1.5.1.1 Anhängiggörande Enligt 3 § 1 st. FPL skall åtgärd, varigenom målanhängiggöres, oavsett hur denna betecknas (ansökan, besvär, anmälan och underställning nämns endast exempelvis),447 i samtliga instanser omfattade av FPL och oav sett vem som vidtar den ske skriftligen. Detta krav på skriftligt anhäng iggörande är, i likhet med vad som gäller enligt RB, undantagslöst och innebär att ett rent muntligt anhängiggörande inte godtas.448 Det när maste man kommer ett muntligt anhängiggörande är domstolens skrift liga upptecknande av muntligt lämnade uppgifter, som jag, i likhet med FPL-kommentatorn Bertil Wennergren, menar skulle kunna användass. 7
2.127s. 7
3.för anhängiggörande i ”verkliga undantagsfall”.449 Samtidigt som utryms. 5
4.met för att göra så skulle kunna vara större (t.ex. genom att även innefattas. 5
5.mottagande av uppgifter per telefon) när en myndighet vill anhängiggöras. 5
6.ett mål kan det antas att behovet i just de fallen är mindre än när det gäls. 5
7.ler enskilda.450s. 5
8.En ansöknings- eller besvärshandling från en enskild skall enligt 2 st. is. 5
9.samma paragraf dessutom vara egenhändigt undertecknad av honom ellers. 5
10.hans ombud.451 I motiven uttalades att det var tillräckligt att bestäms. 5
11.melsen avsåg enskilda. Wennergren gör gällande att det följer av ”tjänss. 5
12.tens krav” att en skrivelse av detta slag från en myndighet undertecknass. 5
13.egenhändigt, något som i beaktande av den ökande teknikanvändningens. 5
14.knappast längre är fallet. Kravet på egenhändigt undertecknande utesluters. 5
15.i princip användning av telefax, e-post och liknande s.k. fjärrskriftsmed-s. 5
16.delanden.452 4 N53är det brister i fråga om underskriften skall ingivarens. 5
17.dock enligt 5 § FPL ges möjlighet att avhjälpa felet innan avvisnings. 5
18.sker. Detta öppnar för olika slags teknikanvändning även av enskilda.s. 5
19.Genom att kravet också omfattar besvärshandlingar, med nutida termis. 5
20.nologi överklagandehandlingar,^ går det längre än kravet på egenhändigts. 5
21.undertecknande enligt RB, som ju numera endast omfattar stämningss. 5
22.ansökan (se 4.2.1 ovan). Kravet i FPL uppställdes med en mycket knapps. 5
23.händig motivering men har upprätthållits tämligen rigoröst.454s. 5
24.I plenimålen RA 1992 not. 571 och RÅ 1992 not. 572 godtog RegRs. 5
25.inte, i och för sig undertecknade, telefaxhandlingar som överklagandes. 5
26.skrifter, fastän någon tvekan om från vem de kom i vart fall inte anfördess. 5
27.som skäl för denna vägran.455 I NJA 1991 s. 407 och NJA 1991 s. 595s. 5
28.godtogs däremot överklagandeskrifter i allmän domstol, trots att de intes. 5
29.uppfyllde det då ännu gällande kravet på egenhändigt undertecknande,s. 5
30.eftersom det på annat sätt kunde fastställas att skrifterna härrörde fråns. 5
31.128 respektive klagande.456 I sammanhanget kan nämnas att taxeringsla gen (1990:324) 4:10 stadgar att en begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad. Med hänvisning till NJA 1991 s. 595 har regeringsrådet Peter Kindlund gjort gällande att det ”knappast [torde] föreligga förutsättningar för att utfärda ett föreläggande om underteck nande” i fall då det inte råder ”någon som helst tvekan om att en icke egenhändigt undertecknad begäran om omprövning kommer från den skattskyldige eller dennes ombud”.457 4S5y8npunkten är i sig sund, men med hänsyn till de berörda plenimålen från RegR kan det ifrågasättas om den skulle vinna allmänt gehör vid en förvaltningsprocessuell prövning. Att några egentliga skäl att kräva egenhändigt undertecknande inte anfördes i FPL-motiven far ses mot bakgrund av dels den koppling till då existerande RB-krav som gjordes, dels att det praktiska behovet av att frångå en sådan metod för verifiering (se vidare 5.2) var litet i beak tande av dåvarande teknikanvändning. I motiven till FPL anfördes bl.a. att kravet på egenhändigt undertecknande enligt 52:3 3 st. RB även gäll de överklagande till KR genom hänvisning i 22 § kammarrättsstadgan (1959:545).458 Som redan berördes ovan avskaffades emellertid kravet på egenhändigt undertecknande av överklaganden enligt RB 1994. Det är svårt att se några bärande skäl för den därmed uppkomna skillnaden i detta avseende mellan RB och FPL.459 Risken att någon obehörig skulle ”okynnesöverklaga” förvaltningsdomstolsbeslut torde inte vara större än risken att så sker avseende de allmänna domstolarnas beslut.460 Skiljer sig sedan behovet av enkelhet i förfarandet åt skulle det möjligen vara genom att detta är större i förvaltningsprocessen, där parterna i vidare utsträck ning förväntas klara sig utan ombud (se strax nedan).s. 5
32.129s. 6
33.Till skillnad från kravet på egenhändigt undertecknande kan dets. 5
34.grundläggande skriftlighetskravet, utan krav på komplettering, uppfyls. 5
35.las genom ingivande av telefax eller annat fjärrskriftsmeddelande.461 Avs. 5
36.44 § 3 st. FPL (jämfört med det nyss behandlade 2 st. i 3 §) följer atts. 5
37.annat icke underskrivet meddelande till domstolen än en skrift för ans. 5
38.hängiggörande eller överklagande endast behöver bekräftas av avsändarens. 5
39.genom egenhändigt undertecknad handling om rätten begär det. Övers. 5
40.huvud har cindra, formella krav än de på egenhändigt undertecknandes. 5
41.närmast satts lägre än i allmän domstol. Det har skett på goda grunders. 5
42.men är inte ägnat att öka förståelsen för det rigorösa egenhändighetskra-s. 5
43.vet. I RÅ 2002 ref. 29 godtog RegR, förvisso egenhändiga, anteckningars. 5
44.på ett delgivningskvitto med knapphändigt uttryck för missnöje som etts. 5
45.överklagande av ett kammarrättsbeslut. Ur skälen förtjänar särskilt föls. 5
46.jande att anföras (med min kurs.}:s. 5
47.Kraven på en överklagandeskrift får [----] anpassas efter vad man i allmäns. 5
48.het kan begära av en enskild i fråga om förmågan att utnyttja språkligas. 5
49.uttrycksmedel, inklusive juridiska termer och uttryck. Eftersom en enskilds. 5
50.klagande som regel far föra sin talan i förvaltningsprocessen på egen hand utans. 5
51.någon juridisk hjälp, kan inte några högre krav ställas på det språkliga innes. 5
52.hållet i en klagoskrift. Även om inte ord som ”överklagande” och ”yrkande”s. 5
53.används kan det skrivna vara att uppfatta som ett överklagande. Det är is. 5
54.allmänhet tillräckligt att en part får anses begära en annan utgång än dets. 5
55.beslutet innehåller för att skriften skall uppfattas som en klagoskrift. Oms. 5
56.parten tidigare överklagat ett av lägre instans meddelat avgörande i målet,s. 5
57.kan de omständigheter som därvid åberopats oftast antagas gälla alltjämt.s. 5
58.Vad som ibland får vara utslagsgivande är det bakomliggande syftet meds. 5
59.skrivelsen, fastän detta endast kommer till uttryck genom att de användas. 5
60.orden och formuleringarna läses med beaktande av ett tidigare avgörande.s. 5
Muntlig förhandling enligt FPL
1.I 9 § 1 st. FPL, som enligt lagens rubriker gäller måls handläggning efs. 5
2.ter anhängiggörande, stadgas som instansövergripande huvudregel atts. 5
3.”förfarandet är skriftligt”.4 4662 11 paragrafens andra stycke stadgas undantags. 5
4.härifrån: ”1 handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande visss. 5
5.fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja etts. 5
6.snabbt avgörande av målet.” Det sistnämnda alternativa rekvisitet ladess. 5
7.130 till 1983; i övrigt är paragrafen i sak oförändrad sedan sin tillkomst.463 I 3 st. stadgas vilket inflytande den enskilde skall ha på de två lägsta instansernas val av handläggningsform: ”1 kammarrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.” Det finns dock inte någon regel i FPL om att domstolen skall upp märksamma den enskilde på möjligheten att begära muntlig förhandling (jfr 5.3 nedan). Inte heller anges (som i RB 42:1 2 st. och, enligt 2005 års ändringar, RB 45:4 st.) att förekommande önskemål om handläggning ens utformning bör framställas i ansökan eller dylikt.s. 5
8.Paragrafen är, som det heter i motiven ”ett uttryck för grundsatsen att förfarandet hos förvaltningsdomstol normalt skall försiggå i skriftliga for mer.”464 Tvärtemot vad som gäller enligt RB är det alltså en tillämpning av muntlig handläggning av olika slag som kräver särskilda skäl för att an ses motiverad. Föreligger inte sådana skäl är handläggningen följaktligen i sin helhet skriftlig.s. 6
9.Som jag har berört i kap. 4 utgör muntlighet och skriftlighet enligt RB i huvudsak alternativa, i betydelsen varandra uteslutande, handläggnings former. Den muntliga handläggningsformen enligt FPL utgör inte ett sådant alternativ utan ett komplement till den skriftliga handläggnings formen.465 När en muntlig förhandling hålls enligt FPL skiljer den sig vanligtvis från den allmänna processens huvudförhandling genom att endast omfatta vissa avgränsade frågor, se 9 § 2 st. FPL. Utgångspunkten är alltså den att behovet av muntlighet skall prövas fråga för fråga, i den mån ett förvaltningsprocessuellt mål avser flera olika, från varandra ur skiljbara, frågor.s. 6
