1.Enligt 42kap. 2§ 1st. 1p. rättegångsbalken skall en ansökan om stämninginnehålla ett ”bestämt yrkande”. Förarbetena anger att genom denna formulering markeras ”att käranden skall i detalj redovisa innehållet i det domslut som han vill att rätten skall meddela.”Om stämningsansökan inte innehåller ett sådant bestämt yrkande, skall rätten enligt 42kap. 3§ förelägga den sökande att avhjälpa bristen och, om sökanden inte förmår detta, enligt kapitlets 4§ 1st. avvisa ansökningen, förutsatt att den är så obestämd att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för en rättegång. Sammanlagt innebär detta stora krav på konkretisering: parten skall inte endast klargöra vilken prestation som motparten skall fullgöra, utan också på vilket sätt prestation skall ske.Regeln kan illustreras med fallet NJA 1985 s.172, som dock gällde kravet på att en fastställelse-, inte en fullgörelsetalan skall avse ett preciserat rättsförhållande.s. 256
2.Fallet avsåg ett avtal om samlevnad som i sin 1§ stadgade dels hälftendel-s. 256
3.ning av parternas sammanlagda egendom, dels att giftermålsbalkens reglers. 256
4.skulle tillämpas på denna delning. Käranden yrkade att domstolen måttes. 256
5.fastställa att avtalet var bindande mellan parterna, och både tingsrätten ochs. 256
6.hovrätten biföll detta yrkande. Högsta domstolen tog däremot ex officioupps. 256
7.frågan huruvida yrkandet avsåg ett sådant preciserat rättsförhållande soms. 256
8.kan göras till föremål för en fastställelsetalan. Högsta domstolen uttalades. 256
9.allmänt om frågan: ”Det är emellertid att märka, att giltigheten av ett avtal 256s. 256
10.– eller som här av en klausul i ett avtal – kan bero just av hur avtalet ellers. 257
11.klausulen skall tolkas. För att en fastställelsetalan som avser enbart giltighe-s. 257
12.ten skall få föras måste det därför krävas, att käranden anger sin uppfattnings. 257
13.om avtalsinnehållet så utförligt att motparten i rimlig utsträckning kans. 257
14.överblicka vilka invändningar i giltighetshänseende som det påstådda avtals-s. 257
15.innehållet kan ge anledning till. Domstolen måste också ges tillräckligts. 257
16.underlag för den bedömning av frågan om avtalet är förenligt med tving-s. 257
17.ande lagbestämmelser som ankommer på domstolen.” När det gällde dets. 257
18.konkreta fallet yttrade domstolen bland annat: ”För frågan om klausulenss. 257
19.giltighet blir därmed den närmare innebörden av betydelse. Avtalstexten gers. 257
20.i det hänseendet inte mycket upplysning. Eftersom GB innehåller åtskilligas. 257
21.bestämmelser som under olika förutsättningar leder till att vid bodelning ens. 257
22.hälftendelning av giftorättsgodset inte skall ske (se 13kap. 3§ GB), fram-s. 257
23.står i själva avtalstexten de två föreskrifterna om hälftendelning och oms. 257
24.tillämpning av GB som inbördes oförenliga. Från någon eller några av des. 257
25.åsyftade bestämmelserna i GB torde visserligen kunna i förevarande falls. 257
26.bortses med hänsyn bl.a. till att de inte kan ha aktualitet sedan separations. 257
27.skett. För svarandens möjligheter att ta ställning i fråga om avtalsklausulenss. 257
28.giltighet synes det emellertid väsentligt att han känner till, om enligt Elsies. 257
29.L:s uppfattning exempelvis reglerna om gäldstäckning och den år 1973 till-s. 257
30.komna bestämmelsen i 13kap. 12a § GB om jämkning av delningsgrundens. 257
31.vid obillighet skall gälla. [...] I avsaknad av påstående av Elsie L om vads. 257
32.avtalsklausulen närmare innebär kan, mot bakgrund av vad som sagts i dets. 257
