1.I rättsfallet NJA 1921 s. 275 prövades frågan när ett erkännande kan återupps. 365
2.liva en fordran.s. 365
3.Under åren 1895 - 1898 anlades på ön Storsandskär en järnvägsförbindelses. 365
4.med viss sträckning. Denna rätt att utlägga en järnvägsförbindelse grundades. 365
5.sig på ett expropriationsbeslut i ett kungligt brev från den 21 juni 1895. Förs. 365
6.bindelsen var planerad att ytterligare förgrenas. Emellertid ändrades planers. 365
7.na, rälsen revs upp och kvar på ön blev en stor mängd grus. Under åren 1898s. 365
8.- 1906 betalade järnvägsstyrelsen den samfällighet som ägde marken en visss. 365
9.summa årligen i kompensation för det intrång som vållats dem. Med anleds. 365
10.ning av en propå till styrelsen i februari 1914 utfäste sig järnvägsstyrelsen is. 365
11.juli samma år att betala ett visst belopp och, om erbjudandet inte godtogs avs. 365
12.samfälligheten, hänskjuta frågan till avgörande av skiljemän. Samfällighetens. 365
13.ansökte i april 1917 om stämning mot järnvägsstyrelsen och yrkade dels atts. 365
14.gruset måtte bortföras och dels att ersättning måtte utgå för nyttjande avs. 365
15.mark samt för skada och intrång. Styrelsen invände att skadeståndsansprås. 365
16.ken vore preskriberade samt att skadan borde bedömas i den ordning ”dets. 365
17.allmänna expropriationsförfarandet” kunde ge anledning till. HD:s majoris. 365
18.tet, tre ledamöter gjorde följande bedömning. Eftersom järnvägsstyrelsens. 365
19.haft rätt att schakta och forsla grus till ön, mot ersättning, var järnvägsstyrels. 365
20.sen inte skyldig att forsla bort gruset eller att återställa ön i dess ursprungligas. 365
21.skick. Vad beträffar ersättning för den skada kvarlämnandet av gruset vållats. 365
22.gjordes följande bedömning. I det brev som järnvägsstyrelsen sände till byas. 365
23.männen den 21 juni 1914 förklarade sig styrelsen villig att ersätta dem förs. 365
24.det kvarlämnade gruset med 500 kr samt ge byamännen rätt att tillgodogöras. 365
25.sig gruset. Om detta förslag inte godtogs, skulle saken hänskjutas till avgös. 365
26.rande av skiljemän. Härur drogs slutsatsen att ”styrelsen måste anses hava ers. 365
27.känt, att styrelsen vid tiden för avlåtandet av sistberörda skrivelse, oaktat dås. 365
28.mera än 10 år förflutit från utförandet av omförmälda arbeten å ön, fortfas. 365
29.rande vore ersättningsskyldig för den skada, som genom samma arbeten tills. 365
30.skyndats byamännen;...”. Järnvägsstyrelsen skulle utge ett belopp om 1.300s. 365
31.kr till byamännen. Två ledamöter dömde annorlunda. En ledamot kom tills. 365
32.samma slut som majoriteten, dock på andra grunder. En annan ledamots. 365
33.fann att styrelsen vore skyldig att forsla bort gruset och att återställa markens. 365
34.samt att till byamännen utge 1.000 kr. Vidare fann han, på den grund soms. 365
35.majoriteten i HD anfört, att byamännens skadeståndstalan skulle bifallas. 366 5 Preskription enligt svensk rätt Avgörande för HD:s bedömning måste ha varit hur styrelsen i juli 1914, om kring 16 år efter det preskriptionstiden började löpa, uppfattade sin egen roll. Det är därvidlag inte säkert att det här är fråga om ett erkännande som återupp livar en fordran. I stället får en betraktare intrycket, att HD har gjort den be dömningen att styrelsen hade gäldenärsställning när preskriptionstiden löpte ut, ovisst när, och att styrelsen fortfarande uppfattade sig ha denna ställning när brevet skrevs. Kanske kunde sägas, att preskriptionstiden ensidigt förlängdes av järnvägsstyrelsen så länge styrelsen fann sig vara gäldenär i denna fordringsrelation. Ytterligare exempel på att ett uttryckligt erkännande av skuldförhållandet kan återuppväcka ett preskriberat fordringsförhållande är NJA 1897 s. 459. I rättsfallet hade gäldenären på ett skuldebrev