1.tion of the parties even if this differs from the literal meaning of the words. Avtalsfrihet, partsviljans prioritet och dialektik mellan subjektivt och objektivt i tolkningslaran: Den klassiska avtalsratten bestâr.1248 8.3.3.4 I kamp mot texten — rattspraxis Avtalsratten bestâr. Av denna anledning - och for att ta ett sista exempel - mâste aven funktionalistens relation till rattspraxis i avtalsrattsliga frâgor vara anstrangd. Med en konsekvent funktionalistisk hâllning kan man, nârmare bestamt, omöjligen acceptera de skal som domstolarna anger till stöd för utgângen i avtalsrattsliga mâl - inte som de stâr skrivna, vilket vill saga att funktionalisten har svârt att hantera praxis soms. 37
2.437s. 37
3.ter?.1249 Man kan acceptera utgângen, i enskilda fall, men skâlen mâstes. 38
4.omtolkas, i större eller mindre utstrâckning, för de âr avfattade i en ter-s. 38
5.minologi som bekrâftar och reproducerar det klassiska avtalsbegrep-s. 38
6.pet.1250 Avtal ingâs genom en överenskommelse, frivilligt - vilket ger atts. 38
7.man löser avtalsrâttsliga problem genom att diskutera vad parterna sagts. 38
8.och gjort, och hur det som de sagt och gjort skall förstâs giver kontexten.s. 38
9.Det âr naturligtvis ingen absolut sanning, men sâ kan utgângspunktens. 38
10.för analysen av de avtalsrâttsliga problemen anges — om man âr intresse-s. 38
11.rad av att ge en râttvisande bild av hur domstolarna faktiskt resonerar. Ochs. 38
12.med det "faktiska" resonemanget avses dâ det resonemang som domsto-s. 38
13.len har redovisat i sina skâl, i texten. Hâr mâste vi alltsâ avstâ frân att, pâs. 38
14.det för den realistiska analysen karakteristiska viset, postulera en faktici-s. 38
15.tet bakom texten - som skall rymma domstolens egentliga resone-s. 38
16.mang.[^1251]s. 38
17.438s. 38
18.För att belâgga resen hâr kan det râcka med ett exempel - om det âr tillrâckligt extremt.1252 Det kan vara lâmpligt att ta ett fall av sâ kallat realhandlande, för det antas regelmâssigt i den objektivistiskt inriktade litteraturen att det icke-verbala handlandet pâ nâgot sâtt inte âr ett fullt lika giltigt uttryck för viljan som den skriftliga eller muntliga förklaringen. Ordet âr, sâ som vi tânker, det paradigmatiska uttrycket för anden.1253 Sârskilt lâmpligt kan det vara att ta ett parkeringsfall - för ”parkeringsfallen” spelar symboliskt en avgörande roll i berâttelsen om den gradvisa objektiveringen av avtalsrâtten, sâ som denna traderats till oss. Och hâr âr det ju frâmst Grönfors som stâr för traderandet. Han skriver:s. 39
19.439s. 39
20.kommer, och dârmed tillskapades den helt nya kategorin faktische Vertragsverhâlt-s. 40
21.nisse. Râttsfiguren tyst viljeförklaring kunde inte strâckas ut ânda dit utan över-s. 40
22.gavs genom att det praktiska behovet tryckte pâ.1254s. 40
23.Grönfors eget parkeringsfall blir HD:s dom i NJA 1981 s 323. Lât migs. 40
24.referera:s. 40
25.NJA 1981 s 323. Frâgan i mâlet gâllde huruvida en bilförare genom att stâlla sins. 40
26.bil pâ en avgiftsbelagd parkeringsplats hade ingâtt ett bindande avtal med ett par-s. 40
27.keringsbolag. HD inleder sina domskâl med följande pâstâende: ”Systemet meds. 40
28.avtalsgrundade parkeringsavgifter bygger pâ tanken att bilföraren genom atts. 40
29.utnyttja parkeringsplatsen accepterar de villkor och bestâmmelser som ârs. 40
30.anslagna dâr” och kan dârpâ konstatera att "konstruktion[en] har godtagits is. 40
31.râttspraxis”. Domstolen gör dock nu det förbehâllet att de anslagna villkorens. 40
32.mâste vara sâ tydligt utformade att de inte rimligen kan missförstâs. Det som prö-s. 40
