Stycket

30.134 inte utgör hjälpmedel vid utförande av brottet, men att situationen är annorlunda när brottet består i ”otillåten tillverkning genom förädling eller förvandling av visst grundmaterial”. I fall där det ”är fråga om tillverkning genom en relativt komplicerad kemisk process” skulle det nämligen enligt Högsta domstolen ”te sig konstlat och från saklig synpunkt omotiverat” att göra en skillnad mellan sådana ämnen som i processen uppgår eller omvandlas till narkotika och andra ämnen som bara underlättar processen. Högsta domstolen hänvisade i sammanhanget också till vissa förarbetsuttalanden angående förverkande vari det sagts att råvaror avsedda för tillverkning av narkotika utgör hjälpmedel vid tillverkning. När man konkluderat att kemikalierna kunde anses utgöra hjälpmedel blev frågan om de också utgjorde ”annat sådant hjälpmedel” som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Högsta domstolen fann, under hänvisning till principen att en samling av föremål kan utgöra hjälpmedel även om inte de enskilda föremålen utgör typiska brottsverktyg, att kemikalierna och utrustningen tillsammans mås te anses utgöra hjälpmedel enligt bestämmelsen. Den tilltalade dömdes också för försök till narkotikabrott eftersom tillverkningsprocessen påbörjats till viss del och försökspunkten får anses vara nådd redan då det första tillverkningsledet påbörjas. 39. Motsvarande slut kom Högsta domstolen till i NJA 2002 s. 123, där L bl. a. hade berett 200 liter vätska i syfte att tillverka sprit. Vätskan ansågs – på grund av att den inte endast genom jäsning skulle kunna ha nått en alkoholhalt över 22 volymprocent – inte utgöra mäsk i alkohollagens mening, varför L inte kunde anses ha gjort sig skyldig till olovlig sprittillverkning. Fråga uppkom då om L gjort sig skyldig till förberedelse till olovlig sprittillverkning.s. 132