10.Förhandling enligt FPL har inte heller som huvudförhandling enligt RB funktionen att i enlighet med omedelbarhetsprincipen utgöra ett ex klusivt underlag för avgörandet i målet (jfr RB 17:2 och 30:2).466 En förhandling kan förvisso hållas beträffande målet i dess helhet. För att tala med motiven kan en sådan ordning ”ibland vara det naturliga och riktiga”. Även i sådana fall utgörs dock processmaterialet enligt 30 § 1 st. FPL av både vad som då har förekommit och vad handlingarna innehåller, eftersom rättens avgörande alltid skall grundas på allt som förekommit is. 6
11.131s. 6
12.målet.467 Denna ordning låter sig endast förklaras av utgångspunkten atts. 5
13.minsta möjliga muntlighet skall tillämpas i förvaltningsprocessen.468s. 5
14.Om en muntlig förhandling enligt FPL hålls för att reda ut parternass. 5
15.ståndpunkter i målet och eventuellt undanröja onödiga eller betydelses. 5
16.lösa tvistefrågor är dess syfte närmast förberedande, men då med omedels. 5
17.bar inriktning på själva avgörandet.469 Ett sammanträde för muntlig förs. 5
18.beredelse i tvistemålsprocessen tjänar ju däremot oftast det förberedandes. 5
19.syftet att hela beslutsunderlaget senare, ofta delvis på nytt, koncentrerats. 5
20.skall kunna läggas fram vid en huvudförhandling (jfr bl.a. RB 42:6 ochs. 5
21.42:19). En sådan uppdelning i olika rättegångsstadier är inte avsedd förs. 5
22.förvaltningsprocessens del.470s. 5
23.När en muntlig förhandling hålls innebär den enligt 14 § 1 st. FPLs. 5
24.normalt att parterna kallas att inställa sig, det vill säga att omedelbart ochs. 5
25.samtidigt närvara, inför rätten (jfr kap. 11 nedan). LR är enligt huvuds. 5
26.regeln i 17 § 1 st. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolars. 5
27.domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. Bland de talrikas. 5
28.undantagen därifrån stadgas i 18 § 1 st. 1 mom. samma lag att LR ärs. 5
29.domför med en lagfaren domare när åtgärd som avser endast måls bes. 5
30.redande vidtages. Med hänsyn till det som nyss sagts om muntliga förs. 5
31.handlingar i förberedande syfte borde utrymmet för att låta endast ens. 5
32.ensam lagfaren domare utgöra rätten vid en muntlig förhandling vid LRs. 5
33.vara litet (jfr strax nedan).471 I samma riktning talar 18 § 1 st. 1 mom.s. 5
34.nämnda lag e contrario, som förvisso avser förhör. Enligt detta stadgandes. 5
35.132 är LR domför med en lagfaren domare vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan LR.s. 5
36.Vid muntlig förhandling skall protokoll föras enligt 17 § FPL. Proto kollet skall enligt detta stadgande innehålla redogörelse för förhandling ens gång och för den utredning som då förebringas samt anteckningar om yrkanden, medgivanden, bestridanden, invändningar och vitsordan den.472 I FPL-propositionen uttalades angående redogörelsen för utred ningen:473s. 6
37.Någon redogörelse ord för ord kommer givetvis inte i fråga. Det får bedös. 6
38.mas från fall till fall hur utförlig redogörelsen skall göras. I regeringsrättens. 6
39.lär det i regel räcka med en kort anteckning om vad utsagan har avsett.s. 6
40.Också i lägre instans kan det ofta vara nog med en eller flera korta meningars. 6
41.som redogörelse. När det är fråga om utsaga under ed eller försäkran är etts. 6
42.utförligare referat i regel motiverat. Den långtgående förenkling av protokolleringsreglerna som år 2000 ge nomfördes för den allmänna processens del (se 4.1.1 ovan) har inte satt spår i motsvarande regler för förvaltningsprocessen. Skillnaden är ett na turligt utflöde av det skriftliga materialets starkare ställning i den senare processordningen. Samtidigt är tanken inte heller där att första instans skall döma på ”på protokollet” som enligt äldre RB.474 Förvisso har RegR i rättsfallet RÅ 1997 ref. 10 betonat att ”den så kallade omedelbarhets principen [----] inte gäller i förvaltningsprocessen” men innebörden av detta uttalande blir oklar i ljuset av vad RegR:s prövning i övrigt innebar. Patentbesvärsrätten (PBR) hade efter ordförandens död avgjort ett mål i delvis annan sammansättning utan att med parterna ta upp frågan om behovet av en ny förhandling. Förfarandet gav enligt RegR ”anledning till erinringar, eftersom klaganden inte fått de möjligheter som reglerna om muntlig förhandling [----] förutsätter”.475 Domstolen uttalade bl.a. (med mina kurs.f.s. 6
43.133s. 6
44.Parts rätt till muntlig förhandling enligt 9 § andra stycket PBRL får ansess. 5
45.innefatta en rätt att utveckla talan och lägga fram bevisning inför just de les. 5
46.damöter som skall avgöra målet. [ ] De ledamöter som inte var närvarandes. 5
47.vid förhandlingen har visserligen haft möjlighet att ta del av minnesantecks. 5
48.ningar, protokoll och en fonetisk upptagning av vittnesförhöret men vads. 5
49.som därutöver förekommit vid förhandlingen kan de inte antas ha beaktat.s. 5
50.Såsom klaganden framhållit innebär detta bl.a. att de inte har kunnat göras. 5
51.sådana egna iakttagelser vid vittnesförhöret som kunde tänkas ha betydelses. 5
52.för bevisvärderingen. [----] Det inträffade har inneburit att de ledamöters. 5
53.som inte deltog i förhandlingen inte har haft i alla delar samma underlags. 5
54.för sin prövning som övriga ledamöter eller, annorlunda uttryckt, att de intes. 5
55.har haft samma möjligheter att i enlighet med 13 § PBRL grunda sitt avgös. 5
56.rande på det som förekommit i målet.s. 5
57.Nämnda 13 § PBRL motsvarar helt 30 § FPL (se ovan). Som berörs vis. 5
58.dare i 5.3 nedan finns vissa skillnader mellan allmän förvaltningsdomstols. 5
59.och PBR vad gäller omfattningen av partens rätt till muntlig förhandling.s. 5
60.Här handlar det dock om vad denna rätt innefattar när den väl ansess. 5
61.föreligga. I den delen synes ingen skillnad vara avsedd eller motiverad.s. 5
62.Även rätten till muntlig förhandling enligt 9 § 3 st. FPL får därför ansess. 5
63.innefatta en rätt att utveckla talan och lägga fram bevisning inför just des. 5
64.ledamöter som skall avgöra målet.476 Det är dessutom svårt att se varförs. 5
65.bedömningen skulle vara en annan i fall då domstolen på eget initiativs. 5
66.håller muntlig förhandling, möjligen med undantag för muntliga förs. 5
67.handlingar i rent förberedande syfte, i den mån sådana kan förekommas. 5
68.(se ovan).s. 5
69.En enskild får enligt 14 § 1 st. FPL föreläggas att inställa sig vid munts. 5
70.lig förhandling personligen vid vite eller vid påföljd av att hans utevaros. 5
71.inte utgör hinder för målets vidare handläggning och avgörande. Parts. 5
72.som företräder det allmänna får endast föreläggas på sistnämnda sätt.477 4 78s. 5
73.Förutsättningarna för att närvara per telefon eller videokonferens mots. 5
74.svarar dem som gäller enligt RB och behandlas vidare i kap. 11.478s. 5
75.Enligt 15 § FPL får en enskild part, som inställt sig till muntlig förs. 5
76.handling, tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnader (soms. 5
77.134 inte är obetydliga) för resa och uppehälle, om rätten finner att han skäli gen bör ersättas för sin inställelse. Denna rätt, som alltså inte är absolut, är som det uttrycktes i FPL-propositionen, ”av ej ringa betydelse från rättsskyddssynpunkt”.479 En parts dåliga ekonomi skall inte leda till att man tvingas avstå från muntlig förhandling. Att en sådan förhandling från allmän synpunkt bör hållas, oavsett den enskildes inställning till behovet (jfr strax nedan), talar rimligen mycket starkt för att ersättning skall utgå. FPL-propositionen gav dock inte mycket ledning för tillämpningen:480s. 5
78.Förhållandena i många av de mål som skall handläggas t.ex. i länsrätt ärs. 6
79.sådana att den enskilda parten normalt bör bära kostnaden för sin inställelses. 6
80.själv. Detta, gäller bl.a. i körkortsmålen. Så kan ofta vara fallet också i målens. 6
81.om verkställighet av beslut om vårdnaden av barn m.m. och i viss mån is. 6
82.nykterhetsvårdsmålen. I skattemålen kan det likaledes ibland vara rimligt atts. 6
83.den enskilda parten själv får stå för kostnaden för sin inställelse. [----]s. 6
84.Det är knappast möjligt att i lagtexten ange några allmänna riktlinjers. 6
85.för skälighetsprövningen, eftersom vid prövningen måste beaktas inte baras. 6
86.den enskilda partens situation utan också målets karaktär, angelägenhetens. 6
87.från allmän synpunkt av att muntlig förhandling kan hållas och andra liks. 6
