Hela artikeln

1.2.4.3Pensionsrättigheters behandling vid bodelning47s. 47

2.5Sammanfattning49

3Pensionssystemen[^51]

3.1Inledning51

3.2Pensionsrättigheter51

3.3Historisk utveckling52

3.4Konstruktioner av olika pensionssystem57

1.3.4.1Allmänt57s. 47

2.3.4.2Förmåns- eller avgiftsbestämda pensioner58s. 47

3.3.4.3Finansiering59s. 47

3.5Statistiska uppgifter61

3.6Sammanfattande kommentar62

ii

4Allmänna pensionsrättigheter[^65]

Inledning65

4.2Ålderspension enligt gällande rätt66

1.4.2.1Den äldre generationen (personer födda före 1938)66s. 47

2.4.2.2Den yngre generationen (personer födda efter 1953)69s. 47

3.4.2.3Mellangenerationen (personer födda mellan åren 1938 och 1953)75s. 47

4.4.2.4Grundtrygghet – garantipension76s. 47

4.3Efterlevandepension79

4.4Utjämning av pensionsrätt mellan makar83

1.4.4.1Diskussionen om änkepension till frånskild maka83s. 47

2.4.4.2Diskussionen om delning av pensionsrätt85s. 47

3.4.4.3Regler om överföring av premiepension90s. 47

4.5Överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från

Europeiska gemenskaperna92

4.6Sammanfattande kommentar95

5Privat pensionssparande[^99]

5.1Inledning99

5.2Livförsäkringar100

1.5.2.1Civilrätt – kapital- och livränteförsäkringar100 8s. 47

2.5.2.1.1Reglering av livförsäkringar100s. 100

3.5.2.1.2Olika former av livförsäkringar102s. 100

4.5.2.1.3Förmånstagarförordnande103s. 100

5.5.2.1.4Försäkringspremie104s. 100

6.5.2.1.5Förfogande över försäkringen före försäkringsfallet107s. 100

7.5.2.1.6Försäkringsfallet110s. 100

8.5.2.2Fondförsäkring – Unit linked112s. 100

9.5.2.3Skatterätt – pensionsförsäkringar114s. 100

10.5.2.3.1Allmänt114s. 100

11.5.2.3.2Kvalitativa villkor116s. 100

12.5.2.3.3Kvantitativa begränsningar119s. 100

5.3Individuellt pensionssparande122

5.4Hur reglerna om privat pensionssparande vid bodelning

förändrats över tiden125

1.5.4.11920 års giftermålsbalk125s. 100

2.5.4.21987 års äktenskapsbalk128s. 100

3.5.4.31989 års jämkningsregel i 10:3 äktenskapsbalken132s. 100

4.5.4.4Individuellt pensionssparande133s. 100

5.5.4.51999 års ändring av 10:3 äktenskapsbalken133s. 100

5.5Behandling enligt gällande rätt av privat pensionssparande vid

bodelning137

1.5.5.1Äktenskapsskillnad137s. 100

2.5.5.1.1Huvudregeln137s. 100

3.5.5.1.2Problem som kan uppstå när privat pensionssparande ingår i ens. 100

4.bodelning139s. 100

5.5.5.1.3Makarnas avtalsfrihet144s. 100

6.5.5.1.4Jämkning145s. 100

7.5.5.1.5Underhållsbidrag150s. 100

8.5.5.1.6 Särskilt om tjänstepensionsförsäkring ägd av ett aktiebolag soms. 100

9.den försäkrade har ett bestämmande inflytande över153s. 100

10.5.5.2Bodelning efter en makes död159s. 100

11.5.5.3Dödsfall under tid som mål om äktenskapsskillnad pågår163s. 100

12.5.5.4Bodelning under äktenskap165s. 100

5.6Sammanfattande kommentar166

5.6.1Utgångspunkt166

5.6.2Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad168

1.5.6.2.1Principiella synpunkter på gällande rätt168s. 100

2.5.6.2.2Praktiska synpunkter på gällande rätt170s. 100

3.5.6.2.3Slutsats beträffande behandling av privat pensionssparande vids. 100

4.bodelning med anledning av äktenskapsskillnad174s. 100

5.9s. 100

6.5.6.3Bodelning efter en makes död174s. 174

7.5.6.4Bodelning under äktenskap175s. 174

6Tjänstepension[^177]

6.1Inledning177

6.2Allmänt om avtal om tjänstepension178

6.3Skatterättslig avdragsrätt för pensionsavsättning179

6.4Tryggande av utfästelse om tjänstepension183

1.6.4.1Tjänstepensionsförsäkring183s. 174

2.6.4.1.1Allmänt183s. 174

3.6.4.1.2Bodelning och tjänstepensionsförsäkring185s. 174

4.6.4.2Pensionsstiftelse186s. 174

5.6.4.2.1Allmänt186s. 174

6.6.4.2.2Bodelning och pensionsstiftelser189s. 174

7.6.4.3Kreditförsäkrad avsättning190s. 174

8.6.4.3.1Allmänt190s. 174

9.6.4.3.2Bodelning och kreditförsäkrad avsättning193s. 174

6.5Olika avtal om tjänstepension194

1.6.5.1Allmänt194s. 174

2.6.5.2Kollektivavtal om tjänstepension195s. 174

3.6.5.3Kollektivavtalad ålderspension197s. 174

4.6.5.3.1Förmånsbestämning197s. 174

5.6.5.3.2Intjänanderegler198s. 174

6.6.5.3.3Föräldraledighet201s. 174

7.6.5.3.4Deltidsarbete202s. 174

8.6.5.3.5Pensionens storlek206s. 174

9.6.5.3.6Individuella avsteg från kollektivavtalet inklusive löneväxling209s. 174

10.6.5.3.7Tryggande av utfäst pension211s. 174

11.6.5.3.8Byte av arbete213s. 174

12.6.5.4Kollektivavtalad efterlevandepension215s. 174

13.6.5.4.1Allmänt215s. 174

14.6.5.4.2Förmånsbestämd efterlevandepension kopplad tills. 174

15.förmånsbestämd ålderspension216s. 174

16.6.5.4.3Övriga förmånsbestämda efterlevandepensioner219s. 174

17.6.5.4.4Återbetalningsskydd220s. 174

18.6.5.4.5Byte av arbete221s. 174

19.6.5.5Enskilda avtal om tjänstepension222s. 174

6.6Sammanfattande kommentar223

1.6.6.1Allmänt223 10s. 174

2.6.6.2Rätt till tjänstepension jämförd med privat tecknad pensionsförsäkring 224s. 224

3.6.6.3Tjänstepension och bodelning226s. 224

iii

7Europeisk utblick[^231]

7.1Inledning231

7.2Kort om europeiska pensioner233

7.3Underhållsskyldighet under äktenskapet236

7.4Offentligrättsliga regler om delning m.m.237

7.5Äktenskapsskillnad238

1.7.5.1Betraktas värdet av pensionsrättigheter som en tillgång?238s. 224

2.7.5.2Kompensation genom skevdelning eller engångsbelopp240s. 224

3.7.5.3Kompensation genom vederlag244s. 224

4.7.5.4Underhåll246s. 224

7.6Makes död250

1.7.6.1Efterlevande makes ställning250s. 224

2.7.6.2Särskilt om efterlevandepension till frånskild make252s. 224

7.7Sammanfattande kommentar255

8Delning av pensionsrättigheter i Tyskland och

England[^259]

8.1Inledning259

8.2Egendomsordning260

1.8.2.1Tyskland260s. 224

2.8.2.1.1Huvudregel260s. 224

3.8.2.1.2Valbara alternativ261s. 224

4.8.2.2England262s. 224

5.8.2.2.1Allmänt262s. 224

6.8.2.2.2Äktenskapsskillnad263s. 224

7.8.2.2.3Domstolens kompetens264s. 224

8.8.2.2.4Omständigheter som domstolen skall beakta265s. 224

9.8.2.2.5Rättspraxis266s. 224

8.3Pensionskategorier269

1.8.3.1Tyskland269s. 224

2.8.3.1.1Allmän pension269s. 224

3.8.3.1.2Övriga pensionsrättigheter271s. 224

4.11s. 224

5.8.3.2England272s. 272

6.8.3.2.1Allmän pension272s. 272

7.8.3.2.2Övriga pensionsrättigheter273s. 272

8.4Varför delning av pensionsrättigheter?275

1.8.4.1Tyskland275s. 272

2.8.4.2England276s. 272

8.5Delning i praktiken279

1.8.5.1Tyskland279s. 272

2.8.5.1.1Utgångspunkt279s. 272

3.8.5.1.2Värdering280s. 272

4.8.5.1.3Delningen281s. 272

5.8.5.1.4Avtal283s. 272

6.8.5.2England283s. 272

7.8.5.2.1Utgångspunkt283s. 272

8.8.5.2.2Värdering285s. 272

9.8.5.2.3Delningen286s. 272

10.8.5.2.4Avtal288s. 272

8.6Sammanfattning288

iv

9Rättspolitisk diskussion[^295]

