AD 2005 nr 49 (Vaxholmsmalet 268/04). För en fullstândig redogörelse se Sigeman, T., Fri rörlighet för tjânster och nationell arbetsrâtt, ERT nr 3/2005 s. 465—495. Se âven Sigeman, T. och Inston, R., The Freedom to Provide Services and the Right to Take Indus trial Action - An EC Law Dilemma, Juridisk Tidskrift 2006-07, s. 365 ff.
1.SKRIFTER FRÂNs. 5
2.JURIDISKA FAKULTETEN I UPPSALAs. 5
3.109s. 5
4.Redaktör: Petter Asps. 5
Fri rörlighet för tjânster
— tolkning av artikel 49 EGF
Susanne St Clair Renard
rdiska bibliotag
-10- 1 8
1.Uppsalas. 7
JUSTUS FÖRLAG
Förord
1.Det âr med stor tillfredstâllelse som jag nu lâmnar ifrân mig detta arbete, som varit min följeslagare under sâ lâng tid. Till er andra som inte heller vandrat den utstakade vâgen utan pâ grund av egna val eller livets oförutsâgbarhet bâr pâ ofullbordade projekt sâger jag, hâll ut, slâpp inte taget. Tids nog kommer den tid, râd och sinnesro som krâvs.s. 9
2.Gynnsamma samverkande faktorer har gjort att jag kunnat slutföra mitt arbete. Viktigast har varit min handledare, Torbjörn Andersson, som kom in i avhandlingsarbetet vid precis râtt tidpunkt, och med klokt hand lag tillförde arbetsglâdje och tillförsikt. Stort tack för konstruktiv kritik och intressanta diskussioner! Min tidigare handledare Göran Lysen, som hann gâ i pension under resans gang, har inspirerat till ett spannande och dynamiskt amnesval vars företrâdare aldrig tillâts vila pa redan inhamtade kunskaper. Tack ocksâ till Kristina Stahl och Tore Sigeman som last och kommenterat delar av manuset.s. 9
3.Manga andra har ocksa bidragit. Vanner och kollegor vid Juridiska Institutionen i Uppsala har genom âren stöttat med kunskap, engagemang och omtanke. De senaste ârens EU-luncher med doktoranderna vid Juridiska Institutionen i Stockholm har varit vardefulla, vilket ocksa givetvis kan sagas om mina fantastiska arbetskamrater vid Högskolan pa Gotland.s. 9
4.Eva O’Reilly har varit till ovârderligt hjalp med nitiskt letande efter oklarheter i den framvaxande texten samt med översâttning av den engelska sammanfattningen. I det hektiska fârdigstâllandets sista fas har Asa Skoglund och Ulla Collen hjalpt mig med korrekturlasning.s. 9
5.For finansiellt stöd i olika former vill jag tacka Juridiska fakulteten i Uppsala och Högskolan pâ Gotland. Tryckningsbidrag har beviljats frân Emil Heijnes stiftelse for rattsvetenskaplig forskning. Visby i augusti 2007 Susanne S:t Clair Renards. 9
6.5s. 9
Innehâll
Fri rörlighet för tjânster enligt artikel 49 19
1.1.1 Inledning 19s. 11
2.1.2 Kontext 21s. 11
3.1.3 Syfte 22s. 11
4.1.4 Metod 23s. 11
5.1.5 Tidigare forskning 25s. 11
6.1.6 Disposition 26s. 11
Tjânstebegreppet 29
1.2.1 Inledning 29s. 11
2.2.2 Tjânsten 29s. 11
3.2.3 Tjânsteutövare 31s. 11
4.2.4 Tjânstemottagare 33s. 11
5.2.5 Grânsöverskridande 34s. 11
6.2.5.1 Tjânsteutövare som grânsöverskridare 35s. 11
7.2.5.2 Tjânstemottagare som grânsöverskridare 36s. 11
8.2.5.3 Tjânsten som grânsöverskridare 36s. 11
9.2.5.4 Tjânsteutövares och tjânstemottagares gemensammas. 11
10.grânsöverskridande 37s. 11
11.2.6 Prestation/verksamhet 39s. 11
12.2.7 Ekonomisk verksamhet - prestationer utförda mots. 11
13.betalning 39s. 11
14.2.7.1 Slutsats 44s. 11
15.2.8 Grânsdragningen mot övriga friheter ochs. 11
16.restpostfunktionen 45s. 11
17.2.8.1 Grânsen mot varors fria rörlighet 46s. 11
18.2.8.1.1 Tjânster i varuproduktionen 48s. 11
19.2.8.1.2 Varor i tjânsteproduktionen 51s. 11
20.7s. 11
21.2.8.1.3 Blandprodukter 52s. 52
22.2.8.1.4 Slutsats varor 53s. 52
23.2.8.2 Gransen mot personers fria rörlighet 54s. 52
24.2.8.3 Arbetstagare 55s. 52
25.2.8.3.1 Arbete mot vederlag 56s. 52
26.2.8.3.2 Grânsöverskridande 57s. 52
27.2.8.3.3 Varaktighet 58s. 52
28.2.8.3.4 Slutsats 58s. 52
29.2.8.4 Etablering 59s. 52
30.2.8.4.1 Fysisk integration 63s. 52
31.2.8.4.2 Ekonomisk integration 63s. 52
32.2.8.4.3 Varaktighet 65s. 52
33.2.8.4.4 Kringgaende av nationell lagstiftning 66s. 52
34.2.8.4.5 Slutsats etablering 68s. 52
35.2.8.5 Gransen mot fri rörlighet for kapital 68s. 52
36.2.8.5.1 Slutsats 72s. 52
37.2.8.6 Sammanfattning avseende gransdragningens. 52
38.mot övriga friheter och tjanstebegreppetss. 52
39.restpostfunktion 72s. 52
Fri rörlighet for tjanster: olika tolkningar av artikel 49 75
1.3.1 Fri rörlighet for tjanster och olika tolkningar avs. 52
2.artikel 49 75s. 52
3.3.2 Förslag - differentierad tolkning av artikel 49 77s. 52
4.3.2.1 Tjanstebegreppets tre komponenter ochs. 52
5.samband med övriga friheter 79s. 52
6.3.2.2 Vidgat tillampningsomrade for artikel 49 81s. 52
7.3.2.3 Kommentar om den fortsatta dispositionen 82s. 52
8.4.1 Inledning 84s. 52
9.4.1.1 Terminologi 86s. 52
10.4.1.2 Förbud mot diskriminering pa grund avs. 52
11.nationalitet i EG-fördraget 90s. 52
12.4.2 Diskrimineringsförbudet i artikel 49, öppen ochs. 52
13.dold diskriminering 93s. 52
14.4.2.1 Dold diskriminering i snav bemarkelse;s. 52
15.hemvist som sarskiljande kriterium 97s. 52
16.4.2.1.1 Krav pa hemvist 98s. 52
17.8s. 52
18.4.2.1.2 Olika behandling pâ grund avs. 53
19.hemvist 100s. 53
20.4.2.1.3 Slutsats om hemvist som sârskiljandes. 53
21.kriterium 103s. 53
22.4.2.2 Dold diskriminering i vid bemarkelse ellers. 53
23.övriga hinder 103s. 53
24.4.2.2.1 Bördan av flera regelsystem; diskriminerings. 53
25.eller övriga hinder 105s. 53
26.4.2.3 Utöver diskriminering - övriga hinder 106s. 53
27.4.2.3.1 Omvând diskriminering 106s. 53
Fri rörlighet för tjanster - tjânsteverksamheten 108
1.5.1 Inledning 108s. 53
2.5.1.1 Systematisk genomgâng av EG-domstolenss. 53
3.praxis 109s. 53
4.5.1.2 Krav pâ nationalitet och medborgarskap 109s. 53
5.5.1.2.1 Krav pâ medborgarskap för advokater 110s. 53
6.5.1.2.2 Krav pâ nationalitet och medborgarskaps. 53
7.för fiskare 110s. 53
8.5.1.2.3 Krav pâ medborgarskap för deltagande is. 53
9.nationella idrottslag 112s. 53
10.5.1.2.4 Krav pâ nationalitet för att fâ medverka is. 53
11.offentlig upphandling 112s. 53
12.5.1.2.5 Krav pâ nationalitet och hemvist förs. 53
13.utövande av vakt- och sâkerhets-s. 53
14.tjânster 113s. 53
15.5.1.3 Krav pâ hemvist; bosâttning och etablering 113s. 53
16.5.1.3.1 Krav pâ bosâttning för att fâ utövas. 53
17.juridisk verksamhet 114s. 53
18.5.1.3.2 Bosâttning/etablering som krav förs. 53
19.försâkrings- och kreditverksamhet 115s. 53
20.5.1.3.3 Krav pâ bosâttning för âgare ochs. 53
21.besâttning pâ brittiska fiskebâtar 117s. 53
22.5.1.3.4 Etableringskrav för auktoriserades. 53
23.revisorer 118s. 53
24.5.1.3.5 Krav pâ nationellt eller lokalt sâte,s. 53
25.driftstâlle eller permanent förvaltnings. 53
26.för mâssorganisatörer 118s. 53
27.5.1.4 Krav pâ sprâkkunskaper 119s. 53
28.5.1.5 Krav pâ tillstând 119s. 53
29.9s. 53
30.5.1.5.1 Tillstand för arbetsförmedlandes. 54
31.verksamhet 121s. 54
32.5.1.5.2 Tillstand för försâkrings- ochs. 54
33.kreditverksamhet 121s. 54
34.5.1.5.3 Spelverksamhet, speciella och exklusivas. 54
35.rattigheter 122s. 54
36.5.1.5.4 Tillstand och registrering för hantverkare,s. 54
37.mâssorganisationer 123s. 54
38.5.1.5.5 Avgifter 123s. 54
39.5.1.6 Krav pa organisationsform och andra villkor förs. 54
40.verksamhetens bedrivande 123s. 54
41.5.1.6.1 Organisationsformer för sândning avs. 54
42.TV-reklam 124s. 54
43.5.1.6.2 Krav pa juridisk form och andras. 54
44.begrânsningar av mâssarrangörerss. 54
45.verksamhet 125s. 54
46.5.1.7 Krav pa tjânsteprodukten 126s. 54
47.5.1.7.1 TV-sandningar 127s. 54
48.5.1.7.2 Reklam tjanster 128s. 54
49.5.1.7.3 Bâtplatsuthyrning 130s. 54
50.5.1.8 Förbud för utövande av tjânsteverksamhet 131s. 54
51.5.1.8.1 Förbud för privat spelverksamhet 132s. 54
52.5.1.9 Krav pâ tjânsteutövarens kvalifikationer 134s. 54
53.5.1.9.1 Krav pâ guideexamen 135s. 54
54.5.1.9.2 Krav pâ juridiska kunskaper för bevaknings. 54
55.av giltighetstiden för patent 136s. 54
56.5.1.9.3 Krav pâ tidigare yrkeserfarenhet ochs. 54
57.praktik 137s. 54
58.5.1.9.4 Krav pâ god vandel 137s. 54
59.5.1.10 Avslutande kommentarer 138s. 54
60.5.2 Den krokiga vâgen mot en vidare tolkning avs. 54
61.artikel 49 139s. 54
62.5.2.1 Van Binsbergen - öppning mot en vidares. 54
63.tolkning 140s. 54
64.5.2.2 Alla nationella âtgârder skall inte tillâmpas pâs. 54
65.utlândska tjânsteutövare; bördan av dubblas. 54
66.regleringar 142s. 54
67.5.2.3 Definition av dold diskriminering;s. 54
68.missgynnande 143s. 54
69.5.2.4 Tjânster av tillfâllig natur 144s. 54
70.10s. 54
71.5.2.5 Sârskiljande av diskriminerande hinder för val avs. 55
72.undantagsgrund 145s. 55
73.5.2.6 Uttalat förbud mot icke-diskriminerandes. 55
74.hinder 147s. 55
75.5.2.7 Slutsats 149s. 55
76.5.3 Diskrimineringsförbud eller/och förbud mot hinders. 55
77.för den fria rörligheten 150s. 55
78.5.3.1 Grânsen mellan diskriminering och övrigas. 55
79.hinder - dubbla bördor 151s. 55
80.5.3.1.1 Krav pâ tillstând 152s. 55
81.5.3.1.2 Krav pâ organisationsform 152s. 55
82.5.3.1.3 Krav pâ tjânsteprodukten 153s. 55
83.5.3.1.4 Krav pâ tjânsteutövarenss. 55
84.kvalifikationer 154s. 55
85.5.3.1.5 Slutsats dubbla regleringar 155s. 55
86.5.3.2 Slutsats om tjânsteverksamhet och tolknings. 55
87.av artikel 49 156s. 55
Fri rörlighet för tjânster - tjânstestödjande
râttsomrâden 161
1.6.1 Tjânstestödjande râttsomrâden 161s. 55
2.6.2 Systematisk genomgâng av EG-domstolens praxis 164s. 55
3.6.2.1 Arbetsrâtt 164s. 55
4.6.2.1.1 Sociala avgifter för arbetstagare 169s. 55
5.6.2.2Socialförsâkringar 170s. 55
6.6.2.3Socialpolitik - rântebidrag till bostadslân 172s. 55
7.6.2.4Interna skatter och avgifter 172s. 55
8.6.2.5Processrâtt 176s. 55
9.6.2.6Fastighetsrâtt; Innehav och nyttjande avs. 55
10.fast egendom 178s. 55
11.6.2.7Miljörâtt 179s. 55
12.6.2.8Marknadsföring - sâljâtgârder 180s. 55
13.6.2.8.1 Alpin Investments och Keck 184s. 55
14.6.2.8.2 Slutsats - marknadsföring 186s. 55
15.6.3Slutsats 187s. 55
Râttigheter för tjânsteutövare och tjânstemottagare 193
1.7.1 Inledning 193s. 55
2.7.2 Fysisk rörlighet 194s. 55
3.7.2.1 Râtt till inresa 195s. 55
4.11s. 55
5.7.2.2 Râtt till utresa 196s. 196
6.7.2.3 Râtt till vistelse 198s. 196
7.7.2.4 Permanent uppehallstillstand 199s. 196
8.7.3 Râtt till likabehandling 200s. 196
9.7.3.1 Râtt till bostadssubventioner 202s. 196
10.7.3.2 Râtt till hyra av bâtplats 204s. 196
11.7.3.3 Râtt till brottsskadeersâttning 205s. 196
12.7.3.4 Râtt till fritt intrâde pa museer 206s. 196
13.7.3.5 Râtt att vâlja processprâk 206s. 196
14.7.3.6 Râtt till bonus pâ trafikförsâkringspremier 207s. 196
15.7.3.7 Râtt att utöva yrkesverksamhet - krav pâs. 196
16.nationell examen 207s. 196
17.7.3.8 Slutsats om likabehandling 210s. 196
Undantag 212
1.8.1 Inledning 212s. 196
2.8.1.1 Diskrimineringsbegreppet 213s. 196
3.8.1.2 Ett differentierat synsâtt 214s. 196
4.8.2 Undantagsgrunder 215s. 196
5.8.2.1 Artikel 46, allmân ordning, sâkerhet ochs. 196
6.folkhâlsa 216s. 196
7.8.2.2 Allmânintresset 218s. 196
8.8.2.2.1 Godtagna skyddsândamâl 220s. 196
9.8.2.3 Val av undantagsgrund: Artikel 46 ellers. 196
10.allmânintresset 223s. 196
11.8.3 Proportionalitetsprincipen 227s. 196
12.8.3.1 Proportionalitetsbedömningen och artikel 46 229s. 196
13.8.3.2 Proportionalitetsbedömningen ochs. 196
14.allmânintresset 230s. 196
15.8.3.3 EG-domstolen eller nationella domstolar 234s. 196
16.8.3.4 Sammanfattning 236s. 196
17.8.4 Systematisk genomgâng av EG-domstolens praxis 238s. 196
18.8.4.1 Undantag för nationell regiering avs. 196
19.tjânsteverksamhet 238s. 196
20.8.4.1.1 Öppen diskriminering - Inga undantag förs. 196
21.krav pâ nationalitet 238s. 196
22.8.4.1.2 Dold diskriminering - fâ undantag för kravs. 196
23.pâ hemvist 239s. 196
24.8.4.1.3 Dold diskriminering - inga undantag förs. 196
25.sârbehandling p.g.a. hemvist 241s. 196
26.12s. 196
27.8.4.1.4 Dold diskriminering vid tolknings. 197
28.-fa undantag 244s. 197
29.8.4.1.5 Övriga hinder - flest undantag 245s. 197
30.8.4.1.6 Förbud och exklusiva râttigheter 247s. 197
31.8.4.1.7 Slutsats 250s. 197
32.8.4.2 Undantag - tjânstestödjande râttsomrâden 250s. 197
33.8.4.2.1 Dold diskriminering — flertal undantag fors. 197
34.sârbehandling p.g.a. etablering 251s. 197
35.8.4.2.2 Dold diskriminering vid tolknings. 197
36.- fa undantag 254s. 197
37.8.4.2.3 Slutsats 256s. 197
38.8.4.3 Undantag - likabehandling av tjânsteutövare ochs. 197
39.tjânstemottagare 256s. 197
40.8.4.3.1 Öppen diskriminering - ingas. 197
41.undantag 256s. 197
42.8.4.3.2 Dold diskriminering - inga undantag 257s. 197
43.8.4.4 Sammanfattning/slutsats 258s. 197
Det nya tjanstedirektivet 260
1.9.1 Tjânstedirektivet 260s. 197
2.9.1.1 Tjânstedirektivets tillâmpningsomrâde 262s. 197
3.9.2 Râtt att tillhandahâlla tjânster 263s. 197
4.9.2.1 Icke-diskriminering och ömsesidigts. 197
5.erkânnande 263s. 197
6.9.2.2 Undantag 264s. 197
7.9.2.2.1 Allmânna undantag - artikel 16 265s. 197
8.9.2.2.2 Enskilda undantag vid brister is. 197
9.tjânstens sâkerhet — artikel 19 268s. 197
10.9.3 Tjânstemottagarens râttigheter 269s. 197
11.9.4 Tjânsters sâkerhet 270s. 197
12.9.5 Slutsats 271s. 197
Olika perspektiv; marknadsorienterat eller
individorienterat 274
1.10.1 Inledning 274s. 197
2.10.2 Marknadsorienterat perspektiv 276s. 197
3.10.2.1 Produkten - tjânsten 276s. 197
4.10.2.1.1 Ömsesidigt erkânnande 277s. 197
5.10.2.1.2 Marknadstilltrâde 279s. 197
6.13s. 197
7.10.2.1.3 Tjânstens tillfâlliga och lâttrörligas. 198
8.karaktâr 279s. 198
9.10.2.1.4 Tjanstedirektivet 280s. 198
10.10.2.2 Jâmförelse med varor 281s. 198
11.10.3 Individorienterat perspektiv; individuella râttigheter 283s. 198
12.10.3.1 Unionsmedborgare 284s. 198
13.10.3.2 Yrkesperson 285s. 198
14.10.3.3 Konsument/ klient/patient 287s. 198
15.10.3.4 Likheter med tolkningen av personers frias. 198
16.rörlighet 287s. 198
17.10.4 Slutsats 290s. 198
Slutdiskussion om tolkningen av artikel 49 291
1.11.1 Olika tolkningar av artikel 49 291s. 198
2.11.1.1 Dubbla tester - marknadstilltrâde som sârskiljandes. 198
3.faktör 294s. 198
4.11.1.2 Differentierad tolkning; tjânsteverksamhet,s. 198
5.tjânstestödjande omrâden och râttigheter förs. 198
6.tjânsteutövare och tjânstemottagare 295s. 198
7.11.1.3 Dubbla tester eller differentierad tolkning 296s. 198
8.11.1.3.1 Resultat av dubbla tester jâmfört meds. 198
9.differentierad tolkning 297s. 198
10.11.1.3.2 Lâmpligheten av dubbla tester jâmförts. 198
11.med en differentierad tolkning 298s. 198
12.11.2 Mot gemensamma bedömningsgrunder för varor, personers. 198
13.och tjânster? 301s. 198
14.11.2.1 Likheter och skillnader vid tolkning av den frias. 198
15.rörligheten 302s. 198
16.12.1 Inledning 306s. 198
17.12.2 Tjânstebegreppet och det vidare tillâmpningsomrâdet förs. 198
18.artikel 49 306s. 198
19.12.3 Hur skall artikel 49 tolkas — förbud mot diskriminering ellers. 198
20.förbud mot alla hinder? 308s. 198
21.12.3.1 Praxis för tjânsteverksamhet, tjânstestödjandes. 198
22.râttsomrâden och râttigheter för tjânsteutövare ochs. 198
23.tjânstemottagare 310s. 198
24.12.4 Undantag 312s. 198
25.14s. 198
26.12.5 Tjönstedirektivet 314s. 314
27.12.6 Marknads-individinriktat perspektiv och tolkning avs. 314
28.artikel 49 315s. 314
29.12.7 Slutkommentar 317s. 314
Summary 319
Kall- och litteraturförteckning 329
Rattsfallsregister 340
Rattsfallsregister (alfabetiskt) 352
Sakregister 364
1.15s. 314
Förkortningar
1.ADArbetsdomstolen Cah.dr.europ. Cahier de droit euopeen CJEL The Columbia Journal of European Law CMLRevCommon Market Law Review КОМ Kommissionen CYELS The Cambridge Yearbook of European Studies Dir. Direktiv ECR European Court Reports EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EG Europeiska gemenskapen EGF EG-fördraget EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EGU EU-fördraget ELRev European Law Review EP Europaparlamentet ERT Europarattslig Tidskrift EU Europeiska unionen EUF Unionsfördraget För. Förordning GA Generaladvokat GATT General Agreement on Tariffs and Trade GATS General Agreement on Trade on Services HD Högsta domstolen JT Juridisk Tidskrift Kap. Kapitel MD Marknadsdomstolen OJLS Oxford Journal of Legal Studies Red. Redaktör REGRâttsfallssamling frân Europeiska gemenskapernas domstols. 316
2.och förstainstansrâtt RÂ Regeringsrattens arsbok SN Skattenytt Uppl. Upplaga WTOWorld Trade Organisation YELYearbook of European Laws. 316
3.17s. 316
Fri rörlighet för tjânster
enligt artikel 49
Inledning
1.I takt med den vâxande tjânstemarknaden har det blivit allt angelâgnare att avskaffa hinder för tjânsters fria rörlighet och skapa förutsâttningar för en fungerande gemensam tjânstemarknad.1 Arbetet med att upprâtta en gemensam tjânstemarknad har emellertid visat sig vara mödosamt och tidskrâvande. Trots att stora anstrângningar gjorts sâ âterstâr fortfarande âtskilligt innan tjânster kan utövas och mottas inom hela gemenskapen, utan att hindras av nationella restriktioner och sârregleringar. Varför har det dâ varit sâ svârt att genomföra en gemensam tjânstemarknad? Det finns flera orsaker hârtill. En förklaring âr att tjânster bestâr av ett mycket stort antal verksamheter av ytterst olika karaktâr. Nâgra av dessa verksamheter âr pâ grund av sin betydelse för statliga och enskilda intressen kringgârdade av nationella regleringar. För andra verksamheter gör varierande yrkestraditioner och skrâtânkanden det svârt att uppnâ konsensüs kring gemensamma lösningar.s. 1
2.Tjânstebegreppets sammansatta natur utgör ytterligare en orsak till svârigheter att genomföra den fria rörligheten. Tjânstebegreppets tre komponenter, tjânsten, tjânsteutövaren och tjânstetillhandahâllaren, mâste beaktas vid förverkligandet av den fria rörligheten. Tjânsters fria rörlighet fâr dârmed ytterligare en dimension. Hâr inryms nâmligen frâgor som gâr utöver det marknadsinriktade intresset av en fungerande tjânstehandel; âven EU-medborgarnas râtt att utöva yrke och verksamhet inom hela gemenskapen, samt att ta del av det samlade tjânsteutbudet spelar en viktig roll.s. 1
3.Slutligen skall nâmnas det faktum att tjânsteverksamhet pâgâr i en kontext dâr râttsomrâden av de mest skilda slag har stor inverkan pâ vill-s. 1
4.19s. 1
5.koren for verksamheten.2 För att astadkomma fri rörlighet för tjânster ârs. 2
6.det dârför inte tillrâckligt att avskaffa direkta hinder för utövande av visss. 2
7.tjânsteverksamhet. Dârtill krâvs att nationella bestâmmelser inom râttss. 2
8.omrâden som indirekt pâverkar tjânsteverksamheten inte missgynnars. 2
9.utlândsk tjânsteverksamhet.s. 2
10.Vissa framsteg har förvisso gjorts inom den positiva lagharmonisering-s. 2
11.en. Redan 1961 utfârdades det Allmânna programmet för tjânster meds. 2
12.riktlinjer, villkor och tidsetapper för avvecklingen av hinder. I enlighets. 2
13.med programmet följde sedan en lâng rad direktiv som förbâttrade för-s. 2
14.utsâttningarna för tjânsters fria rörlighet genom att sektorsvis förbjudas. 2
15.olika behandling av inhemska och utlândska tjânsteutövare.3 Efter dets. 2
16.att domstolen tillerkânt diskrimineringsförbudet i artikel 49 direkt effekts. 2
17.minskade liberaliseringsdirektivens betydelse som instrument för avvecks. 2
18.lingen av diskriminerande hinder. Dâremot har behovet av harmoniserings. 2
19.stândigt ökat. İnom mânga tjânsteomrâden har numera harmoniserings-s. 2
20.direktiv utfârdats. İnom kânsliga sektorer uppstâlls dâ ofta minimikravs. 2
21.kopplade till tillstand i ett land som sedan skall godtas av övriga med-s. 2
22.lemslânder.4s. 2
23.Tjânsteomrâdets oöverskâdliga och vâxande mângfald riskerar docks. 2
24.att göra samordning och harmonisering av tjânster till ett sisyfosarbete.s. 2
25.Den mödosamma vâgen med sektorsvis harmoniseringslagstiftning hars. 2
26.sedermera kompletterats med direktiv av ramlagskaraktâr, dâr utfyllna-s. 2
27.den överlâmnats ât kommissionen att arbeta fram i samarbete med med-s. 2
28.lemslânderna. Sâ har den tidigare metoden med att sektorsvis samordnas. 2
29.och harmonisera yrkesutbildningar ersatts av generella direktiv med kravs. 2
30.pâ ömsesidigt erkânnande av nationella behörighetsbevis för samtligas. 2
31.yrken och riktlinjer för hur bedömning skall ske. Slutligen skall nâmnass. 2
32.det omtalade och livligt diskuterade direktivet om tjânster pâ den inres. 2
33.marknaden som nyligen antagits, det sâ kallade tjânstedirektivet.5 Tjânste-s. 2
34.direktivets ramkaraktâr gör emellertid att artikel 49 fortfarande âr nöd-s. 2
35.20 vândig för att faststâlla den fria rörlighetens nârmare innebörd, âven för tjânsteverksamhet som hamnar inom direktivets tillâmpningsomrâde.6s. 2
36.Om mâlet för den positiva lagharmoniseringen âr att âstadkomma en för alla medlemslânder gemensam regiering som underlâttar genomförandet av en europeisk tjânstemarknad, sâ âterstâr mycket att göra. För det forsta âr stora och viktiga tjânstesektorer fortfarande oreglerade. För det andra sâ âr de övriga râttsomrâden och de mer individorienterade râttig heter som, till följd av tjânstebegreppets sammansatta natur kommit att hamna under artikel 49:s tillâmpningsomrâde, endast i vissa delar reglerade genom sekundârrâtt.s. 3
37.För de tjânstesektorer, övriga râttsomrâden och râttigheter för tjânste utövare och tjânstemottagare som fortfarande âr helt eller delvis oregle rade bestâms râtten till fri rörlighet fortfarande uteslutande med utgângspunkt frân artikel 49. Tolkningen av artikel 49 har dârmed avgörande betydelse.s. 3
Kontext
1.Som vid all annan tolkning bör artikel 49 ses mot bakgrund av det sammanhang i vilket râttsregeln verkar. För tjânsters fria rörlighet utgörs kontexten först och frâmst av den ursprungliga gemensamma marknadens, sedermera âven den inre marknadens, fyra friheter.7 Artikel 49 bör dock betraktas âven mot bakgrund av den gemensamma/inre markna dens och de fyra friheternas förhâllande till den europeiska gemenskapens övriga samarbetsomrâden.s. 3
2.Den fria rörligheten för varor, personer och kapital har lânge utgjort kârnan i gemenskapsarbetet och fungerat som en effektiv motor i integrationsprocessen.8 Vissa av de samarbetsomrâden som successivt tillkommit kan tillskrivas behovet av att komplettera fördragets regler om de fyra friheterna.s. 3
3.21s. 3
4.De fyra friheternas centrala betydelse for den Europeiska unionen ars. 4
5.sâledes uppenbar. Dârav följer dock inte nödvândigtvis att övriga samars. 4
6.betsomrâden skall ses som underordnade de fyra friheterna. Om man sers. 4
7.till fördragets ordalydelse och struktur framtrader en mer nyanserad bild.s. 4
8.I artikel 2 faststalls att den Europeiska gemenskapen har i uppgift atts. 4
9.uppratta en gemensam marknad, en monetâr och ekonomisk union samts. 4
10.att fullfölja den gemensamma politik och verksamhet som avses i artikels. 4
11.3, daribland de fyra friheterna. Genomförandet av den gemensammas. 4
12.marknaden utgör saledes inte ett mâl i sig utan âr en av gemenskapens tres. 4
13.uppgifter."s. 4
14.Detta inte sagt for att förringa betydelsen av de fyra friheterna utan fors. 4
15.att frâmja en förutsâttningslös diskussion om tolkningen av artikel 49.s. 4
16.Trots att de förândringar som den ursprungliga Europiska ekonomiskas. 4
17.gemenskapen genomgâtt sedan 1957 endast till viss del âr föranledda avs. 4
18.behovet att underlâtta genomförandet av fri rörlighet sâ intar den gemens. 4
19.samma och den inre marknaden med dess fyra friheter fortfarande ens. 4
20.sarstallning, vilket ocksâ framgâr av fördraget.10s. 4
21.Tolkningen av de fyra friheterna bör ske mot bakgrund dels av derass. 4
22.centrala betydelse, dels i strâvan efter en för alla samarbetsomrâden till-s. 4
23.fredstâllande lösning. Tillsammans med övriga samarbetsomrâden skalls. 4
24.de fyra friheterna uppnâ de mâl som uppstâlls i artikel 2. Vid de tânk-s. 4
25.bara konflikter som kan uppstâ mellan krav pâ fri rörlighet och exempel-s. 4
26.vis frâmjande av frâgor som livskvalitet, sysselsâttning, socialt skydd ochs. 4
27.förbâttring av miljön intar emellertid inte artikel 49 en sjâlvklart överord-s. 4
28.nad stâllning.s. 4
Syfte
1.Syftet med avhandlingen âr att visa i vilka situationer artikel 49 âr till-s. 4
2.lâmplig och att redogöra för förbudet mot inskrânkningar i friheten atts. 4
3.tillhandahâlla tjânster. Det successivt vidgade tillâmpningsomrâdet ochs. 4
4.22 den allt vidare tolkningen av Förbudet i artikel 49 har gjort râttslâget svâröverskâdligt. Domstolens tolkning av artikel 49 âr delvis oklar och ibland motsâgelsefull. Jamsides med att artikel 49 numera tolkas som förbud mot alla hinder intar diskrimineringsbegreppet fortfarande en central stâllning i praxis. Sett mot bakgrund av diskrimineringsbegreppets sammansatta natur och artikel 49:s allt vidare tillâmpningsomrâde âr det oklara râttslâget nâst intill oundvikligt.s. 4
5.I denna avhandling skall prövas om synen pâ artikel 49 bör nyanseras. Hâr framförs tesen om en differentierad tolkning, dâr artikel 49 tolkas som förbud mot alla hinder med avseende pâ nationell reglering av tjâns teverksamhet, det vill sâga râtten att utöva och motta tjânster. Betrâffande nationell reglering av râttsomrâden som pâverkar tjânsteverksamhetens villkor och med avseende pâ de râttigheter av mer personligt slag som genom artikel 49 tillkommer EU-medborgare i deras egenskap av tjânste utövare och tjânstemottagare, tolkas artikel 49 i stâllet som förbud mot diskriminering.s. 5
6.Nâr praxis betraktas med en differentierad tolkning som grund framtrâder ett mönster som gör det möjligt att förstâ och förklara innebörden av artikel 49. Det blir ocksâ möjligt att beakta gemensamma nâmnare för tjânsters fria rörlighet och fri rörlighet för varor och personer samt att uppnâ en avvâgning mot EG-fördragets övriga samarbetsomrâden.s. 5
Metod
1.Ambitionen med detta arbete âr att âstadkomma en helhetsbild av tjâns ters fria rörlighet. Det innebâr att komplexiteten i tjânstebegreppet och i den kontext som tjânsters fria rörlighet verkar mâste tydliggöras. Ur denna disparata mângfald âr det min ambition att skapa helhet och se mönster. En sâdan framstâllning kan tyckas alltför generell för att vara intressant, men det uppenbara behovet av att tjânsters fria rörlighet ges en samlad och komplett beskrivning samt min eğen nyfikenhet har fâtt motivera den valda inriktningen. Sökandet efter mönster har fâtt styra metoden. Genomgângen av praxis avseende tolkningen av artikel 49 âr uppdelad efter kategorierna tjânsteverksamhet, tjânstestödjande râtts omrâden och râttigheter för tjânsteutövare och tjânstemottagare. Samma uppdelning âterkommer vid behandlingen av undantag. Avsikten âr att undersöka om praxis avseende förbudet mot restriktioner i artikel 49 varierar mellan dessa tre kategorier.s. 5
2.İnte bara systematiken utan âven tolkningen av praxis skiljer sig understundom frân vad som följer av sedvanlig metod. I detta arbete tolkas praxis i vissa fall med utgângspunkt frân de faktiska förutsâttningarnas. 5
3.23s. 5
4.i mâlet och mot bakgrund av de konsekvenser domstolens stâllnings-s. 6
5.tagande fâr, i stâllet för att endast beakta motiveringarnas exakta orda-s. 6
6.lydelse. En sâdan ândamâlsbeaktande tolkning förekommer i de tre kapi-s. 6
7.tel som redogör för EG-domstolens instâllning till nationella âtgârders. 6
8.som begrânsar den fria rörligheten. Det kan synas vara ett mârkligt sâtts. 6
9.att lâsa domstolens motiveringar, icke desto mindre synliggör metodens. 6
10.mönster i domstolens praxis, som manga ganger inte gâr att utlâsa ur des. 6
11.ofta knapphândiga motiveringarna. Det kan leda till övertolkning avs. 6
12.praxis att endast se till ordalydelsen och dârav dra lângtgâende slutsatser,s. 6
13.i synnerhet som motiveringarna manga ganger nödtorftigt döljer atts. 6
14.domstolen ânnu inte bestâmt vilket ben den skall stâ pâ eller/och atts. 6
15.domstolens ledamöter har olika uppfattningar i frâgan.11 Sâ anvânders. 6
16.exempelvis domstolen gârna det neutrala begreppet restriktioner ochs. 6
17.avstâr pâ sâ sâtt frân att ta stâllning till om en ifrâgasatt nationell âtgârds. 6
18.âr diskriminerande eller inte.12s. 6
19.Diskussionen om hur artikel 49 bör tolkas sker mot bakgrund av dens. 6
20.kontext i vilken tjânsters fria rörlighet verkar. Intresseavvâgningen mellans. 6
21.tjânsters fria rörlighet och andra samarbetsomrâden, legalitetsprincipens. 6
22.samt kompetensfördelningen mellan EU och medlemslânderna vâgs in is. 6
23.sökandet efter den lâmpligaste tolkningen.s. 6
24.Slutligen skall ârligen sâgas att jag i det lângsta försökte undvika atts. 6
25.nârmare ge mig in i diskrimineringsbegreppets snâriga och delvis mot-s. 6
26.sâgelsefulla innebörd. Mot bakgrund av att förbudet i artikel 49 numeras. 6
27.utstrâckts till att omfatta alla hinder, diskriminerande sâvâl som icke-dis-s. 6
28.kriminerande, sâ var ursprungligen min utgângspunkt att diskrimines. 6
29.ringsbegreppets exakta innehâll inte var sâ viktigt att faststâlla. Emellertids. 6
30.kom mina förhoppningar pâ skam. Hur jag ân försökte manövrera sâs. 6
31.fastnade jag slutligen pâ frâgan om diskrimineringsbegreppets innebörds. 6
32.och tillâmpningsomrâde. I detta arbete görs dârför en begreppsanalytisks. 6
33.bestâmning av diskriminering, dock endast i dess betydelse för tjânsterss. 6
34.fria rörlighet.s. 6
35.24s. 6
Tidigare forskning
1.Tjânsters fria rörlighet behandlas fortlöpande i ett stândigt flöde av vâlskrivna och initierade vetenskapliga artiklar. Publikationer av detta slag âr av naturliga skâl avgrânsade till att behandla en viss tjânstesektor, aktuell râttpraxis eller nâgon speciell frâga sâsom proportionalitetsbedömning eller subsidiaritet. I större samlingsvolymer och monografier nârnns tjâns ters fria rörlighet vanligen i sammanhang och jâmförelse med övriga friheter. Endast i ett fâtal verk behandlas uteslutande tjânsters fria rörlighet. I tvâ monografier av âldre datum har Crayencour och Laasok behandlat tjânster, perspektivet âr dock begrânsat till att i huvudsak omfatta tjânster i betydelsen yrkesutövning.13s. 7
2.Under senare âr har det utkommit nâgra intressanta arbeten dâr tjâns ters fria rörlighet behandlas utförligt. I antologin Services and Free Move ment in EU Law presenteras olika sâtt att se pâ tjânsters fria rörlighet, varav nâgra âr ytterst intressanta bidrag till diskussionen om hur förbudet i artikel 49 skall tolkas.14 Antologins sammansâttning speglar för övrigt den râdande instâllningen till tjânsters fria rörlighet pâ sâ sâtt att flertalet bidrag behandlar tjânster i jâmförelse med andra friheter, en begrânsad râttsfrâga eller vissa tjânstesektorer. I tvâ senare monografier behandlas tjânster i jâmförelse med andra friheter. Snell driver i sin bok, Goods and Services in EC Law tesen att varor och tjânster âr handelsprodukter vars râtt till fri rörlighet bör bedömas lika, enligt principen om ömsesidigt erkânnande. I boken Workers, Establishment and Services in the European Union pekar White pâ skillnaden mellan produkter och personer men kommer trots det fram till att bedömningen av âtgârders förenlighet med artikel 49 för sâvâl produkter som personer skall vara beroende av om âtgârden utgör en ’’appreciable interference” av en grundlâggande frihet.15s. 7
3.Den aktuella râttsvetenskapliga forskningen kan beskrivas som ytterst livaktig, dessvârre âr det svârt att fâ nâgon samlad bild av tjânsters fria rörlighet. Splittringen âr ett resultat av att diskussionen om tjânsters frias. 7
4.25s. 7
5.rörlighet ofta begrânsas till en viss frâgestâllning eller behandlar tjânsterss. 8
6.samband med andra friheter. Hârtill kommer att tjânsters fria rörlighets. 8
7.vanligen endast ses ur ett marknadsperspektiv och att kontexten âr be-s. 8
8.grânsad till den gemensamma/inre marknadens fyra friheter.s. 8
Disposition
1.Kapitel tvâ inleds med en bestâmning av tjânstebegreppet. En sâdan be-s. 8
2.stâmning âr nödvândig för att faststâlla i vilka situationer artikel 49 ârs. 8
3.tillâmplig. Tjânstebegreppets sammansatta natur medför att dess bestâms. 8
4.ning förutsâtter en systematisk genomgâng av tjânstebegreppets tre kom-s. 8
5.ponenter: tjânsten, tjânsteutövaren, och tjânstemottagaren. Dârtill krâvss. 8
6.en redogörelse för vilket uttryck de för alla friheterna gemensamma kra-s. 8
7.ven pâ ekonomisk aktivitet och grânsöverskridande tar sig för tjânstebes. 8
8.greppet. Den restpostfunktion som tilldelats tjânsters fria rörlighet meds. 8
9.för att den nödvândiga grânsdragningen mot övriga friheter sker genoms. 8
10.bestâmning och avgrânsning av respektive frihet. I denna process blirs. 8
11.sâvâl skillnader som likheter med övriga friheter synliga, vilket âr en av des. 8
12.nödvândiga utgângspunkterna för den senare diskussionen om tolkning-s. 8
13.en av artikel 49.s. 8
14.I kapitel 3 till 10 behandlas innebörden av förbudet mot inskrânk-s. 8
15.ningar av friheten att tillhandahâlla tjânster, i enlighet med artikel 49.s. 8
16.Först presenteras, i kapitel 3, det förslag till differentierad tolkning avs. 8
17.artikel 49 som âr detta arbetes bidrag till den râttsvetenskapliga debatten.s. 8
18.Kapitlet inleds med en kortfattad beskrivning av de i doktrinen förekom-s. 8
19.mande olika uppfattningarna om hur artikel 49 skall tolkas. Tre förhârs-s. 8
20.kande tolkningsmodeller kan urskiljas. Artikel 49 kan ses som förbuds. 8
21.mot diskriminering, förbud mot alla hinder, eller som en kombination avs. 8
22.förbud mot diskriminering och förbud mot alla hinder, beroende pâ oms. 8
23.förutsâttningarna för marknadstilltrâde pâverkas negativt. Mitt förslag ârs. 8
24.i stâllet att artikel 49 skall tolkas som förbud mot alla hinder med avse-s. 8
25.ende pâ den tjânsteverksamhet som enligt kapitel 2 uppfyller kriteriernas. 8
26.för det gemenskapsrâttsliga tjânstebegreppet. För övriga râttsomrâden,s. 8
27.som genom EG-domstolens extensiva tolkning kommit att omfattas avs. 8
28.artikel 49, skall förbudet tolkas som förbud mot diskriminering. Ens. 8
29.sâdan tolkning skall âven tillâmpas med avseende pâ de râttigheter av mers. 8
30.personligt slag som genom artikel 49 tillkommer EU-medborgare, i derass. 8
31.egenskap av tjânsteutövare och tjânstemottagare.s. 8
32.I kapitel 4 görs en analys av diskrimineringsbegreppet. För samtligas. 8
