1.Den vid dödsfallet eventuellt inträdande provisoriska förvaltning, som omtalas i 18 kap. 2 § ÄB och som redan ovan nämnts, kan naturligtvis ge upphov till en rad praktiska detaljfrågor, som dock inte kan här närmare beröras. Den provisoriska förvaltningen ålig ger ju i första hand delägare, som finns till hands, och denne far då omhänderta egendomen (ej sådan, som vårdas av tredje man) och söka skaffa utredning om den dödes ekonomi, underrätta övriga del ägare, eventuellt sköta om begravning, osv. samt utöva den absolut nödvändiga egendomsförvaltningen. Utövas den första vården om boet av medlem i den dödes hushåll, hyresvärd m.f. enligt 18 kap. 2 § 2 st. ÄB innebär detta en ännu mera begränsad vård, som går ut på omhändertagande av egendomen, tillkallande av delägare eller anmälan till socialnämnden. Vården enligt 2 st. kan dock p.g.a. regeln i 20 kap. 2 § 2 st. ÄB i undantagsfall tänkas innefatta även föranstaltande av bouppteckning.s. 64
2.Den normala dödsboförvaltningen, som ofta tar vid redan i och med dödsfallet och eljest snarast möjligt avlöser den nämnda provi soriska vården, går givetvis ej heller ut på vilken verksamhet som helst utan far sin prägel och sin begränsning av syftet att utreda och avveckla dödsboet. Lagstiftaren har visserligen betraktat dödsboet som ett särskilt rättssubjekt, men det får sin karaktär av detta avvecklingssyfte, som antyds redan i 18 kap. 1 § ÄB. Härom mera nedan. (Avtal om sammanlevnad i oskiftat dödsbo kommer att behandlas i ett särskilt kapitel.)s. 64
3.142s. 64
4.Den grundläggande översikten över dödsboets ställning erhålls genom bouppteckningen (20 kap. AB). Bouppteckningen utgör ett viktigt civilrättsligt dokument. Före arvsbeskattningens slopande tjänade bouppteckningen dessutom som underlag för fastställande av arvsskatt. Civilrättsligt fungerar bouppteckningen som en legitimationshandling i fråga om rätten att företräda dödsboet i olika sam manhang. Den utgör vidare bl.a. grund för bodelning och arvskifte och, i förekommande fall, för bestämmande av efterarvs storlek.s. 65
5.Vem som skall föranstalta om bouppteckning anges i 20 kap. 2 §. Bouppteckningsfristen är tre månader från dödsfallet, men kan med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak för längas av Skatteverket (se 20 kap. 1 §, jfr nedan). Före den 1 juli 2001 gällde att bouppteckningen skulle inges till rätten för inregi strering. Uppgiften att hantera bouppteckningar fördes därefter över till skattemyndigheten (numera Skatteverket) (se 20 kap. 8 §). Skatteverket skall tillse, att bouppteckning sker och inregistreras, och kan för detta ändamål förelägga vite och förordna någon att föranstalta om bouppteckning (se 20 kap. 9 §). Genom lagändring 1976 har det dock blivit möjligt att underlåta bouppteckning i vissa fall, då tillgångarna är mycket ringa och ersätta bouppteck ningen med s.k. dödsboanmälan. Dödsboanmälan, som skall vara skriftlig, görs av socialnämnden numera till Skatteverket. (Se härom närmare regler i 20 kap. 8 a §.) Antalet dödsboanmälningar uppgår årligen till ca 7 000-8 000 vilket innebär att sådan anmälan görs vid ca nio procent av alla dödsfall.170s. 65
6.Registrering av bristfällig bouppteckning skall vägras, och rät telse kan framtvingas genom vite (se 20 kap. 9 §). Upptäcks efter bouppteckningen ny tillgång eller skuld, skall inom en månad upp rättas tilläggsbouppteckning (20 kap. 10 §). Enligt en genom 1987 års lagstiftning införd regel skall tilläggsbouppteckning också för rättas i visst fall om efterlevande sambo begär det (se närmare 20 kap. 10 § 2 st.). Skatteverket övervakar alltså, att bouppteckning sker, när sådan erfordras, och att den är i sin ordning. Själva bouppteckningsförrättningen förutsätter dock inte medverkan av myndighet.s. 65
