1.Som indirekt förlust anges i KöpL 67 § 2 mom. 2 punkten vidare "annan 258 Jfr t.ex. Ramberg, Köplagskommentaren s. 666. 259 Se t.ex. Herre, Ersättningar s. 436 ff., Ramberg & Herre, Allmän s. 199, Ramberg, Köplagskommentaren s. 668, 675, Routamo & Ramberg s. 507. Jfr f.ö. även om kritiken t.ex. Olsen, Borgenärens val s. 243 f. 260 Se nedan kap. 5.6.3. 261 Herre, Ersättningar s. 436 f. 262 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 124, Herre i Ersättningar s. 436 f. och TfR 1999 s. 142. Krüger, Kjopsrett (4. uppl.) s. 511 f. och Wyller s. 88 menar att den situation som avses i 67 § 2 ledd bokstaven (c) snarare hade hört hemma under 70 § 1 ledd. 263 Se närmare om 2 punkten nedan kap. 5.6.2.2.s. 75
2.317s. 75
3.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust förlust till följd av att varan inte kan utnyttjas på det sätt som avses". Det rör sig här om att varan till följd av dröjsmål eller fel inte kan utnyttjas på avsett sätt utan att köparen till följd av detta orsakas en sådan ekonomisk förlust som avses i 67 § 2 mom. 1 eller 3 punkterna, eller en sådan förlust som måste anses vara direkt (t.ex. kostnader för hyra av ersättande vara264).265s. 76
4.Som exempel på tillämpningen nämner förarbetena dröjsmål med avläm nande av en kopierings- eller ordbehandlingsapparat som ett företag har köpt. Om detta fördröjer eller försvårar ett företags löpande funktioner utan att förorsaka någon konkret ekonomisk förlust (såsom produktions- eller omsättningsbortfall, eller utebliven vinst), skulle 67 § 2 mom. 2 punkten bli tillämplig. En motsvarande situation skulle föreligga om en köpt lantbruks maskin, eller en bil som ett företag har köpt, till följd av fel inte kan använ das under en tid utan att detta förorsakar någon direkt ekonomisk skada eller åtminstone inte någon påvisbar sådan.266 Men endast "i den utsträck ning ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer skall utgå för en sådan utebliven nytta av varan", är det enligt motiven fråga om en i 2 punkten avsedd indirekt förlust.267s. 76
5.I liknande exempel i motiven till SvKöpL och NoKöpL knyts dock inte till situationer som inte medför ekonomiska skador.268 Dessa exempel avser att avtalsbrottet visserligen inte menligt drabbar omsättningen utan i stället köparens kostnader, t.ex. p.g.a. att en avsedd rationaliseringsvinst inte kan uppnås.269 Köparens nettoförtjänst blir alltså lägre. Uttryckt på ett annat sätt skulle 67 § 2 mom. 2 punkten täcka alla situationer av utebliven vinst som inte beror på utebliven vidareförsäljning av varan på så sätt som 3 punkten avser. Detta kunde förefalla riktigt — och för NoKöpL:s del inkonsekvent jämfört med behandlingen av utebliven vinst enligt 67 § 2 ledd bokstav (c).270 Driver man saken till sin spets kunde man kanske även hävda att t.ex. en 264 Se om kostnader för hyra av ersättande vara såsom direkt förlust nedan kap.s. 76
6.5.6.3, samt diskussionen nedan kap. 5.6.4.1 om HD 1996:86. 265 Se även Reg.prop. 1986:93 s. 120 och det något mera tydliga uttalandet i t.ex.s. 76
7.Prop. 1988/89:76 s. 199. 266 Reg.prop. 1986:93 s. 120. Jfr Reg.prop. 1992:360 s. 11, Reg.prop. 1994:14 s. 87. 267 Reg.prop. 1986:93 s. 120. 268 Se Prop. 1988/89:76 s. 199 f. och Ot prp nr 80 (1986-87) s. 124. 269 Se Herre, Ersättningar s. 432, Ramberg, Köplagskommentaren s. 667, Krüger,s. 76
8.Kjopsrett (4. uppl.) s. 511. 270 Se ovan kap. 5.6.2.1 in fine.s. 76
9.318s. 76
