1.Även om också en sammanställning av flera ord i och för sig kan sakna särskiljningsförmåga, bör den teoretiska huvudregeln vara att ju mer komplext ett kännetecken är, desto större blir dess särskiljningsförmåga. Således blir ett långt och fantasibetonat ord mer distinkt än ett kort och trivialt sådant. Kännetecknet kan således sakna känneteckensegenskap genom att det är alltför banalt. Kännetecken som består endast av en bokstav eller siffra, anses av det skälet inte äga tillräcklig särskiljningsförmåga, något som hittills inte ansetts kunna botas ens genom inarbetning. Sådana tecken måste nämligen kunna fritt få användas av envar.s. 229
2.PBR uttalade i ett äldre avgörande om ett kännetecken i form av ett utdragets. 229
3.M, avsett för bland annat förbands- och sjukhusartiklar, att märket i och förs. 229
4.sig var oregistrerbart, eftersom det bestod endast av en bokstav som inte ut-s. 229
5.märkte sig genom sådan form att den kunde anses såsom figurmärke. Dettas. 229
6.skulle (med hänvisning till SOU 1958:10 s. 274) i och för sig kunna botass. 229
7.genom inarbetning, men eftersom märket hade en så enkel utformning,s. 229
8.måste särdeles övertygande bevisning förebringas för att förvärvad distink-s. 229
9.tivitet skulle anses styrkt. Sådan bevisning hade emellertid inte förebragts.s. 229
10.RegRn lämnade besvären utan bifall. Före 1993 års revision av VmL gällde enligt 13 § andra stycket VmL att märken som enbart bestod av bokstäver eller siffror och som inte kunde anses som figurmärken, kunde registreras endast om de genom inarbetning visats ha särskiljningsförmåga. Denna fundamentala avgränsnings. 229
11.225s. 229
12.4. Skyddsförutsättningar av känneteckensrättens föremål diskuterades utförligt i 1958 års motiv till VmL. Där konstaterades att sådana märken visserligen rent faktiskt var mindre distinktiva än ord- och figurmärken. Men även bortsett härifrån, hade en viss restriktivitet vid behandlingen av bokstavs- och siffermärken varit påkallad. Det kunde därför vara ett beaktansvärt intresse att såvitt möjligt hålla sådana beteckningar fria, vilka var ägnade närmast att uppfatta som någons initialer, ett katalognummer eller liknande. Erfarenheten visade emellertid att sådana märken torde vara tämligen vanliga, i vissa branscher t.o.m. förhärskande. Även inom andra områden av det moderna livet hade förkortningar, kodbeteckningar o.s.v. blivit mycket vanliga. För allmänheten hade det blivit allt svårare att hålla isär den mångfald beteckningar av detta slag som den mötte i det dagliga livet. Även med hänsyn härtill, fann utredningen att det var befogat att vidmakthålla en viss restriktivitet vid medgivandet av varumärkesrätt till bokstavs- och siffermärken. Om någon hade inarbetat ett sådant märke, hade han emellertid ett befogat anspråk på skydd. Lagens syfte att befrämja lojala konkurrensmetoder gjorde att ett sådant skydd uppbars även av ett allmänt intresse.s. 230
13.Registreringsbegränsningen i den äldre lydelsen av 13 § andra stycket VmL har aldrig utgjort något hinder mot skydd för kombinerade ordoch figurkännetecken. I 1958 års motiv konstaterades också att bestämmelsen endast avsåg bokstavs- och sifferkombinationer som inte var figurmärken. Om märket var utformat som ett monogram, där bokstäverna eller siffrorna gick i varandra på mera säreget sätt eller utformningen eljest var mer egenartad eller dekorativ, kunde märket vara registrerbart enligt den allmänna bestämmelsen i 1 § första stycket VmL. I ett avgörande av besvärsavdelningen ansågs således ett märke bestående avs. 230
14.226s. 230
15.4.3 Särskiljningsförmåga ett versalt J inskrivet i en ring för Jordan ha tillräcklig särskiljningsförmåga för att kunna registreras.s. 231