7.Enligt 20 kap. 10 § ÄB skall tilläggsbouppteckning upprättas inte endast då ny tillgång eller skuld blivit känd efter det att boupptecks. 65
8.143 ningen förrättats utan även då annan felaktighet i bouppteckning en upptäckts. I NJA 1997 s. 22 ansågs det förhållandet att boupp teckningen saknat uppgift om att bobehållningen utgjorts av andel i oskiftat dödsbo innebära en sådan felaktighet.s. 65
9.Bouppteckningen skall enligt 20 kap. 2 § förrättas av två kunniga och trovärdiga gode män, och till densamma skall kallas samtliga del ägare, efterlevande make (eller sambo), även om han ej är delägare, samt sekundosuccessorer.171 Att sedan alla också infunnit sig är inte nödvändigt, blott bevis finns om att alla blivit kallade (20 kap. 3 § 2 st.). Beträffande de uppgifter, som enligt lagen skall ingå i boupp teckningen, hänvisas till 20 kap. 3-7 §§. Uppgifterna om tillgångar och skulder skall naturligtvis referera sig till tiden för dödsfallet. Observera, att efterlevande makes egendom kan behöva uppteck nas, även om giftorättsgemenskap ej fanns, nämligen av hänsyn till sekundosuccession. Observera också bl.a. att om den döde efter lämnar en sambo och någon av dem förvärvat bostad eller bohag för gemensamt begagnande denna egendom skall antecknas och värde ras särskilt, om den efterlevande sambon begärt bodelning (20 kap. 4 § 3 st.).s. 66
10.Enligt regeln i 20 kap. 3 a §, som trädde i kraft den 1 juli 2001, far Skatteverket till dödsboet översända en förtryckt bouppteckningsblankett med uppgifter om den dödes fullständiga namn och person- (eller samordnings)nummer enligt folkbokföringslagen (1991:481), hemvist, dödsdag, civilstånd, äktenskapsförord, fastighetsinnehav och efterlevande makes namn och fastighetsinnehav.s. 66
11.Uppteckningen och värderingen verkställs av de gode männen (bouppteckningsförrättarna) med ledning av uppgifter från de när varande, framför allt från den, som uppger boet (bouppgivaren), vilket naturligtvis skall vara den, som bäst känner till det (20 kap. 6§ AB). Bouppgivaren far underskriva bouppteckningen under edsförpliktelse och det kan sedan åläggas honom att gå ed på riktig heten av sina uppgifter.172 Ed kan åläggas även delägare och efter levande make; t.o.m. dessutom annan, som tagit befattning med egendomen, om särskilda skäl påkallar det. Värderingsprinciperna var före arvsbeskattningens slopande delvis fastslagna i arvs- ochs. 66
12.144 gåvoskattelagen. Nu skall i stället tillgångar och skulder antecknas uteslutande enligt 20 kap. 4 § AB. Detta torde enligt propositionen om slopad arvs- och gåvoskatt innebära att marknadsvärdet eller det verkliga värdet normalt skall antecknas.173 Enligt 20 kap. 7 § kan bouppteckning förrättas på flera orter, om detta befinns lämp ligt med hänsyn till att egendom finns på flera håll. Ett av bouppteckningsinstrumenten skall dock här alltid vara huvudbouppteck ning och sammanfatta det hela. AB anger inte i detalj principerna för egendomens uppteckning, men härvid har man att tillgå de grundsatser, som utbildat sig i bouppteckningspraxis. Observera, att utöver tillgångar och skulder i egentlig mening bör antecknas vissa andra uppgifter, t.ex. om livförsäkring, som p.g.a. förmånstagarförordnandet faller utanför kvarlåtenskapen enligt försäkrings avtalslagen 104 § (direkt stadgande i 20 kap. 5 § ÄB), förskott på arv, gåvor, som skall beaktas vid (bodelning och) arvskiftet (20 kap. 5 § 3 st.).s. 66
