1.Såsom förut nämnts, förekommer det sedan gammalt att statskas san (fiscus) på olika sätt gör anspråk på kvarlåtenskap eller del därav. Ett sätt är beskattning av arv. Ett annat sätt är arvsrätt i teknisk mening, inträdande när andra arvingar (och testamentstagare) sak nas. Formellt sett finns också en tredje möjlighet. När staten över tar egendomen, vartill successorer saknas, uppfattas detta nämligen i vissa länder inte som utslag av en egentlig arvsrätt för staten utan som en rätt för staten till herrelös egendom, ”bona vacantia”, en s.k. ockupationsrätt.s. 308
2.92s. 308
3.Om inga arvingar fanns, skulle den dödes egendom enligt 1734 års lag tillfalla kronan. ”Det kallades fordom dana arv”, hette det därom i lagen (15 kap. 1 § AB). Detta uppfattades som en verklig arvsrätt. Denna arvsrätt ägde bestånd fram till 1928 års arvslag; i viss omfattning hade kronan dock avstått sin danaarvsrätt till för mån för vissa städer.s. 1734
4.När släktarvsrätten begränsades år 1928, fick man uppenbarli gen räkna med att det oftare än förut skulle inträffa, att en avliden person saknade arvingar. Det ansågs, att det allmänna fortfarande i dylika fall borde erhålla kvarlåtenskapen - förutsatt att arvlåtaren ej förfogat över den genom testamente - men det ansågs samtidigt vara riktigast, att sådan egendom ej togs i anspråk för vanliga stats utgifter. Lagberedningen menade att det var viktigt, att arvsrättens begränsning inte framkallade uppfattningen, att det var fråga om en konfiskation av de lediga arven till förmån för statskassan. Med len borde därför användas till något ändamål, som alla kunde godta. Med hänsyn härtill skapades Allmänna arvsfonden, varom bestäm melser nu finns i 5 kap. ÄB, som efter en lagändring år 1969 endast innehåller en paragraf. Om fondens ändamål samt meddelande av understöd ur fonden m.m. stadgas närmare i en särskild lag, näm ligen lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, som med upp hävande av lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden trädde i kraft den 1 juli 1994.128s. 1734
5.I denna lag heter det (1 § 1 st.), att ”Allmänna arvsfonden består av egendom som tillfallit fonden genom arv, gåva, testamente, för månstagarförordnande i försäkringsavtal eller genom domstolsbe slut”. Egendom som tillfallit fonden skall enligt 14 § förvaltas av Kammarkollegiet som en särskild fond.s. 1734
6.Fonden bildar en avskild förmögenhet, genom lag bunden till ett bestämt ändamål (genom lagstiftning kan ändamålet naturligtvis jämkas (jfr nedan), och ändamålsbindningen är därigenom inga lunda så fast som t.ex. vid en privat donationsfond). Fondens rätt är i lagen uppfattad som en verklig arvsrätt, ej blott en ”ockupa tionsrätt”. Fonden betecknas i flera sammanhang som ”arvinge” (ses. 1734
7.93 16 kap. 2 § ÄB, 11 kap. 3 § 2 p. FB och den här aktuella lagens 17 § (”Om det vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än All männa arvsfonden ...”)). Detta innebär, att lagstiftaren avsett, att vanliga regler om arvsrätt skall vara tillämpliga på fonden, om ej undantag stadgas. Vid detta förhållande kan man fråga, om fonden skall betraktas som ett särskilt rättssubjekt. Detta är närmast en ter minologisk fråga. Inom den offentliga egendomen i vidsträckt me ning finns många övergångsfall, då en egendomsmassa förvaltas på sådant sätt, att de vanliga kriterierna på ett ”självständigt rättssub jekt” delvis är uppfyllda men delvis saknas. I fallet Allmänna arvs fonden är osjälvständigheten så markerad i vissa hänseenden, att det knappast är riktigt att beteckna fonden som ett eget rättssubjekt.s. 1734
8.Den sista december 2003 uppgick Allmänna arvsfondens bok förda värde till 926 miljoner och marknadsvärdet till 2 627 miljo ner kr. Under budgetåret 2003 kom det in knappt 270 miljoner kr netto till fonden och under samma budgetår fattades beslut om av stående från arv till ett bouppteckningsvärde av drygt 6 miljoner kr. Slutligen kan nämnas att under år 2003 delades totalt ca 248 mil joner kr ut till projekt efter ansökan till Arvsfondsdelegationen.129s. 16
