Hela artikeln

1.3.4.6.3 Rätt till frihet och säkerhet i EKMR 58s. 4

2.3.4.6.3.1 Allmänt 58s. 4

3.3.4.6.3.2 Laglighetskravet 60s. 4

4.3.4.6.3.3 Uppfyllande av föreläggande eller fullgörande av skyldighet 61s. 4

5.3.4.6.3.4 Frihetsberövande på grund av psykisk sjukdom 62s. 4

6.3.4.6.3.5 Underrättelse om skälen för frihetsberövandet 67s. 4

7.3.4.6.3.6 Rätt till domstolsprövning 69s. 4

8.3.4.6.3.7 Rätt till skadestånd 75s. 4

9.3.4.7 Egendomsskyddet 76s. 4

10.3.4.8 Civila rättigheter och skyldigheter 81s. 4

11.3.4.8.1 Inledning 81s. 4

12.3.4.8.2 Allmänt 81s. 4

13.3.4.8.3 Begreppet civila rättigheter och skyldigheter 82s. 4

14.3.4.8.4 Tillträde till domstol 84s. 4

15.3.4.8.5 Rättvis och offentlig förhandling 86s. 4

16.3.4.8.6 Rättegång inom skälig tid 86s. 4

17.3. 4. 8. 7 Oavhängig och opartisk domstol upprättad enligt lag 88s. 4

18.3.4.8.8 Offentligt avkunnande av dom 89s. 4

19.3.4.8.9 LPT och artikel 6 90s. 4

20.3.5 Avslutning 91s. 4

Rättssäkerhetsbegreppet 93

LPT och dess relation till närliggande lagstiftning 95

1.5.1 Hälso-och sjukvårdslagen 95s. 4

2.5.2 Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV) 97s. 4

3.5.3 Förvaltningslagen 99s. 4

4.5.3.1 Inledning 99s. 4

5.5.3.2 Närmare om förvaltningslagen 100s. 4

Viktiga principer vid tvångsvård 105

1.6.1 Människors lika värde 105s. 4

2.6.2 Självbestämmande och integritet 106s. 4

3.6.3 Legalitetsprincipen 107s. 4

4.6.4 Likhets-och objektivitetsprincipen 108s. 4

5.6.5 Aktualitetsprincipen 109s. 4

6.6.6 Proportionalitetsprincipen 110s. 4

7.4s. 4

Processuella frågor 113

1.7.1 Inledning 113 7.2 Behörig förvaltningsrätt 114s. 5

3 Särskilda tidsfrister 114

1.7.4 Muntlig förhandling m.m. 116 7.5 Särskilt om sakkunnig 118 7.6 Offentligt biträde 123 7.7 Avslutande reflektioner 123s. 5

s Tvångsvårdens syfte 125

1.8.1 Allmänt om syftesbestämmelser 125 8.2 Syftet med tvångsvård enligt LPT 126s. 5

Förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård 131

1.9.1 Inledning 131 9.2 Allmänt om förutsättningarna 131 9.3 Lagtolknings-och bevisfrågor 134 9.4 Allvarlig psykisk störning 136 9.5 Oundgängligt vårdbehov -sluten psykiatrisk tvångsvård 147s. 5

2.9.5.1 Inledning 147s. 5

3.9.5.2 Närmare om vårdbehovsrekvisitet 148s. 5

4.9.5.2.1 Rekvisitets innebörd 148s. 5

5.9.5.2.2 Rättstillämpningen 154s. 5

6.9.5.3 Avslutande reflektioner 168 9.6 Behov av särskilda villkor -öppen psykiatrisk tvångsvård 170s. 5

7.9.6.1 Inledning 170s. 5

8.9.6.2 Allmänt om den öppna vårdformen 170s. 5

9.9.6.3 Rekvisitets innebörd 171s. 5

10.9.6.4 Avslutande reflektioner 181 9.7 Samtycke till vård 182s. 5

11.9.7.1 Inledning 182s. 5

12.9.7.2 Allmänt om samtycke 184s. 5

13.9.7.3 Närmare om samtyckesrekvisitet i LPT 187s. 5

14.9.7.4 Rättstillämpningen 195s. 5

15.9.7.5 Avslutande reflektioner 208 9.8 Farlig för annan 210s. 5

16.9.8.1 Inledning 210s. 5

17.9.8.2 Rekvisitets innebörd 210s. 5

18.9.8.3 Rättstillämpningen 214s. 5

19.9.8.4 Avslutande reflektioner 216s. 5

lntagningsprocessen 217

1.10.1 Inledning 217s. 6

2.10.2 Vårdintyg 217s. 6

3.10.2.1 Incitament till läkarundersökning 217s. 6

4.10.2.2 Undersökning för vårdintyg 219s. 6

5.10.2.3 Utfärdande av vårdintyg och dess innehåll 221s. 6

6.10.2.4 Vårdintygets giltighet 223s. 6

7.10.2.5 Vårdintygets funktion och framtida giltighet 223s. 6

8.10.3 Chefsöverläkarens beslut om intagning 225s. 6

9.10.4 Överklagande av intagningsbeslut 228s. 6

10.10.5 Särskilda tvångsåtgärder före beslut om intagning 229s. 6

11.10.5.1 Inledning 229s. 6

12.10.5.2 Kvarhållning (6 §) 230s. 6

13.10.5.3 Användning av tvång (6 §) 232s. 6

14.10.5.4 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning (6 §) 233s. 6

15.10.5.5 Förbud mot innehav av viss egendom (21, 24 §§) 235s. 6

16.10.5.6 Fastspänning (6 a §) 236s. 6

17.10.5.7 Avskiljande (6 a §) 237s. 6

18.10.5.8 Behandling (6 a §) 239s. 6

19.10.6 Avslutande reflektioner 241s. 6

Vårdtider, tidsfrister och ansökan om fortsatt tvångs-

vård 243

1.11.1 Inledning 243s. 6

2.11.2 Vårdtid efter beslut av chefsöverläkaren 7 LPT 243s. 6

3.11.3 Förlängning av vårdtiden efter beslut av domstol 9 LPT 249s. 6

4.11.4 Återintagning från öppen till sluten psykiatrisk tvångsvård 251s. 6

5.11.5 Vårdtiden i praktiken 254s. 6

6.11.6 Avslutande reflektioner 258s. 6

Övergång från frivillig vård till tvångsvård (konverte-

ring) 261

1.12.1 Inledning 261s. 6

2.12.2 Förutsättningar för konvertering 262s. 6

3.12.3 Vårdintyg 263s. 6

4.12.4 Särskilda tvångsåtgärder 264s. 6

5.12.5 Beslut om intagning 264s. 6

6.12.6 Underställning till förvaltningsrätten 265s. 6

7.12.7 Ansökan om fortsatt vård 265s. 6

8.12.8 Vårdtid 266s. 6

Information till patienten 267

1.13.l Stödperson 267 13.2 Överklagande, ombud eller biträde, offentligt biträde 268s. 7

2.13.2.l Inledning 268s. 7

3.13.2.2 Överklaga vissa beslut 270s. 7

4.13.2.3 Anlita ombud eller biträde 273s. 7

5.13.2.4 Offentligt biträde 275s. 7

6.13.2.5 Rättstillämpningen 276 13.3 Information om lagstiftningen 276 13.4 Avslutande reflektioner 276s. 7

Vården 279

1.14.1 Inledning 279 14.2 Sjukvårdsinrättning 279 14.3 God säkerhet i verksamheten 280 14.4 Vårdplan 281 14.5 Behandlingen 285s. 7

2.14.5.1 Inledning 285s. 7

3.14.5.2 Samråd med patient och närstående '287s. 7

4.14.5.3 Chefsöverläkarens beslut/tvångsmedicinering 290s. 7

5.14.5.4 Särskilt om behandlingsåtgärder 294 14.6 Avslutande reflektioner 299s. 7

Permission 301

1.15.l Inledning 301 15.2 Begreppet permission m.m. 301 15.3 Dokumentation 306 15.4 Tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område -permission 307s. 7

2.15.4.l Permissionsinstitutet i 2000 års lag 307s. 7

3.15.4.2 Tillämpningen av permissionsbestämmelsen i 2000 års lag 313s. 7

4.15.4.3 Permissionsinstitutet i nu gällande lag 325s. 7

5.15.4.4 Permission förenat med villkor 327s. 7

6.15.4.5 Återkallande av tillstånd -återtagning 328s. 7

7.15.4.5 Polishandräckning 331s. 7

8.15.4.6 Överklagande 331 15.5 Avslutande reflektioner 335s. 7

Särskilda tvångsåtgärder 337

1.16.1 Inledning 337 16.2 Allmänt 339s. 7

2.7s. 7

3.16.3 Samtycke till särskilda tvångsåtgärder 342s. 8

4.16.4 Särskilt om dokumentation 344s. 8

5.16.5 Allmänt om personkretsen 348s. 8

6.16.6 Hindras att lämna vårdinrättning/avdelning (18 §) 349s. 8

7.16.6.1 Allmänt 349s. 8

8.16.6.2 Syfte och förutsättningar 351s. 8

9.16.6.3 Personkrets 354s. 8

10.16.6.4 Beslutsbefogenhet 359s. 8

11.16.6.5 Dokumentation 360s. 8

12.16.6.6 Avslutande reflektioner 361s. 8

13.16.7 Användning av tvång/våld (6, 18 §§) 362s. 8

14.16.7.1 Allmänt 362s. 8

15.16.7.2 Tvång och våld 363s. 8

16.16.7.3 Syfte och förutsättningar 368s. 8

17.16.7.4 Personkrets 373s. 8

18.16.7.5 Beslutbefogenhet 373s. 8

19.16.7.6 Dokumentation 374s. 8

20.16.7.7 Avslutande reflektioner 374s. 8

21.16.8 Fastspänning (19 §) 374s. 8

22.16.8.1 Allmänt 374s. 8

23.16.8.2 Syfte och förutsättningar 374s. 8

24.16.8.3 Personkrets 378s. 8

25.16.8.4 Beslutsbefogenhet 379s. 8

26.16.8.5 Tidsgräns 380s. 8

27.16.8.6 Underrättelse till Socialstyrelsen 384s. 8

28.16.8.7 Dokumentation 385s. 8

29.16.8.8 Avslutande reflektioner 386s. 8

30.16.9 Avskiljande (20 §) 387s. 8

31.16.9.1 Allmänt 387s. 8

32.16.9.2 Syfte och förutsättningar 388s. 8

33.16.9.3 Personkrets 393s. 8

34.16.9.4 Beslutsbefogenhet 393s. 8

35.16.9.5 Tidsgräns 394s. 8

36.16.9.6 Underrättelse till Socialstyrelsen 395s. 8

37.16.9.7 Dokumentation 396s. 8

38.16.9.8 Avslutande reflektioner 397s. 8

39.16.10 Inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänsters. 8

40.(20 a §) 398s. 8

41.16.10.1 Bakgrund 398s. 8

42.16.10.2 Allmänt 401s. 8

43.16.10.3 Syfte och förutsättningar 402s. 9

44.16.10.4 Särskilt om kommunikation med svensk myndighet, advokat m.fl. 407s. 9

45.16.10.5 Personkrets 408s. 9

46.16.10.6 Beslutsbefogenhet 417s. 9

47.16.10.7 Tidsgräns 417s. 9

48.16.10.8 Underrättelse till Socialstyrelsen 419s. 9

49.16.10.9 Omhändertagande av teknisk utrustning 420s. 9

50.16.10.10 Överklagande 422s. 9

51.16.10.11 Dokumentation 423s. 9

52.16.10.12 Avslutande reflektioner 424 16.11 Förbud mot innehav av viss egendom (21, 24 §§) 426s. 9

53.16.11.1 Allmänt 426s. 9

54.16.11.2 Otillåten egendom 427s. 9

55.16.11.2.1 Missbruksmedel 427s. 9

56.16.11.2.2 Narkotikaverktyg 430s. 9

57.16.11.2.3 Annan egendom 430s. 9

58.16.11.3 Omhändertagande av egendom 432s. 9

59.16.11.4 Syfte och förutsättningar 433s. 9

60.16.11.5 Personkrets 434s. 9

61.16.11.6 Beslutsbefogenhet 435s. 9

62.16.11.7 Överklagande 435s. 9

63.16.11.8 Dokumentation 436s. 9

64.16.11.9 Avslutande reflektioner 436 16.12 Försändelsekontroll -till en patient (22 §) 437s. 9

65.16.12.1 Allmänt 437s. 9

66.16.12.2 Syfte och förutsättningar 437s. 9

67.16.12.3 Omhändertagande av egendom 438s. 9

68.16.12.4 Personkrets 438s. 9

69.16.12.5 Beslutsbefogenhet 438s. 9

70.16.12.6 Dokumentation 438 16.13 Försändelseövervakning -från en patient (22 a §) 438s. 9

71.16.13.1 Allmänt 438s. 9

72.16.13.2 Syfte och förutsättningar 440s. 9

73.16.13.3 Särskilt om försändelser till svensk myndighet, advokat m.fl. 442s. 9

74.16.13.4 Personkrets 443s. 9

75.16.13.5 Beslutsbefogenhet 443s. 9

76.16.13.6 Tidsgräns 444s. 9

77.16.13.7 Underrättelse till Socialstyrelsen 445s. 9

78.16.13.8 Kvarhållande av försändelser 445s. 9

79.16.13.9 Dokumentation 446s. 9

80.9 Innehålls. 9

81.16.13.10 Överklagande 447s. 10

82.16.13.11 Avslutande reflektioner 447s. 10

83.16.14 Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning 448s. 10

84.16.14.1 Allmänt 448s. 10

85.16.14.2 Begreppen kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning 448s. 10

86.16.14.3 Syfte och förutsättningar 452s. 10

87.16.14.4 Personkrets 454s. 10

88.16.14.5 Beslutsbefogenhet 455s. 10

89.16.14.6 Dokumentation 456s. 10

90.16.14.7 Avslutande reflektioner 456s. 10

91.16.15 Besöksinskränkningar 457s. 10

Sammanfattning 459

1.17.1 Inledning 459s. 10

2.17.2 Psykiatrisk tvångsvård och rättssäkerhet 460s. 10

3.17.3 Avslutning 468s. 10

Tabeller 469

Källförteckning 473

1.Offentligt tryck 473s. 10

2.Statens offentliga utredningar 473s. 10

3.Propositioner 474s. 10

4.Utskottsbetänkanden 475s. 10

5.Departementspromemorior 476s. 10

6.Justitieombudsmannen 476s. 10

7.Direktiv 477s. 10

8.Övrigt källmaterial 477s. 10

9.Psykiatriska kliniker 482s. 10

Rättsfall 485

1.Länsrätter 485s. 10

2.Tingsrätter 490s. 10

3.HSAN 490s. 10

4.Kammarrätter 490s. 10

5.Regeringsrätten 491s. 10

Sakregister 493

1.10 FÖRORD Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) har genom ett frikostigt ekonomiskt stöd möjliggjort detta forskningsprojekt. För detta vill jag rikta ett varmt tack. Jag vill också uttrycka min tacksamhet till Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, där jag haft min hemvist, och för bidrag från Gunnar Swensons minnesfond.s. 10

2.Under arbetets gång har professorn i offentlig rätt Lotta Vahlne Westerhäll, professorn i medicinsk rätt Elisabeth Rynning, professorn i offentlig rätt Lars-Göran Malmberg, samt docent Bengt Lundell funnits till hands för värdefulla diskussioner och synpunkter. Professorn i psykiatri Hans Ågren har bistått med värdefullt stöd i medicinska frågor. För detta tackar jag varmt.s. 11

3.Till förvaltningsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö riktas ett stort tack för bistånd med framtagning av material. Jag vill också tacka de 14 psykiatriska kliniker som tagit sig tid att kopiera och avidentifiera patientjournaler, vilket har bidragit till att få en framställning med verklighetsanknytning. Några kliniker har också delgivit mig olika praktiska problem vilket jag uppskattar särskilt.s. 11

4.Forskningsprojektet godkändes av Regionala etikprövningsnämnden i Lund den 13 februari 2007. Lund i januari 2010 Ewa Gustafssons. 11

11

1.FÖRKORTNINGAR AlkoholL Alkohollag (1994:1738) AmL Arbetsmiljölag (1977:1160) BrB Brottsbalken FL Förvaltningslag (1986:223) FPL Förvaltningsprocesslag (1971:291) FPT Förordning (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård ochs. 13

2.rättspsykiatrisk vård FvL Lag om förverkande av alkholhaltiga drycker m.m.s. 13

3.(1958:205) HSAN Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd HSL Hälso-och sjukvårdslag (1982:763) HäktesL Lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållnas. 13

4.m.fl. JO Justitieombudsmannen KamR Kammarrätt Kval Lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt LEF Lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden ochs. 13

5.andra tvångsåtgärder LPT Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård LR Länsrätt LRV Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård LSPV Lag (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård is. 13

6.vissa fall LSS Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-s. 13

7.hindrade LYHS Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-och sjuk-s. 13

8.vårdens område LVM Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga NsL Narkotikastrafflag (1968:64 OSL Offentlighets-och sekretesslag (2009:400) PdL Patientdatalag (2008:355)s. 13

9.13s. 13

10.RB Rättegångs balkens. 14

11.RegR Regeringsrättens. 14

12.SoL Socialtjänstlagen (2001:453)s. 14

13.SOSFS Socialstyrelsens föreskrifters. 14

14.14s. 14

Inledning 1

Bakgrund

1.Sedan århundraden har det i den svenska lagstiftningen, på ett eller annat sätt, givits möjligheter för samhället att vidta åtgärder mot en person som är psykiskt sjuk. Ursprungligen ansågs den sjuke som ett störande inslag\s. 1

I

1.i samhällsbilden och därför gjorde sig tanken om samhällsskyddet i hög grad gällande i lagstiftningen. Den enskilde individens behov och förut-) sättningar kom i skymundan, om de alls framträdde, och för att bevara ett lugnt och tryggt samhälle togs den sjuke in på hospital eller så togs han om hand av fattigvården. Respekten för den enskilde individens människovärde, självbestämmande och integritet märktes det inte mycket av, : varken i samhällsmedborgarnas attityder mot dem "som mist vettet" ellers. 1

2.ansågs som "sinnessjuka", eller i lagstiftningen.s. 1

3.Den på frivillighet baserade vården har inom psykiatrin vuxit frams. 1

4.förhållandevis långsamt. Under 1800-talet och en bit in på 1900-talets. 1

5.kunde en psykiskt sjuk person inte söka frivillig vård på sinnessjukhus.s. 1

6.Den sjuke ansågs inte vara i stånd att självständigt fatta ett sådant be-s. 1

7.slut. Så småningom fick emellertid patienten möjlighet att själv ansökas. 1

8.om intagning, men han ansågs inte kunna bedöma när han skulle lämnas. 1

9.sjukhuset. Denna s.k. kvarhållningsrätt försvann inte förrän i slutet avs. 1

10.1950-talet. s. 1

11.Genom tiderna har emellertid ett annat synsätt utvecklats. Respekten förs. 1

12.patienten i psykiatrin, liksom kraven på hälso-och sjukvårdspersonalen, s. 1

13.har lyfts fram i såväl internationella dokumentsom i den svenska lag-s. 1

14.stiftningen. Psykiatrin har gått från en hospitalisering till en strävan atts. 1

~----------------

1.avi nst itu tio nalisera den psykiatriska vården och behandlingen. Dens. 1

2.enskildes rättssäkerhet har också alltmer kommit att diskuteras och tas. 1

3.form. Redan i 1929 års sinnessjuklag kunde vissa beslut överklagas till ens. 1

4.15s. 1

5.från vårdinrättningen fristående myndighet. Det låg också i Sinnessjuk-s. 1

6.lagstiftningskommittens uppgift, vars betänkande ledde fram till 1966s. 1

7.års lag om sluten psykiatrisk vård (LSPV), att utforma klart formulerades. 1

8.rättssäkerhetsgarantier för beredande av tvångsvård.s. 1

9.I dag är all vård som meddelas inom hälso-och sjukvården, soms. 1

10.huvudregel, av frivillig karaktär enligt hälso-och sjukvårdslagen (1982:763)s. 1

11.-HSL. Utgångspunkten är att en patient i princip har en oinskränkt rätts. 1

12.att avstå från vård och behandling och det gäller såväl inom den soma-s. 1

13.tiska som inom den psykiatriska vården. Samhällets möjlighet att mot ens. 1

14.psykiskt sjuk person ingripa med tvång finns emellertid kvar. Tvångsvårds. 1

15.mot den enskildes vilja får ske, dock endast i undantagsfall och under för-s. 1

16.utsättningar som anges i lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT).s. 1

17.Det är denna lag och dessa förutsättningar som är föremål för beskrivnings. 1

18.och undersökning i denna rättsvetenskapliga monografi.s. 1

Ämnesområde och syfte

1.Utmärkande för en rättsstat är att medborgarna åtnjuter rättsskydd is. 1

2.förhållande till såväl enskilda som staten. Rättsstaten förutsätter att dens. 1

3.offentliga makten utövas inom en rättslig ram och att maktutövningen ärs. 1

4.förutsebar och icke godtycklig. Regeringsformen ger varje medborgare, is. 1

5.förhållande till det allmänna, ett skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepps. 1

6.och mot frihetsberövande. Varje medborgare äger också ett skydd mots. 1

7.kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt ett skydd mots. 1

8.undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Grundlagsskyd-s. 1

9.det är emellertid i vissa avseenden endast relativt eftersom begränsningars. 1

10.genom lag får ske. Genom den Europeiska konventionen angående skydds. 1

11.för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa-s. 1

12.konventionen) -EKMR, som genom lag (SFS 1994:1219) införlivats is. 1

13.svensk rätt, har skyddet ytterligare accentuerats.s. 1

14.LPT innehåller en rad bestämmelser som inkräktar på den enskildes. 1

15.individens självbestämmande och integritet. Lagen ger en anvisning oms. 1

16.under vilka premisser tvångsvård över huvud taget kan komma i frågas. 1

17.p.g.a. en allvarlig psykisk störning. Lagen ger även samhället befogenhets. 1

18.att, genom hälso-och sjukvårdens försorg, ytterligare inkräkta på den en-s. 1

19.skildes grundläggande fri-och rättigheter. Under särskilda förutsättningars. 1

20.kant.ex. chefsöverläkaren besluta att överföra en klient som vårdas frivil-s. 1

21.ligt inom psykiatrin till tvångsvård. Chefsöverläkaren ges också befogen-s. 1

22.het att besluta om särskilda tvångsåtgärder, såsom kroppsvisitation, fast-s. 1

23.spänning och tvångsmedicinering under pågående tvångsvård, vilket ävens. 1

24.kan komma i fråga redan innan ett formellt intagningsbeslut är fattat.s. 1

25.16s. 1

26.Tvångsvården legitimeras utifrån ett synsätt där en allvarligt psykiskt sjuk person inte anses ha förmåga att bedöma sitt eget bästa. Ett beslut om tvångsvård, och sådana tvångsåtgärder som med lagstiftningens stöd får vidtagas under pågående vård, innebär emellertid ett betydande ingrepp i den enskildes liv. I fall av frihetsberövande finns det alltid en risk att samhället begagnar sig av sin maktposition på ett otillbörligt sätt.s. 1

27.Europadomstolen har framhållit att det beträffande tvångsintagna på "mentalsjukhus" finns en särskild anled11ing till vaksamhet när det gäller att för dessa tillse att deras konventionsenliga rättigheter respekteras. Eftersom den person som underkastas tvångsvård som regel är en patient med nedsatt autonomi är det av synnerlig vikt att den rättsliga regleringen är noggrant utformad under hänsynstagande till den enskildes rättigheter enligt Regeringsformen, Europakonventionen och med beaktande av övriga normer och principer som tillvaratar den enskildes rätt. Utifrå';;') detta skydd behandlas LPT med fokus på, för den enskilde, särskilt integritetskänsliga bestämmelser.s. 1

28.Ett övergripande syfte är att, genom en teoretisk bearbetning av den rättsliga regleringen och en systematisk analys av det empiriska materialet, fastställa vad som kan anses vara gällande rätt på ifrågavarande rättsområde, samt att ge en så verklighetsnära beskrivning som möjligt av hur \ LPT kommit att tillämpas, på domstolsnivå och inom hälso-och sjukvården. Projektet avses utröna vilka rättssäkerhetsgarantier lagen innehåller, huruvida rättssäkerhetskravet faktiskt tillgodosetts genom lagstiftningens utformning och om rättstillämparna följer lagen och lagstiftarens intentio!}er. En grundläggande intention med bokens innehåll och uppbyggnad är också att den skall kunna användas i den juridiska utbildningen, men självfallet även inom an_dra discipliner, särskilt inom psykiatrin. Boken torde också kunna tjäna som ett uppslagsverk i den praktiska hanteringen av LPT såväl inom rättsväsendet som inom hälso-och sjukvården.s. 1

29.Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, beskrivs i princip i sin helhet. Den empiriska undersökningen och beskrivningen av rättstillämpningen är dock begränsad främst till förutsättningarna för tvångsvård i 3 LPT och vad som hör samman med detta och till tillämpningen av de särskilda tvångsåtgärderna i 6-6 a §§ och 18-24 §§ LPT. Det skall också påpekas att det finns föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) som bl.a. omfattar personer som ges psykiatrisk tvångsvård som en brottspåföljd. Denna lag behandlas inte i förevarande arbete, utan det är endast den allmänna regleringen i LPT som är föremål för undersökning. I sammanhanget skall dock anmärkas, att ett flertal bestämmelser i LPT är tillämpliga också i förhållande till patienter som vårdas med stöd av LRV varför förevarande framställnings. 1

30.17s. 1

31.kan anses ha relevans även vid vård enligt den lagen. Framställningens. 1

32.bygger helt på den svenska lagstiftningen och någon komparativ under-s. 1

33.sökning har inte gjorts.s. 1

Metod och material

1.Forskningen har bedrivits med i huvudsak rättsdogmatisk metod, dvs.s. 1

2.utifrån den inom rättsvetenskapen vedertagna rättskälleläran. Sålundas. 1

3.används, för den teoretiska bearbetningen, tillämpliga lag-och författ-s. 1

4.ningsregler, förarbeten till lagstiftningen, prejudikat och doktrin. Av tra-s. 1

5.dition används inom rättsvetenskapen de högsta domstolsinstansernass. 1

6.avgöranden för att fastställa vad som kan anses vara gällande rätt på etts. 1

7.visst rättsområde. Samtliga publicerade avgöranden från Regeringsrättens. 1

8.rörande LPT har sålunda studerats och redovisas i den mån det befunnitss. 1

9.relevant för tolkning och tillämpning av enskilda bestämmelser.s. 1

10.Eftersom domstolsprövningen på underrättsnivå inte enbart är etts. 1

11.forum för prövning av överklaganden, utan förvaltningsrätternafaktiskts. 1

12.är en beslutande instans bl.a. i fråga om förlängning av tvångsvården efters. 1

13.en viss tid, har jag funnit det värdefullt att också närmare studera hand-s. 1

14.läggningen i på denna nivå. Domstolsprövningen är i sig av lagstiftarens. 1

15.tänkt att utgöra en garanti för den enskildes rättssäkerhet varför det ärs. 1

16.viktigt att utforska huruvida rättssäkerheten faktiskt tillgodosetts. Ens. 1

17.studie av förvaltningsrättens avgöranden tjänar också syftet att vara pro-s. 1

18.blemorienterande och de skapar en bild av vilket innehåll lagens rekvisits. 1

19.givits och hur lagen kommit att tillämpas både inom hälso-och sjukvår-s. 1

20.den och på domstolsnivå.s. 1

21.Projektet utgår från den enskilde individen och dennes rättssäkerhet.s. 1

22.För att kunna identifiera problem och besvara ett flertal frågeställningars. 1

23.har det varit nödvändigt att, ur såväl ett patient-som ett samhällsperspek-s. 1

24.tiv, använda material som innehåller känsliga uppgifter om den enskildess. 1

25.hälsotillstånd och beteende.s. 1

26.Det empiriska material som till stor del använts grundar sig på inne-s. 1

27.hållet i domstolsavgöranden som är allmänna handlingar. Undersökning-s. 1

28.en av länsrättsavgöranden (numera förvaltningsrätt) har begränsats till des. 1

29.tre storstadsområdena där det finns flest slutenvårdsplatseroch till förstas. 1

30.halvåret under respektive år 2005-07. I fokus har därvid stått de mål soms. 1

31.avsett bifall/avslag på ansökan om förlängning av tvångsvården enligt 7s. 1

32.och 9 §§ LPT. Sammanlagt har 661 mål studerats. Genom lagändring is. 1

33.18 september 2008 infördes en ny vårdform, öppen psykiatrisk tvångsvård. Denna form av tvångsvård ligger utanför undersökningen och behandlas endast på ett teoretiskt plan.s. 1

34.Även ett antal patientjournaler har studerats för att tydligare få en bild av vilka problemsituationer som finns i praktiken och hur hälso-och sjukvården tillämpar LPT, särskilt vad gäller ingrepp i de grundlagsskyddade fri-och rättigheterna. För att få ett representativt underlag tillskrevs initialt 25 psykiatriska kliniker fördelat över landet. 14 kliniker svarade och har bistått med ca fem journaler vardera. Sålunda har ett 70-tal patientjournaler, främst från tiden 2006-07, granskats vilket torde ge ett tillräckligt underlag för att dra vissa slutsatser. Journalerna har redan från början begärts ut i avidentifierat skick och klinikerna har själv gjort urvalet. När uppgifter om den enskildes hälsa eller andra personliga förhållanden efter analys redovisas sker detta sålunda i avidentifierad form så att sakförhållandena inte kan härledas till en enskild individ. Vissa, för en enskild individ, mycket signifikanta uppgifter, har utelämnats i citat för att inte patienten skall kännas igen. Inte heller redovisas till vilken klinik de olika ärendena är hänförliga. Klinikerna har slumpvis numrerats från 1-14 med underrubriken A-E vilket sålunda är det enda som anges i fallbeskrivningarna.s. 1

35.Den 15 februari 2010 förändrades domstolsorganisationen då landets 23 länsrätter lades samman till tolv förvaltningsrätter. Det medför, för denna framställning, att det talas både om länsrätter och förvaltningsrätter. Det är dock samma slags domstol som avses.s. 1

Disposition

1.Som framgått inledningsvis behandlas i princip LPT-lagstiftningen i sin helhet eftersom boken skall kunna användas i undervisningssammanhang inom såväl den juridiska som andra discipliner. De första kapitlen är av mer övergripande natur. Sålunda behandlas kortfattat LPT-lagstiftningens grundvalar (kapitel 2) varefter följer en tämligen utförlig redogörelse för fri-och rättighetsskyddet i Regeringsformen och Europakonventionen (kapitel 3). Eftersom rättssäkerheten har en fundamental plats i föreliggande framställning beskrivs i kapitel 4 vilken innebörd detta begrepp har i boken. Därefter följer i kapitel 5 en beskrivning av LPT i förhållande till annan lagstiftning och i kapitel 6 diskuteras olika principer som är av särskild betydelse vid tvångsvård. Därefter följer den mer materiella delen av boken, (kapitel 7-16) där lagstiftningen sålunda beskrivs och diskuteras utifrån vad som framkommit vid den empiriska undersökningen. Alla delar av lagstiftningen beskrivs, men i vissa fall endast på ett teoretiskts. 1

2.19s. 1

3.plan då den empiriska undersökningen i princip koncentrerats till för-s. 1

4.utsättningarna för tvångsvård och de särskilda tvångsåtgärderna. Varjes. 1

5.kapitel avslutas med sammanfattande reflektioner som binds samman is. 1

6.kapitel 17.s. 1

7.20s. 1

Tvångsvårdens grundvalar 2

1.Frågan om tvångets vara eller icke vara i vården, såväl inom socialtjänsten som i hälso-och sjukvården, ger som regel upphov till livliga diskussioner om tvångsvårdens nytta för den enskilde individen i förhållande till den kränkning av mänskliga rättigheter det faktiskt innebär att bli fråntagen delar av sin frihet.s. 2

2.Tvångsvård inom den psykiatriska vården är, i enlighet med definitionen i 1 LPT, psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång. Att detta över huvud anses nödvändigt i svensk rätt bygger på en grundläggande solidaritetstanke, att vi har ansvar inte bara för oss själva utan även för varandra. Förmågan till ansvarstagande varierar under livscykeln bl.a. beroende på hälsotillstånd. I situationer där en människa på grund av sitt psykiska tillstånd uppenbart saknar förmåga att se till sitt eget bästa eller utsätter andra för risker till liv eller hälsa, kräver den grundläggande solidariteten människor emellan att hjälp kan ges även om den enskilde motsätter sig det. Sådan tvångsvård skall dock, enligt lagstiftarens uppfattning, inriktas på att avhjälpa det oundgängliga vårdbehovet och syfta till att motivera patienten så att han eller hon kan frivilligt medverka till fortsatt stöd och behandling. Därvid är det av största vikt att rättssäkerheten motsvarar högt ställda kra(t)s. 2

3.Andra utgångspunkter för den psykiatriska tvångslagstiftningen är humanitet och medmänsklighet. ~!t slopa varje möjlighet till psykiatrisk tvångsvård skulle innebära att samhället avsäger sig möjligheten att hjälpa människor i svårt utsatta situationer. Samtidigt måste sådan vård begränsas och, så långt möjligt, utformas så att riskerna för den personliga integriteten minimeras. Patienten bör inte i vården påtvingas undersökningar eller behandlingar som inte är motiverade av tillräckligt starka skäl. Om en patient vägrar att godta behandling som ger snabbare tillfrisknande, minskat lidande och kortare vårdtid, krävs således en grannlaga avvägning med beaktande av berättigade krav på personlig integritet, anfördess. 2

4.21s. 2

5.i lagens motiv. Tvångsvårdstiderna skall vara så korta som möjligt ochs. 2

6.aktivt användas för att ge den behandling och det stöd som behövs för atts. 2

7.vården skall kunna övergå i frivilliga former. s. 2

8.Tvångsingripande mot en patient på psykiatrisk grund motiveras avs. 2

9.att denne inte är i stånd att bedöma sitt eget bästa. LPT:s funktion ärs. 2

10.att reglera samhällets möjligheter att mot den enskildes vilja bereda ens. 2

11.person med allvarlig psykisk störning vård. Lagstiftarens övergripande \s. 2

12.målsättning är att psykiatrisk vård i så stor utsträckning som möjligt skall \s. 2

13.ges i frivilliga former. Först när vård på frivillig grund inte räcker till skalls. 2

14.psykiatrisk vård med tvång få tillgripas.Tvångsintagning skall vara dens. 2

15.lösning som väljs bara när andra hjälpformer inte står till buds eller intes. 2

16.räcker till. Ett tvångsomhändertagande är således en undantagsföreteelses. 2

17.och i regel endast av kortvarig natur. s. 2

18.Före LPT:s ikraftträdande 1992 reglerades den psykiatriska tvångsvår-s. 2

19.den i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa falls. 2

20.(LSPV). I slutet av 1960-talet vårdades ca 20 000 personer med stöd avs. 2

21.den lagen som omfattade såväl psykiskt störda lagöverträdare som andras. 2

22.personer med psykisk sjukdom. Tio år senare hade antalet tvångsvårdades. 2

23.patienter minskat med drygt hälften och i slutet av 1980-talet vårdadess. 2

24.knappt 3 000 personer med tvång. En viktig orsak till denna utvecklings. 2

25.var bl.a. en förändrad syn på personer med psykisk sjukdom och behand-s. 2

26.lingen av dem. De mera varaktiga omhändertagandena på mentalsjukhu-s. 2

27.sen hade i betydande utsträckning fått ge vika för andra insatser för atts. 2

28.aktivt behandla och rehabilitera patienterna.7 I Socialstyrelsens invente-s. 2