33.föregående, hennes talan inte anses avse ett rättsförhållande som är tillräck-s. 257
34.ligt preciserat för att käromålet skall kunna prövas.” I vissa fall kan yrkandet anses vara preciserat genom att det konkretiseras av de grunder som parten anger för sin talan. Detta framgår av NJA 1994 s.473:s. 257
35.Käranden krävde betalning av ränta enligt en klausul i avtalet som stadgades. 257
36.om rörlig ränta. Tingsrätten, som fick medhåll av hovrätten, avvisade talans. 257
37.såsom för obestämd jämfört med kraven i 42kap. 2§ 1st. 1p. rättegångs-s. 257
38.balken, eftersom räntan just var rörlig och inte fast. Högsta domstolen ytt-s. 257
39.rade: ”Det ligger i sakens natur att ett ränteyrkande som grundas på etts. 257
40.avtal om rörlig ränta alltid måste bli i någon mån obestämt och endast kans. 257
41.innehålla grunder för beräkningen. Avtal om rörlig ränta fyller ett praktiskts. 257
42.behov och är i princip godtagbara. Den avfattning som ränteklausulen hars. 257
43.fått i detta fall – och som, enligt vad utredningen visar, inte är ovanlig is. 257
44.branschen – kan inte sägas vara så obestämd att den inte utan väsentligs. 257
45.olägenhet kan läggas till grund för en rättegång. Yrkandet borde därför intes. 257
46.ha avvisats.” Högsta domstolens uttalande tycks innebära att det i vissa fall, och i vart fall när detta fyller ett praktiskt behov och är annars allmänt godtagbart, räcker med att ange grunden för beräkningen av ett belopp, så att alltsås. 257
47.257 beloppet inte behöver preciseras närmare. Denna tolkning stämmer överens med Westbergs åsikt att ett yrkande om utfående av ett visst belopp kan vara preciserat genom att grunden för beräkningen anges. Om detta kan anses avse alla former av yrkanden måste åtminstone genom en konkretisering av yrkandet i grunderna i detalj framgå vad käranden vill, varvid kravet på konkretisering är synnerligen högt ställt.s. 257
48.Detta krav förefaller göra det svårt, för att inte säga omöjligt, att formulera ett yrkande som avser en komplex tjänsteprestation. Om till exempel en skatterådgivare vägrar att fullgöra sitt uppdrag torde borgenären inte kunna formulera ett yrkande som är så precist att det kan läggas till grund för en rättegång. Vad skulle borgenären yrka? Att rådgivaren formulerar ett råd? På vilket sätt? Vad skall rådet innehålla? Inte ens i grunderna för ett yrkande torde kunna anges på vilket sätt ett sådant åläggande skall fullgöras, eftersom avtalet normalt inte stadgar på vilket sätt rådgivaren skall ta fram sina råd.s. 258
49.Detta resonemang leder ännu en gång till den systematiska skillnaden mellan resultatförpliktelser och förpliktelser att visa omsorg. När det gäller en resultatförpliktelse kan normalt inga större svårigheter anses möta att ange vad som yrkas: gäldenären skall måla ett visst hus, han skall bygga en mur eller gräva ett dike av en viss sträckning och höjd, respektive ett visst djup. Det kan antas att det normalt inte heller är svårt för käranden att formulera sättet på vilket detta skall ske med erforderlig precision. Med undantag för eventuella särregler för tjänster av personlig karaktärtorde det därför normalt inte finnas några svårigheter att få till stånd en fullgörelsedom avseende en tjänst som i huvudsak innebär en resultatförpliktelse.s. 258
50.När det gäller förpliktelser att visa omsorg förefaller det däremot omöjligt både att formulera vad som skall åstadkommas och att formulera hur detta skall ske. Hur skall man formulera ett yrkande på fullgörelse in naturaav en bokföringsfirmas åtaganden? Ett yrkande att firman 258 skall åläggas att ”sköta bokföringen” kan nog knappast anses uppfylla rättsgångsbalkens krav på precisering.s. 258