33.ovan nâmnda tolkningsmodeller av artikel 49 har diskrimineringsförbu-s. 8
34.det central betydelse. Sâ âr âven fallet om artikel 49 tolkas som förbuds. 8
35.26 mot alla hinder, eftersom frâgan om diskriminering har avgörande betydelse vid domstolens prövning av undantag. Lâgg dârtill att det ar ytterligt oklart vilken innebörd diskrimineringsbegreppet har nâr det ar frâga om tjânster. För den redogörelse av praxis och diskussion om innebörden av artikel 49 som följer âr det dârför nödvândigt att reda ut diskrimine ringsbegreppets betydelse.s. 8
36.I kapitel 5, 6 och 7 redogörs för den innebörd EG-domstolen givit förbudet mot inskrânkningar i friheten att tillhandahâlla och motta tjâns ter i artikel 49. Redogörelsen för praxis âr disponerad i enlighet med den teori om differentierad tolkning som framförs i detta arbete. I kapitel 5 behandlas EG-domstolens praxis avseende nationell reglering av sjâlva tjânsteverksamheten, i kapitel 6 praxis avseende nationell reglering av tjânstestödjande râttsomrâden och i kapitel 7 praxis avseende râttigheter för tjânsteutövare och tjânstemottagare. Avsikten âr inte att âstadkomma nâgon fullstândig katalog över praxis. Utmârkta kommentarer och sammanstâllningar i detta âmne publiceras fortlöpande. Avsikten âr i stâllet att se i vilken riktning praxis utvecklats och att ge förutsâttningar för diskussion om den till synes skiftande innebörd av förbudet i artikel 49 som framtrâder i praxis, skiftande dels över tiden, dels mellan tjânsteverksamhet, tjânstestödjande râttsomrâden och râttigheter för tjânste utövare och tjânstemottagare.s. 9
37.I kapitel 8 behandlas undantag frân förbudet i artikel 49. En bestâm ning av artikel 49 förutsâtter att medlemslândernas möjlighet att vidta skyddsâtgârder vâgs in. Efter en redogörelse för vilka skyddsândamâl som domstolen godtar samt för bedömningen av âtgârdens proportionalitet följer en genomgâng av EG-domstolens praxis systematiserad enligt samma differentierade modell som föregâende tre kapitels genomgâng av förbudet i artikel 49. Hârav framgâr att domstolens sâtt att bedöma för budet i artikel 49 slâr igenom avseende undantag pâ sâ sâtt att berâttigade skyddsândamâl varierar beroende pâ om den nationella skyddsâtgârden avser tjânsteverksamhet, tjânstestödjande râttsomrâden eller râttigheter för tjânsteutövare och tjânstemottagare.s. 9
38.Kapitel 9 âgnas det nya tjânstedirektivet. Att âgna ett helt kapitel ât sekundârrâtt kan tyckas mârkligt, mot bakgrund av att avhandlingens syfte âr att klargöra artikel 49:s innebörd inom det oreglerade tjânsteomrâdet. Det finns dock tvâ goda skâl för att nârmare granska tjânstedirektivets innehâll. Det första âr att klargöra vilka tjânsteomrâden som berörs av tjânstedirektivet och vilka som fortfarande âr oreglerade. För det andra mâste det, mot bakgrund av tjânstedirektivets utprâglade ramkaraktâr, klargöras i vilken utstrâckning direktivet innebâr nâgra râttsliga förândringar för de tjânsteverksamheter som berörs. Att ett sâdan klargörande görs först mot slutet av avhandlingen motiveras av att begrânsningarna is. 9
39.27s. 9
40.tjânstedirektivets tillâmpningsomrâde framstâr tydligare i ljuset av dens. 10
41.tidigare genomgângen av praxis.s. 10
42.I kapitel 10 behandlas tvâ av den Europeiska gemenskapens skildas. 10
43.mâlsâttningar, att skapa en gemensam tjânstemarknad och att förstârkas. 10
44.unionsmedborgarens râttigheter. Med de olika mâlsâttningarna soms. 10
45.grund placeras och diskuteras delar av gemenskapsrâtten ur ett individ-s. 10
46.orienterat respektive marknadsorienterat perspektiv.s. 10
47.I kapitel 11 förs slutdiskussionen med argument för att en differen-s. 10
48.tierad tolkning av artikel 49 âr den sâvâl mest ândamâlsenliga som dens. 10
49.râttsligt korrekta tolkningsmodellen. I detta sammanhang har âven diss. 10
50.kussionen om en gemensam tolkning av den fria rörligheten för varor,s. 10
51.personer och tjânster sin givna plats.s. 10
52.28s. 10
Tjânstebegreppet
Inledning
1.Tjânstebegreppet bestâr av tre komponenter, tjânst, tjânsteutövare och tjânstemottagare, vilka alla omfattas av râtten till fri rörlighet i artikel 49. Av fördragets artiklar 49 och 50 frarngâr vidare att tjânster âr en ekonomisk aktivitet av grânsöverskridande karaktâr samt att tjânsters fria rörlig het har en restpostfunktion i förhâllande till övriga friheter.s. 2
2.Tjânstebegreppet ges sâledes dels en positiv bestâmning, grânsöverskridande ekonomisk verksamhet, dels en negativ bestâmning, verksamhet som inte regleras av fördragets bestâmmelser om fri rörlighet för varor, personer eller kapital. Tjânstebegreppet blir genom den negativa bestâmningen beroende av övriga friheter och kan endast ses i förhâllande till och genom uteslutande av övriga friheter.s. 2
3.Redogörelsen för tjânstebegreppet inleds med en beskrivning av tjânste begreppets tre komponenter med utgângspunkt frân ordalydelsen i arti kel 49 och 50 och EG-domstolens tolkning.s. 2
Tjânsten
1.EG-fördraget ger inget nârmare besked om vad som skall anses vara en tjânst. I stâllet ges vissa grundförutsâttningar för vad som râknas som en tjânst samt en icke uttömmande upprâkning av fyra verksamheter som sârskilt avses; verksamhet av industriell och kommersiell natur samt verk samhet inom hantverk och inom de fria yrkena. Dârutöver ges ingen ledning, inte heller i övriga gemenskapsdokument tillhandahâlls nomenklatur eller lista över tjânster.1s. 2
2.I stâllet anvânds en av FN:s statistikkontor upprâttad klassificering över ekonomiska verksamheter, ISIC, som âr indelad i 99 huvudgruppers. 2
3.29s. 2
4.vilka var för sig bestâr av ett stort antal verksamheter.2 Klassificeringen is. 3
5.olika ISIC-omrâden anvânds i den gemenskapsrâttsliga sekundârrâttens. 3
6.för att avgrânsa vilka verksamheter som omfattas av râttsakten.3 Den libe-s. 3
7.ralisering av vârldshandeln med tjânster som pâgâr inom WTO utgârs. 3
8.frân 12 huvudsektorer med sammanlagt 165 olika tjânsteomrâden.4 Sâ-s. 3
9.vâl ISIC som WTO:s sammanstâllning visar att tjânster utgörs av ens. 3
10.imponerande mângd verksamheter av de mest skilda slag. Nâgra urvals-s. 3
11.kriterler eller annat förklaring av vad som kânnetecknar ekonomiskas. 3
12.verksamheter/tjânster tillhandahâller dâremot inte dessa klassificeringar.s. 3
13.I andra sammanhang har försök att definiera tjânster gjorts. En ut-s. 3
14.gângspunkt har varit tjânsters immateriella natur vilken medfört att tjânss. 3
15.ter vanligtvis inte kan lagras, utan konsumeras i samma ögonblick som des. 3
16.tillhandahâlls.5 En konsekvens hârav âr att det inte förekommer andra-s. 3
17.handsdistribution av tjânster pâ det sâtt som det gör för varor. En sâdans. 3
18.definition har dock kritiserats för att inte inrymma alla tjânster.6 Soms. 3
19.exempel pâ tjânst som inte tillhandahâlls och konsumeras samtidigt hars. 3
20.nâmnts pensionsförsâkringar.7 I stâllet har föreslagits att tjânster skall sess. 3
21.som en process som kan definieras som ”an agreement or undertaking bys. 3
22.the service-provider to perform now or in the future a series of tasks overs. 3
23.a specified period or time towards a particular objective”.s. 3
24.30s. 3
25.Min slutsats ar att en definition av tjânster som âr korrekt i den mening att den âr alltomfattande, blir alltför intetsâgande och ospecifik för att kunna tjâna nâgot egentligt syfte.s. 4
26.Om man dârtill lâgger bristen pâ aktuell nomenklatur eller förteckning av tjânster och det faktum att nya tjânster stândigt tillkommer sâ förefaller EG-fördragets grundare valt en klok strategi. I stâllet för defini tion eller förteckning faststâlls vissa grundegenskaper för vad som skall avses med en tjânst.s. 4
27.De grundegenskaper som kan utlâsas ur artikel 49 och 50 âr att med tjânst avses en prestation/verksamhet som utförs mot ersâttning samt âr grânsöverskridande.s. 4
Tjânsteutövare
1.Den fria rörligheten för tjânster formuleras i artikel 49 och 50 som en râtt för tjânsteutövaren att tillhandahâlla tjânster. Det âr sâledes inte tjânsten utan tjânsteutövaren som uppbâr râtten till fri rörlighet. Dârav följer att frâgan om en tjânsteverksamhet har râtt till fri rörlighet avgörs bland annat av vem som âr tjânsteutövare. Enligt artikel 49 âr râtten att tillhandahâlla tjânster knutet till medborgarskap.8 Att endast EU-medborgare omfattas av râtten till fri rörlighet âr en naturlig begrânsning av förmânstagarkretsen. Samma förhâllande gâller âven för arbetstagare och vid etablering.9s. 4
2.Juridiska personer jâmstâlls med fysiska personer betrâffande râtten att tillhandahâlla tjânster.10 Kravet pâ medborgarskap för fysiska personer motsvaras för juridiska personer av krav pâ att bolag skall ha bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning samt ha sâte, huvudkontor eller huvudanlâggning inom gemenskapen.11s. 4
3.Medborgarskap âr emellertid inte tillrâckligt. Enligt artikel 49 skall tjânsteutövaren dessutom ha sin hemvist i medlemsland, annat ân tjânste-s. 4
4.31s. 4
5.mottagarens.12 Kravet pa att tjânsteutövaren skall ha sin hemvist i etts. 5
6.medlemsland ar inte lika sjâlvklar som kravet pâ medborgarskap. För för-s. 5
7.mânstagare till fördragets regler om fri rörlighet för personer uppstâllss. 5
8.inga motsvarande krav pâ hemvist inom gemenskapen, har âr det tillrâck-s. 5
9.ligt med medborgarskap i ett medlemsland. Resultatet av hemvistkravets. 5
10.för tjânsteutövare âr att personer med medborgarskap i ett medlemsland,s. 5
11.men med hemvist i ett land utanför gemenskapen, inte kommer i âtnju-s. 5
12.tande av râtten till fri rörlighet för tjânster.s. 5
13.Kravet pâ hemvist för fysiska personer har sin motsvarighet i kravet pâs. 5
14.att bolag mâste ha antingen sâte, huvudkontor eller huvudanlâggnings. 5
15.förlagda inom gemenskapens grânser.13 I det allmânna programmet krâvss. 5
16.dessutom att bolag som endast har sâte (men inte huvudkontor ellers. 5
17.huvudanlâggning) inom gemenskapen, âven har ett faktiskt och varaktigts. 5
18.samband med en medlemsstats ekonomi. Företag med endast ett formellts. 5
19.sâte i landet skall pâ sâ sâtt inte kunna fâ tillgâng till hela gemenskapenss. 5
20.marknad.s. 5
21.Varför har dâ tjânster pâlagts detta ytterligare krav, varigenom för-s. 5
22.mânstagarkretsen för tjânsters fria rörlighet gjorts snâvare ân för perso-s. 5
23.ners fria rörlighet? Kanske för att kompensera den brist pâ varaktighets. 5
24.som kânnetecknar tjânster och skiljer denna frihet frân personers fria rörs. 5
25.lighet. Sâvâl personer som âr anstâllda eller har etablerad verksamhets. 5
26.inom gemenskapen har en naturlig fast hemhörighet inom gemenskapen.s. 5
27.Genom att krâva hemvist inom gemenskapen för tjânsteutövare begrân-s. 5
28.sas âven den fria rörligheten för tjânster till personer med faktisk anknyt-s. 5
29.ning till gemenskapen.14s. 5
30.EU-medborgare bosatta utanför EU kommer sâledes inte i âtnjutandes. 5
31.av râtten till tjânsters fria rörlighet. Dârav följer att flertalet tjânster ocksâs. 5
32.kommer att vara producerade i ett EU-land. Det dock tânkbart att âvens. 5
33.tjânster som produceras utanför gemenskapen kan komma ifrâga. Tjânstes. 5
34.utövaren kan tânkas ha hemvist pâ fler stâllen, eller utöva verksamhets. 5
35.under en tillfâllig vistelse i ett land utanför EU.s. 5
36.32s. 5
Tjânstemottagare
1.Tjânstemottagaren âr en förutsâttning för att nâgon handel med tjânster skall âğa rum. Frâgan âr om tjânstemottagaren âven skall ses som râttighetsinnehavare med avseende pâ tjânsters fria rörlighet och dârmed ha samma râtt till fri rörlighet och likabehandling pâ samma sâtt som tjânste utövaren. Fördraget tiger i denna frâga. Det enda som sâgs âr att den fria rörligheten gâller tillhandahâllande av tjânster avseende medborgare med hemvist i en annan medlemsstat ân tjânstemottagaren. Det âr dock tjânsteutövarens râtt att tillhandahâlla tjânster som pâ sâ sâtt beskrivs nârmare, tjânstemottagaren âr en förutsâttning för tjânstehandeln men ges ingen sjâlvstândig stâllning som râttighetsinnehavare.s. 6
2.EG-domstolen har sedermera gjort klart att artikel 49 âven skulle omfatta tjânstemottagarens râtt att resa till ett annat land för att motta tjânster.15 Frâgan gâllde ett italienskt par som âmnade resa till Frankrike pâ semester, för att sedan fortsâtta till Tyskland för att genomgâ medicinsk behandling och för dessa ândamâl tagit med sig en större summa pengar. Först konstaterades att sâvâl turism som medicinsk behandling utgör tjânster i fördragets mening och att medlemsstaterna inte fâr hindra eller försvâra betalningen av sâdana tjânster, inte heller i de fall det âr tjânstemottagaren som reser till ett annat land för att motta tjânster. Domstolen konstaterade att mottagandet av en tjânst âr den nödvândiga spegelbilden till utövandet av en tjânst, och dârför mâste anses ingâ i tjânstebegreppet.s. 6
3.I en rad râttsfall har tjânstemottagarens râttigheter sedermera kommit att betonas allt mer. Sâ âr exempelvis tjânstemottagarens râtt att vâlja försâkringsbolag frân andra lânder utan att straffas av sâmre skatterâttsliga avdragsmöjligheter16 eller högre trafikförsâkringspremier17. Allra tydligast âr kanske inriktningen pâ tjânstemottagarens râttigheter som mottagare av medicinska tjânster.18s. 6
4.33s. 6
5.Fördragets tystnad avseende tjânstemottagare innebâr att det inte klar-s. 7
6.görs vilken koppling till gemenskapen som krâvs för att komma i âtnjus. 7
7.tande av râtten till fri rörlighet. Krav pâ hemvist inom gemenskapen kans. 7
8.dock utlâsas ur artikel 49, dâr râtten att tillhandahâlla tjânster förbehâllss. 7
9.medborgare med hemvist i en annan medlemsstat ân tjânstemottagaren.s. 7
10.För tjânsteutövare, liksom för alla övriga kategorier av förmânstagare tills. 7
11.râtten till fri rörlighet förutsâttes dessutom medborgarskap i ett meds. 7
12.lemsland. Samma krav mâste rimligtvis stâllas âven pâ tjânstemottagare.s. 7
13.Att tjânstemottagare inte uttryckligen nâmns som râttighetsinnehavares. 7
14.i fördraget kan ha sin förklaring i att det inte verkat finnas nâgra natio-s. 7
15.nella hinder att forcera. Medlemslânder hindrar vanligtvis inte sina meds. 7
16.borgare att resa ut och upphandla tjânster i övriga lânder, inte heller hinds. 7
17.rar man medborgare/tjânstemottagare frân andra medlemslânder frân atts. 7
18.besöka det egna landet för att ta del av tjânsteutbudet. Sedermera hars. 7
19.detta visat sig inte vara helt riktigt, den extensiva tolkningen av tjânstes. 7
20.begreppet och den fria rörlighetens omfattning har gjort att tjânstemots. 7
21.tagarens râttigheter ifrâgasatts av medlemslânderna. Sâ har exempelviss. 7
22.varit fallet med tjânstemottagares râtt till brottsskadeersâttning, förmân-s. 7
23.liga bostadslân och subventionerade museiavgifter.19s. 7
24.Det kan vara pâ sin plats att pâpeka att artikel 49 förbjuder hinder förs. 7
25.tjânsters fria rörlighet vilket för tjânstemottagaren innebâr râtt att resa tills. 7
26.ett annat land och motta tjânster. Tjânstemottagarens behov av att soms. 7
27.konsument och klient skyddas för oönskade konsekvenser av den frias. 7
28.rörlighetens genomförande tillgodoses dels genom att medlemslândernas. 7
29.undantagsvis kan ges râtt att vidta skyddsâtgârder, dels genom gemen-s. 7
30.skapsinitiativ inom övriga samarbetsomrâden.20s. 7
Grânsöverskridande
1.För att EG-fördragets regler om de fyra friheternas rörlighet skall varas. 7
2.tillâmpliga krâvs grânsöverskridande moment.21 Förhâllanden av natios. 7
3.nell karaktâr, som inte har âterverkningar pâ den mellanstatliga handeln,s. 7
4.omfattas inte, utan râknas som interna angelâgenheter.s. 7
5.34s. 7
6.Krav pâ grânsöverskridande âr inte specifikt för tjânster utan gâller för alla friheter. Mâlet för den gernensarnrna/inre marknaden âr just att skapa en europeisk marknad med handel över grânserna. Medan fördragets regler för varors och personers fria rörlighet avser grânsöverskridande för just varuprodukter och personer, sâ omfattar fri rörlighet för tjânster grâns överskridande för sâvâl tjânsteprodukter som tjânsteutövare och tjânste mottagare. Det faktum att tjânstebegreppet bestâr av tre komponenter innebâr att det grânsöverskridande momentet kan ske pâ minst tre sâtt:s. 8
7.— Tjânsteutövaren reser till tjânstemottagarens hemlands. 8
8.- Tjânstemottagaren reser till tjânsteutövarens hemlands. 8
9.- Tjânsten sânds över grânser med hjâlp av post, telekommunikations. 8
10.eller dylikt.s. 8
Tjânsteutövare som grânsöverskridare
1.Den situation dâr tjânsteutövaren reser till tjânstemottagarens hemland för att tillhandahâlla tjânster, nâmns uttryckligen i artikel 50. Det torde vara denna typ av tjânsteutövande fördragets författare nârmast haft i âtanke.s. 8
2.Den sekundârlagstiftning som utfârdats för liberalisering och harmonisering inom olika tjânstesektorer âr inriktad pâ tjânsteutövarens râtt till fri rörlighet och likabehandling. Liberaliseringsdirektiven för industri, handel och hantverk begrânsar de krav medlemslânderna kan uppstâlla pâ utövare frân övriga EU-lânder. Samordningsdirektiven för övriga yrkesutövare âr âven den inriktad pâ tjânsteutövarens râtt att fritt utöva sitt yrke i övriga medlemslânder.s. 8
3.I artikel 50 ges tjânsteutövare som tillfâlligt vistas i ett annat medlems land för att utöva tjânster râtt att utöva verksamhet pâ samma villkor som landets egna medborgare. Ovanstâende skulle kunna tolkas som om endast denna forsta kategori av tjânsteutövande omfattas av fördragets regler. Fri rörlighet för tjânstemottagare eller tjânster nâmns inte. Syftet med artikel 50 torde dock inte vara att inskrânka tillâmpningen av artikel 49 till att endast omfatta tjânsteutövares fria rörlighet. Artikeln kan snarare ses som ett sâtt att betona vikten av att denna utsatta grupp som utövar sin verksamhet i ett frâmmande land erhâller det skydd mot dis kriminering som deras situation krâver. Som kommer att framgâ nedan har EG-domstolen ocksâ valt att tolka artikel 49 pâ ett för tjânsters fria rörlighet mer ândamâlsenligt sâtt ân dess ordalydelse ger vid handen.s. 8
4.35s. 8
Tjânstemottagare som grânsöverskridare
1.Den andra situationen dar tjânstemottagaren star för det grânsöverskris. 9
2.dande inslaget omfattas inte av fördragets ordalydelse. Den sekundâr-s. 9
3.lagstiftning som reglerar EU-medborgares râtt till in- och utresa samts. 9
4.vistelse i andra medlemslânder har dâremot alltsedan 1964 âven omfattats. 9
5.tjânstemottagare. Som nâmnts ovan sâ har domstolen kommit fram tills. 9
6.den enda rimliga tolkningen, det vill sâga att âven tjânstemottagares râtts. 9
7.att resa till ett annat land och motta tjânster inryms i artikel 49. ”Nâr dets. 9
8.gâller utförandet av en tjânst kan antingen den person som tillhandahâl-s. 9
9.ler tjânsten resa till den medlemsstat dâr mottagaren âr bosatt eller sâ kans. 9
10.mottagaren resa till den stat dâr den person som tillhandahâller tjânstens. 9
11.âr etablerad.”22 Det andra fallet âr enligt domstolen en nödvândig följds. 9
12.av fördragets bestâmmelser om tjânsters fria rörlighet.s. 9
Tjânsten som grânsöverskridare
1.Den tredje situationen âr de fall dâ tjânsteutövare och tjânstemottagares. 9
2.förblir i sina respektive hemlânder medan tjânsten pâ ett eller annat sâtts. 9
3.sânds över grânsen, till exempel via post, tele- och datakommunikations. 9
4.eller TV-sândningar. Tjânstehandel av detta slag uppfyller villkoren i artis. 9
5.kel 49 med avseende pâ att tjânsteutövare och tjânstemottagare skall has. 9
6.hemvist i olika medlemslânder.s. 9
7.Kravet pâ grânsöverskridande uppfylls dâremot inte pâ samma sjâlv-s. 9
8.klara sâtt eftersom parterna förblir i sina respektive hemlânder. Att âvens. 9
9.de fall dâ tjânsten stâr för det grânsöverskridande momentet uppfyllers. 9
10.kravet pâ grânsöverskridande bekrâftades av domstolen i ett fall avseendes. 9
11.TV-sândningar.23 Frâgan gâllde huruvida ett belgiskt förbud mot TV-s. 9
12.reklam stred mot EG:s regler om fri rörlighet för tjânster. Sâvâl tjânstes. 9
13.mottagare som tjânsteutövare hade hemvist i Belgien medan produkten,s. 9
14.TV-sândningarna, importerades frân Frankrike och sândes vidare genoms. 9
15.det belgiska TV-bolaget. Domstolen kom fram till att TV-sândningarna is. 9
16.frâga rymdes under fördragets tjânstebegrepp. Betrâffande det faktum atts. 9
17.fördraget endast omfattar grânsöverskridande tjânstehandel sade EG-s. 9
18.domstolen att den enda situation dâ fördragets regler inte skall tillâmpass. 9
19.âr dâ tjânsteverksamhets alla vâsentliga delar âr begrânsade till ett endas. 9
20.land.24 Domstolens uttalande kan motsatsvis tolkas som om fördragetss. 9
21.regler âr tillâmpliga pâ alla former av tjânster dâr antingen tjânsteutöva-s. 9
22.36 ren, tjânstemottagaren eller tjânsten svarar för det grânsöverskridande inslaget. I detta fall utgjordes det grânsöverskridande inslaget av TVsândningar mellan Frankrike och Belgien.s. 9
23.Genom internet har handel med sâdana lâttrörliga tjânster ökat explosivt.25 Tillvâxten av tjânstemarknaden sker i stor utstrâckning just inom denna ”sjâlvstândiga” kategori av tjânster, vilkas rörlighet âr frikopplad frân sâvâl utövare som mottagare. Exempel hârpâ âr bank- och försâkringstjânster som i allt större utstrâckning utövas över grânserna. Mânga banker och försâkringsbolag undviker gârna kostsamma etableringar i andra lânder om de pâ nâgot annat sâtt kan agera pâ de nationella marknaderna. I synnerhet för smâ och medelstora aktörer âr möjligheten till grânsöverskridande verksamhet utan utlandsetableringar av stort vârde. Domstolens vida tolkning av tjânstebegreppet kan dârför sâgas vara en förutsâttning för att en gemensam marknad för tjânster skall kunna bli verklighet.s. 10
Tjânsteutövares och tjanstemottagares gemensamma
grânsöverskridande
1.Grânsöverskridande tjânsteverksamhet kan dock ske i fler former an de ovan beskrivna. Det kan ocksa vara sâ att tjânsteutövare och tjânstemot tagare har hemvist i samma medlemsland men att sjâlva tjânsteverksamheten tilldrar sig i ett annat land. EG-domstolens uttalande, att den enda situation dâ fördragets regler inte skall tillâmpas âr dâ en tjânsteverksamhets alla vâsentliga delar âr begrânsade till ett enda land, lâmnar dörren öppen för denna fjârde kategori av tjânsteutövande.26s. 10
2.I de sâ kallade guide-fallen var det frâga om en tjânst dâr tjânsteutövare och tjânstemottagare gemensamt förflyttade sig till verksamhetslandet.27 Tjânsten bestod av turistverksamhet i form av bussturer frân ett med lemsland till ett annat, dâr sâvâl tjânsteutövare som tjânstemottagare, i detta fall resenârerna och bussbolagets guider, kom frân samma land men dâr sjâlva tjânsten utövades i ett annat medlemsland, turistlandet.28 Grekland ansâg att verksamheten pâ grund dârav inte kunde anses som tjânst i fördragets mening.s. 10
3.37s. 10
4.Domstolen var dock av en annan âsikt och menade att âven om artikels. 11
5.49 enligt ordalydelsen endast inbegriper den situationen dâ en persons. 11
6.som tillhandahâller tjânster âr etablerad i ett annat medlemsland ân mots. 11
7.tagaren av tjânsten, sâ âr syftet med artikel 49 att avveckla inskrânk-s. 11
8.ningar i friheten att tillhandahâlla tjânster för personer som inte âr eta-s. 11
9.blerade i den stat dâr tjânsten skall utföras.29 Domstolens slutsats var atts. 11
10.artikel 49 alltid skall tillâmpas nâr en person tillhandahâller tjânster i etts. 11
11.land dâr han inte âr etablerad, oavsett tjânstemottagarens hemvistland. Is. 11
12.ett senare fall har domstolen tagit ytterligare ett steg och faststâllt atts. 11
13.artikel 49 âven omfattar situationer dâ det grânsöverskridande inslagets. 11
14.intrâffar i ett senare led av tjânsteverksamheten.30 Frâgan gâllde en tysks. 11
15.person, Koestler, bosatt i Frankrike som genom spekulationer pâ aktie-s. 11
16.marknaden kommit att stâ i skuld till sin franska bank.31 Koestlers senares. 11
17.flytt till Tyskland utgjorde ett grânsöverskridande moment, tillrâckligts. 11
18.för att transaktionerna mellan Koestler och den franska banken skulles. 11
19.anses utgöra tjânst i fördragets mening.s. 11
20.Domstolens ândamâlsenligt utvidgade tolkning av fördragets krav pâs. 11
21.grânsöverskridande för tjânster âr den enda praktiskt försvarbara instâll-s. 11
22.ningen. En striktare instâllning skulle fâ negativa och mârkliga konse-s. 11
23.kvenser. Sâ skulle exempelvis en byggmâstare kunna bygga hus i övrigas. 11
24.medlemslânder ât alla EU-medborgare utom sina egna landsmân. Vidares. 11
25.skulle exempelvis jurister, skomakare och datakonsulter frân Sveriges. 11
26.kunna sâlja sina tjânster till klienter i andra medlemslânder, förutsatt atts. 11
27.klienten inte âr svensk medborgare.s. 11
28.Sammanfattningsvis kan konstateras att det grânsöverskridande inslas. 11
29.get i tjânstehandeln tillâts anta vilka former som helst. Sâ lânge antings. 11
30.en tjânsteutövaren, tjânstemottagaren eller tjânsten under nâgot led avs. 11
31.tjânsteutbytet befinner sig i ett annat medlemsland âr kravet pâ grânss. 11
32.överskridande uppfyllt.s. 11
33.38s. 11
Prestation/verksamhet
1.Tjânstens immateriella natur framgâr av artikel 50. Dâr beskrivs först tjânsten som en prestation som normalt utförs mot ersâttning, sedan görs en upprâkning av verksamheter inom nâgra utvalda omrâden som ansâgs sârskilt viktiga att liberalisera vid tiden för fördragets tillkomst. I det försök till definition som nâmnts ovan beskrivs tjânsten som ”a serie of tasks”.s. 12
2.Tjânsters karaktâr av prestation/verksamhet medför en nâra koppling mellan tjânsten och tjânsteutövaren. Det visar sig bland annat genom att det mânga ganger inte âr möjligt att separera tjânstens egenskaper och kvalitet frân tjânsteutövaren. Reglering av tjânsters kvalitet sker dârför vanligtvis genom krav pâ att tjânsteutövaren skall ha vissa kvalifikationer.32 Det ibland oupplösliga sambandet mellan tjânsten och tjânsteut övaren medför att för mânga tjânster âr ocksâ kontakten mellan tjânste utövare och tjânstemottagare av största betydelse. För en vâxande skara av massproducerade tjânster gâr det dock att sârskilja tjânsten frân tjânste utövaren pâ sâ sâtt att tjânsten sjâlv âr bârare av vissa egenskaper och kvaliteter. Sâ âr exempelvis fallet med TV-sândningar och spelverksamhet. Den vâxande marknaden för försâljning av tjânster via internet kom mer med all sannolikhet att bidra till utvecklingen av att tjânsten fâr en mer sjâlvstândig karaktâr.s. 12
Ekonomisk verksamhet — prestationer
utförda mot betalning
1.Att samarbetet inom den Europeiska gemenskapen har en ekonomisk inriktning framgick tydligt av dess ursprungliga namn, den Europeiska ekonomiska gemenskapen. Den gemensamma/inre marknaden med de fyra friheterna som hörnstenar utgjorde kârnan i det ekonomiska sam arbetet. Numera har ’’ekonomiska” tagits bort ur titeln. Förândringen avspeglar det faktum att den Europeiska gemenskapen inte lângre endast avser det ekonomiska livet utan omfattar allt fler samarbetsomrâden. Gemenskapens kompetens har utvidgats till nya omrâden sâsom miljö, kultur, hâlsovârd och bistând till tredje land. Dessa nya samarbetsomrâ den har ingen, eller endast perifer, anknytning till det ekonomiska livet.s. 12
2.Det faktum att det gemenskapsrâttsliga samarbetet med tiden kommit att ges mer lângtgâende ambitioner har emellertid inte förândrat kârnans. 12
3.39s. 12
4.i gemenskapsarbetet, dvs. den gemensamma/inre marknaden. Den ge-s. 13
5.mensamma marknadens karaktâr ar fortfarande utprâglat ekonomisk,s. 13
6.den effektivisering av lagstiftningsprocessen som genomförts genom för-s. 13
7.ândringar har snarare förstârkt dess ekonomiska karaktâr och, framförs. 13
8.allt, betydelse. Fördragets reglering av den gemensamma marknadenss. 13
9.fyra friheter avser sâledes endast varor, personer, tjânster och kapital soms. 13
10.ingâr i en ekonomisk verksamhet.s. 13
11.Enligt artikel 50 skall med tjânster i fördragets mening avses tjânsters. 13
12.som normalt utförs mot betalning. Detta krav pâ "normalitet" kan för-s. 13
13.stâs pâ följande sâtt:s. 13
14.1) Alla som utför tjânsten gör det vanligtvis mot betalning,s. 13
15.2) De flesta utför tjânsten mot betalning men nâgra gör det utan bes. 13
16.talning,s. 13
17.3) Tjânsten utförs inom ramama för en ekonomisk verksamhet.s. 13
18.I de första tvâ alternativen rör det sig om sâdana tjânster som alla utövares. 13
19.tar betalt för, utom i undantagsfall, dvs. tjânster av kommersiell natur.s. 13
20.Om tjânster av en viss art vanligtvis âr kommersiella har det ingen betys. 13
21.delse om tjânsterna i enskilt fall tillhandahâlls gratis eller om vissa tjânstes. 13
22.utövare aldrig tar betalt för sina tjânster. Det ekonomiska kriteriet âr is. 13
23.dessa fall knutet till tjânstens karaktâr, den kontext den utövas i har ingens. 13
24.avgörande betydelse. Tjânster som till sin natur âr kommersiella, mens. 13
25.som av ideella eller andra skâl utförs utan ersâttning, inryms alltid unders. 13
26.definitionen.s. 13
27.Det tredje alternativet âr inte uppbyggt kring tjânstens natur utan tars. 13
28.i stâllet fasta pâ det sammanhang inom vilken tjânsten utförs. Tjânstes. 13
29.utövare kan tillhandahâlla tjânsten utan ersâttning, förutsatt att det skers. 13
30.inom ramama för dennes affârsverksamhet. En sâdan tolkning förefallers. 13
31.vara den mest ândamâlsenliga. Genom att fokusera pâ de ekonomiskas. 13
32.realiteterna undviks hypotetiska resonemang om tjânsters ekonomiskas. 13
33.natur.s. 13
34.Nedan redogörs för ett antal fall dâr EG-domstolen tagit stâllning tills. 13
35.huruvida en viss verksamhet uppfyller fördragets krav pâ ekonomisk akti-s. 13
36.vitet. EG-domstolen förefaller hârvid att utgâ frân i vilket sammanhangs. 13
37.tjânsten utövas. Utan att formulera nâgon bestâmd policy, bedömer EG-s. 13
38.domstolen tjânstens ekonomiska kriterium i huvudsak enligt det tredjes. 13
39.alternativet, dvs. att tjânstens utförs inom ramama för en ekonomisks. 13
40.verksamhet.s. 13
41.Domstolen har kommit fram till att det inte nödvândigtvis behövers. 13
42.vara tjânstemottagaren/konsumenten som betalar. Domstolen har tagits. 13
43.stâllning till TV-sândningar som finansierades genom reklaminslag i stâl-s. 13
44.40 let för av TV-innehavaren.33 İnte bara TV-bolags relation med den beta lande köparen av reklamtid utan âven relationen till TV-tittaren betraktades som en ekonomisk aktivitet.34 Domstolen kom fram till att sândningarna visst utfördes mot betalning. Betalningen erlades i och för sig inte av sândningsmottagaren men vâl av reklamkunderna. Det âr sâledes inte nödvândigt att tjânstemottagaren sjâlv betalar för tjânsten, huvudsaken âr att nâgon ersâtter tjânsteutövaren för dennes tjânster. Aktiviteten kan pâ sâ sâtt sâgas ingâ i tjânsteutövarens ekonomiska verksamhet. Det ekonomiska sammanhang i vilket tjânsten utövades tillmâttes avgörande betydelse.s. 13
45.Det âr inte heller nödvândigt att nâgon ersâttning alls utgâtt. Nâr professionella idrottsmân deltar i tâvlingar gratis har domstolen sett det som en del av ett ekonomiskt sammanhang med sândningsrâttigheter, reklamintâkter och sponsorpengar.35 Âven deltagande i andra sammanhang som ingâr som ett naturligt led i den professionelle idrottsmannens verksam het anses som ekonomisk verksamhet.36s. 14
46.Mot denna bakgrund kan den synas mârkligt att spridande av infor mation om utlândska abortklinikers verksamhet inte ansetts utgöra eko nomisk verksamhet.37 Domstolen ifrâgasatte inte att medicinska tjânster i sig utgör ekonomisk verksamhet. Det var istâllet det faktum att den irlândska studentorganisationen jobbade ideellt som var avgörande. Den slutsats som försiktigtvis kan dras âr att ersâttning mâste utgâ till den som utövar verksamheten ifrâga. I detta fall skulle sâledes studentorganisa tionen antingen ersatts av de engelska abortklinikerna eller av irlândska tjânstemottagare för att verksamheten skulle uppfylla kravet pâ ekono misk aktivitet. Om i stâllet engelska abortkliniker spridit informationen hade aktiviteten varit kommersiellt motiverad och dârmed kunnat omfat tas av EU-lagstiftningens râtt till fri rörlighet för tjânster. Det râcker sâle des inte med att verksamheten ingâr som en del i ett större ekonomiskts. 14
47.41s. 14
48.sammanhang. Aktiviteten mâste vara en del av tjânsteutövarens egna ekos. 15
49.nomiska verksamhet.s. 15
50.Ett sârskilt problem âr hur kravet pâ ekonomisk verksamhet skall sess. 15
51.med avseende pâ allmânnyttiga tjânster eller tjânster som utövas i offent-s. 15
52.lig regi. Första gângen domstolen hade att ta stâllning gâllde frâgan ens. 15
53.kurs inom ramama för det statliga utbildningsvâsendet.38 Domstolens. 15
54.kom fram till att statlig utbildning inte utgjorde en ekonomisk verksams. 15
55.het av tvâ anledningar. För det första sâ var statens syfte inte att tjânas. 15
56.pengar39 utan att uppfylla sin skyldighet mot befolkningen, för det andras. 15
57.betalades utbildningen som regel inte av studenterna eller deras förâldrars. 15
58.utan med skattemedel. I konsekvens hârmed kom domstolen senare frams. 15
59.till att utbildning som finansieras genom privata medel, exempelvis avs. 15
60.studenterna eller deras förâldrar, kunde utgöra tjânster i fördragets me-s. 15
61.ning.40s. 15
62.Betrâffande medicinska tjânster har kravet pâ ekonomisk verksamhets. 15
63.varit sârskilt besvârligt att ta stâllning till. Att medicinska tjânster omfats. 15
64.tas av fördraget faststâlldes redan i det ovan diskuterade abortfallet.41 Frâs. 15
65.gan om vârd inom ramama för sociala trygghetssystem skall anses utgöras. 15
66.en ekonomisk aktivitet har varit svârare att besvara. Frâgan har prövats avs. 15
67.domstolen i ett antal ârenden som alla gâllt frâgan om en patient soms. 15
68.vâljer en vârdgivare i ett annat land kan erhâlla kostnadsersâttning frâns. 15
69.det nationella sjukvârdsystemet. I fallet Kohll gâllde frâgan nationellas. 15
70.krav pâ förhandstillstând för att kunna erhâlla ersâttning för tandvârds. 15
71.utförd i ett annat medlemsland.42 Domstolen berörde inte frâgan oms. 15