29.ring i maj 2008 vårdades sammanlagt 3 066 personer med tvång, varavs. 2

30.drygt 1 500 med stöd av LPT. Av dessa var 42 % på permission vid inven-s. 2

31.teringstillfället. s. 2

32.När LPT infördes var syftet med lagen och dess utformning att an-s. 2

33.passa densamma till den utveckling mot en starkt begränsad användnings. 2

34.av tvångsvård som ägt rum decennierna innan. I motiven framhölls, atts. 2

35.strävandena att minska tvånget kräver åtgärder på bred front, inte minsts. 2

36.på det vårdorganisatoriska planet, liksom när det gäller innehållet ochs. 2

37.utformningen av den vård som ges genom intagning på en sjukvårds-s. 2

Y

22

1.inrättning. Denna inriktning ansågs också böra prägla lagstiftningens utformning när det gäller såväl förutsättningarna för som varaktigheten av tvångsomhändertaganden. De legala tvångsvårdsförutsättningarnal avses sålunda utgå från och återspegla tanken att tvång skall vara en sista utväg för att hjälpa en medmänniska i psykisk nöd. För dem som har att bedöma om villkoren för tvångsintagning är uppfyllda bör det stå klart att avgörandet skall ske efter noggrann prövning av olika vägar att hjälpa patienten vilket också förutsätter en tillfredsställande utredning och en insiktsfull värdering av omständigheterna kring patienten.En reglering av vårdtiderna, vilket inte fanns i LSPV, avses också kunna tjäna som ett viktigt stöd för att tvångsvården generellt skall inriktas mot kortas. 2

·.,

1.vårdtider. Därvid utgör maximiregler för vårdtiderna ett grundelement i systemet för rättslig kontroll av psykiatrisk tvångsvård.s. 2

2.Den patient som vårdas i sluten psykiatrisk tvångsvård är berövad sin frihet. Patienten kan därutöver, under vårdtiden, utsättas för ytterligare tvångsåtgärder, såsom kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, ingrepp mot vilka vi åtnjuter ett grundlagsstadgat skydd. I följande kapitel redogörs för skyddet för våra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och beskrivs dess praktiska funktion i förhållande till LPT och dess tillämpning.s. 2

3.23s. 2

Fri-och rättighetsskyddet 3

Inledning

1.LPT ger samhället befogenhet att beröva en enskild människa hennes frihet på grund av att hon lider av en allvarlig psykisk störning. Ett frihetsberövande är ett allvarligt ingrepp i den enskildes liv som inte kan företas utan lagstöd. Detsamma gäller andra tvångsåtgärder som kan förekomma under frihetsberövandet, såsom kroppsvisitation eller andra begränsningar av rörelsefriheten. För att skapa insikt och förståelse om varför regelverket kring tvångsvård är konstruerat som det är och för att ge kunskap om vilka begränsningar som finns rörande olika integritetskränkande åtgärder redogörs i förevarande kapitel för fri-och rättighetsskyddet i de regelverk som är direkt tillämpliga i hälso-och sjukvårdens hantering av dessa frågor.s. 3

2.Fri-och rättighetsskyddet kan sägas ta sin utgångspunkt i Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1948. Den inleds med att ett erkännande av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen. Enligt förklaringens artikel 1 är alla människor födda fria och lika i värde och rättigheter. Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet och ingen får hållas i slaveri eller träldom. Ingen får heller utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Rättighetsförklaringen grundas på en humanistisk människosyn som utmärks av betonandet av människans värdighet, självständighet och välfärd i materiell mening.s. 3

3.Rättighetsförklaringens människosyn avspeglas i vår grundlag. I 1 kap. 2 RF stadgas, att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Genom rättighetskatalogen i 2 kap. RF ges också de enskilda medborgarna ett visst skydd i förhållande till "det allmänna" dvs. de organ som handhar rättskipning och förvaltning. Den landstingsdrivna vårdinrättning där sluten psykiatrisk vård äger rum (15 LPT) är därvids. 3

25

1.3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

2.att betrakta som "det allmänna" och hälso-och sjukvårdspersonalen soms. 3

3.representanter för detta, ytterst som ett redskap i statens maktutövning is. 3

4.förhållande till den enskilde.s. 3

5.Sverige har genom flera internationella överenskommelser, underkas-s. 3

6.tat sig regler om skydd för de mänskliga rättigheterna. FN:s inlednings-s. 3

7.vis nämnda universella förklaring om de mänskliga rättigheterna är etts. 3

8.folkrättsligt bindande dokument vilket även gäller beträffande den inter-s. 3

9.nationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, soms. 3

10.delvis motsvarar vad som gäller enligt Europakonventionen. Därutövers. 3

11.finns en rad rekommendationer och etiska riktlinjer rörande psykiatriskas. 3

12.frågor som dock inte är bindande på samma sätt som nyss nämnda kon-s. 3

13.ventioner.s. 3

14.Europarådets rekommendation för utformningen av regler om psykia-s. 3

15.trisk tvångsvård, Recommendation No. R (1983) 2, innehåller bestämmel-s. 3

16.ser för skydd av personer med psykisk störning som intas för psykiatrisks. 3

17.vård utan samtycke. En bärande princip i rekommendationen är att ens. 3

18.tvångsintagen patient skall ha rätt att bli behandlad under samma etiskas. 3

19.och vetenskapliga betingelser som andra sjuka personer. Inskränkningars. 3

20.i den enskildes personliga integritet skall begränsas till sådana som ärs. 3

21.nödvändiga med hänsyn till patientens hälsotillstånd och för att behand-s. 3

22.lingen skall bli framgångsrik. Den intagnes rätt att kommunicera meds. 3

23.berörda myndigheter, med juridiskt biträde eller andra personer som ärs. 3

24.behjälpliga vid prövning av intagningen får inte inskränkas. Europarådetss. 3

25.parlamentariska församling har antagit och förelagt Ministerkommit-s. 3

26.ten Recommendation 1235 (1994) on Psychiatry and Human Rights soms. 3

27.föreslås ersätta R (1983) 2. I den föreslås bl.a. att psykokirurgiska ingrepps. 3

28.och ECT-behandling endast skall få utföras om det finns skriftligt infor-s. 3

29.merat samtycke av patienten eller ställföreträdare och om beslutet blivits. 3

30.bekräftat av en särskild kommitte. Ministerkommitten har även antagits. 3

31.Recommendation (2004) i vilken medlemsstaterna bl.a. uppmanas atts. 3

32.stärka skyddet för värdighet, mänskliga rättigheter och grundläggandes. 3

33.friheter hos människor med psykisk störning, särskilt sådana som utsättss. 3

34.för tvångsintagning och tvångs behandling. s. 3

35.FN:s generalförsamling har också antagit en resolution med 25 prin-s. 3

36.ciper för vården av personer med psykisk störning. Principerna angers. 3

37.vissa rättigheter som får inskränkas endast på grunder som föreskrivs i lags. 3

38.och om det är nödvändigt med hänsyn till patientens eller någon annanss. 3

39.hälsa eller personliga säkerhet eller annars med hänsyn till samhällsskyd-s. 3

40.det eller andras grundläggande fri-och rättigheter. Enligt resolutionens. 3

41.26s. 3

42.3 Fri-och rättighetsskyddet skall det bl.a. upprättas en individuell vårdplan (princip 9) och patienten skall så fort som möjligt informeras om sina rättigheter enligt principerna och enligt inhemsk lag, samt hur patienten kan ta till vara sina rättigheter (princip 12). Av princip 16 framgår under vilka förutsättningar en patient kan tvångsvårdas. Bl.a. krävs en kvalificerad medicinsk bedömning och att det, på grund av den psykiska sjukdomen, föreligger en omedelbar fara för patienten själv eller någon annan.s. 3

43.Hawaii-deklarationen antogs av World Psychiatric Association (WPA) 1977 och reviderades 1983. Deklarationen innehåller etiska riktlinjer för behandlingen av personer med psykisk sjukdom. Bl.a. framgår att ingen åtgärd får vidtas mot den enskildes vilja såvida inte patienten på grund av psykisk sjukdom är ur stånd att avgöra sitt eget bästa och sannolika skäl talar för att patienten eller någon annan kommer att åsamkas allvarligt men om behandling uteblir. Så fort förutsättningar för tvångsvård inte längre föreligger skall tvånget hävas. Hawaii-deklarationen har uppdaterats genom 1996 års Madrid-d~klaration som särskilt tar upp patientens rätt att vara en likvärdig part i den terapeutiska processen.s. 3

44.Det som emellertid bland internationella dokument står i en klass för sig är den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen, EKMR) som tillkom efter andra världskriget. Genom konventionen åtar sig de fördragsslutande staterna att ge garantier, åt var och en som finns inom statens jurisdiktion, att han eller hon får åtnjuta de rättigheter och friheter som räknas upp i konventionen. Förevarande framställning koncentreras på EKMR därför att den alltid haft en särställning. Genom inrättandet av olika organ som har till uppgift att övervaka konventionens efterlevnad samt att enskilda personer har klagorätt har den konventionen en helt annan tyngd. Dessutom bygger dess tillämpning på en utpräglat juridisk grund med prövning i domstol. Därtill kommer det faktum att sedan den 1 januari 1995 gäller konventionen med dess ändringar och tilläggsprotokoll också som lag i Sverige. s. 3

45.LPT och LRV, liksom de sociala tvångslagarna LVM och LVU, ger samhället befogenhet att på olika sätt inskränka den personliga friheten och en del av de rättigheter som åtnjuter skydd i RF och i EKMR. I förevarande kapitel görs en beskrivning av det skydd som är av särskild betydelse vid tillämpningen av LPT och LRV. Även andra konventioner, till vilka Sverige anslutit sig och därmed också är folkrättsligt bundna till, innehåller skydd för olika rättigheter. Dessa lämnas dock utanför denna framställning.s. 3

46.27 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

Allmänt om rättighetskatalogen i RF

1.Grundlagens skydd för grundläggande fri-och rättigheter kan sägas varas. 3

2.av väsentlig betydelse för värnandet av demokratin. Det visar sig särskilts. 3

3.tydligt i förbindelsen demokrati som styrelseform och de rättigheter soms. 3

4.utgör grunden för den fria åsiktsbildningen. Grundlagsskyddet kan tän-s. 3

5.kas ha störst betydelse när den demokratiska samhällsordningen hotass. 3

6.av inre och yttre strömningar. I sådana situationer finns en risk att des. 3

7.demokratiska institutionerna sviktar i omsorg om medborgarfriheterna.s. 3

8.Men sociala och ekonomiska rättigheter (1 kap. 2 RF), frihet och ens. 3

9.okränkbar sfär är av betydelse för att ge medborgarna förutsättningar atts. 3

10.verka för demokratins bestånd. Ett nödvändigt inslag i ett demokratiskts. 3

11.samhällssystem är alltså även ett starkt skydd för den enskildes personligas. 3

12.frihet och kroppsliga integritet.Rättighetsreglerna kan även sägas ha ens. 3

13.deklaratorisk betydelse i det att de avses markera Sveriges ställning soms. 3

14.rättsstat.s. 3

15.RF:s rättighetskatalog omfattar en rad rättsligt bindande regler, avs. 3

16.särskild betydelse för dem som blir utsatta för ett tvångsingripande,s. 3

17.men även för de aktörer i det allmänna som fattar beslut och direkt ärs. 3

18.involverade i behandlingen av såväl frivilliga som tvångsomhändertagnas. 3

19.patienter. Bärare av rättigheterna är envar medborgare. Därmed avsess. 3

20.svensk medborgare, men utlänning likställes i stor utsträckning enligts. 3

21.2 kap. 22 RF.s. 3

22.Rättighetsregleringen gäller förhållandet mellan den enskilde och dets. 3

23.allmänna. Däremot gäller skyddet i RF inte i förhållande till andra enskil-s. 3

24.da. Härvid erbjuder lagstiftningen annat skydd, t.ex. genom brottsbalkenss. 3

25.bestämmelser. Begreppet "det allmänna" omfattar riksdagen som lagstif-s. 3

26.tande organ. Normgivaren har, då en ny lag stiftas, att se till att normens. 3

27.inte på någon punkt strider mot RF:s rättighetssystem. Samma förhål-s. 3

28.lande gäller beträffande regeringen vid utövandet av sin förordningsmakts. 3

29.och för myndigheter som har rätt att utfärda föreskrifter. Det allmännas. 3

30.innefattar också alla rättstillämpande och förvaltande myndigheter,soms. 3

31.vid meddelande av beslut eller vidtagande av faktiska åtgärder inte får in-s. 3

32.kräkta på de tillförsäkrade rättigheterna, inte minst när det är fråga oms. 3

33.tvångsåtgärder i vården.s. 3

34.28s. 3

35.3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

36.Som inledningsvis framgått är en landstingsdriven sjukvårdsinrättning att betrakta som en förvaltande myndighet i den offentligrättsliga organisationen. I myndigheternas dagliga verksamhet har man sannolikt aldrig grundlagen eller Europakonventionen framför ögonen som ett omedelbart arbetsmaterial. Först och främst används andra lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som direkt styr verksamheten. På ett konkret plan saknar emellertid varken grundlagen eller Europakonventionen betydelse. I RF återfinns en rad bestämmelser som är av betydelse för den enskildes rättsskydd och flera av dem verkar bestämmande för den hela den offentliga verksamheten. Regleringen tar ytterst sikte på förhållandet mellan det allmännas verkställande organ och den enskilde. Grundlagsreglerna är direkt normerande för myndigheters möjlighet att i ett konkret fall ingripa mot en enskild person på så sätt att de förbjuder andra ingrepp i fri-och rättigheterna än sådana som uttryckligen är tillåtna genom grundlagsenliga föreskrifter. Sålunda är grundlagsreglerna handlings-och förbudsregler som de offentliga funktionärerna faktiskt har att iaktta i den dagliga verksamheten.s. 3

37.RF:s fri-och rättighetsreglering innebär att vissa rättigheter vunnit ett absolut skydd vilket betyder att de inte kan begränsas annat än genom en grundlagsändring. Det gäller bl.a. förbudet mot dödsstraff, kroppsstraff, tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden (2 kap. 4 och 5 §§ RF), liksom rätten till domstolsprövning (2 kap. 9 § RF). Dessa rättigheter kan alltså inte inskränkas genom lag. Det måste emellertid vara möjligt att göra de inskränkningar i den personliga friheten som erfordras t.ex. för att man skall kunna förebygga och beivra brott eller för att man i vissa fall skall kunna bereda personer erforderlig vård.7 Därför ges i 2 kap. 12 RF möjlighet att begränsa vissa av de skyddade rättigheterna, vilka brukar benämnas relativa. De anses åtnjuta ett skydd genom att grundlagen fastslår deras existens samt anger att de inte får begränsas på annat sätt än genom av riksdagen stiftad lag efter ett särskilt beslutsförfarande. s. 3

38.Det starkaste skyddet för de grundläggande fri-och rättigheterna anses utgöras av ett aktivt demokratiskt medvetande hos medborgarna. Kravet på lagform av begränsningar av fri-och rättigheter innebär emellertid också ett viktigt skydd. Tanken är att rättighetsbegränsande lagstiftning blir föremål för en grundlig genomlysning och debatt såväl inom 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

39.som utanför riksdagen. En grundlagsreglering som drar upp gränser förs. 3

40.möjligheterna att besluta om rättighetsinskränkande lagar anses också has. 3

41.ett pedagogiskt värde i det att grundlagen klargör rättighetsregleringenss. 3

42.roll i rättsordningen och arten av de avvägningar mellan motstående in-s. 3

°

1.tressen som måste göras.För att understryka kravet på att lagstiftarens. 3

2.noga redovisar sina syftenstadgas i 2 kap.12 andra stycket RF att be-s. 3

3.gränsningar endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbarts. 3

4.i ett demokratiskt samhälle (ändamålsprincipen). Begränsningen får ald-s. 3

5.rig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som hars. 3

6.föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mots. 3

7.den fria åsiktsbildningen. Begränsningen får inte göras enbart på grunds. 3

8.av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.s. 3

Allmänt om Europakonventionen

INLEDNING

1.I efterverkningarna av andra världskriget bildades Europarådet i syfte atts. 3

2.skapa ett forum för samarbete mellan europeiska stater med demokratis. 3

3.och rättsstatlighet som grundvalar. Stadgan undertecknades 1949 av tios. 3

4.stater, däribland Sverige. En viktig uppgift för medlemsstaterna skulles. 3

5.vara att i samverkan främja respekten för mänskliga rättigheter ochs. 3

6.grundläggande friheter.s. 3

7.Redan vid Europarådets första session 1949 beslutade dess parla-s. 3

8.mentariska församling att rekommendera regeringarna att låta utarbetas. 3

9.en konvention som skulle innefatta effektiva garantier för individen oms. 3

10.åtnjutande av mänskliga rättigheter. Konventionen skulle bygga på dens. 3

11.allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna som i slutet av 1948s. 3

12.hade antagits av FN:s generalförsamling. Den 4 november 1950 under-s. 3

13.tecknades i Rom den europeiska konventionen angående skydd för des. 3

14.mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna -Europakonven-s. 3

15.tionen och den trädde i kraft den 3 september 1953 sedan den ratificeratss. 3

16.av tio stater.s. 3

17.EKMR är en sluten konvention, vilket innebär att den endast kan till-s. 3

18.trädas av de stater som är medlemmar i Europarådet. Många EU-länders. 3

19.har ratificerat konventionen. EU är dock inte part i konventionen, mens. 3

20.EG-domstolen har i flera avgöranden förklarat att konventionens princi-s. 3

21.30 per hör till de för medlemsstaterna gemensamma rättsprinciper som skall respekteras även av gemenskapsorganen.s. 3

22.Avdelning I, artiklarna 2-18, innehåller de materiella reglerna om rättigheter och friheter. Häri inryms bl.a. bestämmelser om rätt till liv (artikel 2), förbud mot tortyr (artikel 3), och rätt till frihet och säkerhet (artikel 5). Konventionen har efter att Sverige undertecknade densamma kompletterats med ett flertal tilläggsprotokoll. Av dessa kan särskilt nämnas det första tilläggsprotokollet, som öppnades för undertecknande i mars 1952, vari äganderätten garanteras (artikel 1).s. 3

23.Nyckeln till en förståelse av konventionen är inte dess förarbeten eller en ren bokstavstolkning av konventionstexten, utan det viktiga är den praxis som utvecklas. Eftersom konventionsbestämmelserna sålunda ständigt är föremål för tolkning kan man inte slå fast innebörden av bestämmelserna som giltiga en gång för alla. Den följande beskrivningen av fri-och rättighetsskyddet bygger därför på konventionstexten kompletterad med den tolkning därav som hittills framkommit genom Europadomstolens praxis.s. 3

24.I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av domstolen och om enskildas möjligheter att klaga. Eftersom skyddet för mänskliga rättigheter i RF och i EKMR delvis sammanfaller görs dessutom en kortfattad beskrivning av förhållandet dem emellan.s. 3

FÖRDRAGSSLUTANDE PARTS ÅTAGANDE

1.De fördragsslutande parterna skall enligt artikel 1 garantera var och en som befinner sig under deras jurisdiktionde fri-och rättigheter som anges i avdelning I i konventionen. Förpliktelsen är alltså inte begränsad till statens egna medborgare eller till någon annan särskild personkategori. Av artikel 14 framgår dessutom att åtnjutandet av de fri-och rättigheter som anges i konventionen skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.s. 3

2.Det internationella övervakningssystemet i EKMR är subsidiärt i förhållande till den nationella tillämpningen. Det är alltså de enskilda konventionsstaterna som har det primära ansvaret för att rättigheterna i konventionen respekteras och att det finns ett effektivt nationellt rättsmedel för att komma till rätta med eventuella kränkningar (artikel 13).s. 3

3.För att säkerställa att förpliktelserna enligt konventionen och protokollens. 3

4.till denna fullgörs, har en permanent europeisk domstol för de mänskligas. 3

5.rättigheterna inrättats (artikel 19). Domstolen består av lika många leda-s. 3

6.möter som fördragsslutande parter. De tjänstgör i sin personliga egenskaps. 3

7.och väljs för en tid av sex år av den parlamentariska församlingen från ens. 3

8.lista om tre personer som nominerats av respektive stat (artikel 20-23).s. 3

9.Domstolen kan sammanträda i kommitteer sammansatta av tre leda-s. 3

10.möter, i kamrar med sju ledamöter eller i stor sammansättning med sjut-s. 3

11.ton ledamöter -Grand Chamber (artikel 27). Domstolen är behörig i allas. 3

12.frågor som rör tolkningen och tillämpningen av konventionen och proto-s. 3

13.kollen till denna, vilka hänskjuts till den enligt artiklarna 33, 34 och 47.s. 3

14.Domstolen är sålunda behörig att pröva både mellanstatliga mål (artikels. 3

15.33) och enskilda klagomål (artikel 34) liksom att, under vissa förutsätt-s. 3

16.ningar, avge rådgivande yttranden i rättsfrågor avseende tolkningen avs. 3

17.konventionen och dess protokoll (artikel 47).s. 3

18.Enligt artikel 34 får domstolen ta emot klagomål från enskilda personer,s. 3

19.icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda personer, som på-s. 3

20.står sig av fördragsslutande parter ha utsatts för kränkning av någon avs. 3

21.de i konventionen eller i protokollen angivna rättigheterna. De fördrags-s. 3

22.slutande parterna har, enligt artikeln, genom konventionen förbundit sigs. 3

23.att inte på något sätt förhindra ett effektivt utövande av denna klagorätt.s. 3

24.En stat anses emellertid inte behöva stå till svars inför ett internatio-s. 3

25.nellt organ förrän den haft möjlighet att rätta till eventuella felaktighe-s. 3

26.ter genom sitt eget inhemska rättssystem. Därför innehåller artikel 35:1s. 3

27.bestämmelser om att ett mål får anhängiggöras hos domstolen först närs. 3

28.alla nationella rättsmedel har uttömts i enlighet med den internationellas. 3

29.rättens allmänt erkända regler. Målet får anhängiggöras senast sex måna-s. 3

30.der från den dag då det slutgiltiga beslutet meddelades.s. 3

31.Enligt artikel 35:2 får domstolen inte ta upp ett enskilt klagomål tills. 3

32.behandling som är anonymt eller väsentligen innefattar samma omstän-s. 3

33.digheter som redan prövats av domstolen. Inte heller om klagomålet re-s. 3

34.dan hänskjutits till internationell undersökning eller reglering i annans. 3

35.form och som inte innehåller nya relevanta upplysningar. Domstolen skalls. 3

36.avvisa varje enskilt klagomål enligt artikel 34, som domstolen anser varas. 3

37.oförenligt med bestämmelserna i konventionen och protokollen till den-s. 3

38.na, eller uppenbart ogrundat eller utgör ett missbruk av rätten att klaga.s. 3

39.32s. 3

40.3 Fri-och rättighetsskyddet Var och en vars fri-och rättigheter enligt konventionen kränkts skall, enligt artikel 13, ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. Detta gäller även om kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet.s. 3

41.Den principiella utgångspunkten är sålunda att överträdelser i första hand skall beivras på det nationella planet. Med ett effektivt rättsmedel avses ett rättsmedel som medger en tillfredsställande prövning av ett klagomål, oavsett om det leder till framgång för klaganden eller inte. Det föreligger dock inget krav på att talan mot kränkningarna skall kunna föras inför domstol, utan även administrativa rättsmedel kan vara tillräckliga. Däremot är prövningsorganets befogenheter och de garantier som gäller beträffande förfarandet av betydelse vid bedömningen av om rättsmedlet skall anses som effektivt.s. 3

42.Det är emellertid inte tillräckligt att det formellt finns ett rättsmedel i det nationella rättssystemet. Genom Europadomstolens rättspraxis har det utvecklas en rad parametrar som måste vara tillgodosedda. Det måstet.ex. vara ett rättsmedel som av jurister eller andra sakkunniga anses erbjuda reella möjligheter till prövning av den aktuella frågan. Vidare måste det vara praktiskt möjligt för berörd person att använda rättsmedlet. Han eller hon får sålunda inte hindras att göra detta t.ex. av vårdp ersonal. Och är rättsmedlet inte tillgängligt för en viss fysisk eller juridisk person på grund av att denne saknar rättskapacitet, kan rättsmedlet inte anses effektivt i förhållande till denna persons klagomål. För att ett rättsmedel skall anses effektivt krävs vidare att det leder till ett beslut inom rimlig tid. Framför allt måste det krävas att beslut om möjligt fattas medan beslutet alltjämt kan få praktisk effekt. Ett överklagande av en husrannsakan, som inte kunde leda till omprövning förrän tvångsåtgärden redan vidtagits, har sålunda av Europadomstolen inte ansetts vara effektivt.s. 3

43.För att ett rättsmedel skall anses effektivt krävs också att den dom eller det beslut som rättsmedlet leder fram till kan verkställas, annars är det inte effektivt. Detsamma gäller om det beslut genom vilket ett överklagat beslut upphävs görs verkningslöst genom att det upphävda beslutet ersätts med ett nytt beslut av samma eller liknande innehåll. Vidare måste det krävas att ärendet handläggs opartiskt och att ett brott följs av åtal eller disciplinära åtgärder. Prövningsrätten måste också i huvudsak sträcka 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

44.sig lika långt som Europadomstolens egen prövning av om konventionens. 3

45.blivit överträdd. s. 3

46.Är klagomålet riktat mot innehållet i inhemsk lag, inte mot dess till-s. 3

47.lämpning, anses artikel 13 inte vara tillämplig. Europadomstolen har intes. 3

48.ansett att man kan kräva att de fördragsslutande staterna inför ett lag-s. 3

49.prövningssystem. s. 3

50.I fall av frihetsberövande, t.ex. på grund av psykisk sjukdom enligts. 3

51.artikel 5 och förfaranden som avser fastställande av civila rättigheter ochs. 3

52.skyldigheter enligt artikel 6, finns i respektive artikel föreskrivet att dets. 3

53.skall finnas rätt till domstolsprövning. Eftersom artiklarna 5:4 och 6:1s. 3

54.inom sina respektive tillämpningsområden ger mera långtgående garan-s. 3

55.tier, kan de ses som lex specialis i förhållande till artikel 13. Det innebärs. 3

56.att ett krav på en ytterligare prövning enligt artikel 13 inte kan ställas.s. 3

57.Genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydds. 3

58.för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inkor-s. 3

59.porerades konventionen jämte dess tilläggsprotokoll som Sverige ratifi-s. 3

60.cerat, den 1 januari 1995 i den svenska lagstiftningen. Dessförinnan vars. 3

61.Sverige "enbart" folkrättsligt förpliktat att följa sina åtaganden. Det bety-s. 3

62.der emellertid inte att konventionen före inkorporeringen inte haft någons. 3

63.betydelse för den svenska lagstiftningen. Principen om fördragskonforms. 3

64.lagtolkning, som innebär att svensk lag så långt möjligt bör tolkas så atts. 3

65.den överensstämmer med Sveriges internationella åtaganden och dens. 3

66.praxis om konventionernas närmare innebörd som utvecklas av konven-s. 3

67.tionsorganen, har därvid spelat en roll. Europadomstolens avgörandens. 3

68.har dessutom föranlett ändringar i den svenska lagstiftningen bl.a. beträf-s. 3

69.fande LVU och häktningsreglerna i RB.s. 3

70.Inkorporeringen av konventionen innebär inte att medborgarnass. 3

71.rättigheter därigenom reglerats uttömmande. Rättsläget beträffandes. 3

72.sådana allmänna rättsprinciper som vunnit hävd i svensk rätt, t.ex.s. 3

73.proportionalitetsprincipen,påverkas inte av en inkorporering. Inte hel-s. 3

74.ler påverkas den inverkan andra fri-och rättighetskonventioner kan has. 3

75.i rättstillämpningen genom fördragskonform tolkning av svenska före-s. 3

76.skrifter. s. 3

77.34s. 3

78.Vidare har inkorporeringen i svensk rätt skett genom en särskild lag. Konventionen har alltså inte erhållit grundlags status eftersom lagstiftaren ansett att en dubbelreglering på samma konstitutionella nivå av vissa rättigheter, och av hur dessa får inskränkas, bör undvikas.Det ankommer i första hand på lagstiftaren att löpande se till att den svenska rätten överensstämmer med konventionens bestämmelser. Den i vårt demokratiska statsskick grundade balansen mellan den lagstiftande och dömande makten har inte ansetts böra rubbas, varför det är en uppgift för lagstiftaren att bedöma vilka förändringar i inhemsk rätt som kan vara påkallade. s. 3

79.EKMR i svensk rätt syftar bl. a. till att förstärka medborgarnas fri-och rättighetsskydd. Det finns sålunda två regelsystem, utgörande en del av den svenska rätten, som skyddar våra rättigheter. I förhållande till varandra sträcker sig RF:s skydd längre i vissa avseenden och konventionens i andra. För den enskilde medborgaren anses detta innebära att han omfattas såväl av grundlagens som konventionens skydd. Skyddet är kumulativt. Den enskilde kan alltid åberopa den regel som i varje given situation ger det starkaste skyddet.Den kumulativa effekten skulle enligt regeringen också kunna uppstå på de områden där grundlagens och konventionens normer nu uppfattas som gemensamma. Till följd av den dynamiska rättsutvecklingen hos Europadomstolen kan en i konventionen given rättighet komma att preciseras så att konventionsskyddet i framtiden går längre än motsvarande bestämmelse i grundlagen. I sådant fall medför den kumulativa effekten att det är konventionens bestämmelser som skall tillämpas. Om sålunda konventionen "nu eller i framtiden" ger ett starkare skydd än vad som följer av RF eller av allmänna rättsprinciper anses det vara konventionens bestämmelser som skall tillämpas.Även om konventionen inkorporerats genom vanlig lag och att det, i förhållande till RF, är fråga om en hierarkiskt underordnad lag, anses regelsystemen komplettera varandra. Lagstiftaren menar, att någon konflikt mellan 2 kap. RF och konventionen därför inte gärna kan uppstå. I den mån regelsystemen inte ger samma skydd kommer den regel som går längst att bli avgörande för hur långt skyddet för fri-och rättigheterna sträcker sig. s. 3

80.I samband med inkorporeringen infördes i RF 2 kap. 23 en bestämmelse som innebär att lag eller annan föreskrift ej får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. Genom uttrycket "på grund av" markeras att bestämmelsen även omfattar Sveriges åtagandens. 3

81.35s. 3

82.enligt de tilläggsprotokoll som vi har ratificerat och som trätt i kraft.s. 3

83.Stadgandet riktar sig till lagstiftaren och avses markera den särskilda be-s. 3

84.tydelse som konventionen har och som inkorporeringen syftat till att för-s. 3

85.stärka. s. 3

Närmare om fri-och rättighetsskyddet

1.3.4s. 3

2.I LPT ges möjlighet att under vissa förutsättningar inskränka en patientss. 3

3.rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster, t.ex. mobiltele-s. 3

4.foner eller datorer. Dylika åtgärder innebär ett ingrepp i yttrande-ochs. 3

5.informationsfriheten och kräver sålunda lagstöd, så som beskrivs i dets. 3

6.följande.s. 3

7.Enligt 2 kap. 1 p. 1 RF är varje medborgare gentemot det allmännas. 3

8.tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på an-s. 3

9.nat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,s. 3

10.sålunda en del av de positiva opinionsfriheterna. Såvitt gäller tryckfrihe-s. 3

11.ten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa lik-s. 3

12.nande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andras. 3

13.tekniska upptagningar gäller vad som är föreskrivet i TF och YGL (2 kap.s. 3

14.1 andra stycket RF). I övrigt bestämmes gränserna för yttrandefrihetens. 3

15.främst genom en rad stadganden i Brottsbalken (BrB) samt genom författ-s. 3

16.ningsbestämmelser om tystnadsplikt. Åtskilliga slags yttranden fallers. 3

17.alltså definitionsmässigt utanför grundlagsskyddet och kan därmed blis. 3

18.föremål för ingripanden utan särskilt grundlagsstöd. Innebörden av RF:ss. 3

19.yttrandefrihetsbegrepp belyses sålunda lämpligen negativt genom angi-s. 3

20.vande av exempel på straffbestämmelser som inte utgör begränsningar avs. 3

21.den yttrandefrihet som RF skyddar. Det rör sig om brott såsom olaga hot,s. 3

22.ofredande, förargelseväckande beteende, hot mot tjänsteman, bestick-s. 3

23.ning, övergrepp i rättssak m.fl. gärningar. Inte heller omfattas yttrandens. 3

24.som utgör led i bedrägeri, utpressning eller andra förmögenhetsbrott. s. 3

25.Nära samband med yttrandefriheten har den i 2 kap. 1 första styckets. 3

26.p. 2 RF reglerade informationsfriheten. Av detta stadgande framgår, atts. 3

27.varje medborgare, gentemot det allmänna, är tillförsäkrad informations-s. 3

28.frihet, dvs. frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigts. 3

29.36 taga del av andras yttranden. Rättigheten innefattar frihet att ta emot och aktivt inhämta information. Självklart får därvid inte användas metoder som i andra sammanhang är förbjudna, t.ex. inbrott. Här avses sådant som möjligheten att skaffa sig böcker och tidningar samt att inneha och använda radio-och tv-mottagare. Informationsfriheten är en handlingsfrihet för den enskilde, vilket inte är att jämföra med den i TF fastslagna rätten att ta del av allmänna handlingar, som alltså inte omfattas av informationsfriheten. s. 3

30.Yttrande-och informationsfriheten tillhör de relativa rättigheterna och får enligt 2 kap. 12 RF begränsas genom lag, dock endast under förutsättning att de allmänna kraven för begränsningar i rättigheterna i andra stycket nämnda bestämmelse är uppfyllda. Därutöver gäller de särskilda kraven i 2 kap. 13 RF. Av denna senare bestämmelse framgår vissa ytterligare begränsningsramar. Yttrande-och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. Bestämmelsen innehåller en uppräkning av de ändamål för vilka begränsningar får beslutas. Uppräkningen är inte uttömmande, men för begränsningar skall alltid krävas särskilt viktiga skäl, samtidigt som vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet särskilt skall beaktas.s. 3

31.Av 2 kap. 13 tredje stycket framgår emellertid, att som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses inte meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandets innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller motta yttranden. Detta har sin grund i samordningen mellan RF:s och TF:s yttrandefrihetsbegrepp. I 1 kap. 2 TF finns ett förbud för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll hindra bl.a. dennas spridning bland allmänheten. Härav anses motsättningsvis framgå att TF:s bestämmelser inte hindrar vissa ordningsföreskrifter rörande spridningen av tryckta skrifter under förutsättning att sådana bestämmelser inte gör skillnad mellan skrifter på grund av deras innehåll.Ordningsföreskrifter av nu avsett slag ställer vanligtvis upp krav på tillstånd för vissa sätt att sprida meddelanden, t.ex. skyltar i byggnads-, naturvårds-och vägförfattningar och om affischering i kommunalas. 3

32.37s. 3

33.ordningsstadgar, såsom i byggnadslagen, naturvårdslagen och väglagen.s. 3

34.Motsvarande begränsning av skyddet har ansetts böra gälla också i frågas. 3

35.om den i RF avsedda yttrande-och informationsfriheten. Vissa detalj-s. 3

36.betonade föreskrifter angående sättet att sprida och motta yttranden hars. 3

37.sålunda undantagits från de bestämmelser som skall anses innebära ens. 3

38.rättighets begränsning. Rena ordningsregler på en vårdinrättning soms. 3

39.endast reglerar sättet, på vilket yttrande-och informationsfriheten får ut-s. 3

40.nyttjas, t.ex. att den gemensamma patienttelefonen inte får nyttjas vissas. 3

41.tider på dygnet, torde alltså inte inkräkta på rättighetsskyddet i RF.s. 3

42.Av artikel 10 EKMR framgår att var och en har rätt till yttrandefrihet.s. 3

43.Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida upp-s. 3

44.gifter och tankar utan offentlig inblandning och oberoende av territoriellas. 3

45.gränser.s. 3

46.Att yttrandefriheten är en av demokratins grundpelare har framhål-s. 3

47.lits av Europadomstolen i fallet Handyside mot Förenade kungariket. Så-s. 3

48.lunda har anförts atts. 3

49.[y]ttrandefriheten utgör en av de väsentliga grundvalarna för ett [demokra-s. 3

50.tiskt] samhälle, en av de grundläggande förutsättningarna för dess framstegs. 3

51.och för varje människas utveckling. ---den omfattar inte endast "informa-s. 3

52.tion" och "ideer" som mottas positivt eller anses ofarliga utan också dems. 3

53.som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen.s. 3

54.Detta är de krav som ställs av den pluralism, den tolerans och den vidsynt-s. 3

