1.I 9 § 1 st. FPL, som enligt lagens rubriker gäller måls handläggning efs. 5
2.ter anhängiggörande, stadgas som instansövergripande huvudregel atts. 5
3.”förfarandet är skriftligt”.4 4662 11 paragrafens andra stycke stadgas undantags. 5
4.härifrån: ”1 handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande visss. 5
5.fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja etts. 5
6.snabbt avgörande av målet.” Det sistnämnda alternativa rekvisitet ladess. 5
7.130 till 1983; i övrigt är paragrafen i sak oförändrad sedan sin tillkomst.463 I 3 st. stadgas vilket inflytande den enskilde skall ha på de två lägsta instansernas val av handläggningsform: ”1 kammarrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.” Det finns dock inte någon regel i FPL om att domstolen skall upp märksamma den enskilde på möjligheten att begära muntlig förhandling (jfr 5.3 nedan). Inte heller anges (som i RB 42:1 2 st. och, enligt 2005 års ändringar, RB 45:4 st.) att förekommande önskemål om handläggning ens utformning bör framställas i ansökan eller dylikt.s. 5
8.Paragrafen är, som det heter i motiven ”ett uttryck för grundsatsen att förfarandet hos förvaltningsdomstol normalt skall försiggå i skriftliga for mer.”464 Tvärtemot vad som gäller enligt RB är det alltså en tillämpning av muntlig handläggning av olika slag som kräver särskilda skäl för att an ses motiverad. Föreligger inte sådana skäl är handläggningen följaktligen i sin helhet skriftlig.s. 6
9.Som jag har berört i kap. 4 utgör muntlighet och skriftlighet enligt RB i huvudsak alternativa, i betydelsen varandra uteslutande, handläggnings former. Den muntliga handläggningsformen enligt FPL utgör inte ett sådant alternativ utan ett komplement till den skriftliga handläggnings formen.465 När en muntlig förhandling hålls enligt FPL skiljer den sig vanligtvis från den allmänna processens huvudförhandling genom att endast omfatta vissa avgränsade frågor, se 9 § 2 st. FPL. Utgångspunkten är alltså den att behovet av muntlighet skall prövas fråga för fråga, i den mån ett förvaltningsprocessuellt mål avser flera olika, från varandra ur skiljbara, frågor.s. 6
10.Förhandling enligt FPL har inte heller som huvudförhandling enligt RB funktionen att i enlighet med omedelbarhetsprincipen utgöra ett ex klusivt underlag för avgörandet i målet (jfr RB 17:2 och 30:2).466 En förhandling kan förvisso hållas beträffande målet i dess helhet. För att tala med motiven kan en sådan ordning ”ibland vara det naturliga och riktiga”. Även i sådana fall utgörs dock processmaterialet enligt 30 § 1 st. FPL av både vad som då har förekommit och vad handlingarna innehåller, eftersom rättens avgörande alltid skall grundas på allt som förekommit is. 6
11.131s. 6
12.målet.467 Denna ordning låter sig endast förklaras av utgångspunkten atts. 5
13.minsta möjliga muntlighet skall tillämpas i förvaltningsprocessen.468s. 5
14.Om en muntlig förhandling enligt FPL hålls för att reda ut parternass. 5
15.ståndpunkter i målet och eventuellt undanröja onödiga eller betydelses. 5
16.lösa tvistefrågor är dess syfte närmast förberedande, men då med omedels. 5
17.bar inriktning på själva avgörandet.469 Ett sammanträde för muntlig förs. 5
18.beredelse i tvistemålsprocessen tjänar ju däremot oftast det förberedandes. 5
19.syftet att hela beslutsunderlaget senare, ofta delvis på nytt, koncentrerats. 5
20.skall kunna läggas fram vid en huvudförhandling (jfr bl.a. RB 42:6 ochs. 5
21.42:19). En sådan uppdelning i olika rättegångsstadier är inte avsedd förs. 5
22.förvaltningsprocessens del.470s. 5
23.När en muntlig förhandling hålls innebär den enligt 14 § 1 st. FPLs. 5
24.normalt att parterna kallas att inställa sig, det vill säga att omedelbart ochs. 5
25.samtidigt närvara, inför rätten (jfr kap. 11 nedan). LR är enligt huvuds. 5
26.regeln i 17 § 1 st. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolars. 5
27.domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Bland de talrikas. 5
28.undantagen därifrån stadgas i 18 § 1 st. 1 mom. samma lag att LR ärs. 5
29.domför med en lagfaren domare när åtgärd som avser endast måls bes. 5
30.redande vidtages. Med hänsyn till det som nyss sagts om muntliga förs. 5
31.handlingar i förberedande syfte borde utrymmet för att låta endast ens. 5
32.ensam lagfaren domare utgöra rätten vid en muntlig förhandling vid LRs. 5
33.vara litet (jfr strax nedan).471 I samma riktning talar 18 § 1 st. 1 mom.s. 5
34.nämnda lag e contrario, som förvisso avser förhör. Enligt detta stadgandes. 5
