Hela artikeln

Innehåll

1.2.3 Familjehemsverksamheten i·förändring 47s. 2035

2.2.3.1 Allmänt 47s. 2035

3.2.3.2 Förändrade förutsättningar att vara familjehem 48s. 2035

4.2.3.3 Vad innebär detta för det familjehemsplacerades. 2035

5.barnet? 51 3 NÅGRA UTGÅNGSPUNKTER VID BESLUT SOMs. 2035

6.RÖR FAMILJEHEMSPLACERADE BARN 53s. 2035

7.3.1 Introduktion 53s. 2035

8.3.2 Barnet som subjekt och aktör i konventioner oms. 2035

9.mänskliga rättigheter m.m. 54s. 2035

10.3.2.1 Allmänt 54s. 2035

11.3.2.2 FN:s konvention om barnets rättigheter 56s. 2035

12.3.2.2.1 Allmänt 56s. 2035

13.3.2.2.2 Rätt till skydd och bistånd samt rätts. 2035

14.till kontinuitet vid placering utanförs. 2035

15.hemmet 57s. 2035

16.3.2.2.3 Rätt till umgänge med bådas. 2035

17.föräldrarna 58s. 2035

18.3.2.2.4 Rätt till åsiktsfrihet och rätt att bli hörd 59s. 2035

19.3.2.2.5 Rätt till hälso-och sjukvård 61s. 2035

20.3.2.2.6 Rätt till utbildning 61s. 2035

21.3.2.2. 7 Rätt till regelbunden tillsyn av vården 62s. 2035

22.3.2.3 Europeiska konventionen angående skydd förs. 2035

23.de mänskliga rättigheterna och de grundläggandes. 2035

24.friheterna 62s. 2035

25.3.2.4 Den Europeiska konventionen om utövandet avs. 2035

26.barns rättigheter 64s. 2035

27.3.2.5 Deklarationen om sociala och rättsliga principers. 2035

28.rörande skydd av och omsorg om barn, särskilts. 2035

29.med hänsyn till nationell och internationells. 2035

30.placering i fosterhem och adoption 66s. 2035

31.3.2.6 Resolution (77)33 on the Placement of Children 68s. 2035

32.3.2.7 Recommendation No R(87)6 on Foster Families 69s. 2035

33.3.3 Barnet som subjekt och aktör enligt svensk rätt 71s. 2035

34.3.3.1 Rättssäkerhet för barnet 71s. 2035

35.3.3.2 Integritetsskydd för barnet 72s. 2035

36.3.3.2.1 Allmänt 72s. 2035

37.3.3.2.2 Rätten till information 73s. 2035

38.3.3.2.3 Rätten att få lämna information som måls. 2035

39.och medel 75 8s. 2035

Innehåll

1.3.3.2.4 Rätten att fa styra vem som kan fås. 2036

2.information 78s. 2036

3.3.3.3 Gradvis stigande autonomi för barnet 79s. 2036

4.3.4 Det familjehemsplacerade barnet och barnets bästa 83s. 2036

5.3.4.1 Allmänt 83s. 2036

6.3.4.2 Barnets behov och intressen 84s. 2036

7.3.4.3 Sambandet mellan barnets bästa och barnets vilja 86s. 2036

8.3.5 Sammanfattning och avslutande synpunkter 89 4 PLACERINGENS INLEDNING 94s. 2036

9.4.1 Frivillig vård eller tvångsvård 94s. 2036

10.4.1.1 Allmänt 94s. 2036

11.4.1.2 Frivillig vård utan barnets samtycke 95s. 2036

12.4.1.3 Frivillig vård utan vårdnadshavarens samtycke? 96s. 2036

13.4.2 Val av placering/omplacering 102s. 2036

14.4.2.1 Allmänt om olika placeringsalternativ 102s. 2036

15.4.2.2 Familjehemsutredningar 106s. 2036

16.4.2.3 Några principer av betydelse vid val av placering 109s. 2036

17.4.2.3.1 Inledning 109s. 2036

18.4.2.3.2 Återföreningsprincipen 110s. 2036

19.4.2.3.3 Närhetsprincipen 114s. 2036

20.4.2.3.4 Anhörigprincipen 115s. 2036

21.4.2.4 Etniska, kulturella, religiösa och språkligas. 2036

22.hänseenden 119s. 2036

23.4.3 Verkställighet av beslut om placering 125s. 2036

24.4.3.1 Bakgrund 125s. 2036

25.4.3.2 Tidpunkten för verkställighet 126s. 2036

26.4.3.3 Formen för verkställighet 127s. 2036

27.4.3.4 Särskilt om polishandräckning 128s. 2036

28.4.4 Sammanfattning och avslutande synpunkter 129 5 PLACERINGENS INNEHÅLL 134s. 2036

29.5.1 Det fortsatta föräldraansvaret 134s. 2036

30.5.1.1 Ett begränsat vårdnadsutövande 134s. 2036

31.5.1.2 Fortsatt vårdnadsutövande genom insyns. 2036

32.i barnets förhållanden 136s. 2036

33.5.1.2.1 Allmänt om vårdnadshavarenss. 2036

34.insynsrätt 136s. 2036

35.5.1.2.2 Allmänt om begränsningar i vårdnadshavarenss. 2036

36.insynsrätt i sekretesshänseende 140s. 2036

37.9s. 2036

Innehåll

1.5.1.2.3 Särskilt om begräns'.1.ingar i vårdnadshavarenss. 2037

2.insynsrätt som part i mål och ärenden som rörs. 2037

3.barnet 141s. 2037

4.5. 1.3 Förmynderskapet förändras inte 145s. 2037

5.5.1.4 Underhållsskyldigheten förändras inte 145s. 2037

6.5.2 God vård 147s. 2037

7.5.2.1 Allmänt 147s. 2037

8.5.2.2 God vård vid förändrade villkor i familjehemmet 150s. 2037

9.5.2.3 God vård vid förändrade ekonomiskas. 2037

10.förutsättningar 153s. 2037

11.5.3 Hälsa 155s. 2037

12.5.3.1 Allmänt 155s. 2037

13.5.3.2 Hälsa eller ohälsa? 156s. 2037

14.5.3.3 Samverkansproblem 160s. 2037

15.5.4 Skolgång 162s. 2037

16.5.4.1 Allmänt 162s. 2037

17.5.4.2 Lagens intentioner och praktiken inte i samklang 163s. 2037

18.5.5 Umgänge 168s. 2037

19.5.5.1 Allmänt 168s. 2037

20.5.5.2 Syftet att upprätthålla barnets kontakt meds. 2037

21.föräldern 171s. 2037

22.5.5.3 Barns umgängesrätt med sina syskon i praxis 175s. 2037

23.5.5.4 Vikten av att beakta barnets vilja 175s. 2037

24.5.5.5 Vikten av att beakta barnets behov 178s. 2037

25.5.6 Sammanfattning och avslutande synpunkter 180 6 PLACERINGENS UPPHÖRANDE 186s. 2037

26.6.1 Allmänt 186s. 2037

27.6.2 Ofrivilligt upphörande och återplaceringar 187s. 2037

28.6.3 Placeringar med stöd av SoL 190s. 2037

29.6.3.1 Övervägandereglerna för upphörande av vårds. 2037

30.respektive för vårdnadsöverflyttning 190s. 2037

31.6.3.2 Rekvisitet samtycke till vård 194s. 2037

32.6.4 Placeringar med stöd av LVU 195s. 2037

33.6.4.1 Övervägande-och omprövningsregler för upphörandes. 2037

34.av vård respektive för vårdnadsöverflyttning 195s. 2037

35.6.4.2 Rekvisiten för upphörande av vård 196s. 2037

36.6.4.2.1 När vården inte längre behövs 196s. 2037

37.6.4.2.2 Nämnden skall noga förbereda barnetss. 2037

38.återförening med vårdnadshavaren 203s. 2037

10

Innehåll

1.6.5 Övergången från familjehemsplacering till annat boende 204s. 2038

2.6.5.1 Allmänt 204s. 2038

3.6.5.2 En försummad fråga 206s. 2038

4.6.5.3 Flyttningsförbud 209s. 2038

5.6.6 Sammanfattning och avslutande synpunkter 212 7 AVSLUTNING 216s. 2038

6.7 .1 Inledning 216s. 2038

7.7.2 Sambandet mellan synen på barnet som subjekt och aktörs. 2038

8.samt barnets bästa 217s. 2038

9.7.3 Exemplet barn i familjehem 220s. 2038

10.7.3.1 Det svaga rättsskyddet 220s. 2038

11.7.3.2 Det särskilt svaga rättsskyddet för barn placerade meds. 2038

12.stöd av SoL 221s. 2038

13.7.3.3 Rättssäkerhet kontra flexibilitet 223s. 2038

14.7.4 Slutord 224 LITTERATUR OCH KÄLLOR 226s. 2038

15.Litteratur 226s. 2038

16.Offentligt tryck 232s. 2038

17.Direktiv 232s. 2038

18.Statens offentliga utredningar 232s. 2038

19.Departementspromemorior 232s. 2038

20.Propositioner 232s. 2038

21.Motioner 233s. 2038

22.Utskottsbetänkanden 233s. 2038

23.Socialstyrelsens rapporter och övriga skrifter 233s. 2038

24.Rättsfall 235s. 2038

25.Regeringsrätten 23 5s. 2038

26.Kammarrätter 235s. 2038

27.Länsrätter 235s. 2038

28.Europadomstolen 235s. 2038

29.Utländska domstolar 236s. 2038

30.Justitieombudsmannen 236s. 2038

31.Publicerade beslut 236s. 2038

32.Opublicerade beslut 236s. 2038

33.Övriga källor 237 SAKREGISTER 238s. 2038

34.11s. 2038

Vissa förkortningar

1.Os departemen tsserien Europakonventionen Lag (1994: 1219) om den europeiskas. 2040

2.konventionen angående skydd för de mänskligas. 2040

3.rättigheterna och de grundläggande friheterna FB Föräldrabalken ( 1949:381) FL Förvaltningslagen (1986:223) FPL Förvaltningsprocesslagen ( 1972:291) HSL Hälso-och sjukvårdslagen (1982:763) HVB hem för vård eller boende §12-hem hem för särskild tillsyn JO Justitieombudsmannen LVU Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelsers. 2040

4.om vård av unga prop. proposition RÅ Regeringsrättens årsbok SekrL Sekretesslagen ( 1980: 100) SoF Socialtjänstförordningen (2001 :937) SoL Socialtjänstlagen (2001 :453) SoU socialutskottets. 2040

sou

1.Statens offentliga utredningars. 2040

13

Inledning

1.'Jag heter Anna och är elva år. I sommar fyller jag tolv. Det blir min forstas. 1

2.fodelsedag här. Jag hade precis fyllt elva när jag inte kunde bo hemmas. 1

3.längre. Det var då jag.fick flytta hit. Till ett familjehem."s. 1

4.Ur Cecilia Moore, Hem, hem, familjehem, 1998, s. 7.s. 1

Introduktion

1.Den sociala barnavården är en betydelsefull del av den kommunala verksamheten och den berör många barn och ungdomar i Sverige. En av de vanligaste insatserna inom den sociala barnavården är familjehemsplaceringar av barn. Denna kommunala verksamhet bedrivs främst på så sätt att "vanliga" familjer tar sig an uppdraget att ta emot ett eller flera barn i sina hem för vård och fostran. Samtidigt har kommunen det övergripande ansvaret för placeringen. Vården kan ske antingen frivilligt med stöd av socialtjänstlagen (2001:453), Sol eller med tvång med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.s. 1

2.Familjehemsplacerade barn är en ytterst utsatt samhällsgrupp. Deras tillvaro kantas inte sällan av otrygga uppväxtmiljöer med bristande omsorg, svek och ensamhet. Genom en familjehemsplacering utsätts barnet för ytterligare påfrestningar; hon eller han får lämna sitt föräldrahem och flytta till ett annat hem, för att där i privat regi bli föremål för offentlig vård och omsorg. Barnets bräckliga situation är uppenbar. Lika uppenbart är samhällets ansvar enligt lag att tillse att den unga kommer ifrån en otrygg,s. 1

bristfällig tillvaro och får god vård i familjehemmet. Detta ansvar skall

1.Boken ingår i projektet Barn i familjehem som är ett delprojekt i det nationella forskningsprogrammet Barn som aktörer, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, Kulturdonationen. Jag vill rikta ett stort och innerligt tack till alla som bidragit med uppmuntran och värdefulla synpunkter under arbetets gång. Det rör bl.a. forskare och praktiker som samlades till ett möte i Allmänna barnhusets regi i oktober 2005 för att diskutera mitt manus samt forskare i forskningsprogrammet Barn som aktörer som vid återkommande tillfällen givit viktiga kommentarer. Därutöver vill jag särskilt tacka lektor Bengt Lundell för givande diskussioner samt Camilla Nilsson som varit mig behjälplig med korrekturläsning. Slutligen vill jag tacka projektets finansiär.s. 1

15

Inledning

1.förverkligas av socialnämnden, under visst samarbete med och tillsyn av andra myndigheter och domstolar.s. 2

2.Ett första syfte med denna studie är att undersöka det familjehemsplacerade barnets rättsliga ställning i Sverige. Jag kommer att inventera och analysera det regelverk som fastställer den ungas rättsskydd under en familjehemsplacering. Frågeställningar som blir relevanta att besvara är vilka rättsliga ramar som styr familjehemsvården idag och vilka rättsliga instrument som tillhandahålls det familjehemsplacerade barnet. Vidare undersöks hur relationerna barn-vårdnadshavare-kommun är reglerade inom familjehemsvården, och hur intressekonflikter kan uppkomma och behandlas. Det är också väsentligt att undersöka barnets möjligheter att få komma till tals och att påverka sin situation, samt om kraven på rättssäkerhet, integritet och autonomi för barnet tillgodoses.s. 2

3.Ett andra syfte med undersökningen är att på ett mer allmängiltigt sätt diskutera barns och ungdomars aktörskap i kontakten med myndigheter (och enskilda med uppdrag från myndighet) som beslutar om barns personliga förhållanden. Enligt det huvuddokument som reglerar barns rätt, FN:s konvention om barnets rättigheter, framgår att barn och ungdomar har lika stort människovärde som vuxna och skall betraktas som subjekt med egna rättigheter. Sådana rättigheter innefattar möjligheten till delaktighet och medverkan i handläggning av ärenden som rör barnen personligen. Synen på barn som subjekt och aktör finns även tydligt uttryckt i svensk lagstiftning. I den familjerättsliga och den socialrättsliga regleringen framgår att barnet skall tillåtas vara en deltagande och medverkande aktör i mål och ärenden som rör henne eller honom. I samhällsvetenskaplig forskning konstaterar man alltmer att barn i många åldrar är -och vill vara -aktiva subjekt i utformningen av sina liv och inte bara objekt för sociala strukturer och händelser omkring dem.s. 2

4.Den svenska lagstiftningen bygger på den utvecklingspsykologiska uppfattningen att barn under sin uppväxt genomgår en successiv förändring och utveckling mot vuxenlivet där subjektet barn uppträder mycket tidigt. Införandet av begrepp såsom ålder och mognad i den sociala barnavårdslagstiftningen och den familjerättsliga regleringen för att styra den ungas rätt till deltagande i beslutsfattande som rör barnet personligen återspeglar denna uppfattning hos lagstiftaren. Genom att tillämpa dessa rekvisit is. 2

5.Begreppen rättssäkerhet, integritet och autonomi behandlas i kap. 3. Det kan påpekas redan här att jag använder begreppet barn såsom det definieras i FN:s konvention om barnets rättigheter. Enligt artikel l avses med barn människor under 18 år. För att variera språkbruket eller för att tydliggöra att jag avser äldre barn använder jag tidvis även begrepp såsom unga och ungdomar.s. 2

6.Se till exempel Stephen von Tetzchners bok, Utvecklingspsykologi. Barn-och ungdomsåren, 2005.s. 2

16

Inledning

1.varje enskilt fall skall den ungas synpunkter få ökad tyngd i takt med hennes eller hans stigande ålder och mognad, i förhållande till vårdnadshavares och experters åsikter om vederbörande. Även om det ofrånkomligen finns en tid då det mycket lilla barnet bör uppfattas mer som ett objekt än ett subjekt, är denna tid begränsad. Barn utvecklar tidigt sin förmåga att ha egen vilja och att kunna uttrycka sig. Att därefter behandla barnet endast som ett objekt vore att kränka vederbörandes integritet och rätt till gradvis stigande autonomi i både utvecklingspsykologisk och juridisk mening.s. 3

2.Ett sådant synsätt får flera konsekvenser för den som arbetar med barn eller beslutar om barns personliga förhållanden. Utan att förlora förståelsen för att en ung människa ännu inte erhållit vuxnas kunskap och erfarenhet, skall handläggaren eller vårdgivaren visa barnet respekt på samma sätt som sker i kontakten med vuxna människor. Förutom kraven på att tillgodose barnets grundläggande behov av omsorg, stöd och närhet krävs också respekt för barnet som subjekt. Det betyder att det blir väsentligt att ta reda på vad det enskilda barnet har för särskilda behov. Det innebär vidare att det blir viktigt att utreda den ungas egen uppfattning av sin situation. Genom ett sådant arbetssätt åstadkommer man inte bara ett ömsesidigt förtroende med barnet där denna kan uppleva tillit till den vuxne. Man tillvaratar också den ungas rätt att bli betraktad och behandlad som ett subjekt. Jag kommer genomgående i boken att argumentera för detta förhållningssätt som grundas på respekt för barnets integritet och rätt till delaktighet. Jag kommer också att diskutera hur denna syn på barns aktörskap på flera sätt återspeglas i lagstiftningen. Reglerna som styr det familjehemsplacerade barnet kommer här att vara utgångspunkten för dessa diskussioner.s. 3

Hur har familjehemsplaceracle harn och ungdomar

det idag?

1.Mitt intresse för att undersöka och synliggöra den rättsliga ställningen för familjehemsplacerade barn har uppkommit som en följd av den omfattande kritik genom åren som den sociala barnavården har varit föremål för.Jag kommer att behandla och diskutera dessa problemområden närmare under arbetets gång, men redan här bör nämnas något om resultatet Kritiken har kommit från olika håll. Redan i en undersökning gjord av JO på 1980talet av hur socialnämnderna fullgör sin uppgift inom familjehemsvården framkom flera allvarliga brister i handläggning av och kontakt med berörda parter, se] 0 1986/87 s. 138. Därefter har flera tillsynsorgan vid olika tidpunkter framfört kritik under årens lopp. Se Riksdagens revisorer, Rapport 1991 /92:4, Riksdagens revisorer, Rapport 2001/02:RR16, Familjehemsvården, Socialstyrelsen, Social tillsyn 2002. Resultat av länsstyrelsernas tillsyn samt Socialstyrelsen, Social tillsyn 2003. Resultat av länsstyrelsernas tillsyn. Flera forskare inom främst socialt arbete har också framfört kritik i olika forskningsarbeten, vilka kommer att presenteras i kommande kapitel.s. 3

17

Inledning

1.av de granskningar som gjorts under senare år. Anmärkningarna är grava och vidsträckta. Det har bland annat framkommit att familjehemsplacerade barns skolgång fungerar dåligt; att dessa barn har sämre hälsostatus än andra barn; att närapå hälften av tonårsplaceringarna bryter samman; att socialtjänsten inte lever upp till de krav SoL ställer i fråga om barnavårdsutredningar och att det sällan förekommer en strukturerad metod för att följa de placerade barnens utveckling. Det har även påpekats att länsstyrelserna har ett otydligt tillsynsansvar att följa upp socialtjänstens arbete inom familjehemsvården.Vidare har bristen på ett barnperspektiv och ett hänsynstagande till barnen själva under placeringstiden uppmärksammats. Några kartläggningar och rapporter har under senare år även framlagt kritik rörande barns möjligheter att få delta under handläggningen av sina ärenden.7 I forskning om familjehemsplacerade barns perspektiv på socialtjänsten har man funnit att barnen upplever sig bortglömda och utan adekvata hjälpmedel att bli sedda. Andra undersökningar visar att omhändertagna barn och ungdomar ofta uttrycker upplevelser av vanmakt, utsatthet och ensamhet. Barnen görs inte delaktiga i processen, utan lämnas utanför beslut och diskussioner som rör dem personligen.s. 4

2.Den omfattande kritiken är ett uttryck för att samhället inte lyckats leva upp till sitt ansvar att tillgodose familjehemsplacerade barns bästa i tillräcklig utsträckning. Barn och unga i samhällsvård riskerar att få uppleva bristande omsorg och respekt under placeringen. De samhälleliga insatserna verkar inte kunna tillgodose de krav på trygghet och en god vård som lagen stadgar. Detta är givetvis nedslående och alarmerande. Barn som redan befinner sig i ett ytterst utsatt läge genom sin avsaknad av trygghet i hemmet riskerar att utsättas för ytterligare kränkningar i det offentligas regi.s. 4

3.Samtidigt är det givetvis så att många placeringar faller väl ut och uppfylDessa forskningsresultat kommer att beskrivas och behandlas vidare i kap. 4-6. Se till exempel pressmeddelande från Socialdepartementet den 21 juni 2004, Tillsynen måste bli bättre, http://regeringen.se/sb/d/3970/a/26368. Behovet av förstärkt tillsyn har framhållits länge, se till exempel Socialstyrelsens SoS-rapport 1990:4 samt Riksdagens revisorer, Förslag 2002/03:RR8 till riksdagen angående familjehemsvården samt socialutskottets betänkande 2002/03:SoUIO. Det pågår statliga utredningsarbeten rörande tillsynsverksamheten inom socialtjänsten, se Direktiv 2004: 178, En stärkt och tydligare tillsyn inom socialtjänstens område. Se till exempel Socialstyrelsen, Social tillsyn 2003. Resultat av länsstyrelsernas tillsyn, SoS-rapport 1995:21 och SoS-rapport 1996: 19. Riksdagens revisorer, Rapport 2001/02: 16, Familjehemsvården, JO 1986/87 s. 138, Cederborg, Ann-Christin, Barnintervjuer. Vägledning vid utredningsarbete, 2000, SOU 2000:77, s. 65 ff. Se bl.a. Vinnerljung, Bo, Svensk forskning om fosterbarnsvård, 1996, s. 154. Exempelvis har Cederborg i en undersökning intervjuat barn som varit omhändertagna med stöd av LVU under 1990-talet. Studien pekar på att kontakten med barnen varit bristfällig under placeringstiden. Se Cederborg, 2000. 18s. 4

Inledning

1.ler syftet med den sociala lagstiftningen på området om god vård och tillfredsställande uppväxtvillkor. Variationerna verkar emellertid vara betydande, vilket är problematiskt. Offentligrättslig lagstiftning bygger på tankar om likabehandling, opartiskhet och saklighet. Det är otillfredsställande om det föreligger stora skillnader, som saknar saklig grund, i tillämpningen av den materiella eller formella rätten. Genom en kartläggning av den rättsliga reglering som styr den tid som barnet är familjehemsplacerat finns möjlighet att närmare undersöka i vad mån dessa "fluktuationer" är resultatet av bristande, eller på annat sätt otillräcklig, reglering. Ett regelverks utformning rörande beslutsfattande i frågor som rör den enskildes förhållande till det allmänna är centralt om man skall uppnå ett gott rättsskydd. Förutsättningarna för ett lyckat utfall av en placering bör rimligen vara större om de juridiska förhållandena omkringfamiljehemsföräldrarnas mandat är klara. Vilken inverkan har den nuvarande rättsliga regleringen på det familjehemsplacerade barnets tillvaro? Kan en förändring av denna inverka positivt på barnet och i vilka avseenden skall den i så fall förändras?s. 5

Barns, föräldrars eller samhällets rätt?

1.En studie av den rättsliga ställningen för familjehemsplacerade barn synliggör inte bara allmänna frågor rörande barnets rättssäkerhet i offentlig omsorg. Den aktualiserar vidare den betydelsefulla frågan vems rätt som skall ha företräde vid intressekonflikter mellan den unga, föräldrarna och företrädare för den sociala barnavården.s. 5

2.Det familjehemsplacerade barnets tillvaro styrs av ett antal privata, offentliga och "halvoffentliga" aktörer. Till de privata aktörerna hör barnets vårdnadshavare, med varierande befogenheter att bestämma över barnet beroende på vårdformen och barnets vårdbehov. Barnets sociala nätverk i övrigt, såsom föräldrar som inte är vårdnadshavare, syskon, mor-och farföräldrar samt vänner har däremot vanligen inga rättsliga medel att styra barnets tillvaro. Offentliga aktörer är socialnämnden, den enskilde handläggaren och (i vissa fall) domstolen. Skyldigheten eller befogenheten att agera å barnets vägnar styrs av flera lagar och beror på det enskilda beslutets art. Andra offentliga aktörer i vissa frågor är myndigheter som ansvarar för barnets skolgång, hälso-och sjukvård, övrig omsorg med flera. Familjehemmet kan närmast benämnas som en halvojfentlig aktör, en privat familj med särskilda befogenheter respektive skyldigheter, ofta tillkomna genom ett uppdragsavtal som slutits med socialnämnden i varje enskilt fall. s. 5

°

1.Familjehemsuppdrag kan i vissa fall uppkomma på annat sätt, till exempel genom en privat organisation som säljer familjehemsvård till socialtjänsten, där organisationen själv arvoderar familjehemmet. Se vidare om detta i kap. 2.3.s. 5

19

Inledning

1.Denna samling aktörer skall samverka, tillsammans med barnet, i frågor som rör den unga personligen under familjehemsvistelsen. Sådana beslut kan röra frågor såsom vilket familjehem den unga skall vistas i, vilken vård som skall ges den unga, vilka skolmässiga behov som skall tillgodoses och vilket umgänge den unga skall ha med vårdnadshavaren eller annan person. En återkommande fråga är också om vården skall fortgå eller upphöra.s. 6

2.Intressekonflikter kan därmed uppstå mellan barnet och föräldrarna, barnet och handläggaren/familjehemsföräldrarna samt mellan föräldrarna och handläggaren/familjehemsföräldrarna. Föräldrarätten har av tradition varit stark i såväl nationell som internationell lagstiftning.Det innebär att vid en intressekonflikt mellan barnet och föräldrarna så har vanligen den ungas intressen fått vika. Under de senaste decennierna har emellertid lagstiftaren sökt stärka barnets rättigheter inom flera rättsområden, däribland socialrätten. Begrepp såsom barnets bästa och barnets vilja har införts i den socialrättsliga lagstiftningen och barns rättsskydd har stärkts genom den förvalrnings-och förvaltningsprocessuella lagstiftningen, i handläggning av beslut och mål som rör barn i myndigheter och domstolarSyftet har varit att stärka barnets roll som subjekt i ärenden som rör den unge personligen. Fråga är emellertid i vad mån föräldrarätten har fått vika för att ge plats för barnets rätt i den praktiska tillämpningen. Undersökningar visar aft barns rättsskydd trots allt är mycket begränsat. Begreppet barnets bästa har förvisso blivit ett honnörsord inom alla rättsområden som rör barn, men frågan kvarstår om detta egentligen har stärkt barnets rättsskydd i praktiken? Utan att här svara på denna fråga kan man i alla fall konstatera att konflikten mellan olika intressen för barn och vuxna kvarstår. Genom att studera i vilka situationer som dessa konflikter kan uppkomma och hur konflikterna behandlas i lagstiftningen och rättstillämpningen kan man fa viss ökad förståelse för vilka förutsättningar som barn har att agera i praktiken, och i vad mån unga människors rättsskydd i övrigt har stärkts genom de senaste årens lagändringar. s. 6

3.Singer, s. 527 samt Van Bueren, s. 72.s. 6

4.1 kap. 2 § SoL, 3 kap. 5 § andra stycket samma lag samt 1 § LVU.s. 6

5.Se exempelvis 33 och 36 §§ LVU.s. 6

6.Se Mattsson, Titti, Barnet och rättsprocessen. Rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi i samband med beslut om tvångsvård, 2002, Rejmer, Annika, En rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa, 2003 och Dahlstrand, Lotta, Barns deltagande i familjerättsliga processer, 2004. Jfr Hollander, Omhändertagande av barn. En studie av barnavårdsmål vid förvaltningsdomstolarna åren 1974, 1977 och 1982, 1985.s. 6

7.Den praktiska tillämpningen av gällande regelverk (länsstyrelser samt kammarrätter) kommer att studeras särskilt i föreliggande projekt och publiceras i artikelform.s. 6

20

Inledning

1.Familjehemsplaceringar är en intressant utgångspunkt för en problemundersökning om barnets rätt kontra förälderns rätt. Dylika konflikter barn-vuxna förekommer förvisso även i "vanliga" hemförhållanden, men vid familjehemsplaceringar legitimeras bådas intressen genom att stat och kommun är direkt inkopplade i och ansvariga för placeringarna. När samhället har "tagit över" föräldraansvaret måste konflikterna synliggöras och lösas på ett mer formellt och offentligt sätt än vad som sker i andra hem. Idag har vi ett tämligen oreglerat område, där kommunerna själva sätter normen för familjehemsplacerade barns liv i fråga om skolgång, fritid och handlingsutrymme i övrigt. De konflikter som inte har lösts normativt beslutas i stället i varje enskilt fall av behörig beslutsfattare. I den mån det föreligger en konflikt mellan förälderns och barnets intressen synliggörs hur den offentliga makten, i form av socialtjänsthandläggaren eller familjehemsföräldern, i vissa fall kan ta ställning i denna konflikt. I en del fall begränsar eller övertar den sociala myndigheten förälderns bestämmanderätt (generellt sett vid tvångsvård). I andra fall får socialtjänstens uppfattning vika för vårdnadshavarens vilja (ofta i fråga om frivillig vård). Den ungas autonomi är tydlig efter att hon eller han har fyllt 15 år. En studie av olika typer av beslut rörande det familjehemsplacerade barnet ger viss inblick i ungas ställning inom såväl den offentliga sfåren (barn-myndighet) som den privata (barn-förälder). Det ger möjlighet att skönja i vilken utsträckning barnet blir betraktad som ett subjekt, och den som den svenska regleringen av den sociala barnavården riktar sig till.s. 7

Barnet som subjekt och aktör

Ett barnperspektiv

1.Undersökningen av barns och ungas rättsliga ställning i familjehem kommer att ha det enskilda barnet som utgångspunkt. Ett väsentligt internationellt dokument för en undersökning av barns rättsliga ställning i samhällelig kontext utgör FN:s konvention om barnets rättigheter. Utgångspunkten i detta dokument är att barnet skall respekteras som ett subjekt med egna behov och intressen, med därtill hörande rättigheter. I inledningen till konventionen betonas alla människors lika värde och deras lika och oförytterliga rättigheter. Vidare förklaras att barn skall tillerkännas de rättigheter som tillkommer människor enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Därutöver, menar man, har barn specifika rättigheter som behöver stadfästas i ett särskilt dokument. Beroende på det enskilda barnets situation kan olika artiklar aktualiseras. Medan vissa artiklar uttrycker allmänna tankar om familjen som den grundläggande uppväxtmiljön för barnet och barnets särskilda behov av omvårdnad och stöd under sin upp-s. 7

21

Inledning

1.växt, inrymmer andra artiklar särskilda situationer såsom skyddsbehov för utsatta barn.s. 8

2.I konventionen uttrycks bland annat krav på att barnets bästa skalls. 8

komma i främsta rummet (art. 3), att barnet får möjlighet att uttrycka sina

1.åsikter i alla frågor som rör barnet och att dessa åsikter beaktas i förhållandes. 8

till ålder och mognad (art. 12), att uppföljning och tillsyn sker (art. 25), att

1.barnets rätt till hälso-och sjukvård (art. 24) respektive utbildning (art. 28) säkerställs, att barnet får särskilt skydd och bistånd under placeringstidens. 8

(art. 20) och att hänsyn tas till behovet av kontinuitet i barnets uppfostran

1.och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund vid val av familjehem (art. 20).s. 8

2.Konventionen har ratificerats av Sverige och gäller i folkrättslig bemärkelse sedan 1990 för Sveriges vidkommande. Den har inte erhållit status av lag i rättslig mening i Sverige, men har däremot fått ett betydande värde på andra sätt för den svenska rättstillämpningen. För det första har konventionen transformerats in i svensk lagstiftning på många områden. Flera bestämmelser har tillförts svensk lag i syfte att få regelverket att överensstämma med konventionstexten. Därmed anses svensk lagstiftning som rör barn idag överensstämma med konventionen. De införda bestämmelserna bör, om inget annat framgår av de svenska förarbeten, tolkas utifrån den förståelse som konventionen och dess förarbeten (travaux preparatoires) ger uttryck för.s. 8