55.het utan vilka inget "demokratiskt samhälle" kan existera.s. 3

56.Inskränkningar i yttrandefriheten måste alltså hållas inom snäva grän-s. 3

57.ser och, för att kunna accepteras som konventionsenliga, vara grundades. 3

58.på övertygande skäl. Mottagande och spridande av information och ideers. 3

59.skall i princip vara fritt. Spridning är skyddad, antingen den sker skriftligs. 3

60.eller muntligt. Det kan vara fråga om spridning till andra personer i för-s. 3

61.trolig form eller inom en begränsad krets, men det kan också vara med-s. 3

62.delande och opinionsyttringar avsedda att få stor spridning t.ex. genoms. 3

63.datateknologi. s. 3

64.Skyddet i artikel 10 innebär främst att staten skall avhålla sig från atts. 3

65.hindra eller bestraffa fri spridning av tankar och ideer. Staten åläggs ens. 3

66.förpliktelse att inte handla.s. 3

67.Konventionsskyddet är emellertid inte absolut. Inskränkningar får,s. 3

68.enligt artikel 10:2, göras om de är föreskrivna i lag och om de i ett demo-s. 3

69.kratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till vissa i artikeln angivnas. 3

70.38s. 3

71.ändamål, t.ex. för att förebygga oordning eller brott, till skydd för hälsa el-s. 3

72.ler moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter. Kravet pås. 3

73.lagstöd innebär att inskränkningar skall regleras i en tydlig lag. Lagen skalls. 3

74.vara utformad så att man med rimlig säkerhet -eventuellt efter konsulta-s. 3

75.tion av juridisk expertis -kan förutse eller misstänka att en viss handlings. 3

76.är förbjuden. I annat fall anses en kränkning av konventionen föreligga.s. 3

77.De i artikel 10:2 uppräknade ändamålen är allmänna och vittom-s. 3

78.fattande. Vid ingrepp i yttrandefriheten är det i allmänhet lätt att kon-s. 3

79.statera att ingreppet tjänar något av de angivna ändamålen. Den centralas. 3

80.frågan blir däremot ofta om ingreppet kan anses "nödvändigt i ett demo-s. 3

81.kratiskt samhälle" för att tillgodose ändamålet i fråga. Härvid tillämpars. 3

82.Europadomstolen den s.k. proportionalitetsprincipen. En avvägning görss. 3

83.mellan å ena sidan den enskildes intresse av yttrandefrihet och å andras. 3

84.sidan det allmänna eller enskilda intresse som motiverat ingreppet. Oms. 3

85.ingreppet vid en sådan avvägning framstår som rimligt är kravet på pro-s. 3

86.portionalitet uppfyllt, och ingreppet kan anses nödvändigt i ett demokra-s. 3

87.tiskt samhälle.Intresset av sekretess kring vissa uppgifter är ett exempels. 3

88.på ett godtagbart skäl att inskränka yttrandefriheten, men även här gällers. 3

89.proportionalitetskravet.s. 3

90.I yttrandefriheten i artikel 10:1 ingår också rätten att ta emot uppgif-s. 3

91.ter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet. Myndighet skalls. 3

92.alltså inte hindra överförandet av meddelanden mellan enskilda personer.s. 3

93.Rätten för den enskilde att ta emot information medför emellertid intes. 3

94.någon skyldighet för myndigheter att lämna ut sådan. Frågan om tillgångs. 3

95.till allmänna handlingar är alltså inte reglerad genom artikel 10.s. 3

96.Rätten till liv är en primär rättighet och en nödvändig förutsättning förs. 3

97.alla övriga rättigheter. Att i en rättsstat nämna denna rättighet i kontexten psykiatrisk tvångsvård synes möjligen inte helt självklar. Som kommer att framgå finns det emellertid vissa beröringspunkter och uttalanden fråns. 3

98.Europaorganen som kan vara värdefulla att bära med sig även i vårdsammanhang.s. 3

99.RF:s skydd för den kroppsliga integriteten avser påtvingade ingrepp från det allmännas sida av olika grader och den mest ingripande åtgärden är naturligtvis dödande. I 2 kap. 4 RF regleras ett absolut förbud mot dödsstraff som sålunda inte får inskränkas ens genom lag (jfr 2 kap.s. 3

100.39s. 3

101.12 RF). Skyddet i RF avser emellertid endast dödande som formligts. 3

102.straff. Regler om polisens rätt att använda skjutvapen eller om livsavbry-s. 3

103.tande åtgärder inom sjukvården, såsom abort,omfattas inte.s. 3

104.I EKMR uttrycks skyddet för liv på ett annat sätt. Enligt artikel 2:1s. 3

105.skall en vars rätt till livet skyddas genom lag. Detta innebär att staten skalls. 3

106.avhålla sig från att döda enskilda personer, men det åligger även staternas. 3

107.att genom positiva åtgärder, t.ex. genom lagstiftning, se till att medborgar-s. 3

108.nas liv skyddas.I statens förpliktelser ingår också att, när någon avlidits. 3

109.under oklara omständigheter, se till att dödsfallet utreds. Av särskild vikts. 3

110.är därvid sådana utredningar när misstankar riktas mot polis, militärs. 3

111.eller annan myndighet.Den utredning som staten är skyldig att företas. 3

112.vid dödsfall som inträffat under oklara omständigheter skall vara opar-s. 3

113.tisk, grundlig och förutsättningslös. I statens åligganden enligt artikel 2s. 3

114.ingår också en skyldighet att, om dödsfallet orsakats av brott eller för-s. 3

115.sumlighet, ställa de ansvariga till svars och ge familjemedlemmar rätt tills. 3

116.skadestånd. Respekten för rätten till liv förutsätter också att det finnss. 3

117.polis, åklagare och domstolar som verksamt beivrar våldsbrott med dödligs. 3

118.utgång. Anses det klarlagt att någon dödat en annan människa finns det is. 3

119.princip en skyldighet att föranstalta om åtal. s. 3

120.I artikel 2:2 räknas i tre punkter upp situationer då berövande av livs. 3

121.inte anses konventionsstridigt, varav punkten b) är av särskilt intresses. 3

122.här. Sålunda skall ingen anses ha berövats livet i strid mot artikeln i frågas. 3

123.när detta är en följd av våld som var absolut nödvändigt för att hindras. 3

124.någon som lagligen är berövad friheten att undkomma. Uppräkningen is. 3

125.artikeln torde inte innebära en definition av i vilka situationer det skulles. 3

126.vara tillåtet att döda en människa. Det är i stället fråga om förhållandens. 3

127.där en viss våldsanvändning kan vara tillåten och där döden kan följa soms. 3

128.en icke avsedd konsekvens. 52s. 3

40

1.3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

2.I artikeln uttrycks emellertid ett strängt krav på proportionalitet. Förs. 3

3.att det våld som använts inte skall anses konventionsstridigt krävs att dets. 3

4.var absolut nödvändigt med hänsyn till de i artikeln uppräknade syftes-s. 3

5.beskrivningarna. Det måste alltså göras en strikt avvägning gentemot dets. 3

6.skyddade intresset, dvs. livet. Att beröva en annan människa livet kan intes. 3

7.anses proportionerligt om det inte sker för att tillgodose ett mycket viktigts. 3

8.intresse som inte kan skyddas på något annat, mindre ingripande sätt.s. 3

9.En patient som vårdas med stöd av LPT är lagligen berövad sin fri-s. 3

10.het. LPT ger i 6 och 18 §§ hälso-och sjukvårdspersonalen möjlighet atts. 3

11.hålla kvar den enskilde och med visst tvång hindra honom eller henne atts. 3

12.avvika. Om, i samband med ett förhindrande av avvikning, våld ellers. 3

13.tvång används på ett sådant sätt att detta leder till patientens död kan dets. 3

14.sålunda vara att bedöma som en kränkning av konventionen. Om, å andras. 3

15.sidan, det våld som används var strikt proportionerligt är det möjligt atts. 3

16.detta i vart fall inte anses som ett brott mot artikeln.s. 3

17.Artikel 2 innefattar också ett procedurellt element. Det ankommer pås. 3

18.myndigheterna att på ett effektivt sätt söka klarlägga omständigheternas. 3

19.till, genom statens organ, t.ex. en sjukvårdsinrättning, den enskildess. 3

20.död och visa att detta var ett resultat av legitim våldsanvändning. Dets. 3

21.är sålunda staten som har bevisbördan och skall visa, eller i vart fall göras. 3

22.sannolikt, att ett dödsfall har en naturlig orsak. I avsaknad av en plau-s. 3

23.sibel förklaring från regeringens sida har staten i Europaorganens praxiss. 3

24.ansetts ansvarig för dödsfallet och artikel 2 har befunnits kränkt. Fråns. 3

25.Europadomstolens praxis kan som exempel nämnas ett fall där en arres-s. 3

26.terad fallit ut från ett fönster på tredje våningen i arrestlokalen och slagits. 3

27.ihjäl sig. Domstolen fann det osannolikt att arrestanten självmant hop-s. 3

28.pat och ansåg, i vart fall, att myndigheterna inte på ett plausibelt sätt för-s. 3

29.klarat omständigheterna varför artikel 2 ansågs kränkt.s. 3

30.Staten har ett särskilt ansvar för tillsyn av dem som är berövade frihe-s. 3

31.ten. Att det däri ligger ett ansvar att söka förhindra suicid torde kunna konkluderas från Europadomstolens praxis. Avgörande för om det var fråga om brott mot artikel 2 har därvid varit om myndigheterna hades. 3

32.insett eller bort inse att det fanns en risk för självmord och om de i så fall försummat den särskilda övervakning som varit motiverad med hänsyn härtill. Artikeln har ansetts kränkt i ett par fall där värnpliktiga ut rus-s. 3

33.tats med vapen, med vilka de berövat sig livet, trots att det var känt att des. 3

34.var labila och hade psykiska problem. En kränkning har också ansettss. 3

35.föreligga i ett fall där en person dödats av en cellkamrat. Med hänsyn tills. 3

36.vad som var känt om dennes våldsbenägenhet och psykiska status bordes. 3

37.inte, enligt Europadomstolen, de båda männen ha placerats i samma cell.s. 3

38.Rätten till liv hade inte respekterats. s. 3

39.Från Europadomstolens praxis kan också nämnas, att om en fängslads. 3

40.person som är sjuk eller har andra hälsoproblem inte får den medicinskas. 3

41.omvårdnad som hans tillstånd kräver, kan även detta, om det bidrar tills. 3

42.att personen i fråga avlider, utgöra brott mot artikel 2.Huruvida dettas. 3

43.kan appliceras på en LPT-patient, eller en frivilligt intagen patient, kans. 3

44.möjligen diskuteras. Han eller hon torde ju redan genom intagningens. 3

45.på en sjukvårdsinrättning stå under medicinsk kontroll. Möjligen skulles. 3

46.man kunna tänka sig att om en myndighet, dvs. hälso-och sjukvårds-s. 3

47.inrättningen där patienten vårdas, inte ger den medicinska omvårdnads. 3

48.som krävs utifrån den enskildes hälsotillstånd och utifrån vetenskap ochs. 3

49.beprövad erfarenhet och detta leder till döden, skulle en kränkning avs. 3

50.artikel 2 kunna tänkas föreligga.s. 3

51.Europadomstolen har funnit att staten har ett särskilt ansvar för atts. 3

52.-på såväl offentliga som privata sjukhus -effektivt skydda patienternass. 3

53.liv och för att fastställa dödsorsaken om patienter avlider medan de stårs. 3

54.under läkares vård och tillsyn. Det måste också finnas rättsmedel oms. 3

55.dödsfall har orsakats av felbehandling eller annars till följd av sjukhus-s. 3

56.personalens försumlighet. Europadomstolen har också framhållit viktens. 3

57.av att frågor om dödsfall på sjukhus handläggs snabbt.s. 3

58.Såvitt gäller frågan om eutanasi, kan konstateras att någon rätt att dös. 3

59.inte kan anses inbegripen i den i artikel 2 skyddade rätten till liv, vilkets. 3

60.fastställts i fallet Pretty mot Förenade kungariket. En svårt sjuk kvinnas. 3

61.fick inte gehör för sitt påstående att det stred mot artikel 2 att det enligt engelsk lag var förbjudet för hennes man att hjälpa henne att göra slut på sitt liv.s. 3

SKYDD MOT TORTYR M.M.

1.Att en LPT-patient skulle utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling i samband med vård enligt LPT kan vid ett första påseende förefalla lika osannolikt som att i sådant sammanhang diskutera rätten till liv. Det finns emellertid vissa principiella uttalanden från Europaorganen som är av relevans även i tvångsvårdssammanhang, varför det kan anses befogat att i vart fall summariskt redogöra för detta. Också i RF, 2 kap. 5 andra meningen, åtnjuter varje medborgare ett skydd mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Med tortyr avses i RF främst att fysiskt våld eller psykiska terrormetoder utnyttjas för att få fram uppgifter vid förhör. I enlighet med normalt språkbruk avser begreppet inte åtgärder som beläggande med t.ex. handbojor av ordnings-eller säkerhetsskäl. Inte heller är ett frihetsberövande i sig att anse som tortyr, även om en del är förenat med isolering av den intagne. Förbudet mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden skall ses som en komplettering av förbudet mot tortyr. Givetvis omfattas inte medicinsk behandling som ges i vårdsyfte av förbudet. s. 3

2.Enligt artikel 3 i EKMR får ingen utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling. Bestämmelsen är generell och undantagslös. Artikelns särskilda status förstärks dessutom ytterligare genom artikel 15:2, enligt vilken en stat förbjuds att göra några inskränkningar i denna rättighet ens i fall av nödläge. Det är en bestämmelse av stor vikt förs. 3

3.människor som är frihetsberövade eller annars utsätts för tvångsmässigas. 3

4.ingrepp. Innebörden har genom Europadomstolen främst blivit belysts. 3

5.genom klagomål rörande fängelser och frågor om tortyr av fångar, mens. 3

6.artikeln är allmänt verkande och gäller också förhållanden och behand-s. 3

7.ling vid psykiatriska institutioner/kliniker.s. 3

8.Begreppen tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling/bestraff-s. 3

9.ning är inte definierade i artikeln.Europadomstolen har emellertids. 3

10.framhållit att endast en behandling eller bestraffning som kännetecknass. 3

11.av betydande hårdhet eller hänsynslöshet kan falla in under artikel 3. Dom-s. 3

12.stolen har anfört att den distinktion som gjorts i artikel 3 haft till syfte atts. 3

13.genom användning av termen "tortyr" ge ett särskilt stigma åt uppsåtligs. 3

14.behandling som orsakar ett mycket svårt och grymt lidande. Det krävss. 3

15.dock tämligen svåra ingrepp för att ett agerande skall bedömas som tor-s. 3

16.tyr i konventionens mening. Misshandel av fångar, våldtäkt, avsaknads. 3

17.av mat och dryck samt av medicinsk tillsyn har av Europakommissio-s. 3

18.nen befunnits vara omänsklig behandling.Behandling eller bestraffnings. 3

19.har ansetts förnedrande om den enskilde blivit grovt förödmjukad införs. 3

20.andra eller om behandlingen tvingat honom att agera mot sin vilja ellers. 3

21.övertygelse .7s. 3

22.Europadomstolen fäster emellertid stor vikt vid under vilka omstän-s. 3

23.digheter en viss behandling förevarit. Därvid kan jämförelsevis ävens. 3

24."lindrigare" former av ingrepp anses utgöra ett brott mot artikel 3. I fallets. 3

25.Tyrer mot Förenade kungariket 1978 (Nr 26) hade klaganden utsatts för etts. 3

26.lagenligt spöstraff genom att han piskats tre gånger med ett spö av björks. 3

44

1.3 Fri-och rättighetsskyddet på sin bara bakdel. Europadomstolen ansåg det inte visat att det var fråga om tortyr eller omänsklig behandling. I fallet var det emellertid fråga om en människa som utövat fysiskt våld mot en annan människa. Det rörde sig om institutionaliserat våld beordrat av de judiciella myndigheterna och exekverat av de polisiära. Även om klaganden inte drabbats av några allvarliga eller långvariga fysiska efterverkningar, utgjorde straffet -genom vilket han behandlats som ett föremål i myndigheternas våld -ett angrepp på vad som är skyddsobjekt i artikel 3, nämligen en persons värdighet och fysiska integritet.Dessutom hade flera veckor förflutit mellan domen och straffverkställigheten, vilket medfört psykisk ångest. Sammantaget ansågs elementet av förödmjukelse vara så starkt att det var fråga om förnedrande bestraffning i strid mot artikel 3.s. 3

2.Beträffande begreppet förnedrande har Europadomstolen vidare, i ett flertal fall, hävdat att man därmed inte kan jämställa begrepp som obehaglig, otrevlig eller obekväm. Enbart hotet att bli behandlad på ett förnedrande sätt har inte heller ansetts konstituera ett brott mot artikel 3. Däremot behöver det inte vara fråga om en särskilt ingripande åtgärd för att det skall anses förnedrande och därmed i strid mot artikeln i fråga. En finländsk pacifist transporterades till en militärförläggning belagd med handfängsel då han vägrat göra militärtjänst. Eftersom ingenting tydde på att det förelegat risk för rymning eller för våldsamt uppträdande, ansåg Europakommissionen att det var fråga om förnedrande behandling i strid mot artikel 3.s. 3

3.Allmänna förhållanden i fängelser och andra anstalter har varit föremål för Europadomstolens granskning och föranlett en rad uttalanden enligt vilka det konstaterats att det förelegat omänsklig eller förnedrande behandling. Det hart.ex. varit fråga om kraftig överbeläggning, oacceptabla sanitära förhållanden, avsaknad av ljus eller möjligheter till motion. Is. 3

4.45s. 3

5.Pantea mot Rumänien ansågs det vara ett brott mot artikel 3 att utsätta ens. 3

6.fånge för onödiga risker genom att utan tillfredsställande bevakning pla-s. 3

7.cera honom tillsammans med våldsbenägna personer. Brist på medicinsks. 3

8.vård eller tillsyn av en fånge som är sjuk eller annars i behov av hjälp hars. 3

9.i en rad fall ansetts strida mot artikel 3. s. 3

10.I vissa fall har säkerhetsrutinerna i fängelser ansetts vara så strikta atts. 3

11.de ansetts strida mot artikel 3. I exempelvis Valasinas mot Litauen hade ens. 3

12.kroppsbesiktning utförts på ett sätt som var kränkande för honom. Ocksås. 3

13.regelbundna och mycket ingående kroppsbesiktningar, tillsammans meds. 3

14.andra strikta säkerhetsåtgärder, har av Europadomstolen befunnits ut-s. 3

15.göra omänsklig eller förnedrande behandling.En långvarig isolerings. 3

16.har ansetts kunna vara omänsklig behandling. Det har dock uppställtss. 3

17.mycket stränga villkor för att ett konventionsbrott skall anses föreligga. Ens. 3

18.fullständig isolering från sinnesintryck (complete sensory isolation) skulles. 3

19.kunna anses omänsklig. En så strikt isolering förekommer dock praktiskts. 3

20.taget aldrig varför kommissionens slutsats, i de fall som bedömts, blivit atts. 3

21.konventionen inte överträtts.7s. 3

22.Tvångsmatning vid hungerstrejk kan utgöra ett brott mot artikel 3.s. 3

23.Europadomstolen ansåg emellertid inte att det förelåg något brott mots. 3

24.artikeln i fråga i fallet Herczegfa.Jy_y_motj)ste!_~ike 1992 (Nr 244) rörandes. 3

25.behandlingen av en psykiskt störd fånge. Klaganden hade tvångsmatats,s. 3

26.isolerats och under tämligen lång tid varit fäst med handbojor vid sin säng,s. 3

27.men domstolen ansåg sig inte kunna vederlägga den österrikiska reger-s. 3

28.ingens invändning att behandlingen var motiverad av medicinska skäl. s. 3

29.Europadomstolen har dock framhållit, att det i fråga om tvångsintagnas. 3

30.patienter på mentalsjukhus finns anledning till särskild vaksamhet närs. 3

46

1.det gäller att tillse att deras konventionsrättigheter respekteras. Samtidigt menade man att åtgärder som är motiverade av terapeutiska skäl inte kan anses omänskliga eller förnedrande.s. 3

2.Europadomstolen har, för det fall att en person skadas under ett frihetsberövande, utvecklat en princip om bevisbördan. I fallet Tomasi mot Frankrike 1992 (Nr 241-A) hade en anhållen person enligt läkarintyg inga medicinska skador när han anlände till polisstationen men väl skador som han ådragit sig under vistelsen där. Någon egentlig bevisning om hur skadorna uppkommit fanns inte. Domstolen konstaterade att det inte gjorts gällande att Tomasi själv tillfogat sig dessa skador eller att de uppkommit i samband med flyktförsök. Skadorna fick antas ha tillfogats Tomasi genom slag av sådan intensitet att det var fråga om omänsklig och förnedrande behandling i strid mot artikel 3, för vilken den franska regeringen hölls ansvarig.Den bevisregel som etablerats genom Tomasidomen innebär, att om en person under en kortare tid befinner sig i polisens eller annan myndighets förvar och han vid frigivningen har en fysisk skada som han inte hade när han arresterades/intogs och som kan vara följden av uppgiven tortyr eller misshandel, föreligger en presumtion för att vederbörande persons påstående om att skada uppkommit på sådant sätt är riktigt. Om staten gör gällande att skadan uppkommit på annat sätt, ankommer det på staten att precisera sitt påstående och att göra sannolikt att det finns en annan skadeorsak. Bevisreglen har ansetts rimlig med hänsyn till att det rör sig om en person som är i myndigheternas förvar och för vars välbefinnande myndigheterna är ansvariga. Det får också anses ankomma på myndigheterna att, så länge en person befinner sig i deras förvar, dokumentera eventuella händelser som förorsakar kroppslig skada på personen i fråga.Domstolen har även i fallet Aksoy mot Turkiet (dom 18.12.1996) framhållit, att det i fall då en person som varit berövad friheten är allvarligt skadad när han friges utan att någon skada förelegat vid den tidpunkt då han greps, måste det ankomma på staten att lämna eventuella förklaringar till hur skadorna uppkommit. Om sådana förklaringar inte lämnas måste man fråga sig om skadan har orsakats av tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling i strid mot artikel 3. s. 3

3.I konventionsstaternas åligganden enligt artikel 3 ingår också en positiv skyldighet att i rimlig mån ge enskilda människor rättsligt skydd mot sådan behandling som är omänsklig eller förnedrande. Det ingår också en plikt att göra en skyndsam och effektiv utredning när det finns miss-s. 3

47

1.tankar att någon utsatts för tortyr, omänsklig eller förnedrande behand-s. 3

2.ling. Även om det inte styrkts att sådan behandling förekommit, kan sta-s. 3

3.ten ändå ha brutit mot artikel 3 genom att inte utreda händelseförloppet. s. 3

4.Av artikel 3 kan också följa en rätt till skadestånd och ett anspråk på atts. 3

5.den som gjort sig skyldig till behandling i strid mot artikeln bestraffas pås. 3

6.ett proportionerligt sätt eller drabbas av andra lämpliga sanktioner.s. 3

7.Sammanfattningsvis ger det sagda vid handen attEuropadomstolens. 3

8.fäster stor vikt vid att personer som är berövade sin frih~t befinner sig is. 3

9.en sårbar situ~tion och att de behandlas humant med aktning för män-s. 3

10.niskans inneboende värde. För att en behandling eller bestraffning skalls. 3

11.anses som förnedrande krävs visserligen en högre grad av förnedring, därs. 3

12.den enskilde skall ha utsatts för -i sina egna och i andras ögon -en för-s. 3

13.ödmjukelse av viss svårighetsgrad. Bedömningen härav skall grundas pås. 3

14.samtliga omständigheter, särskilt handlingens art, det sammanhang varis. 3

15.det förekommit och sättet för handlingens verkställighet. Europadom-s. 3

16.stolen har lagt särskild vikt vid om en människa utövar fysiskt våld mots. 3

17.en annan människa, att det rör sig om institutionaliserat våld beordrats. 3

18.av de judiciella och exekverat av de polisiära myndigheterna.s. 3

19.rande omständigheter i bedömningen synes kunna vara att någon ådragits. 3

20.sig skador t.ex. i samband med flyktförsök eller att en viss behandling ärs. 3

21.motiverad av medicinska/terapeutiska skäl.s. 3

22.Det är naturligtvis omöjligt att dra upp riktlinjer eller sätta några soms. 3

23.helst gränser beträffande vilka maktmedel eller "hur mycket tvång" soms. 3

24.får eller inte får användas mot en tvångsomhändertagen person utan atts. 3

25.det skall anses som en kränkning av artikel 3. Myndigheterna måste is. 3

26.sitt förhållningssätt till den enskilde utgå ifrån huvudregeln att patien-s. 3

27.ten skall behandlas humant och med aktning för sitt inneboende män-s. 3

28.niskovärde. Även om det krävs ganska mycket innan en kränkning avs. 3

29.artikel 3 anses föreligga betyder inte detta att man får använda våld ellers. 3

30.inhumana metoder upp till en viss gräns. Det är viktigt att erinra sig atts. 3

31.Europadomstolen uttalat, att man måste fästa stor vikt vid och beakta dens. 3

32.enskildes sårbara situation när han befinner sig i myndigheternas förvars. 3

33.och att varje användning av våld mot en person som berövats friheten is. 3

34.princip utgör ett brott mot artikel 3, såvida det inte är fråga om våld soms. 3

35.är absolut nödvändigt med hänsyn till den enskildes eget uppträdande.s. 3

36.Vårdpersonalen är inte "enbart" den enskildes terapeut och behandlare.s. 3

37.De är i en tvångsvårdssituation representanter för det allmänna, dvs. sta-s. 3

38.ten. Drabbas en intagen av skador som han hävdar tillfogats honom unders. 3

39.48 tvångsvården ankommer det på staten att, inför ett eventuellt förfarande inför Europadomstolen, förklara vad som orsakat skadorna. Finns då ingen annan trovärdig förklaring än att skadorna är en följd av den behandling han fått utstå på sjukvårdsinrättning är det möjligt att det kommer att bedömas som en kränkning av artikel 3.s. 3

FÖRBUD MOT TVÅNGSARBETE ELLER ANNAT PÅTVINGAT

ARBETE I EKMR

1.RF innehåller inget uttryckligt förbud mot tvångsarbete.Enligt artikel 4:2 i EKMR får ingen tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete. Någon definition av begreppet tvångsarbete ges inte. Däremot behandlas relativt utförligt i vissa konventioner, t.ex. 1957 års !LO-konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångsarbete (SÖ 1958:25), vad som skall förstås med tvångsarbete och vad förbudet innebär, vilket är viktiga hjälpmedel vid tolkningen av artikel 4 i EKMR. s. 3

2.I artikel 4:3 räknas också upp ett antal situationer vilka inte skall förstås som tvångsarbete eller påtvingat arbete. Sålunda sägs i artikel 4:3 a, som är av störst relevans i förevarande sammanhang, att med tvångsarbete eller annat påtvingat arbete förstås inte arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad i enlighet med artikel 5 eller som är villkorligt frigiven från sådant frihetsberövande. Arbete i fängelser och liknande institutioner, liksom på sjukhus, är alltså inte förbjudet i den mån själva frihetsberövandet är konventionsenligt.I fallet De Wilde, Ooms och Versyp mot Belgien 1971 (Nr 12) ansågs själva frihetsberövandet motsvara kraven i artikel 5:1 e och skyldigheten att utföra arbete hade inte gått längre än vad som kunde anses normalt eftersom syftet var att främja den intagnas rehabilitering. Dessutom grundade sig arbetsplikten på en allmän standard som hade sin motsvarighet i flera av Europarådets medlemsstater.s. 3

3.Det finns ingenting i LPT eller LRV som tvingar en patient att utföra något arbete. Huruvida detta skulle gagna den enskildes rehabilitering i den mån patienten är ,i stånd därtill är en fråga om får överlämnas till psykiatrins specialister. Som emellertid kommer att framgå i det följande är ett frihetsberövande på grund av psykisk sjukdom förenligt med konventionens artikel 5:1 e. Enligt artikel 4:3 a anses det arbete som regelmässigt utkrävs av den som är underkastad frihetsförlust i enlighet med artikel 5s. 3

4.49s. 3

5.inte som tvångsarbete. Ett åläggande att utföra ett visst arbete under tidens. 3

6.man är berövad friheten med stöd av LPT eller LRV, i syfte att gagna reha-s. 3

7.biliteringsprocessen, skulle med stöd av vad som ovan sagts sålunda intes. 3

8.anses som tvångsarbete i konventionens mening.s. 3

9.Det finns en rad åtgärder som kan vidtas inom det straffrättsliga systemets. 3

10.som innefattar ingrepp i den privata sfär som skyddas av RF och arti-s. 3

11.kel 8 i EKMR. Dit hör t.ex. telefonavlyssning och husrannsakan. Vissas. 3

12.sådana åtgärder kan emellertid även förekomma inom den psykiatriskas. 3

13.tvångsvården; kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, övervaknings. 3

14.av försändelser från patienten och kvarhållning av försändelser. Som visass. 3

15.i förevarande avsnitt kräver dylika åtgärder lagstöd och det får endasts. 3

16.komma i fråga under vissa förutsättningar.s. 3

17.Skyddet för den enskildes privat-och familjeliv framgår av 1 kap.s. 3

18.2 fjärde stycket RF enbart i form av en bestämmelse av målsättnings-s. 3

19.karaktär; det allmänna skall värna den enskildes privatliv och familjeliv.s. 3

20.Privatlivet åtnjuter dock ett visst skydd genom regler med mer materiells. 3

21.innebörd i 2 kap. RF. Enligt 2 kap. 6 RF åtnjuter sålunda varje medbor-s. 3

22.gare, i förhållande till det allmänna, ett skydd mot påtvingat kroppsligts. 3

23.ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan. Varje medborgare ges ocksås. 3

24.skydd mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Skyddets. 3

25.innebär att i de fall sådana ingrepp skall kunna företas inom den offentligas. 3

26.verksamheten förutsätts ett beslut grundat i lag (2 kap. 12 RF). Utlän-s. 3

27.ning här i riket är därvid likställd med svensk medborgare om inget annats. 3

28.är särskilt föreskrivet i lag (2 kap. 22 andra stycket p. 3).s. 3

29.Begreppet kroppsligt ingrepp avser främst våld mot människokroppen.s. 3

30.Som sådant räknas "vad som kallas kroppsbesiktning, dvs. läkarunder-s. 3

31.sökning, smärre ingrepp av typ vaccination och blodprovstagning samts. 3

32.liknande företeelser."I begreppet ligger även ingrepp av allvarligares. 3

33.slag som t.ex. kastrering eller sterilisering samt alla former av påtvingades. 3

34.operativa ingrepp, även om de görs i kurativt syfte.Att ett ingrepp ärs. 3

35.kroppsligt betyder att psykisk påverkan i allmänhet inte omfattas av skyd-s. 3

36.det. Psykisk påverkan som är så långtgående att den anses utgöra miss-s. 3

37.handel enligt 3 kap. BrB kan dock anses vara kroppslig.Till ingrepp avs. 3

38.(\ typen kroppsbesiktning hänförs även sjukvård i mera allmän betydelse,s. 3

39.50 dvs. även mindre ingripande omvårdnads-och behandlingsåtgärder. Kroppsvisitation innebär, i RF:s mening, undersökning av en persons kläder eller av det som han eller hon bär med sig, t.ex. en väska. Ett sådant ingrepp riktar sig alltså inte mot vederbörandes kropp, varför det anses vara av lindrigare slag än ett kroppsligt ingrepp.s. 3

40.Även rätten till hemfrid kommer till uttryck i 2 kap. 6 RF i det att den enskilde skyddas mot husrannsakan och liknande intrång. Med husrannsakan förstås varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med undersökningen.Med liknande intrång åsyftas fall då myndighet får tränga sig in hos enskild för särskilda syften. Polisen kan exempelvis behöva bereda sig tillträde till en bostadslägenhet för att avstyra ett lägenhetsbråk eller kan kronofogdemyndigheten ibland behöva tränga sig in hos enskild för att vidta exekutiva åtgärder.s. 3

41.Varje medborgare är även enligt 2 kap. 6 RF, gentemot det allmänna, skyddad mot undersökning av brev eller annan förtroligförsändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Skyddet innebär att i de fall sådana ingrepp skall kunna företas inom den offentliga verksamheten förutsätts ett beslut grundat i lag (2 kap. 12 RF). Bestämmelsen i RF skyddar rätten till förtrolig kommunikation och omfattar sålunda inte meddelanden som överbringas under sådana omständigheter att vem som helst kan ta del av dem såsom samtal i folksamlingar eller radiosändningar.Däremot omfattas meddelanden som överbringas i form av bandinspelningar, videogram eller över huvud taget i en sådan form att de kan bli föremål fört.ex. beslag.Även filmning av samtalandes läpprörelser omfattas av bestämmelsen. s. 3

42.Skyddet i RF avser påtvingade ingrepp, vilket betyder att bestämmelsen inte är tillämplig om den enskilde lämnar ett medgivande till åtgärden. Ett ingrepp är påtvingat i den mån det allmänna disponerar över maktmedel för att genomdriva åtgärden. Det kan t.ex. vara fråga om direkt våldsanvändning från det allmännas sida, men det kan också vara fråga om att den enskildes motstånd bryts genom hot om någon sanktion.Is. 3

43.51s. 3

44.ordet ingrepp anses emellertid ligga att det skall vara fråga om ett konkrets. 3

45.positivt handlande.s. 3

46.Enligt artikel 8:1 EKMR har var och en rätt till respekt för sitt privat-s. 3

47.och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Någon klar distinktion mel-s. 3

48.lan vad som är familjeliv respektive privatliv finns inte, då allt kan sägass. 3

49.tillhöra den privata sfären. En telefonavlyssning kan ju tex. ses som etts. 3

50.ingrepp i såväl den enskildes privatliv som i hans korrespondens, och ens. 3

51.husrannsakan som ett ingrepp i både privatlivet och i hemmet. Artikelns. 3

52.avser förhållandet mellan staten och den enskilde, inte mellan enskildas. 3

53.personer, och syftet är att skydda den enskilde mot godtycklig inblandnings. 3

54.i privatlivet."(T]he right to respect", som den engelska konventions-s. 3

55.texten lyder, innebär att i ett demokratiskt samhälle är varje individ be-s. 3

56.rättigad att leva sitt dagliga liv utan att staten övervakar och kontrollerars. 3

57.hans eller hennes förehavanden.s. 3

58.Enligt artikel 8:2 får offentlig myndighet inte inskränka åtnjutandet avs. 3

59.rättigheten i 8:1 annat än med stöd av lag och under vissa förutsättningars. 3

60.som anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Sålunda kan inskränk-s. 3

61.ningar komma i fråga med hänsyn till statens säkerhet, den allmännas. 3

62.säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordnings. 3

63.eller brott samt till skydd för hälsa eller moral eller för andra personerss. 3

64.fri-och rättigheter. Vid bedömningen av om en kränkning av artikel 8:1s. 3

65.föreligger avgörs detta således tillsammans med vad som är stadgat i arti-s. 3

66.kel 8:2. Europadomstolen undersöker huruvida statens ingrepp är stadgats. 3

67.i lag och om det kan anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle meds. 3

68.hänsyn till de i bestämmelsen uppräknade ändamålen.Åtgärden skalls. 3

69.dessutom uppfylla kravet proportionalitet.s. 3

70.Innebörden av att eventuella inskränkningar i rättigheterna enligts. 3

71.artikel 8:1 skall vara stadgade i lag är såväl ett krav på lagstöd i inhemsks. 3

72.rätt som att denna lag uppfyller rimliga anspråk på rättssäkerhet. Lagens. 3

73.måste således ge skydd mot godtycke, den måste vara tillgänglig för all-s. 3

74.mänheten och den måste vara utformad med tillräcklig precision så atts. 3

75.inskränkningarna är förutsebara. En lag som ger de rättstillämpandes. 3

76.myndigheterna ett visst tolkningsutrymme och en viss diskretionär pröv-s. 3

77.ningsrätt anses inte i och för sig som oförenlig med kravet på förutsebar-s. 3

