Närliggande

34.Sedan 1997 har Högsta domstolen prövat frågan om utgångspunkten för den treåriga preskriptionstiden enligt SFal i tre fall, varav två avgjorts under åren 2000 och 2001. Det första fallet, NJA 1997 s. 97, avsåg en man, H, som föll från en stege den 16 maj 1990. Han uppsökte läkare den 5 juni samma år med återbesök den 10 juli och den 7 augusti. Den 7 september blev han sjukskriven under en diagnos (”postcommotionellt syndrom”525) som bekräftades av en neurologutredning. Anteckning härom gjordes i journalen den 12 december 1990. Den 25 april 1991 anmälde H skadan till försäkringsgivaren som avböjde 644 8 Preskription av fordringar på grund av försäkringsavtal ersättning den 30 juli 1992. H stämde försäkringsgivaren med en ansökan som kom in till tingsrätten den 7 mars 1994, yrkande ersättning för den invaliditet han drabbats av. Försäkringsgivaren bestred ersättningsskyldigheten och invän­ de att fordringen var preskriberad, eftersom H redan vid tiden för läkarunder­ sökningarna hade den kännedom som förutsätts i § 29. H gjorde gällande att han först i april 1991 fått sådan kännedom att han kunnat göra fordran gällan­ de. HD fann att H ”efter sjukskrivningen och allra senast när resultatet av den neurologiska undersökningen förelåg anses ha haft sådan kännedom om sin möjlighet att göra anspråk på ersättning enligt olycksfallsförsäkringen att pre­ skriptionstiden började löpa.” Eftersom han inte bevakat sin fordringsrätt inom de tre år som stod till hans förfogande, ogillade HD H:s talan.s. 643