3.För det andra har Sverige kommit att tillskriva sådana internationella rättskällor som ger uttryck för generella principer om mänskliga rättigheter ökad vikt vid fastställandet av gällande rätt. Detta uttrycks inte minst genom inkorporeringen av Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, Europakonventionen. Denna konvention är numera svensk lag. Det är dessutom numera allmänt accepterat att Europakonventionen i tolkningsfrågor som rör barnrättsliga spörsmål tar hänsyn till relevanta artiklar i FN:s konvention om barnets rättigheter.Även om FN:s konvention om barnets rättigheter inte har samma rättskällevärde som Europakonventionen spelar den en viktig funktion som colkningsfaktor för densamma. Slutligen utgör konventionen ett politiskt riktmärke vid lagstiftningsarbete och som måldokument i barnfrågor i stat och kommuner.s. 8

4.Genom att ha konventionen som utgångspunkt för undersökningen av familjehemsplacerade barn tydliggörs vikten av respekt för barnet som ett 22s. 8

Inledning

1.subjekt och som bärare av en mängd rättigheter. Detta framgår av barnkommittens betänkande i samband med genomgången av den svenska rättens förenlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. Där fast-s. 9

slås att "barnkonventionen kan sägas utgöra vår tids samhälleliga barnperspek-

1.tiv eftersom den uttrycker världssamfundets syn på barn och ungdomar" (min kursivering).Detta utvecklas vidare på följande sätt:s. 9

2.Konventionens grundsyn; varje barns rätt att utan diskriminering få sina rät-s. 9

3.tigheter respekterade, principen om barnets bästa, vikten att lyssna till barnets. 9

4.och dess rätt till liv och utveckling, formar en hållning till barn på det inter-s. 9

5.nationella planet. Det krav barnkonventionen ställer på världens stater är atts. 9

6.detta förhållningssätt, detta barnperspektiv, skall genomsyra alla beslut soms. 9

7.rör barn. Barnkommittens definition av begreppet barnperspektiv är fortfarande hållbar, även om mycket annat författats om detta begrepp under de senaste tio åren. Enligt denna definition är grundvalen för ett barnperspektiv således respekten för barnet som ett subjekt med fullt människovärde och rätt till integritet. Oavsett sociala, ekonomiska, religiösa eller andra förutsättningar har alla barn samma rätt att bli behandlade med respekt och få samma skydd för sin integritet. Det låter enkelt men har visat sig vara ganska svårt att realisera i många situationer. Min föresats är att undersöka om regelverket kring familjehemsplacerade barn säkerställer dessa barns lika värde och rätt till integritet. Undersökningen kan därmed sägas ha ett barnperspektiv. s. 9

Ett aktörsperspektiv

1.Nära sammankopplat med det barnrättsliga perspektivet är aktörsperspektivet. Ett aktörsperspektiv förutsätter någon form av möjlighet till deltagande. Rätten till deltagande för barn och unga i beslut som berör dem Cantwell, Nigel, The Origins, Development and Significance of the United Nations Convention on the Rights of the Child, i Detrick, Sharon (ed.) The United Nations Convention on the Rights of the Child. A Guide to the "Travaux Preparatoires", 1992, s.29f. sou 1996: 115, s. 38. A.a. Jag är medveten om att begreppet barnperspektiv kan definieras på flera sätt. Inom den samhällvetenskapliga barnforskningen definieras det ofta som att man studerar barn och deras situation på barns egna premisser, såsom att lyssna på barn och att försöka se världen ur barns ögon. Med en sådan definition skulle traditionellt rättsvetenskapliga arbeten inte kunna ha ett barnperspektiv. Jag har istället valt att använda barnkommittens definition av begreppet. Stern, Rebecca, Tankar kring Barnkonventionens artikel 12. Rätten till deltagande, i Hollander, Anna, Nygren, Rolf och Olsen, Lena, red., Barn och rätt: bidrag från forskarkolleger tillägnade Åke Saldeen, 2004, s. 182.s. 9

2.23s. 9

Inledning

1.är klart uttryckt i artikel 12 i. FN:s konvention om barnets rättigheter. Begreppet deltagande associeras vanligen till ord som medverkan, närvaro, intresse m.fl. och att delta innebär att man har del i, engagerar sig i, medverkar, drar sitt strå till stacken eller ha sin hand med i.Deltagandet kan vara aktivt eller passivt. Utgångspunkten för mitt arbete är att barn i tidig ålder skall betraktas som subjekt med egna kunskaper och erfarenheter. I den mån barn vill delta bör de ges möjlighet till detta, exempelvis genom att få uttrycka sina önskemål. Vidare uppfattar jag det som givet, med hänsyn till människors rätt till lika värde enligt såväl svensk grundlag som internationell reglering om mänskliga rättigheter, att barn har rätt till samma rättssäkerhet och integritetsskydd som vuxna -även om formerna för det kan tillåtas variera beroende på beslutets karaktär samt den ungas ålder och mognad. Det rör till exempel rätten att få information och rätt att på andra sätt medverka passivt. Detta arbete kan därför sägas ha ett aktörsperspektiv.s. 10

2.Både barn-och aktörsperspektivet har som utgångspunkt individens och samhällsmedborgarens handlingsförmåga och lika värde. De har emellertid olika infallsvinklar. Medan barnperspektivet inriktar sig mot subjektet (barn), utgår aktörsperspektivet från subjektets handlingsförmåga och handlingsfrihet. I ett aktörsperspektiv betraktas barnet som en fri individ, där dess handlingsfrihet är i fokus. Denna handlingsfrihet kan enligt lag tillåtas variera beroende på barnets ålder och mognad, men även på faktorer såsom kön, etnicitet, klass, kunskap och egen vilja. Handlingsfriheten är även beroende av de samhälleliga och kulturella mönster och värderingar som barnet lever i.Dessa kan in sin tur skilja sig beroende på vilket samhälle och vilken närmiljö som barnet växer upp i. Ramarna för barnets handlingsfrihet uppställs således av såväl författningar som samhälleliga värderingar och kan tillåtas variera i varje enskild fråga. Eftersom föreliggande arbete är av rättsvetenskaplig natur är min undersökning av naturliga skäl begränsad till det regelverk som styr barnets handlingsfrihet.s. 10

3.Subjektet barn är knutet till barnets existens och inte till hennes eller hans handlingar. En betydande del av barnets uppväxt innebär att vuxna utför handlingar mot barnet och fattar beslut å barnets vägnar. Genom att inte respektera barn som subjekt (utan endast som objekt) vid sådana tillfällen upplever barnet en kränkning. För att uppmärksamma vuxna på barnets rätt att bli behandlad som ett subjekt betonas barnets egenvärde i lagstiftning som rör barnet personligen. Av 6 kapitlet I § föräldrabalken (1949:381), FB framgår att "[B]arn skall behandlas med aktning för sin person och egenart". I I§ LVU stadgas vidare att "[I]nsatserna skall präglass. 10

4.Norstedts, Ord för ord. Svenska synonymer och uttryck, 4:e uppi., 1992, s. 121.s. 10

5.Stern, s. 181 f. 24s. 10

Inledning

1.av respekt för den unges människovärde och integritet". Barnets roll som subjekt innebär således ett förhållningssätt till barnet, där barnet inte baras. 11

är den mottagande individen utan också den som lagen riktar sig till. Att

1.betrakta barnet som ett subjekt innebär bland annat krav på att respektera barnets integritet. Det betyder också krav på att uppfatta barnet som en aktör. Barns aktörskap grundas således på uppfattningen att barnet är ett subjekt. Utan synen på barnet som en egen individ med rättmätiga behov och intressen får aktörsrollen mycket begränsad innebörd.s. 11

En studie av det rättsliga ramverket

5 .1 Metod och material

1.Ett syfte med föreliggande arbete är, som framkommit tidigare, att synliggöra de regler som omgärdar de familjehemsplacerade barnen och utreda reglernas funktion, brister och förtjänster. Genom att försöka systematisera detta regelverk vill jag klarlägga dessa barns rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi. Det innebär att undersökningen är av rättsvetenskaplig karaktär. Jag använder mig i första hand av de traditionella rättskällor som finns att tillgå på området, såsom tillämplig författningstext med tillhörande förarbeten, rättspraxis från Regeringsrätten och Europadomstolen samt nordisk rättsvetenskaplig doktrin inom området. Tillvägagångssättet brukar gå under beteckningen rättsdogmatisk metod.s. 11

2.Att benämna undersökningen en traditionell rättsvetenskaplig undersökning vore emellertid något missvisande. Det finns visserligen en deskriptiv ansats att, som brukligt i dylika arbeten, beskriva de regler som bör gälla och att rekommendera lösningar av rättsliga problem som inte klart kan avläsas av lagtext eller andra traditionella rättskällor. Därutöver finns emellertid en strävan att synliggöra vanliga frågor och diskutera principiella problem som uppkommer i rättstillämpningen samt att ytterligare precisera rådande regelverk. Det senare sker genom att jag kompletterar de traditionella rättskällorna med sådana rättskällor som anses ha lägre värde i rättskällehierarkin, såsom material från tillsyns-och tillämparnivåerna.s. 11

3.Detta är inte ovanligt inom socialrättslig forskning. Den socialrättsliga lagstiftningen kännetecknas av att den uppställer yttre ramar, inom vilka det finns möjlighet att skapa ytterligare regler. Ramlagskaraktären i Sol har medfört ett administrativt, målinriktat beslutsfattande sedan 1980-talet. Tillämpningen och tillsynen av lagregleringen medför ständigt ytterligare regelbildning.Normavvägningar görs på lokal nivå eller i tillsynsbeslut istället för genom riksdags-eller regeringsbeslut. Kommuner skapar i ökads. 11

4.25s. 11

Inledning

1.utsträckning sina egna riktlinjer för handläggning och bedömning av ärenden i sina respektive kommuner. Dylika regler påverkar barnets rättsliga ställning på samma sätt som det traditionella regelverket.s. 12

2.Årligen publiceras ett stort antal JO-fall. Dessa använder jag flitigt för att synliggöra utrymme som lämnats åt ytterligare precisering av rådande regelverk och för att komplettera detsamma. Jag har också inhämtat och använt mig av JO:s opublicerade fall.Dessa kan inte sägas ha samma värde inom rättskällehierarkin som de publicerade fallen, men utgör ett bra underlag för att få inblick i den praktiska tillämpningen av sociallagstiftningen och en förståelse för de problem som kan uppkomma.s. 12

3.Den svenska rättsliga forskningen har hittills inte behandlat familjehemsplacerade barns rättsskydd. Däremot har denna grupp barn varit föremål för omfattande forskningsarbeten och undersökningar inom de samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga disciplinerna. Jag har försökt ta del av huvudlinjerna inom den svenska forskningen på området. Dessa forskningsarbeten, samt Socialstyrelsens rapporter och annat myndighetsmaterial, har utgjort underlag för mig i syfte att få en ökad förståelse av familjehemsplacerade barns tillvaro. Jag utgår i vissa fall från forskningsresultat eller från information i myndighetsrapporter i mina rättsliga diskussioner. Exempelvis har den kritik som framkommer om familjehemsplacerade barns hälsostatus och skolgång i svensk forskningslitteratur fört fram de rättsliga diskussionerna till frågor om rättsstatlig likabehandling och om substantiell rättvisa för alla barn. Med det begränsade syftet att presentera problem som familjehemsplacerade barn och ungdomar kan erfara i dag, så gör jag inga anspråk på att vara fullständig i min presentation av de svenska forskningsresultaten.s. 12

4.Undersökningen av gällande rättsregler för familjehemsplaceringar utgör underlaget för mitt andra syfte, att synliggöra och diskutera barns aktörskap i svensk rätt. Vid presentationen av barns rätt i familjehem framkommer att det finns rättsliga krav på att barn skall ges möjlighet att få delta i processer och situationer som rör dem personligen. Dessa krav stadgas på ett övergripande sätt i FN:s konvention om barnets rättigheter, och återfinns också i den svenska lagstiftningen rörande barnavården samt i den förvaltningsrättsliga regleringen. Lagstiftningen ger således vid han-s. 12

5.JO-ärenden åren 1990-2004.s. 12

6.Inom rättsvetenskaplig forskning har fokus främst legat på den rättsliga process som föregår ett beslut om omhändertagande, se Bramstång, 1964, Hollander, 1985, Appelberg, Göte, Barnet och rätten. En undersökning om barns processrättsliga ställning i omhändertagandemål, vårdnadsmål och vcrkställandemål, Del 2. Bevisning, 1985 samt Mattsson, 2002.s. 12

7.I enstaka fall har jag även använt mig av nordiska och utomnordiska forskningsresultat.s. 12

26

Inledning

1.den att barnet skall betraktas som ett subjekt i tidig ålder, med samma rätt till rättsskydd och integritet som en vuxen person. Vidare finns särskilda rättsliga konstruktioner i lagen för att åstadkomma en rimlig avvägning mellan vad den unga anser och vad vårdnadshavaren eller myndigheten anser är det mest lämpliga för barnet. En sådan är införandet av faktorerna ålder och mognad, vilka syftar till att skapa en successivt ökad möjlighet till deltagande och påverkan. En annan konstruktion är skyldigheten att besluta i enlighet med barnets bästa (vilket inte behöver överensstämma med barnets önskemål). Min avsikt är att synliggöra och diskutera kraven på, samt befintliga och möjliga juridiska former för, barns aktörskap.s. 13

Principernas betydelse för att finna ramverket

1.De rättsliga ramarna inom vilka enskilda beslut inom den sociala barnavården skall fattas innehåller såväl krav på flexibilitet som krav på ett fullgott rättsskydd. (I praktiken krävs därutöver sannolikt en god portion ämneskunskap, initiativförmåga, lyhördhet och iderikedom av den enskilde handläggaren.) Varje barn är unikt och varje fall är unikt. Samtidigt krävs opartiskhet, saklighet och likabehandling av offentliga organ. Kraven på flexibilitet å ena sidan och rättssäkerhet å andra sidan skapar ett visst handlingsutrymme, inom vilket handläggaren ska hålla sig. Flera -förvaltningsrättsliga, socialrättsliga och barnrättsliga principer - skall upprätthålla balansen i detta handlingsutrymme. Med kunskap om med vilka grundläggande principer som ett beslut skall vara förenligt kan socialtjänsten med större trygghet än annars nyttja de möjligheter till flexibilitet som rådande ramlagstiftning ger utrymme för, utan att rättssäkerhetskraven får vika. Utan sådan kunskap är risken stor att beslut fattas på olika sätt i olika kommuner med ett alltför spretigt utfall beroende på vem som är den enskilda handläggaren. Jag kommer därför att lägga viss tonvikt vid principernas betydelse för rättstillämparen i arbetet. Vissa principer är svårare än andra att applicera på det enskilda fallet och kräver särskild diskussion. Det främsta exemplet på detta är principen om barnets bästa. Denna princip kräver insikt i vilken syn på barnets bästa som har, och bör ha, företräde vid beslut som rör det familjehemsplacerade barnet. Vad skalls. 13

styra bedömningen av barnets bästa om barnets intressen står i konflikt

1.med barnets behov? Hur skall barnets uppgifter i ärendet bedömas?I kapitel 3 behandlas vilken syn på barn som bör vara utgångsläget vid besvaJfr Eklund, Hans, FN:s Barnkonvention och barns processuella ställning, i Hollander Anna, Nygren, Rolf och Olsen, Lena (red.), Barn och rätt, 2004, s. 29, där liknande frågeställningar tas upp. Eklund behandlar bland annat dessa frågor i flera måltyper där barns processhandlingar förekommer i ett forskningsprojekt knutet till forskningsprogrammet Barn som aktörer.s. 13

2.27s. 13

Inledning

1.randet av dylika frågor. Här diskuteras några centrala, lagreglerade utgångspunkter vid handläggning och beslut som rör samtliga familjehemsplacerade barn och ungdomar, oavsett vårdform och barnets vårdbehov.s. 14

Några kommentarer rörande avgränsningar och upplägg

1.Familjehemsplaceringar av barn och unga sker till betydande del på grund av förälderns oförmåga att ge barnet en tillfredställande tillvaro i hemmet. De situationer där barnen är i behov av en placering på grund av sitt eget, och inte förälderns beteende, utmynnar ofta i en placering på ett hem för vård eller boende. Detta medför att det finns en viss betoning på miljöfallen i mina diskussioner. Anledningen till detta är alltså att rättspraxis och annat diskussionsmaterial företrädesvis rör dessa fall.s. 14

2.Även om det finns problem med att diskutera hela gruppen familjehemsplacerade barn -förutsättningarna för deras medverkan och inflytande i själva placeringen är givetvis mycket olika -har jag valt att inte göra någon uppdelning i andra åldersgrupper än dem som lagen anger. Enligt SoL och LVU styr 15-årsgränsen barnets möjligheter att påverka utan andras samtycke eller utan andras initiativ. Den unga får härigenom egen rättslig handlingsförmåga och räknas som "myndig" i många frågor. I mina diskussioner återkommer jag till denna, i rättsligt avseende, centrala gräns för bestämmanderätt. I övrigt far läsaren själv fundera över hur barns olika åldrar, mognad, vilja och övriga förmågor kan medföra att vissa frågor är mer aktuella än andra. Exempelvis blir frågan om att fa uttrycka eventuella önskemål vid val av familjehem inte aktuell för riktigt små barn. Däremot kan även ett mycket litet barn ha rätt att få information om vad som kommer att hända henne eller honom.s. 14

3.Jag har valt att presentera frivillig-och tvångsplaceringar parallellt i arbetet. Som framkommit ovan, kan barn familjehemsplaceras dels frivilligt med stöd av SoL dels utan samtycke av vårdnadshavarna och den unge (om hon eller han har fyllt 15 år), då med stöd av LVU. Givetvis skiljer sig förutsättningarna åt på flera sätt för dessa barn. Exempelvis kan barnen ha samtyckt till respektive motsatt sig placeringen formellt om de har fyllt 15 år. Vissa regler gäller dessutom endast tvångsplacerade barn. Ändå har jag valt att presentera reglerna rörande de båda placeringstyperna i ett sammanhang. Anledningarna härtill är flera. För det forsta är flertalet principer och regelverk gemensamma oavsett grunden för familjehemsplaceringen. Grundläggande förvaltningsrättsliga, barnrättsliga och socialrättsliga principer som präglar familjehemsvården skall gälla oavsett vårdbeslutets karaktär. Baslagen för socialtjänstens verksamhet och för familjehemsvården, SoL, med tillhörande förordning är också gemensam oavsett om barnets. 14

4.Vinnerljung, Svensk forskning om fosrerbarnsvård, 1996, s. 31.s. 14

28

Inledning

1.är frivilligplacerat eller tvångsplacerat. För det andra grundas skillnaden i vårdform i huvudsak på de vuxnas inställning i vårdfrågan, inte på barnets egen uppfattning. Vård med stöd av SoL förutsätter till exempel inte barnets samtycke (innan barnet fyllt 15 år). Frivillig vård i lagens mening kan således ske utan barnets samtycke. Tvångsvård kan innebära att barnet ställer sig positiv till en familjehemsplacering, medan vårdnadshavaren motsätter sig vården. I ett barn-och aktörsperspektiv är vårdens utformning av tvångsvård eller frivillig vård därför inte givet den mest centrala utgångspunkten. För det tredje avser jag att undersöka barns krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och gradvis stigande autonomi. Dessa principer skall gälla oavsett om barnet är föremål för tvångsvård eller frivillig vård och lämpar sig därför att diskuteras gemensamt. När regler och rättspraxis för tvångsvård skiljer sig från den frivilliga vården, kommer jag att göra läsaren uppmärksam på detta. Vissa diskussioner inriktas också särskilt på den ena eller den andra vårdformen.s. 15

2.29s. 15

Familjehem. En bakgrunds-

beskrivning

1.Förr kunde mamma säga att min pappa inte var så pålitlig. När hon sas. 2

2.så, blev hennes mun som en gammal hård och torr kringla. Man troddes. 2

3.minst att munnen skulle spricka. Fast sedan blev inte min mamma hellers. 2

4.så värst pålitlig. Jag tycker att mammor och pappor ska vara superpålit-s. 2

5.liga, minst.s. 2

6.Ur Moore, 1998, s. 7.s. 2

.1 Lite statistik

1.Det är inte ovanligt att barn i Sverige har varit familjehemsplacerade någon gång under sin uppväxt. Ungefär 3-4 procent av den svenskfödda vuxna befolkningen har varit placerad i fosterhem eller familjehem under en kortare eller längre period av sin barndom.År 2004 var 15 045 barn familjehemsplacerade för vård med stöd av SoL eller enligt LVU.Ungefär tre fjärdedelar av barnen placerades enligt SoL och en fjärdedel enligt LVU.s. 2

2.Bland de insatser som socialtjänsten tillhandahåller är vård i familjehem en av de mest använda.Det anses allmänt vara den mest naturliga och lämpliga vårdformen för barn och ungdomar som behöver vistas utanför sitt hem. Den nära anknytningen till vuxna som kan vara komplement till de biologiska föräldrarna och den nära kontakt som kan uppstå mellan barnet och familjehemsföräldrarna är faktorer som bidrar till detta synsätt. Det är vanligast att barn placeras i hem hos människor som de inte Vinnerljung, Bo, Hur vanligt är det att ha varit fosterbarn?, Socialvetenskaplig tidskrift 1996, nr 3, s. 175 och Vinnerljung, Bo, Fosterbarn som vuxna, 1996, s. 200. Socialstyrelsen, Barn och unga -insatser år 2004, s. 64. A.a. Denna fördelning mellan tvångsvård och frivillig vård har gällt under flera år. Jfr Socialstyrelsen, Individ-och familjeomsorg. Lägesrapport 2004, s. 31.s. 2

3.Den 1 november 2004 var 77 procent av de Sol-vårdade och 65 procent av de LVUvårdade barnen familjehemsplacerade, se Socialstyrelsen, Barn och unga -insatser år 2004, s.27.s. 2

4.SOSFS 1997: 15, s. 57.s. 2

30

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.känner. Dessa hem går ibland under beteckningen främmande familjehem till skillnad från de placeringar som sker inom ramen för barnets nätverk. De senare kan vara antingen släktinghem (placering hos släktingar) eller andra närståendehem (placering hos andra närstående än släktingar, till exempel en tidigare kontaktfamilj).En särskild typ av familjehem är de så kallade jourhemmen eller beredskapshemmen. Jourhem används som en tillfällig lösning att placera ett barn, vanligen för en akut situation. En placering i jourhem pågår vanligen inte längre än den tid som krävs för att utreda barnets fortsatta vårdbehov och besluta om detta.7 Det är inte heller så ovanligt att som vuxen ha upplåtit sitt hem som ett familjehem någon gång. Enligt föreningen Familjehemmens Riksförbund finns det cirka 8 000 familjehem i Sverige.Av de 2 500 barn som familjehemsplacerades år 2000 hamnade 450 barn, cirka 20 procent, hos släktingar. Därutöver antas det tillkomma ungefär lika stor andel närståendep laceringar. I ett historiskt perspektiv har antalet placerade barn och ungdomar minskat i Sverige under det sista århundradet, för att sedan öka igen under det senaste decenniet. År 1922 fanns 37 000 fosterbarn. År 1950 fanns ungefär 28 000 barn i fosterhem i landet, medan siffran hade sjunkit tills. 13

°

1.10 000 fosterbarn år 1990. Från mitten av 1990-talet har emellertid situationen förändrats och antalet familjehemsplacerade barn har ökat igen. År 2004 var cirka 15 000 barn placerade i familjehem någon gång under året. Det är främst placeringar av tonåringar som utgör den största anledningen till ökningen. Lagstiftningsorgan i Sverige har, generellt sett, sedan länge ansett att familjehemsvården är att föredra som vårdform för barn framför institutionsvård. Familjehemsvården brukar sägas i högre grad tillgodose de principer om normalisering, närhet och frivillighet som den sociala barnaSe Linderot, Sofia, Att placera eller inte placera i släktinghem, det är frågan, s. 12 f. Förutsättningarna för själva placeringen kan avvika en del från en stadigvarande vistelser i familjehem. Även om dessa hem inte kommer att behandlas särskilt i arbetet, kan säkert många frågeställningar i boken vara av intresse även för den läsare som är intresserad av rättsliga aspekter på jourhemsplacerade barns ställning. Det finns två familjehemsföreningar, den ovan nämnda (förkortad FR) och Familjehemsvårdens centralorganisation (FACO). Medlemsantalet beräknas till 1200 respektive 600 medlemmar. Riksdagens revisorer, Rapport 2001/2002:16 Familjehemsvården, s. 40. Riksdagens revisorer, Rapport 2001 /2002: 16, s. 40 f. SOU 1974:7, s. 58 samt Vinnerljung, Bo, Hur vanligt är det att ha varit fosterbarn?, s. 167. Socialstyrelsen, Barn och unga -insatser 2004, s. 64. Socialstyrelsen, Individ-och familjeomsorg. Lägesrapport 2004, s. 32.s. 13

[^13]sou

1.2005:81, s. 29.s. 13

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.vården skall stå för, än vad institutionsvården gör. Det är också en kostnadsmässigt relativt rimlig vårdform för kommunerna; en väsentlig aspekt för kommunerna att beakta inom barn-och ungdomsvården, där kostnaden de senaste åren stigit med cirka en miljard kronorvilket motsvarar en kostnadsökning med över 20 procent.s. 14

Familjehemsverksamheten förr och nu

Före 1900-talet[^17]

1.Inrättningar för föräldralösa eller övergivna barn kan dateras tillbaka redan till medeltiden. I första hand var det kyrkan och religiöst präglade välgörenhetsföreningar och ordnar som tog sig an dessa barn och gav dem nödtorftig försörjning. Det fanns ingen särskild barnverksamhet från början; barn ansågs hjälpbehövande precis som vuxna och hamnade därför på samma fattigvårdsinrättningar som gamla och sjuka. Under 1500-talet överfördes hjälpverksamheten mer och mer till staten. De första ansatserna till en särlagstiftning skedde i 1619 års författning om städernas styrelse och i 1624 års hospitalordning, då begreppet "barnhus" infördes. Vid sidan om hospital skulle varje stad och provins ha ett barnhus med uppgift att ta hand om barn som saknade annan vård. Dessa skulle sköta och tukta barnen fram till 8 års ålder, då de skulle sättas i tjänst eller hantverkslära.s. 14

2.Av ekonomiska skäl fick inte denna lagstiftning någon större genomslagskraft i Sverige. Istället fortgick omhändertagandet i stort sett som tidigare för de utsatta barnen, det vill säga olika former av kringgång mellan byar och gårdar eller fast utackordering om de inte hamnade i fattighus. Först under 1700-talets första hälft tillkom åtskilliga barnhus i olika delar av landet. Förhållandena för utsatta barn fortsatte emellertid att vara mycket dåliga. Barnhusen uppvisade skrämmande höga dödssiffror bland små barn och en dålig social utveckling för de lite äldre barnen. Dessa omständigheter tillsammans med de höga kostnaderna gjorde att många barnhus lades ner. I en Kunglig kungörelse år 1785 utfästes uppmuntran och belöning åt fosterföräldrar som ville ta hand om och uppfostra barnhusbarn. Vissa barnhus fanns emellertid kvar, där Allmänna barnhuset är det mest kända.s. 14

3.Se till exempel Fosterbarnsutredningens analys i betänkandet SOU 197 4: 7, s. 321.s. 14

4.Under perioden 1998 till 2002 steg kosrnaden för barn-och ungdomsvården med cirka en miljard kronor, se Kommunernas räkenskapssammandrag, SCB. Uppgiften hämtad från Sveriges kommuner och landsting, IFO -just nu! Resultatet av en webbenkät, 2003, s. 6.s. 14

5.Socialstyrelsen, Individ-och familjeomsorg. Lägesrapport 2004, s. 35.s. 14

6.Följande avsnitt baseras på uppgifter från SOU 1974:7, s. 55 ff.s. 14

7.Allmänna barnhuset övergick efter hand mer och mer till att placera ut barnen is. 14

32

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.Under 1800-talet utvecklades barnhusen igen, i takt med att barns miserabla förhållanden uppmärksammades mer och mer. Nya kunskaper om hygien och medicin, tillsammans med rehabiliterings-och välgörenhetstankar förändrade barnhusens karaktär i positiv riktning. Målet var numera att skapa mindre barnhus med hemprägel och kontinuitet. Vid mitten av detta århundrade fanns det ett stort intresse för att upprätta barnhus hos många samhälleliga organ och enskilda välgörare och organisationer. Fosterbarnssystemet utvecklades också under 1800-talet. Det var en praktisk lösning för kommunerna: en billig och administrativt enkel vårdform. Nackdelen var emellertid att det saknades medel för tillsyn och kontroll, vilket ledde till svåra missförhållanden för många fosterbarn. Detta ledde mot slutet av 1800-talet till häftiga reaktioner mot fosterbarnens förhållanden i samhället. Med anledning härav tillsattes 1894 en kommitte vars utredning bekräftade missförhållandena. Det visade sig förekomma både fosterbarnsindustri och änglamakeri med höga dödssiffror bland barnen som följd. Det inträffade exempelvis att fosterbarn lämnades ut till personer som inte kunde försörja sig, och därmed användes alltså fosterbarnsersättningen som ett slags fattigunderstöd. Resultatet av 1894 års utredning blev att flera nya lagar rörande barns rättsliga ställning tillkom vid 1902 års riksdag. För första gången bekräftades i lagstiftningen att barn och vuxna skulle behandlas olika och att samhället hade skyldighet att tillse att barn fick uppfostran även utanför skolan.s. 15

1900-talet

1.Århundradet 1900 började med ett erkännande av barns särställning i svensk sociallagstiftning genom 1902 års barnavårdslagar. Där tillkom lagar om fosterbarnsvård, om behandling av minderåriga förbrytare och om uppfostran av vanartade och i sedligt avseende försummade barn. I och med den nya regleringen ansågs barn ha särskilda behov vilka krävde särskilda vårdformer och inrättningar. Under denna tid utvecklades vårdformerna. Observationshem och barnhem för varaktig vård särskiljdes, liksom vård för små respektive lite äldre barn. För ungdomar i åldrarna 15-18 år tillkom bestämmelser om tvångsuppfostran inom ramen för den straffrättsliga lagstiftningen.Domstolar kunde döma ungdomar tills. 15

33

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.tvångsuppfostran på allmän uppfostringsanstalt. Barnavårdslagstiftningens tillämpning i övrigt handhades av barnavårdsnämnder.s. 16

2.Även om det under denna tid tillkom lagar som grundlade principen om samhällets ansvar för utsatta barn och ungdomar var lagarna av begränsad karaktär med avseende på att faktiskt tillhandahålla barnen skydd och stöd. Lagen ( 1902:63) om fosterbarns vård var till exempel starkt begränsad och omfattade endast barn under 7 år. År 1918 tillkom en ny fattigvårdslag2 som innehöll vissa förbättringar för fosterbarnsvården. Barn kunde nu erhålla fattigvård som självständig mottagare genom att familjeförsörjaren fick fattigvård för barnet. Fattigvård kunde också utgå i form av vård utanför föräldrahemmet. Bortauktionering av barn förbjöds och tillsynen över fosterhemsvården skärptes. För verksamheten rörande fosterbarn fanns vanligen en särskild fosteibarnsnämndoch för fattigvården svarade en fattigvårdsstyrelse. Placering av barn i fosterhemsvården kunde enligt gällande lagstiftning, liksom enligt senare barnavårdslagar, ske både på frivillig väg och med tvångsinsatser. År 1922 var antalet understödda barn inom fattigvården över 53 000 barn, varav 70 procent, cirka 37 000 barn, vistades i fosterhem och resterande 30 procent i barnhem eller på andra anstalter. s. 16

3.I och med lagen {1924:361) om samhällets barnavårdpermanentades barnavårdsnämnderna som kommunala organ med social barnavård som huvuduppgift och med vidsträckta uppgifter och befogenheter. Syftet var att harmonisera barnavårdslagstiftningen och organisationen för att förbättra verksamheten. Tillsynen utövades av länsstyrelsen, barnavårdskonsulenter och inspektörer för barnavård. Senare tillkom särskilda regler om ökad tillämplighet av lagen att även innefatta ungdomar mellan 18-21 år i vissa fall, det så kallade ungdomsskyddet. Barnhemmen ändrade beteckning till barnavårdsanstalter och landstingen övertog huvudmannaskapet för dessa i samband med en lagstiftningsreform 1945. lagen (I 902:72 s. 7) innefattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande minderårige.s. 16