88.nande omständigheter. De måltyper som nämns är delvis följdmål till mål i allmän domstol, i vilka den enskilde normalt inte kan få ersättning för sin inställelse.481 Motsvarande gäller enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. Dessa kongruenssträvanden kan anses ha skäl för sig. RegR:s uttolkande praxis i övrigt har delvis varit vällovligt välvillig. Rättsfallet RÅ 1986 ref. 94 avsåg ett fastighetstaxeringsmål där KR hade hållit muntlig förhandling och syn på begäran av klaganden, vars yrkande om ersättning för inställelsen avslogs av samma domstol. RegR tillerkände däremot klaganden viss ersättning med hänvisning till att hennes inställelse ”inte varit obefogad”. Med en sådan tillämpning kan ersättningsmöjligheten inte rimligen vara helt utesluten annat än i fall där muntlig förhandling hålls endast på grund av den enskildes begä ran, trots att denna begäran skulle kunna avslås utan att komma i kon flikt med de krav som ytterst ställs enligt EKMR.482 Vid bedömningens. 6
89.135s. 6
90.av ”angelägenheten från allmän synpunkt av att muntlig förhandlings. 5
91.kan hållas” måste ju rimligen beaktas angelägenheten av att ett konven-s. 5
92.tionsenligt förfarande tillämpas.483 RegR:s bedömning i RÅ 1995 ref. 17,s. 5
93.vilket gällde rättsprövning av ett regeringsbeslut om ianspråktagande avs. 5
94.mark enligt väglagen, inger dock vissa betänkligheter.484 Domstolen uts. 5
95.talade bl.a. (med min kursivering)-.s. 5
96.I detta ärende är det Bertil B som begärt muntlig förhandling i Regeringss. 5
97.rätten. Mot bakgrund av den praxis som utbildats av Europadomstolen hars. 5
98.Regeringsrätten bifallit framställningen. Vid förhandlingen har utredningens. 5
99.i ärendet emellertid inte tillförts något nytt av betydelse. Vid sådant förhåls. 5
100.lande saknas skäl att tillerkänna Bertil B ersättning av allmänna medel förs. 5
101.inställelsekostnader i rättsprövningsärendet. Regeringsrätten erinrar om atts. 5
102.part i vissa fall kan av den som tar i anspråk mark tillerkännas ersättnings. 5
103.för kostnader i ett rättsprövningsärende (se Högsta domstolens dom i NJAs. 5
104.1992 s. 854).s. 5
105.Som Wiweka Warnling-Nerep uttalat om fallet är det ”svårt att helt fris. 5
106.göra sig från intrycket att RegR ogillade det faktum att muntlig förhands. 5
107.ling kunnat framtvingas med stöd av konventionen”.485 Vilken relativs. 5
108.betydelse som tillmättes möjligheten att på annat sätt få ersättning gårs. 5
109.inte att utläsa av referatet. Däremot framgår att sådant som inställelsenss. 5
110.”fog” och ”angelägenheten” att hålla muntlig förhandling enligt RegR:ss. 5
111.här uttalade mening inskränker sig till rena utredningssynpunkter. Hålls. 5
112.barheten av denna inställning diskuterar jag i kap. 12 nedan. Den efter-s. 5
113.handsbedömning som gjordes här kan i vart fall ifrågasättas med hänsyns. 5
114.till möjligheten att få förskottsersättning.486 Svensk praxis i anslutning tills. 5
115.EKMR berörs vidare nedan.s. 5
116.136s. 5
Prövningen av tillämplig handläggningsform
1.Till skillnad från RB är reglerna i FPL om val av handläggningsform lagtekniskt samlade till enstaka, instans- och måltypsövergripande stadganden. Som uttalas i motiven är det likväl närmast självklart att behovet av muntlig förhandling växlar i olika instanser och olika typer av mål.487 RegR omfattas inte heller av hela 9 § FPL. Där tilläggs inte en enskilds begäran om muntlig förhandling den stora, om än inte avgörande, bety delse som följer av 3 st. Detta förhållande har Wennergren förklarat med att RegR som prejudikatinstans endast undantagsvis skall behöva ägna uppmärksamhet åt bevisfrågor.488 Som han därtill påpekat ger de ytterst få mål i vilka RegR hållit muntlig förhandling ”föga ledning för den som vill bilda sig en uppfattning om hur [RegR] gjorde sin bedömning av ’fördel för utredningen’ när målen sattes ut för muntlig förhandling”.s. 6
2.Följande schematiska framställning kan tydliggöra hur prövningen av tillämplig handläggningsform enligt 9 § FPL skall gå till, främst i de två lägre instanserna, och vilka konsekvenser denna prövning får. Som jag redan berört är det skäl som starkast kan tala för att hålla munt lig förhandling att en begäran om detta framställs av en enskild som för talan i målet.489 När så sker blir en annan prövningsordning än den (is. 6
3.137 alla instanser) normala, skriftlighetspresumerande, tillämplig i läns- och kammarrätt (B i stället för A i fig. 1, till vilken jag hänför mig i det föl jande). För att en tillämpning av uteslutande skriftlig handläggning skall anses motiverad i dessa fall krävs särskilda skäl mot muntlig förhandling, varav förhandlingens obehövlighet enligt min mening kan betraktas som en specifikation.490 Till detta kommer att begäran aktualiserar kraven på muntlighet enligt EKMR, som jag har behandlat generellt i kap. 3 och vars inverkan på svensk förvaltningsrättspraxis jag behandlar vidare ned an. De skäl som kan göra att en muntlig förhandling inte behöver hållas trots en parts begäran {B 1—2) måste vara exceptionella i enlighet med konventionspraxis.s. 6
4.Som framgår av den (i fig. 1) gjorda uppspjälkningen ger lagtexten in trycket att prövningen enligt A respektive B utmynnar i två olika slags muntlig förhandling i de fall då handläggningen inte skall vara uteslu tande skriftlig. En muntlig förhandling beträffmde viss fråga (enligt A) framstår ju som mer specifik och till sin omfattning mer begränsad än en muntlig förhandling (enligt B). En sådan skillnad tycks emellertid inte vara avsedd och har heller inte skäl för sig.491 Utgångspunkten, att beho vet av muntlighet skall prövas fråga för fråga, ligger fast. En ospecificerad begäran av typen ”jag vill ha muntlig förhandling” skall alltså prövas på det sättet men enligt den tillämpliga prövningsordningen (B). Är muntlig förhandling obehövlig beträffande en viss fråga eller talar särskilda skäl mot muntlig förhandling beträffande en viss fråga gör inte ens en mer specifik begäran om muntlig förhandling att sådan måste hållas beträf fande dessa frågor. Sedan är det en sak för sig att det kan vara praktiskt lämpligt att låta en muntlig förhandling omfatta alla förekommande frå gor i målet, även om en sådan förhandling beträffande någon del av målet endast låter sig motiveras av en framställd begäran.492s. 5
5.Omvänt befriar inte en framställd specifik begäran av typen ”jag vill ha muntlig förhandling beträffande det ena av de två kraftverk målet rör”s. 5
6.(vilken begäran prövas enligt B) rätten från att enligt A pröva om ens. 5
7.muntlig förhandling beträffande det andra kraftverket eller annan i målets. 5
8.138 förekommande fråga kan hållas.493 Tvärtom kan just det faktum att en muntlig förhandling ändå, på grund av en framställd och bifallen (eller bifallsmässig) begäran, skall hållas beträffande en del av målet göra att en utökning av förhandlingens omfattning till att avse även andra delar av målet kan antas främja ett snabbt avgörande av detsamma (enligt A 2).s. 5
9.Förutsättningen enligt A 2 att det kan antas att muntlig förhandling beträffande viss fråga främjar ett snabbt avgörande lades, som jag redan berört, till år 1983. Tillägget gjordes som ett uppmanande förtydligande av något som redan ansågs gälla och tillkom som en av flera åtgärder för att åstadkomma snabbare avgöranden i skattebrottmål.494 Samtidigt in fördes en regel i 15 § 1 st. skattebrottslagen (1971:69), som bl.a. innebär att ett skattebrottmål (i allmän domstol) endast får vilandeförklaras i av vaktan på utgången av ett anknutet skattemål (i förvaltningsdomstol) om det är av avgörande betydelse för prövningen av målet att den frågan avgörs först. Bedömningen enligt A 2 är på inget sätt begränsad till dessa fall men de kan betraktas som typfall.^5s. 6
10.En kraftfullare processledning framhölls som ett viktigt medel för att förkorta förvaltningsdomstolarnas handläggningstider, framför allt i mål där sakförhållandena är komplicerade. I fokus stod särskilt det förbere dande skriftliga förfarandets tröghet, som ansågs bero på en ofta utdragen skriftväxling med generöst tilltagna frister, vilka dessutom inte alltid res pekterades. Muntlig förhandling var det anvisade botemedlet. Om detta uttalades i propositionen bl.a.:496s. 6
11.När det gäller de allmänna domstolarna är det en vanlig erfarenhet att förs. 6
12.beredelseverksamheten i många — t.o.m. de flesta — fall sker enklast vid etts. 6
13.sammanträde. Vid ett sådant direkt sammanträffande mellan domstolens. 6
14.och parterna kan ofullständigheter och oklarheter i parternas ståndpunkters. 6
15.i allmänhet snabbt klaras ut. Domaren har helt andra möjligheter att inskridas. 6
16.mot otydligheter och ofullständigheter än vid skriftlig förberedelse. Parters. 6
17.na kan i många fall direkt lämna besked om sin inställning till motpartenss. 6
