315

1.överensstämmer med en sund och naturlig uppfattning om vad som är rätt och billigt, icke skälig; särskilt (i synnerhet om krav, pris, vinst, straff och dylikt): som går för långt eller är alltför högt tilltagen”.[^1264] Den sistnämnda delen av definitionen (efter ”särskilt”) tar sikte på ekvivalensfrågan, balansen mellan till exempel parternas prestationer i ett avtalsförhållande. Ekvivalensen får betraktas som en objektiv måttstock, men vid beaktandet av vad som är ”rätt och billigt”, kan rimligen även parternas subjektiva förväntningar på avtalet tas med i bedömningen. I denna avhandling diskuteras flera dygder och principer som kan motivera varför det är ”rätt” att ta hänsyn till sådana förväntningar, bland annat viljeprincipen (viljan att ingå avtalet baserades inte på fullständig information, eftersom en felaktig förväntning förelåg). Också språkligt sett torde det alltså finnas utrymme för tillämpning av generalklausulen vid ”subjektiv oskälighet”. Mot en extensiv tillämpning av 36 § AvtL talar att HD i några fall rörande felaktiga förutsättningar har valt att tillämpa förutsättningsläran i stället för generalklausulen. Inte heller detta kan dock betraktas som en avgörande invändning mot att tillämpa 36 § AvtL även på fall, där det enda som gör avtalsvillkoret angripbart är en felaktig förutsättning, när det är möjligt att anföra visst förarbetsstöd och språkligt stöd för en sådan tillämpning. von Post konstaterar att även om HD i NJA 1985 s 178 fann det ligga närmast till hands att tillämpa förutsättningsläran, så sade domstolen inte att det inte hade varit möjligt att tillämpa 36 § AvtL.[^1265] (Däremot, noterar jag, anförde HD uttryckligen att 30 och 33 §§ AvtL inte var tillämpliga på fallet.) Valet av rättsgrund kan för övrigt påverkas av vilken rättsföljd som eftersträvas. I NJA 1985 s 178 konstaterar HD att det ligger närmast till hands att först pröva om ogiltighet föreligger enligt förutsättningsläran, när det ”…görs gällande att avtalet som sådant är ogiltigt på grund av felaktiga förutsättningar vid avtalets ingående”. Om något annat än avtalets ogiltighet hade yrkats, är det således tänkbart att prövningen hade skett på annan grund, även om orsaken till att avtalet angreps hade varit densamma.[^1266] I NJA 1989 s 614 framhåller HD att inte vilka civilrättsliga rättsverkningar som helst kan åstadkommas med tillämpning av förutsättningsläran, medan domstolarna vid tillämpning av 36 § avtalslagen är friare att välja den lösning som i det enskilda fallet ter sig mest praktisk.[^1267] Det sagda innebär, menar jag, att i många fall skulle såväl 36 § avtalslagen som förutsättningsläran kunna tillämpas, i synnerhet (med tanke på det ovan nämnda förarbetesuttalandet) om den felaktiga förutsättningen förorsakats avs. 184