4.Lagen (1918:422) om fattigvården.s. 16

5.Alla kommuner hade inte särskilda fosterbarnsnämnder. I sådana kommuner hade andra nämnder hand om fosterbarnsvården, såsom exempelvis hälsovårdsnämnden eller kommunalnämnden. Se Fahlbcrg, Gunnar, Samhället och barnen. Svensk lagstiftning till skydd och stöd för barn och familj, 1984.s. 16

sou

1.1974:7, s. 58.s. 16

2.Denna lag ersatte de tidigare barnavårdslagarna vanarcslagen, fosterbarnslagen och regleringen rörande omplacering av barn i fattigvårdslagen.s. 16

3.Prop. 1924: 150, s. 40 ff.s. 16

4.20 och 21 §§ i 1924 års barnavårdslag.s. 16

5.SFS ( 1934:204). Lagen ändrade samtidigt namn till lagen om samhällets barnavård och ungdomsskydd.s. 16

34

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.I och med 1960 års barnavårdslag2utvecklades den sociala barnavården ytterligare, bland annat med fler typer av barnhem och ungdomsvårdsskolor. Förebyggande insatser skulle, som i tidigare lagar, föregå placering i fosterhem, barnavårdsanstalt eller ungdomsvårdsskola. I den nya lagen gavs emellertid större utrymme än tidigare för de förebyggande åtgärderna. En bedömning och eventuell prövning av åtgärder såsom råd och stöd, förmaning och varning, föreskrifter rörande barnets levnadsförhållanden och övervakning skulle ske innan ett omhändertagande kunde bli aktuellt. Lagen var en produkt av både gammalt och nytt, innehållande såväl likheter med 1924 års lag som moderna ideer om krav på vårdens innehåll och på rättssäkerhet. Barnet betraktades emellertid fortfarande som en del av familjen utan självständig rättslig ställning före 15 års ålder. Föräldrarätten var det självklara synsättet i reglering som rörde barn. Rättssäkerhetstankar gentemot stat och kommun rörde därför främst statens krav på omhändertaganden och utövningen av föräldramyndigheten över det egna barnet. Beslut om tvångsvård ansågs till exempel inte röra barnet självt utan dess föräldrar, fram till 15 års ålder. År 1969 tillsattes den så kallade Fosterbarnskommitten, med uppgift att undersöka fosterbarns-och barnhemsvården. Efter denna kommittes och Socialutredningensarbete lades det i prop. 1979/80: 1 Om socialtjänsten fram förslag att sammanföra de sociala vårdlagarna, däribland barnavårdslagen, och att samordna den kommunala socialvården. Förslaget grundades på tankar om vikten av en totalbild av den enskilda samt respekt för den enskildas integritet och självbestämmande. Socialnämnden skulle ha det primära ansvaret för den sociala välfärden och hjälpa den enskilda utifrån dennas unika behov och förutsättningar. Barn och ungdomar betraktades som en utsatt grupp där socialnämndens ansvar kunde aktualisera särskilda insatser, men där vårdnadshavarens medverkan och samtycke skulle vara en förutsättning för insatser. Propositionen antogs vilket fick till följd att den svenska regleringen rörande den sociala barnavården kom att integreras med övrig social lagstiftning i en socialtjänstlag (1980:620) den 1 januari 1982. Med den nya lagstiftningen infördes bland annat begreppen familjehem och familjehemsplacerade barn. Tanken att ersätta dessa med Lagen (I 960:97) om samhällets vård av barn och ungdom. 26-29 §§ lagen ( 1960:97) om samhällets vård av barn och ungdom . Mattsson, 2002, s. 47.s. 17

sov

1.1956:61, s. 130 . Socialutredningen tillsattes 1968 för att göra en allmän genomgång av den sociallagstiftningen. År 1974 framlade utredningen ett principbetänkande, SOV 1974:39, Socialvården -mål och medel. Tre år senare överlämnade samma utredning sitt slutbetänkande SOV 1977:40, Socialtjänst och socialförsäkringstillägg.s. 17

2.35s. 17

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.de gamla begreppen fosterhem oc~ fosterbarn har emellertid inte vunnit framgång. Idag förekommer istället de olika begreppen parallellt.s. 18

2.En särskild lag, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ( 1980:621) kom att reglera tvångsvården av barn och ungdomar.--Denna lag skulle utgöra ett komplement till socialtjänstlagen genom att möjliggöra insatser utan vårdnadshavarens, och i vissa fall den ungas, samtycke i särskilda situationer. Det grundläggande syftet med den sociala barnavården att tillvarata barnets behov och intressen medförde att tvångsingripanden inte längre kunde ske med samhällsskyddsmotiv, utan endast för barnets vårdbehov. I slutet av 1980-talet föreslog Justitiedepartementet i en promemoriaatt lagen skulle ändras. Detta ledde till att en ny lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) trädde i kraft den 1 juli 1990. Lagen har därefter genomgått vissa förändringar. Särskilt kan påpekas att barnets offentliga biträde har erhållit status som ställföreträdare för barn under 15 år och att begrepp såsom barns integritet och barns bästa har införts i lagtexten.s. 18

2000-talet

1.Sedan den 1 januari 2002 lyder familjehemsplaceringar av barn och ungdomar under en ny socialtjänstlag (2001:453). Vissa materiella förändringar har skett i och med den nya lagen. Socialnämnden har numera en skyldighet att upprätta en vårdplan när barn skall familjehemsplaceras eller på annat sätt vårdas utanför det egna hemmet. En annan ändring, relevant för den sociala barnavården, är att möjligheterna att överklaga socialnämndens beslut rörande bistånd har utvidgats. I den tillhörande förordningen har det vidare införts förtydliganden rörande socialnämndens ansvar för de familjehemsplacerade barnen.s. 18

2.I andra avseenden har den nya lagstiftningen inte inneburit några förändringar för familjehemsvården. Mål och syfte med den gamla socialtjänstlagen kvarstår, liksom flertalet regler som behandlar handläggning av barnavårdsärenden.Liksom sin föregångare betraktas den unga som ett självständigt rättssubjekt från 15 års ålder med rätt till eget integritetsskydd och möjlighet till handlingsfrihet. För de yngre barnen är situatio:_s. 18

3.Inom samhällvetenskaplig forskning stöter man ofta på de gamla begreppen med den motiveringen att dessa termer är smidigare ur textsynpunkt och att de fortfarande är de mest använda begreppen. Jag har emellertid valt att använda samma begrepp som rådande lagstiftning ger vid handen bör användas.s. 18

4.Ds Ju 1989:52. Förslaget låg till grund för prop. 1989/90:28.s. 18

5.Socialtjänstförordningen (2001 :937), SoF.s. 18

6.Samtliga regler som är relevanta vid handläggning och beslut som rör familjehemsplacerade barn kommer att behandlas i följande kapitel. Detta är endast en inledande bakgrund till lagstiftningen i stort.s. 18

36

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.nen annorlunda. Dessa barn kan inte själva agera utan vårdnadshavarens godkännande. Socialtjänsten är också beroende av vårdnadshavares inställning till föreslagna insatser för att uppfylla barnets vårdbehov. Lagen har i detta avseende därmed fortfarande ett tydligt familjeperspektiv, där barnet som individ har begränsat utrymme för delaktighet och medinflytande. Tvångsregleringen har genomgått vissa förändringar under 2000-talet, dock inom ramen för den gamla lagen från 1990, LVU. För att stärka barnperspektivet har begreppet barnets bästa införts i lagen och barnets legala möjligheter att få komma till tals har stärkts. I såväl LVU som Sol har det också införts en bestämmelse som innebär att när ett barn har varit placerat i samma familjehem i tre år skall socialnämnden överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnad med stöd av 6 kapitlet 8 § FB. Lagen har fortfarande inget utpräglat barnperspektiv eller aktörsperspektiv, eftersom rättsligt agerande förutsätter 15-åringens processbehörighet, och rättighetsbegreppet inte har berörts i lagtexten. Däremot har denna lag i högre grad än Sol en fokusering på den unga. Barns status som part i alla LVU-mål, rätten till ställföreträdare för barn under 15 år och kravet att barnets bästa skall vara avgörande för beslut enligt lagen är exempel på detta.s. 19

Förutsättningar för frivillig vård respektive tvångsvård

1.2.2.4.J Allmänt om socialtjänstens ansvar for barn och om dens. 19

2.frivilliga vården Samhällets skyldighet att tillgodose barns välfärd när vårdnadshavarens omsorg inte är tillräcklig framgår dels av den allmänna regleringen om kommunens vistelseansvar i 2 kapitlet 2 § SoL, dels i mer målinriktade bestämmelser rörande unga i 5 kapitlet samma lag. Enligt 5 kapitlet 1 § Sol skall socialnämnden verka för att barn och ungdomar växer upp under goda och trygga förhållanden, främja en allsidig positiv utveckling samt i nära samarbete med barnets hem sörja för att de barn eller ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som vederbörande behöver. Om hänsynen till den ungas bästa motiverar det skall barnet få vård och fostran utanför det egna hemmet. Det är socialnämnden i den kommun där barnet befinner sig när hjälpbehovet uppkommer som är behörig och skyldig att vidta de åtgärder som behövs för att tillgodose barnets skyddsbehov. Denna behörighet och skyldighet består så länge hjälpbehovet kvarstår, oavsett om barnet finns kvar i kommunen eller inte. Först om ärendet flyttas över till en annan socialnämnd upphör ansvaret.Likaså räknas det som ett avslutat ärendes. 19

3.37s. 19

Familjehem. En bakgrundsheskrivning

1.när vård enligt LVU upphör på grund av att den övre åldersgränsen är nådd (18 år för unga placerade med stöd av 2 § LVU och 21 år för unga placerade med stöd av 3 § LVU). Om vederbörande därefter ansöker om andra insatser från socialtjänsten är det den kommun där hon eller han vid tiden för ansökan är stadigvarande bosatt och vistas som är skyldig att bistå denna enligt SoL.s. 20

2.Socialnämndens skyldighet att tillse att den som behöver vistas i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende framgår av 6 kapitlet 1 § SoL.Närmare föreskrifter om de två typerna av hem finns i SoF.Med vård i familjehem avses enligt 3 kapitlet 2 § nämnda förordning ett särskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Oavsett om vården sker frivilligt eller med tvång kan de båda vårdtyperna bli aktuella.s. 20

3.Insatser med stöd av SoL bygger på frivillighet och samtycke från vårdnadshavarna, och om den unga fyllt 15 år, även av den unga själv. Enligt portal paragrafen i 1 kapitlet 1 § SoL skall socialtjänstens verksamhet bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt. Vård med stöd av denna lag kan därför inte ske utan samtycke från berörda personer. Detta gäller givetvis även familjehemsplaceringar. Socialnämnden skall besluta om placering av barnet i ett annat hem först efter samråd med vårdnadshavarna, och den unga om vederbörande har fyllt 15 år. Beslutet om familjehemsplacering sker vanligen som ett biståndsbeslut med stöd av 4 kapitlet 1 § SoL.s. 20

4.Den enskildas självbestämmanderätt är emellertid begränsad i den meningen att hon eller han inte kan bestämma val och utformning av insatser. Det är socialnämnden som bestämmer vårdens utförande, med utgångspunkt i det vårdbehov som finns i det enskilda fallet och med hänsyn till de resurser som finns att tillgå. För de fall där vårdnadshavaren inte samtycker till den vård som nämnden kommer fram till men där denna en annan kommun inte kan vara behörig och skyldig att bevilja den enskilde vård och hjälp om hon eller han vistas i kommunen, se till exempel RÅ 1989 ref. 50 och RÅ 1991 ref. 89.s. 20

5.RÅ 1997 ref. 53. ° fas. 20

6.För att ett barn skall stadigvarande fostran och vårdas i ett annat hem än föräldrarnas eller annan vårdnadshavares krävs socialnämndens medgivande enligt 6 kap. 6 § första stycket. Uran ett dylikt medgivande är det inre tillåter att stadigvarande ra hand om någon annans barn. För ett medgivande krävs ett beslut, tager av socialnämnden, att barnet skall vistas i ert visst familjehem. Ett sådant medgivande skall föregås av en utredning.s. 20

7.I rättskällorna betonas att de båda vårdryperna är olika i grunden. I lagtexten uttrycks skillnaden. Enligt förarbetena är vård i familjehem något helt annat än insrirurionsvård, se prop. 1979/80: 1, s. 326. Vidare har Regeringsrätten understrukit skillnaden i RÅ 1997 ref. 80 (i ett folkbokföringsmål).s. 20

38

Familjehem. En hakgrundsheskrivning

1.vårdform ändå anses nödvändig för att tillgodose barnets vårdbehov kan tvångsvård med stöd av LVU i vissa fall bli aktuellt. 2.2.4.2 Förutsättningar for tvångsvård Socialtjänstens ansvar för barns välfärd kan i vissa fall ta sig uttryck i att vården sker med stöd av tvångslagen LVU. I och med denna lagstiftning har socialnämnden i vissa fall möjlighet att genomföra vård utan samtycke. Tvångsvård skall föregås av en domstolsprövning i länsrätten. Undantaget till denna regel är möjligheten att besluta om omedelbara omhändertaganden. Enligt 6 § LVU får socialnämnden besluta om att tillfälligt omhänderta en person under 20 år om det är sannolikt att barnet behöver beredas tvångsvård och man inte kan avvakta ett domstolsbeslut, med hänsyn till risken för barnets hälsa eller utveckling, eller med hänsyn till att barnavårdsutredningen allvarligt försvåras eller fortsatta åtgärder hindras. Ett sådant beslut skall emellertid underställas domstolen inom en vecka från den dag då beslutet fattades. Om länsrätten efter prövning av beslutet fastställer densamma gäller det omedelbara omhändertagandet i fyra veckor från det att beslutet verkställdes eller när rätten avgör frågan om beredande av tvångsvård enligt 4 § LVU (7-9 §§). Beslut om omedelbara omhändertaganden är dock som sagt ett undantag till huvudregeln att tvångsvård skall föregås av handläggning i domstol. För tvångsvård i andra fall krävs att socialnämnden ansöker om beredande av vård enligt 4 § LVU. För att socialnämnden skall erhålla tvångsbefogenheter av domstolen för beredande av vård med stöd av LVU skall de särskilda förutsättningar som lagen uppställer vara uppfyllda. Den första förutsättningen för ett tvångsingripande är att det förekommer ett missförhållande. Detta missförhållande skall medföra en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Det skall med andra ord föreligga ett vårdbehov. I 2 och 3 §§ LVU framgår vad som skall räknas som ett vårdbehov. Den andra förutsättningen för att ett beslut om tvångsvård skall bli aktuellt är att det saknas samtycke till behövlig vård. Kravet är att det saknas samtycke från minst en vårdnadshavare, eller, om den unga har fyllt 15 år, av denna själv ( 1 § andra stycket). Om samtycke till vård finns skall den i stället ske på frivillig väg. J 2 § LVU behandlas de så kallade miljöfallen, vilka är en informell beteckning för de fall där barn löper en risk att utvecklas ogynnsamt på grund av sin hemmiljö. Enligt nämnda bestämmelse skall vård "beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas". Bestämmelsen gällers. 21

39

Familjehem. En hakgrundsbeskrivning

1.barn under 18 år enligt 1 § andra stycket LVU. Begreppet misshandel har förtydligats i lagtexten för att numera klart uttrycka både psykisk och fysisk misshandel av barnet. Med otillbörligt utnyttjande avser lagstiftaren främst att barnet utnyttjas sexuellt eller i pornografiskt syfte, men det kan också vara fråga om att barnet tvingas utföra tungt kroppsarbete eller att det läggs ett alltför stort ansvar på barnet att ta hand om förälder eller syskon.s. 22

2.Brister i omsorgen är det rekvisit i paragrafen som är vanligast förekommande i domar enligt nämnda paragraf och avser fall där barnet utsätts för vanvård av något slag. Det kan röra sig om brister i mat, kläder, hygien, sjukvård eller att barnet far illa på grund av föräldrars missbruk, psykiska störning eller djupgående konflikter. En frånvarande förälder kan också utgöra brister i omsorgen, liksom att barnet placeras hos annan än föräldern vilket innebär en påtaglig risk för att barnet skadas.Med begreppet annat förhållande i hemmet avser man situationer när den påtagliga risken för skada beror på någon annan än föräldern själv, exempelvis en sambo eller särbo till föräldern. Andra situationer där begreppet kan komma i fråga är när föräldern inte knyter an till barnet eller lever i en sjuklig symbios med barnet.s. 22

3.I förarbetena och av rättspraxis framgår att det inte är tillräckligt att dessa rekvisit föreligger ensamma, utan det skall även föreligga en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Det krävs alltså konkreta omständigheter som talar för en risk för skada.Miljöfallen är tillämpliga för barn som inte har fyllt 18 år enligt 1 § andra stycket.s. 22

4.Beteendefallen behandlas i 3 § LVU. Dessa avser fall där den unga på grund av sitt eget beteende löper risk att skada sin hälsa och utveckling. Enligt bestämmelsen skall vård "beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende". Bestämmelsen är tillämplig främst på äldre barn. Fokus skall vara den ungas vårdbehov på grund av hennes eller hans beteende; eventuella aspekter som kan röra samhällsskydd för andra är ovidkommande i detta sammanhang. Bestämmelsen anger samhällets skyldighet att företa korrigerande åtgärder för att säkra den ungas egen hälsa och utveckling.s. 22

5.Som beroendeframkallande medel avses enligt förarbetena alkohol, narkotika, därmed jämförbara tekniska preparat (som thinner) och missbruk av mediciner. För bestämmandet om det föreligger ett missbruk skall man i varje enskilt fall beakta den ungas ålder, missbruksmedel, missbruketss. 22

6.Prop. 1989/90:28, s. 107.s. 22

7.A.a.s. 22

8.A.a., s. I 08.s. 22

9.Prop. 1989/90:28, s. 108, RÅ 1995 ref. 39, RÅ 1995 ref. 64, RÅ 1995 ref. 46.s. 22

10.Prop. 1979/80: 1 Del A, s. 582 f.s. 22

40

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.omfattning och andra omständigheter som kan vara relevanta.Begreppet brottslig verksamhet avser en omfattande brottslig bana som kan sägas skada den ungas hälsa eller utveckling. Enligt rättspraxis är tre inbrottsstölder inte att beteckna som brottslig verksamhet. Lagens uttryck socialt nedbrytande beteende innebär enligt lagförarbetena ett sådant beteende som avviker från samhällets grundläggande normer. Det kan exempelvis handla om att den unga begår enstaka allvarliga brott, prostituerar sig eller vistas i mycket olämpliga miljöer. Innebörden av rekvisitet är inte helt klart, och i brist på rättspraxissom konkretiserar rekvisitet ytterligare används det sannolikt i ganska skilda sammanhang.s. 23

2.Precis som i 2 § kräver beteendefallsparagrafen dessutom att det föreligger en påtaglig risk för den ungas hälsa och utveckling. Enligt förarbetena till den reviderade lagen betonas att ingripanden skall komma till stånd i ett så pass tidigt skede att det ännu är möjligt att bryta en destruktiv utveckling hos den unga.Bestämmelsen är i första hand tillämplig på ungdomar under 18 år. Av 1 § tredje stycket LVU framgår emellertid att i fråga om beteendefallen kan tvångsingripande i vissa fall ske om den unga har fyllt 18 men inte 20 år. Det rör sig om situationer när LVU-vård är lämpligare än någon annan vård med hänsyn till den ungas behov och personliga förhållanden och det kan antas att behövlig vård inte kan ges med den ungas samtycke.s. 23

3.Enligt 10 § andra stycket LV U gäller bestämmelserna i Sol och föreskrifterna i 11-20 §§ LVU för vårdens utformning och innehåll. Det är således socialnämnden som bestämmer om vårdens utformning även i fråga om tvångsvård.Reglerna rörande familjehemsvården i Sverige överensstämmer i betydande delar för frivillig vård och tvångsvård. De principer som skall ligga till grund för arbete med utsatta barn, offentlig verksamhet och relationen barn-föräldrar är också tillämpliga för såväl frivilligplacerade som rvångsplacerade barn. Som påpekats i kapitel 1 kommer jag därför att behandla dessa barn gemensamt i min genomgång av familjehemsplacerade barns rättsliga ställning. I den mån regler eller rättspraxis avviker gör jag läsaren uppmärksam på detta. Prop. 1979/80: 1 Del A, s. 582 f. A.a., s. 582 samt RÅ 84 2:31. Prop. 1989/90:28, s. 109. Det finns endast två refererade rättsfall från Regeringsrätren som rör rekvisitet, RÅ 84 2:31 samt RÅ 2000 ref. 33. Prop. 1898/90:28, s. 67. För en mer ingående beskrivning och analys av rekvisiten för tvångsvård med stöd av LVU, se Norström, Carl och lhunved, Anders, Nya sociallagarna. Med kommentarer, lagar och författningar som de lyder den 1 januari 2006, 19:e uppi., 2006, s. 247 ff. Se även Mattsson, 2002, s. 69 ff.s. 23

41

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

Överklagande

1.Såsom regelverket är konstruerat idag, har överklaganderätten en särskild betydelse vid tvångsvård. Det är då fråga om möjligheten att ändra beslut rörande myndighetsutövning, vilka omgärdar tvångsvården från dess inledning till dess upphörande. Det kan exempelvis röra ett omplaceringsbeslut, ett umgängesbeslut eller ett beslut om att vården skall fortgå. Därmed är det inte sagt att överklaganderätten till beslut som rör frivillig vård inte kan vara betydelsefull. Även här finns beslut vilka är myndighetsutövning och som underbygger barnets grundläggande villkor. Överklaganderätten är emellertid här av något annorlunda karaktär, eftersom den är viktig för att få till stånd insatser inom den sociala barnavården (medan samma rätt i tvångsvård vanligen rör möjligheten att begränsa socialnämndens insatser). Med andra ord, möjligheten att överklaga beslut som rör frivillig vård innefattar främst möjligheten att överklaga ett avslagsbeslut om vård i ett familjehem eller i annan form.s. 24

2.Innan en familjehemsplacering med stöd av SoL kan komma till stånd krävs vanligen ett beslut om bistånd enligt 4 kapitlet 1 § SoL. Denna paragraf reglerar rätten till bistånd. Enligt bestämmelsen har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller ra dem tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin livsföring. En ansökan om en familjehemsplacering kan givetvis avslås, om socialnämnden uppfattar att det inte föreligger förutsättningar för bistånd. Den enskilda har därmed överklaganderätt i denna fråga enligt 16 kapitlet 3 § SoL. Det mindre barnet kan inte själv överklaga ett avslag, men en 15-årig person (eller äldre) som sökt bistånd om familjehemsplacering kan ra saken prövad i länsrätten enligt denna bestämmelse. Även om det är vårdnadshavarna (och inte den unga själv) som ansökt om bistånd för familjehemsplaceringen av barnet bör den processbehörige unga kunna överklaga ett avslags beslut i denna fråga. Enligt 22 § förvaltningslagen ( 1986:223, FL) rar ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått denna emot och beslutet kan överklagas.s. 24

3.För det mindre barnet är det ställföreträdaren, vårdnadshavaren, som får ta ställning till beslutet om ett överklagande av ett myndighetsbeslut skall ske. Det saknas å ena sidan möjligheter till rättshjälp men det ställs å andra sidan inga kvalitetskrav på överklagandet. Genom domstolens allmänna utredningsskyldighet, som stadgas i 8 § förvaltningsprocesslagen (1972:291, förkortad FPL), skall den enskildas rätt tillgodoses främst genom en eventuell begäran om muntlig eller skriftlig komplettering och möjligheter att begära muntlig förhandling.s. 24

4.I fråga om tvångsvård framgår det av 41 § första stycket LVU vilka beslut av socialnämnden som går att överklaga. Enligt bestämmelsen kan följande nämndbeslut rörande en familjehemsplacering överklagas som förvaltningsbesvär med lämplighetsprövning i länsrätten: 42s. 24

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.a) beslut om var vården av den unga skall inledas eller beslut om att flytta den unga från det familjehem där hon eller han vistas, b) beslut ifråga om fortsatt vård, c) beslut om begränsningar i umgänget enligt 14 § LVU eller beslut om att den ungas vistelseort inte skall röjas, d) beslut rörande Ayttningsförbud samt om begränsningar i umgänget enligt 31 § i samband med beslut om Ayttningsförbud. I bestämmelsens andra stycke framgår det att andra beslut enligt nämnda lag som rör det familjehemsplacerade barnet inte kan överklagas.s. 25

2.Regeln i 41 § LVU har visat sig kunna ge upphov till vissa oklarheter rörande huruvida alla placeringsbeslut är överklagbara. I doktrin och i vissa JO-fall har man diskuterat ifall ett socialnämndsbeslut om placering av ett barn efter ett domstolsbeslut om omedelbart omhändertagande skulle vara överklagbart. I 41 § LVU föreskrivs inget särskilt om placeringsbeslut vid omedelbara omhändertaganden, vilket har lett till den uppfattningen att dessa därför inte skulle vara överklagbara.I senare JO-uttalanden förkastas denna uppfattning.JO Lavin anför att bara för att det inte framgår särskilt att placeringsbeslut med anledning av ett omedelbart omhändertagandebeslut skulle vara överklagbara innebär det inte att så inte skulle vara fallet. Nämnda bestämmelse i LVU föreskriver ingen begränsning av vilka placeringsbeslut som skulle vara överklagbara. Placeringsbeslut -oavsett typ -skulle därmed genomgående vara överklagbara. Denna uppfattning som numera uttrycks av JO har även stöd av tidigare lagstiftning och tillhörande förarbeten.Det är också enligt min mening den mest rimliga förståelsen av nämnda överklaganderegel, inte minst med beaktande av den enskildes rätt att kunna överklaga myndighetsbeslut som rör civila rättigheter enligt artikel b i Europakonventionen. Socialstyrelsen har också uttryckt uppfattningen i sitt allmänna råd om LVU-vård att överklaganderätten skall innefatta placeringsbeslut vid omedelbara omhändertaganden. Regeln i 41 § första stycket LVU bör således sammantaget sett inte förstås på annat sätt än att samtliga formella placeringsbeslut av socialnämnden är överklagbara. Bramstång, Gunnar, 1985, s. 335, JO 1994/95 s. 356 samt JO 1984/85 s. 178. JO dnr 2446-1996. JO hänvisar bland annat till Ragnemalm, Hans, Förvaltningsbesluts överklagbarhet, 1970, s. 182 ff. En regel om överklagandemöjligheter fanns i 1980 års socialtjänstlag. I dess förarbeten framgår efter vissa diskussioner av lagrådet om bestämmelsens innebörd ävens. 25

att alla socialnämnds placeringsbeslut skulle fa överklagas, prop. 1979/80: 1, om social-

1.tjänsten del B, s. 384 f. SOSFS 1997:15,s.61.s. 25

43

Familjehem. En bakgrundsheskrivning

1.Det kan påpekas att det är väsentligt ur rättssäkerhetssynpunkt att socialnämnden i sitt beslutsprotokoll förklarar att beslutet är överklagbart, när frågan avser en sakfråga som kan överklagas. I annat fall fråntas den enskilde möjligheten att få en rättslig prövning i domstol. I praktiken verkar detta vara ett problem i vissa kommuner. I flera JO-fall påpekas just brister vad gäller att uppmärksamma parterna på möjligheten att överklaga nämndens beslut och brister i skyldigheten att ange en överklagandehänvisning i beslutet.s. 26

2.Ett typiskt sådant fall är JO dnr 458-1998. Föräldern till ett familjehemsplacerat barn hade begärt att sonen skulle flyttas till morföräldrarna. Med anledning härav hade socialnämnden företagit en utredning och fattat beslut om att pojken skulle vistas viss tid hos morföräldrarna och viss tid i det ursprungliga familjehemmet. Ingen överklagandehänvisning fanns i beslutet. JO påpekar att beslutet innebar att förälderns begäran delvis avslogs. Beslutet var vidare sådant att det var överklagbart enligt 41 § första stycket punkt 1 LVU. Nämnden hade således gjort fel som inte uppmärksammat föräldern på möjligheten att överklaga beslutet.s. 26

3.Det åligger således socialnämnden att ta ställning till om varje enskilt beslut som fattas går att överklaga eller inte. Detta konstaterande bör framgå av beslutet. På det sättet undviks onödiga missförstånd för alla berörda i ärendet.s. 26

4.Överklaganden av socialnämndens beslut skall inges till nämnden. Nämnden skall pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om överklagandet har kommit in för sent skall det som regel avvisas. I annat fall skall nämnden skyndsamt överlämna handlingarna till länsrätten.JO har uttalat att översändande till länsrätten bör ske inom en vecka.Om parten begär inhibition krävs särskild skyndsamhet.s. 26

5.Barns överklaganderätt kan aktualiseras även när länsrätten beslutar i strid med barnets inställning som part i ett LVU-mål. Det kan vara fråga om att barnets ställföreträdare (eller barnet självt om vederbörande har fyllt 15 år) överklagar ett beslut om beredande av tvångsvård enligt I § andra stycket och 2 eller 3 §§ LVU. Det kan även föreligga överklaganderätt för barnet för det fall länsrätten avslår en ansökan om vård enligt LVU. Enligt Regeringsrättens dom den 27 april 2006, mål nr 197-06 är den som biträtt en sådan ansökan klagoberättigad enligt den allmänna bestämmelsen i 33 § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971 :291), FPL. Avs. 26

6.Nämndens prövning skall begränsa sig till frågan om överklagandet har kommit in i rätt tid. Andra formella frågor, såsom om ombudet har en korrekt fullmakt ankommer på länsrätten att pröva. Se JO nr 1446-1998.s. 26

7.23-25 §§ FL.s. 26

8.Se till exempel JO 1995/96 s. 314.s. 26

9.Prop. 1985/86:80, s. 74.s. 26

44

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.nämnda bestämmelse framgår att beslut får överklagas av den som beslutet angår om det har gått henne eller honom emot. Har barnet biträtt socialnämndens ansökan om cvångsvård anses ett avslag av domstolen vara ett negativt beslut för barnet. Barnet kan därmed överklaga en dom som innebär avslag på socialnämndens ansökan om vård.s. 27

Tillsyn

1.Tillsynen över familjehemsvården är inte helt tydlig. Dels råder viss förvirring vad tillsynsbegreppet egentligen innefattar, dels är det oklart om det är fråga om tillsyn av familjehemmen i sig eller socialtjänstens arbete/samarbete med familjehemmen. Den otydliga regleringen avspeglas i verksamheten. En granskning gjord av Riksdagens revisorer visar att den faktiska tillsynen har varit begränsad de senaste tio åren. Granskningen pekar på att de statliga tillsynsmyndigheterna Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsyn huvudsakligen består av individbaserad tillsyn efter anmälan. Den verksamhetsbaserade tillsynen var mycket begränsad. Resultaten visar att 85 procent av de tillfrågade socialtjänstenheterna inte ansåg att de hade någon erfarenhet av att länsstyrelsen företagit någon tillsyn av den familjehemsverksamhet som de ansvarar för. Endast 5 procent av landets socialtjänstenheter hade på eget initiativ kontrollerat familjehemsverksamheten under 2001. Verksamhetsbaserade insatser var således mycket ovanliga. Sociala barn-och ungdomsvårdskommitten har föreslagit att länsstyrelsens tillsyn vad gäller familjehemsvården både tydliggörs och intensifieras. I sitt betänkande föreslår kommitten att länsstyrelserna får ett tydligare uttalat tillsynsuppdrag. Uppdraget skall avse såväl utredning av familjehem som uppföljning av vården.s. 27

2.Den centrala tillsynen är Socialrtyrelsensuppgifc enligt 13 kapitlet 1 § SoL. Enligt förarbeten skall myndigheten följa, leda, och utveckla socialtjänsten genom att ta emot och förmedla kunskaper, redovisa uppfattningar om och påpeka behov av förändringar.Socialstyrelsens instruktioner anger att myndigheten skall vaka över socialtjänsten vad gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildas rättigheter.För att kunna fullfölja sitt uppdrag har myndigheten möjlighet att författa föreskrifter och allmänna råd. På regional nivå finns länsstyreLrerna. Deras tillsynsansvar framgår av 13 kapitlet 2 § SoL. Det är en blandad samling uppgifter som denna paragraf anger, alltifrån att informera och ge allmänheten råd till att biträda socialnämnderna i frågor som rör den sociala verksamheten, samt att följa Riksdagens revisorer, Rapport 2001/02: 16, s. 78 och Riksdagens revisorer, Förslag 2002/03:RR8, s. 15 f.s. 27

[^63]sou

1.2005:81. Prop. 1979/80:l, s. 454 samt prop. 2000/01:80, s. 97. 2 § p. 2 Förordning ( 1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen.s. 27