78.52 het. Graden av diskretionär bedömning måste dock vara tillräckligt klarts. 3

79.107 angiven för att ge individen skydd mot godtyckliga ingrepp.Inskränkningarna får vidare ske endast om det anses nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Europadomstolen har därvid påpekat, att ordet "nödvändigt" inte skall anses synonymt med oundgängligt. Det krävs däremot att det föreligger ett angeläget samhälleligt behov och inskränkningen måste stå i ett rimligt förhållande till det syfte som skall tillgodoses genom inskränkningen och de skäl som åberopas för att motivera inskränkningen måste vara relevanta och tillräckliga. Staten anses ha en viss frihet att avgöra om en inskränkning är nödvändig men Europakommissionen/domstolen har förbehållit sig rätten att övervaka att denna frihet inte tar sig orimligas. 3

80.108 proportioner.s. 3

81.Skyddet för privat-och familjelivet i artikel 8:1 innebär också ett skydd mot åtgärder som kränker den fysiska integriteten såsom kroppsvisitationer. Sådana åtgärder kan, om de är av allvarlig art även stå i strid med artikel 3, men om de inte kan klassas som omänskliga eller förnedrandes. 3

82.109 kan de utgöra ett ingrepp i rätten till skydd för privatlivet.Den hårda behandling som klaganden Herczegfalvy mot Österrike var utsatt för under tiden han var intagen på mentalsjukhus kunde ha varit motiverads. 3

83.110 av medicinska skäl och utgjorde därför ingen kränkning av artikel 8. Ett annat exempel rör fallet Matter mot Slovakien. En omyndigförklarad person tvingades genomgå en psykiatrisk undersökning för att man skulle kunna avgöra om han borde återfå sin rättshandlingsförmåga. Med hänsyn till syftet med åtgärden ansågs detta inte strida mot artikel 8. Däremot ansågs en kränkning föreligga i Storck mot Tyskland där en kvinna mot sin vilja underkastats medicinsk behandling på en psykiatrisk klinik, och placeringen på kliniken var dessutom ett olagligt frihetsberövande.111 Mycket ingående kroppsbesiktningar av besökare i ett fängelse ansågs i Wainwright mot Förenade kungariket ha genomförts på ett sådant sätt att de, trots att de syftat till att hindra narkotikainförsel i fängelse,s. 3

84.112 stred mot artikel 8.s. 3

85.Artikel 8:1 innefattar också ett skydd för hemmet, varmed i vart falls. 3

53

1.avses det hus eller den våning där man faktiskt bor. En husrannsakans. 3

2.kan exempelvis godtas endast om åtgärden har lagstöd och om det i etts. 3

3.demokratiskt samhälle är nödvändigt med en sådan åtgärd med hänsyns. 3

4.till i artikeln uppräknade ändamål. Huruvida skyddet även omfattar ens. 3

5.fängelsecell eller ett rum på en institution låter sig tills vidare inte besva-s. 3

6.ras. Klart är emellertid, att även den som är fängslad har rätt att åberopas. 3

7.en rätt till ett privatliv under artikel 8:1, och att staten måste svara upp mots. 3

8.detta genom att rättfärdiga sådana åtgärder enligt vad som sägs i artikels. 3

9.Artikel 8 skyddar också den enskildes korrespondens. Därmed avsess. 3

10.olika former för överförande av meddelanden mellan individer. Häri inne-s. 3

11.fattas inte endast befordran av brev och andra försändelser med post, utans. 3

12.också telefoniska och telegrafiska kommunikationer samt överförandes. 3

13.av meddelanden med hjälp av radio och datorer (elektronisk post). Såväls. 3

14.telefonavlyssning som brevkontroll är alltså ingrepp i rätten till respekts. 3

15.för korrespondens men berör också den allmänna rätten till respekt förs. 3

16.privatlivet. Även avlyssning av telefoner på arbetsplatser eller i offentligas. 3

17.lokaler är normalt att se som ingrepp i den i artikeln skyddade rättig-s. 3

18.heten.114s. 3

19.Såvitt gäller kontroll av skriftliga meddelanden kan den syfta till att sä-s. 3

20.kerställa att ankommande försändelser inte innehåller farliga eller på an-s. 3

21.nat sätt otillåtna föremål. Kontrollen kan också vara mer omfattande ochs. 3

22.även innefatta läsning. Principiellt är det ett ingrepp i rätten till respekts. 3

23.för korrespondens när någon hindrar eller kontrollerar överförandet avs. 3

24.ett meddelande från A till B.s. 3

25.Frågor om brevkontroll aktualiseras ofta i Europadomstolen beträf-s. 3

26.fande personer som varit berövade sin frihet. Vissa inskränkningar kans. 3

27.emellertid vara försvarliga, men dessa får inte gå längre än vad som ärs. 3

28.lagligt och kan anses nödvändigt med hänsyn till syftet med frihetsberö-s. 3

29.vandet och de omständigheter under vilka det verkställs. Laglighetskravets. 3

30.har t.ex. inte ansetts uppfyllt om en bestämmelse inte givit besked oms. 3

31.villkoren för brevcensur, och inte heller om hur länge detta fick fortgå ochs. 3

32.115s. 3

33.vilken kontroll den skulle vara underkastad.Är lagbestämmelsernas. 3

34.alltför allmänna och obestämda anses inskränkningarna inte ha stöd is. 3

35.lag. I fallet Volokhy mot Ukraina hade brevkontroll pågått avsevärt längres. 3

36.tid än som krävdes för det aktuella ändamålet, varför ukrainsk lag intes. 3

37.ansågs innehålla tillräckliga garantier mot missbruk och därför stred mots. 3

38.54s. 3

39.3 Fri-och rättighetsskyddet artikel 8.Europadomstolen har också i ett flertal fall konstaterat att det måste råda stor frihet för fångar och andra som berövats sin frihet att brevledes kontakta sin advokat, en domstol eller med andra offentliga organ t.ex. Europadomstolen i sig. Sådan korrespondens får läsas endast under rent exceptionella omständigheter då det finns skäl att tro att rätten till korrespondens missbrukass. 3

40.En ofta återkommande fråga är, huruvida artikel 8:1 endast innefattar ett förbud mot statlig inblandning i familjelivet. Europakommissionen/ domstolen har därvid konstaterat, att bestämmelsen inte endast är avsedd att ge ett direkt skydd mot statliga ingrepp. Statens förpliktelse innefattar också en skyldighet att vidta positiva åtgärder för att tillse att den enskildes rätt åtnjuter ett effektivt skydd. Om således en enskild person gör ett ingrepp i en annan enskild persons privata intressesfär anses statens ansvar kunna aktualiseras om det finns brister i det skydd som ges av lagen eller av myndigheterna.I fallet X & Y mot Nederländerna 1985 (Nr 91) hade en mentalt handikappad kvinna utsatts för ett sexuellt övergrepp. Enligt nederländsk rätt kunde åtal väckas enbart efter angivelse av målsäganden, något som kvinnan på grund av sitt mentala tillstånd var ur stånd att göra. Europadomstolen framhöll att staterna är skyldiga att genom positiva åtgärder åstadkomma ett skydd mot fundamentala angrepp på den kroppsliga integriteten'. av det slag det var fråga om i detta fall. I förevarande fall hade kvinnan till följd av en lucka i lagen berövats sitt skydd, varför ett brott mot artikel 8 ansågs föreligga.s. 3

41.LPT ger lagstöd för att vidta flera av de åtgärder som åtnjuter ett skydd enligt RF och EKMR. Sålunda kan patienten, under särskilda förutsättningar, t.ex. utsättas för kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning och försändelser till eller från patienten kan bli föremål för och kontroll respektive övervakning. Med hänsyn till fri-och rättighetsskyddet är det fundamentalt att ha klart för sig vilka åtgärder och begränsningar LPT innehåller och respektera att åtgärder som inte har klart lagstöd heller inte får vidtas i förhållande till den enskilde. En viktig del i fri-och rättighetsskyddet är 2 kap. 8 RF som ger varje medborgare, gentemot det allmänna, ett skydd mot frihetsberövande. Enligt samma bestämmelse är man även i övrigt tillförsäkrad frihet atts. 3

42.55 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

43.förflytta sig inom riket och att lämna detta. Utlänning är, om inte annats. 3

44.stadgas i lag, likställd med svensk medborgare endast vad gäller skyddets. 3

45.mot frihetsberövande (2 kap. 22 andra stycket p. 4 RF).s. 3

46.Såvitt gäller friheten att förflytta sig inom riket och att lämna detta -s. 3

47.rörelsefriheten -infördes den som en grundlagsstadgad rättighet i 1974s. 3

48.års RF.Tanken bakom bestämmelsen är att rätten för varje medborgares. 3

49.att röra sig inom riket är ett nödvändigt moment i den politiska frihe-s. 3

50.ten och dessutom självklart i ett demokratiskt samhälle. Bestämmelsens. 3

51.innebär inte att man har rätt att bryta mot trafikföreskrifter och liknandes. 3

52.bestämmelser. Vad som i första hand åsyftas är begränsningar som drab-s. 3

53.bar en viss person eller vissa bestämda personer, men inte andra som be-s. 3

54.finner sig i samma yttre situation. Bestämmelsen anses sålunda innefattas. 3

55.ett skydd mot tvångsmässigt omhändertagande t.ex. inom sjukvården ochs. 3

56.socialtjänsten liksom avspärrning eller frihetsberövande i syfte att hindras. 3

57.smittspridning av smittsam sjukdom. Tillfälliga avspärrningar eller av-s. 3

58.stängningar, t.ex. för en brottsutredning, anses inte vara begränsningar is. 3

59.grundlagens mening. Avgörande är i första hand om avstängningen meras. 3

60.varaktigt hindrar den som är instängd eller utestängd från att komma is. 3

61.kontakt med andra människor.s. 3

62.Skyddet mot frihetsberövande infördes i lagens text 1976, men nå-s. 3

63.gon förändring i sak avsågs inte. Begreppet frihetsberövande definierass. 3

64.i lagens förarbeten som fall då någon är fängslad eller genom inspärrnings. 3

65.eller övervakning eller dylikt är faktiskt hindrad att förflytta sig utanför etts. 3

66.rum eller annat relativt starkt begränsat område.s. 3

I

1.RF:s skydd mot frihetsberövande är en relativ rättighet som, enligt 2s. 3

2.· kap. 12 RF, får begränsas genom lag. Därvid ger, i förevarande samman-s. 3

3.hang, såväl LPT som LRV erforderligt lagstöd.s. 3

Rätt till domstolsprövning i RF

1.Av 2 kap. 9 första stycket RF framgår, att har annan myndighet än dom-s. 3

2.stol berövat någon medborgare friheten med anledning av brott eller miss-s. 3

3.tanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol utan oskäligts. 3

4.dröjsmål. Bestämmelsen gäller endast i fråga om frihetsberövanden och is. 3

5.fall då annan myndighet än domstol beslutat i frågan. Har medborgare avs. 3

6.56 annan anledning än vad som anges i första stycket blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål (2 kap. 9 andra stycket RF). Här åsyftas sålunda administrativa frihetsberövanden. Domstolsprövning i gängse mening är emellertid inte obligatorisk i dylika fall. Som fortsättningsvis framgår av andra stycket likställs med prövning av domstol prövning av nämnd, om vissa i bestämmelsen uppräknade krav är för handen. Om inte annat följer av särskilda föreskrifter i lag, är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare (2 kap. 22 andra stycket p. 5).s. 3

7.Innebörden av begreppet utan oskäligt dröjsmål är inte närmare definierad i RF eller i dess förarbeten. Att det inte kan röra sig om någon längre tid utan möjlighet domstolsprövning torde dock vara klart, eftersom bestämmelsen syftar till att ge den enskilde rättsliga garantier mot att han eller hon olagligt berövas friheten.I doktrin har också hävdats att bestämmelsen i första hand syftar till att möjliggöra ett snabbt frigivande av den som felaktigt omhändertagits, inte till en efterhandskontroll av frihetsberövandets laglighet.Eftersom domstolsprövning "inte alltid kan komma till stånd omgående utan kan dröja en viss tid", har det befunnits lämpligt att i lagrummet ange att denna rätt skall tillkomma den enskilde "utan oskäligt dröjsmål".s. 3

8.Bestämmelsen framtvingar emellertid inte en domstolsprövning i fall av endast kortvarigt frihetsberövande, t.ex. hämtning enligt 23 kap. 7 RB.I 36 LPT finns en bestämmelse om hämtning till domstolsförhandling. Utifrån vad som nyss anförts torde alltså en dylik åtgärd inte vara av sådant slag att domstolsprövning kan påkallas med stöd av grundlagen. Bestämmelsen kan endast tillämpas på frihetsberövanden som är av sådan varaktighet att domstolsprövning är praktiskt möjlig att ordna innan frihetsberövandet upphör.s. 3

9.Beslut om vård med stöd av LPT fattas initialt av chefsöverläkare vid enhet för psykiatrisk vård (6 b LPT). Någon domstolsprövning kommer inte till stånd förrän chefsöverläkaren ansöker hos förvaltningsrätten om att vården skall få fortsätta utöver fyra veckor (7 LPT). Dock har den enskilde möjlighet dels att omedelbart överklaga chefsöverläkarens beslut till förvaltningsrätten, och därmed påkalla rättens prövning avs. 3

10.57s. 3

11.frihetsberövandets laglighet (32 LPT), och dels att när som helst begäras. 3

12.att vården skall upphöra och därvid överklaga ett nekande beslut, varförs. 3

13.grundlagens krav i den delen torde vara uppfyllt.s. 3

14.3.4.6.3.1 Allmänts. 3

15.I ,Enl~~!_!rtikel 5:1 har var och en rätt till frihet och personlig säkerhet.s. 3

16.Denna rätt är emellertid inte absolut. I en uttömmande uppräkning anges is. 3

17.artikeln i vilka situationer ett frihetsberövande är tillåtet. Kan ett frihets-s. 3

18.; berövande inte hänföras till någon av de situationer som anges i artikelns. 3

19.1anses det alltså inte förenligt med konventionen./! artikel 5:1 talas också,s. 3

20.\vid sidan om rätten till frihet, om en rätt till personlig säkerhet. Detta be-s. 3

21.grepp anses emellertid inte ha någon självständig betydelse från vilkens. 3

22.man kan härleda några särskilda rättigheter.Europakommissionen hars. 3

23.funnit att med frihet avses frihet från arrest och internering och med per-s. 3

24.sonlig säkerhet avses skyddet mot godtyckliga ingrepp i denna frihet.s. 3

25.Såvitt gäller begreppet frihetsberövande finns ingen särskild definitions. 3

26.av vad som därvid avses och det är inte alltid klart om det är fråga om etts. 3

27.regelrätt frihetsberövande eller enbart en inskränkning av rörelsefriheten.s. 3

28.I Europaorganens praxis har exempelvis husarrest ansetts som ett frihets-s. 3

29.berövande men däremot inte en kommunarrest, där den enskilde var fris. 3

°

1.att röra sig i en storstad. Fri-och rättighetskommitten anförde i dennas. 3

2.fråga, inför inkorporeringen av konventionen i svensk lag, att vad soms. 3

3.åsyftas i artikeln är frihetsberövanden och inte andra inskränkningar is. 3

4.rörelsefriheten. De senare behandlas i stället i artikel 2 i tilläggsprotokolls. 3

5.nr 4.Bland annat med hänvisning till detta protokoll har Europadom-s. 3

6.stolen också funnit att artikel 5 innebär ett skydd mot berövandet av fri-s. 3

7.heten, inte mot andra inskränkningar i rörelsefriheten.s. 3

8.När det gäller personer som är frihetsberövade och intagna på ens. 3

9.anstalt av något slag är det för tillämpligheten av artikel 5 avgörande oms. 3

10.intagningen skett med den intagnes samtycke eller under tvång. I det se-s. 3

11.nare fallet måste det som regel finnas ett domstols-eller myndighetsbe-s. 3

12.slut som ligger till grund för intagningen. Men frågan kan få en särskilds. 3

13.dimension, anför Danelius, när samtycke visserligen lämnats men inte avs. 3

14.den intagne själv utan av någon som företräder honom. En sådan situations. 3

15.58 kan uppkomma framför allt i fråga om barn eller personer som på grund av sin sinnesbeskaffenhet inte är kapabla att själva bestämma om sina personliga angelägenheter.I fallet Nielsen mot Danmark var det fråga om en 12-årig pojke som var intagen på psykiatrisk avdelning på ett sjukhus på begäran av modern som hade vårdnaden om honom. Såväl pojken som hans pappa ansåg emellertid intagningen omotiverad. Pojken rymde från sjukhuset och fördes tillbaka av polisen. Europadomstolen ansåg ändå att han inte berövats friheten, utan intagningen grundade sig på en rättmätig utövning av föräldramyndigheten. s. 3

16.I fallet H. L. mot Förenade kungariket var fråga om en autistisk mans. 3

som förts till sjukhus på grund av att han betett sig självdestruktivt. Något

beslut om tvångsintagning ansågs inte nödvändigt eftersom H.L. inte hade

1.motsatt sig intagningen och heller inte hade försökt att lämna sjukhuset. Han hade emellertid stått under fortlöpande övervakning och skulle inte ha kunnat lämna sjukhuset om han så velat. Europadomstolen fann att det var fråga om ett frihetsberövande.s. 3

2.Danelius andrar också fallet Storck mot Tyskland där det var fråga om en ung kvinna som på sin fars begäran hade placerats på en psykiatrisk klinik. Kvinnan var myndig och hade inte samtyckt till intagningen. Europadomstolen fann att hon utsatts för ett frihetsberövande och att staten var ansvarig dels genom att polis hade medverkat till att återföra henne till kliniken när hon avvikit därifrån, dels genom att staten inte skyddat henne mot att andra personer kränkte hennes personliga frihet. Däremot har Europadomstolen nått en annan slutsats i fallet H.M. mot Schweiz. I målet var fråga om en äldre dam med nedsatta själsförmögenheter, som myndigheterna placerat på ett vårdhem på grund av att hon vanvårdats i sin hemmiljö. Domstolen konstaterade att åtgärden hade vidtagits på ett ansvarsfullt sätt och i hennes eget intresse för att tillförsäkra henne medicinsk vård och goda levnadsförhållanden. Det var under sådana omständigheter inte fråga om ett frihetsberövande enligt artikel 5.s. 3

3.Det sagda ger vid handen att det inte är entydigt i vilka fall en enskild person skall anses berövad friheten eller inte. Klart är emellertid att i fall en person blir intagen på sjukvårdsinrättning för sluten psykiatrisk tvångsvård med stöd av LPT, där en grundläggande förutsättning är att patienten motsätter sig nödvändig vård, eller att det finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med patientens samtycke, är fråga om ett frihetsberövande även i konventionens mening.s. 3

4.Frågor om frivillighet och tvång kan också uppkomma i situationers. 3

5.59s. 3

6.av kortvariga ingripanden av polis eller annan myndighet. Gränsen tills. 3

7.vad som är ett frihetsberövande i sådana situationer kan vara vansklig atts. 3

8.urskilja. Europakommissionen har som exempel inte ansett ett kvarstan-s. 3

9.nande på polisstation i några timmar, eftersom polisen var osäker på dets. 3

10.mentala tillståndet, som ett frihetsberövande (Guenat mot Schweiz). Intes. 3

11.heller då ett barn tillbringat två timmar på en polisstation för förhör oms. 3

12.136s. 3

13.stöld.s. 3

14.Att en person som är berövad friheten överförs till en anstalt med ens. 3

15.strängare eller mildare regim innefattar i princip inte ett nytt frihetsberö-s. 3

16.vande, utan det gäller formerna för verkställighet av det pågående frihets-s. 3

17.berövandet (Ashingdane mot Förenade kungariket). Undantag kan docks. 3

18.tänkas, anför Danelius, om det är fråga om artskilda former av frihetsbe-s. 3

19.rövanden.137s. 3

20.Befogenheten att besluta om ett frihetsberövande regleras inte i artikels. 3

21.5 och behöver sålunda inte ha föregåtts av ett domstolsutslag. Det måstes. 3

22.dock, enligt ordalydelsen i artikeln, finnas lagstöd för åtgärden och dens. 3

23.måste följa en lagenlig procedur.s. 3

24.Det i artikel 5:1 som främst är relevant för hälso-och sjukvårdens vid-s. 3

25.kommande är punkten e), som kommer att beskrivas i det följande.s. 3

26.3.4.6.3.2 Lag/ighetskravets. 3

27.Enligt artikel 5:1 får ingen berövas friheten utom i de fall som anges is. 3

28.artikeln i den ordning som lagen föreskriver. Åtgärden måste dessutom varas. 3

29.laglig. Detta innebär att det måste finnas stöd för åtgärden i inhemsk lag.s. 3

30.Vidare måste lagen vara av viss kvalitet. Den måste vara tillräckligt tydligs. 3

31.för att ett frihetsberövande skall vara rimligt förutsebart och lagen måstes. 3

32.vara allmänt tillgänglig. Ett frihetsberövande i England baserat enbart pås. 3

33.en i common law utvecklad "doctrine of necessity" ansågs inte vara etts. 3

34.tillräckligt tydligt rättsligt underlag för att laglighetskravet skulle varas. 3

35.138s. 3

36.uppfyllt.En bestämmelse som tillät frihetsberövanden "under excep-s. 3

37.tionella omständigheter" utan närmare förklaring till vad detta innebars. 3

38.har, i fallet Gusinskiy mot Ryssland, inte heller ansetts uppfylla laglighets-s. 3

39.kravet.s. 3

40.60 3.4.6.3.3 Uppfyllande av föreläggande eller fullgörande av skyldighet Innan innebörden i konventionsskyddet rörande frihetsberövande av den som lider av psykisk sjukdom närmare beskrivs, skall kortfattat nämnas något om artikel 5:1 b) enligt vilken ingen får berövas friheten utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskrivers. 3

41.när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten,s. 3

42.antingen därför att han underlåtit att uppfylla en domstols lagligen med-s. 3

43.delade föreläggande eller i syfte att säkerställa ett fullgörande av någon i lags. 3

44.föreskriven skyldighet. [förf:s kursivering] Frihetsberövandet enligt artikel 5:1 b) skall syfta till att framtvinga uppfyllandet av en förpliktelse. Avsikten får inte vara att straffa någon för ens. 3

45.139 redan utförd handling.De domstolsförelägganden som avses i artikeln och som varit föremål för Europaorganens prövning har varit av skiftande slag. Sålunda har bestämmelsen tillämpats på förelägganden att betala böter, att avge vittnesmål eller att fullgöra militärtjänst. Men den har också tillämpats på ett föreläggande att undergå en psykiatrisk undersökning1 och på frihetsberövanden för att lämna blodprov för fastställande avs. 3

46.141 faderskap.s. 3

47.Frihetsberövandet får inte vara längre än som krävs för att det skalls. 3

48.142 uppfylla sitt syfte, och det får inte heller vara oproportionerligt.I Nowicka mot Polen hade klaganden berövats friheten för att hon skulle genomgå en psykiatrisk undersökning. Hon hade dock varit berövad friheten åtskilliga dagar innan hon undersöktes av läkare, och hon frigavs inte heller omedelbart efter det att undersökningen avslutats. Frihetsberövandet ansågs därför inte förenligt med artikel 5:1 b).s. 3

49.Beträffande frihetsberövanden som syftar till att garantera att en i lag föreskriven skyldighet fullgörs har framhållits av Europadomstolen att det måste vara fråga om en specifik och konkret skyldighet och inte en allmän skyldighet att följa lagen. Det bör också finnas klara tecken på att den som berövas friheten inte var beredd att frivilligt fullgöra skyldigheten. Domstolen har varnat för att ge bestämmelsen en extensiv tolkning, eftersom detta skulle kunna betänkligt försvaga skyddet mot godtyckliga frihetsberövanden.143s. 3

50.61 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

51.3.4.6.3.4 Frihetsberövande på grund av psykisk sjukdoms. 3

52.Artikel 5 bygger på principen att varje frihetsberövande måste ha stöd is. 3

53.lag och att det måste falla inom någon av de kategorier som räknas upps. 3

54.i artikeln. Frihetsberövandet måste också vara kringgärdat av särskildas. 3

55.rättssäkerhetsgarantier.Kravet på att frihetsberövandet skall ha stöd is. 3

56.inhemsk lag syftar framför allt på skriven lag. Fast rättspraxis kan docks. 3

57.anses jämställd med lag.s. 3

58.Artikel 5:1 e innehåller ett flertal olika situationer då en person kon-s. 3

59.ventionsenligt kan berövas sin frihet. Sålunda har artikel 5:1 följandes. 3

60.lydelse:s. 3

61.Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövass. 3

62.friheten utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskrivers. 3

63.e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra spridning avs. 3

64.smittosam sjukdom eller därför att han är psykiskt sjuk, alkoholmiss-s. 3

65.brukare, missbrukare av droger eller lösdrivare [förf:s kursivering] s. 3

66.Artikeln är tillämplig på administrativa frihetsberövanden beslutade avs. 3

67.hälso-och sjukvårdsmyndigheter och sociala myndigheter.Förut-s. 3

68.sättningar för frihetsberövande är att det sker i den ordning som lagens. 3

69.föreskriver och att det är lagligt. Det innebär att det måste finnas stöd förs. 3

70.åtgärden i inhemsk lag, men lagen måste också vara av viss kvalitet. Så-s. 3

71.lunda måste lagen vara tillräckligt tydlig för att ett frihetsberövande soms. 3

72.grundar sig på lagen skall vara rimligt förutsebart.Lagen måste ocksås. 3

73.vara allmänt tillgänglig.s. 3

74.Konventionen kräver att de inhemska procedurreglerna respekterass. 3

75.och att rimliga rättssäkerhetskrav tillgodoses. Det innebär också att dets. 3

76.måste ske en registrering av de frihetsberövanden som görs, så att det is. 3

77.efterhand kan konstateras om eller under vilken tid en viss person varits. 3

78.berövad friheten.s. 3

79.Ett frihetsberövande som är ett resultat av godtycke kan inte anses för-s. 3

80.62 enligt med artikel 5. Därutöver gäller, liksom i fråga om övriga bestämmelser i konventionen, ett krav på proportionalitet. Ett frihetsberövande får inte ske om det framstår som oproportionerligt i förhållande till syftet med åtgärden_ ,sos. 3

81.Artikel 5 kräver att varje frihetsberövande är lagligt enligt nationell rätt. Saknas laglig grund för ett frihetsberövande överträds sålunda nationell rätt och det föreligger också en kränkning av konventionen. Om en i nationell lag föreskriven maximitid för ett frihetsberövande överskrids anses frihetsberövandet inte lagligt, något som inte torde påverkas även om den frihetsberövande senare kompenseras för det olagliga frihetsberövandet. Också om andra procedurregler i nationell lag inte iakttas anses det föreligga ett brott mot artikel 5. I fallen Nakach och Schenkel, båda mot Nederländerna, hade det i strid mot nederländsk lag inte förts protokoll vid förhandlingar om förlängning av tvångsplacering i en institution för psykiskt störda lagöverträdare, varför ett brott mot artikel 5 ansågs föreligga.s s. 3

82.Enligt artikel 5:1 krävs att ett beslut om frigivning skall verkställas skyndsamt. En kort fördröjning kan dock vara försvarlig för att formaliteterna i samband med frigivningen skall kunna fullgöras. Finns det i nationell rätt regler om hur snabbt frigivning skall ske blir dessa föreskrifter vägledande för hur länge frihetsberövandet kan anses lagligt.sHur lång tidsutdräkt som kan anses acceptabel kan variera i Europadomstolens praxis beroende på omständigheterna i varje enskilt fall. I fallet Giulia Manzoni mot Italien accepterades sju timmar för att återföra den enskilde från domstolen till fängelset för att därefter vidta vissa administrativa åtgärder. I fallet Labita mot Italien meddelades frikännande dom kl. 22, men den enskilde frigavs inte förrän kl. 8.30 nästa morgon. Här var sålunda fråga om drygt tio timmars fördröjning, vilket av Europadomstolen ansågs som ett brott mot artikel 5:1. Också i fallet K.-F. mot Tyskland förelåg ett brott mot artikel 5:1 då en person förts till en polisstation för vissa åtgärder. Han var berövad friheten i 12 timmar och 45 minuter, trots att det enligt tysk lag gällde en maximitid på 12 timmar för ett sådant frihetsberövande. Europadomstolen framhöll att polisen borde ha planerat sina åtgärder så att tiden inte överskreds.s. 3

83.Frågan om frihetsberövande efter en viss tidpunkt kan också uppkomma i situationer där en begäran om förlängning av frihetsberövandets. 3

84.inkommer för sent eller där domstol inte iakttar tidsfrister som gäller förs. 3

85.meddelande av beslut om förlängning. Om sådana förseningar gör fri-s. 3

86.hetsberövandet olagligt blir beroende av innehållet i nationell rätt. Oav-s. 3

87.sett innehållet i nationell rätt kan dock en konflikt med konventionens. 3

88.uppkomma, om ett frihetsberövande fortgår under längre tid utan att dets. 3

89.fattats något beslut om förlängning.s. 3

90.När det gäller psykiskt sjuka personer har Europadomstolen haft att tas. 3

91.ställning till frihetsberövandets konventionsenlighet i en del fall och där-s. 3

92.vid utvecklat vissa vägledande principer.Såvitt gäller begreppet psykisks. 3

93.sjukdom har Europadomstolen framhållit att detta är oprecist och att desss. 3

94.innebörd kan växla med tiden. Under inga förhållanden får emellertids. 3

95.en person behandlas som psykiskt sjuk därför att hans åsikter eller upp-s. 3

96.förande avviker från vad som anses vara normalt. För att en person skalls. 3

97.få berövas friheten på grund av psykisk sjukdom måste, utom i brådskan-s. 3

98.de fall, krävas att personen i fråga på ett tillförlitligt sätt och med stöd avs. 3

99.objektiv medicinsk sakkunskap visats lida av psykisk sjukdom. Den själs-s. 3

100.liga störningen måste också vara av sådan art och ha sådan omfattnings. 3

101.att den motiverar ett frihetsberövande. Vidare får ett frihetsberövandes. 3

102.på grund av psykisk sjukdom endast fortsätta så länge som den själsligas. 3

103.störningen består. I brådskande fall kan ett frihetsberövande ske utan atts. 3

104.medicinsk utredning hunnit inhämtas, men det får endast vara av korts. 3

105.varaktighet.s. 3

106.Från Europaorganens praxis kan följande fall nämnas.I fallets. 3

107.Hertz mot Tyskland hade Hertz tvångsintagits på en psykiatrisk anstalt pås. 3

108.grundval av en läkares diagnos som lämnats per telefon och utan att Hertzs. 3

109.hörts personligen. Omständigheterna var emellertid sådana att det kundes. 3

110.anses nödvändigt att fatta ett snabbt beslut. Intagningen var temporärs. 3

111.och skulle följas av utredning och beslut i frågan om Herz led av psykisks. 3

112.sjukdom. Europadomstolen fann därför att frihetsberövandet inte streds. 3

113.mot artikel 5:1. I fallet Rakevich mot Ryssland hade en kvinna intagits pås. 3

114.ett psykiatriskt sjukhus. Från sjukhuset hade man redan påföljande dags. 3

115.begärt att den lokala domstolen skulle godkänna frihetsberövandet. Etts. 3

116.godkännande lämnades dock först efter 39 dagar, trots att det för dom-s. 3

117.stols prövning i dessa fall gällde en tidsfrist om fem dagar enligt rysk lag.s. 3

118.Frihetsberövandet ansågs under dessa omständigheter inte förenligt meds. 3

119.artikel 5:1 e).s. 3

120.64s. 3

121.I fallet Gajcsi mot Ungern var det fråga om förlängning av ett beslut om tvångsintagning. En förutsättning för tvångsintagning enligt ungersk lag var att patienten bedömdes som farlig. De ungerska domstolarna föreföll emellertid inte ha gjort någon värdering av Gajcsis farlighet, varför det befanns saknas erforderligt lagstöd för beslutet om förlängning.s. 3

122.Europadomstolen har också fastslagit, i fallet Aerts mot Belgien, att verkställigheten av ett frihetsberövande på grund av psykisk sjukdom måste ske på ett sjukhus eller i annan lämplig anstalt. Aerts hade emellertid under avsevärd tid varit placerad på en psykiatrisk avdelning i ett vanligt fängelse där resurser för behandling och uppföljning saknats. Fri-, hetsberövandet ansågs därmed inte uppfylla kraven i ::i_r._ti_kd5:l e).s. 3

123.Det är också viktigt att nämna, att när den som är tvångsintagen på psykiatrisk klinik e.d. inte längre är psykiskt sjuk i konventionens mening, skall han eller hon skrivas ut. Detta anses emellertid inte utesluta att det kan vara legitimt och förenligt med artikel 5:1 att vänta med utskrivningen tills åtgärder vidtagits för att underlätta den enskildes återanpassning i samhället och undvika återfall i sjukdom. Sådant uppskov måste dock hållas inom tämligen snäva gränser. I Johnson mot Förenade kungariket hade frihets berövandet fortsatt i flera år efter det att utskrivningsnämnd funnit att Johnson inte längre led av psykisk sjukdom. Skälet härtill var att man inte lyckats ordna hans bosättning på ett lämpligt sätt. Med hänsyn till den långa tid som förflutit och till att Johnson inte haft något rättsmedel mot förseningen av utskrivningen fann Europadomstolen att frihetsberövandet inte varit förenligt med artikel 5: 1.s. 3

124.Av intresse för svenskt vidkommande kan nämnas fallet Kolanis mot Förenade kungariket. I fallet hade beslutats att en kvinna som var intagen på psykiatrisk anstalt skulle skrivas ut på villkor att hon undergick viss behandling och stod under viss övervakning. Eftersom ställda villkor inte genast kunde uppfyllas blev hon emellertid kvar en tid på anstalten. Hon hade dock under denna tid haft rätt att få domstol att pröva om myndigheterna gjorde vad som kunde begäras av dem för att uppfylla villkoren. Även efter beslutet om villkorlig frigivning ansågs hon därför ha varit lagligen berövad friheten enligt artikel 5:1 e). I fallet R. L. och M.-J. D. mot Frankrike blev bedömningen emellertid den omvända. En person hade förts till ett psykiatriskt sjukhus och efter undersökning där inte bedömts vara i behov av vård. Personen i fråga hade ändå tvingats stanna kvar på sjukhuset till nästföljande morgon, vilket inte är förenligt med artikel 5:1 e).s. 3

125.65 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

126.En viktig fråga är huruvida ett frihetsberövande, som avses i 5:1 e),s. 3

127.måste erbjuda någon form av behandling av en patient. Vissa klagomåls. 3

128.har gått ut på att en person endast "flyttats från" samhället utan att dets. 3

129.allmänna erbjudit någon faktisk hjälp. I artikeln sägs endast att ett frihets-s. 3

130.berövande är tillåtet "därför att han är psykiskt sjuk". Ordalydelsen, vil-s. 3

131.ken man dock, med hänsyn till Europadomstolens case-law-system intes. 3

132.kan tillmäta någon absolut relevans, ger intryck av att man kan berövass. 3

133.friheten endast av den orsaken att man är psykiskt sjuk.s. 3

134.I doktrin har därvid anlagts en individuell men även en samhälls-s. 3

135.skydds-aspekt på frågan. Man anför, att utifrån skälet för sådana frihets-s. 3

136.berövanden kan den enskilde individen ha ett legitimt anspråk i detta av-s. 3

137.seende. Men det finns fall när faran för samhället måste accepteras soms. 3

138.huvudsaklig orsak till frihetsberövandet, även om det inte finns någots. 3

139.hopp att bota den enskilde.I fallet Winterwerp mot Nederländernas. 3

140.menade klaganden bl.a. att ett frihetsberövande enligt artikel 5:1 e) med-s. 3

141.fört en rätt till ändamålsenlig behandling för att garantera att den enskildes. 3

142.inte var berövad sin frihet längre än absolut nödvändigt. En sådan tolk-s. 3

143.ning förkastades emellertid av domstolen. I fallet Ashingdane utveckladess. 3

