6 · Den gränsöverskridande dimensionen

Inledande anmärkningar

1.Så långt har den förevarande presentationen varit koncentrerad på frågan om hur Internetrelaterad varumärkesanvändning kan karaktäriseras. Endast det faktum att den påstått intrångsgörande handlingen har skett genom varumärkesanvändning på Internet innebär dock inte i sig att problemet blir gränsöverskridande. För att tydliggöra det internationellt processrättsliga problemet behövs det ytterligare en dimension i problembeskrivningen, den gränsöverskridande.s. 416

2.Internationellt processrättsliga problem aktualiseras typiskt sett i fall som har anknytning till mer än ett land, exempelvis i tvister där svaranden har hemvist i annat land än käranden. I och för sig måste en domstol, vid vilken en tvist har anhängiggjorts, alltid ta ställning till om den är behörig att pröva densamma. Det gäller såväl nationella tvister som internationella. I det senare fallet måste emellertid frågan om domstolen är behörig prövas med stöd av en domsrättsregel.s. 416

3.Gemensamt för de internationellt processrättsliga frågorna är att de traditionellt har lösts med stöd av regler och principer som i någon mån kräver fysisk anknytning. Det område som behandlas i detta arbete är emellertid i flera avseenden otraditionellt. Först skall sägas att det är brist på fysisk anknytning i den digitala världen. Ett annat gemensamt drag för de problem som behandlas är att tvisterna rör varumärken. Varumärken är, som visas ovan, immateriella och de karaktärsdrag som immaterialrätten uppvisar har också betydelse för hur de internationellt processrättsliga frågorna skall lösas.s. 416

4.Syftet med detta kapitel är dels att tydliggöra avhandlingens internationellt processrättsliga problem, dels att presentera några grundläggande internationellt processrättsliga frågeställningar. Såvitt avser tydliggörandet av problemen tas utgångspunkt i en beskrivning av de principer som tillämpas i traditionella, fysiska, situationer. När det gäller de ovan nämnda gemensamma frågorna rör det sig närmast om hur den tvist som föreläggs domstolen skall kvalificeras samt om det är möjligt att bryta ut vissa delar av ett mål och pröva dem särskilt, och vad det i så fall får för internationellt processrättsliga konsekvenser. Kapitlet avslutas med en presentation av de särskilda problem som har att göra med geografisk anknytning (eller snarare frånvaron av sådan anknytning) på Internet.s. 416

5.71 Del II – Bakgrund och problemens. 416

Anknytning i en fysisk värld

Inledande om domsrätt

1.Alla rättsområden har sina principer för att lösa behörighetsfrågor och urvalet av möjliga domsrättsprinciper påverkas givetvis av målets art. I de fall som behandlas i detta arbete är utgångspunkten ett påstått varumärkesintrång och följaktligen får domsrättsprinciper väljas med det i minnet. I första hand kommer således domsrättsprinciper som kan aktualiseras när frågan rör ett utomobligatoriskt anspråk grundat på ett varumärkesintrång att behandlas. Det rör sig i sammanhanget om domsrättsprinciper som tar sin utgångspunkt i svarandens hemvist (forum domicili), eller det faktum att en skadegörande handling företagits eller en skadegörande effekt uppkommit i domstolslandet (forum delicti). Vidare kommer principer som utgår ifrån det faktum att svaranden har en etablering i domstolslandet (etableringsställets forum) att behandlas. Dessutom kommer domsrättsprinciper som bygger på att den egendom som tvisten avser finns i domstolslandet (forum rei sitae) samt domsrättsprinciper som gör det möjligt att anhängiggöra en talan om betalningsanspråk på den grunden att svaranden har egendom i domstolslandet (allmänt förmögenhetsforum) att analyseras. I viss mån berörs därutöver frågor som rör kumulation, exempelvis möjligheten att anhängiggöra en civilrättslig tvist vid samma forum som därtill sammanhängande brottmål prövas. En annan liknande fråga, som också kommer att behandlas, rör möjligheten att lägga samman liknande (konnexa) mål. Slutligen kommer domsrättsprinciper som tar fasta på det faktum att målet rör giltigheten av en registrerad immaterialrätt (exklusivt specialforum) att behandlas. I viss mån berörs därutöver möjligheten att avtala om forum (prorogation) samt de kompletterande regler som gäller för interimistiska åtgärder. I samtliga fall rör det sig om domsrättsprinciper som framgår av de skilda regelverk som nämns i kapitel 2.s. 417