33.vas i mâlet âr huruvida detta kriterium kan anses uppfyllt i den specifika situatios. 40
34.nen. Svaranden hade nâmligen gjort gâllande att han inte hade parkerat, utans. 40
35.endast stâllt upp bilen en kortare tid, för pâlastning, och enligt de aktuella villkos. 40
36.ren ingicks parkeringsavtalet genom ”[p]arkering inom omrâdet”. HD hanterars. 40
37.det sâlunda grundlagda problemet genom att relatera till defınitionen av parke-s. 40
38.ringsbegreppet i dâ gâllande vâgtrafıkkungörelse. Det âr rimligt, synes domstolens. 40
39.mena, att som bilförare utgâ frân att termen "parkering" har en och samma bety-s. 40
40.delse i trafıksammanhang. Enligt trafıkkungörelsen hânfördes inte uppstâllnings. 40
41.av fordon under kortare tid för lastning till parkering och av den aktuella skyltenss. 40
42.text framgick inte att ordet skulle förstâs pâ nâgot annat sâtt. Emedan bilförarens. 40
43.sâledes inte rimligen hade kunnat förstâ situationen sâ som parkeringsbolagets. 40
44.hâvdade att den skulle förstâs, hade, konkluderar HD, nâgot avtal med det avs. 40
45.bolaget pâstâdda innehâllet inte kommit till stând.s. 40
46.I denna text finner Grönfors bekrâftelse för sin teori. Avtalet grundass. 40
47."direkt" pâ det faktiska handlandet. Men - och det âr hela poângen hâr -s. 40
48.han kan bara stödja sin uppfattning pâ texten genom att samtidigts. 40
49.underkânna den. Och det âr enkelt att se vad i HD:s argumentation soms. 40
50.inte vinner Grönfors gillande. Domen grundas ju pâ ett regelrâtt tolk-s. 40
51.ningsresonemang. Frâgan blev om den skylt som fanns uppsatt vid infar-s. 40
52.ten till parkeringen rimligen skulle förstâs sâ, att bilförarens specifıkas. 40
53.agerande i fallet omfattades av de av parkeringsbolaget utfârdade villkos. 40
54.ren. Vad HD sâger âr i klartext, att ett parkeringsbolag som vill krâvas. 40
55.pengar av bilister vars beteende inte faller inom ramama för det typiskas. 40
56.parkerandet - det beteende som enligt gâllande sociala koventioner betyders. 40
57.1254 Grönfors, Avtalsgrundande râttsfakta s 52 och 53 f. Jfr ovan n 213.s. 40
58.440 att man ar skyldig att erlâgga parkeringsavgift - mâste se till att kommunicera denna vilja tydligt.1255 I detta resonemang ser Grönfors en viljedogmatisk modell och subjektiverande omskrivningar.1256 Texten döljer alltsâ en underliggande realitet. Egentligen har HD, trots att den inte uttrycker sig sâ, grundat domen direkt pâ det faktiska handlandet. Men âger vi inte Grönfors förmâga att skilja ”realiteterna” frân "dogmerna", fâr vi hâlla oss till det som faktiskt ar givet, det vill saga texten, och denna motsager de facto Grönfors tes. Vad HD faktiskt sager, ar att parkeringsavtal, precis som avtal i allmanhet, ingâs genom en överenskommelse, vars förefıntlighet och innehâll âr att faststâlla genom tolkning av de vid det aktuella tillfâllet synliga tecknen.1257s. 40
59.Mark ocksâ, att det inte blott âr vissa fraser och uttryck som mâste strykas ur domskâlen, om man vill ge Grönfors funktionalistiska lâsning genomslag. Hela resonemangets struktur faller. Hans tolkning âr radikalt skeptisk. Som varje annan râttsvetare som uppfyllts av den funktionalis tiska anden tar han sig râtten att helt enkelt sâtta sig över texten.1258 Viljan ar alltjâmt âven den svenska avtalsrâttens sammanhâllande princip,1259 i ett visst vâsentligt avseende: Trots trycket frân den hârskande antitraditionalistiska teorin bestâr den materiella avtalsrâttens former i grunden oförândrade.1260 Orden - "avtal”, "misstag", "tolkning”, "râttshandling”, ”anbud” och "accept”, "förutsâttningar”, ”partsvilja”, "villkor”, "avsikt", ”insikt” och sâ vidare - tvingar den konsekvente funktionalisten att ta avstând frân det avtalsrâttsliga sprâket, sâ som det tills. 41
