1.Oavsett om ett erkännande är uttryckligt eller konkludent skall det avges av rätt avsändare och ha rätt adressat för att tillerkännas preskriptionsavbrytande ver kan. Det finns skäl att erinra härom. Enligt utgången i det ovan nämnda rätts fallet NJA 1876 s. 57295 skall ett erkännande riktas till borgenären, inte till tred je man som är obehörig att företräda borgenären. Vidare skall erkännandet av ges av gäldenären eller någon som är behörig att å hans vägnar erkänna fordran gentemot borgenären.296 Omständigheterna i NJA 1876 s. 57 var att makarna X och Y, tillsammans med Z, den 25 februari 1842 köpt en fastighet av P. En del av köpeskillingen skulle enligt avtalet lämnas innestående hos säljaren tills Y avled och utbeta-s. 368
2.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 369s. 369
3.las senast ett år efter hennes bortgång. I avtal den 6 april 1842 mellan X ochs. 369
4.Y å ena sidan och P å andra sidan överenskom parterna att den inneståendes. 369
5.delen av köpeskillingen skulle utbetalas till Y:s arvingar efter hennes borts. 369
6.gång. Den 17 februari 1848 överlät P fastigheten till S med förbehåll för dens. 369
7.skuld som åvilade fastigheten enligt avtalet från den 25 februari 1842. S såls. 369
8.de sedan fastigheten till två församlingar den 27 februari 1871 också i dettas. 369
9.fall med förbehåll för den innestående köpeskillingen. Sedan Y avlidit dens. 369
10.21 april 1871 yrkade gode mannen och ombudet för flera av hennes arvings. 369
11.ar, att S måtte utge vad som enligt avtalet ålegat honom. (Även församlings. 369
12.arna var instämda, men referatet nämner inte domstolarnas ställningstagans. 369
13.de till yrkandet mot dessa.) S gjorde bland annat gällande att fordringen vores. 369
14.preskriberad. HD fann att Y:s fordran inte bevakats hos P och hans arvingars. 369
15.under den tid som stadgades i K.E den 4 mars 1862 om tioårig preskriptions. 369
16.m.m. Eftersom preskriptionstiden inte hade avbrutits hade fordringen pres. 369
17.skriberats. Att skulden nämndes i köpeavtalet den 21 april 1871 kunde intes. 369
18.anses vara ett erkännande av den arten, att preskriptionstiden avbröts. I solidariska fordringsförhållanden kan inte utan vidare antas att den som verk ställt betalning därvid företräder annan solidariskt ansvarig person, se NJAs. 369
19.1994 s. 95.s. 369
20.Omständigheterna i NJA 1994 s. 95 var att X tecknat ett köpeavtal avseendes. 369
21.en båt den 8 juli 1982. En tidigare make Y tecknade proprieborgen för dens. 369
22.skuld, som uppkommit i anledning av köpeavtalet. Under tiden mellan nos. 369
23.vember 1982 och november 1988 sändes betalningsavierna till Y, som ocksås. 369
24.fullgjorde vissa betalningar enligt kontraktet. Frågan i målet var om bolagetss. 369
25.fordran mot X hade preskriberats på grund av att tre år hade gått, utan atts. 369
26.preskriptionstiden blivit avbruten hos X eller om aviseringarna till Y ocksås. 369
27.innebar att preskriptionstiden fortlöpande avbröts hos X. HD fann, vid X:ss. 369
28.bestridande av omständigheten, att Y haft behörighet att företräda X gentes. 369
29.mot bolaget. Frågan var då om aviseringarna kunde avbryta preskriptionstis. 369
30.den eftersom de skett med medgäldenärens samtycke och kännedom. HDs. 369
31.fann att detta inte alltid var fallet i relationen mellan en proprieborgensmans. 369
32.och huvudgäldenären eftersom borgensmannen har ett regresskrav på helas. 369
33.underskottet för det fall borgensmannen nödgas uppfylla huvudgäldenärenss. 369
34.förpliktelse. Har flera gäldenärer åtagit sig betalning för samma skuld, ”börs. 369
35.betalningen kunna verka preskriptionsavbrytande på jämväl huvudgäldenäs. 369
36.rens skuld”. Huvudgäldenären är ju skyldig att regressvis gottgöra borgenss. 369
37.mannen och en borgensmans betalning kan därför beroende på omständigs. 369
38.heterna sägas ha skett för huvudgäldenärens räkning.”297 370 5 Preskription enligt svensk rätts. 369
Erkännandets kännetecken