45

1.Familjehem. En bakgrundsheskrivning socialnämndernas tillämpning av lagen. Den sistnämnda funktionen är det som ostridigt kan betecknas som tillsyn. Däremot kan uppgiften att informera allmänheten upplevas som en perifer uppgift för ett tillsynsorgan. Den oklara formuleringen av länsstyrelsens tillsynsansvar har uppmärksammats av Tillsynsutredningen. Utredningen påpekar att det inte är klarlagt om det i den sociala tillsynen egentligen ingår rådgivning och allmän överblick eller om bestämmelsen skall tolkas så att myndigheten har dessa uppgifter "utöver" den granskande tillsynen. Rådgivningsfunktionen kan ses som en förebyggande tillsynsfunktion. s. 28

2.Socialstyrelsen skall inte styra hur länsstyrelserna skall fullfölja sina tillsynsuppgifter, utan det gör länsstyrelserna självständigt. Däremot har det under senare år utvecklats olika former av samverkan mellan myndigheterna efter uppdrag av regeringen. Syftet är att stärka tillsynen genom fastare former för samverkan mellan central och regional nivå. Det har bland annat medfört att ett nationellt program för den sociala tillsynen har utarbetats. s. 28

3.Länsstyrelsens tillsynsansvar innefattar att bevaka att kommunerna sköter familjehemsvården inom ramen för gällande regelverk. Tillsynsansvaret för de enskilda familjehemmen däremot, vilar inte i första hand på länsstyrelserna, utan på socialtjänsten. Enligt 6 kapitlet I § Sol ansvarar kommunen för att unga som har placerats i ett familjehem får god vård. Däri ingår att socialnämnden skall hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmet och ge stöd till hemmet (5 kapitlet I b § SoF).s. 28

4.JO har också ett tillsynsansvar avseende socialnämndens handlande. Däremot står inte familjehemsföräldrar under JO:s tillsyn och kan således inte granskas av denne.s. 28

5.Behovet av förstärkt tillsyn har påpekats sedan länge.Detta har medfört ett antal utredningsarbeten. En av dem är tillsynsutredningen som nämnts ovan. Därutöver pågår ett statligt utredningsarbete rörande tillsynsverksamheten inom socialtjänsten. En särskild utredare har till uppgift att se över och överväga förändringar i organisationen och ansvarsfördelningen avseende den statliga tillsynen inom socialtjänstens område.s. 28

6.Tillsynsutredningens delbetänkande SOU 2002:14, s. 91 f. Se även slutbetänkandets. 28

sou

1.2004:100.s. 28

2.Riksdagens revisorer, Rapport 2001 /02: 16, s. 21.s. 28

3.Jfr JO 1997/98 s. 325.s. 28

4.Se till exempel Socialstyrelsens SoS-rapport 1990:4 samt Riksdagens revisorer, Förslag 2002/03:RR8. Se även socialutskottets betänkande 2002/03:SoUIO där utskottet påpekar vikten av att genomföra en allmän analys av den sociala barnavården, inklusive tillsynen.s. 28

5.Direktiv 2004: 178.s. 28

46

1.Familjehem. En bakgrundsbeskrivnings. 29

Familjehemsverksamheten i förändring

Allmänt

1.Familjehemmen är ingen statisk företeelse, utan familjehemsvården och dess villkor påverkas av den allmänna samhällsutvecklingen. Efter hand som det svenska samhället i successiv takt förändrats på flera sätt, bland annat ekonomiskt, demografiskt, socialt, kulturellt, har det blivit alltmer tydligt att gamla mallar för familjehemsvården inte längre är givna. Att det är fråga om en problematisk situation visar bland annat den diskussion som förevarit under de två senaste decennierna rörande familjehemsvårdens kvalitet och innehåll. Diskussionen, som särskilt förts av tillsynsorganen )0Socialstyrelsenoch Riksdagens revisorer?.'! visar att familjehemmen alltjämt betraktas som vanliga hem och inte som särskilda vårdresurser i lagstiftares och politikers ögon. Vanliga hem anses i princip vara något självklart, icke-konstlat, som inte behöver utvecklas och förändras i någon större utsträckning; de tillhör den privata, icke-offentliga sfären. Detta har medfört att familjehemmen inte varit föremål för några egentliga reformer under årens lopp.Ny lagstiftning och politiska diskussioner om hur familjehemsvården skall anpassa sig till samhällsförändringarna har varit mycket sparsamt förekommande. JO Tor Sverne redovisade i beslut i december 1985 resultatet av sin granskning Barn i familjehem -en undersökning av hur socialnämnderna fullgör sina uppgifter inom familjehemsvården (JO 1986/87 s. 138). I beslutet lämnade JO allvarlig kritik på socialtjänstens insatser rörande familjehemsvården. Granskningen inriktades på frågor såsom socialnämndens val av familjehem, kontakterna med familjehemmet och ansvaret för att kontakten med de biologiska föräldrarna upprätthölls. Socialstyrelsen fick år 1988 i uppdrag av regeringen att utvärdera socialtjänstens insatser för främst utsatta barn och ungdomar. Uppdraget redovisades bland annat i SoS-rapport 1990:3 och SoS-rapport 1990:4. Resultatet visade på att sociallagarnas intentioner inte fullföljdes på flera punkter. Riksdagens revisorer granskade år I 991 familjehemsvården för barn och ungdom efter uppgifter om att tidigare familjehem -numera privata institutioner -kunnat utnyttja brist på vårdplatser till att avtala med kommuner om höga vårdavgifter. Rapporten visar att socialtjänstens insatser var bristfälliga på såväl lokal, regional som central nivå (Rapport 1991/92:4). En senare rapport understryker att flera problem kvarstår (Rapport 2001/02: 16). Riksdagens revisorers rapport 1991/92:4, s. 17. En följd av den kritik som framförts under senare år är det statliga urredningsarbete rörande den sociala barnavården (Direktiv 2003:76) som påbörjades år 2003 och som två år senare utmynnade i betänkandet SOU 2005:81. Utredningen genomförde en samlad analys av den nuvarande sociala barn-och ungdomsvårdens mål, innehåll och organisation.s. 29

2.47s. 29

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

Förändrade förutsättningar att vara familjehem

1.En förändrad samhällsstruktur, i form av fler förvärvsarbetande kvinnor, växande krav på social och ekonomisk trygghet som arbetstagare och, möjligen, en minskad solidaritetskänsla för utsatta grupper hos den enskilda individen har inneburit ökade svårigheter att upprätthålla familjehemsvården i ursprungligt skick.Det är inte längre självklart att socialtjänsten kan räkna med att kunna bibehålla familjehemmen som den relativt billiga vårdform som det av tradition varit i Sverige.7Under årens lopp har det blivit alltmer mödosamt för kommunerna att rekrytera familjehem.7 En förklaring, bland flera, anses vara att uppdraget att vara familjehem har blivit svårare. Hemmen har ofta en arbetssituation som kräver heltidsengagemang och de får ta emot allt fler vårdkrävande barn och unga, såsom barn med psykiatrisk problematik.Färre familjer idag har möjlighet eller vilja att åta sig denna typ av krävande uppdrag.s. 30

2.Dessa förändrade förutsättningar att vara familjehem och svårigheten att rekrytera familjehem har lett till att kommunerna tvingats att acceptera andra ekonomiska villkor än tidigare.Sveriges kommuner och landsting har sedan år 2003 som rekommendation att arvodet till familjehem bör följa löneucvecklingen i vård-och omsorgsyrken, istället för som tidigare prisbasbeloppet.Kommunernas kostnader för vård i familjehem ökade under åren 1999-2003 med cirka 14 procent. Flertalet kommuner hars. 30

3.För litteratur i ämnet, se Höjer, Ingrid, Fosterfamiljens inre liv, 200 I.s. 30

4.I Socialstyrelsens rapport SoS-rapport 1991 :27 konstateras bland annat att Sverige har haft Nordens lägsta kostnader för familjehemsvård och Nordens högsta för institutionsvård av barn och ungdomar. Uppgiften hämtats från Riksdagens revisorer, Rapport 1991/92:4, s. 14fs. 30

5.Riksdagens revisorer, Rapport 2001/02: 16, s. 51. Det kan jämföras med en undersökning som företogs i samband med Fosterbarnsutredningens arbete i början av 1970talet. Utredningen hade i en kommunenkät frågat om barnavårdsnämnderna under senare år haft svårigheter att rekrytera fosterhem. Cirka nio av tio nämnder ansåg att inga svårigheter förelåg att rekrytera fosterhem för barn upp till skolåldern. För barn 7-11 år förelåg vissa svårigheter för en fjärdedel av alla kommuner. En tredjedel av kommunerna hade däremot stora svårigheter att rekrytera fosterhem för barn över 12 år. SOU 1974:7 s. 103(s. 30

6.Socialstyrelsen, Social tillsyn 2002. Resultat av länsstyrelsernas tillsyn, s. 15. Jfr med en lokal studie, avTjernberg, Ann och Engström, Bo (red.), Det krävs två för en tango!, FoU Våstmanland, Meddelande 2004:3, s. 39. I rapporten utreds situationen för barn och ungdomar med sammansatt social och psykiatrisk problematik som vårdas utanför det egna hemmet. Det konstateras bland annat att en förhållandevis stor del av de undersökta barnen, cirka 43,2 %, vårdades i familjehem. Resten av barnen vårdades i hem för vård eller boende (förkortad HVB-hem) respektive hem för särskild tillsyn (förkortad §12-hem).s. 30

7.Riksdagens revisorer, Rapport 1991 /92:4, s. 60 f.s. 30

8.Sveriges kommuner och landsting, cirkulär 2002:98, 2002: 119 samt 2004:83.s. 30

48

Familjehem. En hakgrundsbeskrivning

1.under det senaste året beslutat om höjda arvoden enligt denna rekommendation. Höjningen av arvodena beräknas inledningsvis stiga i genomsnitt med 20 procent. Detta kan tänkas medföra att den totala kostnadsutvecklingen för familjehemsvården kan förväntas stiga ytterligare de kommande åren.s. 31

2.Svårigheten att hitta familjehem stiger med ökande ålder för barnen. En enkätundersökning som utförts i samband med att riksdagens revisorer undersökt familjehemssituationen visar att socialtjänsten har minst-svårigheter att finna familjehem för barn upp till 6 år. Svårast är det att rekrytera hem till tonåringar och särskilt krävande. barn och unga. Ibland kan familjehemsvård inte ges just på grund a.v svårigheten att finna sådana hem. Enligt nämnda rapport ovan hade det för 35 procent av de undersöka socialtjänstenheterna ibland hänt att man varit tvungen att erbjuda öppenvårdinsatser istället för familjehemsvård just på grund av denna svårighet. 41 procent angav att barn som egentligen skulle ha fått det bäst i familjehem istället hade fått placeras på institution.Bristen på familjehem angavs också vara skäl för att man hos 39 procent av enheterna ibland hade fått göra avsteg från närhetsprincipen och 7 procent av enheterna angav att nästan alltid tvingades göra avkall på denna princip.s. 31

3.En annan successiv förändring är en professionalisering av familjehemsvården. Traditionellt har familjehemmen inte betraktats som särskilda vårdresurser, utan mer som vanliga hem. Det finns emellertid pågående strukturella förändringar som medför att den uppfattningen behöver omvärderas. Det pågår en professionalisering av familjehemsverksamheten, vilken bland annat avspeglar sig i att antalet barn per familjehem ökar. Det blir allt svårare att skilja vad som är ett familjehem respektive ett HVBhem. Familjehemsliknande institutioner uppvisar tydliga drag från båda vårdtyperna. Ofta har de utvecklats till små institutioner från att tidigare har varit familjehem. Det finns också HVB-hem med vanliga familjehem knutna till sig för att kunna erbjuda vård under familj hemsliknande förhållande. Familjerna är vanligen anställda av det företag som innehar HVBtillståndet och har till uppgift att ta emot barn från institutionen.s. 31

4.Socialstyrelsen, Individ-och familjeomsorg. Lägesrapport 2004, s. 36.s. 31

5.Riksdagens revisorer, Rapport 200 I /2002: I 6, s. 48 f. Jfr även Vinnerljung, Bo, Sallnäs, Marie och Oscarsson, Lars, i Dygnsvård för barn och ungdom 1983-1995 -förändring i vårdlandskapet sedan socialtjänstlagens tillkomst, Socionomen 1999, nr 8, s. I ff. I denna artikel framförs också tanken att bristen på familjehem har medfört att kommunerna i ökande grad tvingats välja institutionsvård som en förklaring till att familjehemsvården minskat påtagligt under den undersökta perioden till förmån för en ökning av institutionsvården.s. 31

6.Riksdagens revisorer, Rapport 200 I /2002: I 6, s. 53 f. A.a., s. 55.s. 31

49

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

1.Vidare pågår en utveckling där privata organisationer som säljer familjehemsvård till socialtjänsten blir allt vanligare. Denna utveckling ger utrymme för uppdrag med anställningslika förhållanden för familjehemsföräldrarna. När socialtjänsten har allt svårare att hitta familjehem har tillväxten ökat av den så kallade förstärkta familjehemsvården, vilket innebär att en organisation rekryterar, utreder, arvoderar och sköter kontakten med familjehem genom avtal mellan organisationen och familjehemmet. Det finns numera gott om privata familjehemsförmedlare som kommunerna kan vända sig till om de själva har svårt att hitta lämpliga hem. Förmedlingen kan ske via Internet, där familjehem utannonseras och där kommunerna har möjlighet att själva annonsera efter enskilda hem.s. 32

2.En annan form är så kallade kontrakterade familjehem. Det betyder att det finns ett kontrakt mellan hemmet och kommunen som bygger på större förpliktelser än vid ordinära placeringsavtal. Det förekommer till exempel ofta att det kontrakterade hemmet skall kunna ta emot barn med kort varsel. Familjehemmet kan få ersättning även under tider då de inte har placerade barn i hemmet. s. 32

3.Professionaliseringen tar sig också uttryck i krav på att familjehemsuppdraget likställs med arbete i socialförsäkringsrättslig bemärkelse.Risken för att det kommer att bli svårare att hitta lämpliga familjehem till barn och ungdomar ökar om familjehemsföräldrarna inte kan garanteras en social och ekonomisk trygghet i arbetslivet. Att vara familjehemsförälder ses ofta inte som ett "riktigt arbete" av allmänheten. Som sådan saknar man en yrkesidentitet. Diskussioner rörande familjehemsförälderns socialförsäkringsrättsliga och arbetsrättsliga status har pågått under en längre tid utan att några förändringar ännu har skett.s. 32

4.De förändringar av den sociala sektorn som skett sedan 1990-talet, i form av ökade krav på omorganisation, professionalisering och privatisering har således kommit att påverka även familjehemsvården på olika • sätt. Trenden att marknadsanpassa den sociala barnavården och kostnadseffektivisera verksamheten fortsätter och förändrar därmed successivt det kommunala barnavårdsarbetets olika delar, inklusive familjehemsvården, på gott och ont.s. 32

5.Riksdagens revisorer, Förslag 2002/03:RRS, s. 5.s. 32

6.Riksdagens revisorer, Rapport 2001/2002:16, s.44.s. 32

7.A.a., s. 43.s. 32

8.Riksdagens revisorer, Förslag 2002/03:RRS, s. I 0 ff.s. 32

9.Riksdagens revisor, Rapport 1991/92:4, s. 43 och Rapport 2001/2002:16, s. 72f. 50s. 32

Familjehem. En bakgrundsbeskrivning

Vad innebär detta för det familjehemsplacerade barnet?

1.Dessa successiva förändringar i familjehemsvården har skett, och sker, gradvis, utan någon synlig bakomliggande nationell strategi. Visserligen har det funnits, och finns, en politisk ambition att allmänt sett konkurrensutsätta det sociala arbetsfältet och åstadkomma för ändamålet anpassade omorganisationer. Professionaliseringskravet ligger också i linje med den övriga utveckling som sker i samhället.De successivt ökade möjligheterna för kommunerna att bestämma sin egen arbetsorganisation har utnyttjats av kommunerna och medfört olika strukturer i olika kommuner. En specialiseringstrend i de olika verksamhetsgrenarna har till exempel härigenom kunnat utvecklas.s. 33

2.Riksdagens revisorer har under senare år granskat familjehemsvården och funnit att flera av förändringarna kan vara till nackdel för barnen. Det faktum att antalet barn per familjehem ökar är en sådan nackdel. Den ökade svårigheten att rekrytera familjehem kan försämra kvaliteten på hemmen och, därigenom, också vården. Socialnämnden kan tvingas tänja på kvalitetskravet för att över huvud taget kunna placera barnet. Det är också olyckligt om strukturella förändringar inom vården sker utan motsvarande lagändringar. Det har till exempel uppmärksammats att det är osäkert om länsstyrelserna har ett tillsynsansvar för de organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård till kommunerna. De olika krav som lagtexten uppställer på familjehem respektive hem för vård eller boende kan också ifrågasättas när de båda vårdformerna uppvisa alltmer lika drag. Det är därför rimligt att fråga sig om definitionen på familjehem fortfarande gäller. Kommunens ansvar i förhållande till det enskilda familjehemmets uppdrag blir vidare oklart när företag är mellanpersoner. En väsentlig fråga är hur kommunens ansvar för barnen förhåller sig om de endast tecknar avtal med företagen.s. 33

3.Mot bakgrund av de förändrade förutsättningarna för den sociala barnavården tillsattes i juni 2003 Sociala barn-och ungdomsvårdskommitten med uppgiften att göra en samlad analys av den nuvarande sociala barnoch ungdomsvården. Kommitten redovisade sina resultat med utgångs-s. 33

4.51s. 33

Familjehem. En bakgrundsheskrivning

1.punkt i tre övergripande mål i en nationell handlingsplan.Enligt det första målet skall barn och deras familjer erbjudas tidigt stöd i förebyggande syfte, närmare bestämt åtgärder som barn och ungdomar kan behöva utan att ha behov av skydd. Enligt det andra målet skall barn som behöver insatser från socialnämnden säkerställas kvalificerad utredning och en sammanhållen, kontinuerlig och säker vård som är av god kvalitet och som följs upp. För att uppnå detta föreslår kommitten bland annat att det införs bestämmelser om krav på behandlingsplan i samband med alla utredda och beslutande vård-och behandlingsinsatser samt krav på att socialnämnden skall tillgodose det särskilda behov av stöd som barn som varit familjehemsplacerade kan ha. Kommitten anser också att villkoren för familjehemsföräldrars arbets-och socialförsäkringar bör utredas särskilt och att-Socialstyrelsen ges i uppdrag att utarbeta grundläggande kriterier för bedömning av familjehem i allmänna råd. Enligt kommitten bör vidare länsstyrelsen få ett särskilt tillsynsuppdrag rörande familjehemsvården, med inriktning på utredning av familjehem och uppföljning av familjehemsvården.Enligt det tredje målet som den social barn-och ungdomsvårdskommitten framför skall den sociala barn-och ungdomsvården i större utsträckning än idag och så långt möjligt vila på kunskap och beprövad erfarenhet.s. 34

2.Det är angeläget att de legala förutsättningarna för familjehemsvården utreds och att familjehemsplacerade barn och ungdomars situation uppmärksammas. Dessa barn och ungdomar är en utsatt grupp med stort behov av samhälleligt stöd. Redan här uppkommer frågan om den socialoch förvaltningsrättsliga regleringen ger dessa barn ett tillräckligt rättsligt skydd i vården, samt frågan om de unga ges gradvis stigande möjligheter, i takt med hennes eller hans ökande ålder och mognad, att delta i beslut som rör dem under placeringen. De förändrade förutsättningarna inom familjehemsverksamheten som nämnts i detta avsnitt verkar å ena sidan kunna förstärka barnets utsatthet ytterligare. Å andra sidan har lagstiftaren strävat mot att åstadkomma ett fokus på barnet som subjekt i den sociala barnavården som inte förekommit tidigare. Följande genomgång av de rättsliga principer och lagregler som skall omgärda familjehemsplaceringen syftar till att synliggöra dessa barns rättsskydd idag. Däri ingår att närmare diskutera frågor som uppkommer i och med de förändrade förutsättningarna för familjehemsvården.s. 34

3.sou 2005:81, s. 293 ff. 52s. 34

Några utgångspunkter

vid beslut som rör

familjehemsplacerade barn

1.Jag sa ingenting om att mamma drack. Förresten var det aldrig någons. 3

2.som frågade mig.s. 3

Introduktion

1.Barn, liksom vuxna, har ett grundläggande, lagreglerat rättsskydd vid myndighetskontakt. Den offentligrättsliga regleringen styr en betydelsefull del av människors tillvaro och innefattar till exempel vår grundlagstiftning, FPL och sekretessregleringen. Människor som kommer i kontakt med de sociala myndigheterna berörs även av sociallagstiftningen i form av Sol, LVU med flera lagar. Dessa lagar innehåller, tillsammans med ett internationellt regelverk, ett grundläggande rättsskydd för medborgaren i ärenden och mål som rör den enskildes personliga förhållanden. Däri ingår till exempel regler om saklighet och opartiskhet vid beslutsfattande, rätt till delaktighet, insyn och medinflytande för berörda parter, bestämmelser om tillsyn av beslutande organ samt möjligheter att överklaga beslut. Tillsammans ger dessa regler vid handen krav på rättssäkerhet och integritetsskydd, två principer som jag återkommer till i detta kapitel. Barn är även föremål för viss särreglering i svensk rätt på grund av sin utsatta ställning som rättssubjekt vid kontakter med myndigheter och domstolar. Detta tar sig exempelvis uttryck i särskilda regler om ställföreträdare, särskilda möjligheter att få komma till tals och särskilda prövningsgrunder, såsom att beslut skall vara förenliga med barnets bästa. Sådana bestämmelser återfinns i lagar som Sol, LVU och FB. En grundläggande princip bakom flera av dessa särregler är den gradvis stigande autonomin för barn. Barn skall genom särskilda regelverk tillåtas få medinflytande över sin situation. I vilken utsträckning detta medinflytande skall tillåtas,s. 3

2.53 Några utgångspunkter ... beror på flera faktorer, såsom barnets ålder och ~ognad samt beslutets karaktär. Kraven på barnets gradvis stigande autonomi och barnets rätt till integritetsskydd är väsentligt att utreda för en undersökning med ett barnaktörsperspekciv. I detta kapitel kommer begreppen rättssäkerhet, integritetsskydd och gradvis stigande autonomi att presenteras närmare. Dessa utgör tillsammans tre grundläggande krav vid handläggning av ärenden enligt såväl internationell som svensk rätt.s. 3

3.Förutom •de svenska rättsreglerna har flera internationella regelverk en central funktion för att fastställa barnets rättsliga position. Särskilt märkbar är FN:s konvention om barnets rättigheter, där barns grundläggande rättigheter särregleras och begreppet barnets bästa scadsfåscs. Min föresats är att belysa detta, och andra internationella dokument, där synen på barnei: som subjekt och aktör scadsfåscs, och där familjehemsplacerade barns räc{sliga ställning behandlas. De tre ovan nämnda kraven på rättssäkerhet, integritetsskydd och gradvis stigande autonomi utreds i ett särskilt avsnitt där barns akcörskap vid myndighecskontakc enligt svensk rätt presenteras. Därefter kommer begreppet barnets bästa att behandlas närmare som det rättsliga instrument som skall användas vid proportionalitetsbedömningen för hur vuxnas åsikter om barnets behov skall vägas mot barnets egna intressen i det enskilda fallet.s. 4

Barnet som subjekt och aktör i konventioner

1.om mänskliga rättigheter m.m.s. 4

Allmänt

1.Kunskap om och förståelse för mänskliga rättigheter är centralt såväl för det sociala arbetet som för rättscillämpningen, oavsett om det rör arbete med barn, familjer eller andra utsatta samhällsgrupper.Dels är det fråga om vikten av att hjälpa den enskilde att tillvarata sina grundläggande räccighecer, dels rör det vikten av att se till att man som företrädare för etc offentlige organ med därtill knutna maktbefogenheter inte kränker den enskildes grundläggande rättigheter. Kunskap om de dokument som formulerar de mänskliga rättigheterna är därför betydelsefulle på flera sätt för den som arbetar inom sociale arbete. Här finns en rad olika internationella dokument att beakta, av varierande slag.s. 4

2.Mattsson, 2002, s. 119 ff.s. 4

3.United Nations, Cenrre for Human Rights, har sammanställt ett arbetsmaterial för utbildningar och praktiker inom socialt arbete vars syfte just är att synliggöra kopplingen mellan mänskliga rättigheter och socialt arbete samt att betona vikten av att ha ett mänskligt rättighetspcrspektiv med i det sociala arbetet. Se Human Rights and Social Work. A Manual for Schools of Social Work and thc Social Work Profession, Professional Training Series No. 1, 1994. 54s. 4

4.Några utgångspunkter ...s. 5

5.För det första finns konventioner som har inkorporerats i svensk rätt och därmed har status av svensk lag. Här märks Europakonventionen, vars artiklar och rättstillämpning är centralt för fastställandet av den enskildas mänskliga rättigheter på en rad områden. För det andra föreligger FN:s allmänna dokument om mänskliga rättigheter: FN:s generella deklaration om mänskliga rättigheter från 1948, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, båda från 1966. Dessa dokument uttrycker,grundläggande rättigheter såsom rätten till lika värde, rätten till privatliv och rätten till skydd från otillbörliga ingrepp av staten. För det tredje finns konventioner som rör vissa utsatta gruppers rättigheter, som Sverige utfäst sig att följa (ratificerat). En sådan är FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989, vilken är det mest centrala internatio_nella dokumentet för en undersökning med ett barnaktörsperspektiv.En annan är konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Denna konvention, från 1981, är tillämplig på det kvinnliga könet, oavsett ålder. Ytterligare en konvention är den Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, tillkommen genom Europarådets försorg (men ännu inte ratificerad av Sverige). För det fjärde finns deklarationer, resolutioner, rekommendationer och andra typer av icke bindande dokument som är av intresse i det sociala arbetet, varav flera riktar sig mot familjehemsplacerade barn. Därutöver har Europeiska unionen utarbetat en egen fri-och rättighetskatalog för unionen. Stadgan innehåller 54 artiklar, bland annat en särskild artikel om barns rättigheter, artikel 24. Stadgans tillämplighet är begränsad genom att den enbart rör EU:s egen lagstiftning och verksamhet (artikel 51) och att den inte har bindande verkan för det nationella medlemsstaterna. Försök att införliva stadgan i fördragen och ge stadgan bindande verkan pågår. Än så länge fyller stadgan främst en väsentlig roll att markera gemensamma moraliska, sociala, etiska och kulturella värderingar som grundar den europeiska integrationen, vid sidan av de ekonomiska. I det följande presenteras FN:s konvention om barnets rättigheter, Europakonventionen, den Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, Deklarationen om sociala och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption, samt Europarådets Resolution (77)33 on the Placement of Children och Europarådets Recommendation NoR (87)6 on Foster Families. Se kap. 1.4.s. 5

6.55 Några utgångspunkter ...s. 5

FN:s konvention om barnets rättigheter

Allmänt

1.Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter efter ett beslut i riksdagen i juni 1990 utan att reservera sig på någon punkt.Därmed åtog sig Sverige att tölja konventionens artiklar. Konventionen har därefter utgjort utgångspunkten för ett parlamentariskt utredningsarbete där det gjordes en genomgång av svensk rätt som rör barn.Kommittens betänkande låg sedan till grund för vissa lagändringar.s. 6

2.Efter ett riksdagsbeslut år 1999 tillkom en nationell strategi rörande tillämpningen av konventionen. Strategin innebär att myndigheter, kommuner och landsting skall beakta och tillämpa FN:s konvention om barnets rättigheter i sina respektive verksamheter. Det finns en målsättning att alla beslut som rör barn på något sätt skall präglas av FN:s konvention om barnets rättigheter.I en senare skrivelse från 2004 utvecklas den nationella strategin för att förverkliga konventionen vidare, bland annat genom att följa upp myndigheternas arbete med att integrera ett barnperspektiv i verksamheterna och att vidareutveckla metoder för barns delaktighet och medinflytande. s. 6

3.Konventionen är inriktad på barnet som subjekt och syftar till att synliggöra barns grundläggande rättigheter och uppmärksamma staterna på skyldigheten att tillse att dessa rättigheter och behov tillgodoses. Barnets rättighetslista spänner över ett brett fält, med allt från medborgerliga och politiska rättigheter till ekonomiska, sociala och kulturella sådana. Flera artiklar rör barns utsatthet i olika situationer och barns sårbarhet. I det följande avser jag att behandla ett antal artiklar som jag anser är direkt relevanta för det familjehemsplacerade barnet. Genomgången syftar till att rydliggöra innebörden av respektive artikel och hur den kan vara tillämplig i arbetet med familjehemsplacerade barn.s. 6

4.Prop. 1898/90:107, bet. 1989/90:SoU28.s. 6

5.Regeringen tillsatte år 1996 en kommitte, Barnkommitten, med uppgift att göra en bred översyn av hur svensk lagstiftning och praxis förhöll sig till FN:s konvention om barnets rättigheter.s. 6

[^6]sou

1.1997:116.s. 6

2.Prop. 1997/98:182.s. 6

3.Skr. 2003/04:47.s. 6

56

1.Några utgångspunkter ... 3.2.2.2 Rätt till skydd och bistånd samt rätt till kontinuitet vid placerings. 7

2.utanfor hemmet Artikel 20 riktar sig direkt till det familjehemsplacerade barnet. Av artikeln framgår det offentligas skyldighet att tillgodose barnets behov av skydd, bistånd och annat boende i fall där barnet inte kan bo i sitt ursprungliga hem.s. 7

3.I. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som förs. 7

4.sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall har rätt till skydds. 7

5.och bistånd från statens sida.s. 7

6.2. Konventionsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning säker-s. 7

7.ställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn.s. 7

8.3. Sådan omvårdnad kan bl.a. innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsks. 7

9.rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för om-s. 7

10.vårdnad om barn. [ ... ] Familjehemsplacerade barn är en grupp barn som faller in under artikelns tillämplighet. Vid artikelns tillkomst diskuterades om man inte borde tydliggöra att artikeln omfattade alla barn som blivit föremål för ett beslut om frihetsberövande eller vars föräldrar fråntagits möjligheten att ta hand om dem på grund av ett beslut om frihetsberövande (häkte, fängelse, utvisning etc.). Frågan bordlades eftersom det rådde delade meningar om en sådan formulering skulle exkludera andra barn, och togs sedan inte upp igen.s. 7

11.Av artikeln framgår att staten har ansvar för att ge dessa barn skydd och bistånd. Formerna för och omfattningen av stödåtgärder och andra insatser specificeras inte, förutom att staten skall tillhandahålla alternativ omvårdnad. Därutöver exemplifieras i artikeln vad sådan alternativ omvårdnad kan bestå av. Familjehem ingår i denna exemplifiering. Tanken med att inte närmare specificera boende-och omvårdnadsformerna var enligt förarbetena att man inte ville styra staterna för mycket utan istället låta landets egna lösningar i denna fråga få råda.Däremot kan det av artikeln utläsas att den bästa lösningen anses vara att tillhandahålla barnet ett annat hem. Detta framgår på så sätt att familjehem och adoption nämns inledningsvis och genom att institutionsvården, omnämnd sist, föregås av uttrycket "om nödvändigt".s. 7

12.Sista meningen i artikel 20.3 uttrycker kravet på ett hänsynstagande till barnets bakgrund vid val av placering. Där stadgas att "[D]å lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett Detrick, 1992, s. 298 ff samt Detrick, Sharo11, A Comme11tary 011 the U11ited Nations Convention 011 the Rights of the Child, 1999, s. 333 E Detrick, 1992, s. 298 ff samt Dctrick, 1999, s. 335 Es. 7

13.57 Några utgångspunkter ... barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund". Syftet med denna mening var att försöka konkretisera, ge ett innehåll till, vad som bör vara i linje med barnets bästa i placeringsfrågan, och därmed förenligt med artikel 3. Enligt ett sådant synsätt är det bästa för barnet att få behålla så mycket av sin bakgrund som möjligt i dessa avseenden, så länge det inte är i konflikt med barnets behov eller intressen. Detta innebär enligt Barnkommitten att socialnämnden i första hand bör söka familjehem från samma kulturella bakgrund som barnets. 3.2.2.3 Rätt till umgänge med båda föräldrarna Innan umgängesrätten, som framgår av artikel 9, behandlas bör den inledande punkten som rör åtskiljandet mellan barn och föräldrar i samma artikel kort beskrivas. I artikel 9.1 stadgas att:s. 7