9.1Inledning295

9.2Bör pensionsrättigheter delas vid upplösning av äktenskap?295

1.9.2.1Utgångspunkt295s. 272

2.9.2.2 Pensionsrättigheter vid skilsmässa297s. 272

9.3Anmärkningar till varje pensionskategori300

1.9.3.1Allmän pension300s. 272

2.9.3.2Privat pensionssparande304s. 272

3.9.3.3Tjänstepension307s. 272

9.4Delning av pensionsrättigheter – en skiss310

Summary[^317]

Källförteckning[^331]

Rättsfallsregister[^341]

Sakregister[^344]

1.12s. 272

Förkortningar

1.AFLLag (1962:381) om allmän försäkring Avtalspension SAF-LOAvtal mellan Svenskt Näringsliv och LO om tjänstepension BGBBürgerliches Gesetzbuch CETVCash equivalent transfer value DsDepartementsserie FALLag (1927:77) om försäkringsavtal FARFöreningen Auktoriserade Revisorer FFFSFinansinspektionens författningssamling FJFTTidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland FPGFörsäkringsbolaget Pensionsgaranti FSOFörsäkringsföreningen för det Statliga Området GarantipensionslagenLag (1998:702) om garantipension GB1921 års giftermålsbalk HDHögsta domstolen ILInkomstskattelag (1999:1229) InförandelagenLag (1998:675) om införande av lagen (1998:674) oms. 273

2.inkomstgrundad ålderspension ITP-planenPlan för industrins och handelns tilläggspension förs. 273

3.tjänstemän ITPKKompletteringspension inom ITP-systemet JTJuridisk Tidskrift K.F.Kunglig förordning KonkLKonkurslag (1987:672) LASLag (1982:80) om anställningsskydd LEPLag (2000:461) om efterlevandepension ochs. 273

4.efterlevandestöd till barn LIPLag (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPSLag (1993:931) om individuellt pensionssparande LOLandsorganisationen NJANytt juridiskt arkiv. Avdelning I NJA IINytt juridiskt arkiv. Avdelning II NOUNorges offentlige utredningers. 273

5.13 Ot.prp.Odelstingsproposisjon (Norge) PA 03Avtal om pensionsplan för arbetstagare hos staten PFA 98/01Pensions- och Försäkringsavtal för arbetstagare hoss. 273

6.kommuner och landsting Prop.Proposition PTKPrivattjänstemannakartellen RegRRegeringsrätten RFVRiksförsäkringsverket SAFSvenska Arbetsgivarföreningen, numera Svenskts. 274

7.Näringsliv SCBStatistiska centralbyrån SFLLag (1997:323) om statlig förmögenhetskatt SFSSvensk författningssamling SIRPSvenska föreningen för partsförvaltande institut förs. 274

8.risk- och pensionsplaner SOUStatens offentliga utredningar SPVStatens pensionsverk SRNSkatterättsnämnden SvJTSvensk Juristtidning TrLTryggandelagen (1967:531) UBUtsökningsbalken ÄBÄrvdabalken ÄktBÄktenskapsbalken ÖverföringslagenLag (2002:125) om överföring av värdet av pensions-s. 274

9.rättigheter till och från Europeiska gemenskaperna 14s. 274

1Inledning

1.1Avhandlingsämnet

1.Svenska folkets pensionsfordringar uppgår till enorma belopp. Genomsnittssvensken, en 41-åring, hade vid årsskiftet 2003/2004 drygt 650000kronor i pensionsbehållning avseende allmän inkomstpension.Samma år var medianvärdet för 65-åringars pensionsbehållning 2,2miljonerkronor för män och 1,6miljonerkronor för kvinnor.Pensionsbehållningen avgör vilken månatlig pension som kommer att utgå under pensionstiden. Den allmänna pensionen utgör bara en av flera pensionskategorier från vilka en individ kan vara berättigad till pension. Syftet med denna avhandling är att undersöka hur olika former av pensionsrättigheter behandlas vid upplösningen av ett äktenskap. En central fråga är att pröva vilken effekt reglerna i äktenskapsbalken om pensionsrättigheters behandling får i relation till de intressen som skall tillgodoses med egendomsordningen för makar. De intressen som reglerna om makars egendomsordning är avsedda att tillgodose enligt huvudprinciperna i gällande rätt är varje individs självständighet, jämställdheten mellan kvinnor och män samt skyddet för svagare part.Reglerna skall fungera i en kontext där äktenskapet förutsätts utgöra en gemenskap med ett för makarna gemensamt mål – familjens bästa.Det gemensamma målet kan få till följd att makarnas arbets- och utgiftsfördelning under ett äktenskap avgörs av andra faktorer än vad som ger största möjliga ekonomisk vinning för den enskilde.Lagen skall tillgodose flera delvis motstående intressen och ger uttryck för en balanserad kompromiss mellan ett antal äktenskapsrättsliga principer. En sådan princip är att varje make utgör ett självständigt rättssubjekt med egna tillgångar och skulder (ÄktB1:3). En annan princip är att makar under ett äktenskap har en ömsesidig underhållsskyldighet mot varandra och en rätt att leva pås. 1

2.17 samma standard (ÄktB6:1). Ytterligare en princip är att äktenskapets ingående medför att varje makes egendom enligt huvudregeln blir giftorättsgods (ÄktB7:1). När ett äktenskap upplösts skall en bodelning genomföras (ÄktB9:1). Vid bodelningen delas värdet av vardera makens samtliga giftorättstillgångar lika mellan makarna, sedan avdrag skett för hans respektive hennes skulder (ÄktB11:3). Omfattningen av giftorätten motiverades ursprungligen med att båda makarnas insatser för familjen var lika väsentliga. Den som skötte det gemensamma hemmet bidrog indirekt till utvecklingen av familjens ekonomiska resurser. Av den anledningen ansågs det rättvist att samtliga tillgångar skulle vara föremål för giftorätten.Önskemålet om praktiskt enkla och tillämpbara regler har också anförts som ett viktigt motiv för giftorättens omfattning; genom att allt delas undviks bl.a. bevisproblem.Senare har även den ekonomiska sammanflätning som sker mellan makar när båda har inkomster använts som argument för att giftorätten skall omfatta makarnas samtliga tillgångar.s. 1

3.Samtliga hittills uppräknade principbärande regler infördes genom 1920 års giftermålsbalk och har överförts till 1987 års äktenskapsbalk. Detsamma gäller ytterligare en sådan regel, som successivt också fått mer påtagliga praktiska konsekvenser; principen att varje make svarar för sin egen försörjning efter ett äktenskaps upplösning (ÄktB6:7).Fortfarande gäller dock att underhållsbidrag kan utgå när en make har behov av sådant och den andra har förmåga att utge bidrag. Men eftersom båda makarna nuförtiden vanligtvis förvärvsarbetar har en make sällan behov av underhåll för egen del.s. 2

4.Huvudregeln är således att all makarnas egendom ingår i bodelningen oavsett när och på vilket sätt en make förvärvat sin egendom (ÄktB7:1 och 10:1). Pensionsrättigheter intjänas vanligtvis, eller byggs upp, kontinuerligt under en individs förvärvsaktiva tid men disponeras av rättighetsinnehavaren först efter uppnådd pensionsålder. Med pensionsrätt avses här rätt till ålderspension. Pensionsrätterna brukar indelas i tre kategorier, som bygger på vem som utger pensionen. Det finns i)allmän pension, ii)tjänstepension samt iii)privat pensionssparande. Det senare kan bestå av pensionsförsäkring eller så kallat individuellt pensionssparande (IPS). En mer utförlig beskrivning av vad som avses med varje kategori följer i kapitel 3. När rättighetsinnehavaren avlider kan det finnas någon form av efterlevandepension kopplad till de olika pensionsrätterna. De enskilda pensionsrättigheterna har en varierande konstruktion. Regleringen är tämligen komplicerad.s. 2