Kvalifikationsproblemet[^229]

Inledande anmärkningar

1.De regler som den internationella privat- och processrätten uppställer kan, som alla regler, bli föremål för tolkning. I fall med internationell anknytning 72 Del II – Bakgrund och problemen kan dock särskilda tolkningsbehov uppkomma, något som sammanhänger dels med att reglerna inom den internationella privat- och processrättens område har en speciell struktur, dels med att de frågor som reglerna skall appliceras på har anknytning till flera länder. Tydligast är kanske tolkningsbehovet inom den internationella privaträtten där frågan om kvalifikation har särskild aktualitet i samband med tolkning av lagvals- eller kollisionsregler. Domsrättsreglerna har emellertid en struktur som är mycket snarlik lagvalsreglernas och liknande tolkningsproblem återfinns således också inom den internationella processrätten. Jag kommer därför i min fortsatta behandling att diskutera kvalifikation i samband med tolkningen av domsrättsregler enligt samma mönster som gäller för kvalifikation av lagvalsregler.s. 417

Kvalifikation vid domsrätt

1.Kvalifikationsproblemet kommer sig av att en typisk internationellt processrättslig domsrättsregel består av två delar: ett referensled och ett anknytningsled. Som exempel kan forum delicti-principen, såsom den kommer till uttryck i Bryssel I-förordningens artikel 5(3), nämnas. Av regeln framgår att behörig domstol vid fråga om utomobligatoriskt skadestånd är domstol i det land där skadan inträffade eller kan inträffa. Beträffande denna regel utgör den inledande avgränsningen att saken skall gälla utomobligatoriskt skadestånd, det s.k. referensledet, medan sentensen, domstol i det land där skadan inträffade eller kan inträffa, utgör anknytningsledet.s. 418

2.Frågan om kvalifikation uppkommer i första hand beträffande tolkningen av referensledet. I det aktuella exemplet handlar det således om att avgöra vad som skall läggas i begreppet utomobligatoriskt skadestånd. Domstolen måste nämligen kunna härleda den aktuella tvisten till en domsrättsregels referensled för att kunna fastställa sin behörighet. Tvisten måste med andra ord kvalificeras, men uppgiften att kvalificera kan vara mer eller mindre komplicerad. Bland komplikationerna kan nämnas att det förekommer skillnader mellan rättssystem runt om i världen. Ett område som räknas som skadeståndsrättsligt i Sverige kan således sortera under ett annat sakområde i ett annat land. En annan komplikation kan vara att saken rörs. 418

3.73 Del II – Bakgrund och problemen ett rättsinstitut som är okänt i svensk rätt och vidare kan det förekomma situationer där skillnader mellan materiell rätt och internationell privaträtt, när det gäller tolkningen av juridiska begrepp, försvårar kvalifikationen.s. 418

4.Alla domsrättsregler innehåller såväl referensled som anknytningsled. Följaktligen finns det, åtminstone i teorin, ett behov av kvalifikation i alla fall med internationell anknytning, när en domsrättsregel skall tillämpas. I praktiken är det emellertid synnerligen ovanligt att frågan verkligen diskuteras av domstolarna. En förklaring till att det är så är att kvalifikationen oftast är uppenbar. Det kan dessutom ifrågasättas om det kan krävas att domstolarna tar upp dessa frågor ex officio. En förutsättning för att problematiken skall bli föremål för diskussion är således, åtminstone i praktiken, att parterna visar att de har skilda uppfattningar om hur en viss fråga skall kvalificeras. Det i sin tur är något som nästan aldrig händer i svensk domstol.s. 419