72.ekonomisk verksamhet utan konstaterade endast att medicinsk verksams. 15
73.het omfattas av fördraget.43 Generaladvokaten menade att eftersom dens. 15
74.försâkrade personen gör betalningar till sjukförsâkringen i hemlandets. 15
75.Luxemburg medför inte statens inblandning i finansieringen att presta-s. 15
76.tionen inte skall anses utförd mot ersâttning.44 I fallet Smits and Peers. 15
77.booms, gâllde frâgan krav pâ förhandstillstând för ersâttning av sjukhus-s. 15
78.vârd utomlands.45 Domstolen sâg sig nu föranlâten att ta upp kravet pâs. 15
79.42 ekonomisk aktivitet, kanske pâ grund av massiv intervenering frân ett antal medlemslânder.46 Frâgan gâllde det nederlândska sjukförsâkringssystemet, Ziekenfondswet (ZFW). Enligt systemet kan arbetstagare med inkomst under ett visst belopp samt bidragsberâttigade registrera sig som försâkringstagare och de fâr dârmed râtt till gratis vârd. Vârdgivarens kostnader ersâtts av ZFW enligt avtal mellan parterna.47 Mot bakgrund av att patıenten ınte sjalv betalade for varden och att tjânsten inte bedrevs i vinstsyfte ifrâgasattes om sjukhustjânster som tillhandahâlls inom ra mama för det allmânna försâkringssystemet kan anses som ekonomisk verksamhet.48s. 15
80.Domstolen avvisade argumenten genom att först konstatera att patienten betalat för vârden direkt till den utlândska tillhandahâllaren. Enbart den anledningen att patienten sedan i sitt hemland ansöker om âterbetalning enligt sjukförsâkringslagstiftningen medför inte att frâgan hamnar utanför tillâmpningsomrâdet för tjânsters fria rörlighet. Domstolen fortsatte sedan med att erinra om att det inte âr nödvândigt att tjânsten beta las av den som mottar den.49 Denna del av domstolens motivering kan ses som svar pâ argumentet att patienten sjâlv inte betalt sin vârd.s. 16
81.Domstolens fortsatta motivering kan ses som ett bemötande av att vârden inte bedrevs i vinstsyfte. Domstolen konstaterade att i det förevarande fallet utgjorde utbetalningen av sjukförsâkringskassorna inom ramen för avtalssystemet enligt ZFW den ekonomiska motprestationen för sjukhustjânsterna. Âven om utbetalningen var schablonmâssig hade den otvivelaktigt karaktâr av ersâttning för den sjukhusinrâttning som erhöll betalningen och som bedriver ekonomisk verksamhet.s. 16
82.Frâgan om ekonomisk verksamhet stâlldes pâ sin spets vid prövningen av det brittiska sjukvârdssystemet.50 Den brittiska medborgaren Yvonne Watts tröttnade pâ att vânta pâ operation för att fâ sin utslitna höftled utbytt. Hon reste till Frankrike, fick en höftprotes inopererad för 3.900 pund och vânde sig sedan till det brittiska sjukvârdssystemet, National Health Service (NHS), för ersâttning av kostnaderna. NHS finansierass. 16
83.43s. 16
84.direkt av staten, huvudsakligen genom skatteintâkter. Organ inom NHSs. 17
85.tillhandahâller kostnadsfritt och utan vinstsyfte sjukhusvârd till personers. 17
86.som stadigvarande vistas i Storbritannien. Ersâttning för vârd inom dens. 17
87.privata sjukvârdssektorn ersâtts inte.51 Frâgan om Yvonne skulle fâ ersâtts. 17
88.ning vandrade upp i det brittiska domstolssystemet och hamnade slutlis. 17
89.gen hos Court of Appeal som vânde sig till EG-domstolen för förhands-s. 17
90.besked.s. 17
91.Den brittiska domstolen frâgade bland annat om det âr nâgon skillnads. 17
92.mellan ett statligt finansierat nationellt hâlso- och sjukvârdssystem, soms. 17
93.NHS, och försâkringskassor, som i det nederlândska ZFW-systemet.s. 17
94.Denna frâga förbigicks med tystnad av EG-domstolen.s. 17
95.Vidare ville den hânskjutande Court of Appeal veta om vârden soms. 17
96.tillhandahâlls inom NHS skall anses utgöra tillhandahâllande av tjânsters. 17
97.i den mening som avses i artikel 49, med patienterna som tjânstemots. 17
98.tagare och NHS-organ som tjânsteleverantörer.52 Hâr menade EG-doms. 17
99.stolen att det inte var nödvândigt att svara pâ frâgan om sjukhusvârd soms. 17
100.tillhandahâlls inom ett system som NHS utgör tjânster i fördragets mes. 17
101.ning (!)53s. 17
102.Domstolen kom istâllet fram till att artikel 49 âr tillâmplig, oberoendes. 17
103.av hur det nationella systemet fungerar.54 Denna nâgot förvânande slut-s. 17
104.sats föregâs av att domstolen hânvisar till att tillhandahâllande av medis. 17
105.cinska tjânster mot betalning omfattas av fördragets bestâmmelser55 ochs. 17
106.tillâgger sedan att friheten att tillhandahâlla tjânster âven innebâr frihets. 17
107.för mottagare av tjânster, bland annat personer som behöver medicinsks. 17
108.behandling, att bege sig till en annan medlemsstat för att dâr motta sâda-s. 17
109.na tjânster.56s. 17
Slutsats
1.Kravet pâ att tjânster skall utföras mot betalning har givits innebörden atts. 17
2.tjânsten skall utföras inom ramama för tjânsteutövarens ekonomiskas. 17
3.sammanhang. Det innebâr att âven tjânster som tillhandahâlls gratis kans. 17
4.utgöra ekonomisk verksamhet. Det innebâr ocksâ att det saknar betys. 17
5.delse vem som betalar.s. 17
6.Betrâffande allmânnyttiga tjânster har domstolen valt en annan vâg. Is. 17
7.stâllet för att reda ut vilka verksamheter som uppfyller kravet pâ ekono-s. 17
8.44 misk verksamhet fokuserar domstolen pâ tjânstemottagarens râttigheter. Till denna del kan man dock ge domstolen râtt, den vârd som patienterna erhâllit utomlands har tillhandahâllits mot ersâttning. Problemet med hur det skall kopplas till den nationella sjukvârdssystemet kvarstâr dock.s. 17
Grânsdragningen mot övriga friheter och
restpostfunktionen
1.Tjânstebegreppet kan sâledes beskrivas som en ekonomisk grânsöverskri dande verksamhet. En sâdan beskrivning stâmmer emellertid ocksâ pâ fri rörlighet för varor och personer. Tjânstebegreppets tre komponenter har âven i övrigt stora likheter med övriga friheter, tjânsten med varors fria rörlighet och tjânsteutövare och tjânstemottagare med personers fria rör lighet. Grânsen mellan tjânsters fria rörlighet och övriga friheter âr dârför mânga gânger svâr att avgöra.s. 18
2.Den restpostfunktion som tilldelats tjânster har betydelse för grâns dragningen. Restpostfunktionens innebörd âr emellertid inte helt klart. Enligt ordalydelsen i artikel 49 skall prestationer utförda mot betalning anses som tjânster ”i den utstrâckning de inte faller under bestâmmelserna om fri rörlighet för varor, personer och kapital”. Respostfunktionen har dârför setts som en negativ bestâmning av tjânster, innebârande att övriga friheter först mâste bestâmmas, för att sedan kunna uteslutas.57 Betrâffande grânsdragningen mot varor och kapital har domstolen emel lertid givit restpostfunktionen en annan innebörd och i stâllet bestâmt vilken aspekt som âr dominerande eller underordnad.58 Domstolen menar hâr att restpostfunktionen inte skall tolkas som faststâllande av en prioriteringsordning mellan friheten att tillhandahâlla tjânster och övri ga friheter. Syftet med restpostfunktion âr istâllet att ingen ekonomisk verksamhet skall falla utanför tillâmpningsomrâdet för de grundlâggande friheterna.59s. 18
3.Val av tillâmplig frihet skall dâ enligt domstolen ske pâ följande sâtt.60 Först faststâllts vilka friheter som pâverkas av de ifrâgasatta nationellas. 18
4.45s. 18
5.bestammelserna samt huruvida en frihet dominerar över den andra.s. 19
6.Sedan prövas i ”princip bara bestammelserna mot bakgrund av endast ens. 19
7.av dessa friheter om det visar sig att den ena friheten âr helt underord-s. 19
8.nad den andra och kan anknytas till den.”61 Domstolens beskrivning ârs. 19
9.inte helt lâtt att första. Dock framgâr att som huvudregel skall endast ens. 19
10.frihet komma ifrâga och att det hârvid har betydelse vilken frihet som ârs. 19
11.dominerande eller intar en underordnad stâllning.s. 19
12.I nedanstâende redogörelse kommer den gemenskapsrâttsliga betydel-s. 19
13.sen av varor, personer och kapital att beskrivas, med sârskild tonvikt pâs. 19
14.de sârdrag som markerar grânsen mot tjânster och pâ restpostfunktionenss. 19
15.betydelse för grânsdragningen.s. 19
Grânsen mot varors fria rörlighet
1.Varors och tjânsters fria rörlighet har det gemensamt att det i bâda fallens. 19
2.âr frâga om produkter som âr föremâl för handel och som skall kunnas. 19
3.röra sig fritt inom hela den gemensamma marknaden. Varor har av doms. 19
4.stolen definierats som produkter som kan vârderas i pengar och som kans. 19
5.vara föremâl för handel.62 Detsamma skulle dock kunna sâgas om tjânss. 19
6.ter vilket lett till att domstolen senare reviderat sitt uttalande.63 I dets. 19
7.belgiska avfallshanteringsfallet tog domstolen bort krav pâ att produktens. 19
8.kan vârderas i pengar.64 Domstolen ândrade definitionen av varor till atts. 19
9.vara föremâl som forslas över en nationsgrâns som en kommersiell trans-s. 19
10.aktion, oavsett den kommersiella transaktionens karaktâr.65 Varför doms. 19
11.stolens inte ens diskuterade om inte avfallshantering skall ses som ens. 19
12.tjânst âr svârt att förstâ.s. 19
13.Som kommer att framgâ av kommande avsnitt har ocksâ de gemens. 19
14.skapsrâttsliga förutsâttningarna för tjânsters fria rörlighet alltmer nârmats. 19
15.sig den praxis som utvecklats för varors fria rörlighet. I takt med tjânste-s. 19
16.marknadens vâxande betydelse och den moderna telekommunikationenss. 19
17.46 framvâxt har de gemensamma drag tjânster uppvisar med varor blivit allt tydligare.66s. 19
18.Det finns dock avgörande skillnader mellan varu- och tjansteprodukter. Skillnaden ar att tjânsten âr immateriell, den bestar av en mânsklig aktivitet eller prestation, medan varan âr ett fysiskt föremâl. Domsto lens syn pa skillnaden mellan vara och tjânst framgar i ett fall avseende TV-sândningar.67 Handel med material for Ijud- och bildupptagning och annan utrustning som behövs for distribution av TV-sândningar och filmförevisningar inordnades under reglerna for varor, medan sjâlva överföringen av TV-signaler mellan EG-lânderna ansâgs som en tjânst.s. 20
19.Skillnaden mellan varor och tjânster gör att nationella regleringar och skyddsâtgârder utformas olika. Betrâffande varor âr regleringen inriktad pâ varans egenskaper medan tjânsters kvalitet och egenskaper vanligen garanteras genom krav pâ tjânsteutövarens kvalifikationer. Detta âr en naturlig följd av att varan som föremâl âr en sjâlvstândig bârare av vissa egenskaper. Att varans egenskaper mânga gânger avgörs av tillverkarens yrkeskunnande ândrar inte det faktum att varan som slutprodukt âr ett avskilt föremâl med vissa bestâmda egenskaper. Pâ annat sâtt förhâller det sig med tjânsteprodukten. Tjânsten âr i stâllet en prestation utan materiell form. Hâr finns sâledes inget frân tjânsteutövaren avskilt objekt. Att varor/föremâl ofta âr nödvândiga hjâlpmedel förândrar inte det faktum att tjânsteprodukten âr en immateriell prestation, vilket i sin tur innebâr att reglering av tjânsteprodukter mâste ta sig andra uttryck ân för varor. I stâllet för produktbestâmmelser âr det vanligt med krav pâ tjânsteutöva rens kvalifikationer, kopplat till krav pâ tillstând.68s. 20
20.Av vad som sagts ovan framgâr att varuproduktion vanligtvis förutsâtter mânskliga aktiviteter och att tjânsteproduktion vanligen krâver varor i form av verktyg, râmaterial och liknande.69 Varor och tjânster âr sâledess. 20
21.47s. 20
22.förenade i ett ömsesidigt beroendeförhâllande. Vad som hârvid skall regle-s. 21
23.ras av fördragets bestâmmelser om varors respektive tjânsters fria rörligs. 21
24.het kan mânga ganger vara svârt att avgöra. Domstolens instâllning âr atts. 21
25.nationella bestâmmelser som huvudregel skall hânföras till bestâmmel-s. 21
26.serna för varor eller tjânster.70s. 21
27.2.8.1.1 Tjânster i varuproduktionens. 21
28.Betraffande tjânster i varuproduktionen har domstolen faststâllt att tjânss. 21
29.ter som leder direkt till framstâllning av varor71 eller som har nâra sam-s. 21
30.band med varutransaktioner72 skall regleras av fördragets bestâmmelsers. 21
31.om varors fria rörlighet. I senare râttsfall har domstolen uttryckt dets. 21
32.som att den tjânsteliknande prestationen utgör en underordnad aspekts. 21
33.i förhâllande till de omstândigheter som rör den fria rörligheten förs. 21
34.varor.73s. 21
35.I fallet Cineteque gâllde frâgan bland annat framstâllning/inspelnings. 21
36.av videokassetter. Inspelningen pâ kassett gâllde en spelfilm som visadess. 21
37.pâ franska biografer och som skulle spelas in pâ videokassett för distris. 21
38.bution till privatanvândare. Framstâllning av sâdana kassetter âr att hân-s. 21
39.föra till ekonomisk verksamhet. Det rör sig om en mânsklig aktivitet avs. 21
40.ekonomisk natur, en verksamhet som i normalt sprâkbruk otvivelaktigts. 21
41.skulle inrymmas under tjânstebegreppet. Trots det kom EG-domstolens. 21
42.fram till att framstâllningen skulle regleras av fördragets regler för varorss. 21
43.fria rörlighet. Domstolen motiverade detta med att det inte var möjligts. 21
44.att se sjâlva framtagningen av videokassetter som utövande av tjânst is. 21
45.fördragets mening, eftersom en sâdan verksamhet leder direkt till frams. 21
46.stâllningen av materiella föremâl, vilka i detta fall till och med fanns meds. 21
47.i Common Customs Tariffs nomenklatur.s. 21
48.Spridande av reklam och andra marknadsföringsâtgârder hör till sâdas. 21
49.na aktiviteter som, om de âr grânsöverskridande och har en ekonomisks. 21
50.dimension, utgör tjânsteverksamhet i fördragets mening. EG-domstolens. 21
51.har emellertid valt en eğen vâg. I fallet INNO-BM kom domstolen frams. 21
52.till att förbud mot reklam för vissa varor skulle anses som ett otillâtet hins. 21
53.der mot varors fria rörlighet. Att nationella marknadsföringsbestâmmelsers. 21
54.48 skall regleras av fördragets regler for varor i stâllet for under reglerna for tjânster motiverades med art med marknadsföringstjânsternas nâra samband med varutransaktioner. Konsekvensen av domstolens förhâllningssâtt ar art marknadsföringstjânster har kommit art regleras av bade varuoch tjânstebestâmmelserna.74 I det fall tjansten avser marknadsföring av en vara ar artikel 28 tillamplig, och i det fall tjansten avser marknadsföring av en tjânst ar artikel 49 tillamplig.751 samma anda har domstolen sedan i ett antal fall faststâllt att nationella bestâmmelser om försâljningsâtgârder av varor skall regleras av fördragets bestammelser for varor.76 I det senaste av dessa fall tillade domstolen att det inte kan uteslutas att försâljning av en vara kan âtföljas av en tjânsteliknande prestation men att det inte i sig ar tillrâckligt for att anse att ekonomisk verksamhet utgör tillhandahâllande av tjanster.77 I varje sârskilt fall skall faststâllas om prestationen utgör en underordnad aspekt i förhâllande till omstândigheterna som rör den fria rörligheten for varor. Detta mâste ses som en markering av att försâljningsâtgârder for varor inte med automatik skall inordnas under fördragets regler for varor. Fallet i frâga gâllde belgiska krav pa tillstand vid ambulerande försâljning. Personer frân Nederlânderna hade salt prenumerationer for tyska tidskrifter pâ allmân plats i Belgien, utan erforderligt tillstand frân belgiska myndigheter. Domstolen fann att endast fördragets regler om fri rörlighet for varor var tillâmpliga.78s. 21
55.I fallet Commission v. Irland gâllde frâgan offentlig upphandling av byggentreprenad. Upphandlingen gâllde sâledes en tjânst. Byggnationen avsâg anlâggning av vattenledningar. I upphandlingsvillkoren föreskrevs att rören skulle vara av en viss dimension som motsvarade nationell irlândsk standard. Denna standard avvek frân vad som för övrigt var brukligt pâ kontinenten, varför kommissionen ansâg att kravet pâ irlândsk rörstandard var ett handelshinder för varor och dârmed stred mot artikel 28. Irland menade att artikel 28 inte kunde komma ifrâga eftersom det rörde sig om upphandling av tjânster, frâgan skulle i stâllet bedömas enligt artikel 49. Kravet pâ viss rördimension stred enligt Irlands mening inte mot diskrimineringsförbudet i artikel 49.79 EG-domstolen koms. 22
56.49s. 22
57.emellertid fram till att âtgârder avseende varor alltid skall regleras av förs. 23
58.dragets bestammelser om varors fria rörlighet oavsett om varan ingâr i ens. 23
59.tjansteprestation. Motiveringen var densamma som i fallen ovan, det vills. 23
60.saga att tjanster som leder direkt till tillverkning eller har nâra sambands. 23
61.med kommersiella varutransaktioner skall behandlas under fördragetss. 23
62.varuregler.s. 23
63.Av ovanstâende râttsfall kan utlâsas en delvis förândrad syn pa tjansters. 23
64.i varuproduktionen. Enligt âldre praxis skulle tjanster som leder direkts. 23
65.till framstâllningen av en vara eller som har nâra samband med en varas. 23
66.inordnas under fördragets varubestâmmelser. Detta skulle kunna leda tills. 23
67.att alla tjânster som utövas i samband med produktion eller distributions. 23
68.av varor skulle regleras av fördragets regler om varors fria rörlighet. I sena-s. 23
69.re praxis utgâr i stâllet domstolen frân vilken av friheterna som âr domi-s. 23
70.nerande. Det innebâr att vid grânsdragningen mellan vara och tjânst lig-s. 23
71.ger en avvâgning av vad som âr huvudsak och vad som âr bisak. Ett sâdants. 23
72.synsâtt förefaller avsevârt mycket rimligare. Det innebâr att inte allas. 23
73.tjânster som leder direkt till tillverkning av en tjânst skall bedömas avs. 23
74.fördragets bestâmmelser om varors fria rörlighet, utan endast sâdanas. 23
75.tjânster som utgör en mindre del av slutprodukten. Aven de âldre râtts-s. 23
76.fallen passar in i ett sâdant synsâtt. I fallet Cineteque utgjorde sjâlva verk-s. 23
77.samheten en ringa del. Varans vârde pâverkas inte nâmnvârt av arbets-s. 23
78.insatsen, att överföra filmen frân en form till en annan. Slutsatsen skulles. 23
79.dâ bli att mânskligt arbete - tjânster - som leder direkt till framstâll-s. 23
80.ningen av en vara och vars vârde âr ringa i förhâllande till den slutligas. 23
81.varan skall regleras under fördragets bestâmmelser om varors fria rörligs. 23
82.het. Betrâffande den andra delen av motiveringen, att tjânster som hars. 23
83.nâra samband med varutransaktioner omfattas av varureglerna, skulle dâs. 23
84.samma avvâgning mellan huvudsak och bisak göras. Marknadsförings. 23
85.skulle vid en sâdan avvâgning utgöra en ringa del av de sammantagnas. 23
86.transaktionskostnaderna. Sâdana tjânster kan snarare ses som stödjandes. 23
87.eller kompletterande för sjâlva varutransaktionen.s. 23
88.Det irlândska rörfallet âr emellertid alltför udda för att kunna inrym-s. 23
89.mas i nâgon rimlig förklaringsmodell. Kanske skall det ses som ett resul-s. 23
90.tat av en önskan att öppna upp den offentliga upphandlingen som vids. 23
91.denna tid var utprâglat protektionistisk. Eftersom artikel 49 dâ tolkadess. 23
92.som förbud mot diskriminering var det nödvândigt att tillâmpa dens. 23
93.strângare artikel 28, som redan dâ innebar förbud mot alla hinder. Pâ sâs. 23
94.sâtt kunde Irland inte undandra den offentliga upphandlingen frân kon-s. 23
95.kurrens frân andra europeiska byggföretag. 2.8.1.2 Varor i tjânsteproduktionen Vid tjânsteproduktion ingâr vanligtvis men inte nödvândigtvis varor som hjâlpmedel vid framstâllningen. Typiska ”rena tjânster”, utan inslag av varor, förekommer ocksâ. De âterfinns företrâdesvis inom de sâ kallade fria yrkena, dar klienten köper tjânsteutövarens personliga kunskaper och egenskaper, exempelvis i form av konsultationer.s. 23
96.I mânga fall anvânds emellertid saker/varor vid framstâllning eller distributionen av tjânster utan att för den skull ingâ i slutprodukten. Som exempel kan nâmnas hantverkares verktyg, lâkares instrument, och förelâsares undervisningsmaterial.80 I fallet Schaijk var frâgan vilka regler som skulle tillâmpas för varor i form av reservdelar och olja som ingick som en komponent vid service och reparation av bilar.81 Domstolen kom fram till att tillhandahâllandet av sâdana varor inte var nâgot mâl i sig utan underordnat tillhandahâllandet av tjânster.82 Av den anledningen skulle fördragets regler om fri rörlighet för tjânster vara tillâmpliga för alla delar av transaktionen.s. 24
97.I fallet Schindler uppstod frâgan om lotteriverksamhet skulle regleras av varu- eller tjânstereglerna.83 Det gjordes gâllande att eftersom det var frâga om sândning och spridning av stora kvantiteter fysiska föremâl, sâsom brev, reklambroschyrer och lottsedlar sâ skulle verksamheten regle ras av fördragets varubestâmmelser. Domstolen fann att spridandet av föremâl inte var ett mâl i sig utan enbart hade till syfte att göra det möjligt att delta i lotteriet.84 Efter att ha faststâllt att lotteriverksamheten utgjorde en ekonomisk, grânsöverskridande aktivitet och dârför skall ses som en tjânst fann domstolen att verksamheten i sin helhet skulle regleras av fördragets regler om tjânsters fria rörlighet. Till samma slutsats kom domstolen i fallet Jâgerskiöld, avseende fiskerâtter.85 Det faktum att fiskerâtten framgick av ett dokument ândrande inte pâ det faktum att upplâtande av fiskerâtt skulle ses som en tjânst.s. 24
98.51s. 24
99.Slutsatsen blir att med avseende pa varor i tjânsteproduktionen ar dets. 25
100.avgörande vad som kan ses som slutprodukt. Nâr varan ingâr som ens. 25
101.underordnad del i tillhandahâllandet av tjânsten skall produkten soms. 25
102.helhet regleras av fördragets bestâmmelser om tjânsters fria rörlighet.s. 25
103.Förâdling, förbâttring och reparation kan medföra att den ursprung-s. 25
104.liga varan tillförs nya element eller att gamla delar byts ut. I sâdana falls. 25
105.kan den slutliga produkten övergâ frân att vara en ren tjânst till att utgöras. 25
106.en blandprodukt av vara och tjânst.s. 25
107.Nâstan alla varor och tjânster âr blandprodukter i den betydelsen att pro-s. 25
108.duktion och distribution förutsâtter inslag av bâda. Det âr emellertids. 25
109.ingen bra lösning att en och samma transaktion regleras av olika bestâms. 25
110.melser i fördraget. Det âr i stâllet praktiskt och rimligt att transaktionens. 25
111.som helhet antingen regleras av varu- eller tjânstebestâmmelserna. Dom-s. 25
112.stolens instâllning âr att nationella bestâmmelser som huvudregel skalls. 25
113.hânföras till bestâmmelserna för varor eller tjânster.86s. 25
114.Praxis avseende varor i tjânsteproduktion visar pâ ett sâdant förhâll-s. 25
115.ningssâtt. Nâr varan ingâr som en underordnad del i tillhandahâllandets. 25
116.av tjânsten skall produkten som helhet regleras av fördragets bestâmmels. 25
117.ser om tjânsters fria rörlighet. Aven betrâffande tjânster i varuproduk-s. 25
118.tionen har domstolen numera intagit samma förhâllningssâtt. Frân atts. 25
119.tjânster som leder direkt till tillverkning av varor eller har nâra sambands. 25
120.med kommersiella varutransaktioner skall behandlas under fördragetss. 25
121.varuregler skall numera grânsdragningen utgâ frân vilken frihet som ârs. 25
122.underordnad. Under alla förhâllanden förefaller domstolen strâva efters. 25
123.att produkten ses som en helhet och dârmed skall inordnas under antings. 25
124.en varu- eller tjânstebestâmmelserna, inte bâdadera.s. 25
125.I det âldre fallet Sacchi faststâllde domstolen att utrustning för TV-s. 25
126.sândningar skall regleras av fördragets bestâmmelser om varor medan sjâls. 25
127.va TV-sândningen skall regleras av fördragets bestâmmelser om tjânster.s. 25
128.Emellertid gâllde frâgan hâr endast sjâlva TV-sândningen varför frâgans. 25
129.inte stâlldes pâ sin spets.87 I fallet Satelite Canal Digital fann emellertids. 25
130.domstolen att bâde fördragets regler om varors och tjânsters fria rörligs. 25
131.het var tillâmpliga pâ den nationella lagstiftningen. Frâgan gâllde kravs. 25
132.pâ tillstând i samband med tillhandahâllande av telekommunikation.s. 25
133.Domstolen fann det hâr svârt att faststâlla vilken aspekt som hade störsts. 25
134.52 betydelse; leverans av telekommunikationsutrustningen eller installationstjanster och andra tjanster som kraver fackkunskap. I detta fall valde domstolen saledes att pröva de nationella bestâmmelsernas förenlighet med sâvâl artikel 28 som 49.88 2.8.1.4 Slutsats varor Saval varor som tjanster utgör i EG-fördragets mening produkter som kan vara föremâl for handel, med den skillnaden att varor âr föremâl medan tjanster bestâr av ekonomiska aktiviteter.s. 25
135.Varor och tjanster förekommer ofta i förening, antingen som varor i tjânsteproduktionen eller tjanster i varuproduktionen. Domstolen strâvar efter att endast en av fördragets friheter skall vara tillamplig. Vid bestâmning om fördragets regler for varor eller tjanster skall tillâmpas utgâr domstolen numera frân vilken frihet som ar underordnad den andre.s. 26
136.Tjânstebegreppets restpostfunktion forefaller ha givits en allt blygsammare roll. I fallen Schindler och Jâgerskiöld faststâllde domstolen att för dragets varuregler inte var tillâmpliga pâ varor som ingâr som en under ordnad del i tillhandahâllandet av en tjânsteprodukt. Prestationen skulle dâ i sin helhet inordnades under artikel 49. I fallet Van Schjaik, betrâf fande reservdelar och olja till bilar, valde domstolen att i stâllet tala om varan som en underordnad del av prestationen. I fallet Burmanjer fast stâllde domstolen att tjânsteliknande prestationer vid försâljning av varor i automatiskt skall regleras av fördragets regler om varors fria rörlighet. Dock kan konstateras att domstolens val av argumentation varit till förmân för en helhetsbedömning av slutprodukten, som antingen lydande under varu- eller tjânstereglerna. Samma sak kan sâgas om det irlândska rörfallet, dâr domstolen valt att betrakta entreprenaden i sin helhet som tillhandahâllande av varor.s. 26
137.Slutligen skall göras en reflektion avseende domstolens stâllningstagande i det belgiska fallet om avfallshantering. Fallet gâllde avfall som inte kunde âtervinnas och som dârmed saknade vârde. I stâllet kostade det pengar att fâ avfallet omhândertaget. Varför domstolen inte ens diskuterade om avfallshantering skall ses som en tjânst âr svârt att förstâ. Avfalls hantering dâr avfall frân ett land tas om hand av en anlâggning i ett annat medlemsland mot betalning âr en typisk tjânsteverksamhet. Varför dom stolen i stâllet valde att ândra definitionen av varor âr en gâta. Att inte stâlla krav pâ att varor skall ha ett ekonomiskt vârde strider mot de grundprinciper som âr gemensamma för den gemensamma marknadens fyras. 26
138.53s. 26
139.friheter. Det hade varit enklare och mer logiskt att klassa avfallshanterings. 27
140.som tjânst. Det faktum att tjansten bestod i att ta hand om fysiska föres. 27
141.mâl skulle inte ens motivera nâgon diskussion om vara/tjanst eftersoms. 27
142.föremâl utan ekonomiskt vârde inte utgjorde varor enligt domstolenss. 27
143.tidigare definition.s. 27
Grânsen mot personers fria rörlighet
1.EG-fördragets bestâmmelser om fri rörlighet för personer bestâr av arbets-s. 27
2.tagares râtt till fri rörlighet och râtten till fri etablering. Personers frias. 27
3.rörlighet avser râtten att inneha anstâllning eller att vara etablerad i etts. 27
4.annat medlemsland samt att arbeta respektive driva verksamhet unders. 27
5.samma villkor som landets egna medborgare. Fördragets regler om arbets-s. 27
6.kraft, etablering och tjânster kan sâgas utgöra olika aspekter pâ en gemen-s. 27
7.sam grupp mânskliga aktiviteter. Gemensamma nâmnare âr krav pâs. 27
8.grânsöverskridande samt krav pâ att verksamheten skall utgöra en ekono-s. 27
9.misk aktivitet. Det som skiljer dem ât âr formen för verksamheten. Förs. 27
10.arbetstagare sker verksamheten inom ramama för ett anstâllningsförhâl-s. 27
11.lande. Vid etablering och tjânsteutövande utövas verksamheten av etts. 27
12.företag eller en egenföretagare, vid etablering genom en varaktig vistelse is. 27
13.vârdlandet och vid tjânsteutövande genom temporâr vistelse i vârdlan-s. 27
14.det.s. 27
15.Det förekommer dârför att de gâr under den gemensamma beteck-s. 27
16.ningen personrelaterade friheter.89 Delar av den EG-râttsliga sekundâr-s. 27
17.lagstiftningen âr gemensam.90 Râtten till in- och utresa och râtten till viss. 27
18.telse regleras numera i ett gemensamt direktiv.91 Aven i praxis har sedans. 27
19.lânge bedömningen varit gemensam. Domstolen har inte ansett dets. 27
20.nödvândigt att skilja mellan de olika personkategorierna dâ frâgan gâllts. 27
21.râtten till inresa och vistelse i ett annat medlemsland.92 Aven den omfat-s. 27
22.54 tande sekundârrâtten för ömsesidigt erkânnande av yrkeskvalifikationer âr gemensam. Hâr görs ingen âtskillnad oavsett pâ om yrkesutövaren âr anstâlld eller egenföretagare.93s. 27
23.Argument för en gemensam tolkning av den fria rörligheten för arbetstagare, râtten till fri etablering och tjânsters fria rörlighet har framförts. Tjânsteutövare/tjânstemottagare, arbetstagare/egenanstâllda samt perso ner och företag som etablerar sig i ett annat land har likartade förutsâttningar och behov. Denna diskussion kommer att behandlas i arbetets avslutande del. I detta avsnitt skall redogöras för likheter och skillnader mellan de personrelaterade friheterna. Den fria rörligheten för arbetstagare beskrivs i artikel 39 punkt ett som râtten att inte bli diskriminerad med avseende pâ anstâllning och lön samt övriga arbets- och anstâllningsvillkor. Vad som skall avses med arbetstagare i gemenskapsrâttsliga sammanhang bestâms tills vidare av domstolens praxis. Redan pâ ett tidigt stadium fastslogs att arbetstagarbegreppet skulle ges en gemenskapsrâttslig tolkning.94 Arbetstagarbegreppet och tjânstebegreppet skiljer sig i stâllet ât inom tvâ andra omrâden.s. 28
24.Det ena âr arbetsformen. Arbetstagare âr anstâllda och tjânsteutövare âr företag/egenföretagare. Domstolen har angivit följande tre villkor för att en person skall râknas som arbetstagare:s. 28
25.1) Arbetet skall utföras ât eller för annan.s. 28
26.2) Den som utför arbetet skall stâ under annans arbetsledning.s. 28
27.3) Arbetet skall ske mot vederlag.95 Punkterna ett och tvâ rör den form under vilket arbetet utförs. Om dessa kriterier âr uppfyllda utförs verksamheten inom ramama för ett anstâllningsförhâllande. Enligt ett senare fall avseende direktörs och tillika aktieâgares stâllning angavs att arbetet skall utföras i underordnad stâllning, till förmân för nâgon annan och enligt dennes anvisningar för atts. 28
28.55s. 28
29.ses som anstâllningsförhâllande.96 En person som utövar verksamhet pâs. 29
30.eget ansvar utan att vara i underordnad stâllning avseende anstâllnings-s. 29
31.och arbetsvillkor skall enligt domstolen anses som egenföretagare. Vids. 29
32.bedömningen beaktas sâledes de faktiska förhâllandena under vilka verks. 29
33.samheten pâgâr.s. 29
34.2.8.3.1 Arbete mot vederlags. 29
35.För att uppfylla kravet pâ ekonomisk verksamhet skall arbete utföras mots. 29
36.vederlag. Liksom för tjânster har domstolen varit mycket öppen avseendes. 29
37.storlek och i vilken form vederlaget utgâtt. Betrâffande lönens storlek hars. 29
38.domstolen faststâllt att det saknar betydelse, det vâsentliga âr att dets. 29
39.utförda arbetet âr "faktiskt och verkligt”.97s. 29
40.Vad som skall förstâs som "faktisk och verkligt” âr oklart.98 I sammas. 29
41.râttsfall sâger domstolen att verksamhet som har sâ liten omfattning atts. 29
42.den framstâr som ett marginellt komplement inte uppfyller kriteriernas. 29
43.för arbete." Domstolen har fastslagit att arbetstagare som inte kan för-s. 29
44.sörja sig pâ sitt arbete har râtt att dryga ut lönen med ekonomiskt bistânds. 29
45.frân vârdlandet.100 I det aktuella fallet gâllde frâgan en person som unders. 29
46.tolv timmar i veckan gav pianolektioner. Det gâr emellertid inte att dras. 29
47.nâgra sâkra slutsatser om domstolens instâllning till arbetsinsatsens stors. 29
48.lek eftersom frâgan gâllde râtt att dryga ut lönen med ekonomiskt bistânds. 29
49.och vârdlandet inte ifrâgasatt bidragstagarens stâllning som arbetstagare.s. 29
50.Betrâffande i vilken form vederlaget utgâr har domstolen godtagit ins. 29
51.naturabetalning.101 Den tyske medborgaren Steyman anslöt sig till dens. 29
52.österlândskt inspirerade bhagwanrörelsen i Nederlânderna. Församlingens. 29
53.försörjde sig pâ diskotek, bar och tvâttinrâttning, vilka drevs av försam-s. 29
54.lingsmedlemmarna. Nâgot direkt lön för arbetet utgick inte. Medlem-s. 29
55.marnas materiella behov inklusive fickpengar tillgodosâgs av församlings. 29
56.en, utan hânsyn till arbetets art eller omfattning. Domstolen konstaterades. 29
57.56 att dâ arbete syntes vara en vâsentlig del i församlingsmedlemsskapet kan församlingens bidrag till den enskildes försörjning ses som en indirekt form av ersâttning. 2.8.3.2 Grânsöverskridande Det grânsöverskridande momentet vid fri rörlighet för arbetskraft âr givetvis arbetstagaren. Att arbetstagaren reser till ett annat land och dâr utför arbete som anstâlld âr ett oeftergivligt krav. Det saknar betydelse under hur lâng tid arbetet pâgâr och i vilket medlemsland arbetstagaren âr bosatt under den tid arbetet pâgâr. I arbetstagarbegreppet ligger heller inget krav pâ bosâttning i vârdlandet. Grânsarbetare, det vill sâga perso ner som âr bosatta i ett medlemsland men arbetar i ett angrânsande med lemsland, inryms under arbetstagarbegreppet.102 Av avgörande betydelse âr sâledes i vilket land arbetet utförs, inte i vilket land man har sin hemvist.s. 29
58.En specifik kombination av fri rörlighet för tjânster och arbetstagare förtjânar att nâmnas. Det âr de fall dâ ett företag tillhandahâller tjânster i ett annat land, och dâr arbetet i vârdlandet utförs av tjânsteföretagets i etableringslandet anstâllda arbetstagare. Nâr dessa arbetstagare utför sitt arbete i vârdlandet sker det för arbetsgivarens/tjânsteföretagets râkning. Företagets râtt att tillhandahâlla tjânster regleras av artikel 49. Den verk samhet som företaget bedriver i vârdlandet skyddas sâledes av artikel 49, genom förbud för vârdlandet att uppstâlla hinder för verksamheten.s. 30