60.441s. 41
61.exempel anvânds av domstolarna - det sprâk som ocksâ âr funktionalis-s. 42
62.tens eget, sâvida han eller hon i praktiskt hânseende âr avtalsrâttare.1261s. 42
63.Funktionalisten kan göra Derridas fras: ”Jag har bara ett sprâk och dets. 42
64.âr inte mitt”, till sin.1262s. 42
Metafysiken later ingen slippa undan
1.Det âr givet att funktionalismen skâr sig med det existerande juridiskas. 42
2.sprâkbruket. Sâ mycket har stâtt klart frân början. Lundstedt kundes. 42
3.konstatera att Unden med sitt funktionsbegrepp hade "förfalskat râtts-s. 42
4.sprâket”.1263 Det var enligt Lundstedt tydligt, att de râttsverkningar soms. 42
5.sammanfattades i det Undenska âganderâttsbegreppet inbegrep des. 42
6.tvângsreaktioner som drabbar den som krânker âgarens râtt som ens. 42
7.yttersta konsekvens.1264 Men det tycktes svârt att förena denna tankes. 42
8.med de i litteraturen faktiskt anvânda uttryckssâtten:s. 42
9.Denna iakttagelse âr, sâvitt jag kan se, alldeles korrekt, och den tâl atts. 42
10.generaliseras. Sâ lânge vi befınner oss i ’’râttssprâket”, sâ lânge vi talars. 42
11.juridiska, som man skulle kunna uttrycka det - det vill sâga sâ lânge soms. 42
12.442 vi faktiskt âgnar oss at juridik - sâ tillerkânner vi genom vârt sprakbruk de specifikt juridiska fenomenen existens. Dessa fenomen ar det som jurister talar om och det som de rattsliga texterna handlar om. De tillskrivs existens just som personerna, handelserna och föremâlen i en saga tillskrivs existens av berattaren och just som massa, hastighet och energi tillskrivs existens i fysiken och just som nyhetshândelserna och vâdret till skrivs existens av morgonnyheterna. Det finns, om vi far tro juristerna,s. 42
13.f en rattslıg verklighet. -s. 43
14.Rattslig verklighet? Ratten ar en sak och verkligheten en annan, eller hur? Det âr en grundförutsâttning för all instrumentell râttsuppfattning - verkligheten âr det som râtten reglerar, liksom tar sikte pâ.1266 Med ”râttslig verklighet” menas emellertid hâr ingenting "metafysiskt" - i bemârkelsen utomvârldsligt - eller pâ andra sâtt suspekt, bara den realitet som varje given râttslig text iscensâtter. ’’Verkligheten âr det som undersöks inom en viss vetenskap”, skriver Hakan Andersson,1267 i syfte att utplâna den skillnad mellan natur- och humanvetenskapen, sârskilt juridiken, som det scientistiska tânkandet insisterar pâ nâr det gâller tillförlitlighet - och man skulle kunna tillâgga, om man inte vill ge vetenskapen monopol pâ det verkliga, att verkligheten inte blott âr det som undersöks, utan ocksâ det som mâlas, âterberâttas, spelas upp, skanderas, tillbeds och pâ otaliga andra sâtt framstâlls, eller kommer till tals, i de myriader av livsformer som vârlden kânner.1268 Poângen âr dâ inte, att vi i teorin mâste tânka oss en ”multiplicitet av vârldar” (hur det verkligens. 43
15.443s. 43
16.ytterst sett âr, i filosofisk mening, kan vi har med fördel lâmna ur rak-s. 44
17.ningen), utan helt enkelt att det finns en oöverskâdlig mângd av diskur-s. 44
18.ser som alla gör ansprak pa att saga som det âr (”det” kan, annorlundas. 44
19.uttryckt, inte förstâs entydigt). I detta avseende âr inte blott naturveten-s. 44
20.skapen likstâlld med humanvetenskapen.1269 Sâ lânge vi spelar spelets. 44
21.mâste vi ta dess specifıka underliggande sanningsansprâk pâ allvar. Dets. 44