18.yrkanden i skilda hänseenden.s. 6
19.139 Självständig betydelse får bedömningen enligt A 2 endast när de antagna fördelarna enligt A 1, varom mer strax nedan, inte är sådana att de i sigs. 6
20.motiverar en muntlig förhandling. Trots stadgandets utformning med alternativa rekvisit talar en ändamålstolkning för att fördelar enligt A 1s. 5
21.och A 2 skall kunna kumuleras på så sätt att respektive fördelar sammans. 5
22.tagna kan motivera muntlig förhandling, även om de inte var för sig görs. 5
23.detta.497 Det omvända förhållandet kan däremot inte anses råda, så att ens. 5
24.ökad tidsutdräkt vid en bedömning enligt A 2 förtar effekten av utred-s. 5
25.ningsfördelar enligt A 1 eller vice versa.s. 5
26.Läst motsatsvis innebär 9 § 2 st. FPL att muntlig förhandling inte fars. 5
27.hållas om inte något av rekvisiten att det kan antas vara till fördel för uts. 5
28.redningen eller att det kan antas främja ett snabbt avgörande av målet ärs. 5
29.uppfyllt. Beviskravet kan antas, som rimligen avser båda rekvisiten (A 1s. 5
30.respektive A 2) är emellertid så lågt och bedömningen så allsidig att ens. 5
31.sådan situation endast sällan kan bli aktuell.498 Blir den likväl det kan dens. 5
32.avhållna förhandlingen snarare betraktas som onödig än som otillåten. Is. 5
33.praxis finns inget exempel på att avhållande av muntlig förhandling hars. 5
34.klassificerats som rättegångsfel och även om så skulle ske vore undanrös. 5
35.jande och återförvisning näppeligen aktuellt. Den tidsutdräkt och de ökas. 5
36.de kostnader som skulle kunna åberopas till stöd för klassifikationen skalls. 5
37.ju minimeras. Dessa förhållanden bygger på föreställningen att muntligs. 5
38.handläggning, i vart fall ur utrednings- och rättssäkerhetsperspektiv, alds. 5
39.rig är sämre än skriftlig handläggning. Denna föreställning, bland fleras. 5
40.andra, kommer jag att konfrontera i avhandlingens femte avdelning.s. 5
41.Genom den fakultativa utformningen av 9 § 2 st. FPL kan det intes. 5
42.gärna, allra helst i ljuset av 1 st., klassificeras som ett fel av domstolen atts. 5
43.inte hålla muntlig förhandling ens i situationer där båda rekvisiten (A 1s. 5
44.och A 2) är uppfyllda. Följdriktigt finns inget fall i refererad praxis därs. 5
45.ett rent skriftligt förfarande har klassificerats så. Vid behov anvisar rättens. 5
46.enligt 8 § 2 st. FPL hur utredningen bör kompletteras. Detta stadgandes. 5
47.är ett utflöde av rättens generellt gällande ofticialprövningsskyldighet, uts. 5
48.tryckt i 1 st., att ”tillse att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver”.s. 5
49.Ett åsidosättande av denna skyldighet borde däremot kunna medföra bes. 5
50.dömningen att det varit fel av domstolen att inte hålla muntlig förhands. 5
51.ling, även i fall då någon begäran om sådan inte framställts. Emellertids. 5
52.140 finns inte heller något sådant fall i refererad praxis, vilket är mer anmärk ningsvärt.499 Det reducerar betydelsen av 9 § 2 st. FPL åtskilligt. Förvisso förhåller det sig så att det ” [i] sista hand är det den enskilde domare som avgör ärendet som svarar för att han eller hon har ett tillräckligt gott underlag^ör sitt beslut.”500 Gränsen nedåt för ett så vagt begrepp kunde med fördel preciseras i praxis.s. 5
53.Vid prövningen enligt A 1 av om det kan antas att muntlig förhandling beträffande viss fråga är till fördeiför utredningen framhåller motiven två, eller snarare tre, olika aspekter.501 Som en sådan framhålls det klargörande som en förhandling av ”förberedande natur” kan bidra till enligt vad jag redan har berört.502s. 6
54.Som en annan aspekt framhålls att muntlig förhandling ”kan [...] be hövas för förhör med vittne, sakkunnig eller part”. Tar man bevisome delbarheten enligt RB som utgångspunkt framstår det som en kraftig underdrift att säga att en muntlig förhandling för sådan bevisupptagning kan behövas och kan antas vara till fördeiför utredningen — förutsatt att bevisningen inte är överflödig och därför kan avvisas med stöd av 8 § 2 st. FPL.503 Här framträder emellertid förvaltningsprocessens principiella skriftlighet i sin kanske märkligaste gestalt: Skriftliga vittnesattester o.d. är generellt tillåtna, som ersättning för eller komplement till förhör.504 FPL saknar såväl ett självständigt förbud mot sådana som hänvisning till förbudet i RB 35:14 (jfr angående hänvisningarna i 25 § FPL strax ned an). Att en så principiellt viktig sak inte alls uppmärksammades särskilt i FPL-motiven är anmärkningsvärt. Orsaken kan, i enlighet med Börje Leidhammars spekulation,505 ”vara att lagstiftaren utgått ifrån att förvalt ningsprocessen är skriftlig och att det vanliga är att parterna åberopars. 6
55.141s. 6
56.skriftlig bevisning av olika slag till stöd för sin talan”. Det är en förklarings. 5
57.men ett mycket svagt argument för den valda ordningen.s. 5
58.Huruvida erbjudna bevis i form av förhör vid muntlig förhandlings. 5
59.(med såväl parter som vittnen) skall godtas synes av förvaltningsdomstos. 5
60.larna bedömas med tillämpning inte av reglerna om avvisning av överflös. 5
61.dig utredning i 8 § utan med tillämpning av reglerna om valet av hands. 5
62.läggningsform i 9 § FPL.506 Har domstolen avslagit endast yrkandet oms. 5
63.muntlig förhandling bör det därmed stå klaganden fritt att, avseende des. 5
64.omständigheter förhören skulle styrka, ge in skriftlig dokumentation,s. 5
65.som även kan utgöras av undertecknade utsagor och dylikt.507 I vart fall is. 5
66.fråga om åberopade vittnesförhör framstår detta som en diskutabel ords. 5
67.ning.s. 5
68.Enligt 25 § 1 st. FPL far rätten förordna om förhör med vittne ellers. 5
69.sakkunnig, vilket äger rum vid muntlig förhandling.508 Om sådant förs. 5
70.hör gäller enligt samma bestämmelse 36 kap. 1-18 och 20-23 §§ samts. 5
71.40 kap. 9-11, 14, 16 och 20 §§ RB i tillämpliga delar. Dessa hänvisnings. 5
72.ar omfattar alltså förbudet mot skriftliga vittnesattester i samband meds. 5
73.vittnesförhör enligt RB 36:16, men detta begränsar sig ju till den situatios. 5
74.nen att ett muntligt förhör faktiskt hålls. 25 § FPL kan inte anses utgöras. 5
75.något hinder mot att en rättens kompletteringsanvisning enligt 8 § FPLs. 5
76.avser ingivandet av skriftliga vittnesattester eller att sådana i övrigt ges ins. 5
77.och åberopas. Man kan rentav spekulera i att skriftliga vittnesberättelsers. 5
78.skall betraktas som huvudalternativet.509s. 5
79.Vidare framhålls i motiven angående prövningen enligt A av om dets. 5
80.kan antas att muntlig förhandling beträffande viss fråga är till fördel förs. 5
81.utredningen ”de fall då part har svårigheter att utveckla sin talan skrifts. 5
82.142 ligen”. Här kan man notera att den som enligt 10 § FPL har förelagts att svara på en ”handling, varigenom mål anhängiggörs” enligt 11 § FPL ”skall göra det skriftligen, om ej rätten förordnar att svaret far lämnas vid muntlig förhandling”. Som anförs i motiven är det endast vid en så dan förhandling, till vilken också motparten kallats, som det är lämpligt att part lämnar sitt svar muntligen direkt till rättens ordförande. Dock lämnades ett par mellanformer oreglerade, trots att de är principiellt in tressanta och praktiskt betydelsefulla. Om denna ”formlösa muntlighet” heter det i motiven:510s. 5
83.Såväl per telefon som vid personliga sammanträffanden kan den enskilde fas. 6
84.vägledning om hur han skall skriva sitt svar. Inte sällan blir det aktuellt atts. 6
85.tjänstemannen går enskilda till handa på det viset att han genom tjänsteans. 6
86.teckningar tecknar ned det som meddelas honom. Dessa tjänsteantecknings. 6
87.ar fogas i så fall till akten i målet och kan ersätta skriftligt svar. Det gäller härs. 6
88.en service som är naturlig i en process som enskild part bör kunna föra utans. 6
89.sakkunnigt biträde. Servicen är principiellt sett dock inte ett led i processen,s. 6
90.och någon föreskrift härom bör därför inte meddelas i lagen. Uppfattningen att dessa handläggningsformer ”principiellt sett” inte ut gör ”led i processen” kan ifrågasättas, inte minst som tillgången till dem utgör viktiga argument för att enskildas förvaltningsprocessföring nor malt inte skall kräva sakkunniga biträden. Att hålla muntlig förhandling endast på grund av att ”part har svårigheter att utveckla sin talan skrift ligen” blir med faktisk tillgång till denna underhandsmuntlighet knap past aktuellt. Någon möjlighet att yttra sig på annat sätt än skriftligen stadgas förvisso inte i 12 § FPL, som gäller besvarande av ett skriftligt svar, men borde likväl inte vara utesluten i de fall då det på motsvarande sätt kan motiveras av att ”part har svårigheter att utveckla sin talan skrift ligen”.511s. 6