14.Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrars. 8

15.mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställdas. 8

16.rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden,s. 8

17.finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådants. 8

18.beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvårds. 8

19.av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett besluts. 8

20.måste fattas angående barnets vistelseort. Nämnda artikel behandlar åtskiljande av barn och föräldrar, oavsett om det sker efter en civilrättslig överenskommelse eller dom, såsom vid äktenskapsskillnad, eller efter ett beslut om ett administrativt frihetsberövande. Vissa krav uppställs således för att en sådan separation skall vara förenlig med konventionen: beslutet skall fattas av en behörig myndighet, beslutet skall vara överklagbart, det skall finnas stöd för beslutet om åtskiljande i lag och det skall vara en nödvändig åtgärd med hänsyn till barnets bästa.s. 8

21.I artikelns tredje punkt regleras barnets umgängesrätt med föräldrarna. I nämnda artikel framgår följande:s. 8

22.Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från dens. 8

23.ena eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållan-s. 8

24.de till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mots. 8

25.barnets bästa.s. 8

26.Dctrick, 1992, s. 301 f, samt Detrick, 1999, s. 337.s. 8

27.I sin genomgång av hur svensk rätt forhöll sig till FN:s konvention om barnets rättigheter behandlade Barnkommitten bland annat artikel 20 i huvudbetänkandet SOU 1997: I 16. Ovanstående tolkning av hur denna del av artikeln skall förstås presenteras. Man hänvisar där till Hodkin, R. och Newcll P., Implementation Handbook on the UN Convention on the Rights of the Child, 1997.s. 8

58

1.Några utgångspunkter ... Vid tillämpningen av umgängesrätten med föräldrarna vid en familjehemsplacering utgår man från grundtanken att det är bra för barnet att upprätthålla en regelbunden kontakt med sina föräldrar även när de inte kan bo i samma hem. Artikeln behandlar skyldigheten att respektera umgängesrätten; den ålägger i sig inte myndigheter någon aktiv skyldighet att arbeta för att umgänge kommer till stånd. Enligt Barnkommitten skall emellertid artikeln läsas tillsammans med artikel 4, där det framgår att staten har en skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att förverkliga barns rättigheter, och artikel 7 som ger barn rätt att så långt det är möjligt bli omvårdade av sina föräldrar. Då framgår skyldigheten att aktivt sörja för barnets umgängesrätt.s. 9

2.Formerna för och omfattningen av umgänget behandlas inte i artikeln, utan det lämnas till den nationella lagstiftningen och till berörda parter och organ att avgöra i det enskilda fallet. Det är värt att notera att det är fråga om barnets rätt till umgänge, inte tvärtom. Av denna anledning stadgar artikeln att umgänge skall ske endast i den utsträckning det inte strider mot barnets bästa. 3.2.2.4 Rätt till åsiktsfrihet och rätt att bli hörd Artikel 12 uttrycker vikten av barnets åsikter.s. 9

3.1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egnas. 9

4.åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnetss. 9

5.åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.s. 9

6.2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingens. 9

7.direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är för-s. 9

8.enligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols-ochs. 9

9.administrativa förfaranden som rör barnet. Artikeln signalerar deltagande och medinflytande för barnet.Genom artikeln ges barn för det första möjlighet att delta i samband med att beslut som rör barnet skall fattas. Enligt Detrick innebär begreppet att "fritt uttrycka" sina åsikter att barnet ges en rätt att få uttrycka vad hon eller han vill utan att bli avbruten och att barnet kan välja om hon eller han vill uttrycka sina åsikter eller inte.Artikeln avser inte att uppmana barn att prata, utan har som syfte att tillförsäkra barnet möjligheten att få uttrycka sin mening. Rätten att få komma till tals såsom den uttrycks i artikeln innefattar bådes. 9

10.SOU 1997: 116, s. 230 f.s. 9

11.Hammarberg, Thomas, Konventionen om barnets rättigheter, Regeringskansliet, November 2000, s. 14.s. 9

12.Detrick, 1999, s. 128.s. 9

13.Van Bueren, s. 137.s. 9

59

1.Några utgångspunkter ... rätten att få uttrycka sig som ett mål i sig självt och rätten att få uttrycka sin mening som ett medel för att komplettera ett beslutsunderlag.s. 10

2.Rätten att få komma till tals är vittomfattande. Dels är den inte avgränsad i annan bemärkelse än att den gäller i fråga om beslut som rör barnet. Av förarbetena till konventionen framgår att man inledningsvis hade tänkt nedteckna en lista på ämnesområden vilka skulle komma i fråga för artikelns tillämplighet. Denna tanke övergavs sedan och ersattes med begreppet "i alla frågor som rör barnet". Dels omfattar rätten att fa komma till tals de allra flesta barn. Det kan utläsas av artikeln att barn som är i stånd att bilda egna åsikter har rätt att höras. Det finns alltså inga krav på att barn skall kunna uttrycka sina åsikter eller att de tydligt skall kunna formulera sina åsikter. Det är staternas skyldighet att hitta lösningar för att tillgodose de små barnens rätt att få komma till tals.s. 10

3.Artikeln uppställer inga regler för hur barnet skall få komma till tals. Det kan ske genom att barnet självt hörs eller genom att en vuxen person uttrycker barnets intressen. Om en familjehemsförälder framför vad barnet har uttryckt är barnets rätt att få komma till tals enligt artikel 12 därmed tillgodosett. Enligt detta stadgande kan inte barnet kräva att fa uttrycka sina åsikter självt. Detta är en svaghet med artikeln. Jag har i en kvantitativ undersökning av cirka 400 länsrättsdomar rörande beredande av vård med stöd av LVU kunnat konstatera att innehållet i vad barnet har uttryckt kan variera stort beroende på om barnet självt framför sin mening eller om en vuxen representant för barnet formulerar barnets intressen.Mina resultat visar att man inte bör ta för givet att det är oviktigt om barnet självt får yttra sig eller det sker genom annan, vuxen, person. Det är därför av vikt att barnet självt får framföra sin mening när det kan fungera väl för barnet.s. 10

4.Möjligen är en lösning där båda metoderna används, det vill säga där bådes. 10

5.barnet och vuxna får formulera barnets intressen, den bästa.s. 10

6.Artikel 12 stadgar att det inte är tillräckligt att ge barn möjlighet atts. 10

7.uttrycka sina åsikter. Staterna är också skyldiga att beakta vad barnet fram-s. 10

8.för. Det är alltså inte tillräckligt att barn för det första ges möjlighet atts. 10

9.delta i samband med att beslut som rör barnet skall fattas. Det uppställss. 10

10.dessutom, för det andra, krav på medinAytande för barnet. Inflytandet fårs. 10

11.emellertid tillåtas variera beroende på barnets ålder och mognad. Kriteri-s. 10

12.erna ålder och mognad skall tillmätas lika stor betydelse.Det betyders. 10

13.till exempel att åsikter från ett ungt barn som uppnått hög mognad kans. 10

14.tillmätas lika stor betydelse om åsikter som framförs av ett omoget äldres. 10

15.barn. Att fastställa barnets ålder är vanligen oproblematiskt. Svårare är dets. 10

16.Derrick, 1999, s. 128.s. 10

17.Mattsson, 2002, s. 382 ff.s. 10

18.Van Bueren, s. 136.s. 10

60

1.Några utgångspunkter ... däremot att fastställa ett barns mognadsgrad. Artikeln ger ingen lösning på detta problem och försöker inte heller precisera vilka kriterier som bör bestämma ett barns mognadsgrad.s. 11

Rätt till hälso-och sjukvård

1.Av artikel 24.1 framgår barns rätt till hälso-och sjukvård:s. 11

2.Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsas. 11

3.och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efters. 11

4.att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso-s. 11

5.och sjukvård. En god hälso-och sjukvård för alla barn är ett svåruppnått mål för många konventionsstater och man har därför valt att använda ett begrepp som kan medge variationer mellan olika länder. Målet skall vara att alla barn skall få "bästa uppnåeliga hälsa". Barnets hälsa tillåts således påverkas av det enskilda landets möjligheter och resurser. För ett land som Sverige med en av världens främsta hälso-och sjukvård innebär detta mycket höga krav på barns hälsa. Strävan mot en mycket god hälsa gäller alla barn, oavsett om vederbörande är familjehemsplacerat eller ej. Att ge familjehemsplacerade barn sämre hälso-och sjukvård än andra barn vore alltså oförenligt med artikeln.s. 11

Rätt till utbildning

1.Rätten till utbildning regleras i artiklarna 28-29. I artikel 28 framgår staternas skyldighet att förverkliga denna rätt för barn genom bland annat obligatorisk och kostnadsfri grundurbildning som skall vara tillgänglig för alla. Möjligheten att tillgå högre allmän utbildning och yrkesutbildning bör göras tillgänglig för alla genom lämpliga åtgärder, såsom ekonomiskt stöd vid behov. Artikeln skall enligt Barnkommitten läsas tillsammans med artikel 4, som uttrycker att staterna skall genomföra åtgärder "med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser".Artikel 29 anger de mål som ett barns utbildning bör syfta till. Här kan nämnas att utveckla barnets personlighet, anlag och fysiska och psykiska förmåga, att utveckla respekt för sin egen och andras bakgrund och för de mänskliga rättigheterna samt att förebereda barnet för ett ansvarsfullt liv i samhället i en humanistisk anda. Utbildning är en förutsättning för den enskildas och samhällets utveckling samt för förståelsen av de humanistiska värdena och de mänskliga rättigheterna och har därför stort utrymme i konventionen. Tillgängligheten för alla betonas särskilt. Utbildningsmålet kan därmed jämföras med hälsomålet. Det skall inte vara så att vissa barn inte får ta del av den grundSOU 1997:116,s.316.s. 11

61

1.Några utgångspunkter ... läggande rätten till utbildning. För staterna innebär artiklarna om rätten till utbildning att de är skyldiga att tillse att utbildning når alla barn. För dem som arbetar med familjehemsplacerade barn innebär detta krav på att säkerställa dessa barns utbildning i frånvaro av den vårdnadshavare som annars skulle ha gjort det. 3.2.2.7 Rätt till regelbunden tillsyn av vården Det finns en tydlig rätt för familjehemsplacerade barn att få sin vård och omsorg regelbundet prövat i artikel 25.s. 12

2.Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har omhändertagits avs. 12

3.behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiskas. 12

4.eller psykiska hälsa till regelbunden översyn av den behandling som barnet fårs. 12

5.och alla andra omständigheter rörande barnets omhändertagande. Det uppställs vidare vissa riktlinjer för hur staterna skall iaktta denna tillsynsskyldighet i de föreskrifter som stadgar hur staterna skall genomföra sina årliga rapporter. Där framgår det att staterna skall presentera vilka åtgärder som har vidtagits i tillsynsväg. Det uppställs även krav på att staterna i sina rapporter lämnar uppgifter om vilka myndigheter som beslutar i fråga om omvårdnad, skydd och vård av barnet samt vilka omständigheter som beaktas vid val av placering. Dessutom kräver kommitten uppgifter om hur ofta omvårdnaden och vården omprövas samt hur man tillförsäkrar barnet generella rättigheter såsom icke-diskriminering (artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3) och rätten att få komma till tals (artikel 12). Därutöver kräver kommitten statistikuppgifter på omhändertagna barn, såsom antal, kön, nationalitet, typ av omhändertagande, etc.s. 12

Europeiska konventionen angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

1.Europakonventionen gäller sedan den 1 januari 1995 som svensk lag. Dess artiklar med tillhörande rättspraxis har numera en betydelsefull inverkan på den svenska socialtjänsten och arbetet med utsatta barn. Förutsättningarna för barn placerade inom den svenska socialtjänsten har flera gånger behandlats av Europadomstolen. Dessa kommer jag inte att behandla i det här avsnittet. Istället har jag valt att hänvisa till den rättspraxis som uppstått vid tillämpningen av konventionen i samband med redogörelsen av gällande rättsregler, i följande kapitel. Detta eftersom konventionen numera ingår som en väsentlig beståndsdel av den svenska rätten.s. 12

2.Redan här kan det emellertid vara av intresse att behandla den artikeln i Europakonventionen som utgjort den främsta grunden för prövningars. 12

3.UN Doc. CRC/C/58.s. 12

4.SFS 1994:1219.s. 12

62

1.Några utgångspunkter ... rörande familjehemsplacerade barn. Artikel 8 i Europakonventionen har som huvudsakligt syfte att skydda den enskildes privat-och familjeliv mot godtyckliga ingripanden av det allmänna. Bestämmelsen lyder enligt följande: Var och en har rätt till respekt för sitt privat och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet rar inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri-och rättigheter. Bestämmelsen fokuserar på familjen, och inte på de enskilda familjemedlemmarna. Enligt artikeln får det allmänna inte inskränka i familje-och privatlivet annat än i särskilda fall (punkten 2). Till skyddade områden för familjelivet avses föräldrars rätt att ha vårdnaden om sitt barn och föräldrars rätt att utöva umgänge med barnet. Att flytta ett barn från sin familj är förenligt med konventionen endast i de fall där det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle för att skydda barnets intressen. Staternas utrymme för att skydda familjelivet enligt de nationella reglerna är stort på det här området. Endast om det föreligger synnerliga skäl anses staternas grunder för omhändertagande vara utanför den så kallade "margin of appreciation" som medför kritik av domstolen. Genom den omfattande rättspraxis på området som utvecklats genom åren har det också kommit att uppställas krav på att det skall föreligga en relevant och tillräcklig grund. Det uppställs därmed ett proportionalitetskrav av domstolen. Från att ha varit huvudsakligen föräldraorienterad i sin rättspraxis har Kilkelly, Ursula, The Child and the European Convcntion on Human Rights, 1999, s. 263 f. I klara fall av missförhållanden ger domstolen tydligt uttryck för att ett omhändertagande av familjen är förenligt med artikel 8. Ett exempel härpå är när barnet bevisligen har blivit sexuellt utnyttjat av en förälder (No 11630/85 mot Sverige. Andra exempel är fall när barnet har utsatts för misshandel av förälder eller där föräldern inte har skyddat barnet från misshandel. Omhändertagande p.g.a. vanvård av barnet har också ansetts vara förenligt med artikeln. I några rättsfall har omhändertaganden i fall av missförhållanden p.g.a. förälderns missbruk respektive psykisk sjukdom varit relevant och tillräckligt enligt artikel 8 (se till exempel K. och'[ mot Finland). Domstolen har däremot varit mer ifrågasättande i fall där grunderna inte är lika tydliga, såsom vid omhändertagande av barn till begåvningshandikappade föräldrar (se Johansen mot Norge). När det gäller omhändertagande strax efter födseln, se K. och T. mot Finland. I dylika fall har domstolen uppmärksammat huruvida den sociala myndigheten företagit frivilliga åtgärder för att understödja föräldraskapet först, och man har betonat att ett omhändertagande som sker på den grunden att barnet far det bättre i ett familjehem är oförenligt med artikel 8. Några utgångspunkter ... barnets rättsliga ställning kommit att få ökat utrymme av Europadomstolen i domar under senare år. Det märks genom att Europadomstolen i flera barnrättsliga mål har berört relevanta artiklar och begrepp i FN:s konvention om barnets rättigheter. Begreppet barnets bästa är ett sådant begrepp från nämnda konvention som behandlas i flera av domstolens domar.s. 13

2.Artikel 8 tillhandahåller även vissa processuella rättigheter för barnet. Barn har till exempel erkänts vara i behov av visst processuellt skydd när det gäller rätten att få komma till tals i mål och ärenden som rör barnet. Vidare har barn tillerkänts rätt att i vissa fall få ha ett medinflytande på beslut avseende regler som gäller föräldrars vårdnad och umgänge med barnet.s. 14

3.Härutöver kan artikel 6 i Europakonventionen, nämnas. Enligt artikel 6 är var och en, vars civila rättigheter och skyldigheter är föremål för prövning, "berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag". Artikeln ger den enskilda möjligheter att utkräva olika slags processuella rättigheter vid myndighets-och domstolskontakt. Genom Europadomstolens avgöranden har det bland annat utvecklats en rättspraxis att artikel 6 kräver att myndigheter i mål och ärenden som rör den enskildas civila rättigheter tillhandahåller möjligheter för den enskilda att få uttrycka sig muntligen inför myndigheten eller domstolen. Vidare har den enskildes överklaganderätt i samband med myndighetsbeslut som rör civila rättigheter stärkts påtagligt.s. 14

4.De mål rörande artiklarna 6 och 8 som är relevanta för framställningen kommer att presenteras i följande kapitel.s. 14

Den Europeiska konventionen om utövandet av barns

rättigheter

1.Genom Europarådets försorg tillkom i januari 1996 Den Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter. Sverige har undertecknat konventionen men ännu inte ratificerat den. Det utredningsarbete som utfördes under åren 2001-2002 i Sverige med syfte att hitta former för konventionens tillämplighet och betydelse för svensk lagstiftning -ochs. 14

2.Se L. mot Finland, 2000; Fredin mot Sverige Il, I 994 och Allan Jacobsson mot Sverige Il, I 998.s. 14

3.Det finns en stor praxis rörande artikeln inom en rad olika områden. Några domar som rört den svenska sociala barnavården kan nämnas redan här: Eriksson mot Sverige, 1988; Olsson I, 1988; Nyberg mot Sverige, 1990; Olsson II mot Sverige, 1992; Paulsen-Medalen och Svensson mot Sverige, 1998; Lindelöf mot Sverige, 2000; AnneMarie Andersson mot Sverige, 1997. Upplysningslämnande ledde till placering. Se även lagen (I 988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Avsikten med lagen är att tillgodose det krav på domstolsprövning som artikel 6 ställer upp.s. 14

64

1.Några utgångspunkter ... som utmynnade i en promemoriamed förslag om ratificering av konventionen -har sedan inte lett vidare. I promemorian föreslås att svensk rätt kompletteras i vissa delar för att överensstämma med konventionens artiklar.Man förordar vidare att konventionen skall tillämpas på fem områden, där mål och ärenden enligt LVU är ett sådant område. Syftet med konventionen är att stärka barns rättsliga ställning i familjerättsliga processer, vilket framgår av dess preambel. Där uttrycks också att den skall utgöra ett komplement till FN:s konvention om barnets rättigheter och tillhandahålla processuella regler som skall underlätta för länderna att förverkliga konventionens rättighetslista. I preambeln förklaras vidare vikten av att barn ges information för att möjliggöra att de kan utöva sina rättigheter, och att barns inställning tillmäts vikt. Europarådets konvention fokuserar på informationsutbytet i en rättslig process, det vill säga hurs. 15

barn skall kunna bli hörda, ta komma till tals, få ta emot relevant informa-

1.tion och på andra sätt delta i processer som rör dem personligen. Artikel 3 rör rätten för barn att få information och att få redovisa sin inställning under ett förfarande inför en domstol eller en förvaltningsmyndighet. Ett barn som enligt inhemsk lag bedöms ha tillräcklig mognad skall, i fråga om förfaranden inför en judiciell myndighet som berör barnet, tillerkännas och ha rätt att begära följande rättigheter: a) att erhålla all relevant information, b) att tillfrågas om och redovisa sin inställning, och c) att informeras om de möjliga följderna av ett tillmötesgående av dess inställ-s. 15

2.ning och de möjliga följderna av varje avgörande. Informations-och yttranderätten i artikeln begränsas till barn som har uppnått tillräcklig mognad enligt nationell standard för att medverka i rättsliga processer. I svensk rätt förekommer ingen diskussion i lagstiftningsarbeten kring hur mognadsbegreppet skall tolkas och förstås. Däremot framgår det av promemorian att den nuvarande 15-årsregeln som styr barns processbehörighet inte skall utgöra någon mognadsgräns, utan rättigheterna i artikel 3 skall tillkomma barn före denna ålder. Den beslutande myndigheten åläggs en utredningsskyldighet i artikel 6, vilket innefattar att tillse att barnets informations-och yttranderätt tillgodoses samt att tillmäta barnets inställning rättmätig vikt i beslutet. Vidare uppställs ett skyndsamhetskrav i artikel 7 och i artikel 8 uppställs en befoDs 2002: 13. A.a., s. 57 ff. A.a., s. 137 ff.s. 15

65

1.Några utgångspunkter ... genhet, tillika skyldighet, att handla på eget initiativ för att förhindra att barns bästa allvarligt hotas i mål och ärenden som de berörs av. Flera artiklar behandlar barnets rätt till en representant i processer som berör dem samt relationen mellan denna representant och barnet. Artikel 4 stadgar att barnet som huvudregel skall ha rätt att begära en företrädare som skall företräda henne eller honom i ärenden inför förvaltningsmyndigheter och domstolar, när föräldrarna på grund av en intressekonflikt med barnet inte kan företräda henne eller honom. I artikel 10 åläggs representanten skyldighet att lämna all relevant information till det barn som uppnått tillräcklig mognad, att klarlägga barnets inställning samt att redovisa den för förvaltningsmyndigheten eller domstolen.s. 16

Deklarationen om sociala och rättsliga principer rörande

skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till

nationell och internationell placering i fosterhem och

adoption

1.Familjehemsplacerade barns rättsliga skyddd behandlas inte särskilt i någon artikel i FN:s konvention om barnets rättigheter.Istället finns ett FN-dokument från 1986 som innehåller vissa regler speciellt för dessa barn, Deklarationen om sociala och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption. Deklarationen består av fyra delar, varav en inledning, en del med allmänna artiklar om familjens och barnets välfärd, en del som behandlar familjehemsplacerade barn och en avslutande del som rör adopterade barn. I deklarationens inledning betonas vikten av att beakta de grundläggande mänskliga rättigheterna vid handläggning av dessa barns ärende.s. 16

2.Conscious of the need to proclaim universal principles to be taken into accounts. 16

3.in cases where procedures are instituted relating to foster placement or adop-s. 16

4.tion of a child, either nationally or internationally. Begreppet barnets bästa återfinns i artikel 5 i deklarationens allmänna del.s. 16

5.In all maners relating to the placement of a child outside the care of the child'ss. 16

6.own parents, the best interests of the child, particularly his or her need fors. 16

7.affection and right to security and continuing care, should be the paramounts. 16

8.consideration. Till skillnad från artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter, där ju principen om barnets bästa också stadgas, betonas i den citerade artikeln vad som är särskilt centralt vid fastställandet av barnets bästa. Det är för det första behovet av kärlek, för det andra behov av trygghet och för det tredjes. 16

9.Till skillnad från adoptioner som regleras särskilt i artikel 21.s. 16

66

1.Några utgångspunkter ... behovet av varaktig omvårdnad. Man kan fråga sig varför det finns en specificering av vad som är centralt för att uppnå principen om barnets bästa i deklarationen men inte i konventionen. En orsak kan vara den begränsade grupp barn som omfattas av deklarationen. Familjehemsplacerade barn är en ytterst utsatt grupp där kärlek, trygghet och omvårdnad i många fall är särskilt betydelsefullt och just sådant som barnet inte har upplevt före åtskiljandet från föräldern. Samtidigt är det rimligt att uppfatta dessa tre mål som ytterst centrala för alla barn. Kanske hade en exemplifiering av dessa och några andra mål kunnat ge artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter en tydligare innebörd än den har idag. Det finns tre artiklar som särskilt rör familjehemsplacerade barn. Av artikel 10 framgår det att familjehemsplaceringar skall regleras i lag. Artikel 11 stadgar att familjehemsplaceringen skall vara en temporär lösning. Placeringen kan visserligen pågå tills barnet är vuxet, men den bör avslutas dessförinnan om det finns förutsättningar för barnet att återvända till sina biologiska föräldrar eller om det finns förutsättningar för adoption. Artikel 12, slutligen, betonar det familjehemsplacerade barnets rätt till medverkan. Där framgår följande: In all maners of foster family care, the prospective foster parents and, as appropriate, the child and his or her own parents should be properly involved. A competent authority or agency should be responsible for supervision to ensure the welfare of the child. Första meningen uttrycker behov av delaktighet för de inblandade, det vill säga barnet, de biologiska föräldrarna och familjehemsföräldrarna. Andra meningen uttrycker krav på tillsyn av familjehemsplaceringen och motsvarar artikel 2 5 i FN: s konvention om barnets rättigheter. Delaktigheten skall gälla i alla frågor ("all maners") som rör familjehemsplaceringen. Undantag gäller för frågor där det inte är lämpligt att barnet eller de biologiska föräldrarna medverkar. För familjehemsföräldrarna uppställs inget motsvarande lämplighetskrav. Det är intressant att deltagandebestämmelsen är placerad i familjehemsdelen av deklarationen. En vanlig lösning är annars att denna typ av bestämmelser placeras i de allmänna delarna av ett dokument och därmed innefattar hela målgruppen för regelverket. Anledningen att man valt en annan lösning här borde rimligen vara att man vill betona deltagandekravet särskilt i dessa ärenden. Det finns inte heller någon motsvarande bestämmelse i den del av konventionen som uppställer särskilda bestämmelser rörande adopterade barn, vilket talar för att man ser annorlunda på barns möjligheter och behov av delta i adoptionsärenden.s. 17

2.67 Några utgångspunkter ...s. 17

Resolution (77)33 on the Placement of Children

1.Genom Europarådets försorg har det utarbetats ett stort antal konventioner, resolutioner och rekommendationer till medlemsstaterna i Europa rörande barns situation. En resolution gäller familjehemsplacerade barn. Resolution (77)33 on the Placement of Children tillkom i november 1977 och syftar till att tillförsäkra att placeringar av barn i familjehem och institutioner sker på bästa möjliga sätt i medlemsstaterna.s. 18

2.Dokumentet uppställer regler för hur de nationella myndigheterna i respektive medlemsstat bör organisera familjehemsvården för barn och vilka principer som bör ligga till grund för en sådan verksamhet. De generella principerna framgår av första artikeln. Inledningsvis konstateras att barn inte bör placeras utom hemmet om andra åtgärder är tillräckliga och att åtgärder för att hjälpa barnen bör kombineras med insatser för att komma till rätta med föräldrarnas problem. Därefter uppställs i artikel 1.3 grundläggande krav på en familjehemsplacering:s. 18

3.The arrangemenrs made for the child (including a decision to leave him in hiss. 18

4.family or to place him) should try ensure the highest possible degree of satis-s. 18

5.faction ofhis developing emotional needs and his physical wellbeing as well ass. 18

6.any preventive medical educational or other care necessary to meet any specials. 18

7.problems he may have;s. 18

8.These arrangements should provide, as far as possible and when this is in thes. 18

9.best interests of the child:s. 18

10.-maintenance oflinks his family;s. 18

11.-stability of care and bonds of affection, taking into account the child's deve-s. 18

12.lopmental stage in regard the formation of emotional attachmenrs; respects. 18

13.of his individuality;s. 18

14.-a cultural and social environmenr which is appropriate and acceptables. 18

15.society;s. 18

16.-integration into a local community and prefcrably the same one as thes. 18

17.family's;s. 18

18.-for adolescenrs, opportunities for assuming responsibility, for achieving in-s. 18

19.dependence and for taking up adult roles. Av nämnda artikel uppställs således tydliga krav på att dels tillhandahålla en generellt sett trygg, känslofull och utvecklande miljö för det placerade barnet, dels uppfylla de särskilda krav som varje barn behöver, beroende av barnets ålder, vårdbehov och närmiljö. I artikeln uttrycks vikten av fortsatt kontakt med den ursprungliga familjen, barnets behov av trygghet och brick, respekten för barnets integritet, kontinuitet i barnets kulturella och sociala miljö samt delaktighet i en lokal miljö.s. 18

20.Vidare stadgas i artikel 1. 5 krav på att en vård plan upprättas. Av särskild vikt anses det vara att vårdplanen innehåller ett beslut om hur placeringen 68s. 18

21.Några utgångspunkter ... på bästa sätt skall påbörjas och att uppföljningar av placeringen dokumenteras. Den första uppföljningen bör ske senast inom sex månader från i:ilaceringens påbörjande. Om det är fråga om ett litet barn bör den ske tidigare. Därefter bör motsvarande bevakningar göras regelbundet under barnets vistelse i familjehemmet.s. 19

22.I artikel 2.4 förordas att socialtjänsten arbetar i "teams" med olika kompetens för att säkerställa barnets goda vård. De som är inblandade i placeringen i övrigt bör också ges möjlighet att medverka under själva placeringstiden för att barnets tillvaro skall fungera väl. Dessa är barnet självt, familjehemsföräldrarna, de biologiska föräldrarna, socialtjänsthandläggaren som har kontakt med barnet och/eller familjehemmet, hälso-och sjukvårdspersonal, förskolepersonal och lärare till barnet samt eventuellt involverade psykologer eller annan barnexpertis. Särskilt uttrycks krav på att barnet skall ges möjlighet att få diskutera sin situation i ökande utsträckning i takt med stigande intellektuell mognad.s. 19

23.Av artikel 2.10 framgår vikten av att anpassa valet av familjehem utifrån barnets individuella behov. Socialtjänsten bör därför sträva efter att vara försedd med olika typer av hem för framtida familjehemsplaceringar. Närhetsprincipen betonas i artikel 2.11 där det stadgas att socialtjänsten bör sträva efter att placera barnet nära sina biologiska föräldrar och barnets sociala nätverk, i den mån det inte strider mot barnets bästa. Av olika vårdalternativ förespråkas i artikel 2.13 att familjehem prioriteras.s. 19

24.I dokumentet betonas vikten av kontroll, tillsyn och uppföljning. Förutom de ovan nämnda kraven på regelbunden uppföljning av vårdplanen fordrar artikel 2. 14 en noggrann kontroll av de olika familjehem som erbjuds barnen. Privata placeringsalternativ bör avkrävas särskilda kvalitetskontroller, i form av medgivandekrav eller tillstånd. Artikel 2.6, slutligen, föreskriver att det skall finnas en tillsynsverksamhet för att säkerställa god vård för barnen.s. 19

7 Recommendation No R(87)6 on Foster Families

1.Det finns vidare en rekommendation från Europarådet rörande familjehem, Recommendation No R(87)6 on Foster Families från år 1987. I detta dokument rekommenderas medlemsstaterna att utverka ett nationellt regelverk rörande familjehem enligt vissa givna principer. Dessa principer, åtta till antalet, framgår av ett särskilt appendix och är enligt följande.s. 19

2.För det första stadgar dokumentet att det bör finnas tillsyn av familjehemsverksamheten med syfte att tillse att placerade barn tillhandahålls tillräckliga emotionella och materiella förutsättningar, lämpliga för barnets utveckling, särskilt med beaktande av familjemedlemmarnas personliga förutsättningar att ta hand om barn och deras hemmiljö. När så behövs för barnets bästa skall den ansvariga myndigheten ingripa och stötta familjen.s. 19

69

1.Några utgångspunkter ...s. 20

2.För det andra skall relationen mellan barnet och de biologiska föräldrarna upprätthållas. Föräldrarna skall upplysas om barnets situation, om det inte är skadligt för barnets behov och intressen.s. 20

3.För det tredje skall familjehemsföräldrarna ha befogenhet att utöva föräldraskapets skyldigheter i det dagliga vardagslivet och i akuta situationer.s. 20

4.För det fjärde skall familjehemsföräldrarna, om möjligt, ges rätt att få uttrycka sin mening innan viktiga beslut skall fattas rörande det familjehemsplacerade barnet.s. 20

5.För det femte skall familjehemsföräldrarna efter en långvarig placering ges möjlighet att inom ramen för nationell lagstiftning få ansöka om utökat vårdnadsskap, och när det är lämplige, även om den legala vårdnaden om barnet.s. 20

6.För det sjätte skall en särskild prövning göras av myndighet eller domstol när ett barn har varit långvarigt placerat i ett familjehem och det föreligger oenighet om barnet skall få vara kvar i familjehemmet eller inte.s. 20

7.För det sjunde skall beslut om ändring av vårdnad, omplaceringar och upphörande av vård enligt de tidigare nämnda principerna föregås av att berörda parter får uttrycka sin mening. Barnet skall få komma till tals om det har uppnått tillräcklig mognad i förhållande till det beslut som skall fattas. Beslutet, som skall fattas skyndsamt, skall grundas på vad som är i enlighet med barnets behov och intressen. Särskilt skall barnets relationer till sina föräldrar och familjehemsföräldrar beaktas.s. 20

8.För det åttonde bör avtal som upprättas med familjehem vara i enlighet med ovan nämnda principer.s. 20

9.Syftet med Europarådets rekommendationer är att skapa enhetliga regler i Europa för att säkerställa barnets välfärd som familjehemsplacerat barn. Säkerställandet av ett tydligt och genomtänkt regelverk är enligt Europarådets mening ett sätt att tillgodose dessa barns bästa. Att även tillvarata familjehemsföräldrars ställning i en sådan regelsamling anses kunna gynna de familjehemplacerade barnen.s. 20

10.I den allmänna delen av rekommendationen uttrycker man också vikten av att utverka möjligheter att tillgodose och utveckla familjehemsplacerade barns egen person under placeringen:s. 20

11.Considering that it is possible co improve the legal systems relating co the foster-s. 20