5.Vid upplösningen av ett äktenskap har båda makarna, eller någon av dem, nästan undantagslöst pensionsrättigheter, vilka ibland kan representera mycket höga vär18 den. Vid en bodelning med anledning av en äktenskapsskillnad utgör pensionsrättigheterna vanligtvis giftorättsgods. Rättigheten kan ändå undantas från bodelningen om den kan klassas som egendom av särskilt slag (ÄktB10:3).Som framgår av lagtexten är det en förutsättning för att en pensionsrättighet skall vara egendom av särskilt slag, att rättigheten inte kan överlåtas. Det innebär att pensionsrättigheter i vissa fall ingår i en bodelning och i andra fall undantas. När äktenskapet upplöses genom ena makens död undantas däremot som huvudregel alla pensionsrättigheter från bodelningen. Vad som händer med det ekonomiska värde som kan ha varit bundet i den avlidnes pensionsrätt avgörs av förekomsten av så kallad efterlevandepension. I avhandlingen kommer jag med tanke på svensk rätt att undersöka vad som i praktiken händer när äktenskapsbalkens regler om pensionsrättigheters behandling tillämpas vid upplösningen av ett äktenskap. Resultatet av undersökningen kommer att prövas mot ändamålet för egendomsordningen för makar. För att kunna genomföra en sådan prövning är det nödvändigt att utreda hur olika pensionsrättigheter är konstruerade. Vid värderingen av gällande rätt kommer alternativa lösningar att diskuteras de lege ferenda. Undersökningen skall ses mot följande bakgrund. Äktenskapsrätten berör många människors vardag. Av Sveriges befolkning på omkring 9 miljoner människor är drygt en tredjedel, dvs. mer än 3 miljoner, gifta.Varje år upplöses drygt 50000 äktenskap genom ena makens död eller genom skilsmässa.I samtliga fall är äktenskapsbalkens regler tillämpliga. De statistiska uppgifterna gör det extra tydligt att det juridiska regelsystemet inte kan ses isolerat från den sociala verkligheten. Lagstiftaren har varit väl medveten om detta och har som utgångspunkt för äktenskapslagstiftningen angett att den skall vara möjlig att förstå av envar.Reglernas stora praktiska betydelse har angetts som motiv för att de skall vara så enkelt utformade som möjligt, samtidigt som en tillämpning av dem skall leda till ett rimligt och rättvist resultat i flertalet fall.Om reglerna är begripliga antas att risken för konflikter minskar. Reglernas stora praktiska betydelse har också motiverat önskemålet att de skall kunna tillämpas av makar utan medverkan av någon myndighet eller juridisk expertis.s. 2

6.19s. 3

1.2Ämnets sammanhang

1.2.1Pensionsrättigheter och egendomsordningen för makar

1.Frågan om makarnas pensionsrättigheter bör utjämnas i samband med upplösningen av ett äktenskap har varit föremål för lagstiftarens intresse flera gånger. Trots det stora intresse som ägnats frågan har pensionsrättigheternas behandling inte utsatts för någon övergripande analys; i stället har varje pensionskategori behandlats för sig och förhållandevis små justeringar av regleringen har genomförts. Vid en äktenskapsskillnad blir resultatet vad gäller pensionsrättigheter numera detsamma som gällde redan vid införandet av 1920 års giftermålsbalk; rätt till allmän pension undantas alltid från bodelningen, rätt till tjänstepension undantas vanligtvis medan privat pensionssparande ingår.Däremot ingår numera inte några pensionsrättigheter i en bodelning med anledning av en makes död.s. 4

2.Vår första lag om allmän pension antogs år 1913. Parallellt med den allmänna pensionen utvecklades tjänstepensionerna, genom avtal mellan arbetsgivare och anställda eller deras organisationer. Konstruktionen av pensionsavtalen kunde skilja sig, men pensionsskyddet genom både allmän pension och tjänstepension bestod främst av ett grundläggande skydd. För att erhålla ett bättre skydd var man hänvisad till privat pensionssparande, vilket uppmuntrades av staten genom att tecknandet av privata pensionsförsäkringar från år 1928 blev ett skattegynnat sparande. Det privata pensionssparandet ingick i en bodelning eftersom ägaren fick anses förfoga över pensionskapitalet och det dessutom hade byggts upp med eget sparande. Övriga pensionsrättigheter undantogs däremot eftersom rättighetsinnehavaren inte förfogade över dessas värde och det på ett tydligare sätt framgick att rättigheterna tryggade rättighetsinnehavarens framtida försörjningsmöjligheter. Detta uppfattades vara en rimlig lösning i fråga om rätt till allmän pension och tjänstepension.s. 4

3.Inkomstrelaterade pensionsförmåner utvecklades först för vissa avtal om tjänstepensioner. Därefter följde samma utveckling inom det allmänna pensionssystemet, genom ATP-reformen som trädde i kraft år 1960. Med dagens mått ställdes tämligen modesta intjänandekrav för en inkomstrelaterad pension. Pensionens storlek bestämdes t.ex. med utgångspunkt från individens slutlön eller bästa medelinkomst under ett antal tjänsteår. När systemen var utbyggda motsvarade den pension som utbetaldes i form av allmän pension och tjänstepension omkring 70%av individens lön beräknad på visst sätt. 20 Under årtiondena från giftermålsbalkens antagande fram till 1960-talet ökade antalet äktenskapsskillnader successivt, liksom kvinnors deltagande i förvärvslivet. Det förekom att den make som intjänat minst pensionsrätt erhöll viss kompensation vid en äktenskapsskillnad genom underhållsbidrag, och en efterlevande hustru fick ofta änkepension vid makens död.En uppmärksammad fråga var om en frånskild make skulle vara berättigad till efterlevandepension från sin tidigare make.s. 4

1.2.2Äktenskapsstabiliteten

1.I början av 1900-talet var nästan alla äktenskap livsvariga och upplöstes genom ena makens död.Frågan om pensionsrättigheternas behandling vid en bodelning fick därmed främst betydelse vid dödsfall. Skilsmässa kunde bara erhållas om någon av de grunder förelåg som angavs i lagen.Tidigare hade gällt, som huvudprincip för rätt till skilsmässa, att en make kunde lastas för otrohet eller ”egenvilligt övergivande”. En liberalisering av reglerna infördes år 1915, då blev huvudregeln att äktenskap kunde upplösas om det förelåg djup och varaktig söndring. Den av makarna som ansågs ha förorsakat äktenskapsskillnaden var dock inte berättigad till underhållsbidrag och kunde sålunda bli utan försörjningshjälp från sin tidigare make även om behov förelåg. Skuldprincipen som grund för att erhålla äktenskapsskillnad utmönstrades helt och hållet genom en reform år 1973. Numera gäller att en makes önskan att upplösa ett äktenskap skall respekteras och att inga skäl behöver uppges (ÄktB5:1–4). År 1976 kodifierades de principer om underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad som successivt utvecklats i rättspraxis – vardera maken svarar för sin försörjning efter äktenskapsskillnad (ÄktB6:7).Undantagsvis kan underhållsbidrag fortfarande utgå, men inte på en nivå som gör att makarna kan fortsätta att leva på samma standard utan enbart för att ge en behövande frånskild make möjlighet att klara sin försörjning (ÄktB6:7st2 och 3).s. 5

2.21s. 5

3.Antalet ingångna äktenskap liksom antalet äktenskapsskillnader har stabiliserats de senaste 20 åren. Årligen ingås mellan 35000 och 40000 äktenskap. Antalet skilsmässor är drygt 20000 och fler än 31000 äktenskap upplöses genom ena makens död.En majoritet av alla äktenskap är fortfarande livsvariga. Av de äktenskap som upplöstes år 2002 var 59,7%orsakade av ena makens död och resterande 40,3%av äktenskapsskillnad. Skilsmässorisken för ett nygift par beräknas dock till omkring 50%.Medianlängden på ett livslångt äktenskap är drygt 49 år medan samma siffra för det äktenskap som slutar med en skilsmässa är 10,8 år.s. 6

