1.Principer om den enskilde arbetstagarens rätt sätter en gräns för vad som är möjligt för kollektivavtalsparterna att, utan medlemmarnas bemyndi gande, disponera över genom kollektivavtal.1105 De sätter därmed också en gräns för arbetsmarknadsparternas autonomi i fråga om att reglera arbetsmarknaden. Gränsen har, åtminstone såsom den skymtar bakom medbestämmandelagen att göra med ”allmänna fullmakts- och föreningsrättsliga regler” i förhållandet mellan organisationen och dess med lem.1106 Hänvisningen till associationsrättsliga principer sker dock mest i förbigående. Principen har fått sådan stadga i kollektivavtalsrätten att den gäller enligt ”fast praxis”, och den ursprungligen associationsrättsliga behörighetsfrågan har sålunda blivit en kollektivavtalsrättslig fråga.1107 324 Området för en princip mejslas dock inte ut bara genom att den til lämpas, utan också genom att den inte tillämpas. Arbetsdomstolen har i ett antal fäll underkänt påståenden om att ett visst förfarande från kol lektivavtalsparterna skulle innebära att de disponerat över arbetstagarens enskilda rätt. Till exempel kräver inte arbetstidens förläggning enskild arbetstagares bemyndigande, inte heller när maxarbetstid är fastställd i anställningsavtal.1108 Att kollektivavtalsparter genom att besluta om ord ningsregler som innebär att arbetstagare måste underkasta sig utpasseringskontroller med syfte att hindra stölder från arbetsplatsen innebär inte, såvitt får förstås, att dessa disponerar över arbetstagarens enskilda rätt.1109 Kollektivavtalsparternas dispositioner över ett förhandlingssystem enligt ett kollektivavtal anses inte vara föremål för arbetstagarens enskilda rätt, inte ens när det påverkar medlemmens rätt till skadestånd.1110 Slutligen (i denna icke uttömmande genomgång) anses inte kollektiv avtalsparternas disposition över möjligheten att genom kollektivavtal bestämma över rätten till återanställning på annat sätt än genom 25 § LAS vara föremål för medlemmars intjänade rätt.1111 Däremot anses återanställningsrätten när 25 § LAS aktualiseras vara en intjänad rättighet som kollektivavtalsparterna inte kan disponera över utan arbetstagarens bemyndigande.1112 När uppsägningen väl är gjord kan alltså inte arbetsmarknadsparterna (trots att 25 § LAS är semidispositiv, 2 § 3 st. LAS) disponera över arbetstagarens rätt till återanställning.1113 Det kan upplevas skapa en diskrepans jämfört med platsen i turordningen enligt 22 § LAS, som inte anses vara en intjänad rättighet.1114 Skillnaden innebär att en före detta arbetstagare har en berättigad förväntning på att bli erbjuden återanställning i en viss ordning, medan en arbetstagare inte har en beräts. 69
2.325 tigad förväntning på att (slippa) bli uppsagd i en viss ordning.1115 Att betrakta platsen i turordningen som en intjänad rätt redan innan uppsäg ningar på grund av arbetsbrist skulle dock förutsätta en annan ordning än den rådande med stort inflytande för arbetsmarknadsparterna, eftersom en enskild arbetstagare knappast kan förväntas avstå sin rätt (det vill säga sin plats i turordningen), med mindre att hon får en viss kompensation. Därmed inte sagt att en sådan ordning vore vare sig bättre eller sämre än den rådande, men annorlunda, vilket skulle yttra sig i att den enskilda arbetstagaren skulle få större inflytande, men också större ansvar att för handla för egen del. På den här punkten står dock tydligen arbetsrätten emot den individualiseringstendens (se ovan 3.4) som det alternativa syn sättet skulle innebära.s. 70
3.De uppräknade situationerna har det gemensamt att Arbetsdomsto len har svarat nekande på frågan om arbetsmarknadsparterna genom kollektivavtalet disponerat över arbetstagarens enskilda rätt. Det mest frekvent återkommande ämnet över vilken kollektivavtalsparterna inte utan arbetstagarens bemyndigande kan disponera över är arbetstagares pensionsrättigheter. 116 Arbetsdomstolen utvecklade rättsläget i AD 1995 nr 157:s. 71
4.”Med utgångspunkt från att den statliga pensionsrätten är att uppfatta soms. 71
5.en form av uppskjuten lön och pensionsförmånerna därmed som hänförs. 71
6.liga till området för pensionstagarens ”enskilda rätt” är det en ofrånkomligs. 71
7.konsekvens att man i princip inte erkänner någon förfoganderätt för organis. 71
8.sationen över utgående pensionsförmåner utan särskilt bemyndigande fråns. 71
9.den enskilda medlemmens sida. Detta gäller otvivelaktigt om förfogandets. 71
10.är ägnat att påverka den garanterade pensionsnivån i en för pensionstagarens. 71
11.negativ riktning. Situationen får däremot antas vara en annan, om en änds. 71
12.ring är att betrakta endast som en av huvudsakligen tekniska skäl genoms. 71
13.förd justering av pensionsbestämmelserna.”1117 326 Pensionsrättigheter uppfattas som ”uppskjuten lön”, det vill säga den rätt som avses är direkt hänförlig till anställningsavtalet. I principen antyds också ett ytterligare skydd för arbetstagaren, i det att den framförallt skall skydda en arbetstagare mot att pensionen (”den uppskjutna lönen”) påverkas i negativ rikting. I domen (AD 1995 nr 157) sägs i och för sig inget om vad som skall gälla om pensionen skall påverkas i positiv rikt ning, först då ställs relationen mellan den individuella arbetsrätten (som primärt skyddar arbetstagaren) och kollektivavtalsrätten (som primärt skyddar kollektivavtalsrelationen) på sin spets. Däremot sägs uttryck ligen att inte endast en teknisk justering skall kräva bemyndigande av den enskilde arbetstagaren enligt principen om arbetstagarens enskilda rätt. I den delen garanteras arbetsmarknadsparterna ett visst handlings utrymme, då det är justeringar som genomförs endast av huvudsakli gen tekniska skäl som kräver bemyndigande. Om betoningen läggs på huvudsakligen snarare än på endast kan kollektivavtalsparterna tydligen till och med låta andra skäl än tekniska påverka justeringarna, så länge de tekniska är de huvudsakliga. Trots att principen uppenbarligen betraktas som en generell princip uppvisar tillämpningen ett tydligt mönster. I senare praxis, i princip sedan medbestämmandelagens införande, är pensionsrättigheterna rent av det enda ämnet som har varit föremål för begränsningar med uttryck lig hänvisning till arbetstagarens enskilda rätt.1118 Gränserna mellan kol lektivavtalsparternas inflytande och arbetstagarnas rättigheter från andra källor verkar alltså, utom såvitt avser just pensioner, avgöras enligt andra argumentationsmönster.s. 71