91.Utredningen i målet står i fokus även vid bedömningen enligt B av huruvida en begärd muntlig förhandling är obehövlig eller ej.512 Eftersom stor hänsyn skall tas till parts önskemål om förhandling krävs det knap past ett antagande om en lika stark fördel för utredningen som vid prövs. 6
92.143s. 6
93.ning enligt A. Påverkan av en framställd begäran är emellertid stor pås. 5
94.rättsföljdssidan, genom att förhandling skall hållas, inte endast far hållass. 5
95.om förutsättningarna vid en prövning enligt B visar sig föreligga. Enligts. 5
96.motiven kan dessutom andra än utredningsmässiga faktorer vara sådanas. 5
97.att de bör tillmätas betydelse vid denna prövning. Som exempel nämnss. 5
98.det påfallande subjektiva ”att målet är mycket viktigt för parten och atts. 5
99.han genom förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden avs. 5
100.det blivande avgörandet i målet”. Det finns god anledning att återkommas. 5
101.till detta motivuttalande (se 12.7). Häremot kontrasterar det exemplis. 5
102.fierande uttalandet om vad som vid prövning enligt B kan utgöra etts. 5
103.särskilt skäl mot att anordna muntlig förhandling: ”målets bagatellartades. 5
104.karaktär eller att kostnaderna för förhandlingen är stora i förhållande tills. 5
105.tvisteföremålets värde.” Som Wennergren uttalat i anslutning till dettas. 5
106.kan ”[n]ågon fördel för utredningen [...] i regel antas vara att vinna meds. 5
107.en muntlig förhandling men fördelen bör stå i proportion till den extras. 5
108.insats det innebär för rätten och parterna att engageras i en muntlig förs. 5
109.handling.”513s. 5
110.5.1.4 Handläggningsformspraxiss. 5
111.I varje mål som handläggs av svensk domstol krävs att rätten tar ställs. 5
112.ning till vilken handläggningsform som skall tillämpas. Någon uns. 5
113.dantagslöst muntlig eller skriftlig handläggningsordning finns inte.s. 5
114.Det må vara att valet ofta ter sig självklart och inte avsätter andras. 5
115.spår i ett referat än att det anges att målet avgjorts på än det ena, äns. 5
116.det andra sättet. Även de refererade (eller för den delen opublicerade)s. 5
117.fall i vilka några överväganden inte alls finns redovisade kan därmeds. 5
118.vara till ledning för eller belysning av frågan hur valet av handläggs. 5
119.ningsform (skall) träffas.514 Redan mer explicit praxis är dock så svårs. 5
120.hanterligt rikhaltig att masstudier av förment okomplicerade fall intes. 5
121.kan komma i fråga inom ramen för denna avhandling.s. 5
122.144 5.1.4.1 Ej fel att avslå yrkande om muntlig förhandling En begäran om muntlig förhandling framställd av en enskild som för talan i målet gör, som vi sett ovan, en muntlighetspresumerande pröv ningsordning tillämplig i läns- och kammarrätt. Som framgått i det ovan behandlade EKMR-fallet Döry mot Sverige krävs, i de fall som omfattas av konventionen väl att märka, exceptionella omständigheter för att det skall anses försvarligt att underlåta att hålla muntlig förhandling på begäran. Det är därför inte förvånande att RegR endast i ett fatal fall har ansett att det inte varit fel av underinstanserna att avslå ett sådant yrkande. Dessa fall är dock desto intressantare genom att de markerar den gräns som ändå finns för inverkan av den enskildes inflytande på valet av handlägg ningsform. Tre regeringsrättsfall är i detta sammanhang värda särskild uppmärksamhet. Det är RÅ 1996 ref. 80, RÅ 1996 not. 302 och RÅ 1997 ref. 62. I RÅ 1996 ref. 80 hemställde en enskild klagande i ett mål angående gravsättning av aska om muntlig förhandling. Såväl länsstyrelsen som KR fann sådan förhandling obehövlig och avslog yrkandena därom. RegR kom till slutsatsen att något krav på muntlig förhandling i fall som dessa inte kan grundas på EKMR, eftersom de efterlevande parter som tvistar med varandra om gravsättning i normalfallet inte anses föra en process om någon rättighet av det slag som avses i konventionen. Därvid beak tade domstolen även rätten till skydd för privat- och familjelivet enligt konventionens art. 8. Utan att det sades rakt ut är den som skulle ha kunnat ställa krav på muntlig förhandling i dessa mål med nödvändig het oförmögen att i någon form kommunicera sin uppfattning.515 Som RegR konstaterade är ”huvudsyftet med bestämmelserna i begravningsla gen [----] att söka utröna och tillgodose den avlidnes önskemål”. Vid en prövning endast enligt de allmänna reglerna i 9 § 3 st. FPL uttalade RegR:s. 5
123.Vad som framkommit i målet ger [----] entydigt vid handen att den uts. 6
124.redning som var tillgänglig i målet när kammarrätten avgjorde detta vars. 6
125.tillräckligt upplysande i fråga om sådana omständigheter som var av betys. 6
126.delse för målets bedömning. Kammarrätten hade därför grundad anlednings. 6
127.att anta att muntlig förhandling där inte skulle ge kammarrätten ett bättres. 6
128.underlag för målets avgörande. Kammarrätten har således haft fog för sitts. 6
129.beslut att avslå muntlig förhandling på den grunden att förhandlingen varits. 6
130.obehövlig.s. 6
131.145s. 6
132.Regeringsrådet Kjerstin Nordborg var skiljaktig och ansåg att muntligs. 5
133.förhandling borde ha hållits med hänsyn till den djupa oenigheten mels. 5
134.lan parterna, målets uppenbara vikt för den som hade begärt muntlig förs. 5
135.handling, att denne hade ifrågasatt skriftliga utsagors trovärdighet och atts. 5
136.en helhetsbedömning skall göras för att uppnå nämnda huvudsyfte meds. 5
137.bestämmelserna i begravningslagen. Till skillnad från majoriteten beaks. 5
138.tade hon alltså även andra än utredningsmässiga aspekter, vilket betydligts. 5
139.bättre överensstämmer med tillämplig prövningsordning {B i fig. 7). Jags. 5
140.återkommer till frågan om utredningsintresset har överbetonats i praxis.s. 5
141.I det här fallet kan en sådan överbetoning ha gjorts under intryck av atts. 5
142.EKMR inte ansågs tillämplig.s. 5
143.På likartat sätt kan det ha förhållit sig i RÅ 1997 ref. 62 angående sjuks. 5
144.penning. Den enskilda klaganden yrkade i detta fall muntlig förhandling is. 5
145.KR, som fann att muntlig förhandling var obehövlig och avslog yrkandet.s. 5
146.I sin dom refererade RegR vad som stadgas i 9 § FPL och vad som anges is. 5
147.dess förarbeten samt redogjorde för bestämmelserna i EKMR art. 6:1 ochs. 5
148.delar av ED:s praxis, i vilken sjukpenningliknande förmåner har hänförtss. 5
149.till civila rättigheter, så att en rätt till muntlig förhandling normalt föres. 5
150.ligger när ett yrkande därom framställs. Dock hänvisade RegR även tills. 5
151.att domstolarna i undantagsfall far avslå ett sådant yrkande,516 vilket togss. 5
152.till intäkt vid bedömningen i det konkreta fallet. Domstolen uttalade:s. 5
153.Några oklarheter vad gäller det relevanta medicinska bedömningsunderla-s. 5
154.get eller faktaunderlaget i övrigt har inte kvarstått. [Klaganden] har intes. 5
155.heller pekat på omständigheter som med fördel kunnat belysas muntligens. 5
156.av henne. Vad som framkommit visar entydigt att den utredning som vars. 5
157.tillgänglig i målet när kammarrätten avgjorde detta gav tillräckligt underlags. 5
158.för ett ställningstagande. Det fanns därför inte skäl att anta att en muntligs. 5
159.förhandling skulle tillföra något som var av betydelse. Kammarrätten hars. 5
160.därför, oaktat målet varit av stor vikt för [klaganden] och försiktighet varits. 5
161.motiverad vid frångående av hennes begäran, haft fog för sitt beslut att avslås. 5
162.framställningen om muntlig förhandling på den grunden att förhandlingens. 5
163.varit obehövlig.s. 5
164.RegR ålade alltså här den enskilde ett slags åberopsbörda avseende oms. 5
165.ständigheter till stöd för yrkandet om muntlig förhandling. I det ovans. 5
166.behandlade fallet Döry mot Sverige beaktade ED på motsvarande sätt atts. 5
167.klaganden inte hade angett några skäl för sin begäran om muntlig förs. 5
168.handling vid de aktuella instanserna. I det fallet ansågs därtill bedömnings. 5
169.en på ett adekvat sätt kunna göras på grund av det skriftliga materialet.s. 5
170.146 RÅ 1997 ref. 62 kan sålunda på goda grunder anses stå i överensstäm melse med EKMR-praxis, åtminstone vid tiden för domen.517 Däremot kan det ifrågasättas huruvida den ensidiga fokuseringen på utredningen överensstämmer med den tillämpning av inhemska regler som anvisats i förarbetena till 9 § FPL. En sådan tillämpning kan, i vart fall vad gäller beaktande av andra aspekter än de rent utredningsmässiga, medge en rätt till muntlig förhandling som går längre än vad som följer av EKMR-kraven.518 Någon särskilt långtgående åberopsbörda kan inte försvaras med hänvisning till EKMR. Här har det tydligen stått klart för RegR att målet varit av stor vikt för klaganden, vilket i vissa fall självständigt kan beaktas enligt rent inhemska regler (se ovan). Det kan inte gärna komma i fråga att utan särskilt stöd i inhemska regler kräva att klaganden särskilt skall påpeka detta för att lägga det till grund för bifall till yrkandet om munt lig förhandling. Den åberopsbörda RegR gett uttryck för är dessutom inriktad på den enda aspekt som domstolen faktiskt beaktat, den i vilken mån en muntlig förhandling skulle kunna tillföra utredningen något av betydelse.s. 5