4.Den likadelning av makarnas samtliga tillgångar som skall äga rum vid upplösningen av ett äktenskap utformades inför 1920 års giftermålsbalk med det livsvariga äktenskapet som norm. Den minskade äktenskapsstabiliteten har föranlett diskussioner om giftorättens omfattning och har lett till att bodelningsresultatet kan jämkas, främst vid kortvariga äktenskap (ÄktB12:1).Äktenskap som varar mindre än fem år anses vanligtvis vara kortvariga.Förslag har också framförts om att den delningsbara egendomen skall begränsas till sådan som makarna förvärvat under äktenskapet, liksom att arv och gåvor från tredje man skall undantas från delningen. Det senaste förslaget i denna riktning har framställts av en nordisk arbetsgrupp bestående av ledande familjerättsforskare.s. 6

1.2.3Pensionsreformer på 1990-talet

1.På senare tid har stora förändringar ägt rum avseende den allmänna pensionen och tjänstepensionerna. Det allmänna pensionssystemet reformerades under 1990-talet och nya regler gäller fullt ut från år 2003. Under samma tidsperiod har många av tjänstepensionsavtalen ersatts med helt nya avtal, som följer de grunder som den allmänna pensionen numera vilar på. Generellt gäller att både den allmänna pensionen och tjänstepensionerna blivit allt mer försäkringsmässiga och 22 därmed mer lika de privata pensionsförsäkringarna. Ur ett äktenskapsrättsligt perspektiv uppstår därmed frågan vad som motiverar att inte samtliga pensionsrättigheter behandlas på samma sätt vid upplösningen av ett äktenskap. En bidragande orsak till förändringarna av den allmänna pensionen och av tjänstepensionsavtalen är att befolkningen blir allt äldre samtidigt som de som förvärvsarbetar – och som hittills till stor del finansierat löpande pensionsutbetalningar – blir färre och färre.Andelen av befolkningen som är över 65 år har ökat; under första hälften av 1900-talet var omkring en tiondel av befolkningen äldre än 65 år medan denna grupp numer närmar sig 20%.Medellivslängden har också ökat; i början av 1900-talet var den 60 år för både män och kvinnor, år 1950 hade den stigit till närmare 70 år och numera är medellivslängden för kvinnor 82 år och för män 78 år.Den återstående livslängden för de som blir 65 år har dessutom ökat, män som uppnår 65 års ålder har statistiskt sett drygt 16 år kvar att leva och kvinnor 20 år.Det innebär att individens pensionsbehov sträcker sig över en längre tidsperiod. Kvinnor är överrepresenterade bland pensionärerna, och de lever i betydligt högre grad som ensamstående än vad som gäller för pensionerade män.På sikt kommer medellivslängden för kvinnor och män att utjämnas. Ett väsenligt led i att göra de allmänna pensionerna och tjänstepensionerna mer försäkringsmässiga har varit att låta den slutliga pensionen relateras till individens hela livsinkomst i stället för slutlön eller genomsnittslön. Det anses rättvist att individens pension står i relation till vad man själv betalt genom pensionsavgifter på lönen.Konsekvensen har blivit att det numera ställs större krav än tidigare på individens intjänande av pensionsrätt för att pensionen skall bli hög. Formerna för finansiering och indexuppräkning av den nya allmänna pensionen förutsätts kunna möta förändringar i befolkningsstrukturen och den samhällsekonomiska utvecklingen.Det föreligger dock en risk för att de nya reglerna för intjänande, finansiering och indexuppräkning leder till att kompensationsgraden för den enskilda individen kommer att bli lägre i framtiden. Det finns prognoser soms. 6

2.23 anger att den allmänna pensionen tillsammans med tjänstepensionen kan bli så låg som 50–55% av lönen.Mot den bakgrunden är det inte så förvånande att antalet personer som pensionssparar privat har ökat kraftigt de senaste åren. Så sent som år 1984 pensionssparade mindre än 10%av befolkningen i åldern 20–64 år, år 2000 hade andelen ökat till mer än 35%.Pensionssparande är för närvarande vanligast bland medelålders kvinnor.s. 7

1.2.4Makars förvärvsfrekvens

1.Med tanke på det starka samband som föreligger mellan förvärvsinkomst och intjänande av pensionsrätt beträffande både den allmänna pensionen och för flera tjänstepensionsavtal kan arbetsfördelningen inom äktenskapet få avgörande betydelse för en makes pension.s. 8

2.Förvärvsfrekvensen bland kvinnor har ändrats drastiskt de senaste hundra åren. Knappt 4%av de gifta kvinnorna var yrkesverksamma 1920.År 2001 ingick 79%av kvinnor i åldern 20–64 i den svenska arbetskraften, vilket kan jämföras med 84%av männen i samma ålder.Förändringen är enorm och har gått fort, men ännu föreligger det stora skillnader mellan kvinnors och mäns arbetssituation. Arbetsmarknaden är könssegregerad. Kvinnor har lägre lön än män och kvinnor arbetar deltid i avsevärt större utsträckning än män.Men kvinnor och män arbetar lika mycket om både förvärvsarbete och obetalt arbete räknas. Kvin24 norna fördelar sin arbetstid så att 42%utgörs av förvärvsarbete och 58%av obetalt arbete. För män är siffrorna de omvända.Det oavlönade arbetet bidrar till familjens välfärd och består bl.a. av skötsel av hemmet samt vård av barn och andra anhöriga.Av samtliga förvärvsarbetande kvinnor arbetar 67%heltid, för männen är siffran 92%. För de som lever i en parrelation är deltidsarbete ännu mer frekvent; andelen par där båda arbetar heltid kan vara så låg som en tredjedel. Huvudskälet till att kvinnor arbetar deltid är att ansvaret för och arbete med hem och familj är ojämnt fördelat. När män arbetar deltid brukar de studera, vara sjukskrivna eller ha delpension.Det är 90%av männen som lever i en parrelation, mot 20%av kvinnorna, som uppfattar sig själv som familjens huvudförsörjare. Kvinnors ansvar för familjens barn speglas på ett tydligt sätt i uttaget av föräldraledighet. År 2001 utnyttjade kvinnorna 83%av ledigheten, vilket innebär att föräldraledigheten är mer snedfördelad mellan könen än det oavlönade arbetet.Mäns uttag av föräldraledighet ökar stadigt men det är också relativt många män som avstår helt från föräldraledighet. Det är 15%som inte utnyttjar den så kallade pappamånaden och det är 25%som inte använder rätten till tillfällig föräldrapenning i samband med barnets födelse.När familjen får barn ökar också kvinnors andel av det oavlönade arbetet.Förhållandet består när barnen blir större och t.o.m. när barnen flyttat hemifrån.s. 8

3.25s. 9

4.Det mesta tyder på att makar fördelar sina arbetsinsatser efter vad som uppfattas som bäst för familjen.Den gemenskap som äktenskapet förutsätts vara enligt den äktenskapsrättsliga lagstiftningen har således fortfarande en stark förankring i den praktiska verkligheten.Makars strävanden att verka för familjens bästa under äktenskapet synes inte ha förändrats de senaste hundra åren, trots att det föreligger en påtaglig risk för att ett äktenskap slutar med en skilsmässa.Fördelningen av familjens arbetsinsatser utgör dock en av grunderna för att kvinnor generellt har betydligt sämre pensionsskydd än vad som gäller för män eftersom pensionsrätt i hög grad intjänas i relation till förvärvsinkomster.s. 10

1.3Ämnets aktualitet

1.Pensionsreformerna på senare tid har medfört att makars arbetsfördelning i högre grad än tidigare påverkar var och ens intjänande av pensionsrätt. Att det också blivit vanligt att ett äktenskap slutar med en skilsmässa, eller att ena maken överlever den andra maken med många år, gör att frågan om pensionsrättigheternas behandling vid en bodelning numera har en stor privatekonomisk betydelse.s. 10