59.Förhâllandet mellan företaget och dess utstationerade personal inryms dâremot inte i tjânstebegreppet och kommer dârmed inte att regleras av artikel 49. Hâr âr det istâllet frâgan om ett anstâllningsförhâllande som primârt regleras av arbetsrâttslagstiftning i det land tjânsteföretaget âr etablerat och dâr anstâllningsförhâllandet ingâtts, dock med möjlighet för vârdlandet att krâva efterlevnad av den nationella arbetsrâttens centrala delar.103s. 30
60.Arbetstagare som för sin arbetsgivares râkning utför arbete i ett annat medlemsland omfattas sâledes inte av arbetstagarbegreppet i artikel 39. Detta kan formuleras som att det grânsöverskridande momentet i arbetstagarebegreppet utgörs av att arbetstagaren reser till ett annat land för anstâllning hos arbetsgivare i det mottagande landet.s. 30
61.57s. 30
62.2.8.3.3 Varaktighets. 31
63.Den andra skillnaden mellan arbete och tjânsteutövande âr att tjânste-s. 31
64.begreppet endast avser verksamhet som utövas tillfalligt i ett annat meds. 31
65.lemsland. Varken i fördrag, sekundârrâtt eller praxis uppstâlls nâgra lik-s. 31
66.nande begrânsningar för arbetstagarbegreppet. Tvârtom sâgs i preambelns. 31
67.till förordningen om likabehandling för arbetstagare att râtten till fri rörs. 31
68.lighet omfattar âven sâsongsarbetare och grânsarbetare.104 I arbetstagarbes. 31
69.greppet ligger heller inget krav pâ bosâttning i vârdlandet. Grânsarbetare,s. 31
70.dvs. personer som âr bosatta i ett medlemsland, men arbetar i ett angrâns-s. 31
71.ande medlemsland, inryms under arbetstagarbegreppet. Av avgörandes. 31
72.betydelse âr sâledes i vilket land arbetet utförs, inte i vilket land man hars. 31
73.sin hemvist. Arbetstagarbegreppet kan dârför i vissa former uppvisa störres. 31
74.likheter med tjânster ân med etablering. Det för etablering typiska kân-s. 31
75.netecknet âr nâgon form av fast installation i vârdlandet medan tjânsterss. 31
76.specifika natur kânnetecknas av det temporâra i vistelsen. Tjânsteutöva-s. 31
77.ren reser till vârdlandet, utför tjânsten och âtervânder till sitt hemland.s. 31
78.2.8.3.4 Slutsatss. 31
79.Arbete och tjânsteutövande âr grânsöverskridande ekonomisk verksams. 31
80.het som bedrivs i olika former. Vid arbete utgör arbetstagaren det endas. 31
81.möjliga grânsöverskridande momentet. Betrâffande krav pâ ekonomisks. 31
82.verksamhet/arbete mot vederlag sâ har domstolen gjort en vid tolknings. 31
83.för bâda friheterna.s. 31
84.Betrâffande skillnader skall först konstateras att medan anstâllningenss. 31
85.lângd och arbetstagarens hemvist saknar betydelse sâ âr just det faktums. 31
86.att tjânsteutövaren endast tillfâlligt vistas i och utövar verksamhet i etts. 31
87.annat land det karaktâristiska för tjânster. Kortvariga anstâllningar dârs. 31
88.arbetstagaren inte bosâtter sig i vârdlandet och grânsarbete dâr arbetss. 31
89.tagaren arbetar i ett land och bor i ett annat har dock samma tillfâlligas. 31
90.natur och avsaknad av hemvist som tjânsters fria rörlighet.s. 31
91.Den avgörande skillnaden mellan arbete och tjânst utgörs av formen.s. 31
92.I arbetstagarbegreppet ligger att arbetet utförs ât eller för annan samt atts. 31
93.den som utför arbetet stâr under annans arbetsledning. Att utifrân dessas. 31
94.kânnetecken skilja mellan arbete och tjânst âr vanskligt. Det första krite-s. 31
95.riet, att arbetet utförs ât eller för annan, âr tâmligen intetsâgande. Âven etts. 31
96.uppdrag utfört av en sjâlvstândig egenföretagare utförs för eller ât annan, is. 31
97.detta fall kunden/tjânstemottagaren. Det andra kriteriet duger inte hellers. 31
98.58 alltid som sârskiljare mellan arbetstagare och egenföretagare. Âven egenföretagare kan stâ under annans arbetsledning, sâ kan till exempel vara fallet med sjâlvstândiga âkare inom transport- och byggbranschen.s. 31
99.Sâsom utmârkande kriterler för ett anstâllningsförhâllande har dom stolen ocksâ angivit underordnad stâllning, till förmân för nâgon annan och enligt dennes anvisningar. Inte heller dessa kriterier utesluter att verksamheten skulle kunna bedrivas som egenföretagare. Styrkeförhâllandet mellan avtalsparter i tjânsteuppdrag kan mânga gânger vara ytterst ojâmlikt.105 Det âr ocksâ viktigt att konstatera att domstolen utgâr frân de faktiska förhâllandena under vilket arbetet utförs. Förekomsten av uppdragsavtal, F-skattsedel, eller liknande formalia skall sâledes inte tillmâtas nâgon avgörande betydelse.s. 32
100.Det âr sâledes svârt att dra nâgon klar grâns mellan arbete och tjânst. Till vilken frihet en verksamhet hânförs fâr emellertid konsekvenser. För arbetstagare frân andra medlemslânder gâller den nationella arbetsrâttens samtliga anstâllnings- och arbetsvillkor pâ samma sâtt som för landets egna arbetstagare. Arbetstagare har dessutom tillgâng till det sociala vâlfârdssystemets alla delar pâ ett sâtt som inte gâller egenföretagare.s. 32
101.Nâr det gâller frâgan om vilka av fördragets bestâmmelser som skall tillâmpas âr det dock inte nödvândigt att faststâlla nâgot skarp grâns mel lan arbetstagare och tjânsteutövare. Tjânstebegreppets restpostfunktion kan hâr fungera som skyddsnât, innebârande att i de fall arbetet/verksamheten inte kan anses utförd ât eller för annan och under annans arbetsled ning sâ skall fördragets regler för tjânsters fria rörlighet tillâmpas.s. 32
Etablering
1.Den fria etableringsrâtten och tjânsters fria rörlighet âr nârbeslâktade. För bâde tjânster och etablering rör det sig om egenföretagares och företags râtt att bedriva ekonomisk verksamhet i ett annat medlemsland. Skillnaden mellan tjânster och etablering â ena sidan och arbetstagare â andra sidan âr att arbetstagare utför sitt arbete inom ramama för ett anstâllningsförhâllande. Enligt artikel 43 innebâr etableringsfrihet râtt att starta och bedriva sjâlvstândig förvârvsverksamhet, som egenföreta gare eller företag, samt att etablera agenturer, filialer eller dotterbolag. Reglerna för vad som skall anses som företag ges i artikel 48 och âr gemen samma för tjânsteutövande och etablering.s. 32
2.59s. 32
3.Betrâffande den förvârvsverksamhet som omfattas av râtten till etas. 33
4.blering sâ âr det samma verksamheter som omfattas av râtten till fri rörs. 33
5.lighet. Âven den sekundârlagstiftning som utfârdats för harmoniserings. 33
6.och liberalisering av olika verksamhetsomrâden âr med nâgra fa undantags. 33
7.gemensam. Kravet pâ att verksamheten skall vara av ekonomisk naturs. 33
8.gâller âven vid etablering. I artikel 43 definieras etablering som förvârvss. 33
9.verksamhet. Dârav följer att ren hobbyverksamhet eller ideell verksamhets. 33
10.utesluts. I artikel 48 undantas bolag som inte drivs i vinstsyfte. För övrigts. 33
11.tar kravet pâ ekonomisk verksamhet sig samma uttryck för etablering soms. 33
12.för tjânsteutövande.106 Vad som sagts ovan om krav pâ ekonomisk verks. 33
13.samhet avseende tjânster âger sâledes giltighet âven vid etablering.107s. 33
14.Likheten mellan fördragets etableringsbegrepp och tjânstebegrepp ârs. 33
15.sâledes pâfallande. De stora likheterna till trots representerar etablerings. 33
16.och tjânster tvâ olika vâgar för utövande av ekonomisk verksamhet i etts. 33
17.annat medlemsland. Etablering förutsâtter en viss bestândighet och till-s. 33
18.hörighet medan det utmârkande för tjânster âr just avsaknad av dessas. 33
19.egenskaper. Tjânsters fria rörlighet kânnetecknas i stâllet av frânvaron avs. 33
20.fasta bindningar till vârdlânderna. Tjânster skall kunna utövas och mots. 33
21.tas i vilket medlemsland som helst. Tjânster, tjânsteutövare och tjânste-s. 33
22.mottagare skall kunna röra sig fritt över grânserna, utan försvârande ochs. 33
23.fördyrande krav pâ att verksamheten skall vara etablerad i vârdlandet.s. 33
24.Enligt artikel 50 fâr den som tillhandahâller en tjânst tillfâlligt utöva sins. 33
25.verksamhet i ett annat medlemsland.s. 33
26.EG-fördraget tillhandahâller ingen definition av etableringsbegreppet.s. 33
27.Âven i praxis och sekundârlagstiftning âr det klent med vâgledande utta-s. 33
28.landen.108 En anledning hârtill torde vara att den fria etableringsrâttens. 33
29.60 och den fria rörligheten för tjânster tidigare ansâgs ha i det nârmaste samma omfattning. Behovet av sârskiljande faktorer kan dârför inte ha framstâtt som vâsentligt. I doktrinen gjordes redan tidigt âtskilliga försök att definiera begreppet. En vanlig formulering âr att etablering i fördragets mening förutsâtter att en person eller ett företag hemmahörande inom gemenskapen varaktigt integrerar sig i en annan medlemsstat ân den vari personen eller företaget anses höra hemma, för att i vârdlandet utöva verksamhet av ekonomisk natur.109 Problemet âr dock, liksom vid försök att definiera tjânster, att formuleringen i sin alltomfattande karaktâr blir alltför allmânt hâilen för att ge nâgot substantiellt innehâll. De försök som gjorts att mer konkret bestâmma kânnetecken för etablering har varit mânga, varierande och ofta, dessvârre, diffusa:s. 33
30.— bosâttning och permanent integrering i vârdlandets ekonomi110s. 34
31.- lângvarig vistelse i vârdlandet i avsikt att starta yrkesmâssig verks. 34
32.samhet111s. 34
33.— skapandet av ett aktivitetscentrum utifrân vilket en sârskild verks. 34
34.samhet utgâr112s. 34
35.- utförandet av sjâlvstândig förvârvsverksamhet frân en fysisk instals. 34
36.lation som âr avsedd att fortgâ under en lângre tid eller för alltid,s. 34
37.och som inte âr knuten till nâgot speciellt uppdrag113 Det har som synes varit svârt att ge en entydig och fullstândig konkretisering av etableringsbegreppets innehâll. Vissa faktorer âr dock âterkommande. Dessa faktorer kan inordnas under begreppen fysisk integration, ekonomisk integration, samt krav pâ varaktighet.s. 34
38.Det dröjde lânge innan EG-domstolen kom med nâgot uttalande i frâgan om vad som krâvs för att en verksamhet skall anses etablerad i ett medlemsland. Den successiva omvârderingen av tjânsters fria rörlighet, dâr en gemensam tjânstemarknad utan onödiga hinder âr mâlsâttningen, innebar ândrade förutsâttningar. Medan alla hinder för grânsöverskri dande tjânsteverksamhet numera anses strida mot artikel 49 sâ vilar rât ten till etablering fortfarande till stor del pâ principen om likabehand-s. 34
39.61s. 34
40.lig.114 Det har dârmed stor betydelse huruvida verksamheten skall sess. 35
41.som tjânst eller etablering i gemenskapsrâttslig bemârkelse. Ytterligare ens. 35
42.omstândighet har tillkommit som gör det nödvândigt att sârskilja etables. 35
43.ring och tjânst. För tjânsteverksamhet tillâmpas numera principen oms. 35
44.ömsesidigt erkânnande, vilken innebâr att verksamheten i första hands. 35
45.lyder under hemlandets lagstiftning och kontroll. Âven harmoniserings-s. 35
46.lagstiftningen bygger pâ principen om hemlandskontroll.115s. 35
47.Enligt domstolen innebâr det gemenskapsrâttsliga etableringsbegrep-s. 35
48.pet ”ett faktiskt utövande av en ekonomisk verksamhet genom en fasts. 35
49.inrâttning i en annan medlemsstat under obestâmd tid”116 och att ens. 35
50.medborgare "stadigvarande och kontinuerligt utövar yrkesverksamhet is. 35
51.en annan medlemsstat, dâr han frân en stadigvarande plats för affars-s. 35
52.verksamhet vânder sig till bl.a. medborgare i denna stat ...”.117 Hâr âter-s. 35
53.kommer i princip samma grundlâggande förutsâttningar som i doktrin-s. 35
54.en. Det gâr âven hâr att utskilja tre förutsâttningar varav den ena har atts. 35
55.göra med fysisk/geografisk fast anknytning, det vill sâga fysisk integras. 35
56.tion, den andra med den ekonomiska verksamhetens samband med vârd-s. 35
57.landets ekonomi, dvs. ekonomisk integration, och den tredje med kravs. 35
58.pâ varaktighet. Ekonomisk, grânsöverskridande verksamhet utan dessas. 35
59.förutsâttningar utgör inte etablering i enligt med artikel 43 utan kommers. 35
60.i stâllet att omfattas av fördragets regler om tjânsters fria rörlighet.s. 35
61.62 2.8.4.1 Fysisk integration Fysisk integration utgörs vanligtvis av verksamhetslokaler for administra tion och produktion. Ledning kan hâmtas frân bestâmmelserna i artikel 48 som visserligen inte definierar etableringsbegreppet men som anger vilka juridiska personer som kommer i âtnjutande av ratten till fri etable ring. Hâr anges sate, huvudkontor eller huvudanlâggning. Aven om ett bolags sate, huvudkontor eller huvudanlaggning inte i sig ar liktydigt med etablering utgör de sâdana faktorer som beaktas vid en sammanlagd bedömning av huruvida etablering har kommit till stand. Stadgeenligt sate i ett medlemsland utgör alltsâ inte nâgon etablering i sig.s. 35
62.Juridiska personer med huvudkontor eller huvudanlaggning i en med lemsstat uppfyller förvisso kravet pâ fysiskt integration, men ar for den skull inte nödvândigtvis ekonomiskt integrerade i vârdlandet.s. 36
63.Ratten till etablering omfattar âven sâ kallad sekundâretablering, det vill saga râtt att bilda dotterbolag, öppna filialer eller annan form av egen representation i landet. I fallet Commission v. Germany faststâllde dom stolen att sekundâretablering âven kan bestâ av ett lokalkontor drivet av den egna personalen eller av en oberoende representant för bolaget, med râtt att varaktigt företrâda detsamma.s. 36
64.Fysisk integration i vârdlandet kan förekomma âven vid tjânsteutövning. Vissa verksamheter inom exempelvis byggnadsentreprenad kan pâgâ under en lângre tid vilket kan medföra behov av att inrâtta fasta installationer sâsom lokalkontor och personalbostâder.118 Sâ lânge verk samheten kan anses vara av tillfâllig natur sâ regleras verksamheten ândâ av fördragets tjânsteregler. Fysisk integrering âr sâledes inget för etable ring exklusivt kriterium och kan dârför inte anvândas som avskiljande faktor vid grânsdragning mellan etablering och tjânster. Det âr emellertid ett för etablering nödvândigt kriterium, tillika det typiska kânnetecknet, varför förekomsten av fast installation mâste ses som ett starkt argument för att verksamheten i frâga skall regleras av fördragets etableringsregler. 2.8.4.2 Ekonomisk integration Ovan har konstaterats att fysisk integration âr ett nödvândigt men inte tillrâckligt kriterium för att inrymmas under fördragets tjânstebegrepp. Den ekonomiska verksamheten skall dessutom vara integrerad i ett medlemslands ekonomiska liv för att uppfylla fördragets krav pâ etablering. Huvudkontorets eller huvudanlâggningens placering i ett medlemslands. 36
65.63s. 36
66.anses i sig uppfylla kraven pâ ekonomisk integrering medan dâremots. 37
67.endast ett stadgeenligt sâte âr en alltför ytlig förbindelselânk med med-s. 37
68.lemsstaten. Ett bolags sâte skall i stâllet ses som förbindelselânken mellans. 37
69.den juridiska personen och ett medlemslands râttssystem, pâ samma sâtts. 37
70.som medborgarskapet för fysiska personer. Följden hârav âr att det inte ârs. 37
71.tillrâckligt med ett stadgeenligt sâte i ett medlemsland för att komma is. 37
72.âtnjutande av râtt till sekundâretablering. Dârtill krâvs att moderföreta-s. 37
73.get har faktiskt och varaktigt samband med ekonomin i ett medlemss. 37
74.land.s. 37
75.I fallet Factortame II fann domstolen att registrering i verksamhetslan-s. 37
76.dets fiskebâtsregister inte var tillrâckligt för att uppfylla krav pâ etables. 37
77.ring.119 Det krav som dessutom uppstâlldes av verksamhetslandet, innes. 37
78.bârande att endast fiskebâtar vars ledning utövades frân landets territo-s. 37
79.rium och vars operationer kontrolleras och dirigeras dârifrân skulle fâs. 37
80.registrera sig i det landets fiskebâtsregistret godtogs av domstolen meds. 37
81.motiveringen att krav pâ sâdan anknytning inte bara var förenligt meds. 37
82.utan dessutom motsvarade innehâllet i fördragets etableringsbegrepp.120s. 37
83.I fallet TV10 ansâg generaladvokat Mischo att konstituerandet av etts. 37
84.bolag, tillsammans med införskaffandet av tillstând för verksamhetens. 37
85.samt planering i övrigt avseende verksamhetens organisation och pro-s. 37
86.duktion sammantaget utgjorde en tillrâcklig anknytning till ett meds. 37
87.lemslands ekonomi.121 Domstolen uttalade sig inte direkt i frâgan mens. 37
88.kom indirekt fram till att verksamheten kunde anses etablerad pâ dessas. 37
89.grunder.s. 37
90.I senare fall har dock domstolen konstaterat att det faktum att ett föres. 37
91.tag inte utövar nâgon verksamhet i det land det har sitt sâte inte âr tills. 37
92.râckligt för att frânkânna företaget râttigheter enligt fördragets bestâms. 37
93.melser om fri etablering, i detta fall râtten till sekundâretablering.122 Dets. 37
94.har i dessa fall varit frâga om företag som valt att förlâgga sitt stadgeenligas. 37
95.sâte till ett medlemsland med lâgre krav pâ eget kapitel i aktiebolag, förs. 37
96.att sedan, utan att utöva verksamhet i det första landet, etablera dotter-s. 37
97.bolag eller filialer i medlemslânder med högre krav.s. 37
98.64s. 37
99.Det âr svârt att ur ovanstâende resonemang dra nâgra generella slutsatser betrâffande kravet pâ ekonomisk integration. Klart âr att ett stadge enligt sâte eller registrering i företagsregister inte alltid âr tillrâckligt, utan att det i vissa, men inte alla fall, âven krâvs ett faktiskt utövande av eko nomisk verksamhet i medlemslandet. 123 2.8.4.3 Varaktighet Etablering förutsâtter fysisk och ekonomisk integration i verksamhetslandet. Âven tjânsteutövning kan medföra inte bara tillfâllig vistelse utan âven integration i ett annat medlemsland.124 Skillnaden âr att medan sâdan integration âr en nödvândig förutsâttning för att en verksamhet skall omfattas av fördragets etableringsregler sâ âr den för tjânsters fria rörlighet en tânkbar möjlighet. Tjânsteutövare som reser till ett annat land vara i behov av sâvâl arbetslokal som bostad.125s. 38
100.Fysisk och ekonomisk integration âr sâledes inga för etablering exklusiva kriterler. De kan dârför inte ensamma tjâna som sârskiljande faktorer mellan etablering och tjânst. Det som slutligen avgör huruvida en verk samhet skall regleras av fördragets etablerings- eller tjânsteregler âr dess varaktighet. Medan etablering förutsâtter ett varaktigt utövande av eko nomisk verksamhet i vârdlandet sâ kan sâvâl utövande som mottagande av tjânster vara av tillfâllig natur.s. 38
101.Var nâgonstans i grânslandet mellan permanent och tillfâllig verksam het âr kravet pâ etablering uppfyllt? I doktrinen anvânds termer som var aktighet och stabilitet, i praxis förekommer ofta termen ’’tillfâllig” eller ”temporâr” för att markera skillnaden mellan tjânster och etablering.126s. 38
102.65s. 38
103.Ett exempel frân grânslandet âr lângvariga entreprenadarbeten, sâsoms. 39
104.vâgbyggen eller uppförandet av atomkraftverk, som verkar pâgâ i alls. 39
105.oândlighet och dâr entreprenören av praktiska skâl upprâttar lokalkontors. 39
106.pâ arbetsplatsen. Som kontrast kan nâmnas en rörmokare som under etts. 39
107.par timmars tid gör en mindre installation för att sedan âtervânda tills. 39
108.hemlandet. Nâgon exakt tidsrymd torde sâledes inte kunna utsâttas utans. 39
109.bedömningen fâr göras efter en glidande skala med stora variationers. 39
110.beroende pâ verksamhetens art.s. 39
111.Det âr emellertid inte endast tidsrymden som âr avgörande. Enligts. 39
112.domstolen skall verksamhetens tillfâlliga karaktâr inte bara bedömas is. 39
113.förhâllande till tjânstens varaktighet utan âven i förhâllande till hur oftas. 39
114.den âger rum, dess regelbundenhet och kontinuitet.127s. 39
115.En ekonomisk verksamhet kan i sitt inledningsskede givetvis inte upps. 39
116.fylla krav pâ varaktighet. Vad som hârvidlag torde vara avgörande âr des. 39
117.intentioner till varaktighet som kan utlâsas ur faktiska handlingar ochs. 39
118.förberedelser för den vidare verksamheten.s. 39
119.2.8.4.4 Kringgâende av nationell lagstifinings. 39
120.Som framgâr ovan âr ekonomisk integration en nödvândig förutsâttnings. 39
121.för att en verksamhet skall komma i âtnjutande av râtten till fri etables. 39
122.ring. En intressant frâga âr om ekonomisk integration i vissa fall kans. 39
123.utgöra en tillrâcklig förutsâttning, det vill sâga att verksamhet som ârs. 39
124.ekonomiskt integrerad i ett medlemsland skall regleras av fördragetss. 39
125.bestâmmelser om fri etablering, trots att verksamheten inte uppfyller kras. 39
126.vet pâ fysiskt integration.s. 39
127.Av EG-domstolens tidigare praxis synes sâ vara fallet. Det har dâ varits. 39
128.frâga om tjânsteutövare som velat kringgâ den nationella lagstiftningens. 39
129.genom att etablera sig i ett annat land ân dâr verksamheten utövas. Pâ sâs. 39
130.sâtt kommer fördragets regler om tjânsters fria rörlighet att bli tillâmpligas. 39
131.pâ verksamheten. EG-domstolen har dâ kommit fram till att i det falls. 39
132.syftet med ett sâdant arrangemang skulle vara att kringgâ lagstiftningen is. 39
133.66 verksamhetslandet far lander ifrağa tillâmpa fördragets etableringsregler i stâllet för tjânsteregler.128 Verksamheten kan dârmed underkastas exakt samma regler och villkor som i landet fysiskt etablerade verksamheter.129 Medlemslanderna har pâ sâ sâtt givits möjlighet att förhindra kringgâ ende av nationell lagstiftning.s. 39
134.EG-domstolen har sedermera förtydligat och delvis modifierat sin praxis i detta avseende. Frâgan gâllde ett TV-bolag som etablerat sig i Luxemburg, men vars sândningar nâstan uteslutande var riktade mot Nederlânderna.130 Vid denna tid var nederlândska TV-sândningar före mâl för omfattande reglering medan samma verksamhet i Luxemburg var i det nârmaste oreglerad. Nederlânderna ville nu fâ besked om man hade râtt att behandla ett sâdant företag, vars verksamhet huvudsakligen eller uteslutande riktas mot medlemslandet, pâ samma sâtt som i det egna landet etablerade företag. Domstolen svarade att den omstândighet att tjânsteutövaren etablerat sig i ett annat medlemsland för att slippa iaktta mottagarlandets lagstiftning utesluter inte att verksamheten kan utgöra tjânster. Denna frâga âr nâmligen skiljd frân frâgan om vilka âtgârder en medlemsstat har râtt att vidta för att förhindra kringgâende av nationell lagstiftning.131 Domstolens slutsats blev att TV-sândningarna inrymdes i begreppet ”tillhandahâllande av tjânster”.132 I stâllet fick hânsyn till allmânintresset, i detta fall kulturpolitiska syften, motivera begrânsningar i râtten att tillhandahâlla tjânster, med resultat i detta fall att samma bestâmmelser som tillâmpades pâ inhemska TV-sândningar âven skulle tillâmpas pâ sândningar frân andra medlemslânder.133s. 40
135.Huruvida en verksamhet skall omfattas av fördragets regler om fri eta blering eller om fri rörlighet för tjânster beror sâledes inte av att syftet med verksamhetens lokalisering âr att kringgâ nationell lagstiftning. I stâllet kan ett sâdant syfte motivera inskrânkande skyddsâtgârder, vilket i praktiken leder till samma resultat.s. 40
136.67s. 40
137.2.8.4.5 Slutsats etablerings. 41
138.Likheten mellan fördragets etableringsbegrepp och tjânstebegrepp ar pâ-s. 41
139.fallande. Sâvâl den fria etableringsrâtten som tjânsters fria rörlighet föruts. 41
140.sâtter att fysiska eller juridiska personer utövar ekonomisk verksamhet is. 41
141.ett annat medlemsland ân sitt eget. De verksamhetsomrâden som omfats. 41
142.tas av fördragets bestâmmelser âr gemensamma, liksom större delen avs. 41
143.sekundârrâtten.s. 41
144.De stora likheterna till trots representerar etablering och tjânster tvâs. 41
145.olika vâgar för utövande av ekonomisk verksamhet i ett annat medlemss. 41
146.land. Etablering kânnetecknas av ett nâra samband med verksamhets-s. 41
147.landet i form av fysisk och ekonomisk integration. För tjânster gâllers. 41
148.motsatsen. Tjânster utövas fritt över grânserna och kânnetecknas i stâllets. 41
149.av frânvaron av kopplingar till vârdlandet.s. 41
150.Fasta installationer och ekonomisk integration kan emellertid âven före-s. 41
151.komma inom ramen för tjânsters fria rörlighet. Skillnaden âr att medans. 41
152.sâdan integrering âr en nödvândig förutsâttning för att en verksamhets. 41
153.skall omfattas av fördragets etableringsregler sâ âr den för tjânsters frias. 41
154.rörlighet en tânkbar möjlighet.s. 41
155.Den enda klart sârskiljande faktorn mellan tjânster och etablering ârs. 41
156.skillnaden i verksamhetens varaktighet. Medan etablering förutsâtter etts. 41
157.varaktigt utövande av ekonomisk verksamhet i vârdlandet sâ kan sâvâls. 41
158.utövande som mottagande av tjânster vara av tillfâllig natur. Vid vilkens. 41
159.tidpunkt en verksamhet övergâr frân ’’tillfâllig” till ”varaktig” âr vanskligts. 41
160.att avgöra. Hâr finns utrymme för stora variationer beroende pâ verksams. 41
161.hetens art och omfattning. Faktorer som hur ofta en verksamhet utövas,s. 41
162.dess regelbundenhet och kontinuitet har ocksâ betydelse.s. 41
163.Betrâffande restpostfunktionens innebörd vid grânsdragningen mellans. 41
164.tjânster och etablering har domstolen givit klart besked. Fördragets bes. 41
165.stâmmelser om tjânster har konstaterats vara subsidiâra i förhâllande tills. 41
166.bestâmmelserna om etablering.134 Det innebâr att endast i de fall dens. 41
167.ekonomiska verksamheten inte uppfyller kraven pâ integration och vars. 41
168.aktighet blir fördragets tjânstebestâmmelser tillâmpliga.s. 41
Gransen mot fri rörlighet för kapital
1.Enligt artikel 56 âr alla restriktioner för kapitalrörelser och betalningars. 41
2.förbjudna. Ordalydelsen âr sâledes densamma som för tjânsters fria rörs. 41
3.lighet enligt artikel 49. Genomförandet av fri rörlighet för tjânster ochs. 41
4.68 kapital var lânge sammanlânkade pâ sâ sâtt att liberaliseringen av bankoch försâkringstjânster skulle genomföras parallellt med liberaliseringen av fri rörlighet för kapital.135 Det faktum att alla restriktioner för kapitalrörelser numera âr förbjudna har minskat betydelsen av förbehâllet avse ende bank- och försâkringstjânster.s. 41
5.Grânsdragningen mellan tjânster och kapital âr sâledes inte lika viktig som tidigare. Det finns emellertid en avgörande skillnad mellan fördra gets regler som gör att distinktionen kan fâ avgörande konsekvenser. Till skillnad frân artikel 49 sâ förbjuds i artikel 56 inte bara restriktioner för den fria rörligheten mellan medlemsstater utan âven mellan medlemsstater och tredje land. Grânsdragningen har dârför betydelse för den fria rörlighetens omfattning.s. 42
6.Huruvida en aktivitet skall regleras av fördragets regler om fri rörlighet för kapital eller av fördragets regler om tjânsters fria rörlighet beror pâ om aktiviteten skall ses som en kapitalrörelse eller som tjânsteverksamhet.136 Som utgângspunkt för vilka aktiviteter som skall ses som kapitalrörelser har domstolen sagt sig utgâ frân det numera tâmligen âlderstigna direktivet om kapitalrörelser.137 Hâr ingâr inte bara finansiella placeringar. I den omfattande men icke uttömmande upprâkning som âr bilagd direktivet âterfinns exempelvis direktinvesteringar och kapitalöverföringar avseende försâkringsavtal.138 Direktivet innehâller sâledes en rad företeelser som âven inryms i tjânstebegreppet.s. 42
7.Frâgan âr dâ vilka bestâmmelser som skall tillâmpas. Med hânsyn till tjânstebegreppets restpostfunktion skulle utgângspunkten vara att bestâmma huruvida reglerna för kapital âr tillâmpliga. Endast om sâ inte âr fallet blir reglerna för tjânsters fria rörlighet tillâmpliga. EG-domstolen intar emellertid en alltmer flexibel instâllning till restpostfunktionen. I fallet Svensson och Gustavsson kom domstolen fram till att banklânet i ett annat medlemsland för husköp skulle ses som kapitalrörelser men att transaktionen âven utgjorde en tjânst i enlighet med artikel 49.139 I fallet Safir gâllde frâgan skattelagstiftning som sârbehandlande kapitalförsâk-s. 42
8.69s. 42
9.ringar tecknade hos utlandsetablerade försâkringsbolag.140 Efter att has. 43
10.faststâllt att det nationella skattesystemet stred mot artikel 49 om tjânss. 43
11.ters fria rörlighet var det enligt domstolen inte lângre nödvândigt att âvens. 43
12.bestâmma de svenska reglernas förenlighet med fördragets bestâmmelsers. 43
13.om fri rörlighet för kapital. I fallet Trummer and Mayer kom domstolens. 43
14.fram till att inteckning i fast egendom som sâkerhet för fordran skall sess. 43
15.som kapitalrörelse.141 Kort dârefter tog domstolen i fallet Ambry stâllnings. 43
16.till franska krav pâ stâllande av sâkerhet för reseföretag.142 Domstolens. 43
17.fann att fallen avsâg tillâmpning av artikel 49.143 Frâgan om kapital-s. 43
18.rörelsen berördes inte, vilket kan tyckas mârkligt mot bakgrund av atts. 43
19.garantiförbindelser över nationsgrânserna finns med i upprâkningen avs. 43
20.kapitalrörelser i direktiv 88/361.144 Domstolen har sâledes delvis valt atts. 43
21.ignorera fördragets bestâmmelser om kapital och nöjt sig med att konsta-s. 43
22.tera att vissa aktiviteter utgör tjânster i fördragets mening. Domstolenss. 43
23.stâllningstagande âr mâhânda det mest ândamâlsenliga men kan synass. 43
24.svârt att förena med den restpostfunktion som tilldelats fördragets reglers. 43
25.om tjânsters fria rörlighet.s. 43
26.I fallet Fidium Finanz stâlldes frâgan pâ sin spets.145 Det schweiziskas. 43
27.bolaget Fidium Finanz hâvdade att tyska tillstândskrav för yrkesmâssigts. 43
28.beviljande av krediter stred mot artikel 49. Eftersom det gâllde verksams. 43
29.het mellan en medlemsstat och tredje land hade det stor betydelse oms. 43
30.verksamheten skulle falla under fördragets bestâmmelser om fri rörlighets. 43
31.för tjânster eller kapital. Domstolen fann nu tiden mogen för att klargöras. 43
32.förhâllandet mellan tjânster och kapital samt hur tjânstebegreppets rests. 43
33.postfunktion skall förstâs. Domstolen konstaterar att artikel 49 och 56 ârs. 43
34.avsedda att reglera olika situationer och har vardera ett eget tillâmpnings-s. 43
35.omrâde.146 Detta utesluter enligt domstolen inte att en nationell bestâm-s. 43
36.melse i vissa specifika fall kan utgöra hinder mot bâda friheterna.147 Is. 43
37.fallet i frâga konstaterade domstolen först att yrkesmâssig kreditgivnings. 43
38.70 âr en tjânst, samtidigt som lân och krediter ocksâ utgör kapitalrörelser. Domstolens fann emellertid att tillhandahâllandet av tjânster dominerade och att endast fördragets regler om tjânsters fria rörlighet dârmed var tillâmpliga.148 Det framgâr inte vilka faktorer som varit avgörande att bestâmma vilken frihet som dominerar. Huruvida det âr karaktâren pâ transaktionerna eller syftet med de nationella bestâmmelserna eller nâgra ytterligare faktorer âr en öppen frâga. Hâr finns sâledes behov av klargöranden.149 Detta i synnerhet som domstolen i andra mâl kommit fram till att upptagande av lân skall regleras av fördragets bestâmmelser om kapital, alternativt av bâde bestâmmelserna för tjânster och kapital.150 Kanske kan domstolens grânsdragning mellan kapital och tjânster i fallet Fidium Finanz ocksâ hânga samman med en strâvan att inskrânka fördra gets râtt till fri rörelse till att endast omfatta verksamhet mellan medlemslânderna.151s. 43
39.Fördragets bestâmmelser om fri rörlighet för kapitalrörelser skiljer sig frân reglerna om tjânster i ytterligare ett avseende. Enligt artikel 58 âr bestâmmelserna om fri rörlighet för kapitalrörelser inte tillâmpliga pâ nationella skatteregler som sârbehandlar pâ grund av bosâttning. Det skulle innebâra att medlemslânderna kan tillâmpa sin diskriminerande skattelagstiftning i större utstrâckning pâ aktiviteter som klassas som kapitalrörelser ân pâ tjânsteverksamhet. Friheten att tillâmpa nationella sârbehandlande skatteregler âr dock begrânsad till âtgârder som inte utgör medel för godtycklig diskriminering eller förtâckt begrânsning. Enligt domstolen skall artikel 58 emellertid inte tolkas som fribrev för sârbehand lande skatteregler utan som kodifiering av praxis avseende möjligheten att vidta skyddsâtgârder.s. 44
40.Om aktiviteten ifrâga istâllet skulle klassificeras som en tjânst blir situationen tekniskt sett en annan. För tjânsters fria rörlighet saknas motsvarighet till de bestâmmelser avseende kapital dâr nationell skattelagstift ning undandras bestâmmelserna om fri rörlighet. I stâllet finns dock möjlighet att, av hânsyn till allmânintresset, medge undantag frân bestâm melserna om allmânintresset. I fallet Bachmann kom domstolen fram till att undantag frân bestâmmelserna om tjânsters fria rörlighet var motive rad av hânsyn till det allmânnas bâsta, i detta fall bibehâllandet av etts. 44
41.71s. 44
42.enhetligt skattesystem, trots att de nationella skattereglerna diskrimine-s. 45
43.rade försâkringsföretag som var etablerade i ett annat medlemsland.152s. 45
44.Möjligheten att undandra nationella skatteregler frân fördragets bes. 45
45.stammelser existerar sâledes, oavsett klassificering som kapitalrörelse re-s. 45
46.spektive tjânst. Frâgan om en aktivitet skall hânföras till fördragetss. 45
47.bestâmmelser om tjânster eller skatteregler âr dârmed i detta hânseendes. 45
48.mindre betydelsefull, eftersom effekten av artikel 58 i stort sett âr den-s. 45
49.samma som effekten av undantag frân fördragets bestâmmelser om tjânss. 45
50.ters fria rörlighet.s. 45
51.2.8.5.1 Slutsatss. 45
52.Grânsdragningen mellan fri rörlighet för tjânster och fri rörlighet förs. 45
53.kapital âr i huvudsak en frâga om att klassificera aktiviteter som kapitals. 45
54.rörelse eller tjânsteverksamhet. Som utgângspunkt för klassificeringens. 45
55.ligger direktivet om kapitalrörelser som omfattar alla aktiviteter som ford-s. 45
56.ras. Den vida bestâmningen av kapitalrörelser medför att aktiviteter soms. 45
57.annars skulle inrymmas i fördragets tjânstebegrepp i stâllet kan kommas. 45
58.att inrymmas under fri rörlighet för kapital. I det fall bâda fördragetss. 45
59.bestâmmelser för tjânster och kapital kan komma i frâga utgâr grânsdrags. 45
60.ningen frân vilken frihet som âr dominerande. Vilka faktorer som hârvids. 45
61.âr avgörande âr oklart, domstolen har i till synes likartade fall kommits. 45
62.fram till olika slutsatser.s. 45
.8.6 Sammanfattning avseende grânsdragningen mot övriga