9.Enligt den tidigare lagen hette det ang. fondens ändamål endast att fondmedlen skulle användas för ”främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade” 1 § 1 st. lagen (1928:281) med det tillägget i 2 § 2 st. att understöd inte fick läm nas för åtgärd vars bekostande ålåg stat eller kommun. Enligt den nu gällande lagen stadgas i 5 § att fondens ändamål är att "främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och per soner med funktionshinder" (kurs. här). (Med ”barn” avses personer i åldern 0-elva år och med ”ungdomar” personer i åldern tolv tjugofem år.130) Av 6 § 1 p. framgår så vidare att stöd ur fonden ”skall i första hand lämnas till verksamhet som är nyskapande och utvecklande” (kurs. här). Dock får sådant stöd också, ”om det be döms som särskilt angeläget, lämnas till anläggningar, lokaler och utrustning (6 § 2 p.) (kurs. här). Regeln om att stöd skall lämnas i första hand till utvecklande och nyskapande verksamhet innebär ens. 16
10.94 kodifiering av den praxis som utbildats vid tillämpningen av den tidigare lagen på området.s. 16
11.Enligt den äldre lagen fick alltså fondmedel inte användas för åtgärder som det ålåg stat eller kommun att bekosta. I förarbetena till 1994 års lagstiftning konstaterades att det i praxis dock ansetts möjligt att ge stöd ur fonden för utveckling av verksamhet eller för försöksverksamhet inom det allmännas obligatoriska ansvarsom råde. Av 7 § 2 p. i den nu gällande lagen framgår också att stöd enligt 6 § 1 p. (dvs. stöd till verksamhet som är nyskapande och utvecklande) kan, om det finns särskilda skäl, lämnas även till en offentlig huvudman. Stöd kan alltså lämnas såväl till frivillig som obligatorisk offentlig verksamhet men fonden far genom kravet på ”särskilda skäl” inte generellt tas i anspråk för verksamheter som det åligger det allmänna att bekosta.131s. 17
12.År 2003 genomfördes lagstiftning i syfte att renodla och stärka Arvsfondsdelegationens ställning som en egen myndighet inom Re geringskansliet.132 Ändringarna innebar bl.a. att Arvsfondsdelega tionen numera beslutar om allt stöd ur Allmänna arvsfonden oav sett beloppets storlek (8 § 1 st. 1 p. lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden). (Före lagändringen, som trädde i kraft den 1 juli 2004, gällde att regeringen beslutade om stöd som översteg 300 000 kr samt i ärenden av principiell betydelse eller annars av större vikt.) Lagändringarna innebär vidare att om det ”finns särskilda skäl far regeringen, efter förslag från Arvsfondsdelegationen, besluta att annan myndighet skall fördela visst stöd” under en bestämd tids period (8 § 1 st. 2 p). Ledamöterna i Arvsfondsdelegationen, som inrättades genom 1994 års lagstiftning, utses av regeringen. I dele gationen skall ingå såväl ledamöter från Regeringskansliet, varav en är ordförande, som andra ledamöter. Majoriteten av ledamöterna skall utgöras av personer utanför Regeringskansliet. Ledamöterna skall ha goda kunskaper om barn, ungdomar eller personer med funktionshinder (8 b §). Nämnas kan också att Arvsfondslegationen ”skall ha en samlad strategi för uppföljning och utvärdering av beviljade stöd. Vid större utvärderingar skall, om inte särskilda skäl föreligger, vetenskaplig expertis anlitas” (7a§). Slutligen kan härs. 17
13.95 nämnas att "[p]ersonal i ett särskilt kansli inom Regeringskansliet handlägger stödärenden åt, och är föredragande i, Arvsfondsdelega tionen” (8 a §).s. 17