erkänt sin betalningsskyldighet vid en tidpunkt efter preskriptionstidens utgång. Erkännandet styrktes av vittnen som dels hade antecknat på skuldebrevet att de hade tagit del av erkännandet, dels ock av vittnen som hade hört gäldenärens erkännande men inte antecknat en vittnesmening därom på skuldbrevet. I rättsfallet NJA 1944 s. 14 erkände en gäldenär genom ett ombud att han vore skyldig en bank ett visst belopp i kapital enligt ett borgensåtagande omkring sex månader efter preskriptionstidens ut gång. Häradsrätten fann i en dom som fastställdes av hovrätten och HD att gäl denären ”gentemot H. fortfarande294 vore betalningsskyldig för kapitalbelop pet”. Domstolarna fann dock att gäldenären varken i skrivelsen eller i något an nat sammanhang muntligen eller skriftligen hade erkänt sig betalningsskyldig för räntebeloppet, varför denna del av skulden inte hade erkänts av gäldenären. Omständigheterna i NJA 1944 s. 14 fallet var att X utgivit ett skuldebrev till en bank den 1 april 1931. Två personer Y och P hade tecknat proprieborgen på skuldbrevet. I en uppgörelse som avslutades den 5 februari 1932 befanns X inte kunna betala hela skulden, varför borgensmännen ålades att täcka un derskottet. Detta skedde samma datum, varvid Y erlade 10.584,65 kr och P. 528,80 kr. I ansökan som delgavs P den 26 november 1942 , yrkade Y att P måtte åläggas att till X utge den av Y utgivna delen av borgenssumman eller 5.027,92 kr jämte ränta från den 5 februari 1932. Y uppvisade ett brev, un dertecknat av P, i vilket denne vidgår sin skuld till Y men utan att nämna den på kapitalbeloppet löpande räntan. Häradsrätten, vars dom fastställdes av hovrätten och Högsta domstolen, fann att Y:s fordran i och för sig hade preskriberats 10 år efter den 19 augusti 1931, vid vilket datum P hade till banken överlåtit en fordran på innestående lön hos konkursboet. Beloppet kvitterades av banken den 5 februari 1932. Emellertid ansågs P ha erkänts. 365
36.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 367s. 367
37.fordringen i sitt brev av den 2 oktober 1941 på ett sådant sätt att domstolens. 367
38.ogillade P:s preskriptionsinvändning. Eftersom räntefordringen inte nämns. 367
39.des i detta brev befanns emellertid Y:s räntefordran ha preskriberats och P:ss. 367
40.preskriptionsinvändning godtogs i denna del.s. 367
41.En fordran kan emellertid återupplivas även genom ett konkludent handlande.s. 367
42.Betalning enligt en uppgjord avbetalningsplan kan enligt RH 1992:35 återupps. 367
43.liva en fordran. I rättsfallet RH 1994:121 fullgjordes år 1990 en förpliktelse ens. 367
44.ligt ett avtal från år 1947, varvid den förpliktade inte ansågs berättigad att uttas. 367
45.en avgift utöver den som erlades 1947. I rättsfallet NJA 1926 s. 426 ansågs ens. 367
46.betalning inte bryta preskriptionen av kapitalbeloppet enligt ett skuldebrev, efs. 367
47.tersom det inte blev klarlagt huruvida betalningen verkligen avsåg en betalnings. 367
48.av anspråk enligt skuldebrevet eller om betalningen avsåg något annat anspråk.s. 367
49.Ett rättsfall med en överraskande utgång är rättsfallet NJA 2002 s. 3 5 8. Uts. 367
50.gången tycks strida mot de tidigare nämnda avgörandena. Omständigheters. 367
51.na var följande såvitt de prövades av HD. En näringsidkares T fordran mots. 367
52.en konsument K preskriberas i oktober 1997. T gjorde i målet gällande atts. 367
53.en amorteringsplan sändes till K i juli 1999. Denne accepterade planen ochs. 367
54.betalade vid fyra tillfällen i enlighet med planen. HD:s majoritet, två ledas. 367
55.möter, fann att erkännandet inte var av den arten att det kunde återuppväckas. 367
56.den preskriberade fordringen. Ytterligare en ledamot gillade slutet men intes. 367
57.motiveringen, medan två ledamöter var skiljaktiga både avseende slutet ochs. 367