13.Vad angår själva förvaltningen av dödsboet i egentlig mening, har redan betonats, att ramen för densamma naturligtvis är given i och med syftet att avveckla boet och fördela tillgångarna, sedan den dödes skulder i normala fall betalats eller på annat sätt ordnats. Detta allmänna syfte ligger till grund för lagens ståndpunkt beträf fande rättshandlingar å boets vägnar under förvaltningens gång. Rätteligen skall inga andra rättshandlingar företas och inga andra skuldförbindelser ingås än sådana, som enligt uttryckssättet i 18 kap. 3 § ÄB erfordras för begravningen eller för boets uppteckning, vård eller förvaltning, vare sig boet förvaltas av delägarna själva eller på annat sätt. Ett strängt genomförande härav även gentemot tredje man skulle dock vålla väsentligt avbräck i rättssäkerheten. Regeln i 18 kap. 3 § ÄB låter därför rättshandlingar även utanför nyss an givna ram bli bindande för boet, därest tredje man varit i god tro. Enligt motiven förstås här liksom i allmänhet annars med god tro, att tredje man varken insett eller bort inse åtgärdens oriktighet. Samtidigt betonar motiven dock, att detta inte får leda till ett upps. 67
14.145 givande av huvudregeln om förvaltningens begränsade uppgift. Man bör tvärtom räkna med en viss presumtion emot nödvändigheten av förbindelser, som ytterligare belastar dödsboet, en presumtion, som är starkare för större skulder än för småförbindelser. Av den, som med ett dödsbo ingår avtal av alldaglig natur, kan det - yttrar lagberedningen - i allmänhet inte krävas, att han gör någon under sökning, huruvida rättshandlingen är erforderlig för dödsboutred ningen eller inte. Här snuddas flyktigt vid en viktig synpunkt på godtrosfrågan; bestäms den goda tron så, att därmed menas vad vederbörande insett eller bort inse, blir den goda tron inte en obero ende av lagtillämpningen objektivt bestämbar faktor. Vad en person bort inse betyder vad han bort undersöka och skaffa sig kunskap om, och detta åter måste - om man i lagtillämpningen vill få fram allmänna regler i möjligaste mån - bero på allmänna synpunkter, efter vilka rättspraxis skall söka att dirigera samhällsmedlemmarnas handlande i dylika situationer. Gränsen god tro - ond tro är i sådant fall inte en för domstolarna utan vidare i detalj given realitet utan någonting, som praxis till en viss grad kan påverka efter de synpunk ter, som må anses lämpliga.s. 67
15.Har den döde idkat handel eller näring, fortsätts ju i allmänhet verksamheten åtminstone någon tid, och detta ger givetvis anled ning till stiftande av åtskilliga skuldförbindelser, som då blir att anse såsom dödsboets skuld. — Inteckning av fast egendom kan endast undantagsvis vara av behovet påkallad. Att lagen vid förvaltning genom boutredningsman inte kräver samtycke av delägarna till in teckning, har redan förut nämnts.s. 68
16.I enlighet med utgångspunkten att dödsboet är ett särskilt rätts subjekt, bygger ÄB på den uppfattningen, att skuld, uppkommen under boutredningen, är en belastning på själva dödsboet och ej blir delägarnas personliga skuld. Observera att fastän man kan skilja på de båda kategorierna den dödes skulder och boets egna skulder, båda dock konkurrerar om betalningen. Boets egen skuld har alltså inte det företräde, som i konkurs åtnjuts av konkurskostnader och andra mot själva konkursboet riktade anspråk (”massafordringar”).s. 68
