Se vidare NJA 1983 s. 814.
Hänvisas från p. 2 (s. 600)
1.Som beskrivs ovan, är det möjligt att, med stöd av Bryssel-/Luganoreglernas artikel 31 (konventionerna artikel 24), ta upp ett yrkande om interimistiska åtgärder, även när målet i övrigt är föremål för prövning i annat Bryssel/Luganoland. Någon motsvarande regel finns dock inte i RB. Det torde ändå vara så att en utländsk rättegång inte utgör ett hinder för prövning av ett interimistiskt yrkande i Sverige. Det rör sig nämligen inte om konkurrerande, utan snarare kompletterande, mål. Slutsatsen blir därför att det, trots frånvaron av en speciell bestämmelse, är möjligt att ta upp interimistiska yrkanden i svensk domstol under omständigheter liknande dem som gäller beträffande tillämpningen av artikel 31 (konventionerna artikel 24).s. 600
2.En grundförutsättning måste vara att domstolen, på sedvanligt sätt, skall kunna motivera sin behörighet. En annan förutsättning, som ges av praxis, är att det utländska avgörandet, till vilket den i Sverige begärda interimistiska åtgärden är kopplad, måste kunna verkställas här i landet. En rimlig slutsats blir därmed att det inte förefaller troligt att svensk domstol kommer att utnyttja möjligheten, att besluta om interimistiska åtgärder, i fall när det huvudsakliga målet prövas i ett land utanför Bryssel-/Luganoreglernas tillämpningsområde. I dessa fall kommer nämligen den utländska domen knappast att kunna verkställas i Sverige. Det skall dessutom sägas att det när det huvudsakliga målet prövas i ett Bryssel-/Luganoland med största sannolikhet är så att artikel 31 i förordningen (24 i konventionerna) är direkt tillämpliga.s. 600
3.255s. 600
4.Del III – Domsrättens. 601