171.I de två hittills redovisade RÅ-fallen var det tveklöst så att en enskild klagande hade begärt muntlig förhandling vid domstol, närmare bestämt vid KR. I RÅ 1996 not. 302 angående körkortsingripande däremot hade den enskilde klagande hos länsstyrelsen begärt att ”få göra en muntlig föredragning inför rätten (min kurs.) och hade därför beretts möjlighet att höra av sig ”om han önskade närvara personligen innan länsstyrelsen fattade sitt beslut”. Han hördes inte av. Eftersom klaganden inte ”i läns rätten” hade ”yrkat muntlig förhandling eller på annat sätt gjort gällande att sådan förhandling borde ha hållits” hade en tillämpning av 9 § 3 st. FPL enligt RegR:s bedömning inte aktualiserats för LR:s del. Inte heller ansågs det med hänsyn till omständigheterna i målet ha varit erforderligt att LR eller KR (inför behandlingen av frågan om prövningstillstånd) ex ojficio, det vill säga med tillämpning av 9 § 2 st. FPL, förordnade om muntlig förhandling. I KR hade klaganden anfört att han inte hade fått föra sin talan inför LR. RegR gjorde bedömningen att det inte var fel av LR att inte hålla muntlig förhandling eller av KR att inte meddela pröv ningstillstånd.s. 6
172.Inledningsvis refererade RegR i sin dom vad som stadgas i 9 § 3 st. FPL samt vad som anges i detta stadgandes förarbeten och delar av domstos. 6
173.147s. 6
174.lens egen praxis.519 Domstolen erinrade också om EKMR art. 6:1, allts. 5
175.i enlighet med vad som blivit sedvanligt i mål där en enskild klagandes. 5
176.yrkat muntlig förhandling i läns- eller kammarrätt. Denna standardises. 5
177.rade skrivning framstår som poänglös med hänsyn till att den fråga soms. 5
178.faktiskt prövades var om en viljeyttring som alls aktualiserar de refererades. 5
179.reglerna hade framställts, vilken fråga alltså besvarades med nej, ett svars. 5
180.som inte framstår som självklart. Som jag utvecklar i anslutning till bl.a.s. 5
181.hovrättsfallen RH 1984:78 I—II, i 3.5.1 nedan bör en oklar framställning,s. 5
182.som kan uppfattas som en begäran om muntlig förhandling, av domstos. 5
183.len antingen klargöras eller resultera i att muntlig förhandling anordnas.s. 5
184.Här gjorde LR ingetdera.s. 5
185.När det gäller rättsprövningsmål finns, som redan antytts, fleras. 5
186.exempel på att yrkanden om muntlig förhandling avslagits. Det ärs. 5
187.i och för sig anmärkningsvärt om man erinrar sig ED:s bedömnings. 5
188.i de ovan behandlade fallen Fredin mot Sverige (II) och Jacobsson mots. 5
189.Sverige (II) respektive det anslutande RÅ 1990 not. 492. Enligt dens. 5
190.mot bakgrund därav tillkomna 3a § lagen om rättsprövning av vissas. 5
191.förvaltningsbeslut skall ju RegR hålla muntlig förhandling om sös. 5
192.kanden begär det och det inte är uppenbart obehövligt. Förvisso ärs. 5
193.det tveksamt om stadgandet tillför något som inte redan följer avs. 5
194.EKMR.520s. 5
195.Enskilda sökandes begäran om muntlig förhandling avslogs intes. 5
196.desto mindre i samtliga de publicerade rättsprövningsfallen RÄ 1993s. 5
197.not. 6 och 7 (regeringsbeslut om antagande av detaljplan), RÅ 1999s. 5
198.not. 138 (talerätt avseende beslut om upphävande av strandskydd)s. 5
199.samt RÅ 2000 not. 143 och 144 (beslut om beviljande av nätkoncess. 5
200.sion respektive talerätt avseende beslut om högspänningssdriftstill-s. 5
201.stånd). Ur RegR:s centrala motiveringar för att det inte fanns skäl atts. 5
202.låta muntlig förhandling ingå i handläggningen förtjänar följandes. 5
203.att återges (med mina kursiveringar). RÅ 1993 not. 6 respektive 7:s. 5
204.”1 förevarande mål föreligger ett omfattande material genom vilkets. 5
205.sakförhållandena är väl belysta och argumenten för sökandenas talan uts. 5
206.förligt behandlade.n RÅ 1999 not. 138: Klaganden ”har som skäl förs. 5
207.sitt förnyade yrkande om muntlig förhandling endast anfört att hans. 5
208.vill slutföra sin talan. Med hänsyn till vad som förekommit i målets. 5
209.finner RegR det uppenbart obehövligt att låta muntlig förhandlings. 5
210.ingå i handläggningen.”521 RÅ 2000 not. 143 respektive 144: ”Meds. 5
211.148 hänsyn till att talan i målet rör en ren rättsfråga anser Regeringsrätten att det är uppenbart obehövligt att hålla muntlig förhandling.”s. 5
212.Möjligen kan en ändrad hållning vara på väg, åtminstone vad gäller beredvilligheten att fortlöpande under målets handläggning pröva behovet av muntliga inslag. I ett uppmärksammat rättsprövningsmål angående tillstånd att anordna vadhållning avslog RegR i slutet av år 2004 sökandens yrkande om muntlig förhandling.522 Domstolen noterade då att målet gäller en rättsfråga som på basis av ett syn nerligen omfattande material nyligen prövats. Ett vidhållet yrkande om muntlig förhandling bifölls dock ett par månader senare ”[m]ed hänsyn till vad bolaget numera anför”, varibland nämndes följande.s. 6
213.Målet rör enskildas rättigheter. Det är också klart att flera stridiga faktaoms. 6
214.ständigheter är av vikt för den aktuella bedömningen. [----] I detta hänses. 6
215.ende har vissa nya fakta av betydelse offentliggjorts under senare tid. Såvitts. 6
216.avser dessa önskar bolaget få tillfälle att vid en muntlig förhandling presens. 6
217.tera bevisning. Bolaget önskar vid en muntlig förhandling också redovisas. 6
218.fakta om EG-kommissionens nyligen inledda ärende om talan mot Sveriges. 6
219.för fördragsbrott på grund av att den svenska lotterilagen (1994:1000) ens. 6
220.ligt EG-kommissionen står i strid med EG-rätten. Muntlig förhandling kans. 6
221.mot denna bakgrund inte anses vara uppenbart obehövlig. RegR har generellt uppvisat en restriktiv hållning till egna muntliga förhandlingar. Trots att önskemål därom länge hade förekommit tillkom möjligheten inte förrän genom FPL. Det som hade eftersträvats var att därigenom få oklara punkter bättre belysta och att upprätthålla förtroen det för förvaltningsrättskipningen.523 Domstolen håller ”i allmänhet” inte muntlig förhandling, för att tala med dess egen standardfor mulering i underrättelser till dem som söker prövningstillstånd och då begär muntlig förhandling.524 Det finns dock inte något formellt hinder att hålla muntlig förhandling i dessa fall. Detsamma gäller vid tillämpning av reglerna om extraordinära rättsmedel. Bestämmelsen i 9 § 2 st. FPL är även där fullt tillämplig.525 Prövningen av resningsmål och liknande är emellertid i praxis undantagslöst skriftlig. Yrkan den om att det skall hållas muntlig förhandling i resningsmål bemöts regelmässigt med att RegR inte finner skäl att hålla sådan. Även is. 6
222.149s. 6
223.beaktande av såväl prövningens extraordinära karaktär som förvalt-s. 5
224.ningsprocessens principiella skriftlighet kan denna rättstillämpnings. 5
225.på goda grunder ifrågasättas.526s. 5
226.En annan sak är att det har förekommit att resning beviljats i falls. 5
227.där en lägre instans inte har hållit muntlig förhandling på begärans. 5
228.eller underlåtit att pröva en sådan framställning.527 Exempelvis bevils. 5
229.jade RegR i RÅ 1993 not. 427 resning när Utlänningsnämnden varkens. 5
230.hade prövat ett yrkande om att personligen få företräda inför nämndens. 5
231.eller berett sökanden tillfälle att slutföra sin talan. I RÅ 1996 not. 130s. 5
232.beviljades resning för att möjliggöra muntlig förhandling med vittness. 5
233.förhör i ett mål om inkomsttaxering, där sökanden hade befunnit sig is. 5
234.psykisk och fysisk kris.528s. 5
235.5.1.4.2 Fel att avslå yrkande om muntligf örhandlings. 5
236.I ett stort antal publicerade rättsfall har RegR konstaterat att underräts. 5
237.terna felaktigt avslagit en enskilds yrkande om muntlig förhandling.529s. 5
238.Dessa fall konkretiserar tillämpningen av de behandlade FPL-reglerna,s. 5
239.främst 9 § 3 st. FPL, som är det lagrum som anförts och/eller tillämpatss. 5
240.där annat inte särskilt anges.530 Därtill ger dessa fall en bild av hur dens. 5
241.internationella påverkan mottagits i svensk förvaltningsdomstolspraxiss. 5
242.(jfr 3.1 ovan). I de flesta av fallen har yrkandet om muntlig förhandlings. 5
243.i underinstansen framställts för att ge möjlighet att förebringa muntligs. 5
244.bevisning. Därmed har domstolen genom sitt beslut om handläggnings-s. 5
245.formen även tagit ställning till den erbjudna bevisningens relevans.531s. 5
246.Vikten av att muntlig förhandling hålls i reglernas fulla utsträcknings. 5