58.motiveringen. Majoritetens dom kan ha dikterats av brister i T:s utrednings. 367
59.rörande sakomständigheterna. Hovrätten fann styrkt att en amorteringsplans. 367
60.förelåg, vilket dock styrktes endast av T:s handläggningsanteckningar. Nås. 367
61.gon formbunden överenskommelse om amortering förekom således inte. Des. 367
62.betalningar som T också hänvisar till gjordes enligt K:s uppgift i tingsrättens. 367
63.av en bekant till K som hade i uppdrag att ”sköta ’post och telefon samt hy-s. 367
64.resräkningar och elräkningarna’”. T vitsordade att avbetalningarna skett fråns. 367
65.”någon annans konto, men att de är uppenbarligen gjorda för K:s räkning,s. 367
66.vilket även framgår av avierna”. — Sammanfattningsvis synes i målet inte has. 367
67.förekommit en oberoende observation eller något partsoberoende meddes. 367
68.lande som ger upplysning om K:s uppfattning om prestationsskyldighetens. 367
69.gentemot T. Att som HD:s majoritet i det läget vara försiktig med att antas. 367
70.att K fortfarande skulle anse sig betalningsskyldig är närmast en självklarhet,s. 367
71.särskilt som det är fråga om ett konsumentförhållande. Däremot kan tvivels. 367
72.resas om riktigheten i HD:s uppfattning att ett erkännande är en viljeförklas. 367
73.ring, att likställa med andra viljeförklaringar. HD drar bland annat ur dennas. 367
74.bestämning slutsatsen att gäldenärens erkännande kan ges återuppväckandes. 367
75.verkan endast om han ”på ett otvetydigt sätt har åtagit sig att betala fordrings. 367
76.en trots att han haft vetskap om att den är preskriberad”. HD uttalar försik 368 5 Preskription enligt svensk rätt tigtvis också som ett alternativ att gäldenärens erkännande har den nu avsed da verkan om det ”framgår att han, oavsett hur det förhåller sig med frågan om preskription, är villig att åta sig betalningsskyldighet.” - Den ledamot som var skiljaktig endast avseende motiveringen för en argumentation som utgår från förbudet i preskriptionslagen § 12 att förlänga preskriptionstiden för konsumentfordringar: "För en näringsidkares rätt till betalning bör krä vas att konsumenten godtagit att en ny preskriptionstid löper”. För denna hållning talar i konsumentskyddets intresse onekligen goda skäl. Å andra si dan kan frågan ställas om inte konsekvensen av denna hållning i förläng ningen blir att näringsidkaren kommer anses vara skyldig att särskilt infor mera konsumenten i varje steg av deras relation. Detta skulle betyda att man på det konsumenträttsliga området skulle frånträda den för vår rättsordning grundläggande principen att medborgaren anses känna till sina rättigheter och skyldigheter. Detta justitieråd skriver rent ut i domen att hon mot K:s bestridande inte finner styrkt att K i juli 1999 ”åtog sig att betala enligt den avbetalningsplan som T åberopat.” — De två helt skiljaktiga ledamöterna fann dels att parterna faktiskt ingått ett avtal i juli 1999, dels att detta inne bar att K erkände skuldförhållandet på ett sådant sätt att det återuppväckte fordringsförhållandet. Dessa ledamöter gör den korrekta iakttagelsen att gäl denärens kunskap om preskriptionen saknar betydelse för erkännandets gil tighet: ”1 stället bör - frånsett fall där 30 eller 33 § avtalslagen kan vara till lämplig, varom nu inte är fråga - huvudregeln vara den att en gäldenärs er kännande av en skuld återuppväcker fordringen, om den varit preskriberad, oberoende av parts insikt i preskriptionsfrågan och motpartens uppfattning därom”.s. 367
Erkännandet skall riktas till rätt part