2.Även ur ett samhällsperspektiv torde frågan om pensionsrättigheternas behandling vid en bodelning ha stor ekonomisk betydelse. Äldre kvinnor med låg pension har t.ex. liten betalningsförmåga när det gäller kostnader för sjukvård och äldreomsorg. 26 Sedan länge har det framhållits att en konsekvent reglering av pensionsrättigheters behandling vid en bodelning inte kan uppnås utan att alla olika pensionskategorier beaktas i ett sammanhang. Hellner var bland de första som framförde en sådan åsikt, redan på 1960-talet.Därefter har bl.a. Agell och en arbetsgrupp i Försäkringsförbundets regi framfört liknande uppfattningar.Det torde således finns skäl för att genomföra en undersökning som omfattar de olika pensionskategoriernas behandling vid upplösning av ett äktenskap. Efter pensionsreformerna på 1990-talet har förutsättningarna för att genomföra en undersökning som omfattar samtliga pensionskategorier blivit mer gynnsamma än vad som varit fallet tidigare. De flesta pensionsrättigheter vilar numera på en försäkringsmässig grund vilket gör att det blivit något enklare att jämföra innebörden av dem. Ytterligare en anledning till att genomföra undersökningen nu är att pensionsrättigheterna har fått en plats i det harmoniseringsarbete av familjerätten som diskuteras både på nordisk nivå och inom EU.Det är medborgarnas ökade rörlighet över gränserna, kombinerat med att det ekonomiska utfallet efter en upplösning av ett äktenskap kan skilja sig mycket åt mellan olika länder, som föranlett harmoniseringssträvandena. Frågan om pensionsrättigheters behandling vid en upplösning av ett äktenskap har fått stor uppmärksamhet i andra länder.I flera fall har diskussionen lett till att samtliga pensioner delas mellan makarna vid en äktenskapsskillnad. Detta gäller t.ex. för Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Tyskland. Dessutom har både utformningen av försäkringslagstiftning och av olika tjänstepensionssystem blivit föremål för flera EG-direktiv; fler direktiv kommer med största sannolikhet inom den närmsta framtiden.Också utanför Europa har frågan om pensionsrättigheters behandling vid upplösning av ett äktenskap fått ett stort utrymmes. 10

3.27 och det finns många alternativa lösningar för att utjämna makarnas pensionsförhållanden i t.ex. Canada, Australien, Nya Zeeland och USA.s. 11

1.4Min arbetsmetod

1.Avhandlingen innehåller en rättspolitisk diskussion över frågan hur pensionsrättigheter bör behandlas vid en bodelning både enligt gällande rätt och de lege ferenda. Analysen omfattar samtliga tre typer av pensionsrättigheter – allmän pension, tjänstepension samt privat pensionssparande. Ambitionen är att förklara rättsläget och hur det uppkommit.Reglernas ändamålsrationalitet och systemrationalitet kommer att prövas.s. 12

2.Arbetsmetoden består framförallt i att bearbeta traditionella rättskällor såsom lagtext, praxis, lagförarbeten och doktrinen. I viss utsträckning har också nationalekonomiskt material används för att bl.a. belysa ekonomiska samband mellan förmånsbestämning och finansiering av pensioner. För att kunna exemplifiera innehållet i tjänstepensionsavtal har en empirisk undersökning av ett antal pensionsavtal varit nödvändig.s. 12

3.Malmström har i en artikel från år 1957 utvecklat vad han ansåg ingå bland de rättsvetenskapliga uppgifterna.Där poängterar han det starka samband som föreligger mellan äktenskapsrätt och rättssociologi. Jag har inte haft möjlighet att genomföra någon sociologisk undersökning men har strävat efter att ange statistiska uppgifter som belyser den sociala verklighet som reglerna om makars egendomsordning verkar i.s. 12

4.En väsentlig del av avhandlingsarbetet har bestått i att undersöka de olika pensionskategoriernas tekniska utformning. Hittills har den varierande behandlingen av olika kategorier vid en bodelning motiverats just med deras olikheter. Regleringen av de olika pensionskategorierna är splittrad och gör att området är svårtillgängligt.De allmänna pensionerna regleras genom offentligrättslig lagstiftning. Tjänstepensionerna bygger däremot vanligen på avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, eller deras organisationer. Avtalens utformning är starkt påverkade av skatterättsliga regler om avdrag för pensionskostnader. Privat pensionssparande kan – enligt äktenskapsbalkens regler – bestå av pensionsförsäkringar eller individuellt pensionssparande. Det är skatterättsliga kvalifikationskrav som avgör om ett sparande utgör ett pensionssparande, samtidigt som allmänna regler 28 om försäkringar omfattar pensionsförsäkringar och en särskild lag reglerar individuellt pensionssparande. En deskriptiv genomgång av de olika pensionsrättigheternas konstruktion och sammanhang har varit nödvändig som underlag för min analys av pensionsrättigheternas behandling vid upplösning av ett äktenskap. Uppgifterna om pensionssystemen kan i vissa avseenden förefalla mer omfattande än vad som är nödvändig för denna analys. Enligt min mening har uppläggningen dock varit motiverad för att effekterna vid en upplösning av ett äktenskap skall kunna diskuteras och helheten åskådliggöras. För att belysa särdrag i svensk rätt och hur pensionsrättigheter behandlas vid upplösningen av ett äktenskap i andra rättordningar har jag genomfört en komparativ studie. Den omfattar de nordiska länderna, medlemsländer i den europeiska unionen samt Schweiz.Syftet med komparationen är också att den skall kunna användas vid de lege ferenda-diskussionen. Men frågan hur pensionsrättigheters behandling regleras är starkt förknippad med varje rättsordnings utformning av egendomsordningen för makar. Dessutom är olika länders pensionssystem minst lika komplicerade som de svenska. Av den anledningen har arbetet i denna del fått karaktären av en översikt snarare än en fullständig redovisning av andra rättssystem.Urvalet av länder har skett mot bakgrund dels av den gemensamma rättstradition som de nordiska ländernas familjerätt bygger på, dels av att Sverige sedan den första januari 1995 är medlem i den europeiska unionen. Schweiz ingår i undersökningen eftersom landet har regler om delning av makars pensionsrättigheter.s. 12

1.5Disposition

1.Avhandlingen är indelad i fyra delar. Den första delen, kapitel 1–3, utgör en introduktion vars syfte är att ge en allmän bild av de två grundstenarna i detta arbete, dels reglerna om bodelning (kapitel 2), dels konstruktionen av pensionssystem (kapitel 3). I den andra avdelningen, kapitel 4–6, finns varje pensionskategori presenterad i var sitt kapitel. Avdelningen inleds med ett kapitel om allmän pension (kapitel 4). Därefter följer privat pensionssparande (kapitel 5) och sist tjänstepensionerna (kapitel 6). Ordningen i behandlingen av de två sistnämnda kategorierna föranleds av att tjänstepensioner knappast kan förklaras utan att man först har kunskap om hur privata pensionsförsäkringar fungerar.s. 13

2.29s. 13

3.Framställningen i varje kapitel har präglats av den pensionskategori som avses. Exempelvis har stora delar av den offentliga diskussionen om makars pensionsrättigheter förts i samband med lagstiftningsåtgärder angående den allmänna pensionen som behandlas i kapitel 4. Ett annat exempel är att det framförallt är det privata pensionssparandet som omfattats av reglerna om bodelning mellan makar. Vilka konsekvenser som uppstår när en pensionsrättighet ingår i en bodelning utvecklas i kapitel 5. Det sista exemplet är att tjänstepension vanligtvis följer av kollektivavtal. Kapitel 6 domineras därför av en undersökning av innehållet i olika kollektivavtal.s. 14

4.Gemensamt för samtliga kapitel i bokens andra avdelning är att de innehåller tämligen tekniska beskrivningar av de tre olika pensionskategorierna, bl.a. angående hur pensionsrätten intjänas, hur pensionens storlek beräknas samt vilken efterlevandepension som kan följa med pensionsrätten. Vidare diskuteras hur konstruktionen påverkar rättighetens behandling vid upplösningen av ett äktenskap och hur detta står i överensstämmelse med det övergripande syftet för egendomsordningen mellan makar.s. 14

5.I den tredje avdelningen, kapitel 7 och 8, återfinns de komparativa avsnitten. Till att börja med presenteras olika alternativ som finns i andra rättsordningar för att beakta makars intjänade pensionsrättigheter vid upplösningen av ett äktenskap (kapitel 7). Därefter presenteras regleringen i Tyskland och England/Wales som exempel på hur det kan gå till när pensionsrättigheter delas efter en äktenskapsskillnad (kapitel 8). Att pensionsrättigheters behandling vid upplösningen av ett äktenskap styrs av tekniskt komplicerade regleringar har motiverat att komparationen inte integrerats tidigare i avhandlingen utan placerats efter den svenska rätten.s. 14

6.Den fjärde avdelningen, kapitel 9, innehåller en rättspolitisk diskussion av de frågor som behandlats i avhandling samt vissa förslag de lege ferenda.s. 14

7.En mer detaljerad beskrivning av dispositionen återfinns i inledningen till varje kapitel.s. 14