144.detta. Domstolen menade därvid, att lagligheten av ett frihetsberövandes. 3

145.rör inte bara den frihetsberövande åtgärden utan också verkställigheten.s. 3

146.Frihetsberövandet måste sålunda inte bara vara i överensstämmelse meds. 3

147.inhemsk lag utan det måste också stå i samklang med syftet med restrik-s. 3

148.tionerna i artikel 5:1. Detta följer också av artikel 18 där det framgår atts. 3

149.de inskränkningar som medgivits i konventionen inte får vidtas annat äns. 3

150.i de syften med hänsyn till vilka de tillåtits. Därför, menade domstolen atts. 3

151.det måste finnass. 3

152.same relationship between the ground of permitted deprivation of libertys. 3

153.relied on and the place and conditions of detention.s. 3

154.Europadomstolen har alltså framhållit att det måste finnas något sam-s. 3

155.band mellan grunderna för ett tillåtet frihetsberövande och platsen ochs. 3

156.villkoren för kvarhållandet. Bortsett från detta samband anses artikel 5:1s. 3

157.e) inte innefatta någonting om lämplig behandling eller andra villkor.s. 3

158.66s. 3

159.3 Fri-och rättighetsskyddet Av det ovan sagda skulle man alltså kunna dra slutsatsen att enbart en förvaring av en psykiskt sjuk person utan något syfte, den enskildes väl eller samhällsskyddet, skulle kunna strida mot artikel 5:1s. 3

160.Den personliga friheten som skyddas i artikel 5 är inte förhandlingsbar. Även då en patient/klient i ett kontrakt frivilligt gått med på att han får kvarhållas på en institution skyddas han av konventionen i händelse av att han senare ångrar sig. I det fallet De Wilde, Ooms och Versyp mot Belgien uttalade domstolen:s. 3

161.The right to liberty is too important in a "democratic society" withins. 3

162.the meaning of the Convention for a person to lose the benefit of thes. 3

163.protection of the Convention for the single reason that he gives himselfs. 3

164.up to be taken into detention. Detention might violate Article 5 evens. 3

165.though the person concerned might have agreed to it. Ett frihetsberövande på grund av psykisk sjukdom skall alltså sammanfattningsvis ha stöd i lag och det måste ske i den ordning som föreskrivs i lag. Det förutsätts vidare, att rimliga rättssäkerhetskrav tillgodoses. Är frihetsberövandet ett resultat av godtycke anses det inte stå i samklang med konventionen. Lagen skall vara utformad med tillräcklig precision så att besluten blir förutsebara och lagen skall vara tillgänglig. Även verkställigheten av ett beslut om frihetsberövande omfattas av artikeln. Det måste finnas något samband mellan grunderna för frihetsberövandet och platsen för verkställighet och den behandling/vård som ges där. En ren förvaring, utan något hjälpsyfte, skulle möjligen kunna ses som icke konventionsenligt. 3.4.6.3.5 Underrättelse om skälen för frihetsberövandet Enligt artikel 5:2 skall var och en som arresterats, utan dröjsmål och på ett språk som han förstår, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom. Ordalydelsen i artikeln för närmast tanken till att bestämmelsen endast skulle ta sikte på personer som berövats friheten på grund av misstanke om brott. Europadomstolen har emellertid i fallet Van der Leer mot Nederländerna 1990 (Nr 170-A), som rörde intagning på mentalsjukhus, framhållit att kravet på underrättelse om skälen för åtgärden gäller alla som berövats friheten.Van <ler Leer hade först, under någon tid, frivilligt vistats på mentalsjukhus. Hon hade emellertid inte fått underrättelse om att hon från en viss dag i kraft av ett domstolsbeslut var tvångsintagen på sjukhuset. Först någon tid senare hade hon märkt att hons. 3

166.67 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

167.inte var fri att lämna sjukhuset när hon önskade. Europadomstolen fanns. 3

168.att underlåtenheten att underrätta henne om domstolsbeslutet stred mots. 3

169.artikel 5:2.Underlåter sålunda beslutande myndighet att underrättas. 3

170.den frihetsberövade om skälen anses frihetsberövandet olagligt, även oms. 3

171.det faller in under de situationer som räknas upp i artikel 5:1.Inne-s. 3

172.håller inhemsk lag striktare regler på denna punkt anses ett brott mots. 3

173.sådana bestämmelser dock inte likvärdigt med ett konventionsbrott.s. 3

174.Underrättelsen behöver inte vara skriftlig eller lämnas i annan särskilds. 3

175.form. Det väsentliga är att den som berövats friheten får kännedom oms. 3

176.varför han eller hon berövats friheten, vilket bl.a. kan vara en förutsätt-s. 3

177.ning för att på ett effektivt sätt kunna utnyttja rätten enligt artikel 5:4 atts. 3

178.få lagligheten av frihetsberövandet prövat av domstol.s. 3

179.Underrättelsen skall ske utan dröjsmål. En fördröjning på några fås. 3

180.timmar mellan frihetsberövandet och tillhandahållandet av informations. 3

181.anses dock inte strida mot konventionen.I fallet Saadi mot Förenades. 3

182.kungariket ansågs en underrättelse som inte lämnats förrän efter 76 tim-s. 3

183.mar inte motsvara kraven i artikel 5:2.s. 3

184.Det är också väsentligt att underrättelsen lämnas på ett språk som dens. 3

185.enskilde förstår. Är den frihetsberövade av utländsk härkomst och intes. 3

186.förstår språket i det land där han berövas friheten måste tolk tillhanda-s. 3

187.hållas snarast möjligt. Är den enskilde av andra skäl oförmögen att förstås. 3

188.måste en ställföreträdare erhålla ifrågavarande information.s. 3

189.Artikel 5:2 gäller i princip det initiala frihetsberövandet. Bestämmel-s. 3

190.sen är emellertid också tillämplig om det blir fråga om ett fortsatt frihets-s. 3

191.berövande på andra grunder eller nytillkomna omständigheter.s. 3

192.Ärenden som rör tvångsomhändertaganden är att betrakta som myn-s. 3

193.dighetsutövning. Myndigheterna är därvid skyldiga att iaktta förvalt-s. 3

194.ningslagens bestämmelser som kompletteras av vissa procedurella regler is. 3

195.LPT och LRV bl.a. avseende krav på information till patienten om besluts. 3

68

1.och möjligheterna att överklaga. Genom dessa regler torde kraven i artikel 5:2, förutsatt att bestämmelserna iakttas, vara uppfyllda. 3.4.6.3.6 Rätt till domstolsprövning Europakonventionen innehåller inget förbud mot att en administrativ myndighet fattar beslut om ett frihetsberövande, men det krävs att beslutets laglighet skall kunna prövas av en domstol. Enligt artikel 5:4 har var och en som berövats sin frihet genom arrestering eller på annat sätt, rätt att påfordra att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom eller henne, om frihetsberövandet inte är lagligt. Bestämmelsen handlar om rätten för den enskilde att på eget initiativ få till stånd en domstolsprövning, men en prövning som sker direkt enligt föreskrift i lag, utan någon ansökan av den som berövats friheten, ansess. 3

2.174 uppfylla artikelns krav.s. 3

3.Om den som berövats sin frihet över huvud taget inte kan få lagligheten av detta prövad av domstol strider detta mot artikel 5:4. Men även i fall rätt till domstolsprövning faktiskt finns kan tänkas att detta inte är tillräckligt beroende på den enskildes möjligheter att "påfordra" domstolsprövningen. I fallet Gorshkov mot Ukraina hade den som tagits in på en psykiatrisk klinik inte haft rätt att få domstol att pröva om frihetsberövandet skulle bestå. Domstolsprövning kunde ske, men enbart på initiativ av sjukhusledningen eller läkare, vilket inte är tillräckligt enligt artikelns. 3

4.175 i fråga.s. 3

5.Tillämpligheten av artikeln förutsätter inte att frihetsberövandet fortgår vid tiden för domstolsprövningen. I fallet Treboux mot Frankrike hade en kvinna försöksutskrivits från psykiatrisk klinik. Trots detta ansågs hon, alltså även efter försöksutskrivningen, ha rätt till en skyndsam prövning av själva intagningen. Även i fallet Herz mot Tyskland ansågs artikel 5:4 tillämplig, trots att Herz inte längre var berörd av beslutet om frihetsberövande.176s. 3

6.Rätten till domstolsprövning måste också vara effektiv. Det krävs alltså bl.a. att rättigheten kan utnyttjas i praktiken. Så ansågs inte vara fallet i Conka mot Belgien där de klagande bl.a. ansågs ha fått otydlig information om existerande rättsmedel och haft otillräcklig tolkhjälp till sitt förfogande.s. 3

7.Artikel 5:4 ger den enskilde rätt att få prövat lagligheten av frihetsberövandet av domstol. Med domstol åsyftas här ett organ som ger vissa grund-s. 3

8.69s. 3

9.läggande processuella garantier genom att tillämpa ett förfarande anpassats. 3

10.efter den typ av frihetsberövande som saken gäller.En "domstol" måstes. 3

11.vara oberoende av exekutivmakten och av parterna. Garantierna måstes. 3

12.vidare innefatta en rätt för den som berövats friheten att bli hörd. Även etts. 3

13.organ som enligt inhemsk rätt inte betraktas som en domstol kan godtass. 3

14.som en sådan under förutsättning att kraven på oberoende och judiciellts. 3

15.förfarande är uppfyllda. Enbart ett rådgivande organ kan däremot intes. 3

16.anses uppfylla bestämmelsens krav. Ett organ som saknar möjlighet atts. 3

17.besluta om frigivning motsvarar inte heller kraven i artikel 5:4.s. 3

18.Domstolen måste vidare vara opartisk. Det innebär inte bara atts. 3

19.domarna rent faktiskt måste vara opartiska, utan också att deras opartisk-s. 3

20.het inte kan ifrågasättas på objektiva grunder. I D.N. mot Schweiz hade ens. 3

21.läkare som ingick i en besvärsnämnd två gånger före nämndens förhand-s. 3

22.ling gett uttryck för uppfattningen att D.N. inte borde skrivas ut från dens. 3

23.psykiatriska klinik där hon var intagen. Det fanns därför objektiva skäls. 3

24.för D.N. att tro att läkaren hade en förutfattad mening i denna fråga ochs. 3

25.att han inte skulle pröva frågan på ett opartiskt sätt. Han var dessutom ens. 3

26.viktig ledamot av besvärsnämnden, eftersom han var den ende psykiaterns. 3

27.i nämnden och han hade gjort en särskild utredning i ärendet.s. 3

28.Det kan vara nödvändigt för den enskilde att han åtnjuter någon forms. 3

29.av representation under rättegången. Den enskilde kan ju i avsaknad avs. 3

30.juridisk sakkunskap och praktisk förmåga vara oförmögen att ta till varas. 3

31.sina intressen, något som är särskilt viktigt då det gäller barn, psykiskts. 3

32.sjuka, lösdrivare och missbrukare.I fallet Winterwerp framhöll Kom-s. 3

33.missionen, att ett minimivillkor för proceduren är att en person som berö-s. 3

34.vats friheten i enlighet med artikel 5:1 e) har möjlighet att framlägga sinas. 3

35.synpunkter själv eller genom ombud för att kunna vederlägga de medicin-s. 3

36.ska och sociala argument som ligger till grund för frihetsberövandet. I fallets. 3

37.Moudefo underströk Europakommissionen, att även om artikel 5:4 intes. 3

38.uttryckligen ger den enskilde rätt till juridiskt ombud, måste en persons. 3

39.som skall berövas -eller är berövad -sin frihet komma i åtnjutande avs. 3

40.de mest fundamentala processuella garantierna. Kommissionen fann atts. 3

41.klagandens överklagande till inhemsk domstol hade prövats av domstolens. 3

42.utan någon delaktighet av advokat, varför den enskilde inte kunde fram-s. 3

43.lägga sin sak på ett tillfredsställande sätt. En fundamental processuell rät-s. 3

44.tighet enligt artikel 5:4 ansågs därför inte ha respekterats.s. 3

45.70s. 3

46.Artikel 5:4 innefattar oftast en rätt till advokat eller annat biträde soms. 3

47.t.ex. i fallet Bouamar mot Belgien som gällde ett frihetsberövande av ens. 3

48.yngling som hade svårigheter att själv framföra sina synpunkter inför dens. 3

49.inhemska domstolen. Till samma slutsats kom Europadomstolen i fallets. 3

50.Megyeri mot Tyskland där klaganden, i ett förfarande som gällde utskriv-s. 3

51.ning från ett mentalsjukhus, saknade advokat eller biträde. I det aktuellas. 3

52.fallet gällde det att ta ställning till om det fanns risk för fortsatt brottslig-s. 3

53.het. Europadomstolen framhöll, att rättsligt biträde bör förordnas i såda-s. 3

54.na fall om det inte föreligger särskilda skäl att avstå därifrån. Megyeri leds. 3

55.av schizofrenisk psykos med tecken till paranoia och det kunde betvivlass. 3

56.om han hade förmåga att själv framlägga sin sak på ett adekvat sätt ochs. 3

57.att argumentera i den juridiska frågan om proportionaliteten av frihets-s. 3

58.berövandet. En advokat borde därför ha utsetts, även om klaganden intes. 3

59.uttryckligen begärt detta.s. 3

60.Ett villkor för att förfarandet skall kunna godtas som judiciellt ärs. 3

61.vidare att det är kontradiktoriskt. Det har ansetts oförenligt med artikels. 3

62.5:4 att klagandena inte fått del av och fått tillfälle att bemöta ett yttrandes. 3

63.av en myndighet vilket ingick i processmaterialet, liksom i fall då helas. 3

64.materialet inte gjorts tillgängligt för klaganden. Det åligger domstolens. 3

65.att ta ställning till de invändningar som framförs mot lagligheten av fri-s. 3

66.hetsberövandet (Butkevicius mot Litauen och Klyakhin mot Ryssland).s. 3

67.En effektiv domstolsprövning enligt artikel 5:4 förutsätter ibland, mens. 3

68.inte alltid, att det hålls en muntlig förhandling inför domstolen. I mångas. 3

69.fall, anför Danelius, finns det då också en rätt för den som berövats fri-s. 3

70.heten att personligen uppträda inför domstolen och inte endast företrä-s. 3

71.das av sin försvarare. Så är fallet när frågan om frigivning eller fortsatts. 3

72.frihetsberövande beror på en bedömning av den enskildes karaktär ochs. 3

73.personlighet eller det som skäl för frigivning åberopas omständigheters. 3

74.som han själv bör få utveckla muntligt inför domstolen. Det kan ocksås. 3

75.finnas fall då det med stöd av artikeln i fråga kan krävas att någon annans. 3

76.person hörs inför domstolen.s. 3

77.Det ställs i artikeln inga explicita krav på att domstolsförhandlingens. 3

78.skall vara offentlig. Europadomstolen har dock funnit, i fallet Reinprechts. 3

79.mot Österrike, att en häktningsförhandling normalt inte behöver vara offentlig, men att det inte kan uteslutas att en offentlig förhandling är påkallad i särskilda situationer.s. 3

80.71s. 3

81.I de fall det ursprungliga beslutet om ett frihetsberövande fattats avs. 3

82.domstol anses artikel 5:4 inte medföra en rätt till omprövning vid ytter-s. 3

83.ligare en domstol. Den domstolskontroll artikeln är avsedd att åstad-s. 3

84.komma är då, enligt Europadomstolen, inkorporerad i det ursprungligas. 3

85.beslutet. En förutsättning är dock att det förfarande som föregick det ur-s. 3

86.sprungliga beslutet uppfyllde kraven i artikel 5:4. Var så inte fallet finnss. 3

87.en rätt till överprövning med iakttagande av de procedurgarantier soms. 3

88.innefattas i artikeln. I fallet Vane der Leer mot Nederländerna fattades be-s. 3

89.slutet om intagning på psykiatriskt sjukhus av domstol utan att klagandens. 3

90.blivit hörd. Rätten enligt artikel 5:4 ansågs därför inte ha blivit tillgodo-s. 3

91.sedd varför en rätt till överprövning förelåg. s. 3

92.I fall som avsett frihetsberövanden som varit obestämda till sin var-s. 3

93.aktighet och där det blir beroende av den fortsatta utvecklingen hur länges. 3

94.frihetsberövandet skall fortgå har Europadomstolen fastslagit principen,s. 3

95.att det i sådana fall skall finnas en rätt till ny domstolsprövning med skä-s. 3

96.liga mellanrum. Principen fastslogs i fallet Winterwerp mot Nederländernas. 3

97.som gällde intagning på mentalsjukhus och kom också till uttryck i fallets. 3

98.X mot Förenade kungariket. I det senare fastslog domstolen att den som ärs. 3

99.intagen på mentalsjukhus på obestämd tid är berättigad, i vart fall när dets. 3

100.inte finns någon automatisk periodisk domstolsprövning, att med skäligas. 3

101.mellanrum få lagligheten av det fortsatta frihetsberövandet överprövads. 3

102.av domstol. Det har också, i Luberti mot Italien, klargjorts att rätten tills. 3

103.domstolsprövning även skall gälla det fallet att den intagne först frigivitss. 3

104.på prov och sedan berövats friheten på nytt.s. 3

105.Vad som skall förstås med skäliga mellanrum och hur långa intervallers. 3

106.som framstår som acceptabla kan enligt Danelius inte anges generellt. Is. 3

107.Herczegfalvy mot Österrike, som avsåg tvångsintagning på psykiatriskts. 3

108.sjukhus, ansågs intervaller om femton månader och två år vara alltförs. 3

109.långa. I Ko/anis mot Förenade kungariket hade beslutats att en kvinna soms. 3

110.tvångsintagen på ett psykiatriskt sjukhus skulle skrivas ut under förut-s. 3

111.sättning att vissa villkor med avseende på behandling och övervaknings. 3

112.uppfylldes. Dessa villkor uppfylldes emellertid inte, utan hon blev kvars. 3

113.på sjukhuset. Nästa prövning av frågan om hennes utskrivning ägde rums. 3

114.mer än ett år senare. Också detta intervall ansågs alltför långt för att upp-s. 3

115.fylla kraven i artikel 5:4.s. 3

116.72s. 3

117.3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

118.Domstolsprövningen enligt 5:4 skall omfatta lagligheten av frihets-s. 3

119.berövandet, vilket anses innebära att inte endast de materiella och pro-s. 3

120.cessuella bestämmelserna i inhemsk lag skall beaktas, utan också sådanas. 3

121.allmänna rättssäkerhetsgarantier som kan anses inbegripna i artikel 5s. 3

122.skall respekteras.Enligt vad Europadomstolen uttalat i fallet Van Droo-s. 3

123.genbroeck mot Belgien 1982 (Nr 50), behöver domstolskontrollen inte om-s. 3

124.fatta rena lämplighetsfrågor, men den måste inbegripa alla de villkor soms. 3

125.är väsentliga för att frihetsberövandet skall anses lagligt. I Magalhaess. 3

126.Pereira mot Portugal hade domstolen, i fråga om utskrivning från mental-s. 3

127.sjukhus, grundat sin prövning på alltför gammal medicinsk utredning,s. 3

128.vilket inte ansågs tillgodose kraven i artikel 5:4.s. 3

129.I fallet Hutchison Reid mot Förenade kungariket har också klargjorts,s. 3

130.att det vid frihetsberövande på "mentalsjukhus", inte överensstämmers. 3

131.med artikel 5:4 att lägga bevisbördan i fråga om lagligheten av ett fortsatts. 3

132.frihetsberövande på den intagne. I stället ankommer det på läkare ellers. 3

133.annan som gör gällande att frihetsberövandet skall fortsätta att visa att des. 3

134.lagliga förutsättningarna för detta föreligger.s. 3

135.Domstolsprövningen skall enligt artikel 5:4 ske snabbt. Innebördens. 3

136.härav kan variera beroende på arten av frihetsberövande och omstän-s. 3

137.digheterna i övrigt. Särskild skyndsamhet är därvid påkallad i fråga oms. 3

138.den som är anhållen eller häktad som misstänkt för brott. Som exempels. 3

139.andrager Danelius fallet De Jong, Baljet och Van den Brink mot Nederlän-s. 3

140.derna 1984 (Nr 77). För de arresterade fanns inte någon möjlighet att be-s. 3

141.gära frigivning förrän målet hänskjutits till militärdomstol, vilket skeddes. 3

142.sju, elva respektive sex dagar efter det att klagandena gripits, något soms. 3

143.ansågs strida mot artikeln i fråga.s. 3

144.Danelius menar emellertid, att när det gäller personer som intagitss. 3

145.på mentalsjukhus eller anstalter för internering av vaneförbrytare kans. 3

146.bedömningen bli en annan, särskilt när det måste anskaffas psykiatrisks. 3

147.eller annan utredning för att ta ställning till frågan om ett fortsatt fri3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

148.hetsberövande. En period om 18 månader för att få beslut i två instanser,s. 3

149.ansågs emellertid, i fallet Luberti mot Italien 1984 (Nr 75), inte förenligs. 3

150.med artikel 5:4. Inte heller har, i fallet Van der Leer mot Nederländernas. 3

151.1990 (Nr 170-A), en period om cirka sex månader innan domstol fattats. 3

152.beslut om utskrivning från psykiatriskt sjukhus ansetts uppfylla kravens. 3

153.på snabb prövning. Europadomstolen ansåg att hela denna period skulles. 3

154.beaktas trots att klaganden under en del av perioden faktiskt inte hades. 3

155.varit berövad friheten eftersom hon avvikit från sjukhuset.I Musials. 3

156.mot Polen (dom 25.3.1999) hade Musial varit intagen på psykiatrisk anstalts. 3

157.och han klagade över att det tagit lång tid -ett år, åtta månader och nios. 3

158.dagar -att få prövat lagligheten av frihetsberövandet. Det förhållandet atts. 3

159.sakkunniga utsetts för att undersöka Musials sinnesbeskaffenhet befriades. 3

160.inte myndigheterna från ansvaret för en snabb handläggning av målet.s. 3

161.Artikel 5:4 ansågs kränkt.I fallet Emot Norge 1990 (Nr 181-A) hade etts. 3

162.domstolsförfarande med anledning av att klaganden begärt överprövnings. 3

163.av ett administrativt beslut om hans vistelse på anstalt tagit omkring åttas. 3

164.veckor. Enligt Europadomstolens mening var detta en alltför lång tid.Is. 3

165.Vodenicarov mot Slovakien hade en person som tvångsintagits på psykia-s. 3

166.triskt sjukhus överklagat frihetsberövandet. Överklagandet hade avgjortss. 3

167.efter 29 dagar, vilket var dagen före hans frigivning. Den tid som åtgåtts. 3

168.för prövning ansågs ha varit för lång. Däremot ansågs en tid om 11 dagars. 3

169.för överprövning av tvångsintagning på psykiatrisk klinik, i fallet Herzs. 3

170.mot Tyskland, vara förenlig med artikel 5:4. I Rutten mot Nederländernas. 3

171.ansågs det strida mot artikel 5:4 att domstolen beslöt om förlängning avs. 3

172.frihetsberövandet i en anstalt för psykiskt störda brottslingar mer än tvås. 3

173.månader sjutton dagar efter det att ansökan om förlängning inkommits. 3

174.och mer än en månad efter det att den tidigare fastställda tiden för fri-s. 3

175.hetsberövandet löpt ut. I Mathieu mot Frankrike hade det för prövningens. 3

176.åtgått mer än fyra månader. Visserligen hade Mathieu försöksutskrivitss. 3

177.efter en månad, men hon hade när som helst kunnat återintas, och pröv-s. 3

178.ningen ansågs inte ha skett med tillräcklig skyndsamhet.s. 3

179.I 35 LPT finns en bestämmelse om skyndsam handläggning av måls. 3

180.eller ärenden enligt lagen. LPT ger den enskilde, för vilken chefsöverläka-s. 3

181.ren beslutat om intagning med stöd av lagen, en rätt att överklaga intag-s. 3

182.ningsbeslutet och därmed få en möjlighet att omedelbart efter intagningens. 3

183.påkalla domstols kontroll över beslutet. Detta förutsätter ju självfallet atts. 3

184.patienten underrättas om sin rätt så att han eller hon har en faktisk möj-s. 3

185.74s. 3

186.lighet till detta. I annat fall är det möjligt att det skulle kunna anses före-s. 3

187.ligga ett konventionsbrott. I LPT finns vidare inbyggt en domstolskontrolls. 3

188.med vissa lagstadgade intervaller så att lagligheten av frihetsberövandets. 3

189.kan prövas i en opartisk domstol i ett kontradiktoriskt förfarande meds. 3

190.lagstadgad rätt till ett offentlig biträde för patienten.s. 3

191.3.4.6.3.7 Rätt till skadestånds. 3

192.Var och en som arresterats eller på annat sätt berövats friheten i strids. 3

193.med bestämmelserna i artikel 5, skall ha rätt till skadestånd (artikel 5:5).s. 3

194.Artikeln riktar sig till de fördragsslutande staterna att vidta åtgärder i dens. 3

195.inhemska lagstiftningen för att kunna kompensera den vars rättigheters. 3

196.kränkts.En förutsättning för rätt till skadestånd är att det föreliggers. 3

197.ett brott mot någon av bestämmelserna i artikel 5:1-5, således inte enbarts. 3

198.vid brott enligt artikel 5:1, vilket klargjorts i fallet Wassink mot Neder-s. 3

199.länderna (1990 (nr 185-A). Även en kränkning av artikel 5:5 själv kan allt-s. 3

200.så grunda rätt till skadestånd. Europadomstolen fann exempelvis, i fallets. 3

201.Brogan, ett brott mot artikel 5:5 föreligga när brittisk lag inte gav någons. 3

°

1.rätt till skadestånd efter brott mot artikel 5:3.Förenade kungariket hars. 3

2.också i fallen Thynne, Wilson och Gunnell ansetts ha kränkt artikel 5:5s. 3

3.då det inte funnits någon rätt till skadestånd för att klagandena saknat tillgång till domstolsprövning enligt artikel 5:4. s. 3

4.Svensk rätt ger, enligt 5 lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (LEF), den som har varit berövad friheten till följd av beslut vid myndighetsutövning rätt till ersättning, om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt.s. 3

EGENDOMSSKYDDET

1.LPT innehåller vissa regler som inkräktar på den enskildes rätt till egendom. Det gäller t.ex. enligt 21 LPT ett absolut förbud att på vårdinrättningen inneha viss egendom. Vidare kan alkoholhaltiga drycker och andra missbruksmedel och missbruksverktyg kan förstöras eller försäljas under de förutsättningar som anges i 24 LPT. I 20 a ges också möjlighet att under särskilda förutsättningar hindra den enskilde att använda elektroniska kommunikationstjänster och under en begränsad tid omhänderta den utrustning som möjliggör sådant användande.s. 3

2.75s. 3

3.I 2 kap. 18 RF ges ett visst skydd för egendomsrätten. I stadgandetss. 3

4.första stycke anges i en principdeklaration, att varje medborgares egen-s. 3

5.dom är tryggad genom att ingen kan tvingas att avstå densamma till dets. 3

6.allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådants. 3

7.förfogande. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom lagändrings. 3

8.1994.Principdeklarationen anses dock inte ha någon självständigs. 3

9.rättslig betydelse. Den anger endast det övergripande syftet med bestäm-s. 3

10.melsen, nämligen att slå fast att hela vår rättsordning skall ge ett betryg-s. 3

11.gande skydd för den enskildes egendom, sålunda inte att ge ett heltäck-s. 3

12.ande skydd för all egendom. Skyddet i RF är heller inte absolut. Ingrepps. 3

13.kan tillåtas ske när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intres-s. 3

14.sen. Skyddet är också underlägset andra rättigheter i 2 kap. RF, då det intes. 3

15.omfattas av de fastslagna principerna för rättighetsbegränsningar i 2 kap.s. 3

16.Den som tvingats avstå sin egendom genom expropriation eller annats. 3

17.sådant förfogande är, enligt 2 kap. 18 andra stycket RF, tillförsäkrads. 3

18.ersättning för förlusten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder soms. 3

19.204s. 3

20.anges i lag, vilket anses vara bestämmelsens tyngdpunkt.Däremot sägss. 3

21.ingenting om förutsättningarna för ingrepp, om storleken på ersättningens. 3

22.eller efter vilka grunder ersättningen skall fastställas. Det har emellertids. 3

23.ansetts självklart att en ersättning som endast är symbolisk inte uppfyllers. 3

24.205s. 3

25.grundlagens krav.s. 3

26.Hur verkar då RF:s egendomsskydd i förhållande till bestämmelsens. 3

27.om förstörande av egendom i LPT? Oaktat att patienten, enligt 33 LPT,s. 3

28.har möjlighet att överklaga chefsöverläkarens beslut och oaktat att det härs. 3

29.sannolikt är föremål av ringa värde och skadan därmed för den enskildes. 3

30.inte blir särskilt stor, handlar det ändå om att samhället fråntar den en-s. 3

31.skilde hans egendom, inte enbart temporärt för förvaring, utan för atts. 3

32.förstöra eller försälja hans ägodelar.s. 3

33.Frågan om innebörden av 2 kap. 18 RF har varit föremål för en rads. 3

34.diskussioner, dels huruvida lös egendom omfattas av skyddet och delss. 3

35.huruvida förstörande av egendom faller inom området för bestämmel-s. 3

36.sen.206 Den dominerande uppfattningen synes dock vara att förstörandes. 3

37.76 av sådan egendom som avses i LPT, och även i LVM och LVU, dvs. egendom av ringa värde, faller utanför tillämpningsområdet.Spörsmålet berördes också i motiven till lagändringen 1994. Där anfördes emellertid endast att någon ändring av tillämpningsområdet inte var avsedd. Dock ansågs det särskilt motiverat att i grundlagen införa ett uttryckligt skydd mot rådighetsinskränkningar i mark och byggnader. Därmed skulle ges ett mer uttryckligt och starkare grundlagsskydd för den enskildes rätt till viktig egendom. Därutöver ansågs det emellertid inte nödvändigt att överväga något längre gående skydd. Med hänvisning till att Europakonventionen (som omfattar både fast och lös egendom) skulle bli införlivad i svensk rätt och "därmed ingå i det skydd för den enskildes egendom som finns i vanlig lag" ansågs det inte motiverat "att låta all egendom, både fast och lös", omfattas av grundlagens egendomsskydd. Frågan har också diskuterats av några ledamöter i lagrådet vid införandet av motsvarande reglering i LVU. Sålunda befanns den rättsliga grunden för den dittills allmänt tillämpade ordningen vara i viss mån osäker. Man menade, att även om det är fråga om egendom som i allmänhet har föga värde är det vara av vikt att det tillskapas en ordning som vilar på en fast rättslig grund och står i överensstämmelse med gällande rättsordning. Slutsatsen blev dock att den föreslagna regleringen inte kunde anses falla in under 2 kap. 18 RF, och man fann från grundlagssynpunkt inte någon anledning till erinran mot det i propositionen framlagda förslaget. s. 3

38.Beträffande skyddet i EKMR skall, enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet, första stycket, varje fysisk eller juridisk person ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser, sägs det. Bestämmelserna inskränker dock inte, enligt andra stycket, en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.s. 3

39.77 3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

40.Artikeln innehåller tre olika regler. Den första fastslår principen oms. 3

41.rätten till respekt för egendom. Den andra, som återfinns i andra me-s. 3

42.ningen i första stycket, innehåller villkoren för berövande av egendoms. 3

43.och den tredje regeln, i andra stycket, behandlar statens rätt att göra in-s. 3

44.skränkningar i rätten att nyttja egendom. De tre reglerna är inte åtskildas. 3

45.på så sätt att de saknar samband, utan de två senare skall tolkas i ljusets. 3

46.av huvudprincipen som uttalats i den första regeln.Till skillnad fråns. 3

47.2 kap. 18 RF innehåller artikeln ingenting om rätt till ersättning förs. 3

48.ingrepp i rättigheten vilket dock kan ha betydelse vid bedömningen avs. 3

49.om en kränkning av konventionen anses ha skett eller inte. Huvudprinci-s. 3

50.pen innefattar inte enbart en förpliktelse för det allmänna att avstå fråns. 3

51.ingrepp. Regeln anses också innefatta plikten att genom aktiva åtgärders. 3

52.skydda den enskildes äganderätt.s. 3

53.Begreppet egendom har givits en autonom och ganska vidsträckts. 3

54.innebörd. Sålunda avses härmed både fast och lös egendom av olika slag.s. 3

55.Fordringar och immateriella rättigheter omfattas, liksom ekonomiskas. 3

56.intressen som är förbundna med utövandet av näringsverksamhet ellers. 3

57.annan ekonomisk verksamhet. Återkallandet av ett tillstånd, eller väg-s. 3

58.ran att utfärda tillstånd att bedriva viss ekonomisk verksamhet, kan sess. 3

59.som ett ingrepp i äganderätten vars rättfärdigande sålunda måste prövass. 3

60.med hänsyn till de förutsättningar som anges i artikeln.Skyddet täckers. 3

61.också ekonomiska anspråk på förmåner av olika slag såsom pension ellers. 3

62.sociala förmåner. Artikel 1 skyddar redan existerande rättigheter, mens. 3

63.inte mer eller mindre välgrundade förväntningar om att egendom skalls. 3

64.kunna förvärvas senare.s. 3

65.Inskränkningar i ägarens rätt att använda sin egendom förekommers. 3

66.ofta i syfte att tillgodose olika allmänna intressen, vilket är förenligt meds. 3

67.artikel 1 andra stycket. Även här gäller att inskränkningen skall vara pro-s. 3

68.portionerlig. Det skall sålunda göras en avvägning mellan det allmännas. 3

69.intresset och ägarens intresse. Uppnås inte en rimlig balans strider en in-s. 3

70.skränkning i rätten att nyttja sin egendom mot artikel 1. Europadomsto-s. 3

71.len har emellertid anlagt ett, för den enskilde, strängt synsätt och funnits. 3

72.även ganska tyngande begränsningar av ägarens rättigheter kunna accep-s. 3

73.teras i det allmänna intresset. Staten har alltså tillerkänts ett ganska storts. 3

74.78 utrymme för att bedöma vilka inskränkningar som ter sig rimliga med hänsyn till allmänna intressen.s. 3

75.Beträffande villkoren för frånhändande av egendom sägs, i andra meningen första stycket, att ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. De nationella myndigheterna anses därvid ha en viss frihet att själva bedöma vad som ligger i det allmännas intresse.Europadomstolen har funnit det naturligt att den frihet som lagstiftaren åtnjuter vid genomförandet av social och ekonomisk politik bör vara vidsträckt. Domstolen respekterar därför lagstiftarens bedömning av vad som ligger i det allmännas intresse, såvida inte denna bedömning uppenbarligen är utan rimlig grund.Ägande anses sålunda inte vara överordnat lagstiftningen.Konfiskation, beslag och förverkande har bedömts vara åtgärder som ligger i det allmännas intresse.Det allmänna intresset måste dock alltid vägas mot det enskilda. Åtgärden måste vara proportionerlig, och egendomsberövandet är berättigat enbart om det på rimliga grunder kan anses att det enskilda intresset bör få vika i det konkreta fallet. Vid bedömandet om ingreppet kan anses proportionerligt skall bl.a. hänsyn tas till om den enskilde tillerkänns någon ersättning för ingreppet och i övrigt till de omständigheter under vilka ingreppet sker. Domstolen menar dock, att berövande av egendom i det allmännas intresse utan ersättning anses berättigat endast under exceptionella förhållanden. I annat fall riskerar skyddet för äganderätten att bli illusoriskt och ineffektivt. s. 3

76.Ingreppet i äganderätten måste enligt den andra regeln i artikel 1 ske under de förutsättningar som anges i lag. Detta anses inte enbart innebära att det skall finnas ett stöd för egendomsberövandet i inhemsk lag,s. 3

77.79s. 3

78.det ställs också vissa krav på själva lagen. Den skall vara tillgänglig ochs. 3

79.tillräckligt precis för att göra ingreppet i äganderätten förutsebar och dens. 3

80.skall ha ett sådant innehåll att den tillfredsställer rimliga rättssäkerhets-s. 3