22.gâller en sağa likafullt som en forskningsrapport:1270s. 44
23.A: ”Det var en gâng en gumma som bodde i ett hus...”s. 44
24.B: "Nej, vânta nu! Hur vet du det? Det dâr âr ju bara en saga...”s. 44
25.Eller anta, för att gâ över till juridiken, att ett ombud under förhandlings. 44
26.i domstol skulle göra gâllande att hans klient inte kan vara betalnings-s. 44
27.skyldig emedan det faktiskt inte finns vare sig nâgra râttigheter ellers. 44
28.nâgra förpliktelser. Vad man gör, nâr man mot en sağa invânder att dens. 44
29.âr pâhittad, eller nâr man i ett civilmâl börjar diskutera râttigheternass. 44
30.ontologiska status, âr att bryta mot spelets regler.1271 Nâr man hör pâ ens. 44
31.saga lyssnar man och nâr man argumenterar inför domstol hâller man sigs. 44
32.444 till bevisfrâgorna och den rattsliga argumentationen. I sağan finns det drakar, i domstol finns det rattigheter och i den teoretiska fysiken finns det (kanske) superstrangar.1272s. 44
33.I avtalsratten finns det avtal. Det framgâr redan av disciplinens namn, det följer av avtalslagens rubrik, och det bekraftas av varje enskild avtalsrattslig text, av varje stycke av den avtalsrattsliga diskursen.s. 45
34.Det avtalsbegrepp som pa detta satt star upp fran den avtalsrattsliga texten âr lângtifrân substanslöst. Det har en mycket specifik karaktar, om an komplex och lângtifrân motsagelsefri. Avtalsbegreppet balanserar mellan det subjektiva och det objektiva, mellan viljan och förklaringen, mellan det faktiska och det rattsliga, mellan det privata och det offentliga. Det handlar om rattvisa, och om förhâllandet mellan regel och fall. Det stâr mitt emellan tolkning och rattstillampning. Och det har sin egen tidslogik.s. 45
35.Nu menar jag inte att man kan komma nâgonvart i avtalsratten genom att försöka betrakta dessa kvaliteter in abstracto, utan snarare att detta (och mera) ar vad de avtalsrattsliga texterna handlar om. Jag menar inte heller att avtalsbegreppet ar statiskt och evigt. Avtalsratten âr förânderlig och den har en geografi. En avtalsrattslig utsaga frân en annan tid och en annan plats kan man sâledes som svensk avtalsrattare komma att stâ frâmmande inför, men den kan lika gârna framstâ som sjâlvklar. Nâr Lord Hoffman i den uppmarksammade domen i Investors Compensation Scheme ltd v West Bromwich Building Society (1998) uttalar:s. 45
36.Interpretation is the ascertainment of the meaning which the document woulds. 45
37.convey to a reasonable person having all the background knowledge which woulds. 45
38.reasonably have been available to the parties in the situation in which they weres. 45
39.at the time of the contract.1273s. 45
40.445s. 45
41.... sâ klingar det familjârt i den svenska avtalsrâttarens öron. Detta âr jus. 46
42.vâsentligen överensstâmmande med den stândpunkt som svensk râtts. 46
43.öppet intagit âtminstone sedan tiden för avtalslagens införande. För eng-s. 46
44.elska jurister var dock Lord Hoffmans uttalande radikalt nâr det kom -s. 46
45.för hâr raderas synbarligen grânsen mellan ’’literal” och ’’contextual”s. 46
46.interpretation. Pa denna punkt har det râtt en kulturell skillnad mellans. 46
47.svensk och engelsk râtt, som kan sâgas ha varit betingad bland annat avs. 46
48.den stora betydelse som engelsmânnen traditionellt har tillmâtt formens. 46
49.och sârskilt da texten, sjâlva avtalsdokumentet.1274 Den engelska instâll-s. 46
50.ningen hâr ligger dock inte helt bortom horisonten for den svenska för-s. 46
51.stâelsen av avtalsrâtten.1275 Âven vi skiljer den bokstavliga meningen frâns. 46