17.Att vid åtgärder gentemot tredje man av dödsbodelägarna boupp teckningen fungerar som legitimationsurkund (18 kap. 4 § ÄB) har redan nämnts. Tredje man i god tro kan m.a.o. lita på bouppteck ningens uppgifter om vilka som är delägare, vilket torde motsvaras. 68
18.146 uppfattningen redan före 1933 års boutredningslag.174 Regeln är emellertid viktigare nu, när även universella testamentstagare är dödsbodelägare. (Observera även regeln i 18 kap. 4 § 2 st.)s. 68
19.Utöver bestämmelserna om dödsboförvaltningens allmänna ända mål erfordras i stort sett inga detalj regler för det fall, att delägarna själva handhar förvaltningen, detta med hänsyn till enhällighets regeln. Dock har vi att märka regeln i 18 kap. 5 § att delägare som för sin försörjning varit beroende av den döde, har rätt att fa ut för skott på sin lott, om lotten uppenbarligen förslår och förskottet kan lämnas utan olägenhet för utredningen. Observera att denna regel sålunda endast sörjer för Åelägares underhållsbehov. Skulle förskot tet ha blivit för stort genom felberäkning, skall återbäring ske av vad som överstiger giftorätts-, arvs- resp, testamentslotten. Längre går 18 kap. 5 § 2 st., som för efterlevande make och oförsörjda barn (varmed enligt 4 kap. 8 § ju även avses adoptivbarn) stadgar en ovillkorlig rätt till underhåll under tre månader efter dödsfallet, jfr härom ovan. Förslår inte resp, lotter, blir det här ingen återbäring. Underhållet kan här alltså inkräkta på andra delägares, legatariers och borgenärers rätt. (För underhåll vid konkurs, se 3 kap. 5 § KL; jfr ovan under 3.3.IV.) Observera att underhåll utgår till efterlevande make, även om hon eller han ej är delägare i dödsboet. Hela 18 kap. 5 § AB gäller givetvis oberoende av formerna för dödsboförvalt ningen.s. 69
20.Om omyndig delägares rätt vid förvaltningen se 15 kap. FB, som i vissa fall kräver tillstånd av överförmyndare till förvaltningsåtgärd (jfr ovan under 3.3.1). (Märk stadgandet i 15 kap. 1 § 3 st. FB!)s. 69
21.Att delägarna skall utlämna egendom, som tillhör annan, är givet, men om någon p.g.a. gåva gör anspråk på egendom, bör undersö kas, om gåvan verkligen kan anses fullbordad eller gåvolöftet gjorts på ett sådant sätt att det, oaktat gåvan inte fullbordats, måste anses bindande (härom hänvisas till 1936 års gåvolag och till 17 kap. 3 § ÄB).s. 69
22.Ofta kan det vara lämpligt att hos rätten begära kallelse å okända borgenärer i enlighet med lagen 1981:131. Vad delägarna i övrigt har att göra för att utreda och avveckla boet, skiftar naturligtvis efters. 69
23.147 omständigheterna. Har den döde drivit en rörelse kanske denna fortsätts, egendom måste kanske avyttras för att likvidera skulder osv. Hade den döde arrenderat en fastighet, gäller, om annat ej för behållits, arrendeavtalet fortfarande, men dödsboet har enligt sär skilda stadganden i jordabalken (JB) rätt att i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen kan nöjas i vissa fall måste dock först hembud till jordägaren ske (se närmare 9 kap. 31 §, 10 kap. 7 §, och 11 kap. 7 § JB). Var den döde hyresgäst, gäller avtalet också alltjämt, men beträffande bostadslägenhet har dödsboet rätt att säga upp avtalet (12 kap. 5 § JB), som vidare stadgar att, om lägenheten förhyrts av makar (eller sambor) gemensamt och en av makarna (eller samborna) dör, nyss angiven rätt tillkommer dödsboet och efterlevande maken (eller sambon) gemensamt. Om överlåtelse av lägenheten se 12 kap. 32-37 §§ JB. Beträffande det fall att den döde haft uppdrag jfr 18 kap. 8 § handelsbalken (HB) samt om han varit legal förmyndare 13 kap. 22 § FB eller förordnad förmyndare, god man eller förvaltare 14 kap. 24 § FBs. 69