51.Detta innebär att oavsett vad som må gälla civilrättsligt, det uppenbarligen inte är möjligt att få en dom på fullgörelse av förpliktelser att visa omsorg, eftersom det inte går att formulera ett yrkande som skulle kunna ligga till grund för en rättegång. Om det emellertid inte skulle gå att utverka ett åläggande i en dom att gäldenären skall fullgöra en förpliktelse att visa omsorg, är det inte heller möjligt att få en exekutionstitel avseende en sådan förpliktelse.I så fall är det omöjligt att anlita statlig tvångsmakt för att genomdriva ett sådant krav. Det har framgått ovan i avsnitt 9.3 att ett eventuellt civilrättsligt krav på fullgörelse normalt ter sig föga meningsfullt om det inte sanktioneras av process- och exekutionsrättsliga regler, eller åtminstone påverkar någon annan civilrättslig påföljd. Om ett civilrättsligt krav inte kan genomdrivas med domstols hjälp och inte heller påverkar något annat krav som kan sanktioneras genom dom, må det förvisso existera som en del av ett teoretiskt system eller som en moralisk föreställning, men det saknar juridisk realitet. Det har ovan argumenterats att kravet på fullgörelse av förpliktelser att in naturavisa omsorg inte påverkar någon annan påföljd, och resultatet i detta avsnitt är alltså att det inte tycks vara möjligt att formulera ett yrkande bestämt nog för att det skall kunna läggas till grund för en rättegång. Med denna analys saknar kravet på naturafullgörelse alltså i förlängningen juridisk realitet.s. 259
52.Man skulle kunna vilja argumentera att kravet på fullgörelse in naturai des. 259
53.nu nämnda fallen i realiteten omvandlas till ett krav på skadestånd, alterna-s. 259
54.tivt avtalsstadgat vite. Det som då sker är dock just att käranden intefram-s. 259
55.ställer ett krav på fullgörelse in natura, så att dessa fall stöder snarare än för-s. 259
56.svagar den här förda argumentationen. Eftersom kravet på naturafullgö-s. 259
57.relse i praktiken inte torde gå att driva, väljer i dessa fall käranden en annans. 259
58.påföljd, vilket rimligen måste anses innebära att inget krav på fullgörelse ins. 259
59.naturaframställs. Eftersom de civilrättsliga reglerna vad gäller fullgörelsen in natura av förpliktelser att visa omsorg enligt det ovan sagda måste anses sakna juridisk realitet, bör frågan ställas om det över huvud taget är meningsfullt att tala om ett civilrättsligt krav på naturafullgörelse. Så kan knappast vara fallet. Det framstår som föga meningsfullt att ge med den civilrättsliga handen och sedan ta tillbaka med den process- och exekutionsrättsliga handen. Ett civilrättsligt krav som inte påverkar andra civilrättsliga regler och som inte heller sanktioneras på det process- och exekutionsrättsliga planet kan inte i någon rimlig mening sägas existera över huvuds. 259
60.259 taget, utan förefaller snarare vara ett arv från den naturrättsliga eran då kravet på fullgörelse deducerades fram ur principen att pacta sunt servanda.Om förevarande analys är riktig kan alltså konstateras att förpliktelser att visa omsorg inte sanktioneras av ett krav på fullgörelse. Det är avseende sådana förpliktelser därför endast hävning och skadestånd som kan anses sanktionera gäldenärens kontraktsbrott, och i det avseendet föreligger således med det perspektiv som åläggs här föga skillnad mellan den svenska och den engelska rätten. Följaktligen avser den fortsatta diskussionen i detta arbete av krav på fullgörelse in naturaendast resultatförpliktelser.s. 259