1.Oavsett om ett erkännande är uttryckligt eller konkludent skall det avges av rätt avsändare och ha rätt adressat för att tillerkännas preskriptionsavbrytande ver kan. Det finns skäl att erinra härom. Enligt utgången i det ovan nämnda rätts fallet NJA 1876 s. 57295 skall ett erkännande riktas till borgenären, inte till tred je man som är obehörig att företräda borgenären. Vidare skall erkännandet av ges av gäldenären eller någon som är behörig att å hans vägnar erkänna fordran gentemot borgenären.296 Omständigheterna i NJA 1876 s. 57 var att makarna X och Y, tillsammans med Z, den 25 februari 1842 köpt en fastighet av P. En del av köpeskillingen skulle enligt avtalet lämnas innestående hos säljaren tills Y avled och utbeta-s. 368
2.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 369s. 369
3.las senast ett år efter hennes bortgång. I avtal den 6 april 1842 mellan X ochs. 369
4.Y å ena sidan och P å andra sidan överenskom parterna att den inneståendes. 369
5.delen av köpeskillingen skulle utbetalas till Y:s arvingar efter hennes borts. 369
6.gång. Den 17 februari 1848 överlät P fastigheten till S med förbehåll för dens. 369
7.skuld som åvilade fastigheten enligt avtalet från den 25 februari 1842. S såls. 369
8.de sedan fastigheten till två församlingar den 27 februari 1871 också i dettas. 369
9.fall med förbehåll för den innestående köpeskillingen. Sedan Y avlidit dens. 369
10.21 april 1871 yrkade gode mannen och ombudet för flera av hennes arvings. 369
11.ar, att S måtte utge vad som enligt avtalet ålegat honom. (Även församlings. 369
12.arna var instämda, men referatet nämner inte domstolarnas ställningstagans. 369
13.de till yrkandet mot dessa.) S gjorde bland annat gällande att fordringen vores. 369
14.preskriberad. HD fann att Y:s fordran inte bevakats hos P och hans arvingars. 369
15.under den tid som stadgades i K.E den 4 mars 1862 om tioårig preskriptions. 369
16.m.m. Eftersom preskriptionstiden inte hade avbrutits hade fordringen pres. 369
17.skriberats. Att skulden nämndes i köpeavtalet den 21 april 1871 kunde intes. 369
18.anses vara ett erkännande av den arten, att preskriptionstiden avbröts. I solidariska fordringsförhållanden kan inte utan vidare antas att den som verk ställt betalning därvid företräder annan solidariskt ansvarig person, se NJAs. 369
19.1994 s. 95.s. 369
20.Omständigheterna i NJA 1994 s. 95 var att X tecknat ett köpeavtal avseendes. 369
21.en båt den 8 juli 1982. En tidigare make Y tecknade proprieborgen för dens. 369
22.skuld, som uppkommit i anledning av köpeavtalet. Under tiden mellan nos. 369
23.vember 1982 och november 1988 sändes betalningsavierna till Y, som ocksås. 369
24.fullgjorde vissa betalningar enligt kontraktet. Frågan i målet var om bolagetss. 369
25.fordran mot X hade preskriberats på grund av att tre år hade gått, utan atts. 369
26.preskriptionstiden blivit avbruten hos X eller om aviseringarna till Y ocksås. 369
27.innebar att preskriptionstiden fortlöpande avbröts hos X. HD fann, vid X:ss. 369
28.bestridande av omständigheten, att Y haft behörighet att företräda X gentes. 369
29.mot bolaget. Frågan var då om aviseringarna kunde avbryta preskriptionstis. 369
30.den eftersom de skett med medgäldenärens samtycke och kännedom. HDs. 369
31.fann att detta inte alltid var fallet i relationen mellan en proprieborgensmans. 369
32.och huvudgäldenären eftersom borgensmannen har ett regresskrav på helas. 369
33.underskottet för det fall borgensmannen nödgas uppfylla huvudgäldenärenss. 369
34.förpliktelse. Har flera gäldenärer åtagit sig betalning för samma skuld, ”börs. 369
35.betalningen kunna verka preskriptionsavbrytande på jämväl huvudgäldenäs. 369
36.rens skuld”. Huvudgäldenären är ju skyldig att regressvis gottgöra borgenss. 369
37.mannen och en borgensmans betalning kan därför beroende på omständigs. 369
38.heterna sägas ha skett för huvudgäldenärens räkning.”297 370 5 Preskription enligt svensk rätts. 369
Erkännandets kännetecken