14.Fondens rätt viker givetvis för ett giltigt testamente av arvlåta ren. Å fondens vägnar kan testamente klandras, men om ett klan derbart testamente dock far antas vara ett riktigt uttryck för arv låtarens yttersta vilja, kan det beslutas att klander ej skall ske (4 §). Vidare kan arv (eller försäkringsbelopp) som tillfallit fonden helt eller delvis avstås till annan ”om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller till andra särskilda omständigheter kan anses stämma överens med arvlåtarens yttersta vilja”. Även i annat fall får sådant avstående ske ”till arvlåtarens släkting eller någon annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses skäligt” (24 §). I det förstnämnda fallet kan avstående ske till såväl fysisk som juridisk person men i det sistnämnda fallet endast till fysisk sådan. Det kan antecknas att mottagarens ekonomiska situation i princip inte har någon betydelse i sammanhanget.s. 18
15.Fonden förvaltas, som tidigare nämnts, av Kammarkollegiet under regeringens uppsikt (14 §). Fondens rätt till egendom bevakas av kollegiet, som äger att tala och svara i mål som rör fonden (15 §)• Kollegiet skall varje år till regeringen lämna en redovisning för för valtningen (16 a §).s. 18
Förskott på arv
1.2.5.1 Allmänna synpunkter Om en arvlåtare, som efterlämnat flera barn, under sin livstid låtit ett av barnen få åtnjuta väsentligt större ekonomiska förmåner än de andra, kan man tycka (jfr dock nedan om resultatet av en av Arvdabalksutredningen genomförd undersökning) att det är rim ligt och rättvist, att man tar hänsyn härtill vid fördelningen av arvet mellan barnen, i vart fall om inte speciella grunder (särskilt utbild ningsbehov, sjuklighet hos mottagaren el.dyl.) låtit förmånerna framstå som motiverade. Enligt en sådan uppfattning borde man minska mottagarens arv så mycket, att slutresultatet blev lika för alla - åtminstone om inte arvlåtaren själv på ett eller annat sätt givit uttryck för motsatt önskan. Arvlåtaren kan naturligtvis själv direkt ordna likställigheten genom att lämna förmånerna endast som lån,s. 18
2.96 men så sker sällan i praktiken. Även i fråga om andra arvingar än bröstarvingar kan likställighetskravet tänkas, men det har där ett något svagare psykologiskt underlag. De nu återgivna tankegång arna ligger till grund för ÄB:s regler om förskott på arv. Liknande regler finns i flertalet andra rättssystem.s. 18
3.När det gäller utjämningen mellan arvingarna i syfte att åstad komma likställighet med hänsyn till förut lämnade gåvor o.dyl. bru kar man - efter romerskrättslig förebild - tala om "kollation". Man brukar skilja mellan realkollation och idealkollation. Med realkolla tion menas, att arvinge i princip skall till dödsboet återbära vad han under den dödes livstid fatt av denne. Av realkollationen skiljer man mellan två underarter: naturalkollation, då det mottagna återbärs in natura, och värdekollation, då endast värdet återbärs. Med idealkollation menas, att den mottagna egendomen betraktas som ett förskott på arvet och att detta förskott aldrig behöver återbäras utan endast skall avräknas på arvslotten. Inte ens om förskottet bli vit större än arvslotten, blir det fråga om återbäring; arvingen far behålla vad han fått för mycket, vilket betyder att en viss förlust drabbar medarvingarna. I svensk rätt tillämpas principen om ideal kollation. På den nu skildrade rättsutvecklingen byggde 1928 års arvslag i sina regler i 6 kap. om förskott å arv, som institutet nu kom att bes. 19
4.97s. 19
5.nämnas. Arvslagens regler flyttades sedermera - i sak oförändrade -s. 20
6.över till 6 kap. nya AB. Institutet förskott å arv bygger alltså på idéns. 20
7.om idealkollation, dvs. förskottet behöver aldrig återbäras endasts. 20
8.avräknas, och är förskottet för stort, behöver förskottstagaren intes. 20
9.betala tillbaka något, utan förlusten får bäras av övriga arvingar, vars. 20
10.och en i proportion till hans andel i kvarlåtenskapen. 2.5.2 Gällande lags huvudprincipers. 20
11.Förskottsreglerna avser gåvor från arvlåtare till arvinge. Såsom gåvors. 20
12.far betraktas inte endast transaktioner med formell gåvokaraktärs. 20