1.6Avgränsning

1.Avhandlingen behandlar endast ålderspensioner och sådan efterlevandepension som kan vara kopplad till rätten till ålderspension. Gränsen mellan pension och annan ersättning som skall utgå vid viss tidpunkt kan vara svår att dra, det gäller t.ex. vissa vinstandelssystem. Vad som utmärker de rättigheter som i bodelningssammanhang räknas som pension preciseras i de kapitel som behandlar respektive pensionskategori. Övriga ersättningar behandlas inte särskilt, men de principer som avhandlas kan ändå vara av intresse för den som söker ledning i hur man skall se på sådana rättigheter vid en bodelning.s. 14

2.Det finns andra försäkringar än pensionsförsäkringar som kan påverka framtida 30 försörjningsmöjligheter, t.ex. sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt andra livförsäkringar än pensionsförsäkringar. I äktenskapsbalken saknas det särskild reglering för dessa försäkringar och de ingår därför enligt huvudregeln vid en bodelning. Riskförsäkringar saknar vanligtvis ekonomiskt värde före försäkringsfallet och påverkar därför inte utfallet av en bodelning. Sparlivförsäkringar, som inte utgör en pensionsförsäkring, kan däremot representera stora värden. Som framgått av föregående avsnitt har jag begränsat mitt arbete till vad som kan kallas en traditionell rättsvetenskaplig metod. Den statistik som presenterats ovan angående kvinnors och mäns fördelning av arbetsuppgifter samt storleken på deras intjänade pensionsrättigheter skulle kunna anföras som argument för att anlägga ett mer utpräglat genusperspektiv på frågan om pensionsrättigheters behandling vid en bodelning.För att begränsa omfånget på arbetet samt för att kunna hantera den tämligen tekniskt komplicerade frågan om pensionsrättigheters behandling har jag fått avstå från ett sådant perspektiv. Reglerna om makars egendomsordning kan dock till viss del sägas innehålla ett genusperspektiv, genom att två av de intressen som den skall tillgodose är jämställdhet mellan kvinnor och män och skyddet för svagare part. Det är många par som sammanbor utan att gifta sig. Den gemenskap som sambor lever i skiljer sig förmodligen inte väsentligt från vad som gäller för makar. Trots det har jag valt att begränsa avhandlingen till bodelning mellan makar. Avgränsningen motiveras med att ett äktenskap har andra rättsverkningar än ett samboende. För det första är makar underhållsskyldiga gentemot varandra under och i vissa fall även efter ett äktenskap. För det andra blir makarnas egendom genom äktenskapets ingående enligt huvudregeln giftorättsgods och vid äktenskapets upplösning skall det delas genom en bodelning. Sambor är inte underhållsskyldiga gentemot varandra, inte ens under samboendet. Den bodelning som kan förrättas vid samboendets upplösning, under förutsättning att en av parterna begär det, är begränsad till viss egendom.För det fall en bodelning kommer till stånd mellan sambor avser den bostad och bohag som förvärvats för parets gemensamma utnyttjande. Utanför bodelningen faller således automatiskt allt som inte tillhört det gemensamma hemmet; kontanter, sparmedel och pensionsförsäkringar ingår aldrig i en bodelning mellan sambor. Registrerat partnerskap mellan två personer av samma kön kommer inte att behandlas särskilt, eftersom regler som gäller för makar också gäller för partner. Etts. 14

3.31 undantag finns dock för bestämmelser som innebär en särbehandling av en make enbart på grund av dennes kön (partnerskapslagen 3:1 och 3:3). Det innebär att en partner inte kan uppbära änkepension, som endast utgår till efterlevande hustru, men att övriga regler om makars pensionsrättigheter tillämpas jämväl för partner. 32s. 15

2Bodelning – giftorättsgodsets delning

2.1Inledning

1.Den ömsesidiga giftorätt som makar har under ett äktenskap realiseras genom bodelningen. I detta kapitel kommer motiven till reglerna om giftorätt och bodelning att beskrivas och sättas in i ett historiskt sammanhang. Dessutom skall reglerna om egendom av särkilt slag behandlas, dvs. sådana rättigheter som på grund av sin karaktär hålls utanför bodelning. Kapitlet är disponerat enligt följande. I avsnitt 2.2 finns en kort beskrivning av vad som gäller för makars förmögenhetsförhållanden under ett äktenskap och vad som ingår i en bodelning mellan makar. I avsnitt 2.3 återfinns vad som angetts motivera giftorätten och dess omfattning. Vad en bodelning mer specifikt innebär, vad som kan undantas därifrån samt vad som gäller för pensionsrättigheter utreds i avsnitt 2.4. Slutligen ges en sammanfattning i avsnitt 2.5.s. 2

2.2Äganderätt, giftorättsgods och enskild egendom

1.När två personer gifter sig inträder ingen omedelbar förändring i förmögenhetsrättsligt hänseende. Varje make äger sin egendom och ansvarar själv för sina skulder. Även för gifta personer gäller som huvudregel att en ägare bestämmer fritt över sin egendom både när det gäller förvaltning av och förfogande över den. Varje make är således ekonomiskt självständig under äktenskapet. Samtidigt medför ett äktenskap som huvudregel att makarnas egendom blir giftorättsgods(ÄktB 7:1). Som redan framgått av kapitel 1 får giftorätten ekonomisk betydelse först i samband med en bodelning mellan makarna. Bodelning skall äga rum antingen i samband med en äktenskapsskillnad eller med anledning av ena makens död. Makar kan också, om de är ense, genomföra bodelning under bestående äktenskap. Eftersom giftorätten realiseras först vid en bodelning utgör den ömsesidiga giftorätt som föreligger underäktenskapetett anspråk på att i framtiden dela värdet av varandras giftorättsgods. Både före och under ett äktenskap har makar möjlighet att avtala att viss eller all egendom skall hållas utanför en bodelning. Ett sådant avtal måste regleras i etts. 2

2.33 formenligt äktenskapsförord och får som följd att egendomen blir enskild egendomoch den skall därmed inte ingå i en framtida bodelning.Om all egendom som makarna äger utgör enskild egendom, behöver ingen bodelning genomföras vid upplösningen av äktenskapet.Oavsett om egendom är giftorättsgods eller enskild egendom har en make självbestämmanderätt över sin egendom.s. 2

2.3Giftorätten och dess syfte

års giftermålsbalk

1.I sin nuvarande utformning har giftorätten funnits sedan giftermålsbalkens införande år 1921. Enligt dessförinnan gällande regler var mannen målsman (förmyndare) för hustrun och äktenskapet medförde att makarnas egendom huvudsakligen samägdes med mannen som ensam förvaltare.Genom giftermålsbalken avskaffades mannens målsmanskap över kvinnan. I förarbetena till giftermålsbalken konstaterade lagberedningen ”att makar böra, så långt möjligt är, ställas bredvid varandra såsom lika fria och självständiga personer utan någon i lag stadgad rätt för den ene att bestämma vare sig över den andre eller över familjens gemensamma angelägenheter”.Lösningen blev att varje make äger och förvaltar sin egendom.s. 3

2.Vid tiden för giftermålsbalkens införande var det vanligt att kvinnor inte förvärvsarbetade och äktenskap var ofta livslånga; 97 procent av äktenskapen upplöstes genom ena makens död.De flesta bodelningar genomfördes således i samband med den ena makens frånfälle. Efterlevande make hade inte arvsrätt om den avlidne hade bröstarvingar. Bodelningen var därför av stor ekonomisk betydelse för en efterlevande make. Men kvinnans ställning var under omvandling vilket bl.a. kom till uttryck i upphävandet av mannens målsmanskap över sin hustru. En 34 likadelning av makars giftorättstillgångar vid en bodelning motiverades utifrån dessa omständigheter på följande sätt. Utgångspunkten var att reglerna rörande äktenskapets rättsverkningar skulle tillgodose både den gemensamhetsprincip som följer av ett äktenskap och makarnas anspråk att förbli självständiga i ekonomiskt hänseende.Lösningen blev den ordning som beskrivits ovan; varje make äger sin egendom och ansvarar för sina skulder men vid en bodelning läggs makarnas giftorättsgods samman och delas lika mellan dem, efter det att var och en först fått teckning för sina skulder. Giftermålsbalken var resultatet av ett gemensamt nordiskt lagstiftningsprojekt och motsvarande regler infördes i hela Norden. Att giftorätten skulle omfatta all egendom motiverades bl.a. med att båda makarnas insatser för familjen ansågs vara lika viktiga men att det normalt bara var mannens insatser som resulterade i ekonomiska intäkter.Kvinnans insatser för familjen ansågs i de flesta fall vara en nödvändig förutsättning för mannens ekonomiska verksamhet och hans möjlighet att bygga upp besparingar. En delning av makarnas sammanlagda förmögenhet inklusive den tillväxt som skett därav under äktenskapet, med undantag för enskild egendom, var därmed berättigad. I syfte att upprätthålla makarnas ekonomiska självständighet under äktenskapet skulle delningen av giftorättsgodset ske först i samband med att äktenskapet upplöstes. Behovet av ett skydd för en självständig ekonomisk ställning för en make under äktenskapet kunde dock ifrågasättas för kvinnornas del, eftersom de vanligtvis inte hade några egna arbetsinkomster och således i praktiken inte ägde något att förfoga över. För att stärka kvinnans ekonomiska ställning infördes bestämmelser i giftermålsbalken om att makarna skulle leva på samma standard samt om rätt för den behövande maken att från den andra maken erhålla skäliga medel för att bestrida utgifter dels för personliga behov, dels till hushållets omkostnader. Medel som överlämnades för personliga behov övertogs av den behövande maken med äganderätt (GB5:4, samma regel finns nu i ÄktB6:3). Reg-s. 3