1.Ett uttryckligt skulderkännande är således ofta ett uttryck för den handlandes vilja att stå fast vid sin förpliktelse och att uppfylla den och att den därför ges preskriptionsavbrytande effekt. Problem uppstår när de konkludenta handling arnas verkan skall bedömas. Den situation där frågan verkligen ställs på sin spets är när verkan av en betalning som skett av misstag skall bedömas. Skall varje så dan betalning anses avbryta preskriptionstiden eller måste ett konkludent er kännande innehålla åtminstone något tecken på gäldenärens kunskap eller medvetande om sin förpliktelse? Lindskog finner med utgångspunkt i tillämp ningen av tillitsprincipen, att en betalning som skett av misstag inte skall ges preskriptionsavbrytande verkan förutsatt att två villkor är uppfyllda. Dels skall det verkligen vara fråga om en betalning av misstag och dels skall borgenären ha insett eller bort inse detta förhållande.298 Han resonerar på motsvarande sätt med avseende på betalning av redan preskriberad skuld, om borgenären i god tro uppfattat betalningen som ett utslag av gäldenärens vilja att göra rätt för sig skall någon återbetalning inte kunna ske.299 Med detta synsätt skall gäldenärens handling vara ett uttryck för viljan att på något sätt påverka fordringsförhållan det, till exempel att uppfylla sin förpliktelse. Denna yttring kan komma att i ef terhand tolkas in i de handlingar gäldenären utfört. Om till exempel en betal ning betraktas som ett konkludent erkännande, måste alltså gäldenärens vilje yttring vara inriktad på att förändra, det vill säga minska, fordringsbeloppet. Erkännandet kan inte anses vara en rättshandling på samma sätt som ett an bud eller dylikt. Gäldenären åstadkommer inget nytt och förändrar heller inget som är bestående. Genom preskriptionsavbrottet undanröjs, oavsett om det är fråga om ett erkännande eller borgenärens utomrättsliga åtgärd, ett endast la tent hinder för genomförandet av det som är grundläggande, nämligen förplik telsen att betala en skuld eller rättigheten att erhålla en prestation.300 Visserligen kan erkännandet få formen av en rättshandling301 och ge adekvat uttryck för gäldenärens vilja. I andra fall är erkännandet endast en rättsligt relevant hand ling, eftersom detta uppenbarligen har den rättsliga effekten att avbryta pre skriptionstiden. Någon avsikt att bryta preskriptionstiden behöver emellertid inte föreligga. Om erkännandet är det ena eller det andra beror naturligtvis på formerna för erkännandet. Vid betraktandet av det konkludenta erkännandet, kan man associera till ett uttryck som spelar en viss roll i tysk rättsvetenskap, ”rechtsgeschäftsähnliches. 370
2.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 371 Handlungen”. Uttrycket torde kunna översättas till svenska med uttrycken rättshandlingsliknande handlingar eller rättshandlingsliknande åtgärder. Med detta uttryck avses i tysk rätt att klassificera vissa viljeyttringar som är förknip pade med ett faktiskt agerande, vars syfte i första hand är att åstadkomma en faktisk effekt, inte en rättslig sådan.302 Ett konkludent erkännande är ju i första hand en faktisk handling, till exempel en betalning vars huvudsakliga ändamål är att reducera skuldbeloppet, inte att åstadkomma preskriptionsavbrott. Såsom tidigare framgått är det inte en förutsättning för att ett erkännande skall ha pre skriptionsavbrytande effekt att gäldenären också haft en vilja eller avsikt att av bryta denna. Den preskriptionsavbrytande effekten är ett resultat av att gälde nären genom sin handling visar att han är medveten om att en förpliktelse åvilar honom, att han vet vem som har den motsvarande rättigheten, samt att han uppfattar sig vara bunden vid just denna förpliktelse och är inriktad på att upp fylla denna. Det torde vara dessa kategorier, som Dilcher sökt sammanfatta med uttrycket ”Bewußtseinsäusserung”, det vill säga medvetandeyttring. Ussings ovannämnda citat synes också ge anledning att anta att även han såg vissa er kännanden som uttryck för gäldenärens medvetande om sina förpliktelser.303s. 371
