Se NJA 1987 s. 22 som gällde upphävande av en svensk varumärkesregistrering.
Hänvisas från p. 1 (s. 597)
1.Det faktum att frågan rör upphävande av en svensk varumärkesregistrering har av HD ansetts räcka för att svensk domstol skall vara behörig i ett mål där ingen annan domsrättsgrundande anknytning fanns. Däremot har i äldre praxis ansetts att ett förbud mot användning av kännetecken som innebär intrång i en svensk varumärkesrättighet, inte kan tas upp till prövning i Sverige enbart på den grunden att förbudet avser att skydda ett svenskt varumärke. Fallet har kritiserats, enligt min mening med rätta, ”ty var skall (för att citera Pålsson) varumärkeshavaren vända sig, om inte till svenska domstolar, med en förbudstalan som avser svenskt territorium?”.s. 597
2.Det skall därutöver sägas att det i doktrinen framförts synpunkten att också frågan om fastställelse av en rättighets bestånd anses omfattas av skyddslandets exklusiva behörighet. Uppfattningen stämmer väl överens med mitt ovan anförda resonemang om tillämpningen av Bryssel/Luganoreglernas motsvarande artiklar. Fastställelse om en rättighets bestånd gäller tvivelsutan rättighetens giltighet och bör därför omfattas av den exklusiva behörigheten. Pålsson anför i detta sammanhang att det kan tänkas uppstå särskilda problem i samband med fastställelsetalan. I dessa fall finns nämligen inte något reservforum, som fallet är beträffande talan om registrerings hävande och följaktligen kan ovisshet uppkomma beträffande vilken svensk domstol som skall ta upp ett mål om fastställelse till prövning. Problemet har inte aktualiserats i svensk praxis. Mycket torde emellertid tala för att detta inte skulle medföra några problem i de fall en prövning verkligen kom till stånd. I andra sammanhang har HD nämligen accepterat att svensk domsrätt föreligger, utan att någon särskild svensk domstol är utpekad.s. 597
3.En svårighet i dessa sammanhang är att det fortfarande, i svensk intern rätt, kan anses oklart hur varumärkesrättigheter skall lokaliseras. Om varumärken på ett tydligt sätt kunde lokaliseras till Sverige skulle nämligen regeln om egendomsforum i 10 kap. 3 § RB medföra att en behörig domstol alltid fanns i fall som rör dessa, även om det då inte skulle röra sig om någon exklusiv bestämmelse. Ett ytterligare skäl till att jag inte ser att frånvaron av 252s. 597
4.Del III – Domsrätten ett reservforum för fastställelsemål är ett reellt problem är att det, enligt min mening, är klarlagt att registrerade varumärken måste kunna lokaliseras till registreringslandet. Följaktligen ger regeln om egendomsforum saklig behörighet såvitt avser en talan riktad mot ett svenskt varumärke men någon motsvarande domsrätt föreligger inte beträffande utländska varumärken.s. 598