Stycket

59.När väl ett medverkansobjekt etablerats skall enligt BrB 23:4 3 st. var och en medverkande hållas ansvarig ”efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last”. Här framträder det självständiga och flexibla ansvar som tillskapades genom SRK:s försorg. Ett tidigt exempel i praxis är NJA 1959 s. 254 (”isotopfallet”). Två personer fälldes där för medhjälp, av grov oaktsamhet, till spridande av gift, trots att någon gärningsman inte kunde fällas (eller knappt ens uppbringas). I tidigare nämnda ”rockfall”, NJA 1963 s. 574, fälldes rockhållaren för medhjälp till misshandel, inte för medhjälp till rån, då han bedömdes ha uppsåt till de andras misshandelsbrott men inte till det olovliga tagandet. Det är även möjligt att spela med uppsåt och oaktsamhet hos olika deltagare, förutsatt att den aktuella objektiva gärningen är straffbelagd som både oaktsamt och uppsåtligt brott (i BrB aktualiseras därvidlag främst kap. 3). I NJA 1996 s. 27, ”Sturecompagniet”, fälldes den person som bar vapnet fram till mordplatsen för oaktsam medhjälp till gärningsmannens uppsåtliga dödande. Medhjälparens brott rubricerades som medhjälp till grovt vållande till annans död. (cid:116)(cid:1)(cid:37)(cid:202)(cid:83)(cid:78)(cid:70)(cid:69)(cid:1)(cid:77)(cid:202)(cid:78)(cid:79)(cid:66)(cid:83)(cid:1)(cid:87)(cid:74)(cid:1)(cid:81)(cid:77)(cid:66)(cid:68)(cid:70)(cid:83)(cid:74)(cid:79)(cid:72)(cid:1)(cid:74)(cid:79)(cid:80)(cid:78)(cid:1)(cid:78)(cid:70)(cid:69)(cid:87)(cid:70)(cid:83)(cid:76)(cid:66)(cid:79)(cid:84)(cid:80)(cid:67)(cid:75)(cid:70)(cid:76)(cid:85)(cid:70)(cid:85)(cid:15)(cid:1)(cid:37)(cid:70)(cid:1)(cid:80)(cid:85)(cid:87)(cid:74)(cid:87)(cid:70)(cid:77)- aktigt accepterade formerna för gärningsmannaskap vilka existerade vid tiden för Lindomefallet – här alltså använt som tidsmarkör – var i huvudsak de följande.s. 52