16.I och med 1993 års revision av VmL ströks bestämmelsen i 13 § andra stycket VmL, att varumärken som enbart bestod av bokstäver eller siffror och som inte kunde anses som figurmärken, kunde registreras endast efter inarbetning. Bokstavs- och sifferkombinationer skulle således bedömas enligt de allmänna förutsättningarna i 1 § andra stycket VmL, där det nu uttryckligen anges att ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror o.s.v. Med att något skall kunna återges grafiskt förstås närmast att det skall vara ägnat att återges i planet på papper. Detta skapar som regel inte problem för ord-, bokstavs- eller sifferkännetecken. I motiven till 1993 års revision anfördes emellertid att, när det gällde just bokstäver och siffror, vissa särskilda omständigheter torde krävas för att de i sig skulle anses ha särskiljningsförmåga. Sannolikt har detta kanske något olyckliga motivuttalande medfört att en förändring av registreringspraxis för bokstavs- och sifferkombinationer lät vänta på sig. I doktrinen har uttalats att faktum att motiven inte ger någon klar ledning om hur inneboende särskiljningsförmåga uppstår för bokstavsmärken, och hur den skall bedömas, har medfört betydande osäkerhet hos registreringsmyndigheten. Därför har PRV – i motsats till PBR – under lång tid vidhållit kravet på uttalbarhet som ord och uttryckligen eller underförstått utgått ifrån att frånvaro av sådan innebar avsaknad, d.v.s. total frånvaro, av särskiljningsförmåga, ”tydligen dock utan att inse att man därigenom implicit krävde ordkaraktär hos bok-s. 231
17.227s. 231
18.4. Skyddsförutsättningar stavsmärken.” Detta har givetvis betydelse för kännetecknets referens och mening. Medan ett ord i sig kan ha en ursprunglig referens med därtill hörande mening, kan ju en bokstavskombination i sig inte ha en direkt primärreferens, men väl viss mening. Ordet Quwaitrefererar ju således till ett land, något som knappast bokstavs- och sifferkombinationenQ8 gör.s. 232
19.Holmqvist konstaterade också att ett bokstavsmärke, liksom ett ordmärke,s. 232
20.skulle ställas samman med beteckningen på det angivna varuslaget, varefters. 232
21.den semantiska relationen mellan bokstavsmärke och varuslag skulle bedö-s. 232
22.mas. Det stod då genast klart att skillnaden mellan å ena sidan en bokstavs-s. 232
23.kombination som inte kunde uttalas som ett ord och å andra sidan ett urs. 232
24.språket hämtat appellativ för att beteckna ett varuslag, bestod i att den förra,s. 232
25.i motsats till de senare, i de flesta fall inte hade någon (primär)betydelse,s. 232
26.liksom fallet var t.ex. med datoralstrade ord som visserligen kunde utläsass. 232
27.som ord, men som saknade primärbetydelse och således var betydelselösa.s. 232
28.Bokstavskombinationen betecknade alltså inget begrepp, utan var en bety-s. 232
29.delsetom bokstavssekvens, oavsett om den i och för sig var uttalbar som ords. 232
30.och då faktiskt bildade ett (betydelsetomt) ord, eller om den måste läsass. 232
31.bokstavsvis. Det kan ur semantisk synvinkel, anses anmärkningsvärt att högre krav på särskiljningsförmåga har ställts på bokstavs- och sifferkombinationer, eftersom sådana, på grund av avsaknad av primärreferens, teoretiskt sett har större särskiljningsförmåga än ordvarumärken med primärreferens.s. 232
32.Även om en nationell registreringsmyndighet inte är uttryckligen tvungen att följa den praxis som utvecklas för registrering av Europavarumärken, blir den nationella registreringsmyndigheten ändå de facto nödgad att anpassa sig till denna praxis. Det blir den naturliga följdens. 232
33.228s. 232
34.4.3 Särskiljningsförmåga av att förutsättningarna i art. 4 och 7 i EGs varumärkesförordning motsvarar dem i direktivets art. 3. Den nationella registreringsmyndigheten måste ju, hur som helst följa direktivet. Av det skälet har PBR på ett påtagligt sätt under senare tid beaktat utvecklingen i registreringspraxis vid OHIM och av särskild betydelse blir de riktlinjer (Examination Guidelines) som sedan 1996 klargör hur EG-förordningen i praktiken kommer att tillämpas vid OHIM. Där har angivits att trebokstavsmärken kan vara registrerbara under förutsättning att de inte anses bara beskrivande för de varor som märket avser eller i övrigt inte är föremål för ett frihållningsbehov. Ett av de tydligaste exemplen på denna anpassning till rättsutvecklingen i Europa utgör det avgörande av PBR, där registrering av ett kännetecken bestående av tre bokstäver (RSL) godkänts utan krav på visad inarbetning.s. 233
35.PBR konstaterade att anpassningen till Varumärkesdirektivet innebar atts. 233
36.det särskilda kravet på inarbetning som förutsättning för registrering avs. 233
37.bokstavs- och siffermärken, slopats. I praxis hade ändringen inneburit atts. 233
38.bokstavsmärken – utan krav på fullbordad inarbetning – kunnat registrerass. 233