52.den kontextuella - lât vara utan att göra nâgot större nummer av det.s. 46
53.Under tolkningen kan vi stâlla frâgan hur orden som sâdana skall förstâss. 46
54.— ”i enlighet med allmânt sprâkbruk” eller nâgonting ditât. Och dens. 46
55.innebörd som pâ sâ sâtt kan avlockas texten kan kontrasteras med dens. 46
56.som synes följa av kontexten - avtalstexten i övrigt, affârssammanhanget,s. 46
57.parternas gemensamma historia och andra bakgrundsdata. Âven svensks. 46
58.avtalsrâtt rymmer sâledes spânningen mellan ordalydelsetolkning ochs. 46
59.kontextuell tolkning, men hos oss âr den inte lika pâtaglig - hâr finnss. 46
60.ingen strid mellan litteralister och kontextualister.s. 46
61.Denna hastiga komparativa utblick kan vi sammanfatta i pâstâendet,s. 46
62.att den svenska avtalsrâttens ontologi i det undersökta avseendet struktu-s. 46
63.rellt sett tycks pâminna om den engelska avtalsrâttens ontologi, att dessas. 46
64.bâda ontologier har nârmat sig varandra i och med avgörandet i Investors,s. 46
65.men att de inte desto mindre skiljer sig ât vad gâller historisk utveckling,s. 46
66.anda och betoning (vi kan ocksâ förvânta oss, att vidare undersökningars. 46
67.skulle röja klara systematiska skillnader).1276 Avtalsrâtten sâtter sin egens. 46
68.446 ontologiska ordning, i den bemarkelsen att den utsager att avtal finns och att de ar av en viss beskaffenhet. Avtalet kan saledes manifestera sig i en text - ett kontrakt. Avtalstexten har en viss mening, som kan utrönas genom tolkning. Tolkningen sker med hansyn tagen till kontexten, och darmed har vi att râkna med en spanning mellan text och kontext, mel lan lydelse (konventionell innebörd) och sammanhang (individuell inne börd).1277s. 46
69.447s. 47
70.Detta âr ett utsnitt ur avtalsrâttens mest elementâra ontologi. Avtalsbes. 48
71.greppet, sâ som det bestâms av de avtalsrâttsliga texterna, har obestridli-s. 48
72.gen bland annat denna substans.s. 48
73.Att pâ detta sâtt tala om ’’ontologi” och ’’substans” âr naturligtvis âgnats. 48
74.att provocera det oreflekterat funktionalistiska tânkandet.1278 Lât vara,s. 48
75.kan funktionalisten invânda, att det juridiska sprâket har en substantiells. 48
76.prâgel. Det kan hânda att vi fortfarande talar om de râttsliga fenomenens. 48
77.som om de ”fanns”, det vill sâga som om de hade substans, men det âr i sâs. 48
78.fall bara dârför att det âr ândamâlsenligt.1279 Nâr vi till exempel i dens. 48
79.moderna avtalsrâtten lâmnar utrymme för avtalsfriheten sâ gör vi dets. 48
80.inte dârför att vi tror att avtalet har sin grund i viljan, eller nâgontings. 48
81.sâdant, utan dârför att det âr rationellt, i ett samhâlleligt perspektiv.s. 48
82.Âtminstone i râttsvetenskapen mâste den sjâlvklara utgângspunktens. 48
83.vara, att vi inte âr bundna av den i sprâket nedlagda râttsideologin. Vis. 48
84.har att berrakta vâra begrepp râttsfunktionellt, det vill sâga utan att fâstas. 48
85.avseende vid den historiskt betingade sprâkliga utformning som de râkars. 48
86.ha fatt. För tanken kan vâl inte vara, att vi skall bete oss som barn, soms. 48
87.tror pâ den saga de fâr berâttad för sig. Det âr vetenskapligt sett oförsvar-s. 48
88.ligt - eller det âr vad funktionalisten tror.s. 48
89.Nu, ett sekel efter den modernistiska filosofıns genombrott, âr det vâls. 48
90.emellertid snarare tvârtom. Visserligen har mânga svenska jurister, soms. 48
91.Nils Jareborg anmârker, ”fâtt lâra sig att den anti-metafysiska instâllning,s. 48