13.utan även andra dispositioner, vid vilka den benefika karaktären ärs. 20
14.övervägande (t.ex. försäljning till uppenbart underpris, efterskänkans. 20
15.de av fordran, betalning av arvingens skuld).s. 20
16.Rätt p.g.a. återkalleligt förmånstagarförordnande till försäkrings. 20
17.enligt 104 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal (FAL) har i rättss. 20
18.praxis (se NJA 1939s. 532 Zoch ZZ) ansetts kunna medföra skyldigs. 20
19.het till avräkning som arvsförskott enligt 6 kap. 1 § AB. Av rättsfals. 20
20.let NJA 1996s. 428 framgår att 1987 års ändring av regeln i 104 §s. 20
21.inte bör anses ha medfört någon ändring i principen om att belopps. 20
22.som tillfaller en bröstarvinge p.g.a. förmånstagarförordnande i ochs. 20
23.för sig kan avräknas som arvsförskott men att sådan avräknings. 20
24.endast skall ske ”om detta har föreskrivits eller med hänsyn tills. 20
25.omständigheterna måste antas ha varit försäkringstagarens avsikt”.s. 20
26.HD uttalade bl.a. följande i detta fall:s. 20
27.98 Emellertid skall inte alla gåvor från arvlåtare till arvinge betraktas som förskott. Det kan också vara fråga om ”rena gåvor” utan avräkningsskyldighet. Om arvlåtaren förordnat, att gåvan inte skall av räknas, skall detta respekteras. För det fall, att arvlåtaren inte direkt eller indirekt tillkännagivit sin avsikt beträffande avräkningen, gör lagen en skillnad mellan bröstarvingar och andra arvingar. Gåvor till bröstarvingar skall presumeras vara förskott, dvs. de skall avräk nas, ”om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omstän digheterna måste antas ha varit avsett”. I fråga om andra arvingar är presumtionen den motsatta, dvs. gåvorna presumeras vara givna utan avräkningsskyldighet (6 kap. 1 § 1 st. ÄB).s. 20
28.I Ärvdabalksutredningens uppdrag ingick att komma med för slag till förenkling av reglerna om förskott på arv. Utredningen anser dock att de aktuella reglerna inte bara behöver förenklas; dets. 21
29.99s. 21
30.är också viktigt att dessa avspeglar vad som normalt kan antas övers. 22
31.ensstämma med den avlidnes verkliga vilja.133 Utredningen konstas. 22
32.terar så att enligt en av den genomförd undersökning synes de flestas. 22
33.föräldrar inte känna till att de gåvor de ger sina barn betraktas soms. 22
34.förskott som skall avräknas vid givarens död. Då alltså många intes. 22
35.känner till regeln om att avräkning skall ske, om inte annat förords. 22
36.nats, kan man enligt utredningen knappast säga att regeln häroms. 22
37.står i överensstämmelse med vad som normalt kan antas vara dens. 22
38.dödes vilja. Utredningen föreslår därför att man skall kasta om pres. 22
39.sumtionen avseende bröstarvingar så att avräkning alltså skall skes. 22
40.endast när arvlåtaren avsett att reglerna om förskott skall bli tillämps. 22
41.liga. En sådan lagändring skulle enligt utredningen leda till tvås. 22
42.förbättringar. ”Först och främst skulle avräkning ske endast i des. 22
43.fall när avlåtaren har kännedom om reglerna och uttryckligen hars. 22
44.bestämt att de skall tillämpas. Härtill kommer att antalet komplis. 22
45.cerade arvslottsberäkningar troligen skulle minska. En sådan änds. 22
46.ring kan också antas vara förenlig med hur regelsystemet uppfattass. 22
47.av många i dag”.134 Inte endast presumtionen för avräkning i 6 kap.s. 22
48.1 § 1 st. 1 p. AB. bör enligt utredningen tas bort utan detsammas. 22
49.bör gälla även presumtionen för avräkning i 6 kap. 7 § AB avseendes. 22
50.styvbarn och andra. Avräkning bör alltså enligt förslaget ske endasts. 22
51.i sådana fall då givaren förordnat härom i testamente eller på annats. 22
52.sätt.s. 22
53.Vill arvlåtaren att egendom överlämnad till en arvinge skall fullts. 22
54.ut tas i beräkning, så att även överskott återbärs, kan han naturligts. 22
55.vis föreskriva detta. I en sådan situation blir ÄB:s vanliga förskotts-s. 22