10.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust utebliven rationaliseringsvinst i sakligt hänseende egentligen är det samma som extra kostnader p.g.a. avtalsbrottet. Och extra kostnader utgör enligt motiven en direkt förlust.271 Från svenskt håll har dock polemiserats mot de finska motivens anknyt ning till situationer som inte medför någon påvisbar ekonomisk skada. Her re menar att denna tolkning "förefaller ha föga stöd i lagtexten, som ju byg ger på begreppet förlust". Vidare anför Herre att det inte torde finnas någon grund för ett sådant skadestånd "om man inte vill vidga området för skadeståndssanktionen i kontraktsförhållanden till vad som inte torde ha avsetts med den nya köplagen".2721 den finska litteraturen har även Hoppu förutsatt att köparen bör ha förorsakats skada i form av "ekonomiska menligheter" för att ersättning skall kunna utgå enligt KöpL 67 § 2 mom. 2 punkten.273 Också för norsk del förefaller t.ex. Bergem & Rognlien vara inne på samma linje.274 Mot detta står dock att man även i NoKöpL:s förarbeten kan finna uttryck ligt stöd för att man genom NoKöpL har avsett att skydda också icke-ekonomiska intressen. Enligt konverteringsregeln275 i NoKöpL 67 § 3 ledd är det "ikke noe vilkår at tiltakene skal kompensere et ekonomisk tap".276 Utöver reglerna om adekvans, medvållande och liknande hänsyn, har den principiella utgångspunkten om full ersättning av tradition även modifierats av att vissa skador på grund av sin typ har ansetts vara sådana att rättssyste met inte tillerkänner dem ersättningsbarhet. I bl.a. tidigare nordisk rätt var det en allmänt uttalad uppfattning att ersättning i kontraktuella förhållan den inte kan utgå för s.k. ideella eller icke-ekonomiska skador.277 I den 271 Se närmare härom nedan kap. 5.6.3 vid not 352. 272 Herre, Ersättningar s. 432 not 77 och s. 433. 273 Hoppu, LM 1988 s. 62: "Kysymyksessä tätyy kuitenkin olla virheestä tai viivästyksestä aiheutuva taloudellinen haitta, koska vahingonkorvausvelvollisuus ei voi tulla kysymykseen, ellei menettelystä ole aiheutunut vahinkoa." 274 Bergem & Rognlien s. 362, 370. 275 Se om konverteringsregeln nedan kap. 5.6.3 samt kap. 5.6.4.1. 276 Se Ot prp nr 80 (1986-87) s. 125. 277 Se t.ex. Aaltonen, Kauppa s. 83, Taxell s. 347, Rodhe s. 525, Hellner, Kontrakts rätt s. 311, Olsen, Vite s. 32. Jfr även om utomkontraktuellt skadestånd vid sidan om ideell personskada t.ex. Sandvik s. 262 ff. Redan differensläran (ovan kap. 5.1) kan sägas ha inneburit ett betonande av att avtalet genom skadeståndet skall förverkligas i ekonomiskt hänseende. Om man vid beräkningen av skade ståndet strikt skall hålla sig till enbart en uppskattning av uteblivna intäkter ochs. 77
11.(forts...)s. 77
12.319s. 77
13.5.6 Differentieringen mellan direkt. och indirekt förlust senare kontraktsrättsliga debatten har man dock allt mera börjat ifrågasätta riktigheten härav.2 2778 7En förhållandevis vidsträckt ersättningsbarhet för olika ideella intressen — däribland förlust av fritid — föreslogs även i det svenska köplagsbetänkandet från år 1976, för de fall att köparen var en privatperson. Betänkandet innehöll bl.a. följande ställningstagande:279s. 78
14."De viktigaste frågorna rörande skadestånd till konsumenter avser om ersätts. 78
15.ning skall kunna utgå för besvär, tidsförlust och obehag som inte kan direkts. 78
16.mätas i pengar, däribland även förlust av fritid. Huruvida konsumenten hars. 78
17.rätt till ersättning för sådan förlust i kontraktsförhållanden torde inte vara klarts. 78
18.för gällande rätt... Enligt utredningens mening bör även vid dröjsmål privats. 78
19.person som köpare kunna erhålla skadestånd för sådana förluster som nysss. 78
20.nämndes, exempelvis för att han till följd av dröjsmål nödgats utföra ett obes. 78
21.kvämt arbete i stället för att begagna en hushållsmaskin, eller för att han gåtts. 78
22.miste om en del av den dagliga fritiden, eller för att han inte kunnat begagnas. 78