12.ing of children in order co promote the development of the personality of thes. 20

13.child and to protect his person and his moral and material interests. Av citatet kan utläsas att barnet skall betraktas som en egen individ, ett subjekt. Syftet med familjehemsplaceringar skall inte bara vara att säkerställa de allmänna behov som ett barn kan ha, utan även ta tillvara och utveckla barnets särskilda behov och intressen. 70s. 20

14.Några utgångspunkter ...s. 21

Barnet som subjekt och aktör enligt svensk rätt

Rättssäkerhet för barnet

1.Ett grundläggande krav vid myndighetskontakt är kravet på rättssäkerhet. Denna skall gälla alla barn vid kontakt med svenska myndigheter. Det finns både generella rättssäkerhetsgarantier i fråga om myndighetshandläggning av ärenden och domstolsprövning av mål i den förvaltningsrättsliga och förvaltningsprocessuella regleringen som berör den sociala barnavården och särskilda processuella skyddsregler för barn. Till de generella regler som skall tillgodose barnets rättsskydd gentemot myndigheter hör regler om kommunikation, partsinsyn, beslutsmotivering, underrättelse av beslut och överklaganderätt i många fall. Medan överklaganderätten redan har behandlats (kapitlet 2.2.5) kommer de andra nämnda_ reglerna att behandlas i detta och följande kapitel. Det är tydligt att det får uppställas vissa särskilda krav på de processuella reglerna när det gäller barn. Syftet med dessa regler är i många fall just att tillhandahålla rättssäkerhet för barn. Medan vuxna regelmässigt har full handlingsförmåga och därmed möjligheter att själva tillgodose sina intressen är det annorlunda för barn. Dessa har begränsad förmåga att tillvarata sina behov och intressen i handläggning av ärenden. De behöver därför ett särskilt anpassat processuellt skyddsnät för att ha ett fullgott rättsskydd. Exempel på detta är särskilda representanter för barnet, barnanpassade intervjumetoder och särskilda krav på iakttagande av barnets bästa. Begreppet barnets bästa utreds närmare i detta kapitel, medan andra juridiska former för att barnanpassa handläggningen av ett ärende berörs i kommande kapitel. Diskussioner rörande rättssäkerheten i socialtjänstlagstiftningen har förts löpande sedan lagarnas tillkomst. Ett återkommande tema är i vad mån SoL:s konstruktion av ramlag och lagens vida och tänjbara begrepp begränsar möjligheterna att tillförsäkra den enskilda ett tillräckligt rättsskydd. Förståelsen av begrepp<::t rättssäkerhedigger i sin formella betydelse främst Mattsson, 2002, s. 30 f. Se till exempel Grönwall, Lars, Aktuella spörsmål inom socialrätten, Förvaltningsrättslig tidskrift 1984, s. 1 ff, Bramstång, Gunnar, Den nya sociallagstiftningen -normgivningsteknik, begreppsbildning och tolkning. Svensk Juristtidning 1984, s. 861 ff, Westerhäll-Vahlne, Lotta, SoL 6 § -ett verk med eller utan ram?, i Socialrättsliga uppsatser, Juridiska föreningen i Lund, Nr 85, 1986, s. 9 ff, Riberdahl, Curt, Målstyrning och ramlag-ett diskussionsinlägg, Statsvetenskaplig tidskrift, 1986, s. 41 ff, Holm berg, Sten, Sociala rättigheter. Mål och medel, Förvaltningsrättslig tidskrift 1990, s. 190 ff, Bramstång, Gunnar, Sociallagstiftningen. En kommentar till socialtjänstlagen, lagen om vård av unga samt lagen om vård av missbrukare, 1985, s. 25 f, Sundberg Weitman, Brita, Omhändertagande av barn. Är svensk rätt förenlig med Europakonventionen?, i Skrifter tillägnade Gustav Petren, 1984, s. 252 f samt Mattsson, 2002, s. 51.s. 21

2.71 Några utgångspunkter ... i förutsebarhet och likhet i lagstiftning och rättstillämpniflg-samt i kontrollerbarhet. Rättssäkerhetsgarantier syftar med denna innebörd till att skapa trygga förutsättningar för att förvaltningsbeslut blir korrekta. Med ett sådant synsätt kan man ställa upp fyra krav på handläggning av myndighetsbeslut. Det innebär för det första krav på att de materiella reglerna är utformade så att de är enkla att tillämpa och att det inte finns utrymme för godtycklighet. Det omfattar för det andra krav på att de processuella reglerna skapar trygga förutsättningar för den enskilde i form av insyn, kommunikation och representation av en jurist eller annan person. Det betyder för det tredje att det finns kvalificerade beslutsfattare i ärendet och för det fjärde att det finns möjlighet till överprövning av ärendet och att andra organ utövar tillsyn.s. 21

3.I de diskussioner som jag för kring rättssäkerheten för de familjehemsplacerade barnen behandlas de processuella reglerna, handläggningsbestäm-s. 22

melserna, i samband med en placering ingående. Ett återkommande tema

1.är om gällande rättsregler är tillräckliga för att skapa trygghet för familjehemsplacerade barn idag, eller om det dessutom behövs andra juridiska former för att åstadkomma detta. Även de materiella regler som tillämpas under familjehemsplaceringen diskuteras, såsom förutsättningarna för upphörande av tvångsvård, liksom vikten av kvalificerade beslutsfattare. Överklaganderätten och tillsynsansvaret behandlas översiktligt. s. 22

Integritetsskydd för barnet

Allmänt

1.Det är inte tillräckligt att kräva rättssäkerhet i handläggningen av barnavårdsärenden. Utöver detta uppställs särskilda krav på integritetsskydd förs. 22

det barn som antingen berörs av ett ärende eller är part i ett mål som rör

1.72s. 22

2.Några utgångspunkter ... henne eller honom personligen. Lagstiftningen återspeglar barns särskilda behov av skydd i fråga om deras integritet i vissa fall. Bestämmelsen i 14 kapitlet 4 § andra stycket sekretesslagen (1980: 100), SekrL, är ett exempel på detta. Enligt denna paragraf kan vårdnadshavaren nekas information som rör barnet om ett utlämnande av uppgifterna kan vara till betydande men för barnet. Barnets behov av integritetsskydd tillåts i det här fallet väga tyngre än vårdnadshavarens behov av att få ta del av information rörande barnet. De gängse reglerna som annars styr relationen mellan barn och föräldrar får alltså vika i en sådan situation. Andra exempel är barns rätt att få komma till tals utan att de nödvändigtvis är part i ett ärende, en rättighet som gäller i flera familjerättsliga och socialrättsliga mål. Barnets möjlighet att få uttrycka sig tillåts dominera över det regelverk som annars begränsar yttranderätten i domstolar till enbart parterna i målet. Genom dessa och liknande bestämmelser synliggörs lagstiftarens betoning på barns behov av integritetsskydd vid myndighetskontakt. Efter att ha sökt vägledning i förarbeten och doktrin inom den sociala lagstiftningen definierar jag begreppet integritet som respekten för information till, från och om barnet.Integritetsskydd handlar i en sådan betydelse om rätten till informationsutbyte och skyddet för densamma. Detta synsätt har visat sig vara ett användbart sätt att undersöka reglerna om informationsutbyte mellan myndigheter och barn. I vilken utsträckning bör barn vara inkopplade i handläggningen, hur mycket information bör barnet få tillgång till -hur skall det ske -och skall barnet få lämna synpunkter på informationen? I vad mån bör barnets vilja, önskemål och känslor utredas? Dessa och liknande frågor är betydelsefulla i handläggning av ärenden som rör barn. Integritetsskyddet kan sägas bestå av flera beståndsdelar: rätten till information, rätten att få lämna information (dels som mål, dels som medel) och rätten att får styra vem som får ta del av informationen om barnet.s. 23

Rätten till information

1.Kommuniceringsprincipen är en grundläggande förvaltningsrättslig princip som präglar förfaranden mellan det allmänna och den enskilde. Denna princip framgår av 17 § FL för myndighetsärenden och 10-12 samt 18 §§ FPL för mål i förvaltningsdomstol. Som en del av denna princip finns rätten att få information (där den andra delen är rätten att få lämna information, se nedan). Rätten till parts insyn i 16 § FL och 43 § FPL kompletterar kommuniceringsprincipen och ger parterna rätt att ta del av det som tillförts ärendet, om det avser myndighetsutövning och inte begränsas genom 14 kapitlet 5 § SekrL. Mattsson, 2002, s. 119 ff.s. 23

2.73 Några utgångspunkter ...s. 23

3.Det är i de allra flesta situationer väsentligt för barnet att få veta vad som sker -och kommer att ske -henne eller honom. Ett barn med svårigheter i sin hemsituation kan trots detta uppleva stor trygghet i sin tillvaro och ha svårt att förstå att en förändring måste ske. Även om det finns mycket lite trygghet i tillvaron, är det barnets enda existerande värld. Beroendet till föräldrarna är givet och barnet behöver hjälp att bevara sina positiva bilder av föräldrarna. Detta sker genom samtal med barnet. Genom att berätta för barnet vad som kommer att ske, och varför, kan barnet få en chans att förstå situationen utifrån sin egen världsbild. Barnet måste sedan få en möjlighet att reflektera över det som händer henne eller honom. Barnet kan ha en helt annan rädsla än den som de vuxna förutser. Det är därför viktigt att lyssna på barnets egen oro. s. 24

4.Forskning om hur barn uppfattar socialtjänstens bevakning av deras intressen i samband med en familje-eller institutionsplacering visar att barn upplever ett bristande integritetsskydd i detta avseende. Efter intervjuer med 20 placerade barn i en svensk kommun kunde Cederborg och Karlsson ge en bild av hur familjehemsplacerade barn kan uppleva socialtjänstens agerande.Resultaten visade att barnen upplevde att de varken blivit hörda i någon större utsträckning eller att de fått information om socialtjänstens planering. Vissa barn hade inte fått veta att det fanns beslur om LVU-åtgärd och att de skulle tvångsplaceras, andra hade inte fått vetskap om vem familjehemsföräldrarna varit förrän främmande människor kommit och hämtat dem. Mer än hälften av barnen hade känt sig övergivna i samband med placeringen. De upplevde vidare att det inte har blivit tagna på allvar av de vuxna. Barnen hade i flera fall egna problem som de kände att de inte kunde prata med någon om. Författarna konstaterar att de insatser från socialtjänstens sida som syftar till att bevaka barnens intressen i själva verket sker "över huvudet" på barnen.s. 24

5.Det nämnda forskningsresultatet åskådliggör hur barn inte blir betraktade som individer och subjekt med lika stor rätt till integritetsskydd som vuxna. Istället för att få möjlighet att vara aktörer -genom att få information och genom att få uttrycka sin mening -blir barnen behandlade som objekt utan rätt till delaktighet och medverkan. Att frånkännas rätten att bli betraktad som ett subjekt och aktör innebär en integritetskränkning för barnet, vilket nämnda forskningsresultat visar.s. 24

6.Mattsson, 2002, s. 119 ff.s. 24

7.Socialstyrelsen, Samtal med barn, Kunskapsöversikt 2004, s. 41 f.s. 24

8.Cederborg, Ann-Christin och Karlsson, Yvonne, Omhändertagande med barnets perspektiv, Socialvetenskaplig tidskrift 2001, nr 3, s. 163 ff.s. 24

9.A.a., s. 175 f.s. 24

74

1.Några utgångspunkter ... 3.3.2.3 Rätten att få lämna information som mål och medel Barns möjligheter att få komma till tals anses allmänt bestå av barnets egna möjligheter att föra sin talan som processbehörig part, barnets möjligheter att yttra sig som icke processbehörig part/berörd person och vuxna företrädares möjligheter att få uttala sig som ställföreträdare för barnetI samtliga fall handlar det i grunden om de principer som förvaltningsrätten vilar på, det vill säga den ovan nämnda kommuniceringsprincipen och rätten till partsinsyn.s. 25

2.Att få uttrycka sin mening är betydelsefullt på två sätt. Dels kan informationsutbytet vara ett mål i sig självt. Det handlar då om rätten att få yttra sig, oavsett om det som sägs kan antas vara till någon nytta eller ej för mottagaren. Yttranderätten är ett självständigt mål och grundläggande för kommunikationsprinciperi. Av den socialrättsliga lagstiftningen framgår numera rätten att få uttrycka sin mening som ett mål. Enligt 3 kapitlet 5 § andra stycket SoL skall ett barns inställning så långt det är möjligt klarläggas när en åtgärd inom socialtjänsten rör barnet. Motsvarande bestämmelse finns i LVU där det framgår av 1 § sjätte stycket att den ungas inställning skall klarläggas så långt det är möjligt.s. 25

3.Dels kan ett informationsutbyte ha som syfte att tillföra utredningsmaterial till mottagaren. Rätten att få uttrycka sig är då inte endast ett ändamål i sig självt; det är också ett medel för att nå fram till ett väl grundat och korrekt beslut. Kommunikationsprincipen innehåller båda dessa beståndsdelar, men kan ändå sägas ha sin tyngdpunkt på just informationsutbyte för att få fram ett beslutsunderlag. Tanken bakom den kontradiktoriska sakbehandlingen, som kommunikationsprincipen vilar på, är att det bästa sättet att få fram ett bra beslutsunderlag är genom att parterna själva får fram detta underlag i en slags formell "dialog" som myndigheten eller domstolen administrerar. Att använda barns utsagor som bevismaterial är inget nytt för socialtjästen. Genom att tidigarelägga processbehörigheten till 15 år (i stället för 18 år) kan barn redan från denna ålder framföra sin mening och tillföra utredningsmaterial i mål och ärenden som rör dem själva med stöd av 11 kapitlet 10 § SoL och 36 § LVU. Även yngre barns utsagor kan givetvis vara värdefulla bevismedel. Genom bestämmelser i 11 kapitlet I O§ andra stycket SoL och 36 § tredje stycket LVU kan yngre barn höras, om det är till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det.s. 25

4.75 Några utgångspunkter ...s. 25

5.Regelverket skall göra det möjligt för barn att få yttra sig i frågor som rör dem personligen. En invändning mot detta kan vara att barn inte vill vara delaktiga och medverka, utan istället överlåter åt vuxna att fatta beslut utan att höra barnen. Givetvis kan barn vilja avstå från att framföra sin talan. Det är emellertid ingen motsättning till barnets rätt att få komma till tals. I aktörskapet ingår såväl rätten att agera som rätten att förhålla sig passiv av egen vilja.Det barn som inte önskar framföra sin mening behöver därför inte uppleva någon press att göra det.s. 26

6.Inom samhällsvetenskaplig forskning har man emellertid kunnat konstatera att det vanligen finns en stark och tydlig önskan hos barn och ungdomar att få komma till tals. Forskning som försöker inhämta barnets syn på möjligheten att delta som informationslämnare och få yttra sig verkar vara ganska samstämmig vad gäller barnets intresse att få delta. Claezon, som intervjuat ungdomar som blivit omhändertagna med stöd av LVU, betonar ungdomarnas starka vilja att få finnas med och bli respekterade för det de är. Claezon skriver bland annat följande:s. 26

7.Egentligen skulle deras råd kunna sammanfattas i ett enda begrepp Lyssna! Mens. 26

8.det finns även andra nyckelord som återkommer som engagemang, förtroende,s. 26

9.delaktighet. Ungdomarna framhåller sin individualitet, de vill inte bli "instop-s. 26

10.pade i fack" utan bli sedda som de individer de är. [ ... ] Jag tolkar uppmaningens. 26

11.att socialarbetarna skall lyssna på den unge som att detta inbegriper att se vems. 26

12.den unge är och att försöka förstå. Claezon uppmanar socialtjänsthandläggare och andra som arbetar med barn och ungdomar att lyssna på dem, och att på så sätt visa det engagemang som ungdomarna önskar och därigenom åstadkomma ett ömsesidigt förtroende. Gunvor Andersson, professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet, kan också konstatera i sin forskning att barn har en önskan att få komma till tals. Hon har i en longitudinell studie följt ett antal barn som i åldrarna 0-4 år placerats på barnhem och därefter hamnat i familj hem. Andersson delar Claezons uppfattning om vikten av att dets. 26

13.Se även Mattsson, Titti, Kommentar till Elisabeth Näsmans föredrag "Barn, barndom och barns rätt", i Olsen, Lena (red.), Barns make, 2004, s. 77 ff.s. 26

14.Claezon, Ingrid, Tvångsomhändercaganden. Ur tonårigas, anhörigas och socialsekreterares perspektiv, 2004, s. 122. Cederborg, Ann-Christin och Karlsson, Yvonne, Omhändertagande med barnets perspektiv, Socialvetenskaplig tidskrift 2001, nr 3 s. 163 ff.s. 26

15.Claezon, s.213f.s. 26

16.Andersson, Gunvor, Små barn på barnhem, 1984. Se även Andersson, Gunvor, Family relations, adjustmenc and wellbeing in a longicudinal study of children in care, Child & Family Social Work, 2005, s. 43 ff.s. 26

76

1.Några utgångspunkter ... finns en vuxen person som lyssnar på barnet och som barnet kan anförtro sig åt.Genom att lyssna på barnet visar man barnet respekt och delaktighet, och barnet kan få uppleva att hon eller han blir betraktad som en särskild individ. Genom att lyssna på den unga ger man henne eller honom även en möjlighet att få påverka sin situation. Detta skapar ett ömsesidigt förtroende, en upplevelse av engagemang hos de vuxna och en möjlighet för barnet att påverka sin situation. Barnets möjligheter att få komma till tals är inte enbart beroende av att hon eller han faktiskt får höras av någon vid något tillfälle. Barnet är också beroende av vem som har tolkningsföreträde angående det barnet uttrycker. I förfarandet med hur barn kommer till tals är det ytterst centralt hur vuxna tolkar och bedömer den information som barnet förmedlar vid samtal och möten med vuxna representanter för barnet.En viss prägling av samtalet är antagligen ofrånkomlig. Den vuxna representantens egna erfarenheter präglar omedvetet hennes eller hans förståelse och tolkning av vad barnet säger.Tolkningar av utsagor är i viss mån nödvändiga när en vuxen skall skapa sig en förståelse av barnet. Ibland kan emellertid ombildningar ske utan anledning, särskilt när de skapas av oklarhet. Ett sätt att undvika den typen av onödiga omformationer är att säkerställa den ursprungliga källan. De flesta barn blir stärkta av att man visar dem respekt. De är oftast positiva till att någon är uppriktigt intresserad av vad de har att säga. När barnet kan berätta om vad det varit med om och känner att det tas emot positivt, är det en bekräftelse på att dess upplevelser räknas. Som vuxen behöver man inte förstå allt, det viktiga är att man försöker ställa sig vid barnets sida och ta in dess verklighet. Man kan reda ut missförstånd, informera, förklara och berätta vad man vet om vad som ska hända. Man kan hjälpa barnet att avlasta skuld, att sortera och att förstå lite mer. Barnet far en större chans att förstå varför insatser görs i familjen och blir mer delaktigt. Genom att tydligt skilja mellan vad som kommer från barnet och vad som kommer från den vuxna representanten kan beslutsunderlaget ge en så nära verklighetsbild av samtalet med barnet som möjligt. Andersson, Gunvor, Barn i samhällsvård, 1995, s. 199. Socialstyrelsen, Samtal med barn i socialtjänsten, Kunskapsöversikc 2004, s. 72. Mattsson, 2002, s. 452 ff. Socialstyrelsen, Samtal med barn i socialtjänsten, Kunskapsövcrsikt 2004, s. 72. so A.a. A.a., s. 9.s. 27

2.77 Några utgångspunkter ... 3.3.2.4 Rätten att få styra vem som kan få informa-tion Sekretesslagens regler om tystnadsplikt i verksamheten har till syfte att tillförsäkra den enskilda ett integritetsskydd rörande uppgifter om henne eller honom. Reglerna gäller automatiskt för alla anställda vid en myndighet och för andra personer som för myndighetens räkning deltar i verksamheten. Även personer som på grund av anställning, uppdrag hos myndigheten eller på annat sätt för myndighetens räkning deltar i myndighetens verksamhet och därigenom far vetskap om uppgifter är bunden av sekretessen, vilket framgår av 1 kapitlet 6 § SekrL. För socialtjänstens vidkommande uttrycks en stark sekretess i 7 kapitlet 4 § SekrL för flertalet uppgifter om en enskild persons personliga förhållanden. Enligt 1 kapitlet 5 § SekrL får socialtjänsten emellertid lämna ut uppgifter som är nödvändiga för att de skall kunna fullgöra sin verksamhet. I detta ingår att ge familjehemsföräldrar nödvändiga uppgifter om barnet för att säkerställa hennes eller hans goda vård. Upplysningar om barnet kan även lämnas ut i vissa andra fall, genom de undantagsbestämmelser som anges i 14 kapitlet SekrL.s. 27

3.Kontrakterade familjehem anses ingå i den grupp personer som omfattas av sekretesslagens bestämmelser och de är därför underkastade socialtjänstsekretessen. Däremot gäller inte sekretess för andra familjehem som far uppgifter från en myndighet. De ses mindre som myndighetspersoner och mer som vanliga föräldrar, med möjlighet att lämna uppgifter om barnet till personal på barnavårdscentral, vårdcentral, förskola, skola och personer i dess närhet. I en ärendehandläggning som rör barnet, till exempel ifråga om överflyttning av ett familjehemsplacerat barn från ett familjehem till ett annat, är familjehemsföräldrar inte att anse som part i ärendet. Deras rätt att ta del av det som tillförts ärendet begränsas i dessa fall av bestämmelserna i 7 kapitlet 4 § SekrL. I övrigt bryter partinsynsreglerna eventuella sekretessregler för de övriga berörda, det vill säga barnet och de biologiska föräldrarna, vid en ärendehandläggning som rör barnet.s. 28

4.Ungdomars egna erfarenheter av familjehemsplaceringar ger vid handen att deras integritet inte alltid tas tillvara i tillräcklig utsträckning vad gäller att inte föra vidare information. I en artikel av företrädare för ett nätverk för barn och unga som varit föremål för familjehemsvård uppger en person med erfarenhet av familjehem följande. s. 28

5.Vår integritet är så lite värd i jämförelse med andra barns. De vuxna kan berättas. 28

6.för hela byn om vår bakgrund, snoka bland våra saker och ringa "soc" och be-s. 28

7.rätta varje detalj utan att tala med oss först. Kommer man till en ny skola "vet"s. 28

8.alla allt innan man ens hunnit säga sitt namn.s. 28

9.Prop. 1979/80:2 del A, s. 181 samt JO 1986/87 s. 193.s. 28

10.Grant, Cattis, Socialsekreterarna gör allt för få hembesök, i Socionomen 1997, nr 4, s. 20. 78s. 28

11.Några utgångspunkter ... Citatet speglar sannolikt många barns upplevelser av hur känslig information om dem görs tillgänglig för andra utan möjlighet för dem själva att påverka saken. Familjehemsföräldrarna får information om barnet från socialtjänsten och andra myndigheter för att kunna agera rätt i sitt uppdrag. Det är väsentligt att familjehemmet besitter tillräcklig kunskap om barnets tidigare förhållande och uppväxt för att kunna bistå den unga på olika sätt under placeringen. Till skillnad från socialtjänsten omfattas emellertid inte familjehemsföräldrarna av sekretesslagens bestämmelser. Dessa kan därför lämna ut uppgifter om barnet till andra utan hinder av någon bestämmelse. Familjehemsföräldrarna räknas mer som föräldrar än som myndighetspersoner i det vardagliga informationsutbytet med myndigheter. I många fall är det givetvis nödvändigt att familjehemmet lämnar ut uppgifter om barnet, såsom exempelvis vissa uppgifter till rektor och skolpersonal när barnet skall börja en ny skola. Samtidigt är det väsentligt att beakta barnets utsatthet i informationshänseende. De uppgifter som familjehemmet får ta del av om barnet är ofta av känslig karaktär. Det är en balansgång för familjehemsföräldrarna att använda den här informationen på ett konstruktivt sätt utan att kränka barnets integritetsskydd.s. 29

Gradvis stigande autonomi för barnet

1.Integritetsskyddet skall säkerställas av barnets gradvis stigande autonomi. Med autonomikravet avser jag rätten för barnet att få vara med och påverka i en handläggning som skall utmynna i ett beslut som rör barnet personligen. Principen om autonomi innefattar enligt den definition som jag använder både medbestämmanderätt och självbestämmanderätt. Graden av bestämmanderätt beror på barnets ålder och mognad samt beslutets karaktär. Olika lagar och därtill hörande rättspraxis formulerar här något varierande krav. Kravet på respekten för barnets åsikter och önskningar -som en del av barnets integritetsskydd -innebär emellertid att beslutsfattaren måste kunna motivera varför barnets intressen får vika för andra eller andras intressen. Barns medbestämmanderätt i sociala frågor framgår av sociallagstiftningen i två avseenden. För det första ger processbehörigheten vid 15 års ålder goda förutsättningar för barn att rättshandla under handläggningar av mål och ärenden som rör barnet. Enligt 36 § LVU och 11 kapitlet 10 § SoL har barn som fyllt 15 år rätt att själva föra sin talan i mål och ärenden 2002, s. 149ff.s. 29

79

1.Några utgångspunkter ... som rör dessa lagar. Efter 15 års ålder har barnet således rättshandlingsförmåga som part och kan därmed fatta därtill hörande beslut under ärendets gång. Exempelvis kan barnet besluta om den juridiska företrädaren skall vara hennes eller hans ombud, eller om hon eller han skall företräda sig själv. Barnet kan även bestämma hur talan skall föras i sak om hon eller han önskar det. Det innebär att barnet kan inskränka ombudets möjlighet att uttrycka åsikter som inte överensstämmer med hennes eller hans egna. 15-årsgränsen bör därför inte underskattas. Här tangerar barnet vuxenskapet i rättslig bemärkelse. Barnets roll som subjekt och aktör är mycket tydlig.s. 30

2.För det andra skall hänsyn tas även till mindre barns vilja. Det framgår av 3 kapitlet 5 § andra stycket SoL och 1 § sjätte stycket LVU. Av bestämmelsen framgår att bedömningen av barnets medinflytande skall bero på barnets ålder och mognad. Därutöver kan barnets möjlighet att påverka också bero på beslutets karaktär. Är det fråga om att höra barnet för att tillföra utredningen uppgifter kan också nytto-och skaderekvisiten i 11 kapitlet 10 § andra stycket och 36 § tredje stycket komma i fråga. Detta innebär att det yngre barnet inte hörs om det inte anses tillföra utredningen något nytt eller om det anses kunna vara skadligt för barnet att höras. Om bestämmelserna kommer i konflikt med varandra, exempelvis om barnet vill framföra sin åsikt (med stöd av 3 kapitlet 5 § andra stycket) men det inte anses vara till nytta (nyttorekvisitet är inte tillräckligt uppfyllt enligt 11 kapitlet 10 § andra stycket), skall barnets yttranderätt gälla. Barnets rättsliga ställning som subjekt och aktör talar tydligt för en sådan inställning. I annat fall åsamkas barnet en integritetskränkning genom att hon eller han inte får komma till tals. Däremot kan skyddsargumentet göra avvägningen mindre självklar i fall där barnet vill tillföra information till utredningen, men där barnet kan antas ta skada av detta. En avvägningsbedömning av barnets behov och intressen bör då göras. Barnets rätt att få komma till tals bör emellertid väga tungt även i ett sådant fall, särskilt i fråga om de lite äldre barnen med större mognad.s. 30

3.Ålders-och mognadsrekvisiten är den brukliga formen för att bedöma barnets medbestämmanderätt i lagtext. Syftet med dessa rekvisit är att ge beslutsfattaren möjlighet att ta hänsyn till det enskilda barnets förutsättningar i fråga om medbestämmanderätt. Att man i många olika regelverk låter såväl ålder som mognad ha juridisk betydelse för hur stor vikt som skall läggas vid barnets ålder speglar lagstiftarens syn på barnet som subjekt och aktör. Det finns emellertid praktiska svårigheter att tillämpa denna juridiska form för bestämmanderätt. Särskilt gäller detta mognadsrekvisitet. Det är vanligen ganska okomplicerat att fastställa barnets ålder. Svårigheten med att hantera ålderskriteriet är att det sällan framgår i lagtext vilken ålder som skall innebära ökad medbestämmanderätt. Detta skapars. 30

80

1.Några utgångspunkter ... osäkerhet hos rättstillämparen som då har att själv ta ställning i denna fråga. Rimligen bör avsaknaden av angivna åldersgränser i lagtexten innebära att bestämmanderätten skall tillåtas öka successivt. I rättspraxis har det införts vissa åldersgränser i såväl de socialrättsliga som de familjerättsliga målen.s. 31

2.Med mognadsrekvisitet är det emellertid värre. Det är ett oklart begrepp som lagstiftaren stadsfåster i flera lagar utan att precisera vad som avses med mognad. Det framgår varken i förarbetena till FN:s konvention om barnets rättigheter eller i förarbetena till FB, SoL eller LVU hur mognad skall definieras och förstås.57 Istället får juristen får ta hjälp av utvecklingspsykologins diskussioner om mognad, från vilket begreppet ursprungligen härstammar. I Nationalencyklopedin definieras begreppet enligt följande:s. 31

3.Mognad, psykologiskt begrepp som innebär att egenskaper utvecklas till ens. 31

4.nivå där de blir funktionsdugliga. Denna utveckling är resultatet av ett samspels. 31

5.mellan genetiska anlag och miljöfaktorer, Mognaden öppnar möjligheter förs. 31

6.nya beteenden och nya inlärningsformer som inte varit möjliga att utvecklas. 31

7.innan mognaden inträtt. Man kan t.ex. inte räkna med att det går att lära etts. 31

8.månadsgammalt barn att tala eller spela schack, hur mycket man än försökers. 31

9.träna det. Med mognad i utvecklingspsykologisk mening avses alltså en persons fårdighetsutveckling av egenskaper som gör det möjligt att skapa nya beteenden och inlärningsformer. Två svårigheter att använda begreppet som ett juridiskt rekvisit framträder tydligt. Av definitionen framgår för det förstas. 31

mognadsbegreppets subjektiva karaktär. Bedömningen av vad som är ett

1.moget beteende kan variera från en person till en annan. Det som någon tycker är att moget beteende, är i en annans person ögon omoget (exempelvis att gråta som vuxen). Beskrivningen av mognadsbegreppet ger för det andra vid handen att mognad är ett vitt begrepp som kan innefatta olika typer av mognad. Det kan vara fråga om emotionell mognad, fysisk mognad, intellektuell mognad m.m. Det finns ingen vägledning i förarbetena huruvida mognadsbegreppet i något avseende skall avgränsas som rekvisits. 31

2.Exenpelvis framgår det av Regeringsrättens dom den 27 juni 2005 (mål nr 6374-04) att man inte bör besluta om umgänge med föräldern för de fall som ett familjehemsplacerat barn som är 12 år och/eller har en 12-årings mognad beskriver en stark motvilja eller rädsla för detta. I de familjerättsliga målen är 12-årsgränsen befäst i rättspraxis, se Dahlstrand, s. 274.s. 31

3.I en C-uppsats vid Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Mogen för sin ålder? En studie av mognadsbegreppets rättsliga innebörd vid barnets rätt att komma till tals och fa sin åsikt beaktad, har Jessica Bengtsson studerat relevanta förarbeten med syftet att finna en definition av begreppet mognad. Hennes resultat visar att begreppet mognad varken definierats eller diskuterats i lagstifcningsförarbetena.s. 31

81

1.Några utgångspunkter ... i lagen. I brist på sådan vägledning får en rimlighetsbedömning göras i det enskilda fallet. För de mognadsbedömningar som sker i handläggningar av social-och familjerättsliga mål bör i första hand den intellektuella mognaden vara vägledande, följt av barnets emotionella mognad. Barnets fysiska mognad är av förklarliga skäl mindre relevant i dylika ärenden.s. 32

2.Mognadsbegreppets oklara och subjektiva karaktär innebär att bedömningen av ett barns mognad kan variera beroende på vem som gör den. Någon likabehandling kan därför inte avkrävas i fråga om mognadsbedömningar. Som konsekvens härav blir motiveringsskyldigheten för förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar väsentlig. Fördelarna med att ha ett diffust rekvisit som mognadsrekvisitet i lagtexter, kan överväga nackdelen att likabehandling inte kan uppnås mellan de barn som är föremål för mognadsbedömningarna om bedömningen motiveras. Genom att ge skäl för hur man bedömt frågan tillmötesgår man barnets behov av integritetsskydd. Det finns då möjlighet för barnet att förstå, och kanske ifrågasätta, den gjorda bedömningen. Vidare skapar man praxis för framtida mognadsbedömningar och kan på det sättet åstadkomma en viss enhetlighet i prövningsgrunderna för mognadsmätningen.s. 32