56.regler ej tillämpliga, se 6 kap. 4 § ÄB. Liknande effekt kan nås ges. 22
57.nom att låta arvingen exempelvis få ett penningbelopp endast soms. 22
58.försträckning.135s. 22
59.Att arvlåtaren kan ge ”rena gåvor” är en självfallen parallell tills. 22
60.hans testationsfrihet. Skyddet för övriga arvingars laglottsrätt liggers. 22
61.i regeln i 7 kap. 4 § ÄB (se 2.6 nedan). Om förskott i samband meds. 22
62.sekundosuccession se nedan.s. 22
63.100s. 22
64.När förskottsreglerna talar om gåva till arvinge, förutsätts att mot tagaren vid tiden för gåvan är omedelbar arvinge till givaren. Detta får huvudsakligen betydelse beträffande bröstarvingar.s. 23
65.Exempel 12: Om A har sonen B och denne har sonen C, skalls. 23
66.A:s gåva till C, medan B ännu lever, inte presumeras vara förs. 23
67.skott, även om sedermera vid A:s bortgång B har dött förut ochs. 23
68.C nu är direkt arvinge. Ej heller skall, om B är i livet, dennes. 23
69.behöva tåla avräkning av gåvan till C på sin lott. Däremot skall,s. 23
70.om A ger en gåva till B och B sedan dör före A, denna gåva ins. 23
71.dubio avräknas på C:s lott vid A:s död (6 kap. 6 § 1 st. ÄB). (Oms. 23
72.regeln i 2 st. se nedan.) Två slag av gåvor undan tas direkt i lagen från reglerna om förskott, nämligen enligt 6 kap. 2 § ÄB a) faders eller moders kostnader för barns uppehälle och utbildning,s. 23
73.inom ramen för den legala underhållsskyldigheten; b) sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till givas. 23
74.rens villkor. När en gift person ger förskott, är det med hänsyn till bodelningen viktigt att utreda, om förskottet givits av giftorättsgods eller enskild egendom. Har det givits av giftorättsgods, skall det inverka inte endast på arvskiftet utan även på bodelningen (11 kap. 5 § AktB).136 Härvid är att märka, att så snart som någon av makarna givit för skott av giftorättsgods till en gemensam bröstarvinge, skall detta för skott i möjligaste mån avräknas å arvet efter den av makarna, som dör först, oavsett om denne var givaren (6 kap. 1 § 2 st. ÄB). Kan inte allt avräknas vid den först avlidna makens död skall resten avräknas å arvet efter andre maken, när denne dör. I samband med införandet av 1987 års regler om efterarv för bröstarvingar har regeln i 6 kap. 1 § ÄB kompletterats med en regel om att samma avräkning skall ske ”då en efterlevande make av sådan egendom som omfattas av bröstarvingars arvsrätt enligt 3 kap. 2 § har getts. 23
75.101 förskott på arv till en bröstarvinge till den först avlidna maken”. Om styvbarn se 6 kap. 7 § AB. Meningen är, att förskottet inte skall för ändra den efterlevande makens andel i boet utan endast föranleda jämkning av arvingarnas inbördes lotter. Ar förskottet för stort, påverkas dock även efterlevande makens giftorättslott (se nedan).s. 23
76.Det är för likställigheten mellan samarvingar och även för laglottsberäkningen nödvändigt att ta hänsyn till förskott på arv. Ett förskott påverkar ej blott arvslottens utan även laglottens storlek, och förskottet skall avräknas på laglotten, 7 kap. 2 § AB. Därigenom inverkar förskottet på den disponibla kvoten, vilket är av intresse för ev. testamentstagare, även om endast en arvinge finns.s. 24
77.Avräkning av förskott skall normalt ske efter egendomens värde vid gåvotillfället (se 6 kap. 3 § AB). På denna punkt skiljer sig 6 kap. ÄB från 7 kap. 4 § ÄB, som behandlas nedan under 2.6.4. 2.5.3 Förskott i samband med sekundosuccession Av det föregående framgår, att förskottsreglerna främst avser bröst arvingar och att endast beträffande dessa en gåva presumeras vara förskott. En utvidgning har dock gjorts på så sätt, att efterlevande makes gåva till den först avlidna makens sekundosuccessorer (enligt 3 kap. 2 § eller 12 kap. 1 § ÄB, dvs. inte endast legala utan även testamentariska sekundosuccessorer) skall anses som förskott, om inte annat bestämts (se 6 kap. 7 § ÄB). Skälet till denna redan i före gående kapitel nämnda regel är, att den efterlevande ofta känner sekundosuccessionsrätten som ett band och att gåvan därför i de flesta fall är avsedd som en partiell utlösning av gåvotagaren. Detta antagande stödde lagberedningen även därpå, att den efterlevande ej kunde förutsättas vilja gynna sekundosuccessorerna framför sina egna arvingar.s. 24