81.krav. s. 3

82.LPT innehåller i 21 ett absolut förbud mot innehav av viss, i bestäm-s. 3

83.melsen uppräknad, egendom. Det handlar om såväl legala som illegalas. 3

84.missbruksmedel, narkotikaverktyg och annat som kan skada eller varas. 3

85.till men för vården eller ordningen. Enligt 24 LPT får missbruksmedels. 3

86.och narkotikaverktyg förstöras eller säljas. Bestämmelsen infördes efters. 3

87.modell från LVM och LVU.Någon närmare motivering till varförs. 3

88.exempelvis alkohol, som ju legalt kan införskaffas och ägas, inte skall fås. 3

89.innehas på en vårdinrättning anges inte i motiven. Där hänvisas endasts. 3

90.till vad som gäller enligt nyss nämna sociala tvångslagar och till vad soms. 3

91.då gällde enligt LSPV och att egendomen av från behandlingssynpunkts. 3

92.inte borde få innehas.s. 3

93.Det torde dock vara tämligen självklart och naturligt att en patient soms. 3

94.lider av en allvarlig psykisk störning i sådan grad att han eller hon tvingass. 3

95.vara intagen på en vårdinrättning inte skall få inneha missbruksmedels. 3

96.eller annat särskilt ägnat för narkotikamissbruk på inrättningen. Det kans. 3

97.emellertid, liksom vad gäller LVM och LVU, ifrågasättas varför inte rät-s. 3

98.ten till sådant som är legalt att inneha och som förstörs i samband med ens. 3

99.vårdsituation skall åtnjuta respekt i enlighet med principdeklarationen is. 3

100.RF så att den enskilde i vart fall ersätts för den ekonomiska förlusten.s. 3

101.Så som anförts beträffande LVMmåste beaktas, att bestämmelsen is. 3

102.LVM som stått som förebild för LPT emanerar från den tid då fylleriet vars. 3

103.kriminaliserat, vilket skulle kunna motivera att alkoholhaltiga drycker dås. 3

104.kunde förverkas utan ersättning. I dag konfiskeras dock sådan egendoms. 3

105.av annan anledning än brott. Genom införandet av möjligheten att över-s. 3

106.klaga ett beslut enligt 36 LVM med hänvisning till Europakonventionenss. 3

107.artikel 6 vilket behandlas i det följande, har lagstiftaren gett äganderätten,s. 3

108.även till den här typen av egendom, ett erkännande. Om rättsordningens. 3

109.skall ge ett betryggande skydd för egendom och då det inte är fråga oms. 3

110.förverkande av egendom på grund av brott, borde den enskilde i vart falls. 3

111.kunna tillerkännas ersättning för förstörd egendom som legalt går att in-s. 3

112.förskaffa. RF lägger i vart fall inget hinder för att tillerkänna någon er-s. 3

113.sättning även i fall som detta. Europadomstolen har anlagt ett för dens. 3

114.enskilde mycket strängt synsätt när det gäller ingrepp i äganderätten ochs. 3

115.80s. 3

116.3 Fri-och rättighetsskyddet funnit även mycket tyngande begränsningar acceptabla i det allmännas intresse.Det är sålunda tveksamt om Europadomstolen skulle anse förstörande av egendom enligt LPT, LVM eller LVU som oproportionerligt, men frågan har såvitt framkommit hittills inte prövats. Som framgått ovan rörande egendomsrätten har rätten att överklaga ett beslut om förstörande av egendom som görs med stöd av LPT införts, ursprungligen på lagrådets inrådan rörande LVM, med hänvisning till artikel 6 i EKMR eftersom det kan bli fråga om en tvångsvis övergång av äganderätten.Artikeln är tillämplig såvitt gäller prövningen av vars och ens civila rättigheter och skyldigheter. Vid en första anblick kan kanske kopplingen mellan sådana rättigheter/skyldigheter och psykiatrisk tvångsvård te sig långsökt. LPT och LRV innehåller emellertid vissa bestämmelser vars tillämpning skulle kunna sägas inkräkta på den enskildes civila rättigheter, det gäller äganderätten och det gäller möjligheten att ta emot besökare på en vårdinrättning, varför det är av relevans att beskriva innebörden av skyddet i artikeln. En fundamental garanti för rättssäkerheten är att det finns tillgång till en oavhängig och opartisk domstol i det rättsliga systemet. Domstolsprövningen i sig måste också vara så utformad att den inrymmer tillfredsställande rättssäkerhetsgarantier. Artikel 6 avser att säkerställa rättvisa genom vissa generella procedurregler som omfattar både civilmål och brottmål.s. 3

117.Enligt artikel 6:1 skall sålunda var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt. Pressen eller allmänheten får dock utestängas från domstolsförhandlingen, eller en del därav, av hänsyn till i artikeln uppräknade intressen.s. 3

118.Artikel 6 är enbart en processuell bestämmelse och syftar inte till att skapa nya materiella rättigheter. I fallet Andersson mot Sverigehades. 3

119.en psykiater, i enlighet med svensk lag, informerat en socialnämnd oms. 3

120.Anderssons psykiska problem, eftersom det ansetts av betydelse för hen-s. 3

121.nes minderårige sons utveckling. Andersson klagade över att hon inte -s. 3

122.innan psykiaterns yttrande överlämnades -hade kunnat angripa åtgär-s. 3

123.den vid domstol. Europadomstolen fann, att det enligt svensk lag funnitss. 3

124.en skyldighet för psykiatern att agera som han gjort och att Anderssons. 3

125.inte på rimliga grunder kunnat hävda att hon hade en rätt enligt svensks. 3

126.lag att förhindra att yttrandet överlämnades. Artikel 6:1 ansågs sålundas. 3

127.inte tillämplig i detta fall.s. 3

128.Garantierna i artikel 6:1 omfattar inte alla rättsliga förfaranden utan des. 3

129.är begränsade till prövningen av envars civila rättigheter och skyldigheters. 3

130.eller anklagelser för brott. Begreppet civila rättigheter och skyldigheter förs. 3

131.närmast tanken till att bestämmelsen enbart skulle vara tillämplig i renod-s. 3

132.lat civilrättsliga frågor. Genom åren har emellertid en rikhaltig rättspraxiss. 3

133.visat på en annan tolkning. Sålunda har Europadomstolen gett begrep-s. 3

134.pet en vidsträckt tolkning och artikeln har ansetts applicerbar på en rads. 3

135.olika situationer. Europadomstolen har dock inte försett begreppet "civilas. 3

136.rättigheter" med någon generell definition. Däremot har fastslagits, att av-s. 3

137.görande för artikelns tillämplighet är inte om en rättighet regleras i privat-s. 3

138.eller offentligrättslig lagstiftning, utan begreppet måste ges en autonoms. 3

139.231s. 3

140.tolkning. Det har heller inte ansetts nödvändigt att begränsa tillämp-s. 3

141.ligheten endast till tvister mellan enskilda. Formuleringen i artikeln ansess. 3

142.vara betydligt mera vidsträckt och skall därför omfatta varje förfarandes. 3

143.vari utgången är avgörande för rättigheter och skyldigheter av privat natur.s. 3

144.Det anses därför vara av ringa betydelse vilket slags lag som reglerar avgö-s. 3

145.randet av frågan och vilken slags myndighet som är behörig att pröva den-s. 3

146.samma.232 Det är rättighetens respektive skyldighetens materiella innehålls. 3

147.233s. 3

148.i nationell rätt snarare än dess klassificering som är viktig.s. 3

149.Ett klart fall av tvister om civila rättigheter är de som gäller rätt tills. 3

150.egendom. Sålunda har Europadomstolen funnit bestämmelsen tillämpligs. 3

151.på förfaranden som haft betydelse för enskilda personers äganderätt, an-s. 3

152.tingen det varit fråga om rätten att förvärva egendom eller att behålla ellers. 3

153.234s. 3

154.använda den.s. 3

155.82s. 3

156.En annan grupp av rättigheter som betraktas som civila är de fall klagandena ansett sig ha anspråk på skadestånd. Bestämmelsen har befunnits tillämplig också om skadeståndsanspråket grundas på myndighetsansvar. I fallet Baraona mot Portugal 1987 (Nr 122) var det exempelvis fråga om ett skadeståndskrav gentemot staten på grund av ett frihetsberövande, och i fallet Neves e Silva mot Portugal 1989 (Nr 153-A) om skadeståndskrav, också det gentemot staten, på grund av tjänstemans handlande. Skadeståndskrav har också riktats mot det allmänna på grund av felaktig läkarbehandling och, i fallet Editions Periscope mot Frankrike 1992 (Nr 234-A), gentemot staten på grund av ett felaktigt myndighetsbeslut.s. 3

157.Europadomstolen har fastslagit att artikel 6:1 är tillämplig under förutsättning att det föreligger en reell och seriös tvist mellan en enskild person (fysisk eller juridisk) och någon annan person eller en myndighet, att tvisten gäller en rättighet som har sin grund i den nationella rätten, och att denna rättighet kan karakteriseras som en civil sådan.Tvisten måste alltså gälla ett anspråk på något som är eller påstås vara en rättighet enligt inhemsk rätt. Anspråket behöver dock inte vara välgrundat, utan det är tillräckligt att någon på rimliga grunderkan hävda att han eller hon har en sådan rättighet. Är det däremot fråga om ett uppenbart ogrundat rättsligt anspråk anses en verklig tvist om en rättighet inte föreligga. Prövningen av någons civila rättigheter och skyldigheter skall omfatta både rättsfrågor och sakfrågor och tvisten kan gälla såväl existensen av en rättighet som rättighetens omfång och sättet att utöva den.s. 3

158.83s. 3

159.Europaorganen har genom en omfattande praxis visat att begreppets. 3

160."civila rättigheter och skyldigheter" kan sträcka sig över ett antal olikas. 3

161.situationer. Vid tillämpningen av artikeln tar Europadomstolen, som etts. 3

162.första led, ställning till om artikel 6:1 är tillämplig på förfarandet, dvs. oms. 3

163.detta avser bestämmandet av civila rättigheter och skyldigheter. Anses sås. 3

164.vara fallet har domstolen att gå vidare och pröva huruvida de i artikelns. 3

165.garanterade processuella reglerna iakttagits. s. 3

166.En grundläggande förutsättning för att garantierna i artikel 6:1 skalls. 3

167.kunna effektueras är att man har rätt att få tillträde till domstol. I fallets. 3

168.Golder mot Förenade kungariket uttalade Europadomstolen, att rätt tills. 3

169.tillträde till domstol utgör ett element som ingår i den av artikel 6:1s. 3

170.garanterade rättigheten. Är sålunda domstols behörighet utesluten enligts. 3

171.nationell rätt, i en fråga som omfattas av artikeln i fråga, föreligger etts. 3

172.brott mot konventionen.s. 3

173.I en rad mål rörande Sverige har kränkningen bestått i att rättighe-s. 3

174.terna inte kunnat prövas av domstol utan endast av förvaltningsmyndig-s. 3

175.het. Det finns också fall där det visserligen funnits rätt till domstolspröv-s. 3

176.ning, men där denna ansetts alltför begränsad för att uppfylla kraven is. 3

177.artikeln. Rätten till tillträde till en domstol är emellertid inte absolut.s. 3

178.Begränsningar kan förekomma, men dessa får inte reducera tillträdet tills. 3

179.domstol i sådan utsträckning att det centrala i rättigheten urholkas.s. 3

180.Begränsningarna måste också tjäna ett legitimt ändamål och stå i rimligs. 3

181.proportion till detta. I fallet Winterwerp mot Nederländerna 1979 (Nr 33),s. 3

182.hade klaganden till följd av intagning på mentalsjukhus förlorat rätten atts. 3

183.förfoga över egendom och ansågs därför ha rätt till domstolsprövning.s. 3

184.Europadomstolen framhöll, att sinnessjukdom kunde vara ett legitimts. 3

185.skäl att begränsa rätten att föra talan vid domstol men att den, genoms. 3

186.artikel 6: l, inte totalt får omintetgöras. s. 3

187.Tillträde till domstol kan försvåras eller hindras av rent faktiska om-s. 3

188.ständigheter, såsom en domstols passivitet eller underlåtenhet att besvaras. 3

84

1.och behandla en framställning. Ett annat hinder kan vara avsaknad av rättshjälp. Rättshjälp garanteras inte i och för sig genom konventionen, men en vägran att bevilja rättshjälp kan i vissa fall göra en domstolsprövning omöjlig. I fallet Airey mot Irland 1979 (Nr 32) önskade en kvinna laglig separation från sin make. Hon hade dock inte råd att själv bekosta en rättegång och hon hade inte heller möjlighet att få rättshjälp. Europadomstolen fann, att vägran att ge henne rättshjälp innebar att hon förvägrats tillträde till domstol i strid med artikel 6:1. Även i fallet Golder mot Storbritannien 1975 (Nr 18), där en fånge förvägrats möjligheten att konsultera advokat, vilket fått till följd att han berövats sin rätt till domstolsprövning, ansågs brott mot artikel 6 föreligga. s. 3

2.Tillträde till domstol kan också försvåras genom formella regler om tidsfrister för väckande av talan, överklagande, delgivning m.m. Därvid anses kunna krävas att tidsfristerna är rimliga och tydligt angivna. Tidsfristerna måste vara sådana att de är möjliga att iaktta.I fallet de Geouffre de la Pradelle mot Frankrike 1992 (Nr 253-B) underrättades klaganden inte om beslutet förrän efter ett par månader vilket innebar att överklagandefristen löpt ut. Europadomstolen fann reglerna om hur överklagandefristen skulle beräknas vara otydliga. Han hade därför inte beretts praktisk och effektiv möjlighet att få tillträde till domstol, och artikel 6:1 hade inte respekterats.Artikel 6:1 anses också innefatta ett krav på att det är tydligt vilken domstol som är behörig att pröva ett mål.I händelse av att den enskilde själv dröjer med att avsända sin inlaga till domstolen, trots full vetskap om vilka regler som gäller, anses något brott mot konventionen inte föreligga då talan avvisas och den enskilde därmed förvägras tillträde till domstol. s. 3

3.En annan fråga rör domstolsprövningens räckvidd. För att det i fråga om civila rättigheter och skyldigheter skall finnas en rätt till domstolsprövning som motsvarar kraven i artikel 6:1 måste i princip förutsättas, inte bara att det finns möjlighet att få till stånd en sådan prövning, utan också att domstolens behörighet är tillräckligt omfattande för att medge en fullständig bedömning.Ytterligare en fråga hänger samman med instansordningens princip. I fallet Oberschlick mot Österrike hade en högres. 3

4.85s. 3

5.domstol återförvisat ett mål till en lägre domstol. Den senare hade i sins. 3

6.fortsatta prövning ansett sig bunden av vad den högre domstolen uttalats. 3

7.i samband med återförvisningen. Europadomstolen fann en sådan bun-s. 3

8.denhet inte strida mot artikel 6:1. Det kunde ju anses som en naturlig kon-s. 3

9.sekvens av instansordningen att den lägre domstolen skall rätta sig efters. 3

10.de uttalanden som gjorts av den högre domstolen. s. 3

11.För att rätten till domstolsprövning skall bli effektiv och meningsfulls. 3

12.måste det också krävas att domstolen prövar en talan medan dess avgö-s. 3

13.rande fortfarande har praktisk betydelse för parten. I annat fall kan rättens. 3

14.till domstolsprövning bli enbart illusorisk. Kravet på effektivitet inne-s. 3

15.bär också att det inte är tillräckligt att det finns möjlighet att utverka ens. 3

16.dom av en domstol, utan domen måste också respekteras och lända tills. 3

17.efterrättelse. Det ingår sålunda i artikel 6:1 också ett anspråk på att fås. 3

18.domstolens avgörande verkställt. Europadomstolen har särskilt fram-s. 3

19.hållit att en stat inte får åberopa brist på offentliga medel eller anslag is. 3

20.budgeten som skäl för att inte fullgöra sina ekonomiska förpliktelser en-s. 3

21.ligt lagakraftvunna domar. s. 3

22.Enligt artikel 6:1 har var och en rätt till en rättvis och offentlig förhand-s. 3

23.ling (!air and public hearing). En grundläggande princip som innefattas is. 3

24.begreppet "fair hearing" är rätten för part att bli hörd av domstolen; dens. 3

25.enskilde skall få tillfälle att argumentera för sin sak. Ett förfarande i vil-s. 3

26.ket beslut fattas om civila rättigheter utan hörande av parterna anses intes. 3

27.förenligt med artikeln i fråga. En annan allmän princip som vuxit frams. 3

28.genom Europaorganens praxis är att frågan om huruvida en kränknings. 3

29.av artikel 6:1 har skett skall bedömas mot bakgrund av rättegången i desss. 3

30.helhet. Det är först när rättegången har avslutats som det kan avgöras oms. 3

31.en part lidit någon skada av ett eventuellt brott mot principen om en rätt-s. 3

32.vis rättegång. s. 3

33.Den opartiska och offentliga rättegången skall hållas inom "skälig tid".s. 3

34.Begreppet i artikel 6:1 anses inte innebära detsamma som i konventionenss. 3

35.artikel 5:3. I det senare fallet är det fråga om en person som redan be-s. 3

36.86s. 3

37.3 Fri-och rättighetsskyddet rövats sin frihet, varför särskild varsamhet måste iakttas. Syftet med den bestämmelsen är att begränsa tiden för frihetsberövandet, varför den tid som kan tolereras måste vara kortare än vad gäller tidsfristen i artikel 6.s. 3

38.Artikel 6:1 är däremot tillämplig på alla parter i en rättegång, och dess syfte är att skydda dem mot en alltför långsam handläggning. Särskilt i brottmål syftar bestämmelsen också till att undvika att en anklagad alltför länge behöver sväva i ovisshet om sin framtid. Kontentan av detta är att en handläggningstid som inte anses kränka artikel 6:1 mycket väl kan strida mot artikel 5:3, därför att strängare krav på skyndsamhet bör gälla vid frihetsberövanden.s. 3

39.Vid bedömningen av innebörden av begreppet "skälig tid" har Europadomstolen uppställt ett antal vägledande kriterier. Faktorer som därvid, i civila tvister, tillerkänns relevans är målets komplexitet, hur parterna agerat under förfarandet och hur domstolar och myndigheter handlagt målet eller ärendet. Mycket komplicerade mål eller om parterna genom framställningar om uppskov eller genom försumlig processföring bidragit till att förfarandet dragit ut på tiden talar för att en viss förlängnings. 3

°

1.av tiden är acceptabel. Kan det å andra sidan påvisas att domstolen bidragit till att förlänga förfarandet genom att inte sätta ut målet till förhandling inom skälig tid eller genom att dröja med att vidta erforderliga förberedande åtgärder talar detta emot att målet avgjorts inom skälig tid. Även dröjsmål med att meddela dom efter domstolens beslut har vägts in i bedömningen.s. 3

2.Såväl de enskilda parterna som domstolar och myndigheter har ett ansvar för att aktivt verka för att målet drivs framåt. Även om parterna enligt inhemskt rättssystem skulle ha ett visst eget ansvar för att målet förs fram till avgörande, anses dock inte domstolarna helt befriade från ansvaret för att målen handläggs med rimlig skyndsamhet, även i dispositiva tvistemål. Har ett förfarande försenats på grund av att domstolen förordnat sakkunnig har Europadomstolen framhållit, att en sådan sakkunnig står under tillsyn av den domstol som förordnat honom, varför det åligger denna att vidta lämpliga åtgärder så att utredningen inte i onödan försenar målets handläggning. s. 3

3.Hänsyn måste också tas till målets karaktär och den betydelse frågans. 3

4.264s. 3

5.har för den enskilde. I vissa mål, t.ex. i frågor om vårdnad om ellers. 3

6.umgänge med barn, kan en utdragen process i värsta fall leda till orimligas. 3

7.konsekvenser där det blir omöjligt att ändra på rådande förhållanden. Is. 3

8.fallet X mot Frankrike 1992 (Nr 234 C) hade klaganden efter en blodtrans-s. 3

9.fusion drabbats av AIDS och drev därför en skadeståndsprocess. Euro-s. 3

10.padomstolen ansåg att i detta speciella fall även relativt måttliga fördröj-s. 3

11.ningar av förfarandet medförde att målet inte avgjorts inom skälig tid.s. 3

12.Sådana fall måste, med hänsyn till den smittade partens hälsotillstånd,s. 3

13.handläggas mycket skyndsamt. Brott mot artikel 6:1 har ansetts föreliggas. 3

14.265s. 3

15.även vid måttliga förseningar.s. 3

16.Att en tilltalad använt sig av de rättsmedel som står till hans förfogan-s. 3

17.de och därigenom förlängt processen är dock ingenting som kan läggass. 3

18.honom eller domstolen till last. Vederbörande regering har till sitt för-s. 3

19.svar ibland anfört att domstolarna, eller en viss domstol, haft en alltförs. 3

20.omfattande arbetsbörda. Europadomstolen har emellertid framhållit, atts. 3

21.staterna är ansvariga för hur de organiserar sitt rättsväsen och att det där-s. 3

22.vid ankommer på dem att tillse att domstolarna har kapacitet att uppfyllas. 3

23.förpliktelserna enligt Europakonventionen. Rent tillfälliga eftersläpningars. 3

24.behöver emellertid inte leda till konventionsbrott, om staten vidtar erfor-s. 3

25.266s. 3

26.derliga åtgärder för att hjälpa upp situationen. Om kravet på prövnings. 3

27.inom skälig tid inte respekteras brukar Europadomstolen ålägga staten atts. 3

28.267s. 3

29.utge relativt betydande skadestånd till den enskilde.s. 3

7 Oavhängig och opartisk domstol upprättad enligt lag

1.För att domstolsprövningen skall erbjuda de rättssäkerhetsgarantier soms. 3

2.konventionen kräver skall tvister om civila rättigheter och skyldigheters. 3

3.prövas av en "oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag".s. 3

4.Om detta krav inte skulle vara uppfyllt i en domstol, kan felet eventuellts. 3

5.rättas till genom omprövning i en oavhängig och opartisk högre domstol,s. 3

6.dock under förutsättning att en sådan omprövning är tillräckligt omfat-s. 3

7.tande.268s. 3

8.Enligt Europadomstolen skall begreppet "domstol" inte tolkas så atts. 3

9.det därmed avses enbart en domstol av traditionellt slag som ingår i etts. 3

10.lands domstolsorganisation. Som domstol har godtagits även nämnders. 3

11.88 och kommissioner av olika slag, såsom en medicinsk besvärsnämndbestående av läkare och jurister, och även en motsvarande nämnd för disciplinärenden mot advokater. s. 3

12.Med "oavhängig" menas att domstolen skall vara oberoende både i förhållande till regering och myndigheter och i förhållande till parterna i målet. I begreppet "opartisk" har Europadomstolen utmönstrat två element, en subjektiv och en objektiv opartiskhet. Med den förra avses kravet på att varje domare faktiskt skall döma opartiskt mellan parterna. I den objektiva opartiskheten ligger ett krav på att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet. Kravet på att domstolen skall ha upprättats enligt lag syftar till att förhindra tillskapandet av extraordinära domstolar för särskilda eller akuta krislägen. Som framgått ovan skall rättegången vara offentlig om inte särskilda, i konventionstexten, uppräknade fall föreligger. Även om rättegången hålls inom helt eller delvis stängda dörrar förutsätts emellertid att domen skall avkunnas offentligt. Detta behöver dock inte tolkas bokstavligen, men vidtas inga mått och steg för att offentliggöra domen kan en kränkning av artikel 6:1 föreligga.s. 3

13.Av konventionsbestämmelserna framgår det inte om kravet på offentligt avkunnade domar innebär att domarna måste offentliggöras i sin helhet. Det väsentliga torde dock vara att själva domslutet blir offentligt, medan det kan finnas skäl att i begränsad omfattning sekretessbelägga vissa domskäl. Att domen skall avkunnas offentligt innebär i princips. 3

14.89s. 3

15.att domen skall läsas upp inför parterna och allmänheten. Huvudsakens. 3

16.är dock, enligt Europadomstolen, att domen blir offentlig. Det anses intes. 3

17.alltid nödvändigt att den avkunnas muntligt av domstolen. Artikel 6:1s. 3

18.innefattar dock inte ett krav på att handlingar i de mål som handlagts vids. 3

19.domstol skall vara offentliga.s. 3

LPT och artikel 6

1.Enligt 21 LPT får en patient inte inneha vissa, i stadgandet uppräknade,s. 3

2.droger och föremål. Påträffas sådan egendom får den omhändertas och,s. 3

3.i vissa fall, förstöras eller försäljas enligt 24 Här är det alltså fråga oms. 3

4.en bestämmelse som inkräktar på den enskildes äganderätt som är atts. 3

5.betrakta som en civil rättighet. Vad gäller övriga rättssäkerhetsgarantier is. 3

6.artikel 6, rättvis rättegång, muntlighet, offentlighet, skälig tid m.m., syness. 3

7.den processuella regleringen i LPT tillsammans med FPL vara sådan atts. 3

8.konventionens krav är uppfyllda.s. 3

9.Även i andra fall kan emellertid artikel 6 bli aktuell. Europakommis-s. 3

10.sionen har i en rapport den 14 april 1994 uttalat att Sverige i ett visst falls. 3

11.kränkt artikel 6 och artikel 8 i Europakonventionen, något som därefters. 3

12.fastställts av Europarådets ministerkommitte. Målet rörde särskilda be-s. 3

13.söksrestriktioner som meddelats en besökare på ett vårdhem för utveck-s. 3

14.lingsstörda. Restriktionerna riktades mot en mor, som även var god mans. 3

15.för sonen, när hon besökte sin myndige och svårt utvecklingsstörde sons. 3

16.på ett vårdhem där han var tvångsintagen. Sonen vistades på vårdhemmets. 3

17.med stöd av 35 lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskts. 3

18.utvecklingsstörda. Besöksrestriktionerna saknade lagstöd, och dets. 3

19.fanns heller ingen möjlighet att överklaga beslutet.s. 3

20.Kommissionen konstaterade att modern som god man haft legal statuss. 3

21.och skyldighet enligt föräldrabalken att bevaka sin sons intressen. I egen-s. 3

22.skap av god man för sin vuxne son, hade modern haft en civil rättighets. 3

23.att besöka sonen i vårdhemmet, något som kommissionen ansåg som ens. 3

24.självständig rätt för den gode mannen, inte enbart som en rätt att för dens. 3

25.intagnes räkning föra talan. Därför, menade man, måste hon kunna få be-s. 3

26.söksrestriktionerna som meddelats henne prövade av domstol. Eftersoms. 3

27.sådan möjlighet saknades ansågs Sverige ha kränkt artikel 6. Huruvidas. 3

28.domstolen skulle ha gjort samma bedömning om modern inte dessutoms. 3

29.varit god man är ovisst. Det kan dock inte hållas för otroligt med hänsyns. 3

30.till att domstolen i sin tidigare praxis ansett att rätten till umgänge meds. 3

31.barn är att hänföra till civila rättigheter.s. 3

32.90s. 3

33.3 Fri-och rättighetsskyddets. 3

34.Kommissionens rapport har föranlett införandet av lag (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård, som gäller beträffande besök på vårdinstitutioner och sjukvårdsinrättningar till dem som är tvångsintagna för vård bl.a. enligt LPT. Ett beslut om besöksrestriktioner kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. s. 3

Avslutning

1.Syftet med detta kapitel har varit att synliggöra rättighetsskyddet och framhålla dess samband med LPT och tillämpningen av lagen. Vissa rättigheter i RF är absoluta och kan inte inskränkas ens genom lag. Andra är relativa och får inskränkas, dock endast med stöd av lag och under förutsättningar som särskilt anges i RF. Också rättighetsskyddet i EKMR kan inskränkas, men även då utifrån ett explicit lagstöd. Myndigheterna kan alltså inte på egen hand besluta om inskränkningar i grundlags-och konventionsskyddade fri-och rättigheter.s. 3

2.Framställningen ovan har särskilt givit vid handen, att Europadomstolen betonat att det i fråga om tvångsintagna patienter på psykiatrisk klinik, finns anledning till särskild vaksamhet när det gäller att se till att konventionsrättigheterna respekteras. En person som är intagen med stöd av en tvångslag befinner sig i myndigheternas förvar och myndigheterna är därmed också ansvariga för dennes välbefinnande. Europaorganen har också framhållit att man måste fästa stor vikt vid och beakta den enskildes sårbara situation när han eller hon befinner sig i myndigheternas förvar, och att varje användning av våld mot en person som berövats sin frihet i princip utgör ett brott mot artikel 3 i konventionen, såvida det inte varit absolut nödvändigt mot bakgrund av den enskildes eget beteende.s. 3

3.Europadomstolens avgöranden har vidare givit en antydan om vad som kan anses innefattas i begreppet rättssäkerhet. Vad som därvid särskilt trätt i förgrunden är förbudet mot godtycke, förutsebarhet, restriktivitet vid tolkning och tillämpning då det avser ingrepp i den enskildes personliga integritet och frihet, något som är föremål för behandling i följande kapitel.s. 3

Rättssäkerhetsb egreppet 4

1.Ett övergripande syfte med föreliggande arbete är att söka fastställa vilka rättssäkerhetsgarantier LPT innehåller och huruvida rättssäkerhetskravet faktiskt tillgodosetts genom lagstiftningens utformning och dess tillämpning. Detta mot bakgrund av den grundläggande inriktningen bakom LPT, att minska användningen av tvång i den psykiatriska vården till förmån för vård i frivilliga och öppna former och att stärka den enskildes rättssäkerhet.s. 4

2.Rättssäkerhetsbegreppet är emellertid mångfacetterat, och dess innebörd kan variera från situation till situation och från användare till användare.1 Fundamentalt i rättssäkerhetsbegreppet är emellertid såväl grundlagens som Europakonventionens uttalade krav på /egalitet i den offentliga maktutövningen. Genom ett upprätthållande av ett strikt krav på !egalitet blir maktutövningen förutsebar för den enskilde och icke godtycklig. Förutsebarheten främjas också av att domstolar och förvaltningsmyndigheter iakttar skyldigheten att beakta allas likhet inför lagen, samt iakttar saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Det sagda ställer emellertid också krav på lagens utformning. Lämnas stort utrymme för skönsmässiga bedömningar av dem som är satta att tillämpa lagen är risken att förutsebarheten träds för när och beslutsfattandet blir godtyckligt.s. 4

3.Ett väsentligt element i rättssäkerhetsbegreppet är också att det finns någon form av kontrollmekanism av maktapparaten, till vilken även hälsooch sjukvården hör, i synnerhet då det är fråga om tvångsvård. Domstols-s. 4

4.93s. 4

5.kontroll, Riksdagens ombudsmän och tillsynsmyndigheter är exempel pås. 4

6.oberoende organ som kan medverka till att rättssäkerhetskravet tillgodo-s. 4

7.ses och upprätthålls.s. 4

8.Innebörden av rättighetskatalogen i RF och innehållet i Europadom-s. 4

9.stolens avgöranden ger en uppfattning om vad som kan anses innefattass. 4

10.i begreppet rättssäkerhet. Vad som därvid särskilt trätt i förgrunden ärs. 4

11.förbudet mot godtycke, förutsebarhet, restriktivitet vid tolkning och till-s. 4

12.lämpning då det avser ingrepp i den enskildes personliga integritet ochs. 4

13.frihet, liksom att man skall vara särskilt vaksam då frågor gäller frihets-s. 4

14.berövande.s. 4

15.Bakom rättsstats-och rättssäkerhetsbegreppet ligger tanken att eta-s. 4

16.blera konsekvens och förutsägbarhet i den offentliga förvaltningen. Rätts-s. 4

17.säkerheten är en del av rättsstatens goda. Kärnan i rättssäkerhetsbegreppets. 4

18.är att det gäller förhållandet mellan den enskilde och det allmänna ochs. 4

19.det skall vara präglat av förutsägbarhet och kontrollerbarhet, vilket ocksås. 4

20.får utgöra själva kvintessensen av rättssäkerhetsbegreppet i förevarandes. 4

21.framställning.s. 4

22.94s. 4

LPT och dess relation till närliggande 5

lagstiftning

Hälso-och sjukvårdslagen

1.En viktig utgångspunkt för LPT var, när lagen infördes 1991, att den skall utgöra ett komplement till den grundläggande regleringen i hälsooch sjukvårdslagen (1982:763) -HSL. Hälso-och sjukvården skall enligt denna lag vara ett fritt, öppet och demokratiskt system med trygghet och rättssäkerhet. Huvudprincipen är att den enskilde själv avgör om han eller hon vill anlita hälso-och sjukvården eller inte.s. 5

2.Enligt 1 första stycket LPT gäller föreskrifterna i HSL all psykiatrisk vård. Det är en erinran om att föreskrifterna i HSL gäller både vid frivillig psykiatrisk vård och vid tvångsvård och syftar till att ge HSL:s principer ökat genomslag på området för psykiatrisk tvångsvård.Genom bestämmelsen markeras i lagtext att även tvångsvården omfattas av bestämmelserna i HSL om de grundläggande kraven på hälso-och sjukvården. Det innebär bl.a. att vården skall vara av god kvalitet, vara lätt tillgänglig, och tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården (2 a HSL). Patienten skall också ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns (2 b HSL).s. 5

3.En grundläggande princip i HSL är att en god hälso-och sjukvård skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet (2 a p. 3). Härmed har lagstiftaren velat understryka vikten av en medmänsklig och förestående inriktning av hälso-och sjukvården. En vårdsökande är en medmänniska som alltid har rätt till okränkt värdighet och integritet när hon utnyttjar hälso-och sjukvårdens tjänster. Det är väsentligt för resultatet av vården att den kan genomföras i en atmosfär av samförstånd och samverkan mellan vårdpersonalen och patienten. Patientens rätt till självbestämmande och integritet kan dock, sägs i motiven, inte vara absolut utan den måste av flera skäl vara begränsad. Det är inte möjligt att låta patienten bestämma innehållet och omfattningen av vården. Sådanas. 5

4.95s. 5

5.avgöranden måste alltid ankomma på sjukvårdshuvudmannen och dens. 5

6.som har det medicinska ansvaret för vården.s. 5

7.En patient har däremot i princip obegränsad rätt att avstå från behand-s. 5

8.ling och kan därmed kräva att en åtgärd genast avbryts eller aldrig vidtas. s. 5

9.I RF 2 kap. 6 finns ett förbud mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Om ens. 5

10.patient till följd av t.ex. sin religiösa tro vägrar underkasta sig viss behand-s. 5

11.ling, måste detta i princip respekteras även om det medför en allvarigs. 5

12.risk för patientens liv. Är det fråga om en underårig patient kan dock etts. 5

13.ingripande med stöd av LVU medföra att vården ändå kan genomföras.s. 5

14.Är patienten medvetslös eller omtöcknad eller av annan orsak ur stånds. 5

15.att ge ett rättsligt giltigt tillstånd till behandling som bedöms nödvändigs. 5

16.med hänsyn till hans hälsotillstånd kan denna genomföras ändå. Här kans. 5

17.självfallet uppstå gränsdragningsproblem, t.ex. om patienten är allvarligts. 5

18.psykiskt sjuk och vägrar underkasta sig somatisk behandling som inte hars. 5

19.samband med hans psykiska problem. Dessa komplicerade problem haris. 5

20.dock inte ansetts kunna lösas genom bestämmelser i HSL.s. 5

21.Det skall emellertid framhållas HSL:s tillämplighet även under tvångs-s. 5

22.vården medför, att när det finns flera behandlingsalternativ som står is. 5

23.överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall lands-s. 5

24.tinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hons. 5

25.föredrar. Landstingen har också skyldighet att ge patienten den valdas. 5

26.behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller ska-s. 5

27.dan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat (3 as. 5

28.HSL). I de fall vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägled-s. 5

29.ning och det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda riskers. 5

30.för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet hars. 5

31.landstingen också skyldighet att ge en patient med livshotande eller sär-s. 5

32.skilt allvarlig sjukdom eller skada möjlighet att, inom eller utom det egnas. 5

33.landstinget, få en förnyad medicinsk bedömning (3 a HSL).s. 5

34.Föreskrifterna i LPT skall sålunda, i förhållande till HSL, ses soms. 5

35.undantagsregler som anger i vilka avseenden och under vilka premissers. 5

36.tillämpningen av HSL:s vårdprinciper får inskränkas. Reglerna i LPTs. 5

37.får inte tas till intäkt för att vid tvångsvård bortse från HSL:s grundläg-s. 5

