Stycket

76.(cid:23)(cid:15) De leder till att en alltför stark vikt läggs vid vad människor vill ska hända. Låt oss beröra ytterligare ett fall, i vilket det yttre förloppet var bättre kartlagt än i Göteborgsfallet, något som gör det möjligt att diskutera ”renare” ideologiska ståndpunkter, frikopplade från behovet av att kunna fälla för något alls. Dessa ståndpunkter av intresse återfanns i nästa fall i åklagarens argumentation, vilken dock – skall sägas – i just denna fråga inte hade framgång. I fokus för diskussionen är frågan när gärningsmannarubricering är befogad. (cid:21)(cid:15)(cid:19)(cid:15)(cid:20)(cid:1)(cid:47)(cid:43)(cid:34)(cid:1)(cid:18)(cid:26)(cid:26)(cid:23)(cid:1)(cid:84)(cid:15)(cid:1)(cid:19)(cid:24) I NJA 1996 s. 27 (”Sturecompagniet”) åtalades två personer, A och B, för mord och försök till mord, för att enligt åklagarens gärningsbeskrivning ”tillsammans och i samråd … ha skjutit ihjäl” fyra personer och försökt skjuta ihjäl flera andra. Vid fortsatt läsning av gärningsbeskrivningen framgår dock att det endast var A som de facto påstods ha skjutit alls. I fråga om B sades i stället att han ”– förutom att han på olika sätt stärkt A i dennes föresats att öppna eld – haft vapnet dolt under sin rock och på så vis oförmärkt burit fram det till utgångsläget för eldöverfallet”. Tingsrätten stannade dock i fråga om B för medhjälpsansvar. I hovrätten argumenterade åklagaren ånyo för att B skulle dömas för mord och mordförsök. I andra hand yrkades ansvar för medhjälp till samma brott. När hovrätten inte fann styrkt att B hade uppsåt i förhållande till att det skulle dödas föll också frågan om ansvar ”tillsammans och i samråd”. I HD yrkades det – till slut – ansvar endast för medhjälp i fråga om B, i första hand till mord och försök till mord. HD fann inte styrkt att B hade erforderligt uppsåt, varför B fälldes för medhjälp till grovt vållande till annans död och medhjälp till grovt vållande till kroppsskada (något som också innebar att frågan om medgärningsmannaskap föll).s. 66