friheter och tjânstebegreppets restpostfunktion
1.Med tjânst avses enligt artikel 49 och 50 en ekonomisk grânsöverskris. 45
2.dande verksamhet. Verksamheten kan i princip bestâ av vilka aktiviteters. 45
3.som helst. Av de klassificeringar som gjorts framgâr att tjânsteverksamhets. 45
4.utgörs av ett imponerande antal aktiviteter av de mest skilda slag.s. 45
5.Av tjânstebegreppets tre komponenter, tjânst, tjânsteutövare och tjâns-s. 45
6.temottagare sâ var det lânge tjânsteutövaren som stod i centrum. Det nâras. 45
7.sambandet mellan tjânst och tjânsteutövare âr typiskt för tjânsteverksams. 45
8.het och medför att reglering av verksamheten vanligen sker genom kravs. 45
9.pâ tjânsteutövarens kunnande och kvalifîkationer. Det var ocksâ tjânste-s. 45
10.utövarens möjligheter att fritt tillhandahâlla tjânster inom hela gemen-s. 45
11.72 skapen som var föremâl för lagstiftarens omsorger. Hârvidlag kan man skönja om inte en förskjutning sâ i vart fall en vidgning av perspektivet till att âven omfatta tjânstemottagarens intressen. Tjânstemottagarens râtt att motta tjânster uppmârksammades först som en nödvândig del av tjânstehandeln men har i senare praxis utvecklats till en sjâlvstândig râtt för alla EU-medborgare att ta del av gemenskapens sammanlagda tjânsteutbud.s. 45
12.Tjânstebegreppets grânsdragning mot övriga friheter kan sammanfattas pâ följande sâtt:s. 46
13.- Skillnaden mellan varor och tjânster âr att medan varor âr föremâls. 46
14.sâ âr tjânster prestationer. Tjânster som ingâr som en underordnads. 46
15.del i produktion av varor skall regleras av fördragets bestâmmelsers. 46
16.för varors fria rörlighet, varor som ingâr som en underordnad del is. 46
17.tillhandahâllande av tjânster skall regleras av fördragets bestâmmels. 46
18.ser om tjânsters fria rörlighet.s. 46
19.- Skillnaden mellan fri rörlighet för arbetskraft och fri rörlighet förs. 46
20.tjânster âr att den förra innebâr arbete som utförs inom ramamas. 46
21.för ett anstâllningsförhâllande. Arbete/verksamhet som de facto kans. 46
22.anses utförd ât eller för annan och under annans arbetsledning skalls. 46
23.regleras av fördragets bestâmmelser om fri rörlighet för arbetskraft,s. 46
24.övrigt verksamhet skall regleras av bestâmmelserna för tjânster ellers. 46
25.etablering.s. 46
26.- Skillnaden mellan etablering och tjânst âr att etablering förutsâtters. 46
27.en varaktig fysisk och ekonomisk integration i verksamhetslandet.s. 46
28.Ekonomisk verksamhet med fysisk nârvaro i vârdlandet som över-s. 46
29.skridit grânsen mellan tillfâllig och temporâr varaktighet skall regles. 46
30.ras av fördragets bestâmmelser om râtten till fri etablering, övrigs. 46
31.verksamhet av bestâmmelserna för tjânster.s. 46
32.— Skillnaden mellan kapital och tjânster âr nâst intill fiktiv och bestâmss. 46
33.med utgângspunkt frân dir. 88/361. Enligt direktivet skall alla aktis. 46
34.viteter som krâvs för att genomföra kapitalrörelser regleras av förs. 46
35.dragets regler om fri rörlighet för kapital, vilket innebâr att mângas. 46
36.typiska tjânsteaktiviteter inryms. I de fall bâde bestâmmelserna förs. 46
37.tjânster och kapital berörs, skall grânsdragningen utgâ frân vilkens. 46
38.frihet som âr dominerande. Sammanfattningen visar att domstolen har begrânsat utrymmet för tjânstefördragets restpostfunktion. Vid grânsdragningen mot varor och kapi tal har domstolen inte gjort nâgon negativ bestâmning, det vill sâga först identifierat och uteslutit tillâmpningen av bestâmmelserna för övriga fri heter. I stâllet utgâr grânsdragningen mot varor frân vilken frihet som ârs. 46
39.73s. 46
40.underordnad den andra friheten och grânsdragningen mot kapital utgârs. 47
41.frân vilken frihet som ar dominerande. Gransdragningen mot arbetskrafts. 47
42.och etablering utgâr dock fortfarande frân en negativ bestâmning. Akti-s. 47
43.viteter som inte sker inom ramarna for ett anstâllningsförhâllande ochs. 47
44.verksamhet som inte ar integrerad och varaktig skall regleras av fördragetss. 47
45.bestâmmelser om tjanster.s. 47
46.Gransdragningen mellan etablering och tjanst far specifika konsekven-s. 47
47.ser for tjanstebegreppet, pa sa satt att endast verksamhet av tillfâllig naturs. 47
48.utgör tjanst i fördragets mening. Detta ar ett annorlunda satt att se pas. 47
49.tjanster. Det EG-rattsliga tjanstebegreppet kommer harmed att skilja sigs. 47
50.frân gângse sprâkbruk. I normalt sprâkbruk har begreppet ingen begran-s. 47
51.sande tidsfaktor, med tjanst avses ekonomisk verksamhet som till skill-s. 47
52.nad frân varor inte har nâgon materiell form. Tjanstebegreppets tillfâlligas. 47
53.natur galler emellertid endast verksamhet med fysisk nârvaro i vârdlan-s. 47
54.det. For tjanster som förmedlas över nationsgrânserna utan att vare sigs. 47
55.tjânsteutövare eller tjânstemottagare lâmnar sina hemlander finns ingas. 47
56.sâdana tidsbegransningar, all ekonomisk verksamhet omfattas av tjanstes. 47
57.begreppet.153s. 47
58.Vad som for övrigt visar sig vid gransdragningen mot övriga friheter ars. 47
59.att tjanstebegreppets tre komponenter har avsevarda, men sinsemellans. 47
60.olika, gemensamma nâmnare med övriga friheter. Sjalva tjansten ar ens. 47
61.ekonomisk verksamhet som har stora likheter med varor. Det rör sig is. 47
62.bâda fallen om grânsöverskridande handel med produkter, vilka skalls. 47
63.kunna cirkulera fritt inom den gemensamma marknaden. Tjânsteutövares. 47
64.och tjânstemottagare âr personer med likartade behov och förutsâttning-s. 47
65.ar som arbetstagare och personer som etablerar sig i ett annat land. Dennas. 47
66.inneboende spânning mellan â ena sidan produkten och â andra sidans. 47
67.individen ger tjanstebegreppet dess specifika dynamiska karaktâr och dâr-s. 47
68.till hörande problem med att ge râtten till fri rörlighet en for samtligas. 47
69.komponenter tillfredstâllande tolkning.s. 47
70.74s. 47
Fri rörlighet for tjanster:
olika tolkningar av artikel 49
Fri rörlighet for tjanster och olika tolkningar
av artikel 49
1.En gemensam europeisk tjânstemarknad förutsâtter att medlemslandernas varierande lagstiftningar inte hindrar den mellanstatliga tjanstehandeln. Att undanröja skillnader i de nationella rattsordningarna later sig bast göras med hjalp av harmoniserande sekundarlagstiftning. Arbetet med att harmonisera tjânsteomrâdet har gâtt trögt, dels pa grund av att det varit svart att fa medlemslanderna att enas om gemensamma regler, dels pa grund av att tjanstebegreppet inrymmer de mest skiftande företeelser. For flertalet tjanstesektorer saknas fortfarande sekundarlagstift ning, vilket gör EG-fördraget till den enda rattsliga regleringen. Arbetet med att avveckla hinder for tjansters fria rörlighet har dârför i hog grad kommit att vila pa EG-domstolen.s. 3
2.Innebörden av artikel 49 ar sâledes av avgörande betydelse for den majoritet tjanster som befinner sig inom det icke-reglerade omradet. Den fria rörlighetens omfattning bestams av hur EG-domstolen tolkar artikel 49 och undantag frân artikel 49. I detta och följande kapitel kommer innebörden och omfattningen av tjansters fria rörlighet att behandlas. Det kommer att ske genom granskning och systematisering av EGdomstolens praxis. Avsaknaden av en positiv lagharmonisering med en gemensam râttsordning gör att rattstillampningen far drag av osakerhet och ryckighet. EG-domstolens domar ar inte kânda for klarhet eller god argumentation. Den negativa lagharmonisering som blir resultatet av EGdomstolens in casu beslut har sâledes tillkortakommanden. Det finns en frestelse i att övertolka domarna och pâ sâ satt fylla ut oklarheter. En viss försiktighet med att dra alltför lângtgâende slutsatser av domstolens ofta svepande formuleringar ar dârför motiverad. For en mer sanningsenlig bild av tjansters fria rörlighet bör ocksâ skillnader och likheter betraffande de faktiska omstandigheterna i fallen vagas in.s. 3
3.75s. 3
4.I doktrinen firms en antal olika uppfattningar om vilken vâg som skalls. 4
5.valjas for tjansters fria rörlighet. Tre alternativa tolkningsmodeller kans. 4
6.urskiljas. Artikel 49 kan ses som förbud mot diskriminering, förbud mots. 4
7.alla hinder, eller som en kombination av förbud mot diskriminering ochs. 4
8.förbud mot hinder.s. 4
9.Den första tolkningsmodellen bygger pa uppfattningen att förbud mots. 4
10.diskriminering fortfarande ar den lampligaste tolkningen for tjansterss. 4
11.fria rörlighet.1 Förbud mot diskriminering ar enligt denna uppfattnings. 4
12.ett tillrackligt kraftfullt verktyg for att skapa en gemensam marknad.2s. 4
13.Diskriminering inrymmer alla nationella âtgârder som pa nâgot satt kans. 4
14.anses missgynna tjanster, tjânsteutövare och tjânstemottagare frân andras. 4
15.medlemslânder. Enbart bördan av att behöva anpassa verksamheten tills. 4
16.bade hemlandets och vârdlandet lagstiftning kan vara missgynnande ochs. 4
17.dârmed ses som dold diskriminering.3 En gemensam tjânstemarknads. 4
18.skulle dârför kunna genomföras inom ramarna for diskrimineringsförbu-s. 4
19.det. Ett argument for att tolka artikel 49 som förbud mot diskriminerings. 4
20.âr diskrimineringsbegreppets centrala betydelse som ledstjârna for EG-s. 4
21.fördragets alla omrâden. Diskrimineringsförbudet utgör ocksâ den del avs. 4
22.artikel 49 som uttryckligen givit direkt effekt. Diskrimineringsförbudets. 4
23.som tolkning av artikel 49 hâller sig ocksâ tydligt inom legalitetsprinci-s. 4
24.pens grânser.s. 4
25.Enligt den andra tolkningsmodellen har diskrimineringsförbudet spe-s. 4
26.lat ut sin roll för tjânsters fria rörlighet.4 Artikel 49 skall i stâllet tolkass. 4
27.som förbud mot alla former av begrânsningar. Genomförandet av dens. 4
28.gemensamma marknaden förutsâtter avveckling av alla hinder för tjânss. 4
29.ters fria rörlighet, inte endast diskriminerande hinder. Tjânster skall, pâs. 4
30.samma sâtt som varor, kunna röra sig fritt inom gemenskapen utan atts. 4
31.76 hindras av begrânsande nationell lagstiftning. Det finns inte lângre nâgon anledning att skilja mellan diskriminerande och icke-diskriminerande hinder eftersom det senare konsumerar det förra. EG-domstolen behöver dârför inte lângre ta stâllning till frâgan om diskriminering. I stâllet för att pröva en âtgârds diskriminerande effekt skall effekten pâ den fria rörligheten vara avgörande.s. 4
32.Den tredje modell som framförts innebâr en kombination av de ovan beskrivna. I vissa situationer skulle artikel 49 tolkas som förbud mot dis kriminering och i andra situationer som förbud mot alla hinder. En sâdan modell har föreslagits i doktrinen. En av dess frâmsta företrâdare, Roth, menar att EG-domstolen skall anvânda sig av bâda synsâtten.5 Efter ett forsta diskrimineringstest skall domstolen i vissa fall gâ vidare och âven pröva om âtgârden hindrar den mellanstatliga handeln. Avgörande för om ett andra test blir aktuellt âr huruvida âtgârden i frâga pâverkar marknadstilltrâdet för tjânsten.s. 5
33.Aven i detta arbete föreslâs en kombination av de bâda tolkningarna. Förslaget som presenteras i följande avsnitt skiljer sig dock frân Roth pâ avgörande punkter. Först redogörs för de olika tolkningar av artikel 49 som framförts i doktrinen. Dârefter presenteras den teori om differentierad tolkning av artikel 49 som förfâktas i detta arbete. Teorin bygger pâ tanken att utvecklingen av artikel 49 till att omfatta alla hinder för tjânsters fria rörlighet endast gâller sjâlva tjdnsteverksamheten, sâsom varande kârnomrâdet för artikel 49. För övriga kategorier, vilka hâr klassificeras som tjânstestödjande râttsomrâden och râttigheter för tjânsteutövare och tjânstemottagare, skall förbudet mot hinder i artikel 49 fortfarande tolkas inom diskrimineringsbegreppets ramar. Presentationen följs av en redogörelse för bakgrundsfaktorer som stödjer och motiverar ett differentierat synsâtt.s. 5
Förslag - differentierad tolkning av artikel 49
1.EG-domstolen har intagit en allt striktare hâllning mot nationella âtgârder som kan försvâra den fria tjânstehandeln. Redan i ett tidigt skede faststâllde EG-domstolen att inte bara diskriminerande âtgârder stred mot fördragets regler. Aven nationella bestâmmelser som pâ annat sâtts. 5
2.77s. 5
3.hindrade den fria rörligheten omfattades av förbudet i artikel 49.6 Atts. 6
4.döma av domstolens motiveringar sâ har utvecklingen lângt ifrân varits. 6
5.sjâlvklar. Bristen pâ klarhet och konsekvens i domstolens motiveringars. 6
6.kan bero pâ att den inte varit enig i sina bedömningar. En lika trolig för-s. 6
7.klaring âr att domstolen saknat helhetssyn över det mycket komplexas. 6
8.tjanstebegreppet.7 Ovedersâgligt âr att kretsen av nationella âtgârders. 6
9.som bedömts strida mot artikel 49 stândigt har vidgats.s. 6
10.Den fria rörligheten för tjanster har sâledes genomgâtt en dramatisks. 6
11.utveckling. Med stor möda och ibland lângsökta förklaringar har artikels. 6
12.49 och 50 tolkats och omtolkats för att anpassas till nya förhâllanden.s. 6
13.Fördragets författare kunde knappast ana arten och mângfalden av des. 6
14.verksamheter som skulle komma att inordnas under den ordalydelse de,s. 6
15.troligtvis under stor tidspress, arbetade fram för ett halvt sekel sedan.8s. 6
16.Det hade varit önskvârt att nâgon av alla de fördragsförândringar som âgts. 6
17.rum innefattat en revidering av artikel 49, och kanske aven artikel 50.s. 6
18.Som det nu âr mâste de mest disparata företeelser samsas under sammas. 6
19.tak och underkastas den för tillfâllet förhârskande tolkningen av artikels. 6
20.49 och 50. Som exempel pâ disparata nationella regleringar som omfattass. 6
21.av förbudet i artikel 49 kan nâmnas produktbestâmmelser som direkts. 6
22.riktar sig mot tjânstens egenskaper och kvalite, uppehâllstillstând, bosâtt-s. 6
23.ning och sociala villkor för EU-medborgare samt avtalsrâttsliga och skatte-s. 6
24.râttsliga regler som pâverkar den internationella tjânstehandeln. Det ârs. 6
25.helt enkelt inte lâmpligt att klumpa ihop âtgârder av sâ pass olika naturs. 6
26.och tillâmpa samma tolkningsmall.s. 6
27.Tjânstebegreppets tre komponenter9, dess restfunktion10 samt det fak-s. 6
28.tum att kretsen av âtgârder som anses handelshindrande stândigt ökar,s. 6
29.pâkallar ett mer nyanserat synsâtt. En pragmatisk lösning âr att i stâllets. 6
30.öppna artikel 49 för olika tolkningar, beroende pâ omstândigheterna.s. 6
31.Hâr föreslâs en tredelad tolkningsmodell. Tillâmpningsomrâdena för artis. 6
32.kel 49 delas upp i tjânsteverksamhet, tjânstestödjande râttsomrâden samts. 6
33.râttigheter för tjânsteutövare/tjânstemottagare. Nationella âtgârders för-s. 6
34.enlighet med artikel 49 bestâms av vilket omrâde som berörs av âtgârden.s. 6
35.För nationella âtgârder som reglerar tjânsteverksamheten skall artikel 49s. 6
36.tolkas som förbud mot alla inskrânkningar av tjânsters fria rörlighet. Dis-s. 6
37.78 kriminerande sâvâl som icke-diskriminerande hinder omfattas darmed av förbudet i artikel 49. För tjânstestödjande râttsomrâden och för tjansteutövares/tjânstemottagares râttigheter skall artikel 49 tolkas som förbud mot diskriminering. I nedanstâende avsnitt redogörs for bakgrundsfaktorer som talar for en differentierad tolkning. Den fortsatta framstâllningen kommer sedan genomgâende att förhâlla sig till och kommentera den differentierade tolkningsmodell som hâr föreslagits.s. 6
Tjanstebegreppets tre komponenter och samband med
övriga friheter
1.Tjanstebegreppet inrymmer komponenter som var for sig har mycket gemensamt med övriga friheter. Sett ur ett marknadsperspektiv ar tjans ter och varor produkter med likartade förutsâttningar for mellanstatlig handel. Sett ur ett individperspektiv âr tjânsteutövare och tjânstemotta gare individer med samma behov av fri rörlighet och likabehandling som arbetstagare. Tjânsteverksamhet har dessutom stora likheter med etable ring, endast tidsfaktorn och den ekonomiska integrationen i vârdlandet skiljer dem at. Utvecklingen av tjansters fria rörlighet har dârför likheter med sâvâl râtten till fri etablering som fri rörlighet for arbetstagare och varor.s. 7
2.Den fria rörligheten för tjânster behandlades ursprungligen som en variant av râtten till fri etablering, eller snarare som en fattig kusin till densamma. Râtten till fri etablering och fri rörlighet för tjânster ligger under samma avsnitt i EG-fördraget.11 Flertalet artiklar som reglerar rât ten till fri etablering skall âven tillâmpas pâ tjânsters fria rörlighet.12 Aven sekundârlagstiftningen âr i huvudsak gemensam, lât vara att tjânsters fria rörlighet i allt högre utstrâckning âven ges en separat behandling. Mycket talar ocksâ för att betona sambandet mellan etablering och tjânsters fria rörlighet.s. 7
3.Ett sâdant synsâtt âr i och för sig riktigt, râtten till fri etablering och fri rörlighet för tjânster har förvisso mycket gemensamt. I bâda fallen rör det sig om grânsöverskridande ekonomisk verksamhet som utövas av företag eller egenanstâllda. Den enda sârskiljande faktorn âr varaktigheten av verksamheten och vistelsen i vârdlandet. Medan etablering innebâr en varaktig vistelse i verksamhetslandet kan fri rörlighet för tjânster innefatta grânsöverskridande tjânstehandel med ingen eller ringa fysisk nârvaro i verksamhetslandet.13 Det finns sâledes goda skâl för att berraktas. 7
4.79s. 7
5.tjânsters fria rörlighet som en variant av etablering och dârmed tolkas. 8
6.artikel 43 och artikel 49 pâ likartat sâtt.14s. 8
7.Tjânsters fria rörlighet har âven manga gemensamma nâmnare meds. 8
8.personers fria rörlighet. Tolkningen av artikel 49 bör dârför ske meds. 8
9.beaktande av helheten dâr tjânstebegreppets sammansatta natur vâgs ins. 8
10.och avspeglas. Den fysiska delen av den fria rörligheten, det vill sâga râtt-s. 8
11.ten till in/utresa och vistelse i vârdlandet, ser i stort sett likadan ut för allas. 8
12.personer, oavsett om de kan hânföras till kategorin arbetstagare, etable-s. 8
13.rade egenföretagare eller tjânsteutövare/tjânstemottagare.15 Sâ âr âvens. 8
14.sekundârlagstiftningen för den fysiska rörligheten i det nârmaste identisks. 8
15.och i vissa fall gemensam för de olika kategorierna.16 Râtten till likabe-s. 8
16.handling under den tid man vistas i ett annat land âr ocksâ densamma,s. 8
17.oavsett personkategori. Som exempel kan nâmnas âtnjutande av socialas. 8
18.förmâner och râtt till bostad. İnom detta omrâde saknas gemensams. 8
19.sekundârlagstiftning. Dâremot har EG-domstolens praxis i hög grads. 8
20.bedömt likabehandling för tjânsteutövare och tjânstemottagare pâ sammas. 8
21.sâtt som för personer. Den allt omfattande likabehandling som gâller förs. 8
22.arbetstagare har dârmed kommit att tillâmpas âven för tjânsteutövare ochs. 8
23.tjânstemottagare.s. 8
24.Den senare utvecklingen har i stâllet lett till allt fler paralleller meds. 8
25.varors fria rörlighet. Parallellerna mellan varor och tjânster berör endast ens. 8
26.av tjânstebegreppets komponenter, tjânsten/tjânsteverksamheten. Tjânss. 8
27.ter kan, i likhet med varor, i mânga fall ses som produkter som âr föremâls. 8
28.för grânsöverskridande handel. Detta synsâtt passar sârskilt bra för lâttrör-s. 8
29.liga tjânster som kan tillhandahâllas pâ elektronisk vâg, över telenâtet, vias. 8
30.TV-sândningar, post, bud eller liknande. Tjânsteutövare eller tjânstemots. 8
31.tagare kan hâr bli kvar i sina respektive lânder. Det finns dârmed âven godas. 8
32.skâl för att tolka tjânsters fria rörlighet pâ ett sâtt som mer pâminner oms. 8
33.varors fria rörlighet. För varuhandeln har sedan lânge alla hinder för dens. 8
34.fria rörligheten varit förbjudna. EG-domstolen har i allt större utstrâck-s. 8
35.ning gjort likartade bedömningar för tjânsters fria rörlighet.s. 8
36.Den ursprungliga kopplingen till râtten till fri etablering innebar sâ-s. 8
37.ledes att artikel 49 tolkades pâ liknande sâtt som artikel 43. Den likabe-s. 8
38.handlingsprincip som stadgas i artikel 43 kom dârför lânge att tillâmpass. 8
39.âven för omfattningen av tjânsters fria rörlighet. Aven den gemensammas. 8
40.bedömningen av tjânsteutövare/tjânstemottagare och arbetstagare hars. 8
41.80 inneburit att artikel 49 tolkats som râtt till likabehandling/förbud mot diskriminering. Nâr tjanster till slut slets loss frân sina gamla förtöjningar och likheterna med varor blev allt tydligare kom tolkningen av artikel 49 allt mer att omfatta aven icke-diskriminerande hinder. De gemensamma nâmnarna med sâvâl râtten till fri etablering som personers fria rörlighet kvarstâr emellertid, och bör vâgas in vid tolkningen av artikel 49.s. 8
Vidgat tillampningsomrade for artikel 49
1.Ett argument for en differentierad tolkning âr att tillâmpningsomrâdet for artikel 49 successivt blivit allt mer omfattande. Förbudet i artikel 49 har kommit att omfatta lângt fler nationella âtgârder ân de som reglerar sjâlva tjânsteverksamheten. Likt ringar pâ vattnet har förbudet utvidgats till mer perifera omrâden som indirekt pâverkar tjânsters fria rörlighet. Nationella bestâmmelser som inte i sig âr riktade mot vare sig tjânsten, tjânsteutövaren eller tjânstemottagaren, men som indirekt kan komma att pâverka den fria rörligheten, har ocksâ kommit att omfattas av artikel 49. Som exempel kan nâmnas nationella regleringar av skatter, arbetsrâtt och civilrâtt. Lagstiftningen riktar sig hâr inte direkt mot tjânsteverksam heten, i den meningen att den skulle reglera sjâlva verksamhetens utformning och innehâll. Dâremot pâverkas förutsâttningarna för tjânsters fria rörlighet i allra högsta grad.s. 9
2.Det kan ifrâgasâttas om nationella regleringar av sjâlva tjânsteverksam heten och av annan lagstiftning inom omrâden som indirekt pâverkar tjânsteverksamheten skall bedömas pâ samma sâtt. Nationella âtgârder som reglerar tjânstverksamheten utgör kârnomrâdet för artikel 49. Natio nella âtgârder som reglerar andra râttsomrâden som indirekt pâverkar tjânsteverksamheten ligger utanför kârnomrâdet. Pâ grund av den bety delse andra râttsomrâden de facto kan ha pâ förutsâttningarna för att utöva tjânsteverksamhet âr det motiverat att utstrâcka tillâmpningen av artikel 49 till att omfatta mer perifera omrâden. Det âr dock ytterst tveksamt om det kan anses motiverat att tolka artikel 49 pâ samma sâtt med avseende pâ mer perifera företeelser. İnom kârnomrâdet skall alla begrânsningar för tjânsters fria rörlighet avskaffas. Alla hinder för tjânsteverk samhet âr förbjudna. Diskriminering pâ grund av nationalitet och etable ring âr givetvis inte tillâtet. Neutrala bestâmmelser om verksamhetens organisering, tjânstens egenskaper och tjânsteutövarens kvalifikationer ses numera som förbjudna hinder.s. 9
3.Det âr inom detta kârnomrâde som den vidare tolkningen av artikel 49 vuxit fram.17 Hâr kan man ocksâ hitta paralleller med varors frias. 9
4.81s. 9
5.rörlighet i EG-domstolens motiveringar.18 Pâ ett helt annat sâtt förhâllers. 10
6.det sig med tjânstestödjande râttsomrâden. Dessa âr inte i forsta hands. 10
7.avsedda att regleras genom artikel 49, utan av andra fördragsbestâmmel-s. 10
8.ser. Artikel 49 âr exempelvis inget verktyg för harmonisering av de natios. 10
9.nella skattesystemen, âven om ett avskaffande av nationella olikheters. 10
10.skulle frâmja fri rörlighet för tjânster. Endast i den mân tjânsters frias. 10
11.rörlighet indirekt kan komma att pâverkas âr artikel 49 tillâmplig. Förs. 10
12.bud mot hinder bör tolkas dârefter. Den vida tolkningen, med förbuds. 10
13.mot âven likabehandlande nationell lagstiftning, passar illa. Artikel 49s. 10
14.kan inte anvândas för att avskaffa nationella skattebestâmmelser, endasts. 10
15.pâ den grund att de hindrar den fria rörligheten. Dâ hamnar vi inte baras. 10
16.utanför grânserna för artikel 49 utan âven bortom gemenskapsrâttenss. 10
17.kompetensomrâde. Det finns dârför anledning att tillâmpa en snâvares. 10
18.tolkning av förbudet mot hinder för tjânsters fria rörlighet ân för kârns. 10
19.omrâdet. Det förefaller ocksâ som om EG-domstolen gör olika bedöm-s. 10
20.ningar av hinders förenlighet med artikel 49.1 fall som rört andra lagstift-s. 10
21.ningsomrâden som pâverkar förutsâttningarna för tjânsters fria rörlighets. 10
22.har domstolen hâllit sig inom diskrimineringsförbudets ramar.19 Dens. 10
23.nationella lagstiftningen har förklarats oförenlig med artikel 49 endast is. 10
24.den mân utlândska tjânster missgynnas.s. 10
25.Att pâ sâ sâtt ge den fria rörligheten olika innebörd âr inte ett helts. 10
26.frâmmande inslag i gemenskapsrâtten. Fri rörlighet för varor ges olikas. 10
27.tolkning med avseende pâ nationell marknadsföringslagstiftning.20s. 10
Kommentar om den fortsatta dispositionen
1.Den kommande redogörelsen av EG-domstolens praxis kommer att dis-s. 10
2.poneras i enlighet med den teori om en differentierad tolkning som frams. 10
3.förts ovan. Sâledes kommer EG-domstolens instâllning till nationellas. 10
4.âtgârder som strider mot artikel 49 delas upp i tre kapitel mellan âtgârders. 10
5.som reglerar tjânsteverksamheten, tjânstestödjande râttsomrâden samts. 10
6.râttigheter för tjânsteutövare/tjânstemottagare. Redogörelsen för praxiss. 10
7.82 föregâs av en diskussion om diskrimineringsförbudets betydelse för tolk ningen av artikel 49. En allmân förstâelse för diskrimineringsbegreppets innebörd âr nödvândig för att kunna följa utvecklingen av praxis och för att kunna vârdera och diskutera den till synes skiftande innebörd av dis krimineringsförbudet i artikel 49 som framtrâder i praxis.s. 10
8.83s. 11
Diskrimineringsbegreppet
Inledning
1.EG-fördragets diskrimineringsförbud ar grundvalen för genomförandets. 4
2.av den fria rörligheten och det frâmsta redskapet för avveckling av hinders. 4
3.i de nationella râttsordningarna. Râttsutvecklingen har lett fram till ens. 4
4.tolkning av artikel 49 som inte endast omfattar förbud mot diskrimines. 4
5.ring utan mot alla hinder för den fria rörligheten. Vilka nationella âtgâr-s. 4
6.der som skall ses som diskriminerande respektive handelshindrande kans. 4
7.ofta vara svârt att sârskilja.s. 4
8.Ar det da lângre nödvândigt att faststâlla huruvida en âtgârd âr diskris. 4
9.minerande, nâr förbudet mot hinder för tjânsters fria rörlighet numeras. 4
10.omfattar sâvâl diskriminerande som icke-diskriminerande hinder? Râck-s. 4
11.er det inte med att konstatera att âtgârden utgör ett hinder för tjânsterss. 4
12.fria rörlighet och dârmed strider mot artikel 49? Denna âsikt har sedans. 4
13.lânge framförts inför EG-domstolen av kommissionen.1 Det kan förefal-s. 4
14.la som om EG-domstolen delade kommissionens uppfattning eftersoms. 4
15.nâgon klassificering av de nationella âtgârdernas art inte gjordes i dettas. 4
16.fall. Detsamma kan sâgas om en rad râttsfall, frâmst av tidigare datum,s. 4
17.dâr EG-domstolen nöjt sig med att konstatera huruvida den nationellas. 4
18.âtgârden strider mot artikel 49, men inte funnit sig föranledd att disku-s. 4
19.tera om âtgârden âr diskriminerande eller utgör ett övrigt hinder för dens. 4
20.fria rörligheten för tjânster.2 Sâ sent som 1991 framförde generaladvokats. 4
21.Lenz att skillnaden mellan dold diskriminering och övriga hinder sak-s. 4
22.nade betydelse. I viss mân föreföll âven EG-domstolen att ha varit av dens. 4
23.uppfattningen.3s. 4
24.Huruvida en âtgârd râknas som diskriminerande eller endast som etts. 4
25.övrigt hinder har emellertid betydelse. Diskrimineringsförbudet intars. 4
26.fortfarande en central roll för genomförandet av den fria rörligheten. Förs. 4
27.84 tjânstebegreppets alla komponenter, âven för tjânsten/tjânsteverksamheten, gâller dessutom att en âtgârds klassificering som diskriminerande respektive icke-diskriminerande har avgörande betydelse för bestâmmande av tillâtna undantagsgrunder. Det râder numera enighet om att öppet diskriminerande âtgârder endast kan medges undantag frân fördragets regler pâ de grunder som anges i fördraget, det vill sâga av hânsyn till allmân ordning, sâkerhet och folkhâlsa.4 Den avsevârt mer flexibla och generösa undantagsgrunden, det allmânnas bâsta/allmânintresset, âr sâledes förbehâllen övriga hinder. Det âr dârför fortfarande viktigt att skilja mellan diskriminerande och icke-diskriminerande hinder, inte endast för att faststâlla huruvida âtgârder berörs av artikel 49 utan âven för att faststâlla möjligheterna till undantag frân fördragets regler.5s. 4
28.Râttsutvecklingen har sâledes bidragit till att skillnaden mellan diskri minerande och icke-diskriminerande hinder fortfarande âr betydelsefull. Det har dock ifrâgasatts om det âr lâmpligt att tillâmpa olika undan tagsgrunder för diskriminerande och icke-diskriminerande hinder.6 Som nedanstâende redogörelse kommer att visa sâ har denna instâllning sannerligen fog för sig. Distinktionen mellan diskriminerande och ickediskriminerande hinder âr oklar och svâr att upprâtthâlla. Mot detta argu ment kan invândas att de bakomliggande motiven till att göra en distinktion fâr anses vara tungt vâgande och vâl etablerade i gemenskapsrâtten. EG-domstolen har konsekvent hâvdat att i fördraget stadgade undan tagsgrunder skall tolkas restriktivt.7 De ytterligare undantagsgrunder som sedan tillkommit genom praxis kan ses som betingade av en anpassning som âr nödvândig för att mildra konsekvenserna av den vidgade tolkning en av tjânsters fria rörlighet. Nâr artikel 49 hade kommit att omfatta âven icke-diskriminerande hinder var det motiverat att utöka medlemslândernas möjligheter att vidta skyddsâtgârder. Att de nya undantagsgrunders. 5
29.85s. 5
30.som hârvid tillkommit genom praxis âven skulle omfatta diskriminerans. 6
31.de hinder vore en ologisk följd av râttsutvecklingen. Inget tyder heller pâs. 6
32.att EG-domstolen kommer att andra sin uppfattning i denna frâga. Dets. 6
33.finns dârför all anledning att försöka âstadkomma en tydlig uppdelnings. 6
34.mellan diskriminerande och icke-diskriminerande hinder.s. 6
35.Distinktionen âr framför allt intressant ur ett för detta arbete centralts. 6
36.perspektiv. Hâr ifrâgasâtts om den allt vidare tolkningen av förbudet is. 6
37.artikel 49 skall omfatta alla aspekter av tjânsters fria rörlighet. Âr dets. 6
38.verkligen lâmpligt att tillâmpa samma synsâtt pâ kvalitetsbestâmmelsers. 6
39.för tjânsteprodukter som för râtten till bostâder och lokaler? Borde intes. 6
40.tjânstebegreppets sammansatta natur avspeglas i tolkningen av artikel 49?s. 6
41.Det förefaller som om EG-domstolen anpassar sin tolkning av förbus. 6
42.det i artikel 49 beroende pâ om den nationella âtgârden ifrâga reglerars. 6
43.villkoren för utövandet av sjâlva tjânsten, tjânstestödjande râttsomrâdens. 6
44.eller den person som tillhandahâller/mottar tjânsten. För tjânstestödjandes. 6
45.râttsomrâden samt för tjânstetillhandahâllare/mottagare sâ utgör diskris. 6
46.mineringsförbudet fortfarande grânsen för den fria rörlighetens omfatt-s. 6
47.ning. För sjâlva tjânsten/tjânsteverksamheten gâr tolkningen av artikels. 6
48.49 utöver diskrimineringsförbudets grânser och omfattar âven övriga,s. 6
49.icke-diskriminerande, hinder för tjânsters fria rörlighet. Redogörelsen is. 6
50.kapitlen 5, 6 och 7 kommer att utgâ frân ett differentierat synsâtt vids. 6
51.tolkningen av artikel 49.s. 6
52.Ur samtliga tolkningsperspektiv âr förbud mot diskriminering avs. 6
53.central betydelse. Det finns dârför all anledning att definiera diskrimine-s. 6
54.ringsbegreppet och dess betydelse för tjânsters fria rörlighet.s. 6
Terminologi
1.Diskrimineringsbegreppets terminologi förtjânar att omnâmnas. I för-s. 6
2.dragstexten anvânds omvâxlande uttrycken förbud mot diskriminering, pâs. 6
3.lika villkor, pâ samma villkor. Det förefaller som om de terminologiskas. 6
4.skillnaderna saknar betydelse. Artiklarna ger uttryck för samma diskrimi-s. 6
5.neringsförbud.8 Âven EG-domstolen förefaller anvânda termerna syno-s. 6
6.nymt. I praxis förekommer dessutom frekvent termen likabehandling,s. 6
7."equal treatment”, som ett utryck för samma sak. Betrâffande de olikas. 6
8.formerna av diskriminering sâ benâmns de fall dâr nationalitet âr dens. 6
9.öppet sârskiljande faktorn som omvâxlande öppen och direkt diskrimis. 6
10.nering. Vilken benâmning som anvânds förefaller sakna betydelse, öppens. 6
11.och direkt diskriminering anvânds för âtgârder som âr explicit diskrimis. 6
12.nerande.s. 6
13.86s. 6
14.Diskriminering dâr nationalitet inte âr det öppet sârskiljande kriteriet benâmns som dold eller indirekt. Vid en genomgâng av ett antal standardverk inom den EG-râttsliga doktrinen framtrâder en lângt ifran tydlig bild.9 För personers fria rörlighet förefaller det âven hâr som om termer na anvânds synonymt. De författare som behandlar tjânsters fria rörlig het nâgot sâ nâr ingâende anvânder sig av termen indirekt diskrimine ring.10 Nâr det sedan gâller att beskriva diskriminering av varor sâ blir bilden ân oklarare. En del författare har valt att helt bortse frân skillnaden mellan olika former av diskriminering.11 I stâllet anvânds termen likabe handling.s. 7
15.En författare, Weatherill, skiljer sig frân övriga dels genom att beskriva de olika formerna av diskriminering, dels genom att fâsta stor vikt vid skillnaderna mellan dold diskriminering och indirekt diskriminering.12 Dold diskriminering anges som den allvarligare formen av diskrimine ring, nationalitet âr inte det klart uttalade sârskiljande kriteriet, men dâremot andra med nationalitet sammanhângande kriterier. Exempel pâ sâdana kriterier âr bosâttningsland för tjânsteutövare. För varor kan med nationalitet sammanhângande faktor vara som i det nedan refererade fallet, dâr en för landets produkter speciell egenskap anvânds som sârskiljande kriterium.s. 7
16.Vid indirekt diskriminering âr det sârskiljande kriteriet nationalitetsneutralt, men effekten blir densamma. Som exempel nâmns ett râttsfall avseende marknadsföringsregler för alkoholhaltiga drycker.13 Den franska lagstiftningen innehöll restriktioner för reklam avseende spritdrycker gjorda pâ sâd, sâsom whisky och gin, medan reklam för spritdrycker framstâllda av vindruvor eller annan frukt inte var underkastade nâgra begrânsningar. Till saken hör att Frankrike âr en stor producent av fruktbaserad sprit men nâstan inte framstâller nâgon sâdbaserad alkohol.s. 7