23.en segelbåt under seglingssäsongen." I finsk rätt har Sisula-Tulokas därefter utvecklat principen vidare i monogra fin "Dröjsmålsskador vid passagerartransport" från år 1985. Vid bedömning en av huruvida en viss skada skall betraktas som ersättningsgill eller inte, borde man inte stanna vid den traditionella och schematiska distinktionen mellan ekonomiska och ideella skador utan i stället utgå från avtalets syfte. Om huvudsyftet med avtalet är att erbjuda förströelse, nöje eller underlätta de dagliga rutinerna etc., borde ett kontraktsbrott som förfelar detta syfte medföra ersättningsskyldighet i såväl kommersiella som icke-kommersiella förhållanden. Adekvansliknande synpunkter borde vara avgörande för bedömningen: "Om den förväntade fördelen är typisk för en viss avtalstyp bör förlusten av fördelen ersättas även om den är av icke-ekonomisk art".280s. 78
24.Motsvarande trend kan man återse på det internationella planet, låt vara att inställningen till icke-ekonomiska skador kan variera betydligt mellan olika rättssystem. Enligt t.ex. European Principles art. 9:501 (2)(a) skall dock 277(... forts)s. 78
25.uppkomna kostnader, finns det knappast längre något utrymme för beaktandes. 78
26.av olika icke-ekonomiska förluster. 278 Se för finsk rätts del t.ex. Taxell s. 395 ff., idem, Skadestånd s. 182 ff., Sisula-s. 78
27.Tulokas, Dröjsmålsskador s. 253 ff., Saxén, Skadestånd s. 219 ff. 279 SOU 1976:66 s. 172. 280 Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 246 ff., särskilt s. 260, med redovisande avs. 78
28.ett omfattande komparativt material till stöd för denna bedömning.s. 78
29.320s. 78
30.5.6 Differentieringen mellan direkt ach Indirekt förlust skadestånd kunna utgå även för "non-pecuniary loss". I UNIDROIT Princi ples art. 7.4.2(2) finner man på motsvarande vis stöd för att en ersättningsgill skada också i kommersiella förhållanden "maybe non-pecuniary and inclu des, for instance, physical suffering or emotional distress". Även hos oss har rättspraxis ansetts ge visst belägg för att också ideella skador kan ersättas, om än rättsläget kan beskrivas som tämligen oklart och outvecklat.281 Som jämförelse kan nämnas att i t.ex. engelsk rätt House of Lords senast i Farley v. Skinner282 har bekräftat att också inom kontraktuella förhållanden ersättning kan utgå för ideella förluster med till synes rätt långt liknande hänsyn som hos oss har förespråkats av Sisula-Tulokas. Det bör dock noteras att ideella intressen ofta samtidigt har en ekonomisk dimension, och att gränsen mellan ekonomiska och icke-ekonomiska skador kan bli nog så flytande.283 Och om ett ideellt intresse kan omvandlas ("eko nomiseras") till en ekonomisk skada, lär ett skadestånd ofta kunna möta mindre betänkligheter.284 Från svensk rättspraxis kan hänvisas till NJA 1992 s. 213. Fallet rör visserligen utomobligatoriskt skadestånd men det anknyter även till kontraktuella förhållanden: Då en familj hade påbörjat en planerad semesterresa med bil och husvagn lossnade dragkroken, varvid både bil och husvagn skadades. Makarna i famil jen krävde ersättning av dragkrokstillverkaren för de semesterdagar man hade tvingats använda för att komma till rätta med effekterna av skadorna. Fråga var inte om stilleståndsersättning och utgifter hade redan ersatts. Skadan ansågs utgöra ett gränsfall mellan ekonomisk och ideell skada. Att betrakta förlust av fritid som skada av ekonomiskt slag sades dock stämma väl överens med den allmänna tendensen att tillmäta intresset av fritid och rekreation allt större betydelse. SvHD fäste stor uppmärksamhet vid skadeståndsreglerna i 31 § KTjL och 32 § KKöpL. SvHD fann att dessa bestämmelser "omfattar också förlust av 281 Ofta hänvisas till HD 1969II140: leverans av antracit i säckar i vilka koagulerat djurblod fastnat. Vid uppvärmning spred sig lukt i köparens bostad. Skade stånd utdömdes för bl.a. men orsakat av lukt. Se även det s.k. konstnärsfallet i HD 1981II10. Fallen har dock fått olika förklaringar. Se Sandvik s. 267 f., 272. Se även HD 1982II64 (sällskapsresa); Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 254. 282 [2002] 2 A.C. 732 (ref. ovan kap. 5.2.3.1 vid not 80). 283 Se särskilt Sandvik s. 262 ff. 284 Se även t.ex. Saxén, Skadestånd s. 223, Sandvik s. 262 ff. Då man förespråkar skadestånd för ideella skador rekommenderas även ofta att man vid bestäm mandet av ersättningen så nära som möjligt bör följa principerna om ersättning för ekonomiska skador. Se t.ex. Sisula-Tulokas, Dröjsmålsskador s. 262 f.s. 79