39.under förutsättning att de använts i sådan omfattning att bristen på den ur-s. 233
40.sprungliga särskiljningsförmågan avhjälpts. Varumärken hade olika särprä-s. 233
41.229s. 233
42.4. Skyddsförutsättningars. 234
43.gel. Många bokstavs- och siffermärken torde i praktiken ha sämre innebo-s. 234
44.ende särskiljningsförmåga än t.ex. ordmärken, eftersom de normalt intes. 234
45.skapade ett starkt visuellt och fonetiskt intryck, vilket var lätt att minnas.s. 234
46.Att tillåta registrering av en enstaka bokstav eller siffra, skulle emellertid is. 234
47.alltför hög grad kunna hindra andra att använda tecknet i fråga. Vid en sam-s. 234
48.manställning av två bokstäver eller siffror, ökade dock antalet möjligas. 234
49.kombinationer så pass mycket att det inte skulle föreligga ett frihållnings-s. 234
50.behov och än mindre vid en kombination av tre tecken. Beskrivande be-s. 234
51.teckningar skulle dock hållas fria, såsom t.ex. CD (compact disc). PBR an-s. 234
52.såg också att rättsutvecklingen på det nationella planet, så långt möjligt,s. 234
53.borde ske under hänsynstagande till rättstillämpningen i övriga europeiskas. 234
54.medlemsländer. Av särskilt intresse var den registreringspraxis som ut-s. 234
55.vecklas vid OHIM. Det framstod därvid som ändamålsenligt att tillämpa ens. 234
56.huvudregel, enligt vilken sådana märken som bestod av minst tre bokstävers. 234
57.eller tre siffror, i och för sig skulle anses ha för registrering erforderlig sär-s. 234
58.skiljningsförmåga. Om särskilda omständigheter förelåg, borde även mär-s. 234
59.ken som bestod av en kombination av en bokstav och en siffra, kunna god-s. 234
60.tas som tillräckligt särpräglade. Praxis enligt detta avgörande befästes sedermera av RegRn i ett avgörande angående registrering av märkena L 10,L 11 och L 12, avseende religiösa och prästerliga tjänster.s. 234
61.Med hänvisning till PBR, konstaterade RegRn att det fanns anledning atts. 234
62.även i Sverige i viss utsträckning godta bokstavs- och siffermärken som re-s. 234
63.gistrerbara i sig. PBR hade därvid funnit det ändamålsenligt att tillämpa ens. 234
64.huvudregel, enligt vilken sådana märken som består av minst tre bokstävers. 234
65.eller tre siffror i och för sig skall anses ha för registrering erforderlig sär-s. 234
66.prägel. Vidare borde också märken som bestod av en kombination av bok-s. 234
67.stäver och siffror och som innehöll minst tre tecken i regel anses ha tillräck-s. 234
68.lig särprägel. Med denna utgångspunkt fann RegRn att märkena L 10,L 11s. 234
69.och L 12 fick anses ha förutsättningar att praktiskt fungera som känneteck-s. 234
70.en. De var inte beskrivande för de tjänster som de avsåg och inte heller is. 234
71.övrigt förelåg – såvitt framkommit – något frihållningsbehov. Det förelågs. 234
72.således inte något hinder mot att registrera märkena på grund av bristandes. 234
73.särskiljningsförmåga.s. 234
74.230s. 234
75.4.3 Särskiljningsförmåga Därefter har kravet på särskiljningsförmåga ytterligare luckrats upp så att nu också tvåbokstavsmärken kan registreras även utan visad inarbetning. Detta framgår av RÅ 2003 ref. 74 (R1), där märket R1 för filtercigaretter i klass 34 ansågs uppfylla tillräckliga krav på särskiljningsförmåga.s. 235
76.RegRn konstaterar att märket R1 hade ansetts registrerbart i det stora fler-s. 235
77.talet av medlemsstaterna inom EU och EES, bland annat i Danmark, Fin-s. 235
78.land och Norge. Enligt OHIMs besvärsavdelning utgjorde det förhållandets. 235
79.att ett varumärke bestod enbart av två tecken inte i sig registreringshinder,s. 235
80.utan skulle bedömas på samma sätt som andra märken, d.v.s. att avgörandes. 235
81.skulle vara enbart om märket kunde anses ha inneboende särskiljningsför-s. 235
82.måga. Domstolen anslöt sig därför till de övriga nordiska ländernas bedöm-s. 235
83.ning och fann att varumärket hade förmågan att individualisera innehava-s. 235
84.rens varor. Märket hade därför tillräcklig särskiljningsförmåga för att kun-s. 235
85.na registreras. I den nordiska doktrinen har också pekats på att många sifferkännetecken kan uppfattas som vikt- eller måttangivelser. Enligt 13 § första stycket VmL får ju ett märke inte registreras om det uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger bland annat varans art, beskaffenhet, mängd, användning eller pris.s. 235