35.132 är LR domför med en lagfaren domare vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan LR.s. 5
36.Vid muntlig förhandling skall protokoll föras enligt 17 § FPL. Proto kollet skall enligt detta stadgande innehålla redogörelse för förhandling ens gång och för den utredning som då förebringas samt anteckningar om yrkanden, medgivanden, bestridanden, invändningar och vitsordan den.472 I FPL-propositionen uttalades angående redogörelsen för utred ningen:473s. 6
37.Någon redogörelse ord för ord kommer givetvis inte i fråga. Det får bedös. 6
38.mas från fall till fall hur utförlig redogörelsen skall göras. I regeringsrättens. 6
39.lär det i regel räcka med en kort anteckning om vad utsagan har avsett.s. 6
40.Också i lägre instans kan det ofta vara nog med en eller flera korta meningars. 6
41.som redogörelse. När det är fråga om utsaga under ed eller försäkran är etts. 6
42.utförligare referat i regel motiverat. Den långtgående förenkling av protokolleringsreglerna som år 2000 ge nomfördes för den allmänna processens del (se 4.1.1 ovan) har inte satt spår i motsvarande regler för förvaltningsprocessen. Skillnaden är ett na turligt utflöde av det skriftliga materialets starkare ställning i den senare processordningen. Samtidigt är tanken inte heller där att första instans skall döma på ”på protokollet” som enligt äldre RB.474 Förvisso har RegR i rättsfallet RÅ 1997 ref. 10 betonat att ”den så kallade omedelbarhets principen [----] inte gäller i förvaltningsprocessen” men innebörden av detta uttalande blir oklar i ljuset av vad RegR:s prövning i övrigt innebar. Patentbesvärsrätten (PBR) hade efter ordförandens död avgjort ett mål i delvis annan sammansättning utan att med parterna ta upp frågan om behovet av en ny förhandling. Förfarandet gav enligt RegR ”anledning till erinringar, eftersom klaganden inte fått de möjligheter som reglerna om muntlig förhandling [----] förutsätter”.475 Domstolen uttalade bl.a. (med mina kurs.f.s. 6
43.133s. 6
44.Parts rätt till muntlig förhandling enligt 9 § andra stycket PBRL får ansess. 5
45.innefatta en rätt att utveckla talan och lägga fram bevisning inför just de les. 5
46.damöter som skall avgöra målet. [ ] De ledamöter som inte var närvarandes. 5
47.vid förhandlingen har visserligen haft möjlighet att ta del av minnesantecks. 5
48.ningar, protokoll och en fonetisk upptagning av vittnesförhöret men vads. 5
49.som därutöver förekommit vid förhandlingen kan de inte antas ha beaktat.s. 5
50.Såsom klaganden framhållit innebär detta bl.a. att de inte har kunnat göras. 5
51.sådana egna iakttagelser vid vittnesförhöret som kunde tänkas ha betydelses. 5
52.för bevisvärderingen. [----] Det inträffade har inneburit att de ledamöters. 5
53.som inte deltog i förhandlingen inte har haft i alla delar samma underlags. 5
54.för sin prövning som övriga ledamöter eller, annorlunda uttryckt, att de intes. 5
55.har haft samma möjligheter att i enlighet med 13 § PBRL grunda sitt avgös. 5
56.rande på det som förekommit i målet.s. 5
57.Nämnda 13 § PBRL motsvarar helt 30 § FPL (se ovan). Som berörs vis. 5
58.dare i 5.3 nedan finns vissa skillnader mellan allmän förvaltningsdomstols. 5
59.och PBR vad gäller omfattningen av partens rätt till muntlig förhandling.s. 5
60.Här handlar det dock om vad denna rätt innefattar när den väl ansess. 5
61.föreligga. I den delen synes ingen skillnad vara avsedd eller motiverad.s. 5
62.Även rätten till muntlig förhandling enligt 9 § 3 st. FPL får därför ansess. 5
63.innefatta en rätt att utveckla talan och lägga fram bevisning inför just des. 5
64.ledamöter som skall avgöra målet.476 Det är dessutom svårt att se varförs. 5
65.bedömningen skulle vara en annan i fall då domstolen på eget initiativs. 5
66.håller muntlig förhandling, möjligen med undantag för muntliga förs. 5
67.handlingar i rent förberedande syfte, i den mån sådana kan förekommas. 5
68.(se ovan).s. 5
69.En enskild får enligt 14 § 1 st. FPL föreläggas att inställa sig vid munts. 5
70.lig förhandling personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaros. 5
71.inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Parts. 5
72.som företräder det allmänna får endast föreläggas på sistnämnda sätt.477 4 78s. 5
73.Förutsättningarna för att närvara per telefon eller videokonferens mots. 5
74.svarar dem som gäller enligt RB och behandlas vidare i kap. 11.478s. 5
75.Enligt 15 § FPL får en enskild part, som inställt sig till muntlig förs. 5