Borgenärens preskriptionsavbrott
1.På annat ställe anmärks att det svenska preskriptionsinstitutet på grund av pla ceringen av utgångspunkten för preskriptionstiden i hög grad tillvaratar gälde närens intressen. Preskriptionstiden är emellertid så lång att borgenärens rätt i de flesta fallen inte träds för när, vilket bland annat medfört att lagstiftaren inte önskat att det svenska preskriptionsinstitutet ändrades med avseende på pre skriptionstidens längd. Ytterligare en omständighet tillvaratar enligt svensk rätt borgenärens intressen, nämligen sättet att verkställa preskriptionsavbrott på.s. 371
2.Borgenären kan enligt svensk rätt åstadkomma preskriptionsavbrott på två i grunden skilda sätt. Dels kan han åstadkomma preskriptionsavbrott genom att delge gäldenären ett skriftligt krav eller en skriftlig erinran,304 det vill säga en utomprocessuell åtgärd, dels kan han åstadkomma preskriptionsavbrott genom att väcka talan vid domstol, att där åberopa fordringen mot gäldenären eller vid ta motsvarande åtgärder hos exekutiv myndighet, i skiljeförfarande, konkurs 372 5 Preskription enligt svensk rätt förfarande eller förhandling om offentligt ackord.305 Sker preskriptionsavbrottet med hjälp av rättsliga medel, avbryts preskriptionstiden vid den tidpunkt när domstolen eller den exekutiva myndigheten anlitas, preskriptionslagen § 5 p. 3.306 Preskriptionstiden börjar åter att löpa från den dag dom eller slutligt be slut meddelas eller det rättsliga förfarandet avslutas på annat sätt, preskriptions lagen § 7 st. 1. Att borgenären kan avbryta preskriptionstiden genom att sända gäldenären ett enkelt skriftligt meddelande innehållande en erinran eller på minnelse om skulden, är en ordning som är särskild för svensk rätt, även om företeelsen förekommer i andra rättsordningar.s. 371
3.Enligt tysk och fransk rätt åstadkommer borgenären preskriptionsavbrott en dast genom att vidta en rättslig åtgärd. Härigenom åstadkoms att fordringsförhållandet klarläggs. Det krav som riktas mot gäldenären skall ha en rättsligt re levant grund som skall prövas om en ny preskriptionstid skall börja löpa. En så dan regel om preskriptionsavbrott är på så sätt given i gäldenärens intresse. Grundtanken är å ena sidan att gäldenären skall prestera det han är rättsligt för pliktad till,307 å andra sidan skall han inte prestera annat eller mer än just det han åtagit sig eller eljest är förpliktad till. Svensk rätt ger således inte uttryck för denna tanke, och ovan görs gällande att det är borgenären som har fördel av denna ordning. Grunden för denna bedömning är att ett preskriptionsavbrott åstadkommet genom skriftlig anmaning eller erinran säkerligen kräver mindre av borgenärens tid, anspänning och ekonomiska resurser, än ett förberedande och anhängiggörande av talan. Vidare kan borgenären genom ett skriftligt be sked med tio års mellanrum hålla fordringen vid liv under många år och till och med, om förutsättningarna i övrigt föreligger, överlämna den till sina rättsefterträdare, till exempel bröstarvingar. Ordningen tillmötesgår således borgenärens intresse av att hålla fordringen vid liv så att den kan likvideras vid ett tillfälle som passar honom.s. 372
4.Gäldenärens och faktiskt även borgenärens intresse av att erhålla klarhet om - den eventuellt tvistiga - fordringsrelationen tillfredsställs emellertid inte om preskriptionsavbrottet sker genom utomrättsliga åtgärder. Detta beror på att kravet inte blir utrett och fastställt respektive ogillat. Vidare hinner både borge närens och gäldenärens bevisning åldras på ett sätt som preskriptionsinstitutet egentligen syftar till att undvika. Önskar gäldenären fa klarhet om att han är förpliktad gentemot borgenären, har han ingen annan möjlighet än att anhängiggöra en negativ fastställelsetalan. Detta förhållande kan gäldenärer uppfattas. 372