3.Barns gradvis stigande autonomi sker på bekostnad av föräldrars bestämmanderätt över sina barn. Å ena sidan har vårdnadshavaren enligt 6 kapitlet 11 § FB rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Å andra sidan har vårdnadshavaren enligt samma paragraf skyldighet att ta allt större hänsyn till barnets synpunkter i takt med barnets stigande ålder och utveckling. Det kan härmed uppstå en konflikt mellan barns och föräldrars bestämmanderätt. Detta är ett tämligen oreglerat område där tvister får lösas internt och informellt mellan barnet och föräldrarna. Vid placeringar inom den sociala barnavården träder ytterligare personer in, med mer eller mindre (med)bestämmanderätt, beroende på personens ställning och vårdens karaktär. I en sådan situation blir upprätthållandet av barnets integritetsskydd och rätt till gradvis stigande autonomi centralt, och samtidigt komplicerat. Föreliggande studie av familjehemsplacerade barn avser att belysa vilka konflikter som kan uppkomma under en sådan placering. Såväl frivillig vård med stöd av Sol som tvångsvård med stöd av LVU aktualiserar vikten av, och svårigheten med, samverkan mellan barn, biologiska föräldrar, familjehemsföräldrar och socialtjänsten. 82s. 32

4.Några utgångspunkter ...s. 33

Det familjehemsplacerade barnet och

barnets bästa

Allmänt

1.Principen om barnets bästa är en av hörnpelarna i FN:s konvention om barnets rättigheter. Av artikel 3 framgår att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. För det ändamålet åtar sig konventionsstaterna enligt samma artikel att vidta de lämpliga åtgärder som behövs för att tillförsäkra barnet det skydd och den omvårdnad som behövs för barnets välfärd. Begreppet barnets bästa innehar en särställning såväl inom FN:s konvention om barnets rättigheter som inom svensk barnrättslig reglering. Barnets bästa är också en central bedömningsgrund vid handläggning av beslut som rör familjehemsplacerade barn i svensk rätt. Jag har därför valt att behandla det för sig i föreliggande avsnitt och inte som en del av avsnitt 3.2.2, där annars relevanta artiklar i konventionen avhandlas.s. 33

2.Begreppet har en snart hundraårig historia i svensk rätt och har ända sedan 1920-talet varit vanligt förekommande i svensk lagstiftningstext. Under de senaste tio åren har frekvensen märkbart ökat och uttrycket barnets bästa finns numera i flertalet lagstifmingsprodukter som berör barn personligen. En rad bestämmelser om krav på att beakta barnets bästa har införts inom flera områden av svensk lagstiftning.s. 33

3.Som en följd av dessa lagändringar finns numera principen om barnets bästa i såväl SoL som LVU. Bestämmelserna är emellertid inte likalydande. Av 1 kapitlet 2 § SoL framgår bland annat följande:s. 33

4.När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästas. 33

5.kräver. Förarbetena ger ingen förklaring till vad man avser med barnets bästa. Istället hänvisar man till att begreppet är relativt och innebär olika saker för olika personer, beroende av hur de uppfattar barnets behov. Vad som är barnets bästa får förändras över tid i takt med ändrade värden och ny kunskap i samhället, menar man. s. 33

6.Bestämmelsen i 1 § femte stycket LVU har en skarpare formulering än dess motsvarighet i SoL.s. 33

7.Vid beslut enligt denna lag skall vad som är bäst för den unge vara avgörande. Medan bestämmelsen i SoL medger att man kan ta hänsyn även till andra intressen vid ett beslut enligt den lagen är innebörden av motsvarande regels. 33

8.Mattsson, 2002, s. 34.s. 33

9.Prop. 1996/97:124, s. 100.s. 33

83

1.Några utgångspunkter ... i LVU att inga andra intressen än barnets bästa får vara bestämmande för ett beslut med stöd av lagen. Anledningen till detta är att LVU avgränsar sig till ärenden som rör utsatta barn, och i sådana ärenden skall det inte finnas andra lika tungt vägande bestämmande kriterier vid beslutsfattandet. Innebörden av barnets bästa utreds emellertid inte heller här, varken i lag eller förarbeten. Inte heller kan man finna någon konkret förklaring i den familjerättsliga lagstiftningen. Slutsatsen blir att begreppet barnets bästa får sin betydelse först i ett givet sammanhang, i sin kontext. Det är också min utgångspunkt för detta arbete. Jag betraktar barnets bästa som ett uttryck för den avvägningsbedömning som behöver ske vid varje enskilt beslut som rör ett barn personligen mellan å ena sidan vuxnas (experter, vårdnadshavare, personer i barnets sociala nätverk m.fl.) åsikter om barnets behov, och å andra sidan barnets egen uppfattning och vilja. En bedömning av vad som är barnets bästa är helt enkelt en proportionalitetsprövning av de olika åsikter och bedömningar som finns i en fråga som rör ett enskilt barn. Begreppets subjektiva och oklara innebörd innebär att någon likabehandling inte kan avkrävas handläggaren eller den som skall fatta beslutet. Möjligheten att tillåta flexibilitet och individanpassning i det enskilda fallet får överväga problemet med att fall kan bedömas olika beroende på vem som beslutar. Däremot kan barnets rättssäkerhet, integritetsskydd och gradvis stigande autonomi säkerställas genom att beslutsunderlaget är grundligt och heltäckande (samt genom att motiveringsskyldigheten följs). Vilka beståndsdelar som behövs för att upprätthålla dessa krav i utredningsarbetet kommer att behandlas i det följande.s. 34

Barnets behov och intressen

1.I en tidigare studie har jag presenterat en arbetsmetod för att kunna bedöma vad som empiriskt är barnets bästa i det enskilda fallet.Metoden går ut på ett inhämtande av vissa typer av information. Medan prövningen i stort tillåts vara fri (i enlighet med den fria bevisprövningsmetoden i svensk processrätt och med hänsyn till avsaknaden av riktlinjer i tillämplig barnlagstiftning) läggs vikt vid fastställande av underlaget för denna prövning. För att systematisera faktorer som kan ingå i prövningen av barnets bästa använder jag två begreppspar, barnets behov och barnets intressen. Med barns behov avser jag vad vuxna (och de vuxnas samhälle) anser att barn i allmänhet behöver. Här talar man om barnet. Med barns intressen, däremot, menar jag barnets egen uppfattning av sin situation. Här krävs att man talar med barnet och får hennes eller hans åsikter.s. 34

2.För att göra en distinktion mellan vad barn i allmänhet behöver och vad det enskilda barnet behöver delar jag vidare upp barnets behov och intres-s. 34

3.Mattsson, 2002, s. 36 ff. 84s. 34

4.Några utgångspunkter ... sen i typiska respektive specifika behov. Typiska behov och intressen är då sådana behov och intressen som barn delar med varandra. Med specifika behov och intressen avser jag sådana behov och intressen som kan knytas till det enskilda barnet. Med en sådan här uppdelning vill jag tydliggöra vilka olika typer av material som kan finnas att tillgå vid beslut som rör barnet. Vilket underlag som skall ligga till grund för varje enskilt beslut framgår vanligen på något sätt av rådande lagstiftning. Inför ett beslut av ett offentligt organ som rör ett barn inom den sociala barnavården uttrycker till exempel gällande rättsregler att barnets typiska och specifika behov bör utredas och särskiljas. Därutöver bör barnets specifika intressen klarläggas, om inte barnet har en annan uppfattning eller om barnet inte kan bilda egna åsikter.s. 35

5.Barnets behov rör alltså vuxnas uppfattning om vad barn behöver. Medan barns typiska behov är sådana som vuxna anser att barn i allmänhet behöver, är barns specifika behov sådant som vuxna anser att det enskilda barnet behöver. Uppgifter om barn i allmänhet återfinns i lagtext (se exempelvis 6 kapitlet I § FB där barnets rättighetslista framgår), vetenskaplig litteratur (om barns utveckling m.m.) och erhålls ibland från sakkunniga experter. En beslutsfattare får härigenom en god uppfattning om vad barn brukar behöva i en viss ålder, i en viss situation etc. Av FN:s deklaration om familjehemsplacerade barn framgår till exempel att särskilda behov för dessa barn vid fastställande av barnets bästa är kärlek, trygghet och omvårdnad. Europarådets resolution rörande placerade barn, också den behandlad i kapitlet ovan, uttrycker placerade barns behov av en trygg, känslofull och utvecklande miljö.s. 35

6.Uppgifter om det enskilda barnets specifika behov erhålls genom att vuxna som kommit i kontakt med barnet -personer i barnets närmiljö eller yrkespersoner som undersökt barnet, till exempel vid en barnpsykiatrisk undersökning-uttalar vad de anser att detta barn behöver. Det handlar då om att undersöka vilka särskilda behov som ifrågavarande barn har. Dessa behov kan variera beroende på barnets ålder, mognad, bakgrund, uppväxtförhållanden, hälsostatus, situation i skolan, relation till föräldrar etc. Det finns ofta olika sätt att få fram sådana uppgifter. Det inkommande materialet kan också ha varierande grader av tillförlitlighet och tyngd. Ibland framkommer det också motstridiga uppgifter om barnet, vilket kan göra det svårt att fastställa de specifika behoven. I andra fall är det ganska uppenbart vad barnet ifråga har särskilt behov av.s. 35

7.Medan uppgifter om barnets specifika behov vanligen kan inhämtas genom kontakt med olika personer och på olika sätt, förutsätter inhämtandet av uppgifter om barnets intressen alltid att det enskilda barnet ges möjlighet att få uttrycka sin mening. Om barnet uttalar sig som representant för gruppen barn om vad hon eller han behöver framkommers. 35

8.85 Några utgångspunkter ... information om barns typiska intressen. Exempelvis kan ett eller flera barn tillfrågas innan en lekplats skall byggas, i syfte att få fram information om vad barn anser att barn rycker om att göra på en sådan plats. Den informationen kan sedan nyttjas vid konstruktionen av lekplatsen och därmed skapa glädje för andra barn. Barn kan också uttala sig om vad hon eller han som individ känner, rycker eller vill. Det rör sig då om det enskilda barnets personliga åsikt. Detta benämner jag barnets specifika intressen.s. 35

9.Genom att bestämma, och därmed synliggöra, vilka olika typer av information om barnet som kan, och bör, erhållas i en utredning där barnets bästa skall undersökas, är första steget taget mot ett fastställande av vad som är det enskilda barnets bästa. Nästa steg är att inhämta dessa uppgifter. Ju mer ingripande beslut som skall fattas, desto större krav bör ställas på utredningsmaterialecs beståndsdelar. Därefter får frågan om vad som är barnets bästa prövas, med användandet av det som framkommit i utredningen. Vanligen innebär detta dels en värdering av varje uppgift för sig, dels en helhecsbedömning av det totala ucredningsmaterialec. Det blir i många fall en avvägningsbedömning, där till exempel vårdnadshavarens vilja att få utöva umgänge med sitt barn får ställas mot barnets ovilja eller rädsla att träffa föräldern. Slucligen skall beslutet om vad som är barnets bästa motiveras vid myndighecsutövning enligt bestämmelser i FL och FPL. Även vid andra beslut än beslut som innebär myndighetsutövning bör motivering lämnas, skrifcligen eller muntligen, till den enskilda.s. 36

Sambandet mellan barnets bästa och barnets vilja

1.Vid prövningen av barnets bästa kan det mycket väl uppstå en problematik i det att barnets behov och hennes eller hans intressen inte överensstämmer. Hur skall bedömningen av barnets bästa då ske? De primära rättskällorna ger vanligen inte alls besked i frågan hur dylika konflikter skall styra tolkningen av vad som är det enskilda barnets bästa i olika fall.Istället är det brukligt att lagtexten anger såväl vikten av att besluta i enlighet med barnets bästa som vikten av att beakta barnets vilja. Såväl Sol som LVU har denna konstruktion. De båda begreppen barnets bästa och barnets vilja används parallellt och utan att det ena begreppet kan sägas ha företräde framför den andra.s. 36

2.Förse är det på sin plats att reda ut begreppen. Enligt den begreppsdefinition som jag föreslagit bör inte begreppen barnets vilja respektive barnets bästa ställas mot varandra. Det är inte förenligt med ett barnaktörsperspektiv att uppfatta begreppen som jämförbara. Begreppet barnets bästa är såsom framgått ovan inte av objektiv karaktär, utan det är ett relativts. 36

86

1.Några utgångspunkter ... begrepp med skiftande innehåll från situation till situation. Vad som är barnets bästa i det enskilda fallet kan därför inte fastställas objektivt. Barnets bästa är istället resultatet av en avvägningsbedömning av barnets behov och intressen. Det är en metod att lösa de eventuella motsättningar som kan finnas mellan de vuxnas mening (barnets typiska respektive specifika behov) och barnets syn på saken (barnets specifika intressen). Barnets vilja är en del av beslutsunderlaget, bland flera delar, för att bedöma vad som är barnets bästa. Det är barnets syn på saken (och en del av barnets intressen enligt min definition, där andra intressen kan vara barnets uppfattning av sin situation, barnets beskrivning av vårdnadshavaren etc.). Den ungas vilja är således en väsentlig beståndsdel av barnets bästa och ett resulcat av att barnet har fått komma till tals. Jag använder begreppen barnets vilja och barnets intressen parallellt. Dessa är som påpekats inte synonymer. Barnets vilja är en del av barnets intressen, det vill säga uppgifter som framkommit i samtal med barnet. Det är av vikt att inre utesluta andra uppgifter från barnet än sådana som är barnets vilja. Ofta är nämligen annan information från barnet än enbart hennes eller hans vilja väsentlig för en bedömning av vad som är barnets bästa. Exempelvis är det väsentligt att utreda eventuell rädsla eller oro hos barnet vid en bedömning om umgänge med vårdnadshavaren är det bästa för barnet. Barnet kan ju uttrycka en vilja att träffa vårdnadshavaren av lojalitet eller rädsla mot denna. Vid samtal med barnet kan barnets känslor framkomma och påverka bedömningen av vad som är barnets bästa i den aktuella frågan.s. 37

2.Det kan mycket väl uppstå intressekonflikter mellan barnets vilja och barnets behov. För att lösa denna konflikt föreslår Eklund, lektor i processrätt vid Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, att barnets vilja skall ha en synlig inverkan på beslutet.Enligt hans uppfattning bör rättstillämparen generellt sett använda sig av ett synsätt på barnets bästa där barnets vilja är tydligt beaktad. Härmed förstås att barnets behov får vara utgångspunkten vid prövningar av barnets bästa, men att barnets vilja skall synliggöras och uppmärksammas i beslutet.fö Eklunds uppfattning är vidare att barnets vilja generellt sett skall väga tungt, och i oklara fall vara avgörande. Ett sådant synsätt överensstämmer med den kompetensorienterade synen på barn (i kontrast till det behovsorienterade synsättet). Att barnets vilja kan få stor betydelse vid bedömningen av vad som är det enskilda barnets bästa är enligt professor Kirsten Sandberg, Oslo universitet, implicit i barnets rättigheter till självbestämmande och skydd. Däremot är det inte sagt att barnets specifika behov inte kan få lika, eller Eklund, s. 35 ff.s. 37

3.87 Några utgångspunkter ... större, betydelse än barnets vilja vid en bedömning av barnets bästa.Sandberg utgår från Eekelaars metod för att fastställa barnets bästa, "dynamic self-determinism". Enligt nämnda synsätt är det centrala att ta fram barnets hela personlighet i utredningen. Istället för att koncentrera bedömningen av vad som är bra för barn till generella uppfattningar från psykologer, fackfolk och beslutsfattare bör främst uppgifter om, och från, det enskilda barnet inhämtas. Härigenom, menar Sandberg, kan barnet bidra till utfallet i beslutet utan att det överflyttas till barnet självt. Att få fram vad barns. 37

uttrycker är bara ett sätt att nå fram till ett beslut som överensstämmer med

1.barnets bästa. Genom att söka lösningar som har som mål att ge barnet ett framtida liv med maximala möjligheter, blir det som är barnets bästa inte nödvändigrvis det som barnet önskar just nu. Istället hjälper man barnet att skilja mellan det som är viktigt för henne eller honom och det som är impulsstyrc. Med en sådan metod har vuxna skyldighet att bortse från destruktiva önskemål från barnets sida och istället finna lösningar som bättre överensstämmer med barnets personlighet. Beslut som rör barnet får sedan ändras i takt med att barnets personlighet urvecklas och förändras, därav det dynamiska i metoden.s. 38

2.Den metod som Sandberg beskriver tar sin utgångspunkt i barnets specifika behov. Istället för att använda generella antaganden om vad barn behöver som grund för ett beslut om barnets bästa, bör barnets egenart och personlighet vara det huvudsakliga underlaget för beslutet.Beslutets inverkan på uppgifter från barnen får variera, beroende på barnets ålder och mognad, samt -inte minst -om det som barnet framför är i linje med barnets personlighet och tidigare erfarenhet.s. 38

3.Eklunds och Sandbergs syn på relationen mellan barnets bästa och barnets vilja speglar rvå synsätt som båda uttrycker vikten av att finna ett "barnets bästa" som rör det enskilda barnet, och som mycket väl kan avvika från ett annat barns "barnets bästa". Medan Eklund betonar vikten av att väga in vad barnet uttrycker när man skall fastställa barnets bästa, uttrycker Sandberg betydelsen av att se till hela barnets personlighet, där vuxnas förståelse av barnets behov bör vara tongivande.s. 38

4.Det är rveksamt om det går att komma så mycket längre i generella diskussioner om metoder för att fastställa barnets bästa där lagstiftaren överlåtit till tillämparen att göra en helhetsbedömning. De olika synsätten kan användas vid olika tillfällen och för olika barn. De är enligt min mening båda väsentliga att ha förståelse för. Istället för att bestämma vilken tonvikt som skall läggas vid å ena sidan barnets behov och å andra sidan barnets intressen vill jag emellertid betona vikten av ett gediget beslutsunderlags. 38

5.A.a., s. 67. 88s. 38

6.Några utgångspunkter ... samt en grundlig motivering av hur avvägningen mellan barnets behov och intressen gjorts. På det sättet kan båda synsätten förenas och användas i olika situationer.s. 39

7.I vilken utsträckning barnets vilja får avgöra eller på annat sätt påverka det enskilda beslutet måste således tillåtas variera från fall till fall. Faktorer som får styra är -förutom tillämplig lagtext, beslutets karaktär samt barnets behov och intressen i det enskilda fallet -barnets ålder och mognad. Det socialrättsliga regelverket ger klart uttryck för barns rätt till medverkan vid beslut som rör dem. Barnets påverkan skall tillåtas variera beroende av barnets ålder och mognad. Bestämmelserna i Sol och LVUom rätten till barns gradvis stigande autonomi tyder på att barnets specifika intressen skall tillmätas större betydelse vid fastställande av vad som är det enskilda barnets bästa ju äldre barnet blir. Sådana uppgifter skall alltså värderas högre i takt med stigande ålder och mognad. Uppgifter om barnets specifika behov skall på samma sätt tillåtas få minskat värde ju äldre och mognare barnet blir. I många fall kan detta ske ganska naturligt, med tanke på att man lättare kan få in uppgifter från barnen själva ju äldre de blir. Många frågor om barnet som skulle ha riktats till någon vuxen kan man istället ställa till barnet själve. På detta sätt får man fram uppgifter om barnets specifika intressen som annars skulle bestått av uppgifter om dess specifika behov. Barnets intressen ökar alltså generellt med stigande ålder och mognad. Barnet lär bättre känna sig själv och kan lättare uttrycka sin mening. Därmed minskar betydelsen av barnets behov. Det finns således en balans mellan varje barns behov och intressen som kan utnyttjas som vägledning vid inhämtande av uppgifter. I vilken utsträckning som barnets intressen kan styra olika typer av beslut som rör det familjehemsplacerade barnets bästa kommer att diskuteras i kapiclen 4-6.s. 39

Sammanfattning och avslutande synpunkter

1.I det här kapiclet har jag behandlat några utgångspunkter inför kommande genomgång av familjehemsplacerade barns rättsliga ställning. Betydelsen av dessa bör inte underskattas. Även om gällande lagstiftning uppställer ett antal regler som utgör ramen för de familjehemsplacerade barnens vardag, grundas den sociala barnavårdens verksamhet huvudsakligen på en ramlag som skall kompletteras genom tillämpning i det enskilda fallet. Vid första anblick verkar det finnas mycket utrymme för varierande lösningar och beslut av respektive tillämpare. Detta vore dock inte förenligt med offencNågra utgångspunkter ... lig verksamhet som grundas på krav om förutsebarhet och likabehandling. Det är därför angeläget att finna ytterligare utgångspunkter för att komplettera de ramar som gällande rätt ger vid handen.s. 39

2.Det finns då flera utgångspunkter att beakta. Jag har tagit upp de två, enligt min mening, mest grundläggande utgångspunkterna för arbetet med barn. Den första förutsättningen är synen på barnet som subjekt och aktör.s. 40

3.Detta synliggörs på ett övergripande plan genom barnets ställning som subjekt och aktör i de internationella dokument som reglerar mänskliga rättigheter. FN:s konvention om barnets rättigheter är det huvuddokument som anger barns status som subjekt med såväl allmänna som särskilda rättigheter som samhällsmedborgare, och därtill hörande skyldigheter för vuxna att realisera dessa rättigheter. Europakonventionen med tillhörande rättspraxis tillhandahåller det familjehemsplacerade barnet vissa rättigheter som är bindande för den svenska rättstillämparen (vilka kommer att behandlas i roljande kapitel). Dessa konventioner, tillsammans med de deklarationer, resolutioner och rekommendationer som redovisas i kapitel 3.2, ger viktig vägledning för rättstillämparen.s. 40

4.I dessa dokument fastslås det familjehemsplacerade barnets rätt till skydd, kärlek, omvårdnad, utveckling. Vidare betonas vikten av att synliggöra barnets individuella särdrag, utvecklingsmöjligheter och önskemål inför och under placeringen. Det finns således en skyldighet att beakta barnets särskilda behov vid beslut som rör barnet, såsom vid valet av familjehem. Det är inte tillräckligt att endast godta gängse uppfattningar om vad som är bra för barn. Vidare betonas i flera dokument kravet på delaktighet och medbestämmande för barnet, inklusive den mer eller mindre absoluta rätten för barn att få komma till tals i ärenden som rör henne eller honom personligen. Barnet skall tillåtas vara en deltagande person inför beslut som rör henne eller honom (när det är möjligt), tillsammans med övriga inblandade aktörer. Grunden för dessa krav är synen på barnet som subjekt och aktör. Barnet skall visserligen tillåtas vara ett objekt för andras handlande om omsorg och kärlek, där utrymme också skall finnas att få fatta beslut om barn som målgrupp. Därutöver skall barnet emellertid tidigt också tillerkännas rätten som subjekt, individen barnet som lagen riktar sig till. Det familjehemsplacerade barnets utsatthet och behov av delaktighet betonas i flera dokument. Här avses barnets handlingsförmåga, dess aktörskap. Med stigande ålder och mognad skall barnet ges gradvis ökande möjligheter till medinflytande som aktör.s. 40

5.Vissa av de ovan angivna dokumenten som handlar om att tillvarata familjehemsplacerade barns bästa har hittills inte varit föremål för spridning till dem som arbetar med socialt utsatta barn i Sverige. Särskilt rör detta Europarådets dokument. Det är emellertid av vikt att använda alla de dokument som är relevanta för respektive yrkeskår, oavsett om det rörs. 40

90

1.Några utgångspunkter ... nationella eller internationella dokument. Utvecklingen är att internationella regelverk får allt större betydelse för de europeiska länderna i rättstillämpningen i respektive land. Sverige har samma skyldighet som andra länder att inhämta relevanta regelverk och att låta sig påverkas av dessa vid varje rättsfråga. Europarådets resolution och rekommendation rörande familjehemsplacerade barn är två sådana dokument som bör observeras av den svenska lagstiftaren och rättstillämparen. Synen på barnet som subjekt och aktör finns också tydligt uttryckt i svensk lagstiftning. Barnets rätt till rättssäkerhet, integritetsskydd och gradvis stigande autonomi är centrala utgångspunkter vid tillämpningen av den sociala lagstiftningen. Dessa begrepp har gemensamt att de förutsätter att barnet är subjekt och aktör. Kraven om förutsebarhet, kontrollerbarhet och likabehandling riktar sig till barnet i mål och ärenden som rör henne eller honom personligen. För att tillgodose rättssäkerheten för barnet uppställer den sociala lagstiftningen regler om ett förvaltningsrättsligt grundskydd enligt FL och FPL för barnet samt specialbestämmelser i SoL och LVU. Här kan även nämnas rätten till kommunikation, kravet på beslutsmotivering, överklaganderätten och tillsynen av verksamheten. Barnets integritetsskydd skall säkerställas genom barnets möjlighet att delta, själv eller genom en representant. Det innefattar rätten att få uttrycka sin mening, rätten att få ta del av material som rör henne eller honom och rätten att kunna påverka att sådan information inte vidarebefordras utan barnets kunskap. Den gradvis stigande autonomin innebär att barnet skall - få ökat medinflytande i beslut som rör henne eller honom i takt med stigande ålder och mognad. Begreppen rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi inbegriper således en rad regler som är av central betydelse för det familjehemsplacerade barnets rättsliga ställning som subjekt och aktör. Dessa begrepp lämpar sig därför som utgångspunkt i diskussioner om barnets legala utrymme enligt svensk rätt i kommande kapitel. Den andra grundläggande utgångspunkten vid arbetet är barnets bästa. Även om barnet skall ges rätt att få komma till tals och ges möjlighet att påverka sin situation kan detta inte innebära att barnet därmed får full bestämmanderätt över sin person. Barnet inser inte alltid sina egna behov och skall då inte behöva utsättas för att ta konsekvenserna av sina åsikter eller önskemål. Det måste därför finnas något sätt att värdera barnets utsagor. Det behövs en metod för att göra en rimlig avvägningsbedömning av hur barnets intressen skall beaktas i förhållande till barnets behov. Metoden går vanligen under beteckningen barnets bästa-bedömning. Denna juridiska form för att göra en proportionalitetsbedömning mellan barnets önskemål och andras åsikter (vårdnadshavare, socialtjänsthandläggare, familjehemsföräldrar etc.) är emellertid inte oproblematisk. Ett grundläggande problem är att den inte har konkretiserats i lagtexten.s. 41

91

1.Några utgångspunkter ...s. 42

2.Barnets bästa således är ett begrepp som lagstiftaren lämnat åt rättstillämparen att utverka egna riktlinjer för. Jag har föreslagit en metod för denna avvägningsbedömning där jag lägger tonvikten vid att urskilja och få fram olika typer av underlag såväl om som av barnet. Själva avvägningsbedömningen i sig tillåts vara fri. Jag använder begreppen barnets behov respektive barnets intressen, och urskiljer vidare material som handlar generellt om barn respektive om det enskilda barnet.s. 42

3.Två betydelsefulla riktlinjer vid avvägningen mellan hur barnets behov skall vägas i förhållande till barnets intressen i bedömningen av vad som kan anses vara barnets bästa är barnets ålder och mognad. Såväl Sol som LVU anger att dessa två kriterier skall styra själva bedömningen av hur tungt barnets önskemål skall väga i förhållande till andras åsikter i det enskilda fallet. Det är vanligen okomplicerat att bestämma barnets ålder, och denna riktlinje är väsentlig att ta i beaktande vid bedömningen av hur mycket barnet skall tillåtas få påverka beslutet. Ju äldre barnet är, desto mer utrymme skall hon eller han vanligen tillåtas få vid bedömningen av vad som är barnets bästa. Mognadsrekvisitet skall emellertid ha samma tyngd som åldersrekvisitet. Genom detta rekvisit möjliggörs en viss flexibilitet. Ett barn som inte är lika gammalt som ett annat barn kan ändå tillåtas få samma påverkansmöjlighet på grund av att hon eller han bedöms ha uppnått en hög mognad. Fråga infinner sig emellertid vad som menas med mognad och hur mognad skall bedömas. Som framgått av framställningen finns det inga riktlinjer i förarbeten eller rättspraxis. Det är därmed omöjligt att finna en juridisk definition av begreppet genom att studera de traditionella rättskällorna. Mognad är ett subjektivt och psykologiskt begrepp. När begreppet mognad används inom psykologin specificeras det vanligen. Med mognad kan avses emotionell mognad, intellektuell mognad och fysisk mognad. Det är problematiskt att mognadsbegreppet inte har definierats eller diskuterats i förarbetena till de lagbestämmelser som anger detta begrepp som ett rekvisit. Det ospecificerade begreppet blir så brett att det är svårt att hantera. I brist på anvisningar hur begreppet skall tillämpas så föreslår jag att rättstillämparen tillåter sig att göra en bedömning i första hand av barnets intellektuella mognad och i andra hand av barnets emotionella mognad. Barnets fysiska mognad kan knappast ha samma relevans när beslut av administrativt slag skall fattas.s. 42

4.Syftet med rekvisiten ålder ~ch mognad är att skapa goda förutsättningar för att balansera barnets intressen som subjekt med vuxnas skyldigheter att tillgodose barnets behov. Detta utrymme för barns roll som subjekt och aktör medför ett stort ansvar för beslutsfattare i frågor som rör barn. Samtidigt som rekvisiten ger möjlighet för barn att få påverka så kan de, på felaktigt sätt, också användas som hinder för barnets aktörskap. Den beslutsfattare som inte vill att barnets åsikter skall styra beslutet av vads. 42

92

1.Några utgångspunkter ... som är till barnets bästa kan ju använda rekvisiten ålder och mognad för att argumentera för att barnet inte har tillräcklig ålder eller mognad för att påverka. Det är därför väsentligt att rekvisitet mognad inte blir någon typ av lösning som beslutsfattaren tar till när man inte vill att barnets åsikter skall få styra ett beslut. Då blir mognadsbedömningen bara ett "kryphål" att ta till i situationer då man vill undvika att ge barnet dess rättmätiga roll som aktör. Även om det hade varit önskvärt att ha mer konkreta riktlinjer än vad som finns idag för hur barnets behov respektive barnets intressen skall värderas och bedömas i sin helhet, är det emellertid inte rimligt att kräva sådana. Eventuella konflikter mellan barnets behov och barnets intressen måste få bedömas i det enskilda fallet. Det förvaltningsrättsliga kravet om motiveringsskyldighet samt kravet på kompetenta beslutsfattare får uppväga avsaknaden av regler för hur värderingen skall gå till. Genom att få en förklaring till vilket material som utgjort underlaget för bedömningen och hur tillämparen har värderat detta underlag kan kraven om rättssäkerhet och integritetsskydd uppnås för barnet. Däremot är det inte rimligt att ärenden som rör barnet inom den sociala barnavården beslutas utan att man redovisar beslutsunderlaget för detta och redogör för hur bedömningen av barnets bästa har gjorts. Vikten av att motivera beslut som rör barnet kan inte nog betonas. Motiveringsskyldigheten skapar också prejudikat för hur senare beslut kan fattas och ökar därmed möjligheten för större likabehandling i besluten.s. 43

2.De utgångspunkter som redovisats i kapitlet är var och en för sig väsentliga vid beslut som rör ett barns personliga förhållanden. De har emellertid flera beröringspunkter. Tillsammans skapar de goda förutsättningar att skapa den sociala trygghet och värdighet som Sol har som målsättning att tillhandahålla den enskilda medborgaren. De formella regler och utgångspunkter som omger det materiella regelverket skall därför inte underskattas. Dessa är en förutsättning för att nå den substantiella rättvisa och trygghet som eftersträvas i en välfärdsstat som Sverige. Endast genom ett klart och tydligt regelverk som anger statens befogenheter och begränsningar kan den välfårdsrättsliga omsorgen fördelas på ett rättvist sätt och skapa den materiella rättssäkerhet som är kännetecken för en fungerande välfärdsstat, för såväl barn som vuxna.s. 43

Placeringens inledning

1.Jag fick bo hos Karin och Ingvar en hel månad. Det är hemskt länge närs. 4

2.man inte vet hur någonting ska bli. Det är nog det värsta jag varit meds. 4

3.om, fast Karin och Ingvar var hur snälla som helst. Ingen kunde berättas. 4

4.for mig hur länge jag skulle stanna och vad som skulle hända.s. 4

Frivillig vård eller tvångsvård

Allmänt

1.Ett barn kan placeras i ett familjehem på frivillig basis med stöd av SoL eller med tvångsinsatser enligt lVU. Placeringar med stöd av Sol skall ske i samförstånd med vårdnadshavaren, i enlighet med lagens grundsatser om frivillighet och självbestämmande. Däremot uppställs inga krav på att barnet skall samtycka till vården, om inte barnet har uppnått 15 års ålder (11 kapitlet 10 § Sol, 36 § lVU). Först vid denna ålder kan barnet moJ.: sätta sig frivillig vård i formell mening. Om åtgärder som rör barn som fyllt 15 år skall kunna ske frivilligt med stöd av Sol krävs alltså både den ungas och vårdnadshavarens samtycke.s. 4