1.Ett uttryckligt skulderkännande är således ofta ett uttryck för den handlandes vilja att stå fast vid sin förpliktelse och att uppfylla den och att den därför ges preskriptionsavbrytande effekt. Problem uppstår när de konkludenta handling arnas verkan skall bedömas. Den situation där frågan verkligen ställs på sin spets är när verkan av en betalning som skett av misstag skall bedömas. Skall varje så dan betalning anses avbryta preskriptionstiden eller måste ett konkludent er kännande innehålla åtminstone något tecken på gäldenärens kunskap eller medvetande om sin förpliktelse? Lindskog finner med utgångspunkt i tillämp ningen av tillitsprincipen, att en betalning som skett av misstag inte skall ges preskriptionsavbrytande verkan förutsatt att två villkor är uppfyllda. Dels skall det verkligen vara fråga om en betalning av misstag och dels skall borgenären ha insett eller bort inse detta förhållande.298 Han resonerar på motsvarande sätt med avseende på betalning av redan preskriberad skuld, om borgenären i god tro uppfattat betalningen som ett utslag av gäldenärens vilja att göra rätt för sig skall någon återbetalning inte kunna ske.299 Med detta synsätt skall gäldenärens handling vara ett uttryck för viljan att på något sätt påverka fordringsförhållan det, till exempel att uppfylla sin förpliktelse. Denna yttring kan komma att i ef terhand tolkas in i de handlingar gäldenären utfört. Om till exempel en betal ning betraktas som ett konkludent erkännande, måste alltså gäldenärens vilje yttring vara inriktad på att förändra, det vill säga minska, fordringsbeloppet. Erkännandet kan inte anses vara en rättshandling på samma sätt som ett an bud eller dylikt. Gäldenären åstadkommer inget nytt och förändrar heller inget som är bestående. Genom preskriptionsavbrottet undanröjs, oavsett om det är fråga om ett erkännande eller borgenärens utomrättsliga åtgärd, ett endast la tent hinder för genomförandet av det som är grundläggande, nämligen förplik telsen att betala en skuld eller rättigheten att erhålla en prestation.300 Visserligen kan erkännandet få formen av en rättshandling301 och ge adekvat uttryck för gäldenärens vilja. I andra fall är erkännandet endast en rättsligt relevant hand ling, eftersom detta uppenbarligen har den rättsliga effekten att avbryta pre skriptionstiden. Någon avsikt att bryta preskriptionstiden behöver emellertid inte föreligga. Om erkännandet är det ena eller det andra beror naturligtvis på formerna för erkännandet. Vid betraktandet av det konkludenta erkännandet, kan man associera till ett uttryck som spelar en viss roll i tysk rättsvetenskap, ”rechtsgeschäftsähnliches. 370
2.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 371 Handlungen”. Uttrycket torde kunna översättas till svenska med uttrycken rättshandlingsliknande handlingar eller rättshandlingsliknande åtgärder. Med detta uttryck avses i tysk rätt att klassificera vissa viljeyttringar som är förknip pade med ett faktiskt agerande, vars syfte i första hand är att åstadkomma en faktisk effekt, inte en rättslig sådan.302 Ett konkludent erkännande är ju i första hand en faktisk handling, till exempel en betalning vars huvudsakliga ändamål är att reducera skuldbeloppet, inte att åstadkomma preskriptionsavbrott. Såsom tidigare framgått är det inte en förutsättning för att ett erkännande skall ha pre skriptionsavbrytande effekt att gäldenären också haft en vilja eller avsikt att av bryta denna. Den preskriptionsavbrytande effekten är ett resultat av att gälde nären genom sin handling visar att han är medveten om att en förpliktelse åvilar honom, att han vet vem som har den motsvarande rättigheten, samt att han uppfattar sig vara bunden vid just denna förpliktelse och är inriktad på att upp fylla denna. Det torde vara dessa kategorier, som Dilcher sökt sammanfatta med uttrycket ”Bewußtseinsäusserung”, det vill säga medvetandeyttring. Ussings ovannämnda citat synes också ge anledning att anta att även han såg vissa er kännanden som uttryck för gäldenärens medvetande om sina förpliktelser.303s. 371