5.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 373 som en egendomlighet, eftersom många torde anta att det är den som har något att vinna som bör vara aktiv för att bevaka sin rättighet.308s. 373
6.Mot bakgrund av att borgenären kan avbryta preskriptionen genom att en kelt skrivet meddelande, till och med ett vykort, ter sig möjligheten att ta en pant i anspråk för en preskriberad fordran eller att kvitta med en preskriberad fordran också som egendomligheter. (Vykortet bör dock ha sänts rekommen derat och med mottagningsbevis, så att mottagandet kan visas senare.) Det finns anledning att fråga sig varför borgenären givits fullmakt för sådana åtgär der när denne på ett enkelt sätt kan hålla fordringen levande. Vid ett ytligt be traktande saknas motiv för denna ordning.s. 373
Skriftliga krav och påminnelser i rättspraxis
1.För krav utom rätta torde liknande kriterier gälla som för erkännanden. Ett så dant krav torde böra tilläggas preskriptionsavbrytande effekt, om det ger ut tryck för borgenärens uppfattning att gäldenären är bunden vid en viss förplik telse och att meddelandet avser en viss skuld till skillnad från andra det vill säga att förpliktelsen är bestämd till sina konturer.309s. 373
2.Det preskriptionsavbrytande meddelandet skall fästas på papper, så att bevis ningen härom kan sparas.310 Enligt Lindskog behöver papperet inte vara under tecknat,311 det bör dock framgå vem som är avsändare, eftersom detta behövs för att identifiera fordringen. Vidare bör meddelandet innehålla borgenärens anspråk, uttryckt med viss klarhet, så att gäldenären kan dra slutsatsen att bor genären anser sig ha en viss fordran mot gäldenären.312 En ytterligare förutsätt ning för att ett skriftligt krav eller skriftlig erinran skall få preskriptionsavbry tande effekt är att meddelandet kommit gäldenären till handa. Det är också från denna tidpunkt den nya preskriptionstiden börjar löpa.313s. 373
3.I propositionen till preskriptionslagen314 uttalas att borgenärens meddelandes. 373
4.får preskriptionsavbrytande effekt när gäldenären tagit del av meddelandet.s. 373
5.Emellertid står uttalandet som en slutpunkt i en diskussion rörande frågans. 373
6.vem som står risken för att ett meddelande inte når adressaten. Hur har domstolarna i rättspraxis bedömt frågan om ett giltigt preskriptionsav brott åstadkommits genom borgenärens skriftliga erinran eller påminnelse? Av 374 5 Preskription enligt svensk rätt rättsfallet NJA 1994 s. 95 framgår att ett finansbolags aviseringar om betalning har preskriptionsavbrytande verkan. Att borgenären skall kunna styrka att på minnelsen eller kravbrevet verkligen kommit gäldenären till handa, framgår av rättsfallen NJA 1996 s. 809 och 1998 s. 750.s. 373
7.Omständigheterna i NJA 1996 s. 809 var, att X och Y för sin gemensamts. 374
8.drivna rörelse tog var sitt lån i början på 1980-talet. Samtidigt gick de i bors. 374
9.gen för varandras lån. Banken krävde efter att rörelsen gått i konkurs, Y pås. 374
10.betalning, dels för sitt eget låneåtagande, dels för det borgensåtagande hans. 374
11.gjort för X:s skuld till banken. Y erlade beloppet den 20 april 1982. Y väcktes. 374
12.talan mot X genom att ansöka om betalningsföreläggande den 22 septembers. 374
13.1993 med yrkande att utge ett kapitalbelopp samt upplupen ränta. X bestreds. 374
14.bifall på grund av att Y:s fordran var preskriberad. På Y:s vägnar sändes etts. 374
15.brev till X den 10 oktober 1983, som innehöll ett preskriptionsavbrytandes. 374
