. Enligt 5 kap. 3 § IL ska varje delägare i ett handelsbolag beskattas förs. 210

163.sin del av handelsbolagets inkomster. Detta uttrycker deri inom svensks. 210

164.beskattning grundläggande principen att varje person är skattskyldig förs. 210

165.sina egna inkomster. (Enligt denna princip är det inte möjligt att, utans. 210

166.beskattningskonsekvenser, föra över skattepliktiga intäkter/avdragsgillas. 210

167.kostnader till en annan skattskyldig om det inte finns en skatteregel ellers. 210

168.praxis som tillåter detta).s. 210

169.2. Skattskyldighet inträder redan när en person kunnat disponera över ens. 210

170.inkomst, oavsett om han faktiskt tillgodogjort sig beloppet eller fört övers. 210

171.det till någon annan skattskyldig.s. 210

172.3. Det faktum att det existerar ett civilrättsligt giltigt bolagsavtal råder intes. 210

173.över skatteprincipen gällande vem som ska beskattas för inkomst.s. 210

174.4. Det i praxis förekommande "obehörig inkomstöverföring" innebär atts. 210

175.en skattskyldig inte utan beskattningskonsekvenser kan överföra inkoms. 210

176.ster som borde tillkomma honom själv till en annan person om inte dets. 210

177.finns en skatteregel som tillåter detta.s. 210

178.5. Avtalad resultatfördelning får endast avse sådant som bolagsmännen kans. 210

179.förfoga över. Bolagsmännen förfogar inte över fördelningen av ett skats. 210

180.temässigt resultat genom skatterättslig fördelningsöverenskommelses. 210

181.(t .ex. som överföring av underskott till en av bolagsmännen, som avvikers. 210

182.från den i övrigt överenskomna resultatfördelningen, utgör). Fördelnings. 210

183.regleras i skattelagstiftningen, vilket innebär att bestämmelsen om atts. 210

184.varje delägare i ett handelsbolag ska beskattas för sin del av bolagetss. 210

185.inkomst blir rådande.s. 210