1.Det har från lagstiftarens sida inte ansetts realistiskt att tro att, även om strävan skall vara att avkorta vårdtiderna, längre vårdtider inte helt kan undvikas. I ett mindre antal fall kan det finnas behov av förlängning av tvångsvården utöver vad som normalt skall vara längsta vårdtid, nämligen fyra månader.Mot denna bakgrund har det i 9 LPT införts en bestämmelse enligt vilken, på ansökan av chefsöverläkaren eller specialistkompetent delegat, rätten får medge att tvångsvården fortsätter i form av öppen eller sluten psykiatrisk tvångsvård utöver den längsta tiden enligt 8 §. Medgivande får därvid lämnas för högst sex månader åt gången, räknat från den dag då förvaltningsrätten meddelar beslut i frågan, dvs. den dag då sexmånadersfristen börjar löpa.Har en ansökan enligt 9 kommit in till förvaltningsrätten, får tvångsvården fortsätta i avvaktan på rättens beslut, i den form som föreskrivs i det senaste beslutet om tvångsvård (10 LPT).s. 11
2.En ansökan om förlängning skall ha kommit in till förvaltningsrätten innan tiden för gällande beslut om tvångsvård har löpt ut (9 andra stycket LPT). Liksom vid ansökan om medgivande till fortsatt vård enligt 7 LPT gäller, att det i ansökan skall anges om vården avser sluten eller öppen vård, vilka omständigheter som utgör grund för tvångsvården, vilka överväganden som gjort i fråga om vård i annan form -om ansökan avser sluten vård -eller vilka villkor som rätten bör föreskriva om ansökan avser öppen vård (9 andra stycket och 7 andra -fjärde stycket LPT).s. 11
3.Avser ansökan öppen vård skall det också fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen (9 § tredje stycket och 7 a § LPT). I motiven har framhållits att det, vid öppen psykiatrisk tvångsvård är särskilt viktigt att det sker en väl fungerande uppföljning från sjukvårdsinrättningens sida. Chefsöverläkaren har ansvar för att även den vården organiseras och följs upp på ett sådant sätt att kraven på en god vård och en hög patientsäkerhet tillgodoses. En förutsättning för detta är att chefsöverläkaren har den kontakt med berörda instanser inom den öppna hälso-och sjukvården och med socialtjänsten som behövs för att frågan om vårdinsatserna, och upphörande av tvångsvården, kan prövas fortlöpande (jfr 27 LPT). För att garantera att en sådan uppföljning sker skall chefsöverläkaren,s. 11
4.249s. 11
5.vid ansökan om förlängning, lämna in en särskild redogörelse för vilkens. 11
6.uppföljning som har gjorts av den tidigare vårdplanen. Uppföljningen börs. 11
7.innehålla vilka insatser som har genomförts för att tillgodose patientenss. 11
8.behov och vilken verkan insatserna har haft, samt om det finns behov avs. 11
9.förändringar. s. 11
10.Rättens prövning skall också vid fråga om förlängning enligt 9 § LPTs. 11
11.avse huruvida förutsättningarna för tvångsvård alltjämt består. Till skill-s. 11
12.nad från vad som anförts i fråga om ansökan om fortsatt vård enligt 7s. 11
13.och 8 §§ LPT skall emellertid förvaltningsrätten i förevarande fall ävens. 11
14.ta ställning till hur lång tid vården längst får pågå. Det sagda skall ses mots. 11
15.bakgrund av att Socialberedningen bl.a. föreslagit att förlängningsfallens. 11
16.skulle underkastas en särskild central granskning med psykiatrisk ochs. 11
17.social expertis. Särskilda förlängningsregler har dock inte befunnits nöd-s. 11
18.vändiga. Det framhölls dock i lagens motiv, att det bör ställas krav pås. 11
19.en kvalificerad bedömning av patientens situation inför en eventuell för-s. 11
20.längning av tvångsvårdstiden. Detta ansågs dock kunna komma till stånds. 11
21.inom ramen för en domstolshandläggning där det finns möjlighet att höras. 11
22.sakkunnig, vilket numera är huvudregel, och även möjlighet att inhämtas. 11
23.yttrande från t.ex. Socialstyrelsen.s. 11
24.I motiven understryks att sexmånaderstiden är en maximitid och atts. 11
25.risken för hospitalisering särskilt måste beaktas i förlängningsfallen. Närs. 11
26.förlängning medges får maximitiden inte tillämpas slentrianmässigt. Dens. 11
27.är avsedd att utnyttjas endast i sådana mindre vanliga fall där tvångs-s. 11
28.vården redan har pågått under en lång tid och en förbättring av patien-s. 11
29.tens psykiska tillstånd ter sig avlägsen.Ofta torde det komma att fin-s. 11
30.nas underlag, sägs vidare, för att låta ett medgivande avse en kortare tids. 11
31.än maximitiden. Det framhålls också, att det självfallet är en angelägens. 11
32.uppgift för prövningsinstansen att se till att utredningen tillfredsställandes. 11
33.belyser varaktigheten av vårdbehovet från bl.a. medicinska och socialas. 11
34.utgångspunkter.Det är emellertid ingenting som hindrar att förläng-s. 11
35.ning medges mer än en gång. Dock förutsätts detta kunna ske endast is. 11
36.vissa undantagsfall.RegR har också, i RÅ 1998 ref. 51, framhållit atts. 11
37.restriktivitet iakttas i fråga om förlängning av tvångsvård -i det sam-s. 11
38.manhanget i samband med långvarig permission -och att är det frågas. 11
39.250s. 11
40.11 Vårdtider, tidsfrister och ansökan om fortsatt tvängsvård om återkommande förlängningar av tvångsvård bör det vara påkallat med särskilt stor återhållsamhet vid prövningen av en ansökan om fortsatt tvångsvård. s. 11