92.448 som den logiska positivismen delar med uppsalaskolans filosofı, har en solid grundval”,1280 och det innebâr rimligen i sig att denna uppfattning har en grund i traditionen ... men nâgon annan grund har den vâl inte.1281s. 48
93.Lât oss vara vetenskapliga.1282 Vad âr ett begrepp? Det âr naturligtvis ingen enkel frâga. Under idehistoriens gang har författare med veten skapliga, filosofiska eller pâ andra sâtt teoretiska pretentioner, ofta yttrat sig om "begreppen", och det har kanske inte alltid stâtt klart vad som nârmare bestâmt utmârker ett ’’begrepp”. Begreppsbegreppet blev viktigt till exempel under revolten mot idealismen. Hâgerströms argumentation var logiskt-begreppslig. Freges filosofi syftade till att i vetenskapens namn satta en begreppsskrift (Begriffsschrift) i det naturliga sprakets stalle. Och den analytiska filosofin sag ”the logical analysis of concepts” som sin huvuduppgift. Grundiden bakom dessa rörelser var att spraket i vetenskapens namn genom begreppsanalys skulle renas fran sina logiska ofullkomligheter. Och vi har under studierna av rattighetsdebattens historia kunnat se vad detta innebar i konkreta termer. Grunden for denna specifika form av scientistisk analys har dock for lange sedan ryckts undan. Man har kommit att betrakta förestâllningen, att det ar vetenska pens uppgift att logiskt överpröva spraket, som suspekt. For med vilken ratt skiljer man egentligen begreppet fran det levande spraket? Med en formulering hos den amerikanske fılosofen Hilary Putnam:s. 49
94.449s. 49
95.Och ser vi till sprakbruket i avtalsratten kan vi konstatera att avtalsbe-s. 50
96.greppet uppenbarligen inte ar ett kopplingsbegrepp. Relationen mellans. 50
97.avtal och tolkning ar, till exempel, inte atkomlig for en funktionalistisks. 50
98.analys - man maste se efier om man ar intresserad. Det avtalsrattsligas. 50
99.spraket kan inte brytas ned i funktionella samband mellan rattsfakta ochs. 50
100.râttsföljder utan att innehallet gar förlorat. De avtalsrattsliga fenomenens. 50
101.kan, annorlunda uttryckt, inte förstâs rattsfunktionellt. Och detta berors. 50
102.ju pa att den funktionalistiska rattsaskadningen inte syftar till att uppnâs. 50
103.förstâelse. Man ville inte förstâ den traditionella juridiken, utan slâ sig fris. 50
104.fran den. Rattsfunktionalismen var en explicit reformistisk rörelse. Rattig-s. 50
105.hetsdebattens deltagare var alla, som vi sett, övertygade om att den gamlas. 50
106.juridiken var fullkomligt belamrad med metafysisk brate - och att sjalvas. 50
107.möjligheten att bedriva en vetenskaplig juridik hangde pa, att vi kundes. 50
108.fİnna ett satt att rensa ut denna.1284s. 50
109.Bland de förestâllningar som bar upp denna ideologi marks den enklas. 50
110.meningsteori som avkraver orden "semantisk referens” for att tillerkannas. 50
111.dem mening. Kan vi inte finna nagra avtal, nagra juridiska personer ellers. 50
112.nâgon aganderatt i ”den empiriska erfarenheten” sa ar de korresponde-s. 50
113.rande orden att betrakta som meningslösa och borde avskaffas alternativts. 50
114.omtolkas till ”funktionsbegrepp”. Bibehaller vi inte blott termerna utans. 50
115.aven sprakbruket - och pastar till exempel att ett avtal i ett enskilt falls. 50
116.föreligger dârför att en korrekt tolkning ger att en gemensam partsavsikts. 50
117.far anses föreligga - sa ar det per definition begreppsjurisprudens, oveten-s. 50
118.skapligt, ett uttryck för naturrâttsliga förestâllningar.s. 50
119.450s. 50