38.gande regler om krav på vården. En tvångsvårdads patients tillstånd kans. 5

39.dock vara sådant att det inte finns någon annan möjlighet än att behandlas. 5

40.honom eller henne mot dennes vilja. För detta finns lagstöd i LPT, mens. 5

41.HSL:s grundläggande tankar om frivillighet skall beaktas så långt möj-s. 5

42.ligt.s. 5

43.96s. 5

s.2 Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV)

1.I 1 andra stycket LPT erinras om att det även finns föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Denna lag gäller den som 1) efter beslut av domstol skall ges rättspsykiatrisk vård, 2) är anhållen, häktad eller intagen på enhet för rättspsykiatrisk undersökning, 3) är intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt eller 4) är intagen i eller skall förpassas till ett särskilt ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 5 § brottsbalken (BrB). Föreskrifterna i HSL, om skyldigheten för landstingen att erbjuda hälso-och sjukvård, gäller därvid även rättspsykiatrisk vård (2 LRV).s. 5

2.Bakgrunden till uppdelningen i en allmän reglering i LPT och en särskild reglering för psykiskt störda lagöverträdare i LRV är, att lagstiftaren funnit det angeläget att försöka undvika att lagstiftningen genom sin grundläggande uppbyggnad bidrar till att vissa grupper av patienter med inbördes mycket olika vårdbehov förs samman. Vägande skäl har ansett föreligga för att inte reglera vården av de psykiskt störda lagöverträdarna samlat med annan psykiatrisk tvångsvård. Detta, sägs i motiven, hänger främst samman med att omgivningsskyddet kräver särskilt beaktande i anslutning till att psykiskt störda personer har begått vissa typer av brott, i första hand brott mot liv och hälsa. Härvid följer ofrånkomligen ett behov av ett särskilt noggrant förfarande vid prövningen av när vården skall upphöra eller när patienten skall få vistas utanför sjukvårdsinrättningen så att samhällsskyddet inte eftersätts. En reglering med detta inslag anses inte höra hemma i den allmänna psykiatriska tvångslagstiftningen, i vilken omgivningsskyddsaspekterna skall kunna beaktas tillfredsställande men ges en mindre självständig betydelse än vad som var fallet enligt tidigare gällande lag. s. 5

3.Trots särregleringen för psykiskt störda lagöverträdare har emellertid lagstiftaren, vid utformningen av lagen, eftersträvat en så nära anslutning som möjligt till regleringen i LPT. En del bestämmelser i LPT och LRV är också identiska, t.ex. proportionalitetsreglerna i 2 a och 2 b I LRV hänvisas också i en rad bestämmelser till LPT. Det gäller t.ex. 6 LRV, i vilken det stadgas att vid rättspsykiatrisk vård gäller i tillämpliga delar 15 a-17 §§ LPT, dvs. om god säkerhet, upprättande av vårdplan och samråd om behandlingen. Vidare hänvisas i 8 LRV till att vid sluten rätts-s. 5

4.97s. 5

5.psykiatrisk vård gäller, i tillämpliga delar bestämmelserna i 18-24 §§ LPT,s. 5

6.dvs. bestämmelserna om särskilda tvångsåtgärder. s. 5

7.Vad särskilt gäller tvångsåtgärderna i 18-24 §§ LPT skall framhållass. 5

8.att det är lagstiftarens mening att innehållet i rättspsykiatrisk vård, närs. 5

9.det gäller behandlingen av patienten och liknande frågor, t.ex. möjlighe-s. 5

10.terna att använda tvångsåtgärder mot denne, i princip inte skall skilja sigs. 5

11.från vad som gäller enligt LPT.s. 5

12.I 8 andra stycket LRV stadgas emellertid vissa undantag från vads. 5

13.nyss sagts. I fråga om den som är anhållen, häktad (1 p. 2 LRV),ellers. 5

14.intagen i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt (1 p. 3 LRV) fårs. 5

15.Kriminalvården i särskilda fall, om det behövs från ordnings-eller säker-s. 5

16.hetssynpunkt, besluta om särskilda inskränkningar i rätten att ta emots. 5

17.eller skicka försändelser, att ta emot besök eller att samtala i telefon meds. 5

18.utomstående. Beträffande den som är intagen i eller skall förpassas till etts. 5

19.särskilt ungdomshem (1 p. 4) får Statens institutionsstyrelse fatta mot-s. 5

20.svarande beslut. Enligt lagens motiv förutsätts att det endast i undantags-s. 5

21.fall finns skäl att tillämpa dessa bestämmelser. Men om t.ex. placeringens. 5

22.i kriminalvårdsanstalt av en intagen har förestavats av säkerhetsskäl kans. 5

23.det finnas anledning för Kriminalvården att i samband med att frågan oms. 5

24.rättspsykiatrisk vård uppkommer överväga huruvida det behövs särskildas. 5

25.restriktioner för den intagne under vården.Av samma bestämmelses. 5

26.framgår vidare, att gäller det brev till svenska myndigheter, internatio-s. 5

27.nella organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomåls. 5

28.från enskilda eller till advokat eller offentligt biträde eller försvarare skalls. 5

29.sådana alltid vidarebefordras utan föregående granskning.Ett beslut is. 5

30.enlighet med 8 andra stycket LRV av Kriminalvården eller Statens insti-s. 5

31.tutionsstyrelse får överklagas av patienten (19 -19 d LRV).s. 5

32.Ett undantag stadgas också, i 8 tredje stycket LRV, beträffande dens. 5

33.som ges rättspsykiatrisk vård efter beslut av domstol (1 p. 1) eller soms. 5

34.är intagen i kriminalvårdsanstalt (1 p. 3). I särskilda fall får därvid re-s. 5

35.geringen, om det behövs med hänsyn till rikets säkerhet eller till riskens. 5

36.för att patienten under vistelsen på sjukvårdsinrättningen medverkar tills. 5

37.terroristbrott, besluta om särskilda inskränkningar i rätten att ta emot ochs. 5

38.skicka försändelser, ta emot besök eller samtala i telefon med utomståen-s. 5

39.de. Även denna bestämmelse är avsedd att tillämpas i undantagsfall.s. 5

40.98s. 5

41.Det bör understrykas, att bestämmelserna i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna (HäktesL) och lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) inte är tillämpliga inom hälso-och sjukvården, med ett undantag. Det gäller s.k. åklagarrestriktioner i enlighet med vad som framgår av 16 § HäktesL. Dessa restriktioner har ansetts böra tillämpas oavsett var den häktade vistas.s. 5

42.Det ovan sagda ger sålunda vid handen, att de särskilda tvångsåtgärderna i 18-24 §§ LPT som huvudregel är tillämpliga även i förhållande till patienter som vårdas med stöd av LRV. Dessa befogenheter bör, enligt lagstiftarens uppfattning, i de allra flesta fall vara fullt tillräckliga. I undantagsfall kan Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse eller regeringen föreskriva särskilda restriktioner i enlighet med 8 LRV. Sådana restriktioner skall verkställas av personalen vid sjukvårdsinrättningen, vilket även gäller beträffande beslutade åklagarrestriktioner i enlighet med HäktesL.s. 5

Förvaltningslagen

INLEDNING

1.I 15 LPT regleras var psykiatrisk tvångsvård får ges. Av bestämmelsens första stycke framgår sålunda, att vård enligt lagen ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av ett landsting.Ledningen av landstingens hälsooch sjukvård utövas enligt 10 HSL av en eller flera nämnder. Frågan är då om sjukvårdsinrättningens inplacering i den offentliga organisationen.s. 5

2.Av regeringsformen (RF) framgår att det för den offentliga förvaltningen finns statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter (1 kap. 8 §). Med kommunala förvaltningsmyndigheter avses därvid kommunernas styrelser och övriga nämnder. Utanför begreppet förvaltningsmyndighet faller dels regeringen och domstolarna -vilka är myndigheter men inte förvaltningsmyndigheter -och dels de beslutande församlingarna -riksdagen och kommunernas fullmäktige -vilka inte räknas som myndigheter. Övriga statliga och kommunala organ är förvaltningsmyndigheter. 15s. 5

3.Det sagda betyder att den nämnd som enligt 10 HSL utövar ledningen över hälso-och sjukvården är att betrakta som en förvaltningsmyndighet, vilket också gäller de vårdinrättningar som landstingen har att inrätta. Detta får i sin tur till följd att såväl nämnd som sjukvårdsinrättning ärs. 5

4.99s. 5

5.bundna av bl.a. RF:s principer om !egalitet, objektivitet och likhet och avs. 5

6.offentlighetsprincipen i TF. Förvaltningsmyndigheterna är också bundnas. 5

7.av regelverket i förvaltningslagen (1986:223) -FL, vilket är föremål förs. 5

8.behandling i det följande.s. 5

NÄRMARE OM FÖRVALTNINGSLAGEN

1.Sjukvårdsinrättningens offentligrättsliga ställning får betydelse också förs. 5

2.frågan om förvaltningslagens (1986:223) -FL -tillämplighet vid vård-s. 5

3.inrättningen. Enligt 1 § FL gäller lagen bl.a. förvaltningsmyndigheternass. 5

4.handläggning av ärenden. Vissa bestämmelser, som reglerar serviceskyl-s. 5

5.digheten i förhållande till enskilda och samverkansskyldigheten i förhål-s. 5

6.lande till andra myndigheter (4-6 §§), gäller också annan förvaltnings-s. 5

7.verksamhet hos dessa myndigheter, något som också brukar uttryckass. 5

8.som faktiskt handlande.För tillämpningen av de olika bestämmelsernas. 5

9.i FL blir det sålunda avgörande var gränsen går mellan ett ärende ochs. 5

10.annan förvaltningsverksamhet.s. 5

11.Begreppet myndighetsutövning avgränsar giltighetsområdet för flera avs. 5

12.lagens viktigaste bestämmelser. Det härstammar från 1971 års FL där dets. 5

13.sålunda beskrevs som utövning av befogenhet att för enskild bestämma oms. 5

14.förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd eller annat jämförbart för-s. 5

15.hållande. I motiven talades om ärenden där en förvaltningsmyndighet is. 5

16.egenskap av organ för det allmänna och med stöd av författning ensidigts. 5

17.meddelar beslut som får bestämda rättsverkningar av positiv eller negativs. 5

18.innebörd för den enskilde. Det är fråga om beslut eller andra åtgärder,s. 5

19.som ytterst är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande tills. 5

20.medborgarna, antingen de går ut på att förpliktiga eller berättiga.s. 5

21.Vad gäller frågan om vad som i FL avses med handläggning av ärendens. 5

22.finns i FL:s motiv inte någon uttrycklig definition av ärendebegreppet.s. 5

23.Därmed avses dock myndigheternas beslutande verksamhet,den verk-s. 5

24.samhet som utmynnar i ett uttalande vilket inte nödvändigtvis behövers. 5

25.ha rättsligt bindande verkan.Ordet handläggning avser alla åtgärders. 5

26.som en myndighet vidtar från det att ett ärende inleds (anhängiggörs) tills. 5

27.dess det avslutas, inklusive det beslut varigenom ärendet avgörs. Innebör-s. 5

28.den av begreppet annan förvaltningsverksamhet (faktiskt handlande) ärs. 5

29.t.ex. att göra kirurgiska ingrepp, administrera medicin, ge en injektion,s. 5

30.dvs. själva vården.s. 5

31.100s. 5

32.Beträffande spörsmålet vad som är ärendehandläggning inom hälsooch sjukvården ter det sig kanske inte alldeles självklart att se att sådan pågår även inom detta område. Som Wennergren framhåller går faktiskt handlande, ärendehandläggning, beslutsfattande och verkställighet av beslut ofta i och ur varandra och betingar varandra ömsesidigt.Wennergren menar, att sjukvården primärt består av faktiskt handlande, men den har också inslag av ärendehandläggning och beslutsfattande. Patienter skall skrivas in eller ut, debiteras för vården etc. Konkreta frågor och saker formas hos myndigheten till abstrakta ärenden, som ges sin egen identitet genom ett diarienummer eller ett registreringsnummer. I sinnevärlden, anför Wennergren, materialiserar sig ett ärende i en eller flera handlingar, sammanhållna i en akt eller i en datoriserad information samlad i en folder,t.ex. i en patientjournal.s. 5

33.Som Rynning anför, är emellertid gränsen mellan ärendehandläggningen och det faktiska handlandet ingalunda tydlig, och det kan ofta vara svårt att skilja den ena typen av verksamhet från den andra. Det faktiska handlandet syftar ofta till ett förverkligande av fattade beslut. När avståndet mellan de två begreppen minskar så att det till slut blir försumbart kan man tala om konkludenta beslut, där beslut och handling blivit ett, t.ex. när en läkare i en akut situation genomför tvångsmedicinering av en patient som vårdas enligt LPT.s. 5

34.Eftersom det framför allt på hälso-och sjukvårdsområdet kan vara svårt att dra en skarp gräns mellan ärendehandläggning och annan förvaltningsverksamhet kompletteras huvudregeln i 1 FL av en undantagsbestämmelse i 33 som i första hand berör sjukhus och liknande landstingskommunala organ.Av denna bestämmelse framgår, att i ärenden i första instans som avser hälso-och sjukvård gäller 14-30 endast om myndighetens beslut kan överklagas på annat sätt än som anges i 31 dvs. på annat sätt än enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) -KL, sålunda genom förvaltningsbesvär enligt vad som framgår av 32 och 33 LPT.s. 5

35.Undantagsbestämmelsen innebär i den praktiska tillämpningen, att bestämmelserna i 14-30 FL, som bl.a. gäller i ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild t.ex. avseende motivering av be-s. 5

36.101s. 5

37.slut, underrättelse om innehållet i ett beslut och hur det kan överklagas,s. 5

38.skall tillämpas även av sjukvårdsinrättningen om beslutet kan överklagass. 5

39.enligt en specialförfattning somt.ex. LPT och LRV. Detta medför i sin turs. 5

40.att förvaltnings/agen i sin helhet skall tillämpas i ärendet trots att det avsers. 5

41.sjukvård, eftersom övriga bestämmelser skall tillämpas fullt ut även inoms. 5

42.hälso-och sjukvården. s. 5

43.Det sagda ger sålunda vid handen att FL är helt eller delvis tillämpligs. 5

44.inom den offentliga hälso-och sjukvården i dess handläggning av ären-s. 5

45.den. Ett ärende uppkommer t.ex. när en patient på eget eller sjukvårdenss. 5

46.initiativ tas in för vård och ärendet pågår tills att det fattas beslut om atts. 5

47.patienten skall skrivas ut. När sålunda ett vårdintyg kommer till sjuk-s. 5

48.vårdsinrättningen där intagningsfrågan skall prövas, anses ett ärende oms. 5

49.ifrågasatt intagning anhängiggjort. I dessa fall är de regler tillämpligas. 5

50.som specifikt rör ärendehandläggningen, nämligen 7-13 Avser ären-s. 5

51.det myndighetsutövning och beslut kan överklagas med förvaltningsbesvärs. 5

52.t.ex. enligt LPT/LRV är även 14-30 tillämpliga. Under tiden för in-s. 5

53.läggning försiggår även annan förvaltningsverksamhet eller faktiskt hand-s. 5

54.lande. Det rör sig då, som framgått ovan, om rena vårdåtgärder såsoms. 5

55.medicinutdelning, injicering m.m. I dessa senare fall gäller även bestäm-s. 5

56.melserna i 4 -6 om service och samverkan.s. 5

57.Såvitt gäller den ovan beskrivna undantagsbestämmelsen i 33 § FLs. 5

58.innebär den, att i de fall patienter läggs in på en vårdinrättning med stöds. 5

59.av HSL, och alltså vårdas på frivillig väg, är inte 14-30 FL tillämpliga.s. 5

60.Patienten läggs in efter sitt eget samtycke,är fri att lämna vårdinrätt-s. 5

61.ningen när han eller hon så önskar och inga behandlingsinsatser ellers. 5

62.andra åtgärder får vidtas med tvång. Ärendet avser inte myndighets-s. 5

63.utövning i förhållande till den enskilde och denne har heller inte möjlig-s. 5

64.het att med förvaltningsbesvär överklaga något beslut som fattas med stöds. 5

65.av HSL eller LYHS.Det bör dock framhållas, att övriga bestämmelser is. 5

66.FL, 7-13 §§, är tillämpliga även vid ärendehandläggningen avseende frivil-s. 5

67.ligt intagna patienter. Myndigheten har t.ex. skyldighet att anlita tolk oms. 5

68.patienten inte behärskar svenska språket (8 §) och att patienten har rätts. 5

69.att anlita ombud eller biträde (9 §) för sina kontakter med myndigheten,s. 5

70.102s. 5

71.dvs. vårdinrättningen.Vidare innehåller såväl HSL som LYHS bestäm-s. 5

72.melser om t.ex. informationsplikt som hälso-och sjukvårdspersonalens. 5

73.har att iaktta.s. 5

74.När det gäller patienter som vårdas med tvång, med stöd av LPT ellers. 5

75.LRV, förhåller det sig annorlunda. Då är FL tillämplig i sin helhet. Besluts. 5

76.om omhändertagande för vårdintygsundersökning, chefsöverläkarens be-s. 5

77.slut om intagning är exempel på beslut enligt LPT som är typiska för vads. 5

78.som avses med myndighetsutövning. Det gäller också en rad andra besluts. 5

79.som tvångslagarna ger möjlighet att fatta under vårdtiden och som går atts. 5

80.överklaga med förvaltningsbesvär enligt vad som framgår av respektives. 5

81.författning.s. 5

82.Det anfördes också i motiven vid LPT:s ikraftträdande att beslutet oms. 5

83.intagning innebär myndighetsutövning mot enskild. Förvaltningslagenss. 5

84.regler om bl.a. tolk, beslutsmotivering och underrättelse om beslut blirs. 5

85.härigenom tillämpliga när läkaren handlägger frågan om intagning förs. 5

86.tvångsvård. FL:s tillämplighet har också påtalats av lagstiftaren när dets. 5

87.gäller inskränkningar i rätten till elektronisk kommunikation och över-s. 5

88.vakning av försändelser. I motiven anförs sålunda, att det av FL:s bestäm-s. 5

89.melser följer att en patient skall underrättas om sådana beslut och hurs. 5

90.patienten kan överklaga beslutet. Lagstiftaren framhöll därvid att det ärs. 5

91.av stor vikt att det inte vidtas åtgärder beträffande patientens kommu-s. 5

92.nikation t.ex. i form av granskning av innehållet i brev, utan att dennes. 5

93.underrättas om beslutet. s. 5

94.FL är till sin karaktär subsidiär i förhållande till annan lag eller för-s. 5

95.ordning. Av 3 FL framgår sålunda, att om en lag eller en förordning inne-s. 5

96.håller någon bestämmelse som avviker från FL, gäller den bestämmelsens. 5

97.i stället. För att en avvikande bestämmelse skall ha företräde krävs docks. 5

98.att den beslutats av riksdagen eller regeringen. Det är inte tillräckligt atts. 5

99.bestämmelsen beslutats av en förvaltningsmyndighet, t.ex. Socialstyrel-s. 5

100.sen. s. 5

Viktiga principer vid tvångsvård 6

Människors lika värde

1.Ett viktigt stadgande för den offentliga verksamheten i allmänhet, lik-s. 6

2.som för den offentliga vården som fattar beslut om frihetsberövande ochs. 6

3.andra tvångsåtgärder, är 1 kap. 2 första stycket RF. Enligt denna bestäm-s. 6

4.melse skall den offentliga makten utövas med respekt för alla människorss. 6

5.lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Stad-s. 6

6.gandet kan sägas uttrycka mål eller ideal som de offentliga organen skalls. 6

7.sträva efter att förverkliga. Det är inte fråga om en bindande rättsregels. 6

8.så som rättighetsbestämmelserna i 2 kap. RF utan snarare ett program-s. 6

9.eller målsättningsstadgande, men som trots detta äger giltighet för dens. 6

10.offentliga verksamheten. Stadgandets främsta funktion är att ålägga dets. 6

11.allmänna att positivt verka för att ifrågavarande målsättningar i störstas. 6

12.möjliga utsträckning förverkligas. Det ger inte heller upphov till någras. 6

13.rättigheter för den enskilde som alltså inte med stöd av 1 kap. 2 RF kans. 6

14.påkalla domstols ingripande mot det allmänna. I vilken utsträckning dets. 6

15.allmänna lever upp till målsättningarna kan enbart bli föremål för poli-s. 6

16.tisk kontroll. Stadgandet kan dock få rättslig betydelse som tolkningsdatas. 6

17.vid tillämpningen av olika rättsregler. Bestämmelsen i RF är ett allmänts. 6

18.uttalande om förhållandet mellan den offentliga maktutövningen ochs. 6

19.den enskilda individen. Den riktar sig till såväl normgivande organ soms. 6

20.rättstillämpande myndigheter av olika slag och innebär, att den offentliga,s. 6

21.maktutövningen skall användas så att avvägningarna mellan olika gruppers intressen kan upplevas som rimliga och rättvisa.s. 6

22.Det är värt att notera, att RF:s nyss nämnda målsättning i princip kommer till uttryck i HSL som, vilket framgått ovan, gäller för all psykiatrisk vård, även tvångsvård enligt LPT och LRV. Enligt 2 HSL gäller sålunda, att vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. RF:s målsättning förs. 6

23.105s. 6

24.den offentliga verksamheten uttrycks alltså explicit i HSL som en skyl-s. 6

25.dighet för vårdgivarna att iaktta. Bestämmelsen återspeglar bl.a. dens. 6

26.s.k. människovärdesprincipen som innebär att alla människor har etts. 6

27.egenvärde just för att de är människor och inte för vad de har eller gör.s. 6

28.Principen utgör grunden för, och innebörden i, deklarationer om mänsk-s. 6

29.liga rättigheter. Hela vårt demokratiska statsskick är uppbyggt krings. 6

30.föreställningen om alla människors lika värde varför det är naturligt atts. 6

31.människovärdesprincipen som är grundläggande för hela samhället ocksås. 6

32.är den viktigaste principen inom hälso-och sjukvården. Att respektera nå-s. 6

33.gons människovärde innebär att man alltid och under alla förhållandens. 6

34.betraktar och behandlar människan som den hon är i sig och inte i egen-s. 6

35.skap av det hon har eller gör. Människovärdet innebär att alla människors. 6

36.har vissa fundamentala rättigheter (rätt till liv, frihet, personlig säkerhets. 6

37.och ett värdigt liv) som skall respekteras, och att i dessa avseenden ingens. 6

38.är förmer än någon annan. s. 6

Självbestämmande och integritet

1.Det i 1 kap. 2 RF nämnda begreppet frihet återkommer, om än i andras. 6

2.ordalag, också i HSL då det i 2 a stadgas att hälso-och sjukvården skalls. 6

3.bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård, vilket bl.a. innebärs. 6

4.att vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande ochs. 6

5.integritet (p. 3). Härmed har lagstiftaren velat understryka vikten av ens. 6

6.medmänsklig och förestående inriktning av hälso-och sjukvården. Ens. 6

7.vårdsökande är en medmänniska som alltid har rätt till okränkt värdig-s. 6

8.het och integritet när hon utnyttjar hälso-och sjukvårdens tjänster. Dets. 6

9.är väsentligt för resultatet av vården att den kan genomföras i en atmos-s. 6

10.fär av samförstånd och samverkan mellan vårdpersonalen och patienten.s. 6

11.Patientens rätt till självbestämmande och integritet är dock inte absolut,s. 6

12.utan den måste av flera skäl vara begränsad, även inom den frivilligas. 6

13.vården. En patient har däremot i princip obegränsad rätt att avstå fråns. 6

14.behandling och kan därmed kräva att en åtgärd genast avbryts eller aldrigs. 6

15.vidtas.Härvid kommer tvångslagstiftningen in som ger samhället möj-s. 6

16.lighet att avvika från frivillighetsprincipen i HSL, dock under särskildas. 6

17.förutsättningar. Det är emellertid viktigt att erinra sig att LPT utgör etts. 6

18.komplement till den grundläggande regleringen i HSL. Hälso-och sjuk-s. 6

19.vården skall vara ett fritt, öppet och demokratiskt system med trygghets. 6

20.106s. 6

21.och rättssäkerhet och huvudprincipen är, enligt lagens motiv, att den en-s. 6

22.skilde själv avgör om han eller hon vill anlita hälso-och sjukvården ellers. 6

23.inte.7s. 6

Legalitetsprincipen

1.Den offentliga makten utövas under lagarna. Denna lagbundenhetenss. 6

2.princip, fastslagen i 1 kap. 1 tredje stycket RF, avses ge uttryck åt atts. 6

3.Sverige är en rättsstat. Genom denna allmänna bestämmelse i grundlagens. 6

4.har andra särskilda föreskrifter om den offentliga verksamhetens bun-s. 6

5.denhet av rättsordningen ansetts onödig.Kärnan i legalitetsprincipen ärs. 6

6.ett krav på maktutövningens normbundenhet i motsats till godtycke. Is. 6

7.den svenska förvaltningsrätten brukar detta konkretiseras i två punkter;s. 6

8.1) myndigheternas beslutanderätt måste alltid ha något slags författnings-s. 6

9.stöd, 2) myndigheternas rätt att fatta för medborgarna vissa betungandes. 6

10.beslut kräver därutöver ett särskilt stöd i lag.Legalitetsprincipen innebärs. 6

11.att samtliga samhällsorgan är underkastade rättsordningens regler. Där-s. 6

12.vid avses inte enbart lagarna i rent teknisk bemärkelse och andra författ-s. 6

13.ningar, utan även sedvanerätt. Principen förstärks ytterligare av 2 kap.s. 6

14.12 första stycket RF genom föreskriften, att begränsningar i vissa av des. 6

15.grundläggande fri-och rättigheterna endast får ske genom lag. I juridisks. 6

16.doktrin har också hävdats att legalitetsprincipen fungerar som en garantis. 6

17.för rättssäkerheten genom att det ställs sådana krav på lagstiftningen atts. 6

18.medborgarna kan förutse vilka åtgärder de eventuellt kan komma i fråga för. Likaså att principen ställer krav på lagstiftningens begriplighet och precision, dvs. en klar och tydlig lag. s. 6

19.Legalitetsgrundsatsen är ovillkorlig. Samhällsorganen är sålunda, vid utövningen av sin beslutanderätt, skyldiga att iaktta grundlagarnas föreskrifter och andra lagbud så länge dessa är gällande. Lag eller förordning kan dock innehålla förbehåll som möjliggör undantag från dessa regler, men i övrigt krävs uttryckligt grundlagsstöd för att avsteg från lagbundenheten skall kunna göras.Principen säger ingenting om lagarnas innehåll. Legalitetsprincipens sakliga betydelse är, att den lägger fast principen om maktutövningens normbundenhet och avvisar godtycke. s. 6

20.107s. 6

21.Legalitetsprincipen kommer även till uttryck i EKMR. Utöver dens. 6

22.straffrättsliga legalitetsprincipen i artikel 7, som innehåller ett förbud mots. 6

23.att döma till straff utan stöd i lag och mot retroaktiva straffdomar, kans. 6

24.principen även utläsas av andra artiklar, exempelvis artikel 8 enligt vilkens. 6

25.inskränkningar i skyddet för privat-och familjeliv, hem och korrespon-s. 6

26.dens undantagsvis får ske enligt vad som är stadgat i lag. Legalitetsprin-s. 6

27.cipen innebär sålunda, att för att en myndighet, exempelvis en vårdin-s. 6

28.rättning, över huvud taget skall kunna vidta åtgärder som inkräktar pås. 6

29.grundlags-och konventionsstadgade fri-och rättigheter, skall detta has. 6

30.stöd i lag, och verkställigheten av åtgärden får inte komma i konflikt meds. 6

31.grundlagens eller EKMR:s skyddsregler.s. 6

Likhets-och objektivitetsprincipen

1.Likhets-och objektivitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 9 RF.s. 6

2.Det är två principer av fundamental betydelse för en rättsstat liksoms. 6

3.för förvaltningsverksamheten. Sålunda sägs, att domstolar och förvalt-s. 6

4.ningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentligas. 6

5.förvaltningen i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen samts. 6

6.iaktta saklighet och opartiskhet. Domstolar och förvaltningsmyndigheters. 6

7.är stadgandets adressat, så även regeringen när den uppträder som högstas. 6

8.myndighet inom förvaltningsorganisationen.Kravet på saklighet ochs. 6

9.opartiskhet har även ansetts gälla kommunala nämnder, oberoende avs. 6

10.om grunden för verksamheten ytterst skulle ligga på det civilrättsliga pla-s. 6

11.net.16s. 6

12.Likhetsprincipen, att de offentliga organen skall beakta allas likhets. 6

13.inför lagen, innebär att lika fall skall behandlas lika vid tillämpning avs. 6

14.lagar, förordningar och andra rättsliga normer. Principen är utformads. 6

15.som en skyldighet och riktar sig till rättstillämparna, inte till lagstiftares. 6

16.och andra regelgivare.17 Likhetsprincipen innebär alltså inte ett förbuds. 6

17.mot särbehandlande lagstiftning. Sådan anses tvärtom vara både önsk-s. 6

18.värd och nödvändig inom vissa områden, exempelvis vad gäller socialas. 6

19.förmåner.s. 6

20.Likhetsgrundsatsens allmänt hållna formulering ger i sig inte mycket ledning för rättstilllämparna. För ett mer konkret innehåll krävs att den fylls ut med rättsregler som anger vilka omständigheter som får eller inte får läggas till grund för ett beslut.Beträffande det rättsområde som behandlas här innehåller 3 i LPT de förutsättningar som skall vara uppfyllda för ett beslut om tvångsvård. Huruvida dessa grundläggande rekvisit är utformade med sådan precision att likhetsgrundsatsen kan upprätthållas i praktiken kommer att diskuteras i den följande framställningen.s. 6

21.På samma sätt förhåller det sig med objektivitetsprincipen, principen om myndighetsutövningens normmässighet. Den innebär att förvaltningsorganen i sin verksamhet skall iaktta saklighet och opartiskhet. Myndigheterna får inte låta sig vägledas av andra intressen än dem de är satta att tillgodose och inte heller grunda sina avgöranden på andra hänsyn än sådana som får beaktas vid prövningen av ett ärende. Detta är av särskild betydelse då rättstillämparen åtnjuter en viss diskretionär prövningsrätt. En sådan prövningsrätt skall sålunda användas på ett likformigt och objektivt sätt för att det avsedda ändamålet med lagen skall främjas. Bestämmelsen innefattar ett förbud mot varje form av godtycke. Den innebär också ett förbud mot att vissa personer eller grupper till följd av ovidkommande hänsyn gynnas eller missgynnas (illojal maktanvändning). s. 6

22.Likhetsprincipen sträcker sig längre än objektivitetsprincipen. Har myndigheterna utrustats med fri prövningsrätt kan den situationen uppkomma att man har möjlighet att välja mellan olika alternativ utan att något av dem kan sägas strida mot kravet på saklighet och opartiskhet. Likhetsprincipen kommer då att innebära ett krav på konsekvens i myndigheternas beslutande verksamhet.s. 6

Aktualitetsprincipen

1.Förutsättningarna för tvångsvård i 3 LPT präglas generellt av ett aktualitetskrav. Ett tvångsingripande med stöd av en administrativ tvångslagstiftning måste alltid, då tvångsåtgärden beslutas, kunna motiveras med att förhållandena fortfarande är sådana att rekvisiten kan sägas vara uppfyllda vid tiden för beslut. Tvångsvård med stöd av LPT syftar till att sätta patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver, och utgör inte, som i straffrätten, ens. 6

2.109s. 6

3.samhällsreaktion på vad som redan inträffat. Det är sålunda omstän-s. 6

4.digheterna vid tidpunkten för ett ifrågasatt ingripande som är avgörande,s. 6

5.inte vad som förevarit tidigare, även om detta måste vägas in i bedöm-s. 6

6.ningen om tvångsåtgärdens nödvändighet. Aktualitetsprincipen innebärs. 6

7.också, att ifrågasatta åtgärder med stöd av lagen i princip inte kan vidtas is. 6

8.förebyggande syfte. Även om rekvisiten till dels bygger på en prognos t.ex.s. 6

9.om patientens förutsättningar att ta emot vård på frivillig väg måste kon-s. 6

10.kreta omständigheter visa på att lagens rekvisit kan anses uppfyllda. Dets. 6

11.sagda kommer också till uttryck i lagens motiv. För ett beslut om tvångs-s. 6

12.vård krävs att patienten har ett oundgängligt behov av viss kvalificerads. 6

13.vård. Behovet skall vara oundgängligt i det aktuella skedet och det är intes. 6

14.tillräckligt att det ter sig oundgängligt endast på någon sikt.s. 6

Proportionalitetsprincipen

1.Rent allmänt innebär den förvaltningsrättsliga proportionalitetsprin-s. 6

2.cipen att om ett förvaltningsbeslut eller en annan myndighetsåtgärd ärs. 6

3.betungande för den enskilde, är det av vikt att nackdelarna för dennes. 6

4.står i ett rimligt förhållande till den nytta för det allmänna som åtgärdens. 6

5.syftar till och att åtgärden sålunda inte medför större uppoffringar för dens. 6

6.enskilde än som motiveras av ett starkt allmänt intresse.Även om ens. 6

7.tvångsbefogenhet i och för sig behövs för att avsett resultat skall uppnåss. 6

8.får större ingrepp än vad som är försvarligt med hänsyn till åtgärdenss. 6

9.syfte och övriga omständigheter inte användas.s. 6

10.En tvångsåtgärd skall sålunda, i fråga om art, styrka, räckvidd och var-s. 6

11.aktighet, stå i rimlig proportion till vad som är att vinna med åtgärden. s. 6

12.I varje enskilt fall skall det ske en avvägning om tvångsmedlet över huvuds. 6

13.taget behöver tillgripas med hänsyn till omständigheterna eller om syftets. 6

14.kan tillgodoses genom en mindre ingripande åtgärd. Vid denna avväg-s. 6

15.ning utgår man i allmänhet från att ingrepp som enbart avser egendoms. 6

16.eller ekonomiska intressen är mindre allvarliga än kränkningar av en per-s. 6

17.sons frihet och integritet. I avvägningen ligger också ett val beträffandes. 6

18.vilket av flera möjliga tvångsmedel som är rimligt att använda i det en-s. 6

19.skilda fallet, hur åtgärden skall genomföras och hur länge den skall bestås. 6

20.mot bakgrund av det resultat som är att förvänta. s. 6

21.110s. 6

22.Principen har vunnit uttryckligt erkännande i svensk rättspraxis, troligen under inflytande av Europadomstolens och EG-domstolens rättstillämpning. Proportionalitetsprincipen kommer inte explicit till uttryck i Europakonventionens text. En åtgärds proportionalitet i förhållande till sitt ändamål har emellertid ofta åberopats av Europakommissionen/domstolen när en kränkning av konventionen ansetts vara för handen.s. 6

23.På ett för psykiatrin mer konkret plan regleras proportionalitetsprincipen i 2 a och 2 b i LPT. Skillnaderna mellan proportionalitetsregler~ är inte alldeles entydiga. I 2 a talas om att tvångsåtgärder vid vård enligt LPT får användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden och i 2 b sägs att tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården får användas endast om patienten inte genom en individuellt anpassad information kan förmås att frivilligt medverka till vård. Utifrån vad Lagrådet anfört och vad som i övrigt uttalats i lagens motiv torde emellertid i vart fall kunna konkluderas, att 2 a avser all tvångsCl_rlY._~1!.tJ_ning e.nligt lagen, dvs. även sådana åtgärder som vidtas för att upprätthålla ordning och säkerhet, medan 2 b är begränsad till sådant tvång som har att göra med vården av__Q_aJienten. I motiven talas om sådana tvångsåtgärder som syftar till att genomföra vård eller sådana vårdåtgärder som genomförs med tvång.s. 6