247.betonas av att RegR:s bedömning i regel har föranlett återförvisning,s. 5
248.150 ofta utan särskild motivering, alltså närmast som en självklarhet.532 RÅ 1992 not. 507 om disciplinansvar på hälso- och sjukvårdens om råde utgör dock ett undantag. RegR konstaterade däri att KR borde ha hållit muntlig förhandling i enlighet med klagandens begäran men uttalade därtill: ”En längre tid har nu emellertid förflutit efter den aktuella händelsen [4,5 i stället för 3 år som vid KR:s prövning].533 Det torde numera inte vara möjligt att vid en muntlig förhandling ytterligare klarlägga [omständigheterna]”. RegR ansåg därför att det saknades skäl att nu hålla muntlig förhandling. Bedömningen var likartad i RÅ 1999 not. 256 om disciplinåtgärd mot en vuxenskoleelev. Eftersom denne hade avflyttat utan att kunna nås ansåg RegR att det framstod som ”tveksamt om det numera finns förutsättningar för att en muntlig förhandling med vittnesförhör skall kunna komma till stånd med honom närvarande”. Kanske kan man se detta som att eleven förvisso hade rätt till muntlig förhandling men visade bristan de intresse för att hans begäran skulle efterkommas. Implicit framgår att det självständiga domstolsintresset av att höra vittnet var ringa.s. 5
249.I fall där LR anses ha felaktigt avslagit en enskilds yrkande om muntlig förhandling har RegR uttalat att det varit fel av KR att var ken meddela prövningstillstånd eller själv hålla muntlig förhandling (oavsett om sådan yrkats där), så bl.a. i nyss behandlade RÅ 1999 not. 256. I RÅ 2001 not. 81 om efterlevandepension uttalade RegR att KR borde ha meddelat prövningstillstånd enligt 34 a § 2 st. 2 FPL.534 LR hade i det fallet nämligen avslagit klagandens begäran om muntlig förhandling för att genom bl.a. vittnesförhör styrka att hon stadigvarande hade sammanbott med förutvarande maken vid hans bortgång (sakfrågan i målet) med följd att det framstått som osäkert huruvida LR kommit till ett riktigt slut.s. 6
250.I RÅ 1991 not. 564 om körkortsingripande kunde det enligt KR inte anses ha påverkat utgången i målet att muntlig förhandling inte hade förekommit vid LR. RegR uttalade däremot med hänvisnings. 6
251.151s. 6
252.till den ”grundsyn” som kommer till uttryck i 9 § FPL med förarbes. 5
253.ten och domstolens tidigare avgöranden att ”parts önskemål [...] börs. 5
254.frångås endast om rätten är övertygad om att den föreliggande utreds. 5
255.ningen gör förhandlingen obehövlig eller att särskilda omständighes. 5
256.ter talar emot förhandling” (min kurs.', jfr nedan). Därtill anmärktess. 5
257.att EKMR hade trätt i kraft som gällande svensk lag den 1 januaris. 5
258.1995 och att även dess art. 6:1 ”numera [utgör] stöd för bifall tills. 5
259.[klagandens] yrkande om muntlig förhandling i målet.”535 Regeringss. 5
260.rådet Rune Lavin betonade i ett särskilt yttrande den stora betydelses. 5
261.målet hade för klaganden, vilket gjorde att en muntlig förhandlings. 5
262.i KR enligt hans mening inte varit obehövlig ”oavsett vad kammars. 5
263.rätten vid tillfället ansåg om behovet av ytterligare utredning”. Lavins. 5
264.utvecklade också sin syn på inverkan av EKMR. Han uttalade i dens. 5
265.delen:s. 5
266.Vad gäller tillämpbarheten av artikel 6 punkt 1 i Europakonventionen pås. 5
267.förevarande mål är att märka att [klaganden] är i behov av körkort för atts. 5
268.kunna utöva sitt yrke som busschaufför. En körkortsåterkallelse skulle, soms. 5
269.[klaganden] själv anfört, kunna medföra att han kom att sakna möjlighets. 5
270.att försörja sig. En återkallelse torde vidare kunna komma att påverka hanss. 5
271.möjligheter att fullgöra sina åtaganden gentemot arbetsgivaren. Med häns. 5
272.syn till de effekter som ett återkallelsebeslut skulle kunna föranleda i fallets. 5
273.bör målet anses angå en enskilds civila rättighet enligt nämnda artikel.s. 5
274.Denna förklaring till tillämpning av EKMR synes något sökt, vilkets. 5
275.kanske föranlett RegR:s övriga ledamöter till tystnad i frågan.536 Dets. 5
276.är snarare i prövningskategorin brottsanklagelse man kan finna en grunds. 5
277.för konventionens tillämplighet i fall som dessa. Att så är fallet har ocksås. 5
278.beaktats i förvaltningsdomstolarnas senare, mer EKMR-vana, praxis (jfrs. 5
279.RÅ 2000 ref. 65 och RÅ 2000 not. 203). I det publicerade kammars. 5
280.rättsfallet RK 2001:3040 ansågs utrymmet för att vid en första domstolss. 5
281.prövning angående körkortsingripande avslå en begäran om muntlig förs. 5
282.handling ytterst begränsat, eftersom sådant ingripande (oavsett om det ärs. 5
283.interimistiskt eller slutligt) är att betrakta som straff.537s. 5
284.Före 1995 uppmärksammade RegR EKMR i ett enda mål angåendes. 5
285.val av handläggningsform. Det var i RÅ 1991 not. 160 om tillstånds. 5
286.att inrätta ett hem för vård och behandling och den självständigas. 5
287.152s. 5
288.betydelse konventionen tillmättes var ringa. I anslutning till ans. 6
289.dra, i sig tillräckliga, skäl för att KR borde ha bifallit klagandenas yrkande om muntlig förhandling tilläde RegR följande beskedliga passus: ”Det bör också antecknas att en muntlig förhandling kans. 6
290.krävas för att tillgodose det krav på ’public hearing’ som gäller enligts. 6
291.artikel 6 EKMR.”s. 6
292.RegR:s senare hänvisningar till kraven på muntlig förhandling ens. 6
293.ligt EKMR har blivit allt mer frekventa och elaborerade.538 1 merpars. 6
294.ten av mål från de senaste åren, i vilka EKMR har åberopats till stöds. 6
295.för att muntlig förhandling borde ha hållits, har domstolen uttrycks. 6
296.ligen stött sig på ED:s snabbt växande praxis. En, åtminstone till sys. 6
297.nes, självständig bedömning finner man i RÅ 1999 not. 235, där dens. 6
298.medialt uppmärksammade återkallelsen av ett vapeninnehavstillstånds. 6
299.ansågs röra en civil rättighet enligt EKMR enligt följande resonemang.s. 6
300.Polismyndighetens beslut att återkalla Runar S:s tillstånd att inneha skjutvas. 6
301.pen innebär inte bara att han förlorar möjligheten att använda de vapen soms. 6
302.omfattas av återkallelsebeslutet. Enligt vad som följer av bestämmelserna is. 6
303.7 kap. 1 och 2 §§ vapenlagen rörande inlösen av skjutvapen m.m. medförs. 6
304.nämligen ett återkallelsebeslut också att vapnen skall lösas in av staten oms. 6
305.inte Runar S. inom viss tid lämnar vapnen för skrotning eller överlåter dems. 6
306.till någon som har rätt att inneha dem eller inom viss tid på nytt ansökers. 6
307.om och erhåller tillstånd att inneha vapnen. Mot denna bakgrund måstes. 6
308.Runar S:s talan anses röra en civil rättighet enligt Europakonventionen.s. 6
309.Som man rimligen får förstå RegR är det inskränkningen i äganderäts. 6
310.ten som föranleder den gjorda bedömningen.539 Andra fall innehållers. 6
311.en tydligare hänvisning till ED:s praxis. De ovan behandlade domarnas. 6
312.i fallen Lundevall respektive Salomonsson mot Sverige har fatt uttryckligts. 6
313.genomslag i flera fall. De åberopades bl.a. i RÅ 2004 not. 66 om rätts. 6
314.till arbetsskadeförsäkring. De åberopades vidare i RÅ 2003 not. 68, RÅs. 6
315.2003 not. 200 och i RÄ 2004 not. 65, vilka angick rätt till handikaps. 6
316.persättning. Åberopandena i dessa fall har inte skett oreflekterat, utan hars. 6
317.inbegripit vissa lovvärt självständiga överväganden om EKMR-inverkans. 6
318.och behovet av muntlig förhandling i det konkreta fallet. Exempelvis uts. 6
319.talade RegR i RÅ 2003 not. 68:540s. 6
320.153s. 6
321.Europadomstolens ovan anmärkta domar avsåg visserligen det speciella fals. 5
322.let att länsrätt hade dömt till förmån för den försäkrade medan kammars. 5
323.rätt, således utan att hålla muntlig förhandling, med ändring av länsrättenss. 5
324.domar avgjort resp[ektive] mål till vederbörandes nackdel. Kravet på atts. 5
325.tillmötesgå en begäran om muntlig förhandling kan emellertid enligt Res. 5
326.geringsrättens mening i princip också ställas i ett fall som det förevarande,s. 5
327.där kammarrätten efter att ha meddelat prövningstillstånd avslagit den förs. 5
328.säkrades överklagande.s. 5
329.I de tre fall som direkt och indirekt redovisas i RÅ 2004 not. 93 kons. 5
330.staterade RegR att rätten till sjukpenning är en sådan civil rättighet soms. 5
331.omfattas av EKMR art. 6, så att ”den rätt till domstolsprövning och därs. 5
332.med sammanhängande krav på muntlig förhandling som följer av dennas. 5
333.artikel” måste beaktas. När LR hade avslagit den enskildes begäran oms. 5
334.muntlig förhandling för att kunna förebringa muntlig bevisning bordes. 5
335.KR, enligt RegR:s mening, enligt 34 a § 2 st. 3 mom. FPL i detta falls. 5
336.ha meddelat prövningstillstånd i målet, det vill säga på grund av att dets. 5