78.Såsom påpekats ovan tillämpas förskottsreglerna enligt rättspraxis - se NJA 1949 s. 625 — också på den efterlevande makens gåvor till sina egna arvingar.s. 24
79.102 2.5.4 Närmare om avräkningens genomförande Lagen ger vissa anvisningar om lämpligaste sättet att genomföra av räkningen. Av olika tänkbara metoder har lagstiftaren valt den, att man fiktivt sammanlägger förskottets värde med den verkliga behåll ningen och sedan räknar ut arvslotten på denna sålunda ökade behållning (se 6 kap. 5 § AB). På förskottstagarens lott avräknas därefter hans förskott.s. 24
80.Exempel 13a: För att illustrera att olika beräkningsmetoder kans. 25
81.tänkas, kan man utgå från ett enkelt fall, där arvingarna har likas. 25
82.andelar och förskottet uppenbarligen är mindre än arvslotten.s. 25
83.Anta att kvarlåtenskapen uppgår till 30 000 kr och skall fördelass. 25
84.på de fyra barnen A, B, C och D; anta vidare att D fått ett förs. 25
85.skott på 2 000 kr. Man kan då först ge A, B och C 2 000 kr var,s. 25
86.så att de fått lika mycket som D. Sedan delar man resterandes. 25
87.24 000 kr i fyra delar, A, B och C får alltså 2 000 + 6 000 = 8 000s. 25
88.kr var. D får 6 000 kr. Detta är en tänkbar metod. En annans. 25
89.metod - den som lagen alltså valt - är att öka behållningens. 25
90.30 000 kr med förskottet 2 000 kr till 32 000 kr och dela dennas. 25
91.fiktiva summa i fyra lotter, var och en på 8 000 kr. På D:s lotts. 25
92.avräknas sedan förskottet. I exemplet ovan ger båda metoderna samma resultat. Att lagen re kommenderar den senare metoden beror därpå, att denna ger rik tigt utslag även i mera komplicerade fall.s. 25
93.103s. 25
94.Med ledning av lagen kan man, om a betyder arvslotten, b be hållningen, f förskottet och n arvingarnas antal, i abstrakt form återge tankegången så:s. 26
95.b + fs. 26
96.a =----—s. 26
97.n Förskottstagarens lott blir tydligen a - f. Men hur skall då förfaras, om f (förskottet) är större än a (arvslotten)? Enligt idealkollationens princip skall ju ingenting återbäras. Man skall följaktligen öka be hållningen inte med hela förskottet utan med så mycket som maxi malt kan avräknas å arvet (6 kap. 5 § AB). Men detta måste ju vara lika med hela arvslotten, dvs. man måste övergå till formeln:s. 26
98.b + as. 26
99.a =------s. 26
100.n För att pröva, om förskottet är för stort, gör man en provuträkning med den första formeln. Blir då värdet på a mindre än f, har för skottet varit för stort, och man får övergå till den andra formeln.s. 26
101.Exempel 13b: Anta att i exemplet nyss (13 a) f hade varit =s. 26
102.12 000. Då hade b + f varit = 42 000, och a borde ha varit 10 500.s. 26
103.Detta visar att D fått för mycket. Han skall inget mera få, dvs. bs. 26
104.får delas på de tre övriga, som får 10 000 kr var. Denna enkla metod - att räkna som om förskottstagaren ej funnes - stämmer med formeln nr 2, som ju ger värdet Emellertid bör varnas mot en användning av denna senare förenk lade beräkningsmetod, så snart det finns arvingar med olika stora lotter i kvarlåtenskapen. I varje komplicerat fall bör man, om för skottet visar sig vara för stort, gå tillbaka till principen att fiktivt öka kvarlåtenskapens värde just med förskottstagarens tänkta arvs lott, såsom 6 kap. 5 § föreskriver. Det är då ej säkert, att f kan utby tas mot a. Är t. ex. förskottstagaren ett av tre barnbarn i en gren, börs. 26
105.104 f bytas mot a/3, förutsatt att a betecknar en huvudlott. I detta fall skulle alltså formeln blis. 26