17.87s. 7
18.Domstolen fann att de franska bestâmmelserna var diskriminerande das. 8
19.produkter frân andra EU-lânder missgynnades. Weatherills slutsats ar atts. 8
20.detta var ett fall av dold diskriminering. Jâmförbara produkter behandla-s. 8
21.des pa olika satt vilket ledde till att inhemska produkter gynnades. Skâlets. 8
22.till att det skulle vara dold diskriminering ar enligt Weatherill att dets. 8
23.sârskiljande kriteriet, sad- eller fruktbaserad alkohol, inte var nationali-s. 8
24.tetsneutralt.14 Hade man i stâllet valt alkoholhalt som sârskiljande krite-s. 8
25.rium, pâ sâ sâtt att drycker med högre alkoholhalt var underkastades. 8
26.strângare regler, skulle det enligt Weatherill i stâllet vara frâga om indirekts. 8
27.diskriminering. Âven om det skulle förhâlla sig pâ det sâttet att franskas. 8
28.produkter företrâdesvis hade lâgre alkoholhalt och dârför gynnades avs. 8
29.bestâmmelserna skulle det ândâ bara röra sig om indirekt diskriminerings. 8
30.dârför att alkoholhalt âr ett neutralt kriterium som inte hânger sammans. 8
31.med att drycken âr producerad i Frankrike.s. 8
32.Resonemangen om dold diskriminering avseende varor âr dunkla,s. 8
33.och har heller inte slagit igenom i doktrin och praxis. De förtjânar docks. 8
34.att nâmnas i detta sammanhang, dels för att pâvisa de svârigheter meds. 8
35.begreppsbildning och terminologi som kânnetecknar diskrimineringsbe-s. 8
36.greppet, dels för att liknande resonemang förekommer i praxis avseendes. 8
37.tjânsters fria rörlighet.15s. 8
38.Hâr skall nâmnas ytterligare en författare, Snell, som inleder sin jâmfö-s. 8
39.rande betraktelse över varor och tjânster med en redogörelse för termino-s. 8
40.login.16 Snell anvânder bâda termerna direkt diskriminering och öppens. 8
41.diskriminering för att beteckna olika behandling dâr nationalitet âr dets. 8
42.öppet sârskiljande kriteriet. Dâremot anvânds inte termerna indirekt ellers. 8
43.dold diskriminering. För âtgârder som missgynnar utlândska subjekts. 8
44.anvânds i stâllet den engelska termen ’’material discrimination”, vilkets. 8
45.kan motsvara faktisk diskriminering pâ svenska. Fakrisk diskriminerings. 8
46.delas sedan in i tvâ kategorier. I den ena kategorin âr det sârskiljande kris. 8
47.teriet kopplat till nationella produkters egenskaper. Som exempel angess. 8
48.restriktioner för icke-sâdbaserad alkohol i ett land vars alkoholframstâll-s. 8
49.ning âr baserad pâ sâd. Exemplet âr sâledes detsamma som Weatherills. 8
50.anvânder för att beskriva dold diskriminering.17 I den andra kategorin avs. 8
51.faktisk diskriminering anges det sârskiljande kriteriet vara att restriktio-s. 8
52.88 nen i frâga âr objektivt försvarbar. Som exempel nâmns restriktioner för försâljning av alkohol över en viss procenthalt, vilket âr samma exempel som Weatherill anvânder för indirekt diskriminering. Skillnaden mellan de tvâ kategorierna av faktisk diskriminering âr svâr att faststâlla, delvis beroende pâ att Snells kategorisering inte âr symmetrisk, eftersom den forsta kategorin grundas pâ ett faktum, det vill sâga att det sârskiljande kriteriet inte âr nationalitetsneutralt, medan den andra kategorin grundas pâ en vârdering.s. 8
53.EG-domstolen har inte gjort nâgra försök att sârskilja dold och indirekt diskriminering. I praxis förekommer bâda termerna, till synes utan att de tilldelas olika innebörd. I den följande redogörelsen över EG-domsto lens praxis kommer endast termerna öppen och dold diskriminering att anvândas. Weatherills metod att sârskilja mellan nationella âtgârder som hânger samman med nationalitet och âtgârder som âr nationalitetsneutrala finns det anledning att âterkomma till lângre fram, vid diskussionen om grânsdragningen mellan dold diskriminering och övriga hinder.s. 9
54.Betrâffande undantag frân fördragets förbud mot hinder för den fria rörligheten dominerar benâmningen lika tillâmpning eller tillâmpade utan âtskillnad. Benâmningarna har sedan lânge anvânds i praxis och doktrin avseende varors fria rörlighet som beteckning för nationella âtgârder som âr formellt likabehandlande oavsett varans ursprung. De engelska beteckningarna âr ’’equally applicable”, ’’applied without distinction” alternativt ’’indistinctly applicable”. EG-domstolen har âven avseende undantag frân artikel 49 alltmer övergâtt till samma terminologi som benâmning pâ nationella âtgârder som âr formellt likabehandlande oavsett tjânsteutövarens eller tjânstemottagarens hemvist. Benâmningen anvânds för alla âtgârder som âr formellt likabehandlande, oavsett om effekten âr att utlândska tjânster de facto missgynnades. Vad EG-domstolen egentligen avsâg med lika tillâmpade regler var lânge oklart.18 Frâgan âr emellertid av avgörande betydelse vid val av undantagsgrund pâ sâ sâtt att endast lika tillâmpade regler kan medges undantag pâ de generösare grunder som vuxit fram i EG-domstolens praxis.19s. 9
55.89s. 9
Förbud mot diskriminering pâ grund av nationalitet
i EG-fördraget
1.Tanken med den gemensamma marknaden âr att den skall efterlikna ens. 10
2.enda stor hemmamarknad, utan de hinder som nationella grânser ochs. 10
3.olikartade nationella bestâmmelser utgör.20 En absolut förutsâttning ârs. 10
4.da att ingen EU-medborgare skall missgynnas pâ grund av sin nationalis. 10
5.tet. Förbud mot diskriminering âr dârför den grundprincip som gâller alls. 10
6.gemenskapsrâttslig lagstiftning. Förbud mot diskriminering pâ grund avs. 10
7.nationalitet genomsyrar hela EG-fördraget. Principen att ingen skall has. 10
8.nackdel av sin nationalitet har kallats fördragets ledmotiv och Magnas. 10
9.Charta.21s. 10
10.Diskriminering som grundar sig pâ andra faktorer ân nationalitet ârs. 10
11.ocksâ föremâl för EG-râttslig reglering. Enligt EG-fördraget âr diskrimis. 10
12.nering pâ grund av kön förbjuden i arbetsrâttliga sammanhang.22 Genoms. 10
13.senare tillâgg till fördraget har âven diskriminering pâ andra grunders. 10
14.gjorts till en gemenskapsangelâgenhet.23 Nationalitet som diskrimine-s. 10
15.ringsgrund intar dock en sârstâllning. Hela EG-fördraget med alla desss. 10
16.verksamhetsomrâden omfattas av diskrimineringsförbudet i artikel 12.s. 10
17.Upprâttandet av den gemensamma marknaden med dess fria rörlighets. 10
18.vilar pâ diskrimineringsförbudet, som vidareutvecklas i de olika friheter-s. 10
19.nas specialregleringar. Syftet med att förbjuda diskriminering pâ grunds. 10
20.av nationalitet âr att skapa en europeisk gemensam marknad. Av den an-s. 10
21.90 ledningen omfattar diskrimineringsförbudet endast EU-medborgare. Begransningen speglar diskrimineringsförbudets syfte, att skapa en euro peisk gemenskap.s. 10
22.Det allmanna diskrimineringsförbudet i artikel 12 skall tillâmpas pa samtliga samarbetsomraden i EG-fördraget. För den europeiska gemenskapens fundament, den inre marknaden, vidareutvecklas det allmanna diskrimineringsförbudet i specialregleringar for varor, personer, tjanster och kapital. Artikel 12 fungerar hâr dels som tolkningshjalp, dels som komplement och förstârkning till fördragets specialstadganden.24 Utformningen av diskrimineringsförbudet skiljer sig nâgot mellan de olika friheterna. For personer, det vill saga for arbetstagare och vid etablering, sâ ar diskrimineringsförbudet tydligt uttalat i fördragstexten. Sa stadgas i arti kel 39 att all diskriminering av arbetstagare frân andra medlemsstater pa grund av nationalitet skall avskaffas vad gâller anstâllning, lön och övriga arbets- och anstallningsvillkor. Etableringsfrihet innebar enligt artikel 43 râtt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt râtt att bilda och driva företag pâ lika villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver for egna medborgare. For varors fria rörlighet nâmns inte diskri minering eller likabehandling. I stâllet förbjuds i artikel 28 "kvantitativa restriktioner och âtgârder med motsvarande verkan”. Regleringen av tjânsters fria rörlighet âr tvetydig avseende frâgan om diskriminering eller förbud mot hinder, artikel 49 och 50 i EG-fördraget stâr med ett ben i varje lâger. I portalstadgandet i artikel 49 föreskrivs avskaffande av alla hinder för tjânsters fria rörlighet, hâr nâmns inget om diskriminering eller likabehandling. Dâremot stadgas i artikel 50 att tjânsteutövare skall fâ utöva sin verksamhet i det land dâr tjânsten tillhandahâlls pa samma villkor som landet uppstâller for sina egna medborgare.s. 11
23.Sâ har inte heller diskrimineringsförbudet samma centrala betydelse for varors fria rörlighet, och i viss mân tjânsters fria rörlighet, som för personers fria rörlighet. Den fria rörligheten för varor och tjânster strâcker sig lângre ân till förbud mot diskriminering och omfattar âven förbud mot icke-diskriminerande hinder för den fria rörligheten. Förbud mot restriktioner i artikel 28 och hinder i artikel 49 kan dârmed sâgas inbegripa och konsumera diskrimineringsförbudet samt strâcka sig vidare.s. 11
24.91s. 11
25.Trots att tjansters fria rörlighet givits en vidare innebörd ses förbuds. 12
26.mot diskriminering fortfarande som den centrala innebörden av artiks. 12
27.larna 49 och 50. EG-domstolen uttalade sâ sent som 1991 att ”... artikels. 12
28.59 i fördraget i forsta handkraver avskaffande av all diskriminering av dens. 12
29.som tillhandahaller tjanster pa grund av dennes nationalitet eller dens. 12
30.omstândigheten att denne ar etablerad i en annan medlemsstat an dens. 12
31.dâr tjânsten skall utföras”.25 Generaladvokat Lenz hânvisade nâgra ârs. 12
32.senare till EG-domstolens uttalande och konstaterade att förbud mots. 12
33.hinder for tjansters fria rörlighet först och frâmst ar ett förbud mot diss. 12
34.kriminering.26 Den alltmer omfattande innebörd som med tiden tillagtss. 12
35.artikel 49 har sâledes inte frântagit diskrimineringsförbudet dess centralas. 12
36.betydelse.s. 12
37.Dess nârmare innebörd ar dock en öppen fraga. Klart ar att det alls. 12
38.manna diskrimineringsförbudet i artikel 12 och specialstadgandena fors. 12
39.de fyra friheternas delvis har olika innebörd. Det gar dock att urskilja tvâs. 12
40.genomgâende grundelement som tillsammans utgör förutsâttningen förs. 12
41.diskriminering, och som far ligga till grund för nedanstâende diskussions. 12
42.om diskrimineringsförbudets innebörd för artikel 49.s. 12
• Sârbehandling
1.Diskriminering pa grund av nationalitet âr nâr personer eller produks. 12
2.ter som befinner sig i sinsemellan jâmförbara situationer behandlas pâs. 12
3.olika sâtt och dâr nationalitet âr den sârskiljande faktorn.27 Sârbehands. 12
4.ling, eller ojâmlik behandling, utgör sâledes en av förutsâttningarnas. 12
5.för diskriminering. Den efterstrâvade likabehandlingen innebâr inte is. 12
6.sig nâgon kvalitets- eller nivâförsâkring avseende den behandling ellers. 12
7.de râttigheter som utlândska medborgare och produkter har râtt till.s. 12
8.Denna behandling kan vara mer eller mindre god, det enda som garan-s. 12
9.teras âr att den inte âr sâmre ân den behandling som inhemska persos. 12
10.ner och produkter röner.s. 12
11.92s. 12
12.Sârbehandling innebâr sâledes att lika eller jâmförbara fall behand-s. 13
13.las olika. Aven den omvânda situationen, att olika eller ojâmförbaras. 13
14.fall behandlas lika kan utgöra diskriminering.28 Det rör sig da vanligt-s. 13
15.vis om situationer dâr personer eller produkter som redan âr underkass. 13
16.tade hemlandets lagstiftning âven tvingas efterleva alla vârdlandetss. 13
17.bestâmmelser.s. 13
18.Diskriminering förutsâtter ocksâ att den ojâmlika behandlingen pâs. 13
19.nâgot sâtt âr missgynnande. Positiv sârbehandling av utlândska persos. 13
20.ner och produkter strider inte mot EG-fördragets diskrimineringsför-s. 13
21.bud, inte heller sârbehandling som inte innebâr nâgot missgynnande.s. 13
22.EG-domstolen har faststâllt att nationella âtgârder som sârbehandlars. 13
23.utlândska medborgare inte behöver vara diskriminerande sâvida intes. 13
24.âtgârderna medför nâgon negativ effekt.29s. 13
Diskrimineringsförbudet i artikel 49,
öppen och dold diskriminering
1.Diskrimineringsförbudet i artikel 49 omfattar sâvâl öppen som dold dis kriminering pâ grund av nationalitet. Var grânsen gâr mellan öppen och dold diskriminering har i vissa fall varit svârt att bestâmma. EG-domsto len och generaladvokater har ibland haft olika uppfattning om hur dis kriminering pâ grund av etablering skall bedömas. An mer komplicerat har det varit att bestâmma grânsen mellan dold diskriminering och övri ga hinder. Hâr finns en stor grâzon med utrymme för olika tolkningar. I det följande skall, med utgângspunkt i de ovan angivna grundelementen sârskiljande och missgynnande, diskrimineringsförbudet i artikel 49 kategoriseras.s. 13
2.Öppen diskriminering âr nâr nationalitet âr den klart och uttalat sâr skiljande faktorn, det vill sâga nâr nationella regler och administrativa rutiner explicit sârbehandlar personer av annan nationalitet. Det kan röra sig om allt frân förbud för utlândska tjânsteutövare att utöva viss verk samhet till sâmre villkor/hârdare bestâmmelser för utlândska tjânster. Av förklarliga skâl âr öppen diskriminering inte sârskilt vanlig, medlemslân-s. 13
3.93s. 13
4.dernas lagstiftning och administrativa rutiner nâmner endast undantags-s. 14
5.vis nationalitet som grund för sârbehandling.s. 14
6.I samtliga fall har âtgârderna utan vidare diskussion befunnits stridas. 14
7.mot artikel 49. De skâl till undantag som anförts av medlemslandet hars. 14
8.inte godtagits. Den stora diskussionsfrâgan i dessa fall har i stâllet varits. 14
9.om en viss tjânsteverksamhet, râttsomrâde eller râttighet för tjânsteuts. 14
10.övare/ tjânstemottagare inryms inom tillâmpningsomrâdet för artikel 49.s. 14
11.Exempelvis har det varit frâga om sport, reklam och offentlig sjukvârd ârs. 14
12.tjânster i fördragets mening och om râtt till subventionerade bostâders. 14
13.och brottskadeersâttning verkligen skall omfatta medborgare frân andras. 14
14.medlemslânder.30s. 14
15.Dold diskriminering âr betydligt vanligare. Utmârkande för dold diss. 14
16.kriminering âr att den nationella âtgârden âr formellt likabehandlande,s. 14
17.det vill sâga nationalitet âr inte den explicit sârskiljande faktorn. Effektens. 14
18.skall dock vara densamma, att utlândska personer eller produkter miss-s. 14
19.94 gynnas pâ grund av nationalitet. EG-domstolen har i fallet Seco definierat dold diskriminering som ”... alia former av Jortâckt diskriminering som, aven om de grundas pâ kriterler somframstâr som neutrala, ipraktiken leder till samma resultat. ”31s. 14
20.Det ligger i sakens natur att dold diskriminering kan vara svar att urskilja. Att bestâmma huruvida nationella bestâmmelser, trots sin neu trala utformning, kan ha en missgynnande effekt âr manga ganger vanskligt. Bedömningen blir inte lâttare av att synsâtten pa vad som utgör dold diskriminering âr mânga. Praxis har varit varierande och vag i denna frâga, i doktrinen finns en antal olika instâllningar representerade. Det enda man förefaller vara ense om âr svârigheterna med grânsdragningen. Tvâ motpoler kan urskiljas, en snâv och en vid tolkning av dold diskrimi nering.s. 15
21.En snâv tolkning förutsâtter att den nationella âtgârden inrymmer en med nationalitet sammanhângande faktor. Vid tjânsteverksamhet âr bosâttning och etablering typiska nationalspecifika faktorer.32 Det âr trots allt regel att nationalitet och bosâttning/etablering hânger samman, ân sâ lânge âr de flesta europeer bosatta i sitt hemland. Förbud eller sâmre vill kor för tjânsteutövare som inte âr bosatta eller etablerade i vârdlandet âr den faktiskt förekommande formen av dold diskriminering i snâv bemârkelse. Aven sprâk och militârtjânstgöring hânger vanligtvis samman med nationalitet och bör dârmed ses pâ samma sâtt.33s. 15
22.En vid tolkning innebâr att âven nationella âtgârder som âr neutrala, ”nationalitetsneutrala”, kan utgöra dold diskriminering, om resultatet blir att utlândska personer eller tjânster missgynnas. Hâr finns inga sâr skiljande kriterier som etablering och bosâttning. Gemensamt för en vid och en snâv tolkning âr att den nationella âtgârden âr formellt likabe-s. 15
23.95s. 15
24.handlande men ânda de facto missgynnande.34 Skillnaden âr sâledes atts. 16
25.en snav tolkning förutsâtter en med nationalitet sammanhângande faks. 16
26.tor, medan en vid tolkning endast behöver vara missgynnande.35 Dolds. 16
27.diskriminering i vid bemârkelse âr sâledes formellt likabehandlandes. 16
28.âtgârder med missgynnande effekt. Beskrivningen skulle kunna stâmmas. 16
29.in pâ de mest skilda âtgârder. Domstolen har haft för vana att inte uttalas. 16
30.sig i termer av diskriminering. Termer som ’’missgynnande” och ”sâmres. 16
31.stâllning” âr dock vanligt förekommande i domstolens motiveringar.s. 16
32.Oftast rör det sig om fall dâr tjânsteutövare blir underkastade tvâ lânderss. 16
33.lagstiftning. Att behöva underkasta sig alla vârdlandets bestâmmelser hars. 16
34.dâ ansett som extra betungande för utlândska tjânsteutövare, med etables. 16
35.ring i ett annat EU-land vars lagstiftning man ocksâ mâste följa. En sâdans. 16
36.dubbel börda inryms i det EG-râttsliga diskrimineringsförbudet dâr sârs. 16
37.behandling inte bara omfattar olika behandling vid jâmförbara situatios. 16
38.ner utan ocksâ lika behandling vid ojâmförbara situationer.36 Som exems. 16
39.pel kan nâmnas krav pâ att alla arbetsgivare mâste betala sociala avgifters. 16
40.samt föra register över sina anstâllda. Att uppstâlla samma villkor förs. 16
41.företag som, med hjâlp av personal för vilken man redan erlâgger socialas. 16
42.avgifter och för register i hemlandet, endast tillfâlligt utövar verksamhet is. 16
43.landet innebâr lika behandling vid ojâmförbara situationer. Det utlânds. 16
44.ska företaget missgynnas av att behöva betala dubbla sociala avgifter ochs. 16
45.av att behöva föra dubbla register.s. 16
46.I de följande avslutande avsnitten av detta kapitel skall begreppet dolds. 16
47.diskriminering redas ut. Tvâ specifika problemstâllningar kommer atts. 16
48.belysas. För dold diskriminering i snâv bemârkelse âr frâgan om bosâtts. 16
49.ning och etablering som sârskiljande kriterium central. Frâgan âr intress. 16
50.sant dels för att bosâttning och etablering i vârdlandet âr det som skiljers. 16
51.tjânsters fria rörlighet frân övriga friheter, dels för att domstolens praxiss. 16
52.varit ytterligt oklar och varierande. För dold diskriminering i vid bemârkels. 16
53.se kommer diskussionen om bördan av dubbla regleringar att domineras. 16
54.framstâllningen.s. 16
55.96s. 16
Dold diskriminering i snâv bemârkelse; hemvist som
sârskiljande kriterium
1.For tjansters fria rörlighet ar hemvist av central betydelse. Just det faktum att tjânsteutövare och tjânstemottagare har sin hemvist i olika medlemslânder utgör grunden för tjânsters fria rörlighet som det formuleras i artikel 49.37 Vad som skall avses med begreppet hemvist âr inte alltid helt sjâlvklart. Det förefaller som om termerna hemvist, etablering och bosâttning stundtals brukas utan âtskillnad i gemenskapsrâttslig lagtext och praxis. I detta sammanhang anvânds hemvist som samlingsbegrepp for etablering och bosâttning. Med etablering avses fast driftstâlle och ekonomisk integration for den ekonomiska verksamheten, med bosâtt ning avses den fysiska personens hem.38s. 17
2.För bestâmmande av huruvida nationella âtgârder utgör öppen eller dold diskriminering âr hemvist av sârskild betydelse. Som pâpekats tidigare sâ mâste hemvist ses som en med nationalitet sammanhângande fak tor eftersom flertalet tjânsteutövande företag och personer âr etablerade respektive bosatta i det land de âr medborgare eller har sitt sâte i. Natio nella âtgârder med etablering eller bosâttning som sârskiljande kriterium skulle dârmed inrymmas i den snâva tolkningen av dold diskriminering.s. 17
3.Frâgan har emellertid varit föremâl för mycken debatt, âsikterna har rört sig mellan olika extremer. A ena sidan har det hâvdats att krav pâ hemvist i vârdlandet gâller lika för alla och dârmed inte alls âr diskrimi nerande.39 A andra sidan har det hâvdats att olika behandling pâ grund av bosâttning/etablering skall ses som öppen diskriminering.40 Denna delvis förvirrade debatt kan bero pâ att tvâ olika situationer med hemvist som sârskiljande faktor inte alltid hâlls isâr i debatten. Den ena situationen âr krav pâ hemvist i vârdlandet för att överhuvudtaget fâ lov att utöva viss tjânsteverksamhet. I den andra situationen uppstâlls inga krav pâ hemvist. I stâllet âr vârdlandets regler olika för tjânsteutövare med hem vist i vârdlandet, jâmfört med tjânsteutövare med hemvist i ett annat medlemsland. Skillnaden mellan dessa tvâ situationer kan i vissa fall blis. 17
4.97s. 17
5.nâst intill fiktiv. Det hander att domstolen blandar samman de tvâ situa-s. 18
6.tionerna.s. 18
7.Som framgâr av den följande redogörelsen har EG-domstolens instâll-s. 18
8.ning till krav pa hemvist respektive olika behandling pa grund av hemvists. 18
9.varit oklar. Det âr emellertid viktigt att klargöra râttslâget för att kunnas. 18
10.faststâlla grânserna för artikel 49.s. 18
11.4.2.1.1 Krav pâ hemvists. 18
12.Betrâffande frâgan om krav pâ hemvist âr diskriminerande har praxiss. 18
13.utvecklats pâ följande sâtt. Van Binsbergen râknas som ett av de viktigastes. 18
14.râttsfallen för utvecklingen av tjânsters fria rörlighet.42 Det âr signifikants. 18
15.att detta centrala râttsfall handlar om krav pâ etablering i vârdlandet.s. 18
16.Nederlânderna hâvdade att krav pâ etablering gâllde lika för alla och dârs. 18
17.med inte var diskriminerande. EG-domstolen bemötte egentligen intes. 18
18.detta utan konstaterade endast att krav pâ etablering stred mot fördragetss. 18
19.regler. Domstolen underströk hâr kraftfullt etableringskravets absolutas. 18
20.oförenlighet med tjânsters fria rörlighet. Etableringskravets förhâllandes. 18
21.till tjânsters fria rörlighet formulerades pâ följande sâtt. ”In particular, thes. 18
22.requirement that a person must be habitually resident within the terris. 18
23.tory of the State where the service is to be provided may, according to thes. 18
24.circumstances, have the result of deriving article 59 of all useful effect, ins. 18
25.view of the fact that the precise object of that article is to abolish restrics. 18
26.tions on freedom to provide services imposed on persons who are nots. 18
27.established in the State where the service is provided.” Krav pâ hemvists. 18
28.har allt sedan dess bedömts som det allvarligaste hindret för tjânsters frias. 18
29.rörlighet.43 EG-domstolen har fortsatt att kraftfullt markera hemvistkra-s. 18
30.vets absoluta oförenlighet med artikel 49. Krav pâ hemvist i vârdlandets. 18
31.stâr enligt domstolen i direkt strid med friheten att tillhandahâlla tjânss. 18
32.ter, eftersom det gör det omöjligt for foretag som âr etablerade i andras. 18
33.medlemsstater att tillhandahâlla tjânster i vârdlandet.44s. 18
34.98s. 18
35.Det râder sâledes ingen tvivel om att krav pâ hemvist strider mot artikel 49, dâremot âr frâgan om krav pâ hemvist skall ses som öppen eller dold diskriminering eller som övrigt hinder höljd i dunkel. Diskussionen har varit förvirrande. Som exempel kan nâmnas diskussionen i fallet Coenen dâr generaladvokat Warner hâvdar, med hânvisning till generaladvokat Mayras uttalande i fallet van Binsbergen, att artikel 49 âr avsedd att avskaffa diskriminering, inte att avskaffa regler som behövs för att skydda allmânheten.45 Kommissionen â sin sida har allt sedan van Binsbergen-fallet betraktat krav pâ etablering som dold diskriminering.s. 19
36.EG-domstolens fortsatta praxis gav heller inget besked. Fallen med de brittiska fiskekvoterna visar att domstolens instâllning till krav pâ hem vist âr problematisk just betrâffande tjânsters fria rörlighet. I bâda fallen gâllde frâgan de i Storbritannien uppstâllda krav pâ bosâttning för âgare och besâttningsmân pâ fiskebâtar för att fâ fiska ur den brittiska fiskekvoten. I det ena fallet prövades bosâttningskravets förenlighet med râtten till fri etablering, i det andra fallet förenligheten med fri rörlighet för tjânster. I bâda fallen kom domstolen fram till att bosâttningskravet stred mot fördragets bestâmmelser. Vid domstolens bedömning av de brittiska bestâmmelsernas förenlighet med artikel 43 befanns bosâttningskravet utgöra diskriminering pâ grund av nationalitet.46 Vid bedömningen av förenligheten med artikel 49 undviker domstolen frâgan om diskrimine ring. I stâllet nöjer sig domstolen med att konstatera att bestâmmelserna indirekt utesluter andra nationaliteter.47 Motiveringen var i bâda fallen att den stora majoriteten av brittiska medborgare âr bosatta i Storbritan nien och dârmed automatiskt uppfyller bosâttningskravet, medan med borgare frân andra medlemslânder i de flesta fall skulle vara tvungna att flytta till Storbritannien för att uppfylla samma krav. Trots den identiska motiveringen i de brittiska fiskekvotsfallen sâ blir slutsatsen avseende bosâttningskravets förenlighet med artikel 49 olika beroende pâ om bedömningen avser râtten till fri etablering eller fri rörlighet för tjânster inte densamma.s. 19
37.Âven i övriga fall har domstolen avstâtt frân att ta stâllning till hur hemvistkravet förhâller sig till artikel 49. Dâremot har kommissionen funnit att krav pâ bosâttning utgör diskriminering, domstolen har dock undvikit frâgan genom att gâ direkt till bedömningen av om bosâttnings-s. 19
38.99s. 19
39.kravet kunde vara berâttigat av hânsyn till allmânintresset.48 Krav pâs. 20
40.hemvist har i andra fall klassificerats som en restriktion eller hinder i stâl-s. 20
41.let för diskriminering.49s. 20
42.Hela diskussionen kan tyckas marklig. Det âr uppenbart att krav pâs. 20
43.bosâttning och etablering missgynnar utlândska tjânster och tjânsteutöva-s. 20
44.re. Bosâttning och etablering har i de allra flesta fall nâra samband meds. 20
45.nationalitet.50 Sâledes âr kriterierna för dold diskriminering uppfyllda.s. 20
46.För tjânster och tjânsteutövare frân andra medlemslânder innebâr kravets. 20
47.de facto ett absolut hinder för tjânsteutövande, sâvida man inte âr villigs. 20
48.att flytta till vârdlandet. Hâr uppstâr tjânstebegreppets moment 22. Oms. 20
49.tjânsteutövaren flyttar till vârdlandet sâ försvinner det grânsöverskridan-s. 20
50.de moment som âr en av förutsâttningarna för EG-fördragets tjânste-s. 20
51.begrepp. Verksamheten kommer i stâllet att styras av fördragets regler oms. 20
52.râtt till fri etablering. Slutsatsen âr dârför att krav pâ hemvist alltid utgörs. 20
53.dold diskriminering.s. 20
54.4.2.1.2 Olika behandlingpâ grund av hemvists. 20
55.Av EG-domstolens praxis framgâr klart och entydigt att olika behandlings. 20
56.pâ grund av hemvist âr diskriminerande. Nationella âtgârder som innes. 20
57.bâr att tjânsteutövare med hemvist i andra medlemslânder behandlass. 20
58.sâmre ân tjânsteutövare med hemvist i vârdlandet uppfyller tydligt krites. 20
59.rierna för diskriminering, det vill sâga sârbehandling och missgynnande.s. 20
60.Eftersom hemvist âr det sârskiljande kriteriet sâ skulle det röra sig oms. 20
61.dold diskriminering. Till denna slutsats kom domstolen i fallen Bond ochs. 20
62.Gouda, dâr sâmre villkor för utlandsetablerade företag klassificerades soms. 20
63.dold diskriminering.51 I senare fall har domstolen utvecklat sin instâll-s. 20
64.ning frân dessa fall. I en rad fall dâr banker och försâkringsbolag missgyn-s. 20
65.nats av att skatteavdrag medgivits endast för lânerântor och försâkrings-s. 20
66.premier som betalats till bolag som âr etablerade inom landets grânser,s. 20
67.100 har olika behandling pâ grund av etablering klassificerats som dold dis kriminering.52s. 20
68.I fallet Clean Car frân 1998 konstaterade EG-domstolen att nationella regler som sârskiljer pâ grund av bosâttning utgör dold diskriminering.53 Diskrimineringen uppstâr enligt domstolen genom att en distinktion grundad pâ bosâttningskriteriet till största delen âr till förfâng för medborgare frân andra medlemsstater eftersom de som inte âr bosatta i en medlemsstat i sjâlva verket oftast inte heller âr medborgare i denna stat. Domstolens motivering för att olika behandling pâ grund av hemvist innebâr dold diskriminering âr sâledes exakt densamma som anvânts för att motivera att krav pâ hemvist innebâr hinder.s. 21
69.Dârmed skulle frâgan om olika behandling pâ grund av etablering kunnat vara fârdigbehandlad. Praxis har emellertid tagit en ny inriktning i samband med att domstolen hade att uttala sig om nationella krav pâ förhandsbesked för ersâttning ur nationella sjukförsâkringssystem vid vârd utomlands. I fallet Kohll, avseende krav pâ förhandstillstând för er sâttning för tandvârd utomlands, hade domstolen ândrat terminologi.54 Domstolen nâmnde inte diskriminering utan kom i stâllet fram till att bestâmmelserna utgjorde restriktioner av râtten till fri rörlighet. Detta kan synas mârkligt mot bakgrund av att domstolen bedömde att de natio nella bestâmmelserna medförde att utlândska tjânster blev mindre attraktiva ân inhemska. I fallet Vanbraekel gâllde frâgan mindre förmânliga regler för ersâttning frân socialförsâkringssystemet för sjukhusvistelse utomlands ân i hemlandet.55 Domstolen konstaterade att ersâttningsreglerna kunde avhâlla personer frân att vânda sig till tjânsteutövare som var etablerade i ett annat medlemsland. Trots det sâ nâmndes inte diskrimi nering i sammanhanget, domstolen övergick istâllet direkt till att behandla frâgan om undantag.s. 21
70.Sedan gick ytterligare nâgra âr i oklarheternas tecken. Generaladvokat Jacobs efterlyste i fallet Safir ett klart stâllningstagande.56 Ett sâdant kom ocksâ nâgra âr senare i ett fall dâr Italiens avgiftsreglering för intrâde tills. 21
71.101s. 21
72.offentliga museer och andra offentliga, nationella sevârdheter var ifrağa.57s. 22
73.Avgifterna var lâgre for italienska medborgare och personer bosatta inoms. 22
74.det ornrâde som horde till den offentliga myndigheten. EG-domstolens. 22
75.kom fram till att avgiftsregleringen utgjorde direkt diskriminering tills. 22
76.den del medborgarskapet var det avgörande rekvisitet och indirekt diskris. 22
77.minering till den del bosattningsorten var avgörande.58 Motiveringen vars. 22
78.densamma som i Clean Car.59 Dâremot ansags krav pa hemvist som ens. 22
79.likabehandlande âtgârd.60s. 22
80.Avslutningsvis kan nâmnas att frâgan om sarbehandling pa grund avs. 22
81.hemvist kanske skall ses som en form av oppen diskriminering. General-s. 22
82.advokat Lenz argumentation i de sâ kallade guidefallen ger vid handens. 22
83.att diskriminering pa grund av etablering utgör öppen diskriminering.61s. 22
84.Oppen diskriminering beskrevs som diskriminering mellan personers. 22
85.med medborgarskap eller hemvist i vârdlandet och personer med varkens. 22
86.medborgarskap eller hemvist i landet i fraga. Diskriminering pa grund avs. 22
87.hemvist likstâlldes sâledes med diskriminering pâ grund av nationalitet.s. 22
88.Lenz instâllning âr inte sâ förvânande. I bâde praxis och doktrin nâmnss. 22
89.ofta diskriminering pâ grund av nationalitet och etablering i ett samman-s. 22
90.hang.62 Den semantiskt logiska innebörden av ett sâdant uttalande âr atts. 22
91.nationalitet och etablering âr tvâ fristâende grunder för diskriminering.s. 22
92.Olika behandling pâ grund av etablering skulle i sâdana fall utgöra öppens. 22
93.diskriminering pâ grund av etablering, i stâllet for dold diskriminering pâs. 22
94.grund av nationalitet. Aven Roth forefaller mena att olika behandling pâs. 22
95.grund av bosâttning utgör öppen diskriminering.63 Efter fallen Clean,s. 22
96.Ciola och det italienska museifallet fâr râttslâget numera anses klarlagt:s. 22
97.sârbehandling pâ grund av hemvist skall ses som dold diskriminering.s. 22
98.102 4.2.1.3 Slutsats от hemvist som sârskiljande kriterium Sâvâl krav pâ hemvist som olika behandling pâ grund av hemvist âr formellt likabehandlande, eftersom nationalitet inte âr det sârskiljande kriteriet. I bâda situationerna missgynnas utlândska tjânsteutövare. Kriterierna för dold diskriminering, det vill sâga formell likabehandling och missgynnande, âr sâledes uppfyllda i bâda situationerna.64s. 22
99.I praxis har krav pâ hemvist i majoriteten av fall bedömts som hinder för tjânsters fria rörlighet medan olika behandling pâ grund av hemvist bedömts som dold diskriminering. Krav pâ hemvist framstâlls dârmed som mindre allvarligt ân olika behandling pâ grund av hemvist. Detta överensstâmmer inte med de faktiska förhâllandena. Krav pâ hemvists. 23
omöjliggör grânsöverskridande tjânsteverksamhet. Det âr sâledes likty-
1.digt med ett förbud för utlândsk tjânsteverksamhet. Olika behandling pâ grund av hemvist försvârar grânsöverskridande tjânsteverksamhet. Generaladvokat Tesauro pâpekade i fallet Safir det ironiska i att krav som de facto innebâr ett totalt förbud mot grânsöverskridande tjânsteverk samhet betraktas med mildare ögon âr bestâmmelser som försvârar sâdan verksamhet.65s. 23
2.Den olika bedömningen âr absurd. Olika behandling pâ grund av hemvist och krav pâ hemvist âr tvâ sidor av samma mynt, skillnaden âr dârför mânga gânger fiktiv. Med kreativ lagstiftning kan olika behandling pâ grund av etablering omformas till krav pâ etablering och vice verca. Förbud eller begrânsningar för tjânsteutövare som âr etablerade i ett annat medlemsland kan i stâllet uttryckas som krav pâ etablering i vârd landet. Olika behandling i form av högre eller lâgre museiavgifter kan formuleras som krav pâ bosâttning för att fâ förmânligare avgifter.s. 23
Dold diskriminering i vid bemârkelse eller övriga hinder