24.Genom 2 b markeras att alla ansträngningar skall göras för att ge -; l patienten en information som tillgodoser patientens delaktighet. Patien-, ten skall ges adekvat information om sitt hälsotillstånd och om de metoder som står till buds och att informationen skall förklaras för patienten på ett sätt och med ett språk som patienten förstår. Den som ger informationen måste förvissa sig om att_pati~?:!~n har förstått innehållet i och innebörden av den information som lämnats.Det skall framhållas, att de särskilda förutsättningar som anges i bestämmelserna om särskilda tvångsåtgärder (6, 6 a, 18-24 anger begränsningar utöver vad som framgår av proportionalitetsreglerna i 2 a och 2 bs. 6

25.111s. 6

Processuella frågor 7

Inledning

1.För att ett frihetsberövande och andra tvångsåtgärder över huvud taget skall kunna ske krävs, mot bakgrund av fri-och rättighetsskyddet i RF och EKMR, att det finns lagstöd för åtgärden. Det har emellertid av lagstiftaren även befunnits viktigt att det i lag anges vilken ordning för kontroll och rättslig prövning som skall gälla. Ett väl fungerande system för rättsskydd är ofrånkomligt, sägs i motiven, med hänsyn till patientens utsatthet och beroende i en situation när tvångsingripande aktualiseras.s. 7

2.Det initiala beslutet om tvångsvård fattas enligt nu gällande lag av chefsöverläkaren på en landstingsdriven sjukvårdsinrättning. Tvångsvård får på grundval därav pågå maximalt i fyra veckor. Därefter måste chefsöverläkaren ansöka om fortsatt vård hos förvaltningsrättenmed jämna mellanrum. Dock ankommer det på chefsöverläkaren att under hela tvångsvårdstiden fortlöpande bedöma om förutsättningarna för tvångsvård alltjämt är uppfyllda och, oavsett förvaltningsrättens beslut, omedelbart besluta om vårdens upphörande om så ej längre är fallet.s. 7

3.Den obligatoriska rättsliga prövningen av tvångsvård, som sträcker sig längre än den inledande perioden om fyra veckor, har av lagstiftaren befunnits angelägen från rättssäkerhetssynpunkt. Före domstolsprövningen anses 4e_i:gnskildes rättssäkerhet vara tillgodosedd g~nom den tvalakärprövning som krävs för ett intagningsbeslut och att den enskilde har möjlighet att överklaga intagningsbeslutet till förvaltningsrätten (32 LPT) och därmed få en rättslig prövning av förutsättningarna för tvångsvård till stånd redan tidigare.Förvaltningsrätten har vid ett överklagande att pröva, inte bara huruvida själva intagningsbeslutet var sakligt och formellt korrekt, utan även om tvångsvården skall upphöra med utgångspunkt av det bedömningsunderlag som föreligger vid prövningstillfället. Patienten kan också, när som helst sedan intagningsbeslut fattats, begära 7 Processuella frågors. 7

4.att tvångsvården skall upphöra. Avslås en sådan begäran av chefsöverläka-s. 7

5.ren, skall patienten, i enlighet med FL, underrättas om detta och om hurs. 7

6.han eller hon kan överklaga även ett sådant beslut (33 §§ LPT).s. 7

7.I föreliggande kapitel skall endast summariskt redogöras för de pro-s. 7

8.cessuella frågor som hör samman med domstolsprövningen. Vårdtiders. 7

9.och frågor om tidsfrister som hör samman därmed kommer närmare atts. 7

10.behandlas i kapitel 11. Det processuella regelverket och tillämpningens. 7

11.därav har inte varit föremål för någon särskild studie. De iakttagelser soms. 7

12.gjorts rörande detta redovisas dock.s. 7

Behörig förvaltningsrätt

1.Frågor som skall prövas av domstol, prövas av den förvaltningsrätt inoms. 7

2.vars domkrets sjukvårdsinrättningen är belägen. Det är sålunda vård-s. 7

3.inrättningens belägenhet som blir avgörande för vilken förvaltningsrätts. 7

4.som är behörig att pröva frågor enligt lagen. Det innebär också, att oms. 7

5.patienten överförs till en annan vårdinrättning, utan att beslut har fattatss. 7

6.om att tvångsvården skall upphöra (jfr 41 § LPT), kan det vara lämpligt atts. 7

7.flytta över mål om psykiatrisk tvångsvård till en annan förvaltningsrätt. s. 7

8.Av 37 första stycket framgår att en muntlig förhandling skall hål-s. 7

9.las på sjukvårdsinrättningen om inte särskilda skäl talar för något annat.s. 7

10.Bestämmelsen har tillkommit av hänsyn till patienten, för att påfrest-s. 7

11.ningarna för denne skall kunna begränsas.Särskilda skäl att hålla för-s. 7

12.handling i t.ex. rättens egna lokaler kan antas föreligga när patienten be-s. 7

13.gär det och hans eller hennes psykiska tillstånd medger att förhandlingens. 7

14.hålls där.7 Det har förutsatts att sjukvårdshuvudmännen tillhandahållers. 7

15.lokaler så att principerna om offentlighet vid förhandlingar kan upprätt-s. 7

16.hållas, dock med möjlighet att besluta om förhandling inom stängda dör-s. 7

17.rar. s. 7

Särskilda tidsfrister

1.Eftersom det som regel är angeläget att få ett mål rörande psykiatrisks. 7

2.tvångsvård prövat snabbt innehåller 35 LPT bestämmelser om särskildas. 7

3.tidsfrister. Mot bakgrund av att förvaltningsprocesslagen (1971:291) -FPL,s. 7

4.inte innehåller några tidsfrister och med hänsyn till att det rör sig om etts. 7

5.frihetsberövande, har det sålunda ansetts angeläget att införa en särskilds. 7

6.7 Processuella fragor bestämmelse om skyndsamhet i handläggningen. De korta vårdtiderna har vidare gjort det nödvändigt att alla mål behandlas med skyndsamhet för att rimliga rättssäkerhetskrav skall vara uppfyllda.Skyndsamhetskravet gäller såväl i förvaltningsrätten som vid handläggning av mål i KamR och RegR.s. 7

7.Så snart en ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9 eller 12 §§ LPT kommit in till förvaltningsrätten, skall rätten pröva om ansökan kommit in i tid. Har ansökan kommit in för sent, skall rätten skyndsamt underrätta chefsöverläkaren om detta (35 § första stycket LPT) så att tvångsvården genast upphör (28 LPT). Bestämmelsen har införts som en garanti för att patienten inte mot sin vilja skall kunna hållas kvar på sjukvårdsinrättningen sedan tvångsvården upphört till följd av regleringen i 28 LPT.s. 7

8.Det har ansetts särskild angeläget att rätten företar ett mål om tvångsvård till avgörande inom en kort tid från det att målet har anhängiggjorts hos rätten. Därför föreskrivs i 35 andra stycket LPT, att förvaltningsrätten skall göra detta inom åtta dagar från den dag då en ansökan eller ett överklagande kom in till rätten. Denna tidsfrist gäller även i de fall chefsöverläkaren ansöker om medgivande till fortsatt vård redan i början av den fyraveckorsperiod som avses i 7 LPT.Det kan ju, enligt lagens motiv, finnas skäl som talar för att en juridisk prövning av förutsättningarna bör äga rum i_ett tidigt skede av vårdperioden, t.ex. om patienten nyligen vårdats med stöd av LPT.s. 7

9.Åttadagarsfristen innebär inte ett krav på att ett mål måste avgöras slutligt inom den föreskrivna tiden. En muntlig förhandling som påbörjas inom tiden får sålunda fortsätta senare med stöd av 35 andra stycket andra meningen, enligt vilken förvaltningsrätten får förlänga tiden om det behövs ytterligare utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt. Det kan t.ex. redan när målet kommer in stå klart att utredningen måste kompletteras eller att förhandlingen av andra skäl inte kan hållas inom föreskriven tid. I motiven framhålls dock att undantagsregeln bör utnyttjas med stor återhållsamhet. Rätten bör pröva behovet av kompletterande utredning och bestämma dag för förhandling så snart ett mål om tvångsvård har kommit in till rätten.s. 7

10.Också i underställningsmål, i enlighet med 12 första stycket LPT (konverteringsbeslut), får rätten förlänga den tid inom vilken prövningen 7 Processuella frågors. 7

11.skall ske, om chefsöverläkaren gör en ansökan om medgivande till fort-s. 7

12.satt vård enligt 12 andra stycket LPT. Det sagda för att rätten inte skalls. 7

13.tvingas hålla två förhandlingar inom några dagar. Genom förlängnings-s. 7

14.regeln kan rätten sålunda pröva såväl konverteringsbeslutet, som under-s. 7

15.ställts rätten, som ansökan om fortsatt vård vid ett och samma tillfälle.s. 7

16.Från åttadagarsfristen är undantagna mål som rör överklagande avs. 7

17.förordnande enligt 24 LPT om förstöring eller försäljning av egendoms. 7

18.(35 andra stycket, tredje meningen).s. 7

19.Någon särskild regel om när en dom eller beslut skall vara meddelats. 7

20.finns inte i LPT. I detta hänseende gäller, utöver bestämmelser i instruk-s. 7

21.tioner för domstolarna, den allmänna regeln om skyndsamhet i 35 förstas. 7

22.stycket. I motiven framhålls, att det bör rimligen höra till undantagens. 7

23.att ett beslut i fråga om psykiatrisk tvångsvård inte kan meddelas i näras. 7

24.anslutning till en förhandling.s. 7

25.I 35 tredje stycket LPT ges förvaltningsrätten möjlighet att fattas. 7

26.interimistiskt beslut i alla typer av mål, i avvaktan på att målet avgörs.s. 7

27.Muntlig förhandling m.m.s. 7

28.7.4s. 7

29.Av 36 LPT följer att i ett mål enligt lagen, skall rätten hålla muntlig för-s. 7

30.handling om det inte är uppenbart obehövligt. Bestämmelsen är tillämpligs. 7

31.i alla mål och det föreligger sålunda en stark presumtion för att muntligs. 7

32.förhandling skall hållas. Uppenbart obehövligt att hålla muntlig förhand-s. 7

33.ling kan det vara om en sådan nyligen hållits i ett föregående mål rörandes. 7

34.samma patient och nya omständigheter av vikt inte tillkommit efter för-s. 7

35.handlingen. Detsamma gäller om patienten p.g.a. sitt psykiska tillstånds. 7

36.inte kan närvara, eller inte vill att en sådan skall hållas. En annan tänkbars. 7

37.situation är, enligt lagens motiv, då målet gäller sådana frågor som kort-s. 7

38.tidspermission eller förstörande eller försäljning av egendom.s. 7

39.Det föreligger ingen presumtion för muntlig förhandling i kammar-s. 7

40.rätt eller i Regeringsrätten. Där träder 9 FPL in, varvid sålunda muntligs. 7

41.förhandling får hållas när den kan antas vara till fördel för utredningens. 7

42.eller främja ett snabbt avgörande av målet. Därutöver kan anmärkas,s. 7

43.att enligt 9 tredje stycket FPL, skall i kammarrätt och förvaltningsrätts. 7

44.muntlig förhandling hållas om enskild som för talan i målet begär dets. 7

45.och förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar där-s. 7

46.emot.s. 7

47.116s. 7

48.I underställningsmål, enligt 12 § första stycket LPT, skall förvaltningsrätten hålla muntlig förhandling endast om patienten begär det eller om rätten finner skäl för det (36 § andra meningen LPT). Bestämmelsen har införts därför att rätten skall ha möjlighet att pröva målet utan att behöva hålla muntlig förhandling i de fall ett konverteringsbeslut inte följs av en ansökan. Dock, om patienten påkallar en muntlig förhandling måste förvaltningsrätten hålla en sådan liksom om rätten i annat fall finner skäl för det.s. 7

49.Genomgången av länsrättsdomar ger vid handen att det är endast i ett litet antal mål som det inte hålls muntlig förhandling (ca 15 % i ansökningsmål enligt 9 § LPT och ca 2 % i mål avseende 7 § LPT). Skälen till varför det inte hållits muntlig förhandling anges inte i ungefär hälften av dessa. I resten uppges skälet vara att patienten inte påkallade muntlig förhandling.s. 7

50.Av 37 § LPT framgår fortsättningsvis, att patienten skall vara närvarande vid förhandlingen om det är möjligt med hänsyn till dennes psykiska tillstånd. I motiven anförs, att rätten som regel bör kalla patienten till personlig inställelse. Patientens psykiska tillstånd kan emellertid någon gång föranleda undantag från detta krav. Det kan vara lämpligt att chefsöverläkaren underrättar rätten om att patienten, enligt läkarens uppfattning, inte kan närvara personligen.Patienten får, enligt 37 § tredje stycket LPT, hämtas till rätten om han eller hon kallats vid vite att inställa sig personligen men uteblir.s. 7

51.Det kan från rättsfallsgenomgången konstateras, att det är i förhållandevis många mål som patienten inte varit närvarande; drygt 31 % i § 9-målen och drygt 12 % i§ 7-målen. Vanligen framgår inte skälen därtill utan det konstateras endast att förhandlingen hållits i patientens utevaro. I några enstaka fall uttrycks att patienten inte ville närvara eller att patienten inte svarat. Endast i två mål framgår det att utevaron berott på patientens tillstånd.s. 7

52.Av 37 § LPT framgår det även att patientens stödperson har rätt att närvara vid förhandlingen och att stödpersonen om möjligt skall underrättas om förhandlingen. Journal-och rättsfallsgenomgången har därvid inte utvisat huruvida sådan underrättelse skett eller inte. Till synes har aldrig en stödperson varit närvarande i domstolsförhandlingarna i de fall som varit föremål för granskning.s. 7

53.117 7 Processuella frågors. 7

Särskilt om sakkunnig

1.Inför LPT:s ikraftträdande diskuterades huruvida domstolen borde has. 7

2.en särskild sammansättning i mål om psykiatrisk tvångsvård. Enligts. 7

3.det ursprungliga lagförslaget skulle medicinsk expertis inte regelmässigts. 7

4.medverka i domstolens verksamhet, men ett sakkunnigutlåtande skulles. 7

5.kunna inhämtas i speciella fall. Lagrådet invände emellertid mot dettas. 7

6.och menade bl.a. att för att inte patientens ställning i processen skulle blis. 7

7.för svag var det ofrånkomligt att länsrätten (numera förvaltningsrätten)s. 7

8.förstärktes med en erfaren psykiater som ledamot av rätten. Chefsöver-s. 7

9.läkaren, anförde Lagrådet, kommer i rättegången att framstå som patien-s. 7

10.tens motpart och den avgörande frågan är om patienten är i oundgängligts. 7

11.behov av psykiatrisk vård på sjukvårdsinrättningen. Om en psykiaters. 7

12.inte ingår i rätten kan det förefalla patienten utsiktslöst att få en ändrings. 7

13.i chefsöverläkarens beslut och även reellt kan rättens möjligheter att gås. 7

14.emot chefsöverläkarens bedömning vara begränsade. Lagrådet menades. 7

15.att ett inhämtande av ett sakkunnigutlåtande inte kunde anses likvärdigts. 7

16.med att psykiatern var en obligatorisk ledamot av rätten, bl.a. därför atts. 7

17.rätten vid överläggningen till dom inte hade sakkunskap till hjälp vid be-s. 7

18.dömningen av den medicinska argumenteringen. Det ansågs också liggas. 7

19.ett särskilt värde i att den medicinskt sakkunnige verkade under domar-s. 7

20.ansvar, inte minst med hänsyn till den auktoritet detta skulle medföra is. 7

21.förhållande till chefsöverläkaren.s. 7

22.Regeringen var emellertid inte beredd att låta en erfaren psykiater deltas. 7

23.som ledamot i alla mål som skulle avgöras av fullsutten rätt, även om dets. 7

24.skulle garantera att psykiatriska frågeställningar blev väl belysta. Föredra-s. 7

25.gande departementschef menade, att det ibland kunde vara till nackdel förs. 7

26.den enskilde eftersom det inte kunde uteslutas att en läkarledamot unders. 7

27.överläggningen lämnade upplysningar i medicinska frågor av sådan inne-s. 7

28.börd att beslutsunderlaget tillfördes något nytt utan att patienten därvids. 7

29.fick del av uppgifterna och bereddes möjlighet att bemöta dessa. Enligts. 7

30.1991 års lag skulle rätten sålunda enbart, om det behövdes, höra lämp-s. 7

31.lig sakkunnig vid muntlig förhandling. Denne fick också ställa frågor tills. 7

32.chefsöverläkaren och patienten. s. 7

33.Det visade sig emellertid i den praktiska tillämpningen att länsrätter-s. 7

34.na förordnade sakkunnig i mycket varierande omfattning. Vidare hade framkommit att det ofta förelåg stor överensstämmelse mellan chefsöverläkarens uppfattning och den sakkunniges uppfattning i målen. Detta, anfördes i motiven till nu gällande lag, kan leda till ett ifrågasättande av betydelsen av att en sakkunnig förekommer i psykiatrimålen. Regeringen menade dock, att det var en rättssäkerhetsgaranti för den enskilde att en annan läkare än den som har det yttersta behandlingsansvaret får lämna sin uppfattning i målet. Det kan också vara så, anfördes i motiven, att vetskapen om att ytterligare en läkare kan komma att granska chefsöverläkarens ställningstagande i målet gör att denne överväger sin uppfattning mer noggrant. s. 7

35.Enligt 37 andra stycket LPT presumeras sålunda numera att sakkunnig skall höras vid muntlig förhandling, om det inte är uppenbart obehövligt. Det kan det t.ex. vara i fall där rätten nyligen prövat samma fråga och där inga nya omständigheter tillkommit. Vid förhandlingen får den sakkunnige, i syfte att få upplysning rörande omständigheter som är av betydelse för dennes uppgift, ställa frågor till chefsöverläkaren och patienten. I sammanhanget kan erinras om, att enligt 43 LPT skall, från verksamhet där hälso-och sjukvårdssekretess råder, utan hinder av sådan sekretess, lämnas ut sådana uppgifter om en patient som behövs för en sakkunnigs uppdrag.s. 7

36.Det uppenbart så, att sakkunnigs roll i processen är att uttala sig i medicinska frågor. Sakkunniga är enbart att betrakta som ett hjälpmedel vid rättens bevisprövning och deras utlåtanden utgör i regel endast hjälpfakta vid bevisvärderingen. Genom sakkunnigutlåtanden får rätten viktig tolkningshjälp vid sin prövning av bevisningen, men själva värderingen av fakta i det enskilda fallet är alltid rättens egen uppgift.Rätten är alltså inte bunden av vad sakkunnig uttalar i målet. Tvivlar förvaltningsrätten på huruvida sakkunnigs uttalande är riktigt eller inte får man anlita ännu en sakkunnig för utredning i samma fråga. s. 7

37.119 7 Processuella frågors. 7

38.Det kan konstateras, att 2000 års lagändring i LPT fört det med sig,s. 7

39.att det i princip regelmässigt förordnas sakkunnig i mål om tvångsvård. 29s. 7

40.Vilken roll denne därvid spelat i den muntliga förhandlingen är emeller-s. 7

41.tid ovisst. Det framgår nämligen som regel inte av domstolens avgöran-s. 7

42.den huruvida den sakkunnige ställt frågor till chefsöverläkaren och/ellers. 7

43.patienten eller i övrigt agerat t.ex. genom inhämtande av journalhand-s. 7

44.lingar e.d. Endast i ett (1) fall anges det att sakkunnig besökt patientens. 7

45.och samtalat med denne.s. 7

46.Oftast framgår sakkunnigmedverkan genom att rätten i redogörelsens. 7

47.för utredningen i målet anger t.ex.:s. 7

48.(Mål nr 10618-07 LR i Stockholms län) Länsrätten har som sakkunnigs. 7

49.hört överläkaren / .. ./ som har förordat fortsatt tvångsvård och anfört bl.a.s. 7

50.följande. / .. ./ har en allvarlig psykisk störning. Det är viktigt att stabiliseras. 7

51.behandlingen och garantera uppföljning i öppenvården. Fortsatt tvångs-s. 7

52.vård under ytterligare en tid med möjlighet till permissioner så snart soms. 7

53.möjligt tillstyrkes.s. 7

54.(Mål nr 2732-06 LR i Göteborg). Sakkunnigutlåtande har lämnats av f.d.s. 7

55.överläkaren / .. ./ som tillstyrker ansökningen och uttalar bland annat föl-s. 7

56.jande. / .. ./ lider av en psykisk störning som till sin art och grad är allvarlig.s. 7

57.Hon är i behov av sjukhusvård tills omvårdnadssituationen är ordnad ochs. 7

58.hon kan inte anses ha insikt i behovet av erforderlig vård. / .. ./ är medvetens. 7

59.om sina tvångsstörningar men hon har en sårbarhet därutöver som måstes. 7

60.behandlas. Hon saknar en grundkapacitet och när tvånget tär på henness. 7

61.resurser finns inga marginaler kvar till att strukturera vardagen.s. 7

62.(Mål nr 10846-05 LR i Skåne län) Överläkaren/. . ./ som hörts som sakkun-s. 7

63.nig i målet, delar chefsöverläkarens bedömning och tillstyrker bifall tills. 7

64.ansökan.s. 7

65.120s. 7

66.7 Processuella frågor Den åligger chefsöverläkaren att ansöka om fortsatt tvångsvård med stöd av LPT och att därvid visa (bevisa) att omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att tvångsvård bör beslutas. Som medicinsk specialist skall den sakkunnige därvid, vid domstolens prövning av målet, tillföra rätten sådan kunskap. Det juridiska kunnandet både vad avser lagstiftningen och bevisvärderingen ankommer på domstolen. Det är emellertid inte ovanligt att den sakkunnige även uttalar sig om huruvida förutsättningarna för tvångsvård kan anses uppfyllda eller inte, så som nedanstående fall ger exempel på.s. 7

67.(Mål nr 8610-07 LR i Stockholms län). Länsrätten har som sakkunnigs. 7

68.läkare hört överläkare / .. ./ som har förordat fortsatt tvångsvård och anförts. 7

69.bl.a. följande. / .. ./ lider av en allvarlig psykisk störning och har storas. 7

70.svårigheter att klara sitt dagliga liv vilket medför att hon är i oundgängligts. 7

71.behov av vård på sjukhus. Eftersom / .. ./ inte frivilligt deltar i denna vård ärs. 7

72.kriterierna för fortsatt vård enligt LPT uppfyllda.s. 7

73.(Mål nr 324-07 LR i Stockholms län). Länsrätten har som sakkunnig hörts. 7

74.!. . ./ som har förordat fortsatt tvångsvård och anfört bl.a. följande. / .. ./liders. 7

75.av en allvarlig psykisk störning och samtliga kriterier enligt 3 LPT ärs. 7

76.uppfyllda för fortsatt vård ytterligare en tid. I de exempel som anförts ovan har sakkunnig sålunda uttalat sig om att kriterierna för tvångsvård är uppfyllda. Därmed är naturligtvis inte sagt att länsrätten tagit detta ad notam och inte gjort en självständig bedömning av rekvisitens förhandenvaro. Det kan mycket väl ha gjorts, men förhållandet kan också vara det omvända. Som Diesen och Lagerqvist Veloz Roca framhåller kan klyftan i kompetens ibland vara så stor att det finns en risk att domaren nöjer sig med att godta sakkunnigas auktoritet och slutsats, vilket inte minst kan gälla i fråga om medicinsk expertis. Icke desto mindre måste domaren ha en kritisk inställning till expertisen. Domstolen får inte överlåta bevisprövningen till någon annan utan måste själv ta ansvar för slutsatsen. Därutöver är expertutlåtanden inga bevis utan bara uttalanden om bevis, vilket betyder att det i första hand är de direkta konkreta bevisen som skall bedömas. Domstolen tillämpar också andra kriterier för en korrekt slutsats om bevis än de mått man använder inom andra vetenskaper. Bevisprövningen bygger inte på en kvantitativ metod, utan på en kvalitativ, dvs. på en bedömning i det enskilda fallet; hur osannolikt ett förlopp kan förefalla kan det ändå vara precis vad som inträffat i detta fall. s. 7

77.121s. 7

78.Vilken exakt betydelse förvaltningsrätterna tillmätt sakkunnigs utta-s. 7

79.lande i det enskilda fallet går inte att utläsa av studerat rättsfallsmaterial. Is. 7

80.en del fall framgår explicit att mot bakgrund av vad som visats i målet ochs. 7

81.vad sakkunnig uttalat gör rätten en viss bedömning. Som regel redovisass. 7

82.dock endast sakkunnigs uppfattning som en del av redogörelsen för övrigts. 7

83.utredningsmaterial.s. 7

84.Det kan dock konstateras, att sakkunnig tillstyrker chefsöverläkarenss. 7

85.ansökan, eller förordar fortsatt tvångsvård, i alldeles övervägande antalets. 7

86.mål. Av 661 granskade mål har sakkunnig avstyrkt fortsatt vård i endasts. 7

87.12 mål (1,8 %). Av dessa har länsrätten också avslagit ansökan i 10 mål,s. 7

88.dvs. rätten har varit enig med sakkunnig. Endast i tre fall där sakkunnigs. 7

89.tillstyrkt fortsatt vård har länsrätten gått emot dennes uppfattning ochs. 7

90.avslagit ansökan. s. 7

91.Det sagda ger enligt min mening i vart fall en indikation på att för-s. 7

92.valtningsrätterna i hög grad lutar sig mot vad sakkunnig anför. Det mås. 7

93.så vara i rent medicinska ställningstaganden men det är, som framgåtts. 7

94.ovan, domstolen som har att göra de juridiska bedömningarna och tas. 7

95.ställning till huruvida förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda ellers. 7

96.inte. Som kommer att framgå i det följande ger rättstillämpningen i fleras. 7

97.fall upphov till dubier rörande rekvisitens förhandenvaro, ur rent juridisks. 7

98.synvinkel. Hade förvaltningsrätterna därvid stått friare från sakkunnigss. 7

99.uttalanden är det möjligt att slutet blivit ett annat. Det skall också sägas,s. 7

100.att regelmässigt hänvisas i förvaltningsrätternas avgöranden enbart tills. 7

101.vad som framgår av chefsöverläkarens ansökan om vård. Det är sålundas. 7

102.tveksamt huruvida domstolarna för sin bedömning tar till sitt förfogandes. 7

103.hela patientjournalen. Enligt min uppfattning ger i vissa falljournal-s. 7

104.materialet en annan mer sammanhållen och tydlig bild av den enskildess. 7

105.situation än en summarisk ansökan om fortsatt vård.Som framhållits is. 7

106.forskning inom andra discipliner skulle länsrättsprövningen bli den obe-s. 7

107.roende instans som legitimerade vissa medicinskt beslutade tvångsåtgär-s. 7

108.der. Paradoxalt nog har psykiatrin "bakvägen" återtagit ett dominerandes. 7

109.inflytande genom att sakkunniga läkare fått funktionen att legitimeras. 7

110.122s. 7

111.7 Processuella fragor länsrättern,s-t:,eslut att godkänna behandlande läkares ansökningar om tvångsvård, _6}s. 7

Offentligt biträde

1.Av 38 a § LPT framgår, att offentligt biträde skall förordnas i vissa, i bestämmelsen uppräknade, mål. Bara om det måste antas att det inte finns någon behov av ett biträde kan domstolen, enligt andra stycket, underlåta att förordna ett sådant. I lagen (1996:1620) om offentligt biträde föreskrivs bl.a. att staten betalar kostnader för biträdet samt för skäligen påkallad utredning. Rättstillämpningen visar att offentligt biträde förordnas regelmässigt. Endast i 3 mål (0,5 %) saknas biträde. Skälen därtill framgår inte.s. 7

Avslutande reflektioner

1.Som framgått inledningsvis har de processuella reglerna och dess tillämpning inte varit föremål för någon särskild studie. Vissa iakttagelser har dock redovisats varvid den enskildes rättssäkerhet särskilt stått i fokus.s. 7

2.Tidsfristerna har inte kunnat kontrolleras av det skälet, att det som regel inte anges i domarna när en ansökan om fortsatt vård kommit in till rätten. Däremot har konstaterats, att det i de allra flesta mål hålls muntlig förhandling i mål om fortsatt vård enligt 7 och 9 §§ LPT. Det är emellertid i ett förhållandevis stort antal mål (31 % rörande ansökan enligt 9 § LPT), som patienten inte varit närvarande vid förhandlingen, och det är endast i två fall av dessa där det uttryckligen framgår att utevaron berott på patientens psykiska tillstånd.s. 7

3.För egen del menar jag, att det är synnerligen viktigt att patienten är närvarande vid den muntliga förhandlingen -om inte det psykiska tillståndet hindrar detta -inte minst i fall då patienten vårdas i den öppna psykiatriska tvångsvården. Det finns annars en stor risk att förvaltningsrätten inte gör, eller kan göra, en egen värdering av patientens förmåga att kunna samtycka till erforderlig vård på frivillig grundoch beslutar om förlängning av tvångsvården av skäl som inte är lagligen grundade. s. 7

4.Det har också konstaterats, att det i princip regelmässigt förordnas sakkunnig i mål om tvångsvård och att rättstillämpningen indicerar att rätten i hög grad lutar sig mot vad sakkunnig uttalar. Man måste dock, menars. 7

5.123s. 7

6.jag, fråga sig vilken betydelse sakkunnigmedverkan har för den enskildes. 7

7.patienten, som är den i domstolsförhandlingen, efter chefsöverläkarenss. 7

8.ansökan om fortsatt vård, mot vilken ett ifrågasatt frihetsberövande rik-s. 7

9.tar sig. Risken är att den enskilde upplever sig hamna i underläge och intes. 7

10.känner att han eller hon har något att sätta emot när två medicinska auk-s. 7

11.toriteter är överens om tvångets nödvändighet. Risken är också stor atts. 7

12.chefsöverläkare och sakkunnig uppfattar varandra som allierade, vilkets. 7

13.torde vara än mer den enskildes förfång. Visserligen har patienten rätts. 7

14.till offentligt biträde och finns en stödperson har denne rätt att närvaras. 7

15.vid förhandlingen. Som regel uttalar sig emellertid det offentliga biträdets. 7

16.endast om vad patienten anser i vårdfrågan och någon stödperson har, så-s. 7

17.vitt angivits i studerat rättsfallsmaterial, aldrig funnits närvarande. Enligts. 7

18.min mening måste starkt ifrågasättas om sakkunnigs medverkan, i dens. 7

19.form som lagen nu föreskriver, är ägnad att garantera den enskildes rätts-s. 7

20.säkerhet, i synnerhet om inte rättens ordförande aktivt ställer sig kritiskts. 7

21.granskande till såväl det skriftliga underlaget som till vad sakkunnig ochs. 7

22.andra uttalar vid den muntliga förhandlingen.s. 7

124

Tvångsvårdenssyfte [^8]

s.1 Allmänt om syftesbestämmelser

1.Socialberedningens förslag till en ny tvångslagstiftning för personer med allvarlig psykisk störning byggde på akutvårdsprincipen. Beredningen menade att det mer eller mindre var det akuta behovet av vård som skulle vara avgörande för om psykiatrisk vård och behandling skulle få ske med tvång. Målsättningen skulle vara att häva ett krisläge för att få en kontakt med den psykiskt störde så att en behandlingsrelation på frivillig grund kunde bli möjlig.Syftet i beredningens lagförslag var därmed att avhjälpa ett akut vårdbehov hos patienten.s. 8

2.LPT utformades i stället som en vård/ag, vilket framgår redan av lagens rubrik. Tvångsvård med stöd av lagen är sålunda inte begränsad till att häva ett krisläge, utan tvångsvård får under särskilda förutsättningar användas även sedan vårdbehovet inte kan betecknas som akut. Dock kan man aldrig i något fall göra avkall på att förutsättningarna i 3 LPT skall vara uppfyllda samtidigt, såväl i samband med intagningen som under tiden därefter. LPT:s karaktär av vårdlag innebär också, att vård med stöd av LPT inte kan komma i fråga som sanktion. Det får heller inte vara fråga om ren förvaring. Åtgärder vidtagna på grundval av lagen måste innebära någon form av omsorg om den enskilde, innefattande terapeutiska inslag. Som Europadomstolen framhållit, måste det finnas något samband mellan grunderna för ett tillåtet frihetsberövande och platsen och villkoren för kvarhållandet. Enbart en förvaring av en psykiskt sjuk person utan något syfte torde stå i strid med artikel 5 i EKMR.s. 8

3.Syftet med tvångsvården, såväl sluten som öppen, regleras i 2 andra stycket LPT. En syftesbestämmelse fyller funktionen att sätta gränser för i vilket syfte lagen får användas och tjäna som en rättningslinje vid tolkningen av de enskilda bestämmelserna. Syftesbestämmelsen kan sägas vara positivt handlingsdirigerande genom att man vid val av olika åtgärders. 8

4.125s. 8

5.måste ha siktet inställt mot syftet.Förutsättningarna för tvångsvård gers. 8

6.utrymme för olika bedömningar t.ex. huruvida den psykiska störningens. 8

7.är av allvarligt slag, om vårdbehovet är oundgängligt i lagens mening ellers. 8

8.om det finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med sam-s. 8

9.tycke. Även om lagens motiv innehåller uttalanden som begränsar ochs. 8

10.preciserar hur lagen bör tolkas och tillämpas, kan man hamna i tvivel oms. 8

11.förutsättningarnas egentliga innebörd och dess tillämplighet i ett enskilts. 8

12.fall. Syftesbestämmelsen ger därvid viss materiell vägledning. En sådans. 8

13.bestämmelse innebär också ett förbud mot andra åtgärder än sådana soms. 8

14.täcks av syftet. Ett ingripande med stöd av LPT som dikteras av andras. 8

15.ändamål, t.ex. ett oundgängligt behov av somatisk vård eller enbart avs. 8

16.sociala skäl, är sålunda inte tillåtet. s. 8

17.Syftesbestämmelsen i LPT kan dock inte användas i en för tolkningens. 8

18.utvidgande riktning. Som kommer att framgå i det följande har lagstif-s. 8

19.taren explicit uttryckt att det genom tvångslagens karaktär av komplet-s. 8

20.terande undantagsreglering följer ett allmänt krav på restriktivitet när dens. 8

21.tillämpas. s. 8

Syftet med tvångsvård enligt LPT

1.8.2s. 8

2.Av 2 andra stycket LPT framgår att tvångsvården skall syfta till att sättas. 8

3.patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emots. 8

4.det stöd som han eller hon behöver. Till skillnad från tvångsvård enligts. 8

5.LVM, som ytterst syftar till frihet från missbruk, syftar inte vård e~ligts. 8

6.__ !,_~J'till att patienten skall bli botad och "fr!J!!n" sin psykiska störning,s. 8

7.vilket i vissa fall heller inte är möjligt. Syftet med vården enligt LPT är avs. 8

8.mera kortsiktigt slag; patienten skall sättas i stånd att frivilligt medverkas. 8

9.till nödvändig vård och tvångsvården skall inriktas på detta.7s. 8

10.I motiven till 1991 års lag, då endast sluten psykiatrisk tvångsvårds. 8

11.kunde komma i fråga, anfördes att en ledande tanke i modern psykiatris. 8

12.är att det psykiska tillfrisknandet så långt möjligt bör bygga på en aktivs. 8

13.medverkan av patienten. Därför är tanken att nödvändiga vårdinsatsers. 8

14.som sker utan klart stöd från patientens sida måste syfta till att "skapas. 8

15.förutsättningar för en tillfredsställande behandlingskontakt i frivilligs. 8

16.form så snart det låter sig göra"(kurs. här). Därav följer, anfördes det, atts. 8

17.tvånget i anslutning till omhändertagande och behandling, i princip, skalls. 8

(i)

(

1.126 ses som en undantagsföreteelse fil' tf,:rtporär a~t_.Syftet bör, enligt lagens motiv, vara att tillgodose ett helt oundgängligt behov av sådan psykiatrisk vård som ges efter intagning på en vårdinrättning och därigenom göra det möjligt för patienten att medverka till fortsatta psykiatriska stöd-och behandlingsinsatser på frivillighetens grund. Tvångsanvändning i reglerade former måste således, anförde föredragande statsråd, anses nödvändig i vissa fall "för att säkerställa att psykiatrisk vård och behandling skall komma igång och ges rimliga förutsättningar för att kunna genomföras" (kurs. här).s. 8