24.Om delägarnas skadeståndsansvar för sina åtgärder enligt 18 kap. 6 § AB har förut talats. Vissa sidor av förvaltningen kommer också att beröras i det följande, såsom betalning av den dödes skulder, verkställighet av legat och ändamålsbestämmelser m.m.s. 70
25.Boutredningsmans och testamentsexekutörs förvaltning har sam ma allmänna syfte som delägarnas egen förvaltning och skall på samma sätt få sin prägel av detta syfte. Boutredningsmannen skall verkställa ”alla för boets utredning erforderliga åtgärder” (19 kap. 11 §) men inga andra. Naturligtvis fungerar dock även här skyddet för tredje man i god tro vid åtgärder utanför den av förvaltningens syfte egentligen betingade ramen. Förvaltningsåtgärderna blir i stor utsträckning av samma slag som vid delägarförvaltning. I vad mån boutredningsman och testamentsexekutör behöver för vissa rätts handlingar rådgöra med eller inhämta samtycke av delägarna har förut berörts (ovan under 3.3.). Om tillgångarna ej är tillräckliga till betalning av skulderna, har boutredningsmannen i 19 kap. 11 § 2 st. AB särskilt fått sig ålagt att — om uppgörelse med borgenärerna ej kan nås och delägarna ej fyller bristen och ej heller offentligt ackord kommer till stånd — avträda boet till konkurs. Penning medel i boet skall boutredningsmannen naturligtvis göra ränte bärande, och de skall vid insättning i bank insättas i boets namns. 70
26.148 och ej sammanblandas med andras medel. Förvaltningen som en avskild förmögenhetsmassa är överhuvud grundregeln (19 kap. 14 § AB). Boutredningsmannen bestämmer över vilka tillgångar som skall användas till betalning av skulderna, verkställer legat och ändamåls bestämmelser osv. Sedan skulderna betalats och boet överhuvud taget gjorts färdigt för delning, skall boutredningsmannen anmäla detta till delägarna och redovisa för sin förvaltning (19 kap. 15 § ÄB). Testamentsexekutör har inte på samma sätt som boutred ningsman att vid behov avträda boet till konkurs utan far låta den saken bestämmas av delägarna. Även testamentsexekutör skall an mäla till delägarna, när boet är färdigutrett och klart för delning, och han skall då redovisa. Anspråket från delägarna mot boutred ningsman eller testamentsexekutör på slutredovisning anses under kastat den allmänna tioårspreskriptionen. Redovisning skall natur ligtvis också ske, om boutredningsman eller testamentsexekutör avgår i förtid. Om talan å boutredningsmans eller testamentsexeku törs förvaltning se 19 kap. 19 § ÄB (jfr 19 kap. 20 §), som hänvisar till vad om syssloman är stadgat, dvs. 18 kap. 9 § HB (klandertid ett år från det sysslomannen blivit skild från uppdraget och gjort redovisning). (Ang. klanderfristen se NJA 1999 s. 52 och 5. 512.} Klandertalan kan föras av varje delägare, och om boet vinner något genom rättegången, skall boet härav betala rättegångskostnaderna (i den mån alltså det vunna räcker till). Att boutredningsman och testamentsexekutör har rätt till arvode för sin förvaltning framgår av 19 kap. 19 § 2 st. (jfr 19 kap. 20 §). Intresset med 19 kap. 19 § 2 st. är egentligen att arvodet skall betalas av dödsboet, ej av del ägarna. - Om testamentsexekutörs och boutredningsmans ansvar för förvaltningsåtgärder se under 3.3.s. 70