Stycket

35.Ett annat rättsfall, som också rörde följderna av en pisksnärtskada, är NJA 2000 s. 285. B drabbades den 17 april 1989 av en trafikolycka. Hon uppsökte läkare någon vecka efter olyckan på grund av smärtor i nacken men fick beske­ det att det inte var fråga om någon allvarligare skada. Först vid en undersökning den 14 september 1994 antecknades i journalen att B sannolikt drabbats av en övergående whiplashskada efter dikeskörningen år 1990. Vid ett läkarbesök den 13 oktober 1995 antecknades i journalen ”whiplashliknande skada”. B anhängiggjorde sin talan mot försäkringsgivaren i juni 1997. - Högsta domstolen fin­ ner avseende tolkningen av TSL § 28 inledningsvis, att bestämmelsen ”får anses innebära att den skadelidande i vart fall skall ha haft kännedom om alla de fak­ tiska förhållanden som grundar rätten till ersättning. Kravet på sådan känne­ dom, bland annat om orsakssambandet, bör inte luckras upp, särskilt som pre­ skriptionen inte bryts genom ett enkelt krav hos försäkringsbolaget när detta bestrider ansvar.” Mer konkret bestämmer HD utgångspunkten för den treåri­ ga preskriptionstiden så, att denna "i vissa fall börjar löpa redan när den skadeli­ dande har kännedom om att han kan föra en fastställelsetalan mot försäkrings­ bolaget. Eftersom inte mycket är vunnet för någon av parterna, om det i en dom fastställs att bolaget skall utge ersättning för framtida besvär som kan visas vara orsakade av en skadehändelse, bör preskription dock inträda endast med avse­ ende på sådana besvär som den skadelidande haft förutsättningar att lägga till grund för en talan sedan minst tre år.” Eftersom den skadelidande B redan strax efter olyckan kände värk, var hennes talan avseende ersättning för sveda och värk preskriberad. För de övriga yrkanden hon framställde hade preskriptions­ tiden inte löpt ut, eftersom försäkringsgivaren inte kunnat visa att B erhållit re­ levant kunskap före läkarbesöket i oktober 1995.s. 644