81.Mot mina resonemang invänds vid det här laget säkert – bland annat! – dels att där ändå fanns ett relativt frikostigt mandat från SRK i frågorna, dels (som redan har nämnts) att skillnader i bedömning ju kan åstadkommas också på annat sätt än genom tillskrivandet av formell roll, särskilt genom differentiering i det straffvärde som åsätts respektive persons agerande. Och, verkar fortsättningen på det senare ledet vara, om sådana alternativa möjligheter till skiktning finns, då behöver det liksom inte spela så stor roll hur man gör (cid:23)(cid:18) rubriceringsmässigt. Och då kan man, exempelvis i ett fall som NJA 1996 s. 27 (”Sturecompagniet”), tycka det vara lämpligt att rubricera även B (som bar vapnet) som gärningsman. Och om det inte spelar så stor roll hur man formellt rubricerar personer så borde det vid behov vara tillåtet att låta andra överväganden väga tyngre, och att därmed göra på det sätt som allt sammantaget (med också annat taget i beaktande) är lämpligast. Och detta mest lämpliga sätt skulle då vara utökad användning av gärningsmannarubricering (eftersom vi menar det vara viktigt att bra signalverkan uppnås, genom att det markeras att det straffas ordentligt, och sådan signalverkan uppnås bäst genom gärningsmannarubricering).s. 68
Citat i kontext
Stycket
Citerar