76.handling, tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnader (soms. 5
77.134 inte är obetydliga) för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäli gen bör ersättas för sin inställelse. Denna rätt, som alltså inte är absolut, är som det uttrycktes i FPL-propositionen, ”av ej ringa betydelse från rättsskyddssynpunkt”.479 En parts dåliga ekonomi skall inte leda till att man tvingas avstå från muntlig förhandling. Att en sådan förhandling från allmän synpunkt bör hållas, oavsett den enskildes inställning till behovet (jfr strax nedan), talar rimligen mycket starkt för att ersättning skall utgå. FPL-propositionen gav dock inte mycket ledning för tillämpningen:480s. 5
78.Förhållandena i många av de mål som skall handläggas t.ex. i länsrätt ärs. 6
79.sådana att den enskilda parten normalt bör bära kostnaden för sin inställelses. 6
80.själv. Detta, gäller bl.a. i körkortsmålen. Så kan ofta vara fallet också i målens. 6
81.om verkställighet av beslut om vårdnaden av barn m.m. och i viss mån is. 6
82.nykterhetsvårdsmålen. I skattemålen kan det likaledes ibland vara rimligt atts. 6
83.den enskilda parten själv får stå för kostnaden för sin inställelse. [----]s. 6
84.Det är knappast möjligt att i lagtexten ange några allmänna riktlinjers. 6
85.för skälighetsprövningen, eftersom vid prövningen måste beaktas inte baras. 6
86.den enskilda partens situation utan också målets karaktär, angelägenhetens. 6
87.från allmän synpunkt av att muntlig förhandling kan hållas och andra liks. 6
88.nande omständigheter. De måltyper som nämns är delvis följdmål till mål i allmän domstol, i vilka den enskilde normalt inte kan få ersättning för sin inställelse.481 Motsvarande gäller enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. Dessa kongruenssträvanden kan anses ha skäl för sig. RegR:s uttolkande praxis i övrigt har delvis varit vällovligt välvillig. Rättsfallet RÅ 1986 ref. 94 avsåg ett fastighetstaxeringsmål där KR hade hållit muntlig förhandling och syn på begäran av klaganden, vars yrkande om ersättning för inställelsen avslogs av samma domstol. RegR tillerkände däremot klaganden viss ersättning med hänvisning till att hennes inställelse ”inte varit obefogad”. Med en sådan tillämpning kan ersättningsmöjligheten inte rimligen vara helt utesluten annat än i fall där muntlig förhandling hålls endast på grund av den enskildes begä ran, trots att denna begäran skulle kunna avslås utan att komma i kon flikt med de krav som ytterst ställs enligt EKMR.482 Vid bedömningens. 6
89.135s. 6
90.av ”angelägenheten från allmän synpunkt av att muntlig förhandlings. 5
91.kan hållas” måste ju rimligen beaktas angelägenheten av att ett konven-s. 5
92.tionsenligt förfarande tillämpas.483 RegR:s bedömning i RÅ 1995 ref. 17,s. 5
93.vilket gällde rättsprövning av ett regeringsbeslut om ianspråktagande avs. 5
94.mark enligt väglagen, inger dock vissa betänkligheter.484 Domstolen uts. 5
95.talade bl.a. (med min kursivering)-.s. 5
96.I detta ärende är det Bertil B som begärt muntlig förhandling i Regeringss. 5
97.rätten. Mot bakgrund av den praxis som utbildats av Europadomstolen hars. 5
98.Regeringsrätten bifallit framställningen. Vid förhandlingen har utredningens. 5
99.i ärendet emellertid inte tillförts något nytt av betydelse. Vid sådant förhåls. 5
100.lande saknas skäl att tillerkänna Bertil B ersättning av allmänna medel förs. 5
101.inställelsekostnader i rättsprövningsärendet. Regeringsrätten erinrar om atts. 5
102.part i vissa fall kan av den som tar i anspråk mark tillerkännas ersättnings. 5
103.för kostnader i ett rättsprövningsärende (se Högsta domstolens dom i NJAs. 5
104.1992 s. 854).s. 5
105.Som Wiweka Warnling-Nerep uttalat om fallet är det ”svårt att helt fris. 5
106.göra sig från intrycket att RegR ogillade det faktum att muntlig förhands. 5
107.ling kunnat framtvingas med stöd av konventionen”.485 Vilken relativs. 5
108.betydelse som tillmättes möjligheten att på annat sätt få ersättning gårs. 5
109.inte att utläsa av referatet. Däremot framgår att sådant som inställelsenss. 5
110.”fog” och ”angelägenheten” att hålla muntlig förhandling enligt RegR:ss. 5
111.här uttalade mening inskränker sig till rena utredningssynpunkter. Hålls. 5
112.barheten av denna inställning diskuterar jag i kap. 12 nedan. Den efter-s. 5
113.handsbedömning som gjordes här kan i vart fall ifrågasättas med hänsyns. 5
114.till möjligheten att få förskottsersättning.486 Svensk praxis i anslutning tills. 5
115.EKMR berörs vidare nedan.s. 5
116.136s. 5