337.fanns andra synnerliga skäl att pröva överklagandet än prejudikats- ellers. 5
338.ändringsintresse.541 RegR gjorde här en märklig jämförelsehänvisning tills. 5
339.ett beslut av ED den 26 augusti 2003 i målet Pitkänen mot Sverige, därs. 5
340.något brott mot konventionen inte ansågs föreligga i ett specifikt falls. 5
341.angående arbetsskadeförsäkring. Hänvisning till domarna i fallen Lundes. 5
342.vall respektive Salomonsson mot Sverige hade här helt klart varit både mers. 5
343.adekvata och tillfyllest.s. 5
344.Som vi redan sett exempel på i RÅ 1991 not. 564 förekommer is. 5
345.RegR:s praxis ett slags sannolikhetsresonemang inriktat på vad soms. 5
346.skulle ha kunnat vinnas med en muntlig förhandling om den ens. 5
347.skildes begäran om sådan inte hade avslagits. Utredningen och desss. 5
348.bedömande står frekvent i fokus vid dessa bedömningar, men enligts. 5
349.vad som kan betraktas som två olika huvudinriktningar. Den enas. 5
350.av dessa avser bedömningsunderlagets status, t.ex. dess entydighet ochs. 5
351.klarhet, den andra bedömningens karaktär, t.ex. att den utgörs av ens. 5
352.komplex prövning eller har allvarliga konsekvenser. När det gällt dens. 5
353.förstnämnda inriktningen har RegR i flera fall uttryckt sig närmast is. 5
354.bevisvärdetermer:542s. 5
355.154s. 5
356.Denna översikt kan ge intrycket att den prövningsordning (enligt As. 5
357.i fig. 7) vilken innefattar antaganden om sådana utredningsmässigas. 5
358.fördelar som kan tala för muntlig förhandling när någon begäran intes. 5
359.har framställts i praxis tillämpas även när en sådan begäran faktiskt hars. 5
360.framställts (enligt B i fig. 7). Såtillvida skulle en sådan ordning i och förs. 5
361.sig kunna försvaras att om en muntlig förhandling borde ha hållits redans. 5
362.utan att en begäran hade framställts skall muntlig förhandling a fortioris. 5
363.hållas om därtill läggs en begäran.s. 5
364.Frågan huruvida en muntlig förhandling är obehövlig trots att en bes. 5
365.gäran framställts skall dock i första hand bedömas mot bakgrund av justs. 5
366.den föreliggande utredningen i målet (se ovan), vilket bidrar till den liks. 5
367.artade bedömningen. I fall då utredningen inte ger en så entydig bild avs. 5
368.de förhållanden som skall bedömas i målet är utrymmet för att avslås. 5
369.en begäran om muntlig förhandling närmast obefintligt.543 Muntligs. 5
370.förhandling kan inte heller anses ha varit obehövlig när det enligt RegR:ss. 5
371.bedömning åtminstone varit möjligt att bedömningsunderlagets kvalis. 5
372.tet skulle ha förbättrats om en sådan skulle ha hållits i enlighet meds. 5
373.den framställda begäran. Härtill kommer, i fall där EKMR aktualises. 5
374.ras, influenserna från ED:s sätt att resonera. Exempelvis refereras i RÅs. 5
375.2003 not. 200 ED:s uttalande i målen Lundevall respektive Salomonssons. 5
376.mot Sverige (här med min kursj ”att omständigheterna var sådana att ens. 5
377.muntlig förhandling kunde ha gett ett bättre underlag inför avgörandet ochs. 5
378.att det inte förelåg några exceptionella omständigheter som motiverades. 5
379.ett undantag från principen om att muntlig förhandling skall hållas oms. 5
380.part begär det”.s. 5
381.Den andra av de två huvudinriktningarna i RegR:s praxis i fråga oms. 5
382.vad som kunnat vinnas med en muntlig förhandling avser som sagt bes. 5
383.dömningens karaktär. Till denna inriktning hänför jag sådana fall där be-s. 5
384.dömningsunderlaget, redan utan muntlig förhandling, i och för sig kans. 5
385.ge en tillräckligt entydig bild men en sådan förhandling likväl kan behö-s. 5
386.156 vas med hänsyn till den typ av prövning underlaget skall utsättas för eller vilket utfall prövningen kan få.s. 5
387.En jämförelse med det uppställande av högre krav på bevisningens ro busthet som förekommer i bl.a. allvarligare brottmål,544 kan klargöra vad det handlar om. Betydelsen av en grundlig utredning för valet av hand läggningsform i vissa fall framstår särskilt tydligt i just förvaltningsmål om olika former av disciplinansvar, som RÅ 1996 ref. 83 angående fast ighetsmäklare.545 KR fann att målet genom den skriftliga utredningen var så utrett som sakens beskaffenhet krävde och att en muntlig förhandling i enlighet med mäklarens begäran därför var obehövlig. RegR, som ansåg att KR borde ha bifallit begäran, uttalade att ”påföljden i ett tillsyns ärende måste vara grundad på otvetydigt fastslagna omständigheter” och därtill bl.a.:s. 6
388.Med tanke på det utredningskrav som bör ställas i ett mål av förevarandes. 6
389.slag hade en muntlig förhandling kunnat anses obehövlig exempelvis oms. 6
390.kammarrätten redan på den förefintliga utredningen kommit fram till atts. 6
391.det saknades grund för att meddela [mäklaren] en varning. Kammarräts. 6
392.tens handläggning har nu i stället inneburit att [mäklaren] först förvägratss. 6
393.möjligheten att förebringa utredning som kunde tala till hans förmån, vars. 6
394.efter avsaknaden av sådan utredning lagts honom till last vid avgörandet avs. 6
395.påföljdsfrågan. Även bortsett från den felaktiga placeringen av bevisbördans. 6
396.är det av väsentlig betydelse att den som riskerar en påföljd i ett tillsynsäs. 6
397.rende bereds tillräckliga möjligheter att förebringa utredning till stöd förs. 6
398.sin talan. I det redan behandlade fallet RÅ 1991 not. 160 gjorde RegR be dömningen att en muntlig förhandling i enlighet med de enskilda kla gandenas begäran i KR inte kunde anses obehövlig. Därvid fokuserade domstolen på den typ av prövning som skulle göras - viken enligt dess mening inte kunde begränsas till att pröva om klagandena hade genom gått specifikt föreskriven utbildning av visst slag - och uttalade:s. 6
399.Avgörande för frågan om [klagandena] skall få det begärda tillståndet [atts. 6
400.inrätta ett hem för vård och boende] är en allmän bedömning av derass. 6
401.lämplighet och resurser samt en noggrann prövning av deras erfarenhet ochs. 6
402.skicklighet när det gäller vård av sådana personer som deras ansökan avser. I RÅ 1995 not. 184 angående rätt att fullgöra skolplikt i hemmet an förde RegR som skäl för att KR borde ha bifallit klagandenas yrkande om muntlig förhandling dels den rätt som följer av EKMR art. 6, dels att utredningen i flera betydelsefulla hänseenden var ofullständig. Därs. 6
403.157s. 6
404.till anförde domstolen att den avgörande frågan i målet ”skall avgörass. 5
405.på grundval av en [individualiserad] helhetsbedömning .546 I det ovans. 5
406.behandlade fallet RÅ 1991 not. 564 anfördes på motsvarande sätt atts. 5
407.”frågan om formen för ingripande [varning, som LR hade stannat för,s. 5
408.eller körkortsåterkallelse, som KR beslutade om] kan kräva bedömnings. 5
409.av de närmare omständigheterna . I det högst likartade fallet RÅ 1995s. 5
410.not. 179 uttalades inte det sistnämnda tydligt, vilket får bedömnings. 5
411.en däri att framstå som jämförelsevis generös.55 4476s. 5
412.Ar förhandlingen obehövlig trots den enskildes begäran eller talar andras. 5
413.särskilda skäl mot muntlig förhandling?548 Det är den relevanta frågeställs. 5
414.ningen när en begäran om muntlig förhandling har framställts av en ens. 5
415.skild som för talan i ett mål reglerat av FPL. Utvecklat i praxis har ävens. 5
416.kravet på obehövligheten uttryckts i ett slags bevisvärdetermer. I fleras. 5
417.fall har RegR uttalat att partens önskemål om muntlig förhandlings. 5
418.”bör frångås endast om rätten är övertygad om att den föreliggandes. 5
419.utredningen i målet gör förhandlingen obehövlig eller att särskildas. 5
420.omständigheter, som t.ex. målets bagatellartade karaktär eller diss. 5
421.proportion mellan kostnader för förhandlingen och tvisteföremåletss. 5
422.värde, talar emot en förhandling.”549s. 5
423.Den mycket starka betoningen av utredningsintresset, som vi har kuns. 5
424.nat se flera exempel på, riskerar att skymma den starka presumtionen förs. 5
425.muntlighet. Egentligen borde den innebära att det inte skall krävas ytters. 5
426.ligare positiva skäl än själva begäran för att muntlig förhandling skall håls. 5
427.las. Att även andra än utredningsmässiga faktorer kan tillmätas betydelses. 5
428.vid prövningen när en begäran om muntlig förhandling har framställtss. 5
429.- som att målet är mycket viktigt för den enskilde och att denne genoms. 5
430.förhandlingen kan få en bättre förståelse för innebörden av det blivandes. 5
431.avgörandet i målet - beaktas sällan. Ett undantag är det strax ovan bes. 5
432.rörda RÅ 2004 not. 93, där domstolen bl.a. uttalade: ”Mot bakgrunds. 5
433.158 [av bedömningsunderlagets förbättring] och då målet måste anses vara mycket viktigt för [klaganden] kan muntlig förhandling inte anses ha varit obehövlig.”550s. 5