Reglerna i 6 b § LAS och 28 § MBL utgör ett civilrättligt undantag i det att de inne bär ett tvingat gäldenärsbyte (låt vara att det genom förvärvet av en verksamhet finns en frivillig disposition i grunden). Se Adlercreutz och Mulder, Svensk arbetsrätt s. 100, Partsbyte på gäldenärssidan är som huvudregel inte tillåtet, medan huvudregeln på borgenärssidan är att partsbyte är tillåtet, se till exempel Mellqvist och Persson, Fordran & Skuld s. 53 och s. 65. Rodhe, Obligationsrätt s. 608 ff. och 717 ff. Se också Kristiansen, Den kollektive arbejdsret s. 194. Se vidare 8.4. De svenska reglerna har sin EG-rättsliga motsvarighet i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter. Också i ett EG-rättsligt perspektiv är det tvingade partsbytet ett undantag, och direktivet (Art. 3.1) kan inte medföra att tredje man som inte är part i övergången får sina rättigheter åsidosatta (i vart fall inte i form av en skyldighet att acceptera en auto matisk övergång av ett hyresavtal), se mål C-313/07 Kirtruna SL, Elisa Vigano mot Red Elite de Electrodomésticos SA m.fl. Att 28 § MBL funnits i svensk rätt sedan långt före Sveriges inträde i EG innebär inte att EU-rätten är irrelevant för dess tillämpning. Arbetsdomstolen sammanfattade i AD 1997 nr 69 domstolens skyldighet enligt EG-rätten att tolka nationella bestämmel ser EG-konforme. ”Av EG-domstolens praxis framgår att nationell domstol är skyldig att tolka den nationella rätten i ljuset av EG-direktiv på det område som tvisten handlar om, och detta gäller både när den nationella lagstiftningen har antagits före direktivet och när lagstiftningen är antagen efter detta (se exempelvis mål 14/83 Sabine von Colson o.a. ./. Land Nordrhein-Westfalen [1984] ECR 1891 och mål C-106/89 Marleasing SA ./. La Comercial ... [1990] ECR 1-4135). Denna skyldighet for de nationella domstolarna att tolka den nationella rätten EU-konformt är inte inskränkt till tvister mellan å ena sidan enskild och å andra sidan staten e.d. utan gäller även t.ex. ett fall där talan förs mot en enskild arbetsgivare (se t.ex. mål C 177/88 E. J. P. Dekker ./. Stichting Vormingscentrum ... [1990] ECR 1-3941).”
Reglerna i 6 b § LAS och 28 § MBL utgör ett civilrättligt undantag i det att de inne bär ett tvingat gäldenärsbyte (låt vara att det genom förvärvet av en verksamhet finns en frivillig disposition i grunden). Se Adlercreutz och Mulder, Svensk arbetsrätt s. 100, Partsbyte på gäldenärssidan är som huvudregel inte tillåtet, medan huvudregeln på borgenärssidan är att partsbyte är tillåtet, se till exempel Mellqvist och Persson, Fordran & Skuld s. 53 och s. 65. Rodhe, Obligationsrätt s. 608 ff. och 717 ff. Se också Kristiansen, Den kollektive arbejdsret s. 194. Se vidare 8.4. De svenska reglerna har sin EG-rättsliga motsvarighet i rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter. Också i ett EG-rättsligt perspektiv är det tvingade partsbytet ett undantag, och direktivet (Art. 3.1) kan inte medföra att tredje man som inte är part i övergången får sina rättigheter åsidosatta (i vart fall inte i form av en skyldighet att acceptera en auto matisk övergång av ett hyresavtal), se mål C-313/07 Kirtruna SL, Elisa Vigano mot Red Elite de Electrodomésticos SA m.fl. Att 28 § MBL funnits i svensk rätt sedan långt före Sveriges inträde i EG innebär inte att EU-rätten är irrelevant för dess tillämpning. Arbetsdomstolen sammanfattade i AD 1997 nr 69 domstolens skyldighet enligt EG-rätten att tolka nationella bestämmel ser EG-konforme. ”Av EG-domstolens praxis framgår att nationell domstol är skyldig att tolka den nationella rätten i ljuset av EG-direktiv på det område som tvisten handlar om, och detta gäller både när den nationella lagstiftningen har antagits före direktivet och när lagstiftningen är antagen efter detta (se exempelvis mål 14/83 Sabine von Colson o.a. ./. Land Nordrhein-Westfalen [1984] ECR 1891 och mål C-106/89 Marleasing SA ./. La Comercial ... [1990] ECR 1-4135). Denna skyldighet for de nationella domstolarna att tolka den nationella rätten EU-konformt är inte inskränkt till tvister mellan å ena sidan enskild och å andra sidan staten e.d. utan gäller även t.ex. ett fall där talan förs mot en enskild arbetsgivare (se t.ex. mål C 177/88 E. J. P. Dekker ./. Stichting Vormingscentrum ... [1990] ECR 1-3941).”s. 40