120.Problemet med denna analys âr bara, att det inte finns nagon som helst anledning att anta, att den som talar om avtal och partsvilja, som om sâdana fenomen verkligen fanns, gör sig skyldig till ett misstag.1285 Alla som överhuvudtaget talar om nagonting, talar i denna mening ”som om” de ifragavarande objekten fanns1286 — och det visar, att detta ”som om” âr överflödigt. Iden att till exempel de juridiska begreppen i betydande utstrackning ar fiktioner - rent systematiska konstruktioner eller framstallningstekniska hjalpmedel - förutsâtter för. sin meningsfullhet att det finns en realitet att kontrastera det fıktiva mot, och denna realitet ar hos Unden och hos Ross - hos alla de vetenskapare som hoppades undkomma idealismen - drömmen om den empiriskt konstaterbara verkligheten, som all riktig vetenskap maste förhâlla sig till. Det ar en dröm som har gatt i kras. Det logiskt-positivistiska vetenskapsidealets ”verklighet” har i sin tur blivit en fiktion.1287 Det ar farligt att jaga fiktio ner, som Jhering paminner oss:s. 51
121.451s. 51
122.Der Kobold der Fiktion râchr sich oft bitterlich an denen, die ihn verfolgen!1288s. 52
123.Det ar inte ens lângre möjligt att dela den modernistiska övertygelse soms. 52
124.beharskade det unga nittonhundratalets intellektuella liv. Det âr bara dets. 52
125.inlarda beteendet som pa sina hâll dröjer sig kvar. Hâgerströms realitets-s. 52
126.begrepp, de logiska positivisternas vetenskapssyn och sa vidare, kan vi nus. 52
127.inte betrakta som annat an avslutade kapitel i metafysikens historia. Dets. 52
128.finns ingen identifierbar och enhetlig realitet som man kan krava att des. 52
129.akademiska disciplinerna skall vara inriktade mot. Distinktionen mellans. 52
130.realitet och fiktion har visat sig omöjlig att uppratthâlla. Följaktligen ars. 52
131.de juridiska begreppen begrepp som alla andra.1289s. 52
132.Nu galler:s. 52
133.1) Det har aldrig funnits nagon naturratt.s. 52
134.2) Det gar inte att fly fran metafysiken.s. 52
135.Det har aldrig funnits nagon naturratt dârför att det inte gar att fly frans. 52
136.metafysiken. ”Naturratten” skall ju vara den premoderna, ovetenskapligas. 52
137.juridiken - det vill saga den juridik som bygger pa metafysik.1290 Mens. 52
138.452 om distinktionen mellan vetenskap och metafysik ar ohallbar - och det ar den - sa kan vi inte heller skilja ”naturrâtten” fran ”den moderna juri diken”.1291s. 52
139.I avtalsratten talar vi om avtal, förutsâttningar, partsvilja och sa vidare — och ger pa sa sâtt liv at dessa fenomen. Det ar metafysik, om man vill.1292 Men om det ar metafysik, sa ar talet om ”fârglösa mellanbegrepp”, "funktioner", "dogmatiska överbyggnader", ”râttslivets realiteter” (sic!) och ”hegreppsjurisprudens” exakt lika metafysiskt. Aven genom rattsfunktionalistens terminologi grundlaggs naturligtvis en ontologisk ordning, och denna har som sadan ingen prioritet framför den motsvarande ontologi som de traditionella juridiska begreppen ar förbundna med och hör hemma i. Rattsfunktionalisten kan inte visa, att de objekt som han eller hon föredrar att tala om, ar mer verkliga an den ’’traditionella” juridikens objekt.1293 Han eller hon ser inte verkligheten klarare an traditionalisten — trots att den funktionalistiska terminologin innehaller sarskilt manga ord som tycks vilja antyda att funktionalismen har ett övertag i detta hânseende (det talas mycket om saklighet, fakta och realiteter). Ar man funktionalist sa ar man det av precis samma skal som den som ar ’’traditionalist” ar traditionalist (om det nu finns nagra sâdana): dârför att man har fatt lara sig att vara det, dârför att man tars. 53
140.453s. 53
141.efter vissa auktoriteter, dârför att man har insocialiserats i en viss kul-s. 54