16.krav med Y som avsändare. Enligt X kom brevet honom inte till handa. Dets. 374
17.sändes som lösbrev och returnerades inte. Det kan därför ha förkommit uns. 374
18.der postbefordran, även om inget i målet talar för att detta inträffat. Det vars. 374
19.därför mot X:s bestridande inte styrkt, att X tagit emot brevet.s. 374
20.Omständigheterna i NJA 1998 s. 750 var, att två makar X och Y i en doms. 374
21.den 31 januari 1985 ålades att solidariskt utge ett kapitalbelopp jämte räntas. 374
22.till Z. I lagsökningsutslag den 18 februari 1985 förpliktades X och Y att utges. 374
23.ytterligare belopp till Z. I ansökan den 8 januari 1997 sökte Z verkställighets. 374
24.hos kronofogdemyndigheten av domen och lagsökningsutslaget. X och Ys. 374
25.gjorde gällande att fordringarna hade preskriberats. Z gjorde gällande att hans. 374
26.sänt påminnelser till X och Y den 10 september 1993 genom rekommendes. 374
27.rade försändelser, vilka dock saknade mottagningsbevis. Det ena brevet löss. 374
28.tes inte ut och returnerades till avsändaren. Det andra brevet kom inte i res. 374
29.tur. Principen är alltså att borgenären skall styrka att gäldenären tagit emots. 374
30.det skriftliga kravet eller den skriftliga erinran. Z:s krav mot den person soms. 374
31.uppenbarligen inte löste ut brevet ansågs av HD ha preskriberats, eftersoms. 374
32.denne uppenbarligen inte tagit emot försändelsen. Beträffande den försäns. 374
33.delse som inte kom i retur kunde det inte uteslutas att fel i posthanteringens. 374
34.medfört att brevet ändå inte kommit mottagaren till handa, särskilt soms. 374
35.mottagaren ifråga bestridit att hon tagit emot brevet och borgenären på etts. 374
36.enkelt sätt kunnat försäkra sig om bevisning härom genom att förse försäns. 374
37.delsen med ett mottagningsbevis. Mot bakgrund av att anspråket inte blir auktoritativt fastställt genom ett skrift ligt meddelande, borde gäldenären kunna kräva av meddelandet att det klart och tydligt anger den fordran vars preskriptionstid på så sätt avbrytes. Emeller tid kan det räcka att kravet endast avser rättsgrunden för fordringen, om denna är tillräckligt preciserad, se RH 1997:7.s. 374
38.5.3 Preskriptionslagen (1981:130) 375s. 375
39.Omständigheterna i RH 1997:7 var, att en kommun träffade ett exploates. 375
40.ringsavtal med en byggfirma om uppförande av småhus i grupp och gemen-s. 375
41.samhetsanläggningar, bland annat en fjärrvärmeanläggning. I samband meds. 375
42.att husen överläts till privata köpare bildades en samfällighetsförening för des. 375
43.gemensamma tillgångarna, däribland fjärrvärmeanläggningen. År 1994s. 375
44.stämde föreningen kommunen och yrkade skadestånd från kommunen pås. 375
45.grund av att kommunens kontrollant varit vårdslös vid utförandet av de okus. 375
46.lär-, tryck- och täthetskontroller kontrollanten skulle utföra på fjärrvärmes. 375
47.anläggningens ledningsnät. Kommunen bestred ansvar, bland annat frams. 375
48.fördes en invändning om preskription. Föreningen hänvisade till ett brev,s. 375
49.daterat den 29 mars 1988, och anförde att innehållet i brevet varit av dens. 375
50.arten att det måste anses ha haft preskriptionsavbrytande karaktär. Hovräts. 375
51.ten fann att föreningen framför ”kritik mot kommunens kontroll av bygg-s. 375
52.bolagets arbete. Vidare anförs att kommunen genom att godkänna det felaks. 375
53.tiga arbetet har ett ”förstahandsansvar” och därför bör ”ikläda sig ansvarets. 375
54.för att värmekulvertnät lagas på de ställen där det läcker samt återställa mars. 375
55.ken därefter.” På grund härav har föreningen angivit sin fordring på ett sås. 375
56.dant sätt att mottagaren kunde identifiera vilken fordran det varit fråga om,s. 375
57.vilket medfört att preskriptionstiden också avbrutits genom brevet.s. 375