3.35 lerna utformades med tanke på kvinnans situation men var samtidigt könsneutrala. Reglerna var naturligtvis tillämpliga även för det fall kvinnan var den ekonomiskt starkare parten i äktenskapet.s. 4

4.Före 1920 års giftermålsbalk hade fast egendom, som ägts före äktenskapet eller som ärvts under äktenskapet, inte ingått i den egendom som samägdes av makarna. Motivet till de särskilda reglerna för fast egendom hade varit en önskan att bevara vardera makens arvejord till den egna släkten. Olika behandling av fast respektive lös egendom ansågs dock inte längre motiverad när vardera maken själv fick förvaltningsrätt över sin egendom; all egendom kom därför att omfattas av giftermålsbalkens regler om giftorätt och bodelning.Frågan om lämpligheten av att dela även värdet av egendom som en make förvärvat före äktenskapet diskuterades inte i detta sammanhang.s. 5

5.Däremot diskuterades om likadelning av makarnas giftorättsgods var rimlig när orsaken till bodelningen var skilsmässa mellan makarna. För dessa fall ansågs så kallad återgångsdelning –dvs. delning som när ett äktenskap skulle ”återgå” på grund av ogiltighet – utgöra ett alternativ till likadelning. En återgångsdelning vid skilsmässa skulle ha inneburit, att varje make vid en bodelning själv skulle få behålla det han eller hon ägt vid äktenskapets ingående jämte avkastning på den egendomen, och att makarna endast skulle dela arbetsförtjänster och besparingar som byggts upp under äktenskapet.s. 5

6.Ett äktenskap kunde gå åter om det ingåtts trots att hinder mot äktenskapet förelegat.s. 5

7.Det fanns betydligt fler äktenskapshinder än vad det finns i gällande rätt. Det förelågs. 5

8.t.ex. hinder för två personer att gifta sig om den ena personen tidigare varit gift meds. 5

9.den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led (GB 2:9) eller om en av personernas. 5

10.bar på en smittsam könssjukdom (GB 2:6).s. 5

11.Numera används termen återgångsdelning när man syftar på en återgång till egendoms-s. 5

12.förhållanden som rådde vid tiden för äktenskapets ingående. Egendom som någon avs. 5

13.makarna ägde vid tidpunkten för äktenskapets ingående ingår således inte i en åter-s. 5

14.gångsdelning i samband med äktenskapets upplösning. Däremot kan värdetillväxts. 5

15.som emanerar från sådan egendom omfattas av delningen. Vid återgångsdelning brukars. 5

16.inte heller egendom som någon av makarna erhållit genom arv, gåva eller testamentes. 5

17.delas även om förvärvet skett under äktenskapet. Termen återgångsdelning är mindres. 5

18.träffande vad gäller de sistnämnda förvärven. På kontinenten är det vanligt att egen-s. 5

19.dom förvärvad under ett äktenskap, eller den värdeökning som uppstått under äkten-s. 5

20.skapet, delas mellan makarna vid en skilsmässa; se vidare kapitel 7 och 8. 36 Återgångsdelning som bodelningsprincip vid äktenskapsskillnad avvisades: Giftorätten uppkom genom äktenskapet, den var avsedd att realiseras i samband med en framtida bodelning och det ansågs, när ett giltigt äktenskap kommit till stånd, inte rimligt att inskränka giftorätten. Eftersom båda makarnas insatser var lika viktiga för familjen ansågs det orättvist om delningen skulle vara beroende av vem som ägt viss egendom vid äktenskapets ingående.En begränsning av giftorätten i samband med äktenskapsskillnad antogs dessutom kunna leda till att ekonomiska hänsynstaganden fick påverka om en skilsmässa skulle genomföras eller inte.En fördel med att all egendom omfattades av likadelning ansågs också vara att en sådan princip var enkel att tillämpa i jämförelse med återgångsdelning. Äktenskapsskillnad inträffade i de flesta fallen efter många års äktenskap varvid återgångsdelning antogs medföra stora praktiska svårigheter.Det ansågs därför rimligt att samma regler skulle gälla oavsett anledning till bodelning.Likadelningen av makarnas giftorättsgods vid skilsmässa modifierades dock bl.a. genom en regel som gav en grovt kränkt make rätt till skadestånd från den andra maken samt regler om vederlag i vissa fall. Genom en äktenskapsskillnad och därpå följande bodelning upplöses den gemenskap som följer av ett äktenskap. Makarnas rätt att leva på samma standard upphör därmed. Genom särskilda regler i giftermålsbalken kunde dock en behövande make få rätt till underhåll från den andra maken även sedan äktenskapet upplösts.Syftet med reglerna om underhåll var att skydda svagare part.Utöver ena makens behov av underhåll var en förutsättning att den andra maken hade förmåga att utge sådant. Omständigheter som skulle beaktas vid en prövning av behov av, respektive förmåga att utge, underhåll var makarnas förmögenhetsvillkor, yrkesskicklighet, hälsotillstånd, försörjningsplikt mot andra närstående, äktenskapets längd samt omständigheter som föranlett äktenskapsskillnaden. Om det var den behövande maken som hade den huvudsakliga skulden till skilsmässan skulle något underhåll inte utgå, medan underhåll oftare än annars skulle utgå om det var den andra maken som bar den huvudsakliga skulden till äktenskapsskillnaden.Underhållet fungerade således delvis som ett skadestånd. Rätten till underhåll upphörde om den berättigade maken gifte om sig. Underhållet kunde utges fortlöpande eller som ett engångsunderhåll.s. 5

21.37s. 6

års äktenskapsbalk

1.Verkligheten har förändrats under de dryga åttio år som förflutit sedan giftermålsbalken trädde i kraft. Av kapitel 1 ovan har framgått att kvinnor numera förvärvsarbetar i stor utsträckning och att många äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad.Fortfarande upplöses fler äktenskap av en makes död än genom äktenskapsskillnad, men skilsmässorisken för ett nygift par beräknas statistiskt sett till 50 procent.s. 7

2.De ändrade livsmönstren föranledde inte någon förändring av grunderna för giftorätten och bodelningen vid utarbetandet av äktenskapsbalken. Likadelning av all makarnas egendom, oberoende av när eller hur den förvärvats, ansågs fortfarande generellt leda till det mest rättvisa resultatet.I propositionen konstaterades att utvecklingen var på väg mot jämställdhet mellan män och kvinnor, men fortfarande förelåg vanligtvis skillnader i storlek på lön och förmögenhet (till kvinnans nackdel).Att införa återgångsdelning ansågs bevara ekonomiska och sociala skillnader i stället för att öka jämställdheten.Lagstiftningen borde skydda den ekonomiskt svagare maken för det fall äktenskapet upplöstes.På grund av kvinnors ökade förvärvsfrekvens behövdes visserligen inte likadelningen i lika hög grad som tidigare för att säkerställa den hemarbetande hustruns situation. Men man konstaterade ändå att, när båda makar har inkomster, deras ekonomier flätas samman och investeringar görs av makarna tillsammans oavsett vem av dem som är ägare till viss egendom.Det ansågs därför rimligt att giftorätten även fortsättningsvis skulle omfatta all egendom, oavsett när den förvärvats. Som ytterligare ett argument för en sådan omfattande likadelning angavs att principen är 38 enkel att tillämpa.Den leder inte till problem som kan vara orsakade av sammanblandning av egendom, surrogation eller inflation, vilket angavs bli fallet vid tilllämpning av återgångsdelning.Likadelningsprincipen gäller sålunda fortfarande som huvudregel vid en bodelning, och den omfattar all egendom oavsett när eller hur den förvärvats. Om ett äktenskap varar så kort tid att någon ekonomisk sammanflätning inte hinner uppkomma mellan makarna kan syftet med likadelningsprincipen sägas gå förlorat. Effekterna av en likadelning av allt giftorättsgods kan behöva mildras i vissa fall. Av den anledningen har det införts en skevdelningsregel som innebär att den av makarna som bidrar med giftorättsgods till det högsta värdet kan få behålla mer än hälften av tillgångarnas värde vid en bodelning om en likadelning framstår som oskälig; regeln är främst tillämplig vid kortvariga äktenskap (ÄktB12:1).s. 7

