Stycket

1.tro respektive när ombud lämnat oriktiga uppgifter utan huvudmannens kännedom.[^1027] Det sägs också uttryckligen i propositionen att ”[d]et bör vara möjligt att ta hänsyn till omständigheterna vid tillkomsten även när de inte är så utpräglade att någon av bestämmelserna i 28-32 §§ avtalslagen är tillämplig”.[^1028] Även om inte viljeprincipen uttryckligen nämns, är 36 § avtalslagen uppenbarligen avsedd att ge skydd mot förfaranden som innebär att den fria och fullt ut informerade viljan hämmas. Således finns i vart fall indirekt stöd i förarbetena för att anse att ett av ändamålen med 36 § avtalslagen är att upprätthålla viljeprincipen. Härtill kommer att det finns flera rättsfall, där 36 § avtalslagen har tillämpats med hänvisning till bland annat vad som kan beskrivas som inskränkningar i den fria eller fullt ut informerade viljan. Det gäller till exempel NJA 1979 s 666 (SAPA)[^1029] och NJA 1983 s 332 (Remburs). I båda fallen, som gällde giltigheten av betungande avtalsvillkor, framhöll HD att villkoren inte hade diskuterats mellan parterna, utan infogats i avtalet av den ena parten, som i avtalsrelationen intog en överlägsen ställning. I NJA 1987 s 639 (Österlen-Hus AB) förklarades en skiljeklausul oskälig med hänvisning till bland annat att medkontrahenten hade befunnit sig i en underlägsen ställning vid avtalets ingående. Också i NJA 1999 s 408 (Skötselborgen) anfördes parters underlägsna ställning i förhållande till en kreditgivare till stöd för jämkning av ett borgensåtagande. Att villkoren inte hade diskuterats kan relateras till den fullt ut informerade viljan, medan en överlägsen parts utnyttjande av sin ställning kan ta sig uttryck i ett angrepp på antingen den fria viljan eller den fullt ut informerade viljan.[^1030] Således tycks det finnas gott rättskällestöd för att hävda att viljeprincipen är en del av värdegrunden för 36 § avtalslagen. Eftersom dygderna ärlighet och lojalitet i stor utsträckning kan anses ha samma värdegrund som viljeprincipen[^1031], finns det härutöver fog för att hävda att också sagda dygder ingår i paragrafens värdegrund. Om viljeprincipen används som norm vid bestämmandet av innebörden av oskälighetsrekvisitet i 36 § avtalslagen, är frågan vilka av de fyra ”omständighetsgrupperna” (”hjälprekvisiten”) i 36 § 1 st som inrymmer sådana fakta, handlingar, händelser m m att deras förhandenvaro kan föranleda att viljeprincipen kan normera situationen. ”Omständighetsgrupperna” är, som tidigare framgått, avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden samt omständigheterna i övrigt.s. 8