31.321s. 79
32.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlusts. 80
33.fritid samt liknande besvär och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar,s. 80
34.dock inte vissa mindre betydande skadeverkningar285 ... av rent ideell natur".286s. 80
35.Något vägande skäl att skilja mellan ersättning inom och utom kontrakt ansågss. 80
36.inte föreligga. Skadestånd utdömdes såsom för ekonomisk skada. Skadan upps. 80
37.skattades skäligen till 2 000 kronor. Olsen menar att "tanken skulle kunna vara att man, genom att intjäna semes ter, ådragit sig en kostnad för denna utan att sedan få njuta av rekreation. Kostnaden har alltså visat sig vara onödig".287 1 svensk rätt förefaller man ofta — om skadestånd för ett ideellt intresse (t.ex. fritid) anses rättspolitiskt motiverat — vara benägna att förklara intresset i ekonomiska termer och utge ersättning såsom för ekonomisk skada. Också om "ekonomiseringen" ibland kan förefalla nog så abstrakt och teoretisk.288 1 förhållande till KöpL medför emellertid Olsens förklaring en komplikation, eftersom kostnader som blivit onyttiga till följd av avtalsbrottet enligt förarbetena utgör direkt förlust;289 inte indirekt förlust enligt t.ex. 67 § 2 mom. 2 punkten.s. 80
38.I finsk rättspraxis finner man ett något liknande rättsfall i HD 1992:86, som gällde tillämpningen av KöpL 67 § 2 mom. 2 punkten (se även om fallet ovan kap. 5.6.1.3). Fallet gällde ett civilköp avseende en begagnad motorbåt för fritidsbruk. Köparen krävde bl.a. skadestånd om 6 000 mark för att han inte hade kunnat använda båten under tre sommarmånader då motorn var behäftad med ett fel orsakat av frost under vintern före köpet. HD fann att fråga var om en sådan indirekt förlust som avses i 67 § 2 mom. 2 punkten. Skadeståndstalan ogillades då säljaren inte ansågs ha gjort sig skyldig till 285 Jfr att KSL 5 kap. 10 § 3 mom. 3 punkten, BostadsKöpL 4 kap. 11 § 3 mom. 2s. 80
39.punkten och ElsäkerhetsL 27 b § 3 mom. 3 punkten talar om väsentliga förlusters. 80
40.av nytta som inte medför direkt ekonomisk skada. Se om stadgandena ovan kap.s. 80
41.5.6.1.1, samt t.ex. Reg.prop. 1992:360 s. 11, Reg.prop. 1994:14 s. 87. Det är svårts. 80
42.att se varför inte också KöpL 67 § 2 mom. 2 punkten borde tolkas på samma vis. 286 Se härom även Herre, KKöpL-kommentaren s. 340 ff. med anknytning till bl.a.s. 80
43.motiven till KKöpL, NJA 1992 s. 213 och Allmänna reklamationsnämndenss. 80
44.avgöranden om ersättning för fritidsförluster enligt KTjL 31 § och KKöpL 32 §. 287 Olsen i Studier i arbetsrätt tillägnade Tore Sigeman s. 322. Se även om fallet t.ex.s. 80
45.Herre, KKöpL-kommentaren s. 342 f. Jfr t.ex. NJA 1945 s. 440, där skadestånds. 80
46.för förlorad möjlighet att använda en skadad nöjesbåt betraktades som ersätts. 80
47.ning för kostnader som blivit onyttiga. Se även t.ex. NJA 1979 s. 120, samt t.ex.s. 80
48.NJA 1960 s. 208 om stilleståndsersättning vid oljeläckage i bilmotor. 288 Se Sandvik s. 264 ff., 268 f., 270; jfr även rättsfallshänvisningarna s. 287 f. 289 Se resonemanget i Reg.prop. 1986:93 s. 117 ff., samt närmare härom nedan kap.s. 80
49.5.6.3 vid not 352.s. 80
50.322s. 80
51.5.6 Differentieringen mellan direkt och indirekt förlust vårdslöshet (jfr culpabedömningen i HD 1983 II 39,290 men också t.ex. NDs. 81