1.Dold diskriminering i vid bemârkelse skiljer sig frân dold diskrimine ring i snâv bemârkelse genom att âven nationalitetsneutrala âtgârder omfattas. Det âr sâledes inte lângre frâga om att utlândska tjânsteutövare sârbehandlas genom att exempelvis krav pâ tillstând för utlânningar ger sâmre villkor. Den enda förutsâttningen för dold diskriminering i vid bemârkelse âr att den nationella âtgârden har en missgynnande effekt för utlândska tjânster och tjânsteutövare.s. 23
2.Det kan tyckas svârt att finna det diskriminerande att behöva anpassa sig till samma regler som gâller för vârdlandets egna tjânster och tjânste-s. 23
3.103s. 23
4.utövare. Om vârdlandets regler âr nationalitetsneutrala och tillâmpas likas. 24
5.oavsett nationalitet och hemvist, hur kan dâ utlândsk tjânsteverksamhets. 24
6.missgynnas? EG-domstolen har i flertalet fall undvikit att explicit ta stâll-s. 24
7.ning i frâgan om diskriminering. En vanlig formulering âr att artikel 49s. 24
8.skall ses som ett hinder för tillâmpningen av nationella regler som far tills. 24
9.följd att det blir svârare att tillhandahâlla tjânster mellan medlemsstaters. 24
10.ân att tillhandahâlla tjânster helt och hâllet inom en medlemsstat.66 Vida-s. 24
11.re har domstolen gjort klart att det kan vara oförenligt med artikel 49s. 24
12.att tillâmpa all nationell lagstiftning pâ utlândska tjânster och tjânsteuts. 24
13.övare.67s. 24
14.Praxis vittnar om svârigheter att faststâlla grânsen mellan dold diskris. 24
15.minering och övriga hinder.681 grâzonen mellan vad som kan râknas soms. 24
16.dold diskriminering eller som övriga hinder âterfinns allehanda natios. 24
17.nella âtgârder som reglerar sâvâl tjânsteverksamhet som tjânstestödjandes. 24
18.râttsomrâden. Hit hör flertalet produktrelaterade âtgârder, det vill sâgas. 24
19.regiering av sjâlva tjânsteverksamheten. Krav pâ tillstând, omstândighe-s. 24
20.ter kring verksamhetens bedrivande, produktkvalite och yrkesutövarenss. 24
21.kvalifikationer som tillâmpas lika âr till sin natur nationalitetsneutrala,s. 24
22.och skulle dârmed antingen anses utgöra dold diskriminering eller sess. 24
23.som övriga hinder. Hâr âterfinns ocksâ ett flertal nationalitetsneutralas. 24
24.regleringar av tjânstestödjande omrâden, sâsom krav pâ sociala avgifters. 24
25.och krav pâ ombud vid râttegâng.s. 24
26.I fallet Sâger klargjordes uttryckligen, för första gângen, att krav pâs. 24
27.yrkesutövarens kvalifikationer utgör icke-diskriminerande hinder för dens. 24
28.fria rörligheten.69 Formeln frân fallet har sedan upprepats i efterföljandes. 24
29.praxis.70 Dârmed skulle frâgan om tolkningen av artikel 49 kunna ansess. 24
30.avgjord. Det âr ocksâ en rimlig slutsats att produktrelaterade krav inte is. 24
31.sig utgör dold diskriminering. Trots det kan det vara förhastat att dras. 24
32.nâgra alltför generella slutsatser med Sâger-fallet som enda grund. Fallets. 24
33.skiljer sig frân mânga tidigare fall pâ sâ sâtt att Sâger inte var underkastads. 24
34.motsvarande kvalifikationskrav i sitt hemland. I flertalet av de fall dârs. 24
35.104 EG-domstolen hanvisat till sitt uttalande frân Sâger-fallet har de faktiska omstândigheterna varit annorlunda pâ sâ sâtt att verksamheten redan varit underkastad likartad regiering i etableringslandet. 4.2.2.1 Bördan avflera regelsystem; diskriminering eller övriga hinder Slutsatsen efter Sager kan försiktigtvis vara att likabehandlande, natio nalitetsneutrala bestâmmelser om tjânsteutövarens kvalifikationer inte i sig ar diskriminerande. Dâremot kan förekomsten av tvâ regelsystem, ursprungslandets och vârdlandets, resultera i att tjânsteverksamhet frân andra medlemslânder missgynnas. Dârmed inte sagt att dubbla regleringar alltid skulle vara diskriminerande. Tvârtom har EG-domstolen vid upprepade tillfallen slagit fast att endast det faktum att en verksamhet underkastas strângare regler i vârdlandet inte âr en tillrâcklig förutsâttning for diskriminering.71 Att tala i termer om diskriminering kan ocksâ kânnas frâmmande i ett sammanhang som detta dâr ett lands lagstiftning inte i sig diskriminerar. Det âr i stâllet effekten, den extra bördan av att behöva efterleva flera lânders lagstiftning, som kan vara diskrimineran de. Enligt EG-domstolen omfattar förbud mot diskriminering inte bara olika behandling vid jâmförbara situationer utan ocksâ lika behandling vid ojâmförbara situationer.72 Bördan av flera regelsystem skulle dârför kunna ses som dold diskriminering i vid bemârkelse, det vill sâga natio nella regler som âr formellt likabehandlande och nationsneutrala, men har en diskriminerande effekt.s. 24
36.Problemet med dubbla avgifter kan belysas med följande exempel. Avgifter som tas ut i samband med tjânsteutövande âr givetvis betungande, och i sig ett hinder för tjânsters fria rörlighet. I de fall avgifter tas ut av bâde vârdland och hemland sâ missgynnas tjânsteutövare som fâr betala dubbla avgifter i förhâllande till vârdlandets egna tjânsteutövare. Samma sak gâller for allehanda tillstândskrav, sâsom licens, auktorisering och registrering som uppstâlls i sâvâl hemland som vârdland for att fâ lov att utöva en viss verksamhet. Dâremot âr det tveksamt om krav pâ tjânsteprodukten âr betungande, âven om sâvâl hemland som vârdland har produktkrav. I de fall de nationella regleringarna âr desamma, eller vârdlandets regler lindrigare, borde inte vârdlandets produktregler vara betungande för importerade tjânsteprodukter. Dâremot kan en situation dâr hemlandets och vârdlandets produktkrav skiljer sig ât vara betung ande. I sâdana fall mâste tjânsteprodukter frân andra lânder anpassas tills. 25
37.tvâ olika standarder. Pâ samma sâtt förhâller det sig med krav pâ tjânstes. 26
38.utövarens kvalifikationer och olika bestâmmelser kring formerna förs. 26
39.tjânsteverksamhetens bedrivande. Endast om bâde hemlandet och vârds. 26
40.landet uppstâller krav samt om de krav som uppstâlls har olika innehâlls. 26
41.uppstâr en missgynnande effekt.s. 26
42.Slutsatsen blir att likabehandlande âtgârder som hindrar tjânsters frias. 26
43.rörlighet kan utgöra dold diskriminering i vid bemârkelse i de fall tjâns-s. 26
44.ten eller tjânsteutövaren missgynnas av att behöva efterleva sâvâl hem-s. 26
45.landets som vârdlandets lagstiftning. Grânsen mellan diskriminering ochs. 26
46.övriga hinder gâr sâledes nâgonstans bland dubbla regleringars missgyns. 26
47.nande effekt.73s. 26
Utöver diskriminering - övriga hinder
1.Finns det dâ nâgra nationella âtgârder som hindrar den fria rörlighetens. 26
2.men som inte âr diskriminerande, i vare sig snâv eller vid bemârkelse?s. 26
3.Svaret âr ja, nationella âtgârder kan hindra den fria rörligheten utans. 26
4.att missgynna utlândska tjânster och tjânsteutövare. Som visats ovan ârs. 26
5.krav pâ tillstând, avgifter och produktbestâmmelser, som inte innebârs. 26
6.en dubblering av hemlandets regler, inte nödvândigtvis missgynnande.s. 26
7.Sâdana âtgârder âr ofta lika betungande för inhemska som för utlânds. 26
8.ska tjânster och tjânsteutövare. Nationell lagstiftning som förbjuder visss. 26
9.tjânsteverksamhet kan inte heller anses diskriminerande. Ett förbud ârs. 26
10.visserligen det yttersta hindret mot tjânsters fria rörlighet, men inte förs. 26
11.den skull diskriminerande sâ lânge förbudet âr totalt och inte medgers. 26
12.lâttnader eller undantag för vissa kategorier. Artikel 49 omfattar sâledess. 26
13.hinder mot tjânsters fria rörlighet som inte kan inordnas under diskrimi-s. 26
14.neringsbegreppet.s. 26
15.4.2.3.1 Omvând diskriminerings. 26
16.I detta sammanhang skall ocksâ nâmnas företeelsen omvând diskrimines. 26
17.ring. Hârmed avses att den nationella lagstiftningen missgynnar inhemskas. 26
18.tjânster och tjânsteutövare i förhâllande till utlândska. Omvând diskrimis. 26
19.nering âr av naturliga skâl inte sârskilt vanligt. EG-domstolen har varits. 26
20.försiktig med att tillâmpa fördragets bestâmmelser om fri rörlighet i dessas. 26
21.situationer, som nârmast kan ses som interna angelâgenheter. I ett fall av-s. 26
22.seende nationella miljöbestâmmelsers som av parterna ansâgs diskrimi-s. 26
23.nera i landet registrerade fartyg menade EG-domstolen att tillâmpningens. 26
24.106 av nationell lagstiftning inte kan anses strida mot diskrimineringsförbudet i artikel 49 enbart dârför att andra medlemslânder tillâmpade mindre strânga bestâmmelser.74s. 26
25.I ett senare fall avseende nationella marknadsföringsbestâmmelsers förenlighet med artikel 49 var EG-domstolens instâllning delvis annorlunda. Som svar pâ pâstâendet att den lagstiftningen missgynnade landets egna tjânsteutövare svarade domstolen först att bara det faktum att andra lânders regler var mer tillâtande inte i sig medförde att den nederlândska lagstiftningen kunde ses som ett hinder för tjânsters fria rörlighet. Trots det fann domstolen att de nationella marknadsföringsbestâmmelserna stred mot artikel 49 av den anledningen att de frântog landets egna tjânsteutövare en snabb och direkt marknadsföringsmetod.75s. 27
26.Det âr svârt att ur dessa tvâ fall dra nâgra sâkra slutsatser. Att nationella bestammelser kan mıssgynna landet egna tjansteutovare ar uppenbart. Frâgan om artikel 49 skall omfatta âven denna typ av diskrimine ring fâr tills vidare anses avhângigt vilket râttsomrâde som berörs. Tills vidare fâr vi nöja oss med att konstatera att i de fall nationella bestâmmelser har en direkt och negatıv ınverkan pa egna tjansteutovares tilltrade till den övriga EU-marknaden sâ omfattas omvând diskriminering av förbudet i artikel 49.s. 27
27.107s. 27
Fri rörlighet för tjânster
— tjânsteverksamheten
Inledning
1.I detta kapitel behandlas EG-domstolens instâllning till nationell regle-s. 5
2.ring av sjâlva tjânsteverksamheten. Den EG-râttsliga betydelsen av tjânstes. 5
3.verksamhet âr en ekonomisk grânsöverskridande aktivitet, med tillfâlligs. 5
4.eller ingen fysisk vistelse i vârdlandet.1 Tjânsteverksamhet utgör sâledess. 5
5.artikel 49:s centrala tillâmpningsomrâde. Det âr kring nationell reglerings. 5
6.av tjânsteverksamhet som huvuddelen av praxis avseende tjânsters frias. 5
7.rörlighet kretsar och som utvecklingen av artikel 49 varit som mest dyna-s. 5
8.misk.s. 5
9.EG-domstolen har intagit en allt mer restriktiv hâllning till nationellas. 5
10.regleringar av tjânsteverksamhet. Redan pâ ett tidigt stadium förklara-s. 5
11.des artikel 49 omfatta inte bara diskriminerande hinder för tjânsters frias. 5
12.rörlighet utan âven âtgârder som pâ annat sâtt hindrar eller begrânsars. 5
13.tjânsteverksamhet.2 Trots detta tidiga stâllningstagande har domstolenss. 5
14.efterföljande praxis varit lângt ifrân konsekvent. Var grânserna gâr förs. 5
15.tillâmpningen av artikel 49 och vilka nationella âtgârder som omfattas avs. 5
16.förbudet âr inte alltid möjligt att utlâsa ur EG-domstolens motiveringar.s. 5
17.Det finns sâledes ett antal frâgor som bör besvaras för att göra det möjs. 5
18.ligt att ge en korrekt bild av hur artikel 49 skall tolkas betrâffande natios. 5
19.nella hinder för tjânsteverksamhet. I detta kapitel görs en genomgâng avs. 5
20.praxis, som skall klargöra vilka nationella âtgârder som EG-domstolens. 5
21.funnit omfattas av förbudet i artikel 49. Genomgângen âr systematiserads. 5
22.efter de nationella skyddsâtgârdernas art. För att försöka urskilja nâgons. 5
23.sorts linje i domstolens praxis görs dârefter en kronologisk redogörelse förs. 5
24.de fall som haft avgörande betydelse för utvecklingen och dâr domstolens. 5
25.108 klart markerat ett nytt synsâtt pa tillâmpningsomrâdet for artikel 49. Kapitlet avslutas med en diskussion om hur artikel 49 lâmpligen skall tolkas.s. 5
Systematisk genomgang av EG-domstolens praxis
1.I följande avsnitt görs en genomgang av nationella villkor för utövande av tjânsteverksamhet som EG-domstolen funnit strida mot förbudet i arti kel 49. Frâgan om undantag frân förbudet i artikel 49 kommer att behandlas i kapitel 8. Vissa kommentarer om domstolens instâllning till undantag förekommer redan i kapitel 5, i den mân det ar motiverat for att förstâ kontexten.s. 6
2.Genomgângen inleds med fall dâr domstolen prövat krav pâ nationa litet/medborgarskap for att fâ utöva en viss verksamhet, det vill saga âtgâr der som âr öppet diskriminerande. Hârefter följer krav pâ hemvist och sprâkkunskaper. Aven hâr âr det frâga om diskriminerande âtgârder, men i en dold, eller vart fall mindre öppen, form. Slutligen behandlas bestâm melser för tjânsteprodukten och tjânsteutövandet, sâsom krav pâ tillstând, produktkrav och kvalifikationskrav. Nationella âtgârder av denna art kan hindra den fria rörligheten men âr inte nödvândigtvis missgynnande, under förutsâttning att de âr formellt likabehandlande och tillâmpas pâ samma sâtt för inhemska och utlândska tjânsteutövare. Vi befinner oss dârmed i grâzonen mellan dold diskriminering och övriga hinder.s. 6
Krav pâ nationalitet och medborgarskap
1.Att genom krav pâ nationalitet förbjuda utlândska EU-medborgare att âgna sig ât en viss ekonomisk verksamhet utgör den grövsta och mest uppenbara formen av diskriminering. Nationella regler med dylikt innehâll stâr i uppenbar strid med fördragets bestâmmelser om fri rörlighet. För juridiska personer tar det sig uttryck i krav pâ bolagets nationalitet, för fysiska personer i krav pâ medborgarskap.3s. 6
2.En del av fallen nedan behandlar râtten till fri etablering. Fallen har emellertid stort principiellt intresse âven för tjânster. Betraffande diskri minering pâ grund av nationalitet âr bedömningen densamma för tjâns ter och etablering.s. 6
3.109s. 6
4.5.1.2.1 Kravpa medborgarskap for advokaters. 7
5.Krav pa medborgarskap for att fâ utöva en viss verksamhet âr en sâ passs. 7
6.uppenbar krânkning av diskrimineringsförbudet att EG-domstolen ald-s. 7
7.rig behövt ta stâllning i frâgan. Nationella domstolar har kunnat fast-s. 7
8.stâlla diskriminering pâ eğen hand. De frâgor som överlâmnats till EG-s. 7
9.domstolens bedömning har i stâllet rört sig om möjlighet att âberopas. 7
10.undantag.s. 7
11.I fallet Reyners gâllde frâgan huruvida krav pâ nationalitet för utövandes. 7
12.av advokatyrket âr förenligt med râtten till fri etablering.4 Reyners var ens. 7
13.advokat frân Nederlânderna som ville utöva sitt yrke i Belgien. I Belgiens. 7
14.var emellertid advokatyrket förbehâllet belgiska medborgare. Trots atts. 7
15.Reyners var bosatt i Belgien och innehavare av en belgisk juristexamens. 7
16.tillâts han inte arbeta dâr. Den nationella domstolen behövde av naturligas. 7
17.skâl ingen hjâlp för att konstatera att den belgiska lagstiftningen var diss. 7
18.kriminerande. Frâgan som stâlldes till EG-domstolen var istâllet huruvidas. 7
19.den nationella lagstiftningen kunde undantas frân fördragets tillâmpnings. 7
20.med hânvisning till att verksamhet som advokat i Belgien kunde varas. 7
21.förenad med offentlig maktutövning, i enlighet med artikel 55. Nâgots. 7
22.undantag frân fördragets diskrimineringsförbud medgavs emellertid intes. 7
23.av EG-domstolen, enâr artikel 55 inte befanns vara tillâmplig pâ advokas. 7
24.tyrket.s. 7
25.5.1.2.2 Krav pâ nationalitet och medborgarskap för fiskares. 7
26.I Storbritannien hade man vidtagit mâtt och steg för att försöka förhind-s. 7
27.ra sâ kallad quota hopping, det vill sâga att fiskebâtar frân andra meds. 7
28.lemslânder fiskar inom ramarna for de brittiska fiskekvoterna.5 Endasts. 7
29.fiskebâtar registrerade i ett sârskilt fiskebâtsregister fick fiska inom Stor-s. 7
30.britanniens kvoter. Flertalet medlemslânder kontrollerar sina fiskekvoters. 7
31.med hjâlp av krav pâ registrering, vilket i sig inte ses som diskriminerans. 7
32.de. Villkoren for att bli registrerad i det brittiska fiskebâtsregistret hades. 7
33.emellertid utformats pâ ett sâtt som skulle förbehâlla landet egna fiskares. 7
34.râtten att fiska ur de brittiska fiskekvoterna. For registrering krâvdess. 7
35.110 antingen att bâtens âgare skulle vara brittisk medborgare eller, i det fall bâten âgdes av ett bolag, till 75 procent âgt av brittiska medborgare eller brittiska bolag.s. 7
36.Efter att spanska fiskare ifrâgasatt den brittiska lagstiftningens fören lighet med EG-fördragets bestâmmelser om râtt till fri etablering, hânsköt House of Lords mâlet till EG-domstolen för förhandsavgörande. EG-domstolen fann hârvid att de brittiska reglerna utgjorde ett flagrant brott mot fördragets bestâmmelser om etableringsrâtt, bade i de fall bâtens âgare var en fysisk eller juridisk person.6 Medlemsstaterna fâr sâledes inte krâva vare sig medborgarskap för fysiska personer eller viss andel nationella delâgare eller styrelsemedlemmar för juridiska personer vid registrering i fiskebâtsregister.7s. 8
37.Det hade varit lâmpligt om EG-domstolen utvidgat frâgestâllningen frân den brittiska domstolen till att âven omfatta den brittiska lagstift ningens förenlighet med fördragets bestâmmelser om tjânsters fria rörlig het, i synnerhet som verksamheten bör betraktas som tjânst. Generalad vokat Mischo kom fram till att fördragets regler om tjânsters fria rörlighet inte berörs. Enligt hans mening förutsâtter artikel 49 att tjânsteutövare etablerad i ett medlemsland utför tjânster för tjânstemottagare som âr etablerad i ett annat medlemsland. En sâdan begrânsning av tjânstebegreppet âr emellertid inte korrekt och överensstâmmer inte med den utvidgning av tjânstebegreppet som skett genom domstolens praxis.8 I detta fall utgjorde registrering i landets fiskebâtsregister en nödvândig förutsâttning för att bedriva fiske. Registering i sig âr sâllan tillrâckligt för att de gemenskapsrâttsliga kraven pâ etablering skall vara uppfyllda. Fysisk och ekonomisk integration i verksamhetslandet âr de gemenskaps râttsliga kriterierna för etablering. I de fall dessa kriterier inte skulle vara uppfyllda vore verksamheten att betrakta som tjânsteutövande.s. 8
38.De brittiska registreringsvillkorens förenlighet med artikel 49 kom i stâllet att behandlas i ett separat fall avseende krav pâ bosâttning för besâttningsmedlemmar.9s. 8
39.111s. 8
40.5.1.2.3 Krav pâ medborgarskapför deltagande i nationella idrottslags. 9
41.Krav pa medborgarskap for att delta i idrottsevenemang ar inte förenligts. 9
42.med artikel 49. I fallet Walrave och Koch konstaterade EG-domstolens. 9
43.först att professionell sport ar en ekonomisk aktivitet.10 Frâgan gâlldes. 9
44.sedan om deltagande i nationella idrottslag kunde förbehâllas idrottsmâns. 9
45.frân den egna nationen. Domstolen uttryckte sig aningen kryptiskt.s. 9
46.Idrott som inte ingick i ett ekonomiskt sammanhang utan bedrevs avs. 9
47.uteslutande sportsligt intresse berördes enligt domstolen inte av fördras. 9
48.gets regler om fri rörlighet. Som exempel hârpâ nâmndes nationella lag.s. 9
49.Harav kan man försiktigvis förmoda att i de fall det rör sig om profess. 9
50.sionell idrott sâ blir fördragets diskrimineringsförbud tillâmpliga. I sâda-s. 9
51.na fall skulle begrânsning eller förbud av utlândska deltagare vara ett klarts. 9
52.fall av diskriminering pâ grund av nationalitet.s. 9
53.5.1.2.4 Kravpâ nationalitet för attfâ medverka i offentligs. 9
54.upphandlings. 9
55.I samband med datorisering av verksamheten vid ett flertal italienska myn-s. 9
56.digheter gjordes en offentlig upphandling av datasystem. Endast bolags. 9
57.som helt eller till mer ân hâlften âgdes av italienska staten kom ifrâga förs. 9
58.upphandlingen. EG-domstolen fann att den italienska upphandlingens. 9
59.stred mot artikel 49.11 İtalienska staten hâvdade att upphandlingen intes. 9
60.var diskriminerande eftersom man inte gjorde nâgon âtskillnad pâ grunds. 9
61.av bolagens nationalitet och italienska staten kunde vara âgare till bolags. 9
62.i andra lânder. Domstolen faststâllde, under hânvisning till att artikel 49s. 9
63.âven förbjuder dold diskriminering, att upphandlingen stred mot artis. 9
64.kel 49, eftersom av italienska staten âğda eller delâgda företag vanligtviss. 9
65.var av italiensk nationalitet.12 Nâgra âr senare kom domstolen fram tills. 9
66.samma sak betrâffande italienska statens upphandlig av datorisering avs. 9
67.lottospel.13 Âven i detta fall var förutsâttningen att deltagande bolag vars. 9
68.helt eller till övervâgande del âğda av italienska staten.s. 9
69.112 5.1.2.5 Kravpâ nationalitet och hemvistfor utövande avs. 9
70.vakt- och sakerhetstjanster Vakt- och sakerhetstjanster ar i flertalet medlemslânder underkastade kontroll och restriktiva bestâmmelser. Spansk lagstiftning krâvde att bo lag, styrelse och anstâllda mâste vara av spansk nationalitet.14 EG-dom stolen godkânde inte heller i detta fall krav pa nationalitet. I stâllet konstaterades att de spanska bestâmmelserna bröt mot artikel 49 men att mindre ingripande âtgârder kunde vara berâttigade.15 Krav pa hemvist underkândes pa samma grund, sâsom varande en alltför ingripande âtgârd.16 Nâgra âr senare kom belgisk lagstiftning inför domstolens prövning.17 Aven de belgiska kraven, hemvist for styrelse och personal samt fast driftstâlle for verksamheten, förklarades av domstolen strida mot arti kel 49.s. 10
Krav pa hemvist; bosâttning och etablering18
1.Krav pâ att tjânsteutövaren skall ha hemvist i vârdlandet âr en paradox som undanröjer grundförutsâttningen för tjânsters fria rörlighet. Just det faktum att man âr yrkesverksam i ett annat land ân dâr man âr etablerad eller bosatt skiljer tjânsters fria rörlighet frân râtten till fri etablering. Krav pâ hemvist âr ett minst lika allvarligt hinder för tjânsters fria rörlighet som krav pâ nationalitet. Krav pâ hemvist i vârdlandet âr liktydigt med totalförbud för grânsöverskridande tjânsteverksamhet, pâ samma sâtt som krav pâ nationalitet âr ett totalförbud för utlândska medborgare att utöva en viss verksamhet.s. 10
2.Krav pâ hemvist för att fâ utöva tjânsteverksamhet i vârdlandet har varit ett effektivt sâtt för medlemslânderna att utöva kontroll över verksamhet pâ sitt territorium och âven ett sâtt att skydda inhemska verksamhetsutövares intressen. Som framgâr nedan sâ har EG-domstolen markerat hemvistkravets absoluta oförenlighet med artikel 49. Medlemslânderna har i hög grad anpassat nationell lagstiftning, vilket visat sig i att dom stolen har haft att ta stâllning till allt fârre fall dâr frâgan gâllt nationella hemvistkrav som villkor för tjânsteutövande.s. 10
3.113s. 10
4.I detta arbete anvânds termen etablering for den ekonomiska verksams. 11
5.heten och bosâttning för fysiska personers hem.19 Hemvist far da utgöras. 11
6.samlingsnamn och innefatta bâda dessa sidor av fast anknytning till etts. 11
7.medlemsland.s. 11
8.5.1.3.1 Krav pâ bosâttningf or att fa utöva juridisk verksamhets. 11
9.I fallet van Binsbergen gâllde frâgan huruvida vârdlandet kan uppstâllas. 11
10.krav pâ bosâttning för tjânsteutövare.20 Van Binsbergens juridiska ombuds. 11
11.och râdgivare var en nederlândsk medborgare som under pâgâende pros. 11
12.cess flyttade frân Nederlânderna till Belgien. Byte av hemland medför-s. 11
13.de att van Binsbergens ombud blev tjânsteutövare i gemenskapsrâttsligs. 11
14.bemârkelse, med hemvist i ett medlemsland och verksamhet i ett annat.s. 11
15.Nederlânderna tillât endast personer bosatta i Nederlânderna att ageras. 11
16.som juridiskt ombud eller bitrâde/râdgivare vid domstolar för socialas. 11
17.mâl. Van Binsbergens ombud tillâts dârför inte att fullfölja uppdraget.s. 11
18.EG-domstolen hâvdade att krav pâ bosâttning strider mot sjâlva grun-s. 11
19.den för artikel 49. Man slog fast att inte bara nationalitet utan âvens. 11
20.bosâttning âr en otillâten grund för diskriminering. Artikel 49 förkla-s. 11
21.rades vara ett medel att avskaffa ”any discrimination against a persons. 11
22.providing a service by reason of his nationality or of the fact that hes. 11
23.resides in a Member State other than that in which the service is to bes. 11
24.provided”.s. 11
25.Fallen van Binsbergen och det tidigare beskrivna fallet Reyners hars. 11
26.stora likheter. Kanske den viktigaste âr att de bâda haft stor betydelse fors. 11
27.gemenskapsrâttens genomslagskraft. Det var i dessa fall EG-domstolens. 11
28.förklarade att diskrimineringsförbuden för râtten till fri etablerings. 11
29.respektive râtten till fri rörlighet för tjânster har direkt effekt. Aven om-s. 11
30.stândigheterna i de bâda fallen âr likartade. Det rör sig i bâda fallen oms. 11
31.juridiska yrken dâr medlemslânder uppstâller krav pâ nâra band mellans. 11
32.verksamhetsland och yrkesutövare.21 I bâda fallen befanns den nationellas. 11
33.regleringen diskriminerande. Den i detta sammanhang mindre viktigas. 11
34.skillnaden var att EG-domstolen i fallet van Binsbergen men inte i fallets. 11
35.Reyners ansâg den nationella skyddsâtgârden22 motiverad av hânsyn tills. 11
36.allmânintresset.23s. 11
37.114 5.1.3.2 Bosâttning/etablering som krav förförsâkrings- ochs. 11
38.kreditverksamhet I fallet Coenen gâllde frâgan krav pâ etablering för försâkringsverksamhet.24 Coenen var nederlândsk medborgare som sâlde försâkringar i Nederlânderna. Efter att ha flyttat till Belgien frântogs Coenen râtt att fortsâtta med sin verksamhet, eftersom han inte lângre uppfyllde det nederlândska kravet pâ etablering. EG-domstolen konstaterade att krav pâ fast hemvist inte âr förenligt med artikel 49, med samma motivering som i Van Binsbergen-fallet.25 EG-domstolen tillât dâremot att Neder lânderna uppstâllde krav pâ att personer som sâlde försâkringar i Neder lânderna âtminstone skulle ha ett fast driftstâlle i vârdlandet.26s. 12
39.Hâr uppstâr frâgan vad domstolen ser för avgörande skillnad mellan krav pâ bosâttning/etablering och krav pâ fast driftstâlle. Krav pâ fast driftstâlle sâgs uppenbarligen som en mindre ingripande âtgârd. Att i stâllet för bosâttning/etablering krâva ett fast driftstâlle ligger emellertid snubblande nâra ett etableringskrav. Som skâl till att tillâta ett sâdant krav angav domstolen att det râckte med ett fast driftstâlle för att uppfylla vârdlandets berâttigade behov av att kontrollera verksamheten. Eftersom skyddsbehov omnâmns förutsâtter motiveringen implicit undantag frân artikel 49. Hârav kan man sluta sig till att EG-domstolen anser att âven krav pâ fast driftstâlle âr diskriminerande eller âtminstone ett hinder för den fria rörligheten, men att behovet av att kontrollera verksamheten motiverade undantag frân fördragets regler om fri rörlighet.27s. 12
40.Ungefâr samma slutsats kom EG-domstolen fram till i det för försâkringsbranchen viktiga fallet Commission v. Germany.28 Försâkringsverksamhet âr ett av de omrâden som varit omgârdade av omfattande natio nell lagstiftning vilka uppstâllt avsevârda hinder för den fria rörligheten. Samtidigt âr försâkringstjânster av sâdan art att de med lâtthet kan förmedlas över grânserna. Kommissionen hade vid denna tid pâbörjat sitt arbete med att harmonisera medlemsstaternas försâkringslagstiftning. Arbetet var emellertid lângt ifrân fullbordat, för den försâkringsform som var ifrâga i försâkringsfallet fanns ânnu ingen gemenskapsrâttslig harmo-s. 12
41.115s. 12
42.niseringslagstiftning.29 Hâr gâllde frâgan medlemsstaternas reglering avs. 13
43.försâkringar dâr försâkringstagaren och den risk försâkringen tâckers. 13
44.befinner sig inom ett och samma medlemslands grânser medan försâkrings-s. 13
45.givaren âr etablerad i ett annat medlemsland.s. 13
46.Tyskland anförde konsumentskydd som skâl för etableringskravet.s. 13
47.Man menade att försâkringar var av mycket stor vikt för försâkringstagar-s. 13
48.nas privatekonomi, och att staten dârför mâste kunna utöva effektiv kon-s. 13
49.troll över verksamheten. EG-domstolen instâmde i att det förelâg etts. 13
50.skyddsbehov som det fanns anledning att tillgodose genom statlig kon-s. 13
51.troll. Emellertid godkândes varken krav pâ etablering eller fast affârsstâl-s. 13
52.le.30 Krav pâ etablering avfârdades kategoriskt sâsom varande oförenligts. 13
53.med tjânsters fria rörlighet.31 EG-domstolen menade att det râckte meds. 13
54.att krâva att försâkringsgivaren var auktoriserad i Tyskland. Vârdlandets. 13
55.skulle pâ sâ sâtt kunna utöva tillrâcklig insyn i verksamheten.s. 13
56.I det mânga âr senare fallet Parodi uttryckte EG-domstolen tydligt sins. 13
57.instâllning till krav pâ hemvist.32 Fallet gâllde krav pâ att kreditinstituts. 13
58.som beviljade inteckningslân till franska medborgare mâste vara etable-s. 13
59.rade i Frankrike. Domstolen konstaterade att krav pâ fast etablering ârs. 13
60.motsatsen till friheten att tillhandahâlla tjânster. Det medför att artikels. 13
61.49 helt frântas sin ândamâlsenliga verkan, nâmligen att avskaffa begrâns-s. 13
62.ningar av friheten att tillhandahâlla tjânster för personer som inte ârs. 13
63.etablerade i den medlemsstat dâr tjânsten skall mottas.33s. 13
64.Det âr intressant att notera EG-domstolens allt strângare instâllnings. 13
65.till hinder för tjânsters fria rörlighet.34 De undantag som kan vara moti-s. 13
66.verade, som i detta fall av hânsyn till konsumenterna, kan inte ursâktas. 13
67.överdrivna sâkerhetsâtgârder.35s. 13
68.116 5.1.3.3 Krav pâ bosâttningf ör âgare och besâttningpâ brittiskas. 13
69.fiskebâtar Bestâmmelserna med de brittiska fiskekvoterna har tidigare behandlats med avseende pâ krav pâ nationalitet för att fâ lov att bedriva fiske. Stor britannien uppstâllde emellertid âven krav pâ att 75 % av âgare och besâttningsmân var bosatta i landet. Frâgan prövades i tvâ fall. I det ena fallet prövades kravet pâ bosâttning för âgarna. Prövningen gâllde hâr förenlighet med artikel 43, râtten till fri etablering.36 I det andra fallet prövades bosâttningskravets förenlighet med artikel 49, fri rörlighet för tjânster.37 Som tidigare pâpekats sâ âr domstolens skâl till att behandla nationalitetskrav pâ âgarna till fiskebâten som inskrânkningar av etableringsrâtten istâllet för den fria rörligheten för tjânster otillfredsstâllande.38 Samma invândning gâller âven för krav pâ bosâttning. Betrâffande bosâttningskrav för medlemmar av besâttningen ansâgs artikel 49 tillâmplig eftersom delar av besâttningen kunde utgöras av egenanstâllda fiskare.39s. 14
70.I bâda fallen kom domstolen fram till att bosâttningskravet stred mot fördragets bestâmmelser. Vid domstolens bedömning av de brittiska bestâmmelsernas förenlighet med artikel 43 befanns bosâttningskravet utgöra diskriminering pâ grund av nationalitet.40 Vid bedömningen av förenligheten med artikel 49 undviker domstolen frâgan om diskrimine ring. I stâllet kommer domstolen fram till att det râcker att konstatera att bestâmmelserna indirekt utesluter andra nationaliteter.41 Motiveringen var i bâda fallen att den stora majoriteten av brittiska medborgare âr bosatta i Storbritannien och dârmed automatiskt uppfyller bosâttnings kravet, medan medborgare frân andra medlemslânder i de fiesta fall skul le vara tvungna att flytta till Storbritannien för att uppfylla samma krav.s. 14
71.117s. 14
72.5.1.3.4 Etableringskrav för auktoriserade revisorers. 15
73.I fallet Ramrath gâllde frâgan krav pâ yrkesrnâssig etablering för att arbetas. 15
74.som auktoriserad revisor i Luxemburg.42 Kravet gâllde sâvâl för juridiskas. 15
75.som fysiska personer. Ramrath blev av med sin auktorisation i Luxems. 15
76.burg nâr han tog anstâllning hos ett företag i Düsseldorf och dârmeds. 15
77.flyttade sin yrkesmâssiga etableringsort till Tyskland. Fallet âr speciellts. 15
78.sâtillvida att vare sig den nationella domstolen eller EG-domstolen klar-s. 15
79.gjorde huruvida Ramraths skulle bedömas som anstâlld eller egenföreta-s. 15
80.gare, eller om situationen skulle bedömas som tjânsteutövande eller etas. 15
81.blering/anstâllning. EG-domstolen löste frâgan genom att ta stâllning tills. 15
82.samtliga alternativ. EG-domstolen fann att kravet pâ yrkesrnâssig etables. 15
83.ring för att arbeta som auktoriserad revisor stred mot fördragets bestâms. 15
84.melser om fri rörlighet för tjânster och personer, men att verksamhetenss. 15
85.speciella natur kunde motivera undantag av hânsyn till allmânintressets. 15
86.av att yrkesreglerna avseende revisorers oberoende och goda anseendes. 15
87.efterlevs. För att kontrollera detta skulle det enligt domstolen kunna varas. 15
88.motiverat med krav pâ ”faktisk nârvaro” i verksamhetslandet.43s. 15
89.5.1.3.5 Krav pâ nationellt eller lokalt sâte, driftstâlle eller permanents. 15
90.förvaltningför mâssorganisatörers. 15
91.Efter klagomâl frân nâringsidkare undersökte kommissionen en rads. 15
92.nationella, regionala och provinsiella bestâmmelser avseende mâssor,s. 15
93.utstâllningar och marknader i Italien.44 Bestâmmelserna innehöll en stors. 15
94.variation av olika hinder för tjânsters fria rörlighet, dâribland krav pâs. 15
95.nationellt eller lokalt sâte och driftstâlle eller permanent förvaltning.45s. 15
96.Vidare fanns krav pâ att det bland grundare eller medlemmar skulle fin-s. 15
97.nas en lokal institution. Italien hade redan pâ ett tidigt stadium i dom-s. 15
98.stolsförhandlingarna medgivit att bestâmmelserna stred mot artikel 49.s. 15
99.EG-domstolen anstrângde sig dârför inte med nâgra utförliga motive-s. 15
100.ringar. Samtliga krav befanns strida mot artikel 49, varvid domstolens. 15
101.pâpekade att krav pâ nationellt sâte utgör den absoluta negationen avs. 15
102.râtten till fri rörlighet.46s. 15
103.118s. 15
Krav pâ sprâkkunskaper
1.EG-domstolen har inte haft anledning att ta stâllning till om krav pa sprâkkunskaper strider mot fördragets regler om ratten till fri etablering och fri rörlighet för tjânster. I samband med att EG-domstolen i ett fall frân 1978 hade att ta stallning till om krav pâ nationellt körkort stred mot artikel 49 nâmndes emellertid sprâkliga hinder som en försvârande faktor.47 Domstolen ansâg vid denna tid det förenligt med artikel 49 att krava nationellt körkort for personer som bosatte sig i landet under förutsattning att erkânnande eller utbyte av utlândskt körkort inte innebar en upprepning av hemlandets körkortsprov eller sprâkliga hinder till följd av formerna för kontroller eller extra avgifter.48s. 16