5.Frågan om kvalifikation är med andra ord ett övervägande teoretiskt problem, som dessutom främst aktualiseras i samband med att lagvalsfrågor diskuteras. När det gäller de problem som behandlas i detta arbete kan det emellertid finnas anledning att göra praktik av teorin. Ett exempel kan i detta sammanhang vara hur en talan som rör en registrerad immaterialrätt skall kvalificeras. I dessa fall är det nämligen inte helt klarlagt hur de skilda domsrättsreglerna skall tolkas. Som exempel kan redan nu nämnas att det finns en Bryssel-/Luganoregel som slår fast att frågor som rör ett varumärkes registrering eller dess giltighet exklusivt skall prövas av domstol i registreringslandet. I detta fall utgör kravet att målet skall gälla ett varumärkes registrering eller dess giltighet referensledet medan uttrycket att domstol i registreringslandet är exklusivt behörig utgör anknytningsledet. Här kan det uppkomma ett behov av tolkning när det gäller referensledet och frågan om vad som egentligen kan sägas röra ett varumärkes giltighet. Annorlunda uttryckt uppkommer ett behov av att kunna kvalificera dessa varumärkestvister i samband med tolkning och tillämpning av de exklusiva domsrättsreglerna. 74 Del II – Bakgrund och problemens. 419

Lagval vid kvalifikationen

1.I samband med att en domstol skall kvalificera en tvist i samband med tolkningen av en domsrättsregel, som den ovan nämnda, uppkommer också en fråga om lagval, nämligen frågan om enligt vilken rättsordning kvalifikationen skall göras. I detta sammanhang har anförts att antingen domstolslandets egen lag (lex fori) eller den rättsordning som förväntas bli tillämplig på tvisten (lex causae) skall användas. Det finns argument till förmån för båda varianterna men övervägande skäl, inte minst det faktum att det rör sig om tolkning av domstolslandets rättsregler, talar för att kvalifikationen skall göras med utgångspunkt i domstolslandets egen rättsordning.s. 420

2.Inom immaterialrättens område är emellertid omständigheterna speciella. Frågor som rör en immaterialrätt anses i flera sammanhang som exklusivt tillhöriga det land där de skyddas. Det skulle med andra ord gå att argumentera för att också kvalifikationen bör göras med utgångspunkt i skyddslandets lag, åtminstone i de fall skyddslandets lag är den lag som kan förväntas bli tillämplig på tvisten. I normala fall väcks i och för sig talan om ett varumärkesintrång i det land där skydd åberopas, vilket medför att skyddslandet sammanfaller med lex fori. Skillnader kan emellertid uppkomma om det är skyddet för ett varumärke i annat land än Sverige som åberopas inför svensk domstol.s. 420

3.Låt säga att en amerikansk varumärkesinnehavare inför svensk domstol för talan mot en svarande med hemvist i Sverige, avseende ett varumärkesintrång på den amerikanska marknaden. I detta fall kommer skyddslandets lag inte att sammanfalla med lex fori. Om det dessutom visar sig att det är skyddslandets lag som skall tillämpas på tvisten uppkommer en situation där lex cause inte pekar ut samma rättsordning som lex fori. I en sådan situation är det fullt möjligt att argumentera för att kvalifikationen skall göras enligt lex cause. Övervägande praktiska skäl talar i och för sig för att problemen även fortsättningsvis bör kvalificeras med utgångspunkt i domstolslandets egen lag. Argumentet för detta är emellertid starkast när det handlar om tolkning av svenska interna forumregler.s. 420

4.75 Del II – Bakgrund och problemens. 420

Särskilt om kvalifikation i samband med tolkning av Bryssel-