2.Om en vårdnadshavare, eller ett barn som fyllt 15 år, återtar sitt muntliga eller skriftliga samtycke till den frivilliga vården med stöd av Sol kan inte placeringen fortgå formlöst. Insatser enligt Sol har då ingen tillämplighet längre. Om socialnämnden bedömer att fortsatt vård är nödvänafg finns möjligheten att fatta ett beslut om omedelbart omhändertagande med stöd av 6 § LVU eller att besluta om tillfälligt Ayttningsförbud enligt 27 § lVU, i avvaktan på att frågan om vård av barnet utreds.s. 4

3.För att säkerställa förutsättningarna för frivillig vård måste vårdnadshavarens inställning (liksom inställningen hos barn som har fyllt 15 år) noggrant klarläggas under placeringstiden. Ett sätt säkerställa dessa förutsättningar är att inhämta skriftligt samtycke till fortsatt placering. Om en frivillig placering ändras till en placering med stöd av lVU måste ett nytt 94s. 4

Placeringens inledning

1.placeringsbeslut fattas av socialnämnden efter att länsrätten beslutat i vårdfrågan. Det är nödvändigt eftersom det tidigare placeringsbeslutet fattades på andra grunder än det beslut som sedan fattas med stöd av LVU.s. 5

Frivillig vård utan barnets samtycke

1.15-årsgränsen innebär, vilket konstaterats ovan, att barnets inställning inte påverkar beslutets karaktär av frivillig vård kontra tvångsvård innan barnet har uppnått denna ålder. Detta gäller oavsett måltyp (miljöfall eller beteendefall). Denna regel kan i praktiken få märkliga konsekvenser från barnets synvinkel, särskilt för det något äldre barnet. Hur ter sig till exempel "frivilligheten" om den unge vägrar verkställighet av ett Sol-beslut? Sett ur barnets perspektiv innebär detta ett tvångsingrepp för henne eller honom. Hur skall barnet förstå innebörden av ett beslut om frivillig vård som inte är frivilligt för barnet, annat än att det inte är riktat till henne eller honom självt? Det finns anledning att ifrågasätta lagkonstruktionen i ett barnaktörsperspektiv, särskilt för de lite äldre barnen. I norsk rätt återfinns en bestämmelse som åskådliggör hur ett dylikt regelverk kan konstrueras annorlunda. Enligt den norska barnevernloven medges att beslut om vård riktas direkt till den unge i beteendefallen. Lov 07.17.1992 nr. 100 om barneverntjenester, Barnevernloven, § 6-3 andra stycket lyder enligt följande; Et barn kan opptre som part i en sak og gj0re partsrettigheter gjeldende dersom det har fylt 15 år og forstår hva saken gjelder. Fylkesnemnda kan innvilge et barn under 15 år partsrettigheter i s.erskilte tilfeller. I sak som gjelder tiltak for barn med atferdsvansker, skal barnet alltid regnes som part. Av paragrafen framgår det att barn och ungdomar alltid räknas som part med rätt att föra sin egen talan i mål som rör ett ingripande på grund av hennes eller hans beteende. Att bestämmelsen begränsas till beteendefallen beror på att dessa fall riktar sig främst till barnet (och hennes eller hans bristande beteende) medan miljöfallen främst riktas mot vårdnadshavaren (och dennas bristande omsorg).Barnet tillåts härigenom vara delaktigt i ärenden som rör åtgärder och ingripanden mot henne eller honom även före sin 15-årsdag. I jämförelse med den svenska lagkonstruktionen Se JO 1995/96 s. 262 samt JO 1995/96 s. 279. I båda fallen lät socialnämnden en placering som inte längre var frivillig bestå. Se även JO 1998/99 s. 235. Det bör påpekas att partsbegreppet har en något annorlunda betydelse i norsk rätt än i svensk rätt. Såsom framgår av den citerade paragrafen i texten ovan innefattar partsbehörighet också processbehörighet. Jfr Sandberg, Kirsten, i Anden.es, Kristian, Olsen, Leif Oscar (red.), Sosialrett, 5 utg., 1996, s. 339 ff. Beslut om tvångsåtgärder inom den sociala barnavården i Norge tas ifj,lkesnemnda, en domstolsliknande myndighet.s. 5

95

Placeringens inledning

1.uppvisar den norska fördelar för barnet som subjekt och aktör. Den norska lagen riktar sig direkt till de barn som är föremål för ingripande på grund av sitt eget beteende vilket stärker deras rättssäkerhet, integritetsskydd och autonomi. Barnet behöver inte uppleva att beslut tas över hennes eller hans huvud, såsom exempelvis att bli "frivilligt" placerad mot sin vilja. Ökade möjligheter till medinflytande och medverkan är särskilt angeläget för de barn som är föremål för ingrepp på grund av sina beteendestörningar. Ofta är såväl föräldrar som myndighet överens om att åtgärder behöver vidtas gentemot barnet. Så länge barnet inte har fyllt 15 år blir vården då frivillig. Frivillig vård verkställs efter avtal mellan vårdnadshavaren och socialnämnden, utan någon kontradiktorisk sakbehandling. Detta tillvägagångssätt kan ifrågasättas utifrån barnets rätt till rättssäkerhet, integritetsskydd och gradvis stigande autonomi. Barnets inställning kan ju i dessa fall stå i kontrast till både vårdnadshavarens och det allmännas uppfattning, oavsett om vården i formell mening betecknas som frivillig eller tvångsmässig. Även en person som inte har fyllt 15 år kan ha intresse av att få sin åsikt ventilerad. I dagsläget omöjliggörs detta av att åtgärder som företas före barnets 15-årsdag anses som frivilliga insatser så länge vårdnadshavaren samtycker till dessa.s. 6

2.Den norska modellen är intressant även för miljöfallen. I dessa ärenden gäller, som framgår av den citerade bestämmelsen ovan, en 15-årsgräns. Denna åldersgräns kan emellertid sänkas efter beslut av jj,lkesnemnda. En sådan lagkonstruktion innebär en mindre statisk åldersgräns än åldersgränsen i den svenska modellen. På så sätt kan även barn som är något yngre än 15 år beviljas processbehörighet efter prövning i domstol i vissa fall. Det kan exempelvis röra sig om ett barn som kommer att fylla 15 år senare under året. Den kan också röra ett barn som är 13-14 år och som är mycket mogen och medveten för sin ålder. För dessa barn kan det bli lika märkligt som i beteendefallen ovan att "tvingas" till frivillig vård. Genom att ha möjlighet att bevilja dessa barn processbehörighet före 15 års ålder kan den vuxne beslutsfattaren efter en lämplighetsprövning ge barnet rollen som ett subjekt med möjlighet till aktörskap. På så sätt kan ett äldre barn få uppleva rättssäkerhet, integritetsskydd och gradvis stigande autonomi även i miljöfall där frivillig vård mot hennes eller hans vilja annars skulle. bli aktuell.s. 6

Frivillig vård utan vårdnadshavarens samtycke?

1.En fråga är hur långt kravet om vårdnadshavarens samtycke sträcker sig i fall där förälder och barn har olika uppfattningar om placeringen. Är det uteslutet att socialnämnden kan agera i barnets intressen• Utan att ha fått samtycke av vårdnadshavaren inom ramen för SoL? Är nämnden alltid beroende av föräldrarnas samtycke för att kunna meddela vård eller annat 96s. 6

Placeringens inledning

1.boende för barnets bästa? Eller finns det någon situation där nämnden kan agera efter barnets önskemål i denna fråga, det vill säga där barnets intressen i familjehemsfrågan får företräde framför vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet? I vissa fall bör man inte utesluta möjligheten till bistånd till underårig i form av en familjehemsplacering utan vårdnadshavarens samtycke. En rättslig grund till detta är det familjerättsliga lagstödet för barns gradvis växande autonomi i kombination med socialrättsliga bestämmelser om kommunens yttersta ansvar i 2 kapitlet 2 § Sol. Vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet är inte lika stark under barnets hela uppväxt. Enligt 6 kapitlet 11 § FB skall vårdnadshavaren ta större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål allt eftersom barnet blir äldre och mognare. Man kan därför säga att bestämmanderätten minskar något i takt med barnets ålder, ökande mognad och förståelse för sin situation. När barnet har fyllt 18 år är inte längre vårdnadshavaren behörig att föra talan-i mål som rör henne eller honom.Lagstiftarens prioritering av barns vilja är vidare befäst i 11 kapitlet 10 § Sol, enligt vilken barn får rätt att föra sin egen talan inför socialnämnden vid 15 års ålder. Det innebär att ungdomar som fyllt 15 år har rätt att själv ansöka om bistånd hos socialnämnden. Socialnämnden har därmed skyldighet att ta upp ungas ansökningar till saklig prövning utan att föräldrarna har biträtt dem. Kan man hävda att det enligt gällande regelverk finns ett visst utrymme för socialnämnden att ge bidrag till barnets boende utan vårdnadshavarens samtycke? Man kan åtminstone inte hävda det som en isolerad företeelse. Det framgår av Regeringsrättens dom RÅ83 2: 18 där frågan var om ett 15-årigt barn kunde erhålla bistånd enligt Sol för vistelse i ett familjehem mot vårdnadshavarens vilja. Regeringsrätten fann att socialtjänsten inte hade befogenhet att bevilja bistånd utan samtycke från vårdnadshavaren. Vid en sådan motsättning mellan flera intressen ansågs regeln i 6 kapitlet 2 § FB, om vårdnadshavarens ansvar för barnet till dess att barnet är myndigt, ha företräde. En placering i familjehem kan i ett sådant fall enligt domstolens uppfattning endast ske om förutsättningar finns att meddela vård med stöd av LVU. Man kan även konstatera att bestämmelsen om barns processbehörighet vid 15 års ålder endast innebär att frågan om rätt till bistånd till en underårig skall prövas i sak av socialnämnden, oavsett vårdnadshavarenss. 7

97

Placeringens inledning

1.medgivande till ansökan. Bestämmelsen säger ingenting om den materiella prövningen av biståndsansökan.s. 8

2.Ett rimligt antagande är dock att barnets intressen, tillsammans med andra omständigheter, i vissa fall kan få företräde framför vårdnadshavarens bestämmanderätt. Det är i situationer där nämnden har uttömt sina insatser och kommunens roll som ytterst ansvarig för barn blir aktuell.s. 8

3.Ett JO-ärende som stödjer en sådan uppfattning är JO 1989/90 s. 219. Situationen i ärendet var den att vårdnadshavaren motsatte sig bistånd i form av en familjehemsplacering. Barnet, en 16-årig flicka, vistades redan i familjehemmet, eftersom hon tidigare hade varit placerad i hemmet med moderns samtycke. Flickan motsatte sig bestämt att flytta tillbaka till modern. Efter att kammarrätten hade konstaterat att LVU inte var tillämplig, var frågan hur nämnden skulle agera. Å ena sidan fanns det ingen möjlighet att ge bistånd till barnet för en placering i familjehemmet utan vårdnadshavarens samtycke. Å andra sidan var barnet så gammalt att man inte kunde flytta henne mot hennes vilja.s. 8

4.Nämnden valde att bevilja fortsatt stöd till boende och låta flickan bo kvar i familjehemmet. Därmed hade man satt flickans vilja och hennes intresse av hjälp framf or vårdnadshavarens rätt till inflytande över sitt barn. I yttrande till JO gav Socialstyrelsen sitt stöd för ett sådant agerande. Som motivering åberopade Socialstyrelsen kommunens yttersta ansvar att ge barn det skydd som de behöver även i situationer då LVU inte är tillämpligt. JO uttalade bland annat följande.s. 8

5.Det ligger i socialtjänstens ansvar att ge det stöd den enskilde behöver. Finnss. 8

6.det inga andra möjligheter måste därför en socialnämnd kunna ingripa meds. 8

7.ekonomisk hjälp även till unga vilkas försörjning åvilar vårdnadshavaren. Dets. 8

8.är dock viktigt att understryka att sådan hjälp aldrig kan utgå slentrianmässigts. 8

9.till ungdomar som lämnar föräldrahemmet innan de kan försörja sig själva.s. 8

10.Enligt föräldrabalken har vårdnadshavaren såväl försörjningsansvar som bestäm-s. 8

11.manderätten, så länge barnet är omyndigt. Socialtjänstens första uppgift vids. 8

12.konflikter mellan barn och vårdnadshavare måste därför vara att i samarbetes. 8

13.med vårdnadshavaren försöka förmå barnet att flytta tillbaka till vårdnadshava-s. 8

14.ren eller att söka förmå vårdnadshavaren att gå med på att barnet i vart falls. 8

15.under en övergångstid far bo i ett annat hem. Att utan vårdnadshavarens med-s. 8

16.givande bistå barnet ekonomiskt måste alltid vara en lösning som inte får till-s. 8

17.gripas förrän i sista hand när inga andra möjligheter står till buds. JO anslöt sig till Socialstyrelsens bedömning att kommundelsnämnden hade gjort rätt i den "uppenbarligen mycket svårbemästrade situationen" Det "svårbemästrade" i situationen verkar bestå dels i att flickan tidigares. 8

18.JO 1989/90 s. 219, s. 222 f.s. 8

19.A.a., s. 223. 98s. 8

Placeringens inledning

1.hade bott i familjehemmet med moderns samtycke, dels i att förutsättningarna för LVU hade prövats av domstol. I sådana undantagssituationer skulle barnets intressen i vissa fall kunna få företräde framför vårdnadshavarens samtycke och därmed få avgöra handlandet. Att det är en verklig undantagssituation som bara kan tillämpas i (tillfälliga) "nödsituationer" bekräftas av ett senare JO-ärende, JO 1992/93 s. 305. Ärendet rörde en 15-årig flicka som av socialnämnden, efter uppmaning av flickan själv, blev placerad i ett akuthem utan vårdnadshavarens samtycke. I det fallet betonade JO vårdnadshavarens bestämmanderätt och menade att socialnämnden inte tillräckligt hade försökt agera på frivillig väg. Situationen var alltså inte så svårbemästrad att det fanns fog för kommundelsnämndens agerande. Placeringen var därmed lagstridig. Medan det sistnämnda fallet fastställer föräldrabalkens grundläggande regler om vårdnadshavarens bestämmanderätt om var barn skall vistas, utgör det först redovisade JO-fallet en bekräftelse på att det omyndiga barnets intressen, i motsättning till vårdnadshavarens intressen, i undantagsfall kan få företräde inom ramen för socialtjänstens frivilliga insatser på detta område. Sådana undantag bör kunna komma ifråga i mycket svårbemästrade situationer, där barns intressen överensstämmer med övrig lagstiftning och där andra möjligheter för socialnämnden redan har uttömts. I övriga fall har vårdnadshavarens intressen om barnets vård och vistelse rättsligt företräde. Socialnämndens uppgift blir då istället att försöka förmå vårdnadshavaren att gå med på att barnet i alla fall under en kortare tid får bo i ett annat hem, alternativt att försöka förmå barnet att flytta tillbaka till vårdnadshavaren. Medan underårigas vilja alltså endast i undantagsfall ges företräde framför vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet när det gäller bistånd för familjehemsplaceringar, är situationen annorlunda vid andra farmer av bistånd. Bistånd till unga i form av ekonomiskt stöd behöver inte innebära någon inskränkning i vårdnadshavarens bestämmanderätt över barnet enligt föräldrabalkens regler. Det framgår av JO 1996/97 s. 252. Fallet rörde frågan om sociala distriktsnämnden hade gjort rätt som utgett ekonomiskt bistånd till en 17-årig flicka för uppehälle och babyutrustning. JO Lavin betonade skillnaden mellan bistånd för familjehemsplaceringar och rent ekonomiskt bistånd till underårig mot vårdnadshavarens vilja. Frågan om betydelsen av vårdnadshavarens samtycke till underårigs rätt till bistånd borde diskuteras med utgångspunkt i behovets art. Exempelvis, menade J 0, är det svårt att tänka sig "att en socialnämnd med hänvisning till enbart vårdnadshavarens negativa inställning skulle ha rätt att undandra sig att [ ... ] bistå en underårig i en akut nödsituation".SocialstyrelJO 1996/97 s. 252, s. 252 f.s. 9

99

Placeringens inledning

1.sen delar denna uppfattning i allmänna råd om socialbidrag 1992:4. Där framgår det att socialtjänsten på grund av sitt ekonomiska ansvar för dem som vistas i kommunen måste kunna bistå en underårig för att förhindra att denna lider nöd. s. 10

2.Kommunens yttersta ansvar vid underårigs behov av bistånd framkommer också i ett fall från Regeringsrätten. En 16-årig flicka beviljades under några månader 1997 ekonomiskt bistånd för uppehälle med mera för boende hos sin pojkvän och dennes föräldrar. Flickan hade vägrat att flytta med sina föräldrar till Finland och mot föräldrarnas bestämda vilja stannat i Sverige. Frågan gällde bland annat om socialnämnden hade rätt att betala ut bistånd till flickan mot vårdnadshavarens vilja. Länsrätten anförde följande: s. 10

3.I målet har inte framkommit annat än att [flickan] -i avsaknad av underhålls. 10

4.från sina i Finland boende föräldrar -vid ansökningstillfållena saknat egnas. 10

5.medel för sin försörjning och övriga livsföring i Sverige. I en sådan situation föl-s. 10

6.jer av socialtjänstlagens bestämmelser inte enbart en rätt utan också en principi-s. 10

7.ell skyldighet för socialnämnden i vistelsekommunen att bistå den behövande. Återigen åberopades kommunens yttersta ansvar för dem som vistas i kommunen. Kammarrätten tog inte upp målet till prövning av processuella skäl, men Regeringsrätten återförvisade målet till kammarrätten. Kammarrätten meddelade därefter i beslut att prövningstillstånd inte meddelades och att länsrättens avgörande skulle stå fast. s. 10

8.Sammanfattningsvis kan konstateras att den intressekonflikt som kan finnas mellan barnets intresse av bistånd (samt kommunens skyldighet att tillgodose barns bästa) och vårdnadshavarens intresse av att bestämma över sitt barn i frågor som rör barnets behov inte synliggörs i nuvarande regelverk. Barn anses inte ha godtagbara särintressen i förhållande till sina föräldrar i biståndsärenden. Denna inställning framgår också indirekt av den kunskapsöversikt som Socialstyrelsen utgett angående barnperspektiv vid biståndshandläggning.I denna skrift, som syftar till att utreda vad ett barnperspektiv i handläggningen av biståndsärenden egentligen betyder, problematiseras inte frågan om barnets intressen kan stå i konflikt meds. 10

9.SOSFS 1992:4 (S), s. 43 f. Detta råd är visserligen upphävt, men i avsaknad av diskussioner kring denna fråga i senare råd är Socialstyrelsens uttalande i denna fråga fortfarande av intresse.s. 10

10.RÅ 2000 not. 92 (citatet hämtat från Länsrättcn i Stockholms län dom 1997-0929, Ö 6423-97 och Ö 7338-97, s. 6).s. 10

11.Kammarrätten i Stockholm, beslut 2001-01-11, mål nr 4234-35-2000.s. 10

12.Socialstyrelsen, Barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd, 2003.s. 10

100

Placeringens inledning

1.föräldrarnas, och hur sådana konflikter i så fall kan hanteras. I praktiken uppkommer frågan emellanåt, vilket har illustrerats av ovan nämnda JOfall. Rättstillämparen riskerar då att hamna i en situation där man tvingas besluta i strid med barnets bästa. us. 11

2.Principen om kommunens yttersta ansvar medger i vissa undantagsfall att barnets vilja får företräde vid en motsättning mellan hennes eller hans behov av bistånd och vårdnadshavarens avsaknad av samtycke. Utgången beror emellertid dels på biståndets slag, dels på situationens art. När det gäller bistånd för en familjehemsplacering kan kommunen endast vid tillfälliga nödsituationer handla i överensstämmelse med barnets önskemål. I sådana undantagsfall kan barnets bästa ges prioritet. Att medge barn ekonomiskt bistånd utan vårdnadshavarens samtycke anses däremot inte vara lika ingripande och kan därför, beroende på situationen, lättare beviljas.s. 11

3.Det kan konstateras att ett beslut om bistånd till en underårig kan överklagas av en vårdnadshavare som inte har samtyckt till beslutet. Ett sådant beslut anses ha gått vårdnadshavaren emot i den mening som avses i 22 § FL respektive 33 § andra stycket FPL. Vidare talar de förvaltningsrättsliga reglerna om kommunicering till berörda för att vårdnadshavaren bör höras inför ett beslut om ekonomiskt stöd till en underårig.s. 11

4.En konsekvens av att vårdnadshavaren och barnen generellt sett anses ha samma intressen är att barn anses vara parter vid sidan av sin vårdnadshavare i mål angående bistånd som innefattar hjälp till barnet. I RÅ 1997 not. 124 hade modern till två barn ansökt om bistånd enligt dåvarande socialtjänstlag i form av en familjehemsplacering. I samband med ett överklagande av socialtjänstens beslut avled modern. Kammarrätten avskrev då målet från vidare handläggning. Enligt Regeringsrättens uppfattning var detta felaktigt. Istället borde kammarrätten har berett en ny företrädare för barnen möjlighet att föra barnens talan i rätten. Barn skall nämligen anses vara parter vid sidan av vårdnadshavaren i dylika mål. Domen är intressant eftersom den tillerkänner barn partsställning, med därtill hörande handlingsutrymme. Möjligheter att agera genom ingripanden med stöd av LVU behandlar jag inte här, eftersom det vanligen inte är fråga om sådana grava missförhållanden att denna lag aktualiseras i biståndsärenden. RÅ 2000 not. 92.s. 11

IOl

Placeringens inledning

Val av placering/omplacering

Allmänt om olika placeringsalternativ

1.Socialnämnden har till uppgift att se till att de barn (eller vuxna) som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna hemmet tas emot i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende. Detta framgår av 6 kapitlet 1 § Sol och reglerar såväl frivillig vård som tvångsvård. De olika placeringsformerna definieras i SoF.s. 12

2.3 kap. 1 §: Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänstens. 12

3.som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. Oms. 12

4.ett sådant hem drivs av ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse ellers. 12

5.en enskild individ krävs dessutom att verksamheten bedrivs yrkesmäsligt.s. 12

6.3 kap. 2 §: Med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av social-s. 12

7.nämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vårds. 12

8.och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Enligt 6 kapitlet 2 § Sol har kommunen det samlade resursansvaret för att det finns tillgång till familjehem och hem för vård eller boende för barn och unga som behöver vistas utanför det egna hemmet. Kommunen har alltså ansvaret för all planering av familjehemsvård, institutionsvård och tillfälliga placeringar med undantag för så kallade§ 12-hem. Enligt 6 kapitlet 3 § Sol ansvarar Statens institutionsstyrelse för förekomsten, ledningen och tillsynen av dessa hem.s. 12

9.Placeringsformen beror på barnets vårdbehov och de allmänna principer som skall styra den sociala barnavården (se kapitel 4.2.3). Ifråga om Solplaceringar kan placeringen också påverkas av vårdnadshavarens inställning (liksom inställningen hos barn som har fyllt 15 år), eftersom det då handlar om frivillig vård som förutsätter samtycke. När det gäller tvångsvård finns inte motsvarande skyldighet att beakta vårdnadshavarens inställning. I 11 § lVU första stycket föreskrivs att s~ialnämnden skall bestämma hur vården av den unga skall ordnas och var hon eller han skall vistas under vårdtiden. I enstaka fall kan även andra vårdformer än familjehem och hem för vård eller boende vara nödvändiga med hänsyn till den ungas behov. Ett LVUomhändertaget barn kan exempelvis efter hand placeras i sitt föräldrahem. Någon gång kan det även vara aktuellt att placera den unga i ett eget boende med kompletterande insatser från socialtjänsten. Dylika vårdformer skall emellertid komma i fråga endast undantagsvis och väljas med hänsyn till den ungas särskilda behov. " Detta ansvar innefattar även skyldigheten att tillse att andra enskilda och familjer som behöver vårdas och bo utanför det egna hemmet kan erbjudas sådant boende.s. 12

10.Samt 23 § lagen (i 988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.s. 12

11.JO 2000/01 s. 307.s. 12

102

Placeringens inledning

1.Det framgår av lydelsen i 11 § LVU att det i ett beslut om var barnet skall placeras skall framgå var hon eller han kommer att vistas under den tid som barnet är omhändertaget. I praktiken innebär det här att det krav på att ett specifikt familjehem (eller annan placering) anges i beslutet. Det betyder vidare att om barnet sedermera omplaceras i ett annat familjehem så skall det upprättas ett särskilt beslut om detta. Detta är väsentligt eftersom det rör sig om överklagbara beslut. I JO-fallet 2004/2005 s. 261 aktualiserades frågan om en socialnämnd kunde överlämna till annan att fatta beslut om var ett barn som vårdades med stöd av LVU skulle placeras. I frågavarande stadsdelsnämnd hade beslutat att ett barn som var föremål för vård enligt LVU skulle flyttas till en jourhemsverksamhet, och överlämnat åt jourverksamheten att fatta beslut om en lämplig placering för barnet. Detta var enlig JO oförenligt med 11 § LVU. Dels var det felaktigt att inte specificera i vilket hem som barnet skulle vistas, dels var det lagstridigt att överlämna en sådan uppgift. JO riktar även kritik mot att barnet sedermera var föremål för flera omplaceringar som inte föregåtts av några formella beslut. Härmed fråntogs den enskilde sin överklaganderätt i frågan. En fråga som har uppkommit i fråga om 11 § LVU är vad som avses med begreppet barnets egna hem. Enligt paragrafens andra stycke kan nämnden medge att barnet vistas i sitt eget hem, om det är det bästa ur vårdsynpunkt. Vården skall dock alltid inledas utanför barnets egna hem. Vad avses då med begreppet barnets egna hem? JO-fallet 1993/94 s. 277 gällde om ett omedelbart omhändertagande med stöd av LVU kunde inledas i den andra vårdnadshavarens hem. Föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnet, men barnet var faktiskt boende och skriven hos fadern. Kunde då barnet placeras hos modern? I förarbetena uttalar sig departementschefen (om motsvarande bestämmelse) att förbudet att vården påbörjas i det egna hemmet innebär att vården inte får inledas i det hem där det funnits brister i omsorgen. Enligt JO bör detta innebära att begreppet det egna hemmet inskränker sig till det hemmet där man faktiskt bor. Min bedömning är därför att begreppet "det egna hemmet" i 11 § LVU bör kopplas direkt till det hem där sådana brister enligt 2 § LVU förelegat i omsorgen om den unga att ett LVU-förfarande inletts. Härav följer att "den unges egna hem" i de fall då båda föräldrarna är vårdnadshavare får anses vara det hem där barnet mer varaktigt bor och vistas, där det är skrivet, går i till exempel skola och där den ena föräldern uppbär barnbidrag. Även frågan om vilken av föräldrarna som uppbär underhållsbidrag från den andre bör ingå i bedömningen. Föräldrarna har ju ofta kommit överens om hos vilken av dem som JO I 993/94 s. 277.s. 13

103

Placeringens inledning

1.barnet mer stadigvarande skall bo vilket för den andre föräldern innebär atts. 14

2.denne normalt endast har någon form av umgänge med barnet. Att denne för-s. 14

3.älder även har en formell del av vårdnaden utgör enligt min uppfattning såledess. 14

4.inget hinder mot att vården kan inledas i det hem där barnet inte varaktigt bor,s. 14

5.dvs. utanför det egna hemmet, om detta hem bedöms som lämpligt och dets. 14

6.kan ge barnet den trygghet som det har behov av. Man undviker därmed ocksås. 14

7.ett onödigt byte av miljö för barnet." I detta fall ansågs det alltså överensstämma med lagstiftarens intentioner att tvångsvården inleddes i den andra vårdnadshavarens hem när detta hem ansågs kunna bäst främja barnets vårdbehov.s. 14

8.JO-fallet 2003/04 s. 253 gällde också begreppet "eget hem". I det aktuella fallet hade LVU-förfarandet inletts med anledning av missförhållanden i den umgängesberättigade förälderns hem. Frågan var om barnet kunde placeras hos den andra vårdnadshavaren (boendeföräldern) i detta fall eller om detta inte var möjligt med hänsyn till den nämnda bestämmelsen. JO uttrycker här något större försiktighet än i det förra J O-ärendet och påtalar att saken är oklar.s. 14

9.Eftersom många barn endast bor med den ena föräldern har frågeställningen som behandlats i JO-fallen en viktig principiell betydelse. Genom en placering i den andra vårdnadshavarens hem kan viktiga principer -såsom närhetsprincipen och anhörigprincipen -främjas samtidigt som uppslitande förflyttningar till okända personer för barnet kan undvikas. Givetvis kan detta alternativ bara vara en god lösning när den andra förälderns hem är ett lämpligt alternativ med tanke på barnets vårdbehov.s. 14

10.Beslutet beror även på om det är en boendeförälder eller en umgängesförälder som eventuellt skall ansvara för barnets hem under LVU-vården. Anledningen till att JO uttrycker en tydlig ståndpunkt i det första ärendet och en något mer osäker åsikt i det andra JO-fallet borde kunna bero på att det första fallet gäller frågan om barnets egna hem omfattar den umgängesberättigades hem, medan det andra fallet gäller frågan om barnets egna hem är boendeförälderns hem (men där det är umgängesföräldern som varit anledningen till tvångsingripandet). En rimlig förståelse av de två fallen torde vara att det är det hem som varit barnets skadliga hemmiljö som boendehem som skall räknas som barnets egna hem. I de fall där det är umgängeshemmet som är den skadliga miljön för barnet, som i det andra JO-ärendet, är förhållandet inte lika klart.s. 14

11.Eftersom det råder en viss osäkerhet om hur begreppet barnets egna hem skall förstås kan rättstillämparen ändå iaktta en viss försiktighet. Bara i de fall där det tydligt gynnar barnets vårdbehov att placeras i den umgänges-s. 14

12.JO 1993/94 s. 277, 280.s. 14

104

Placeringens inledning

1.berättigade förälderns hem (eller motsvarande) bör ett sådant alternativ övervägas. Ett förtydligande i lagstiftningen hade varit på sin plats.s. 15

2.Valet av placering skall dokumenteras. Det framgår av både Sol och lVUatt ett placeringsbeslut skall innehålla uppgifter om var barnet skall vistas under den tid som socialnämnden ansvarar för vården. I praktiken innebär detta att det aktuella familjehemmet eller jourhemmet skall anges i beslutet.Det innebär också att socialnämnden måste fatta ett nytt beslut med nya uppgifter om boendet om barnet omplaceras.s. 15

3.Den är numera inte ovanligt att det finns mellanorgan mellan socialnämnden och det enskilda familjehemmet, i form av privata organisationer som säljer familjehemsvård (se kapitel 2.3). Detta kan ställa rättssäkerheten på sin spets när det gäller kravet på dokumentationsskyldighet. Ett exempel på detta är JO 2004/05 s. 261. I det aktuella fallet hade stadsdelsnämnden fattat beslut att A. med stöd av 11 § första stycket lVU skulle flyttas till "Jourverksamheten" och angett adressen till denna. Adressen avsåg därmed inte ett specifikt jourhem utan en verksamhet, Jourverksamheten Stockholm HVB, som sedan i sin tur avgör i vilket av deras jourhem som barnet skall placeras. Att i beslutet på detta sätt inte specificera var barnet skulle vistas var enligt JO inte korrekt. JO påpekar att såsom beslutet är utformat har det i praktiken inneburit att nämnden överlämnat åt jourverksamheten att fatta beslut om var barnet skulle vistas. Ett sådant förfarande strider mot 1 I § första stycket.s. 15

4.Vidare framgår det att det är socialnämnden som skall fatta beslut om var barnet skall vistas under vårdtiden. I I O kapitlet 4 § Sol uttalas att endast en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden kan få uppdraget att besluta på socialnämndens vägnar i ärenden enligt nämnda bestämmelse. Det är alltså inte tillåtet att delegera rätten att besluta var ett barn skall vistas under vårdtiden till en enskild tjänsteman. Endast i akuta situationer när nämnden inte kan sammankallas och det inte är möjligt att avvakta att nämnden sammanträder kan ett så kallat ordförandebeslut fattas. Detta möjliggörs i 11 § tredje stycket lVU. Nämnden skall emellertid behandla ett sådant beslut vid sitt nästa sammanträde.s. 15