2.Betrâffande fri rörlighet för arbetstagare faststâlldes pâ ett tidigt sta dium att sârbehandling pâ grund av bristande sprâkkunskaper âr diskri minerande.49 I fallet Soitgui angav kommissionen och generaladvokaten krav pâ födelseort, sprâkkunskaper och fullgjord militârtjânstgöring som exempel pâ sârskiljande kriterier som, förutom hemvist, skulle kunna utgöra grund för dold diskriminering.50 Samma kriterier torde gâlla âven för hinder mot tjânsters fria rörlighet. Âven för tjânsteutövare hânger sprâk och militârtjânstgöring vanligtvis samman med nationalitet och bör dârmed ses pâ samma sâtt. Det âr dârför rimligt att utgâ frân att krav pâ sprâkkunskaper strider mot artikel 49.s. 16
Krav pâ tillstând
1.Att uppstâlla krav pâ att personer och företag som utövar en viss ekono misk verksamhet först skall godkânnas av det land dâr verksamheten bedrivs âr inte i sig ojâmlik behandling, under förutsâttning att samma krav uppstâlls för egna medborgare och medborgare frân övriga EU-lânder. Det âr inte heller ovanligt. Genom att krâva tillstând för utövande av en viss verksamhet skaffar sig vârdlandet en översikt över tjânstesektorn och kan lâttare utöva kontroll över verksamheten. Krav pâ tillstând kans. 16
2.119s. 16
3.ta sig olika former. Det kan ske genom auktorisering, licensgivning,s. 17
4.registrering eller liknande âtgârder. I manga fall uppstâlls sârskilda villkors. 17
5.för erhâllande av tillstând. Det rör sig dâ ofta om krav pâ kompetens hoss. 17
6.verksamhetsutövaren eller krav pâ att verksamheten bedrivs pâ ett vissts. 17
7.sâtt. Sâdana villkor beskrivs i kommande avsnitt. En kombination avs. 17
8.tillstândskrav och kvalitetskrav âr vanligt och ger vârdlandet goda möjlig-s. 17
9.heter att utöva kontroll över kânsliga verksamheter. Stora nationella varia-s. 17
10.tioner förekommer, som grov generalisering kan sâgas att Tyskland avs. 17
11.tradition har omfattande regleringar med vidhângande tillstândskrav förs. 17
12.flertalet verksamhetsomrâden. I andra lânder, som exempelvis de nordis-s. 17
13.ka har endast ett fâtal verksamhetsomrâden, vilka bedömts som sârskilts. 17
14.kânsliga, regierats pâ motsvarande sâtt.51s. 17
15.Som framgâr nedan sâ har EG-domstolen konsekvent bedömt kravs. 17
16.pâ tillstând som ett hinder för tjânsters fria rörlighet.52 Huruvida tills. 17
17.stândskrav âr diskriminerande eller sâdana ”övriga âtgârder” som hindrars. 17
18.den fria rörligheten utan att diskriminera utlândska tjânster âr svârt atts. 17
19.utlâsa. Fram till 90-talet gjordes mânga gânger ingen distinktion mels. 17
20.lan diskriminerande och icke-diskriminerande hinder.53 I stâllet gjordes. 17
21.EG-domstolen en sammanvâgning av den nationella âtgârdens hindran-s. 17
22.de/diskriminerande karaktâr och râtt till undantag frân fördragets regs. 17
23.ler. Det âr dârför inte möjligt att skilja stâllningstaganden avseende ens. 17
24.âtgârds hindrande/diskriminerande karaktâr frân stâllningstaganden tills. 17
25.undantagsgrunder och proportionalitet. Kanske fâr man hâr nöja sig meds. 17
26.att konstatera att praxis betrâffande tillstândskrav varken âr tydlig ellers. 17
27.konsekvent, men att utvecklingen lett fram till att tillstândskrav numeras. 17
28.ses som ett icke-diskriminerande hinder för tjânsters fria rörlighet.s. 17
29.Âven avgifter betraktas som icke-diskriminerande hinder för tjânsterss. 17
30.fria rörlighet. I de fall tjânsteutövaren redan varit underkastad mots. 17
31.svarande tillstândkrav eller betalar motsvarande avgift i sitt hemland sâs. 17
32.skulle vârdlandets lagstiftning dâremot kunna ses sâsom missgynnande avs. 17
33.utlândska tjânster.54s. 17
34.120 5.1.5.1 Tillstând för arbetsförmedlande verksamhet De tvâ fallen van Wesemael55 och Webb56 âr utmârkta exempel pa EGdomstolens svâvande instâllning till tillstândskrav. Fallen rörde nationella krav pâ tillstând for arbetsförmedlande verksamhet. Trots att det rörde sig om likadana tillstândskrav sâ kom EG-domstolen fram till olika beslut. I Van Wesemael-fallet verkar EG-domstolen tagit fasta pâ att tillstândskrav och kontroll missgynnade utlândska tjânsteutövare och dârmed utgjorde en form av dold diskriminering. Tillstândskravet befanns dârför strida mot artikel 49. I Webb-fallet kom domstolen pâ oklara grunder fram till att det nationella tillstândskravet var förenligt med artikel 49. De tvâ fallen skiljer sig ât pâ en punkt. Medan kontrollen i van Wesemael-fallet var en dubblering av en kontroll som tjânsteutövaren redan undergâtt i sitt hemland sâ var vârdlandets kontroll i Webb-fallet till viss del av kompletterande karaktâr. Detta faktum, samt verksamhetens art, gjorde att EG-domstolen i Webb-fallet fann krav pâ tillstând förenligt med artikel 49. Det âr sâledes oklart om EG-domstolen fortfarande ansâg krav pâ tillstând diskriminerande men att det i Webb-fallet fanns anledning till undantag, eller om EG-domstolen i Webb-fallet hade ândrat sin instâll ning till nationella krav pâ tillstând och inte lângre fann dem diskrimi nerande. 5.1.5.2 Tillstândför försâkrings- och kreditverksamhet I det senare fallet Commission v. Germany frân 1986 var huvudfrâgan krav pâ etablering.57 Fallet kom dock âven att handla om krav pâ tillstând som alternativ till krav pâ etablering for bedrivande av försâkringsverksamhet i Tyskland. EG-domstolen underkânde krav pâ etablering i vârd landet, men godkânde av vârdlandet uppstâllda krav pâ auktorisering/ licens. Krav pâ auktorisering befanns dock utgöra ett hinder, eftersom auktorisering innebar ökande kostnader, sârskilt i de fall försâkringsverksamheten i vârdlandet var tillfâllig.58 EG-domstolen konstaterade att artiklarna 49 och 50 pâbjöd avskaffande av diskriminering och inskrânkningar av tjânsters fria rörlighet men att vissa villkor dock kunde vara motiverade av hânsyn till allmânintresset samt att krav pâ auktoriserings. 17
35.121s. 18
36.i detta fall var berâttigat.59 Inte heller i detta fall gjordes nâgra försöks. 19
37.att definiera vilka âtgârder som ansâgs som diskriminerande eller soms. 19
38.övriga hinder. Kommissionen gav i stâllet uttryck för den tidens instâlls. 19
39.ning genom att konstatera att eftersom âven icke-diskriminerande hinders. 19
40.stred mot artikel 49 sâ var det av ringa betydelse att avgrânsa vilka hinders. 19
41.som var diskriminerande.s. 19
42.I fallet Parodi gâllde frâgan bland annat krav pâ auktorisation i vârds. 19
43.landet för att bevilja inteckningslân.60 Vid tiden för domstolens bedöm-s. 19
44.ning var ânnu inte ömsesidigt erkânnande av auktorisation för kredits. 19
45.institut genomförd.61 EG-domstolen konstaterade âven hâr att krav pâs. 19
46.auktorisation âr ett otillâtet hinder för tjânsters fria rörlighet, pâ sammas. 19
47.grunder som i det ovan behandlade försâkringsfallet.s. 19
48.5.1.5.3 Spelverksamhet, speciella och exklusiva râttigheters. 19
49.Spelverksamhet âr föremâl för hârd reglering i ett flertal lânder. I fallets. 19
50.Zenatti gâllde frâgan det italienska förbudet mot vadhâllning.62 Förbus. 19
51.det var emellertid inte absolut. Vadhâllning fick ske avseende sportresul-s. 19
52.tat i tâvlingar som kontrollerades av italienska olympiska kommitten ellers. 19
53.av det nationella förbundet för hâstavel. Dessa tvâ organisationer hades. 19
54.sedan exklusiv râtt att anordna vadhâllning betrâffande de evenemangs. 19
55.som organiserades eller övervakades av dem.s. 19
56.EG-domstolen konstaterade först att nâgon diskriminering inte före-s. 19
57.lâg, sedan att de exklusiva râttigheterna utgjorde ett hinder för den frias. 19
58.rörligheten. Generaladvokat Fennelly ansâg att beviljande av speciellas. 19
59.eller exklusiva râttigheter som denna medför nackdelar för utlândskas. 19
60.tjânsteutövare, dock utan att motivera sin stândpunkt.63 Sâvâl domstolens. 19
61.som generaladvokaten fann att den nationella regleringen var objektivts. 19
62.berâttigad av hânsyn till allmânintresset och dârför kunde medges undans. 19
63.tag frân fördragets regler om fri rörlighet för tjânster.64s. 19
64.122 5.1.5.4 Tillstând och registreringfor hantverkare, mâssorganisationer I fallet Corsten gâllde frâgan krav pâ tillstând och registrering for att fâ utöva verksamhet som hantverkare.65 Endast personer som var registrerade i ett sârskilt hantverksregister medgavs tillstând. För att bli registrerad uppstâlldes krav pâ yrkesutbildning och yrkespraktik. EG-domstolen faststâller först att aven icke-diskriminerande hinder strider mot artikel 49 och konstaterar sedan att krav pâ registrering i hantverksregister ar en inskrânkning i den mening som avses i artikel 49.66s. 19
65.Till samma slutsats kom EG-domstolen i fallet avseende krav pâ till stând för att anordna massor i Italien, en verksamhet som har varit kringgârdad av en mângd nationella, regionala och provinsiella bestâmmelser.67 Bland dessa fanns krav pâ att mâssorganisatörer skall vara registrerade i ett lokalt register och vara officiellt godkânda av nationella eller regionala myndigheter. 5.1.5.5 Avgifter Avgifter kan förekomma i samband med tillstândsprövning. Sâdana avgifter bedöms givetvis som hinder for den fria rörligheten.68 I de fall tjânsteutövaren betalar motsvarande avgifter i sitt hemland har EG-dom stolen ansett att den dubbla betalningsbördan missgynnar tjânsteutövare frân andra medlemslânder.69s. 20
Krav pa organisationsform och andra villkor for
verksamhetens bedrivande
1.Bedrivande av tjânsteverksamhet kan vara underkastad olika former av villkor. Hit hör bestâmmelser om bolagsform, organisation, garantier och ekonomisk sâkerhet och âven integritetsskydd för tjânstemottagare. Nationella regleringar av denna sort âr relativt vanliga. Förekomsten varierar dock avsevârt medlemslânderna emellan och mellan olika tjânste-s. 20
2.123s. 20
3.sektorer. Bank- och försâkringssektorn tillhör kanske den mest reglerades. 21
4.i detta avseende.70 De fall som varit föremâl for EG-domstolens prövnings. 21
5.har gâllt TV-bolag och mâssarrangörer.s. 21
6.EG-domstolen har tagit stâllning till krav pa organisationsformer ochs. 21
7.aven andra villkor for verksamhetens bedrivande, sasom krav pa att verk-s. 21
8.samhetsutövaren inte bedriver annan verksamhet, krav pa att verksamhe-s. 21
9.ten skulle vara periodiskt aterkommande, överensstâmma med regionals. 21
10.planering och inte bedrivas i vinstsyfte. De nationella bestâmmelsernas. 21
11.har i samtliga fall befunnits strida mot artikel 49.s. 21
12.5.1.6.1 Organisationsformer för sândning av TV-reklams. 21
13.EG-domstolen har i tvâ separata fall tagit stallning till Nederlândernass. 21
14.regiering av de organisatoriska formerna för sândning av TV-reklam. Is. 21
15.fallet Bond fann EG-domstolen att den hollândska TV-lagstiftningens. 21
16.diskriminerade TV-bolag som var etablerade i ett annat medlemsland.71s. 21
17.Reklamsândningar organiserades av en stiftelse, STER, som salde des. 21
18.nationella TV-företagens sandningstid till annonsörer. Vinsten gick sedans. 21
19.till staten och anvandes for att subventionera TV- och radioprogram. Des. 21
20.nationella TV-bolagen kunde dârmed sânda reklam, om ân under kon-s. 21
21.trollerade former. Utlandsetablerade bolag tillâts dâremot inte alls atts. 21
22.sânda nâgon reklam som var riktad till den hollândska publiken. EG-s. 21
23.domstolen konstaterade mycket riktigt att den nederlândska lagstiftning-s. 21
24.en diskriminerade TV-företag som var etablerade i ett annat EG-land.s. 21
25.Nagra ar senare dök den nederlândska lagstiftningen upp igen.72 Nus. 21
26.hade det diskriminerande inslaget undanröjts. I den nya lagstiftingen,s. 21
27.Mediawet, hade man lost problemet med reklam och finansiering av pros. 21
28.gram av TV-sândningar pa ett annat sâtt. Nederlândska programföretags. 21
29.var skyldiga att helt eller delvis anvânda det statliga företaget Bedrijs tek-s. 21
30.niska hjâlpmedel vid produktion av TV-program. EG-domstolen fanns. 21
31.att reglerna stred mot artikel 49 eftersom de hindrade nederlândska TV-s. 21
32.företag frân att anvânda sig av tjânster frân företag som âr etablerade is. 21
33.andra lânder.73s. 21
34.124s. 21
35.Betrâffande sândningar frân utlândska TV-företag uppstâlldes i Media wet villkor avseende organisationen av programföretag som var etablerade i andra medlemslânder. Reklaminslag skulle vara producerade av en juridisk person som var oberoende i förhâllande till producenten av programmet. Överskott frân reklamsândningar skulle oavkortat gâ till programproduktion.s. 22
36.De diskriminerande inslagen var dârmed till denna del undanröjda. EG-domstolen kom dock fram till att âven denna nya reglering uppstâllde hinder för tjânsters fria rörlighet.74 EG-domstolen fann inga objektivt berâttigade skâl för skydd av allmânintresset, vilket i detta fall enligt Nederlânderna skulle vara upprâtthâllande av mângfalden inom radio och TV. 5.1.6.2 Krav pâ juridisk form och andra begrânsningar avs. 22
37.mâssarrangörers verksamhet I Italien var verksamhet som innebar att anordna mâssor, utstâllningar och marknader tidigare begrânsad av nationella regler med krav pâ viss juri disk form.75 Endast offentligrâttsliga organ, dotterbolag till branschsammanslutningar eller privata sammanslutningar och kommitteer med verk samhet av annan karaktâr tillâts bedriva verksamhet som mâssarrangör. Detta var sâledes inte tillâtet som enda eller huvudsakliga verksamhet. Vidare uppstâlldes en rad villkor betrâffande andra omstândigheter kring verksamhetens bedrivande. Verksamheten skulle vara periodiskt âterkommande, överensstâmma med den regionala planeringen och inte bedrivas i vinstsyfte och mâssorgan skulle utses av statlig eller regional myndighet.s. 22
38.EG-domstolen konstaterade utan vidare motivering att kraven stred mot artikel 49.76 Krav pâ viss juridisk form och förbud mot vinstsyfte sâgs som en allvarlig inskrânkning i friheten att tillhandahâlla tjânster. Domstolen kunde svârligen tânka sig att det skulle kunna finnas skâl av hânsyn till allmânintresset som kunde motivera sâdana inskrânkningar.77 Aven krav pâ att verksamheten skulle vara periodiskt âterkommande och förenliga med mâlet i den regionala planeringen stred mot artikel 49.78s. 22
39.125s. 22
Krav pâ tjânsteprodukten
1.I detta avsnitt skall redogöras för bestâmmelser som âr riktade direkt mots. 23
2.tjânsteprodukten, dess egenskaper, utformning och innehâll. Den sâr-s. 23
3.skilda kopplingen mellan tjânsteutövare och tjânstemottagare som kânne-s. 23
4.tecknar tjânster gör att frâgor av detta slag sallan regleras genom lag utans. 23
5.genom överenskommelser mellan sâljare och köpare. Av den anledningens. 23
6.âr det ovanligt med nationella regleringar, och dârmed ocksâ glest mellans. 23
7.EG-domstolens prövningar. Tjânsters specifika karaktâr gör att natios. 23
8.nella regleringar för att sâkerstâlla kvalite och egenskaper traditionellt is. 23
9.stâllet varit inriktade pâ tjânsteutövarens kvalifikationer, och inte pâ sjâl-s. 23
10.va tjânsteprodukten.79 Den för tjânster karakteristiska relationen mellans. 23
11.tjânsteutövare och tjânstemottagare gör ocksâ att tjânster vanligen intes. 23
12.lâmpar sig för massproduktion eller vidareförsâljning.80s. 23
13.I takt med den vâxande tjânstemarknadens variationer kommer troligt-s. 23
14.vis den massproducerade tjânsten att bli allt vanligare. Dârmed följer sâvâls. 23
15.möjlighet till som behov av produktreglering.81 Det har lânge funnits plas. 23
16.ner pâ att lâgga fram förslag om gemenskapsrâttsliga regler om produkt-s. 23
17.sâkerhet och produktgarantier.82 Inom tjânsteomrâdet har ân sâ lânges. 23
18.inte mycket hânt. Det nya tjânstedirektivet innebâr en ytterst begrânsads. 23
19.harmonisering av konsumentskyddet för tjânstemottagare, genom atts. 23
20.tjânsteutövare ges en viss informationsplikt.83 Betrâffande tjânstens kva-s. 23
21.litet âlâggs medlemslânderna endast att vidta uppmuntrande âtgârder förs. 23
22.att stödja tjânsteleverantörernas frivilliga kvalitetsarbete.84s. 23
23.Betrâffande varor sâ âr situationen en annan. Hâr finns direktiv oms. 23
24.produktsâkerhet och tekniska föreskrifter, kopplade till anmâlningsplikts. 23
25.för medlemsstater som âmnar dra in en farlig produkt frân marknadens. 23
26.eller anta tekniska föreskrifter om varors egenskaper som kan tânkas för-s. 23
27.126 svâra den fria rörligheten.85 Krav pâ tjânsteprodukten hör dâremot fortfarande till det oreglerade EG-râttsomrâdet, under artikel 49. Nedan skall redogöras för de fatal fall dar EG-domstolen tagit stallning till natio nella bestâmmelser som kan betraktas som produktbestâmmelser i hâr avsedd betydelse. 5.1.7.1 TV-sândningar TV-sândningar hör till de fâtal verksamheter vars nationella produkt bestâmmelser har varit föremâl för EG-domstolens prövning. Man kan nog pasta att TV-sândningar âr de mest rörliga och massproducerade av alla tjânster. Att TV-sândningar skall ses som en tjânst faststâlldes i fallet Sacchi.86 Detta har emellertid inte hindrat medlemsstaterna frân att reglera TV-sândningar. De nationella regleringarna har varierat, sâvâl avseende innehâll som omfâng. Gemensamt för samtliga lânder âr ett visst mâtt av nationell kontroll, motiverat av politiska hânsyn samt omsorg om TV-tittarna.s. 23
28.Med tanke pâ att TV-sândningar numera âr harmoniserade, kan det synas som ett mârkligt val för att âskâdliggöra artikel 49:s tillâmpning pâ produktbestâmmelser.87 TV-direktivet reglerar emellertid inte alla omstândigheter kring sândning och programinnehâll. I direktivet uppstâlls krav pâ andelen europeiskt producerade program, regler för TV-reklam och sponsring samt skydd av minderâriga. Det finns dock aspekter av TV-tjânster som inte regleras av direktivet. Sâdana fall fâr fortfarande bedömas enligt artikel 49 i fördraget. Nationella regler om otillbörlig marknadsföring faller inte under direktivet.88 Vidare sâ reglerar direktivet endast TV-sândningar som riktar sig till allmânheten.89 Individuellt anpassade sândningar till en mindre eller större grupp personer regleras sâledes inte av direktivet.s. 24
29.Betrâffande nationella bestâmmelser om sândningsinnehâll har EGdomstolen i ett antal fall tagit stâllning till begrânsningar av reklam is. 24
30.127s. 24
31.TV.90 Den nederlândska lagstiftningen, Mediawet, var ifrâgasatt. Frâgans. 25
32.gâllde i detta fall regiering av sândningsinnehâllet. EG-domstolen fanns. 25
33.att förbud mot reklam samt begrânsningar av reklamtid stred mot ars. 25
34.tikel 49 men kunde motiveras av hânsyn till allmânintresset. Allmâns. 25
35.intresset var i detta fall pluralistisk kulturpolitik för radio och TV meds. 25
36.dârtill hörande frihet för olika sociala, kulturella, religiösa och filosofiskas. 25
37.âsikter.91s. 25
38.Aven andra lânders reglering av TV-sândningar har ifrâgasatts. Sâ vars. 25
39.fallet med det belgiska förbudet för kabel-TV-bolag i Flandern, att vias. 25
40.sina nât sânda program frân radio- eller TV-stationer i andra medlems-s. 25
41.stater om programmen sândes pâ andra sprâk ân de i Belgien förekomman-s. 25
42.de, dvs. flamlândska, franska och tyska.92 Domstolen fann lagstiftningens. 25
43.diskriminerande. Diskrimineringen bestod dels av att bestâmmelsernas. 25
44.inte gâllde för sândningar frân bolag som var etablerade i Belgien, dels,s. 25
45.och framförallt, av att bestâmmelserna hindrade stationer som var etables. 25
46.rade i en annan medlemsstat ân Belgien frân att erbjuda program pâs. 25
47.nederlândska till allmânheten i den flamlândska gemenskapen. En sâdans. 25
48.möjlighet fanns endast för de inhemska stationerna. Aven spanskas. 25
49.bestâmmelser som kopplade licens för TV-sândning till skyldighet atts. 25
50.distribuera spanska filmer har funnits vara diskriminerande.93 Domstos. 25
51.len ansâg att bestâmmelserna missgynnade företag som var etablerade is. 25
52.andra medlemsstater i jâmförelse med den inhemska spanska filmpro-s. 25
53.duktionen.s. 25
54.5.1.7.2 Reklamtjânsters. 25
55.Nationella bestâmmelser om reklam i TV kan ocksâ begrânsa râtten atts. 25
56.tillhandahâlla reklamtjânster. EG-domstolen faststâllde i fallet Bond atts. 25
57.det âr en tjânst i fördragets mening att sânda TV-reklam för annonsörers. 25
58.frân andra medlemslânder.94 Betrâffande reklam och andra marknads-s. 25
59.föringsâtgârder kompliceras bilden av att marknadsföring dels kan varas. 25
60.en tjânst i fördragets mening men ocksâ en stödâtgârd vid handel meds. 25
61.varu- och tjânsteprodukter. I denna dess senare egenskap har fallet Kecks. 25
62.inneburit att nationella marknadsföringsâtgârders förenlighet med artikels. 25
63.128 28, och i viss man aven artikel 49, bedöms pâ ett sâtt som skiljer sig frân övriga nationella begrânsningar av den fria rörligheten. Detta specifika förhâllande kommer att behandlas nârmare i kapitlet om tjânstestödjande râttsomrâden, under avsnittet om marknadsföring. Har skall endast marknadsföring i egenskapen tjânsteverksamhet behandlas.s. 25
64.I fallet de Agostino gâllde frâgan reglering av reklam-TV.95 Tvâ svenska programfö retag, de Agostini och TV-shop, sânde mot betalning TV-re klam i Sverige för annonsörer i andra medlemslânder. Den svenska konsumentombudsmannen ansâg att innehâllet i reklamsândningen i forsta hand stred mot förbudet mot reklam som riktar sig till barn under 12 âr, i andra hand att reklamen var vilseledande och innehöll bristande informa tion. Domstolen faststâllde först att det sâ kallade TV-direktivet endast innebar en partiell samordning och inte hindrade att en medlemsstat med stöd av generella föreskrifter om skydd för konsumenter ingriper mot vilseledande marknadsföring.96 Betrâffande de svenska marknadsföringsbestâmmelsernas förenlighet med artikel 49 kom EG-domstolen fram till att den fria rörligheten hindras i de fall de nationella reglerna tillâmpas pâ tjânster som redan uppfyller krav i hemlandets lagstiftning.97s. 26
65.Nâgra âr senare avgjordes ânnu ett fall avseende reklamtjânster. Denna gâng gâllde frâgan annonser i pressen. Tidskriften Gourmet hade, i strid mot dâvarande svenska förbud mot alkoholreklam, upplâtit annonsplats ât en utlândsk alkoholförsâljare.98 I sitt förhandsbesked konstaterade domstolen först att upplâtande av annonsutrymme för annonsörer frân andra medlemslânder âr en tjânst i enlighet med fördraget bestâm-s. 26
66.129s. 26
67.melser.99 Betrâffande det svenska förbudet mot alkoholreklam menades. 27
68.domstolen att det, aven om det inte var diskriminerande, hade en sâr-s. 27
69.skilt negativ inverkan pâ grânsöverskridande handel eftersom reklam-s. 27
70.marknaden för alkohol âr internationell.100 Den svenska lagstiftningens. 27
71.stred sâledes mot förbudet i artikel 49. 101 De svenska begrânsningarnas. 27
72.av reklamtjânster som varit föremâl för domstolens prövning har sâledess. 27
73.funnits vara oförenliga med artikel 49. Domstolens motivering i bâdes. 27
74.fallen de Agostini och Gourmet tyder pâ att den nationella lagstiftningens. 27
75.ansetts vara missgynnande.s. 27
76.Avslutningsvis kan pâpekas att det hade varit intressant att fâ vetas. 27
77.EG-domstolens instâllning till det svenska förbudet mot spelreklam, dets. 27
78.sâ kallade frâmjandeförbudet.102 Vârmdö-krog mâlet avgjordes dock avs. 27
79.regeringsrâtten som ansâg att det saknades skâl att begâra förhandsbe-s. 27
80.sked.103s. 27
81.5.1.7.3 Bâtplütsuthyrnings. 27
82.Enligt österrikiska bestâmmelser fick endast ett begrânsat antal bâtplatsers. 27
83.hyras ut vid Bodensjöns strand, och av dessa platser fick endast en visss. 27
84.kvot hyras ut till personer som var bosatta utomlands.104 Begrânsningens. 27
85.av antalet bâtplatser var motiverat av miljöhânsyn, kvoteringen hade tills. 27
86.syfte att förbehâlla ortens bâtâgare större delen av platserna. Erich Ciolas. 27
87.som bedrev bâtuthyrningsverksamhet bötfâlldes för att ha överskridit dens. 27
88.faststâllda kvoten. Domstolen konstaterade först att ett företag kan âbero-s. 27
89.pa râtt att fritt tillhandahâlla tjânster âven gentemot den medlemsstat dârs. 27
90.företaget âr etablerat nâr tjânsten utförs ât mottagare i en annan medlemss. 27
91.stat.105 Hâr hade det varit logiskt om domstolen behandlat huruvida dens. 27
92.österrikiska regleringen utgjorde ett hinder för Ciolas râtt att tillhandas. 27
93.hâlla tjânster. I stâllet övergâr domstolen till att behandla diskriminerings. 27
94.av utlândska tjânstemottagare, det vill sâga de presumtiva utlandsboendes. 27
95.130 bâtâgare som kvoteras bort. Slutsatsen blir dârför att bestâmmelserna befanns diskriminerande eftersom de grundar sig pâ bosâttningskriteriet. Bettrâffande begrânsningen av Erich Ciolas tjânsteverksamhet fâr man gissa att âven den skulle ha befunnits strida mot artikel 49, om frâgan hade behandlats ur ett sâdant perspektiv.s. 27
Förbud för utövande av tjânsteverksamhet
1.Grânsen mellan att reglera tjânsteverksamhet med olika krav pâ verksamhet/produkt och att helt förbjuda verksamheten âr glidande. Det âr dock i denna framstâllning motiverat att bryta ut frâgan om förbud och behandla den separat, av den anledningen att rena förbud saknar inslag av diskriminering.s. 28
2.Att helt eller delvis förbjuda utövandet av en viss aktivitet kan ses som det absoluta handelshindret. Det âr emellertid inte ovanligt att medlemslânderna förbjuder eller kraftigt begrânsar viss tjânsteverksamhet. Vissa kânsliga tjânstesektorer âr kringgârdade av förbud i flertalet medlems lânder. Sâ âr fallet med spel- och lotteriverksamhet.106 Andra lânder har istâllet ett system med exklusiva râttigheter. För andra verksamheter râder totalförbud endast i vissa lânder, sâsom aborttjânster i Irland och tidigare, professionell boxning i Sverige. Aven TV-reklam har tidigare varit föremâl för förbud i vissa medlemslânder.107s. 28
3.I den mân medlemslânderna har likartad instâllning uppstâr inga större problem. Inom de omrâden dâr nationella lagstiftningar varierar upp stâr spânningar. EG-domstolen fâr dâr ta stâllning till klagomâl frân tjânsteutövare som lagligen utövar sin verksamhet i ett medlemsland och hindras frân att ta sig in pâ andra medlemslânders marknader.s. 28
4.Flertalet nationella förbud som varit föremâl för domstolens prövning har gâllt spelsektorn. I vissa lânder râder totalförbud för spelverksamhet, medan andra lânder i stâllet reglerat spelverksamhet med licenssystem, dâr endast en eller ett fâtal aktörer tillâts. Framstâllningen nedan omfattar dârför bâde förbud och begrânsningar i form av licenssystem.s. 28
5.131s. 28
6.5.1.8.1 Förbudför privat spelverksamhets. 29
7.Spelverksamhet âr av olika anledningar hart reglerad i flertalet meds. 29
8.lemslânder. En anledning som det talas tyst om âr att verksamheten gers. 29
9.ett betydande tillskott till statskassan. Medlemslânderna brukar i stâllets. 29
10.motivera olika inskrânkningar av den fria rörligheten för speltjânster meds. 29
11.den negativa inverkan som okontrollerad spelverksamhet har för privat-s. 29
12.personers ekonomi, med ökat spelberoende och kriminalitet som följe-s. 29
13.slagare. I manga medlemslânder âr spelverksamhet förbehâllen statligas. 29
14.monopol. Monopolen har under de senaste âren blivit föremâl för uppre-s. 29
15.pade angrepp frân utlândska aktörer pâ spelmarknaden. I likhet med pros. 29
16.duktbestâmmelser har domstolen funnit att förbud och begrânsningar avs. 29
17.spelverksamhet hindrar den fria rörligheten för tjânster och dârför striders. 29
18.mot artikel 49.108 Undantag av hânsyn till allmânintresset har medgivits,s. 29
19.pâ de grunder som medlemslânderna valt att âberopa. Proportionalitetens. 29
20.av de nationella âtgârderna har visserligen ifrâgasatts i allt högre grad,s. 29
21.med trots det lâmnats ât de nationella myndigheterna att avgöra.109s. 29
22.EG-domstolens praxis har utvecklat sig pâ följande sâtt. I mâlets. 29
23.Schindler gâllde frâgan brittiska bestâmmelser om lotteriverksamhet.110s. 29
24.De faktiska omstândigheterna var följande. Schindler, som lagligen be-s. 29
25.drev lotteriverksamhet i Tyskland, försökte locka brittiska medborgares. 29
26.att delta i lotteriet genom att skicka erbjudanden till brittiska hushâll.s. 29
27.I Storbritannien âr lotteriverksamhet överhuvudtaget inte tillâten förs. 29
28.privata nâringsidkare, endast statliga lotterier âr tillâtna. Vissa undantags. 29
29.medges för mindre lotterier som inte ingâr i nâgot ekonomiskt samman-s. 29
30.hang, sâsom mindre vâlgörenhetslotterier samt skolklasser och idrottslags. 29
31.som samlar in pengar i mindre skala. Brittiska myndigheter beslagtogs. 29
32.försândelserna och Schindler förbjöds att fortsâtta med verksamheten.s. 29
33.Frâgan var nu om det brittiska förbudet mot privat lotteriverksamhets. 29
34.stred mot EG-fördragets regler om tjânsters fria rörlighet. EG-domstolens. 29
35.konstaterade först att anordnande av lotterier âr en ekonomisk aktivitets. 29
36.och att det, trots att verksamheten i detta fall innebar försâljning av ens. 29
37.lott, ett föremâl, inte rörde sig om handel med varor utan med tjânster.111s. 29
38.Det brittiska förbudet mot privata lotterier bedömdes sedan pâ följandes. 29
39.sâtt. Domstolen konstaterande att förbudet inte var diskriminerande,s. 29
40.132 aven brittiska medborgare var förbjudna att anordna lotteriverksamhet. Dâremot fann domstolen att förbudet hindrade den fria rörligheten for tjânster och sâledes stred mot artikel 49. Domstolen var kortfattad i sin motivering och hanvisade i stâllet till tidigare praxis i fallet Sâger.112 Generaladvokat Gulman menade att medlemslânderna var i sin fulla râtt att begrânsa och till och med förbjuda privata foretag att anordna lotteri verksamhet. Under förutsâttning att ingen sârbehandling förekom skulle sâdana âtgârder vara förenliga med fördragets bestâmmelser om râtten till fri etablering, enligt artikel 43. Dâremot kunde ett sâdant förbud strida mot fördragets bestâmmelser om tjânsters fria rörlighet, eftersom artikel 49 âven omfattar icke diskriminerande men handelshindrande âtgârder.s. 29
41.Efter att ha konstaterat att det brittiska förbudet stred mot artikel 49 fortsatte EG-domstolen med att pröva möjliga undantagsgrunder. Dom stolen fann att medlemsstaterna hade ett berâttigat intresse i att reglera spelverksamhet. Anledningen var dels att spel och dobbel kunde frâmja kriminalitet samt medföra personliga tragedier för spelmissbrukare, dels att den statliga spelverksamheten drog in mycket pengar till statskassan som sedan fördelades pâ olika behjârtansvârda ândamâl. Det brittiska förbudet mot privata lotterier ansâgs dârför förenligt med gemenskapsrâtten.s. 30
42.Nâgra âr senare fick domstolen anledning att i fallet Lâârâ vidare utveckla frâgan om förbud för privat spelverksamhet. I fallet Lââra gâllde frâgan finska bestâmmelser om spelautomater (enarmade banditer) vilket i Finland var förbehâllet ett statligt organ.113 Lâârâ fâlldes i nationell domstol för att ha bedrivit otillâten verksamhet med spelautomater. Lâârâ överklagade, varpâ domstolen i Vasa vânde sig till EG-domstolen för förhandsbesked.s. 30
43.Fallen Schindler, Lâârâ och det i tidigare avsnitt behandlade Zenatti har stora likheter.114 EG-domstolen har ocksâ behandlat de tre fallen i stort sett lika. Skillnaden mellan Schinder/Lâârâ-fallen â enda sidan och Zenatti-fallet â andra sidan âr att medan privat spelverksamhet i de förra fallen âr totalförbjuden sâ âr spelverksamhet i fallet Zenatti visserligen föremâl för omfattande begrânsningar i form av exklusiva râttigheter, men inte helt förbjuden. Denna skillnad har inte föranlett nâgon skillnad i EG-domstolens bedömning. I samtliga fall har EG-domstolen ansett att förbudet strider mot artikel 49. I fallet Schindler kom domstolen frams. 30
44.133s. 30
45.till att den brittiska lagstiftningen inte var diskriminerande. Förbudets. 31
46.gâllde lika för inhemska och utlândska tjânsteutövare. I fallet Zenattis. 31
47.menade generaladvokat Fennelly att beviljande av sârskilda och exklusivas. 31
48.râttigheter till nationella företag missgynnade utlândska tjânsteutövare.s. 31
49.Domstolen avstod i Zenatti-fallet att ta stâllning till frâgan om diskrimis. 31
50.nering. I samtliga fall har EG-domstolen överlâtit proportionalitetsbe-s. 31
51.dömningen till medlemslânderna, som pâ eğen hand fâr bedöma vads. 31
52.som, med hânsyn taget till nationell sârart, âr lâmplig skyddsnivâ.115s. 31
Krav pâ tjânsteutövarens kvalifikationer
1.Det traditionella sâttet att utöva kontroll över tjânsteverksamhet samts. 31
2.garantera en viss kvalitativ nivâ âr att uppstâlla krav pâ att tjânsteutövares. 31
3.skall ha vissa kvalifikationer för att fâ utöva en sârskild verksamhet. Oftas. 31
4.âr det krav pâ viss utbildning, krav pâ praktik kan ocksâ förekomma.s. 31
5.Kânsliga yrken, exempelvis inom râttsvâsendet, kan motivera att desss. 31
6.utövare ocksâ mâste uppfylla krav pâ god vandel och yrkesetik. Natios. 31
7.nella bestâmmelser av denna natur har förekommit sedan lângt tillbaka is. 31
8.Europas merkantila historia.s. 31
9.Betrâffande krav pâ tjânsteutövarens kvalifikationer uppstâller meds. 31
10.lemslânderna i olika hög grad krav pâ kompetens och lâmplighet. Tradis. 31
11.tionella yrkesformationer och skrâvâsenden har satt spâr i medlemslân-s. 31
12.dernas regleringar. Det finns hâr anledning att skilja mellan kvalifikations-s. 31
13.krav sett ur ett yrkesperspektiv och ur ett mer marknadsmâssigt perspeks. 31
14.tiv. För det yrkesinriktade perspektivet finns specialbestâmmelser i artikels. 31
15.47, om samordning av nationella utbildningar och ömsesidigt erkânnan-s. 31
16.de av behörighetsbevis. Grundinstâllningen âr hâr att olikheter i med-s. 31
17.lemslândernas krav pâ yrkesutbildning och examen skall respekteras. Des. 31
18.ovedersâgliga hinder som följer av de nationella olikheterna kan endasts. 31
19.undanröjas genom harmoniseringslagstiftning om ömsesidigt erkânnandes. 31
20.av behörighetsbevis. Kvalifikationskrav sedda ur ett sâdant yrkesinriktats. 31
21.perspektiv har fokusering pâ den enskilda yrkesutövarens râtt att utövas. 31
22.verksamhet inom hela unionen.116s. 31