Se RÅ 1993 ref. 23 där ett barn som genomgick vård med stöd av LVU, togs in på ett sjukhus för behandling av en sjukdom. Sjukvårdspersonalen påstods ha vidta- git vissa åtgärder för att upprätthålla umgängesbegränsningar som beslutats av social- nämnden. Regeringsrätten ansåg att dessa åtgärder skulle betraktas som en del av per- sonalens yrkesutövning, vilket därmed innebar att den dåvarande lagen ( 1980: 11) om tillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m.A. bestämmelser om eventuelle disciplin- ansvar var tillämplig. Idag finns bestämmelser om disciplinansvar i lagen (I 998:53 I) om yrkesverksamhet på hälso-och sjukvårdens område.
Hänvisas från p. 2 (s. 25), p. 3 (s. 31), p. 9 (s. 28), p. 11 (s. 28), p. 1 (s. 28), p. 2 (s. 45)
1.a) beslut om var vården av den unga skall inledas eller beslut om att flytta den unga från det familjehem där hon eller han vistas, b) beslut ifråga om fortsatt vård, c) beslut om begränsningar i umgänget enligt 14 § LVU eller beslut om att den ungas vistelseort inte skall röjas, d) beslut rörande Ayttningsförbud samt om begränsningar i umgänget enligt 31 § i samband med beslut om Ayttningsförbud. I bestämmelsens andra stycke framgår det att andra beslut enligt nämnda lag som rör det familjehemsplacerade barnet inte kan överklagas.s. 25
2.Regeln i 41 § LVU har visat sig kunna ge upphov till vissa oklarheter rörande huruvida alla placeringsbeslut är överklagbara. I doktrin och i vissa JO-fall har man diskuterat ifall ett socialnämndsbeslut om placering av ett barn efter ett domstolsbeslut om omedelbart omhändertagande skulle vara överklagbart. I 41 § LVU föreskrivs inget särskilt om placeringsbeslut vid omedelbara omhändertaganden, vilket har lett till den uppfattningen att dessa därför inte skulle vara överklagbara.I senare JO-uttalanden förkastas denna uppfattning.JO Lavin anför att bara för att det inte framgår särskilt att placeringsbeslut med anledning av ett omedelbart omhändertagandebeslut skulle vara överklagbara innebär det inte att så inte skulle vara fallet. Nämnda bestämmelse i LVU föreskriver ingen begränsning av vilka placeringsbeslut som skulle vara överklagbara. Placeringsbeslut -oavsett typ -skulle därmed genomgående vara överklagbara. Denna uppfattning som numera uttrycks av JO har även stöd av tidigare lagstiftning och tillhörande förarbeten.Det är också enligt min mening den mest rimliga förståelsen av nämnda överklaganderegel, inte minst med beaktande av den enskildes rätt att kunna överklaga myndighetsbeslut som rör civila rättigheter enligt artikel b i Europakonventionen. Socialstyrelsen har också uttryckt uppfattningen i sitt allmänna råd om LVU-vård att överklaganderätten skall innefatta placeringsbeslut vid omedelbara omhändertaganden. Regeln i 41 § första stycket LVU bör således sammantaget sett inte förstås på annat sätt än att samtliga formella placeringsbeslut av socialnämnden är överklagbara. Bramstång, Gunnar, 1985, s. 335, JO 1994/95 s. 356 samt JO 1984/85 s. 178. JO dnr 2446-1996. JO hänvisar bland annat till Ragnemalm, Hans, Förvaltningsbesluts överklagbarhet, 1970, s. 182 ff. En regel om överklagandemöjligheter fanns i 1980 års socialtjänstlag. I dess förarbeten framgår efter vissa diskussioner av lagrådet om bestämmelsens innebörd ävens. 25