3.Diskussionen om giftorättens täckningsområde fortgår alltjämt. Den nordisk arbets-s. 8

4.grupp bestående av ledande nordiska familjerättsforskare, som redan nämnts i kapitel 1,s. 8

5.fick sommaren 1998 sitt uppdrag av den nordiska ministerkommittén. Uppdraget bestods. 8

6.bl.a. av att ”skapa en bild av vilka frågor som med hänsyn till gällande rätt i de nordiskas. 8

7.länderna kan lämpa sig för nordiskt lagstiftningssamarbete på kort, medellång och långs. 8

8.sikt.”s. 8

9.Ett av arbetsgruppens förslag är att giftorätten bör begränsas och inte omfatta egen-s. 8

10.dom som en make ägt före äktenskapet eller erhållit genom arv, testamente eller gåvas. 8

11.från tredje man.Enligt förslaget bör den make som vill undanta egendom från lika-s. 8

12.delningen ha bevisbördan för att viss egendom skall få hållas utanför delningen.Förs. 8

13.att värdet av egendom som förvärvats före äktenskapet men som bytts ut under äkten-s. 8

14.skapet skall få undantas från bodelningen bör den utgöra surrogat för ursprungstill-s. 8

15.39s. 8

16.gången (jfr surrogat av enskild egendom, ÄktB7:2st1p6).Om giftorättens täck-s. 9

17.ningsområde begränsas till att omfatta det som förvärvats under äktenskapet bör makars. 9

18.ha möjlighet att ingå avtal som utvidgar delningsrätten.s. 9

19.Bakgrunden till förslaget är att giftorätten för närvarade begränsas i de nordiska län-s. 9

20.derna genom olika skevdelningsregler, vilkas tillämpning kan leda till ganska olika re-s. 9

21.sultat. I Norge finns det t.ex. en jämkningsregel som i praktiken innebär att bodel-s. 9

22.ningen utgör en återgångsdelning och inte en likadelning av all egendom; förmögen-s. 9

23.hetsvärden som kan föras tillbaka till vad makarna ägt före äktenskapet eller fått genoms. 9

24.arv, testamente eller gåva från tredje man kan hållas utanför bodelningen på partss. 9

25.begäran, om det inte leder till uppenbart orimligt resultat.Arbetsgruppen utgår fråns. 9

26.att ett behov av skevdelningsregler uppstår när huvudregeln om likadelning ”går längres. 9

27.än vad som kan motiveras av naturliga ändamålsskäl”.I en tid när skilsmässofrekven-s. 9

28.sen är hög och en växande andel av alla nya äktenskap är omgiften där vardera makens. 9

29.redan kan ha både barn och åtskillig egendom är det inte givet att likadelning av alls. 9

30.egendom är motiverad. I stället anser arbetsgruppen att likadelningen bör begränsass. 9

31.till tillgångar som skapats genom makarnas samarbete och arbetsfördelning under äkten-s. 9

32.skapet. Under förutsättning att giftorätten begränsas på föreslaget sätt anser arbets-s. 9

33.gruppen vidare att det finns goda skäl att också dela pensionsrättigheter som intjänatss. 9

34.under äktenskapet. Ojämnheter i makarnas pensionsförhållanden kan ha uppstått soms. 9

35.en följd av makarnas arbetsfördelning under äktenskapet.Man har däremot inte före-s. 9

36.slagit delning av pensionsrättigheter som intjänats före äktenskapet. Under ett äktenskap har makarna rätt att leva på samma standard (ÄktB6:1–3). Av lagtexten framgår numera att vardera maken svarar för sin försörjning sedan äktenskapet upplösts genom skilsmässa (ÄktB6:7st1). Undantagsvis kan underhållsbidrag utgå, men det förutsätter att ena maken har behov av sådant, att äktenskapet på något sätt orsakat behovet samt att den andra har förmåga att utge underhåll (ÄktB6:7st2).Storleken på underhållet bestäms individuellt i varje enskilt fall och skall främst utgöra ett ekonomiskt grundskydd; nivån bestäms inte av den standard makarna levt på under äktenskapet.Underhållets syfte är fortfarande att skydda en svagare part.För att underhåll skall utgå för längre tid än under en övergångsperiod förutsätts att ena maken har svårigheter att försörja sig 40 efter ett långvarigt äktenskap eller att andra synnerliga skäl föreligger (ÄktB6:7st3). En omständighet som skall beaktas vid prövningen av om det föreligger synnerliga skäl är – enligt ett tillägg till lagtexten från år 1999 – den ena makens behov av att skaffa sig pensionsskydd (ÄktB6:7 st 3). I takt med att kvinnorna i större utsträckning förvärvsarbetar har det blivit sällsynt att det föreligger behov av underhållsbidrag för den löpande försörjningen under den tid som lön uppbärs.Däremot har lagstiftaren, som nyss nämnts, funnit anledning att i lagtexten lyfta fram att underhållsbidrag kan utgå för ena makens behov av pensionsskydd.Frånvaron av praxis angående denna ganska nya regel tyder dock på att det är sällsynt att underhållsbidrag används för detta ändamål. När ett äktenskap upplöses genom den ena makens död har den ekonomiska situationen för efterlevande make förbättrats. Sedan år 1988 har efterlevande makes arvsrätt med så kallad fri förfoganderätt utvidgats till att gälla även framför makarnas gemensamma barn (ÄB3:1). Vid en makes död är den efterlevande maken sålunda ofta berättigad att överta all egendom på grund av giftorätt och arvsrätt. Även om makarna bara har enskild egendom får den efterlevande överta all den avlidnes egendom i form av arv, låt vara att den avlidnes arvingar kan ha en kvarstående rätt till så kallat efterarv när den efterlevande maken själv avlider.s. 9

2.4Närmare om bodelningen

2.4.1Kort om bodelning i praktiken

1.Vid en bodelning realiseras giftorätten (ÄktB10:1). Avgörande för vad som ingår i bodelningen är makarnas egendomsförhållanden vid antingen dagen för ansökan om äktenskapsskillnad, dagen för ena makens död eller dagen för anmälan om att bodelning skall förrättas under äktenskapet (ÄktB9:2). Det kan förflyta avsevärd tid från den i olika fall ”kritiska” tidpunkten till dess bodelningen genomförs. Tillgångar som en make förvärvar eller på annat sätt erhåller efter denna tidpunkt ingår inte i bodelningen. De tillgångar och skulder som skall ingå i bodelningen värderas emellertid vid den tidpunkt när boet är utrett och en delning aktuell.s. 10

2.41s. 10

3.Makarna förrättar bodelningen, om de kan enas därom (ÄktB9:1och5). I annat fall kan domstol, efter yrkande av en av makarna, tillsätta en bodelningsförrättare som genomför bodelningen i enlighet med äktenskapsbalkens regler (ÄktB17:1och 6). Beslut fattade av en bodelningsförrättare kan klandras till domstol av en missnöjd make (ÄktB17:8).s. 11

4.Från en bodelning får varje make undanta personlig egendom och egendom av särskilt slag även om sådan egendom utgör giftorättsgods (ÄktB10:2och3).s. 11

5.Personlig egendomär sådan egendom som uteslutande används för den ena makens personliga bruk; som exempel kan nämnas kläder, glasögon och handikapputrustning.Undantagsrätten är motiverad av att ägaren inte skall behöva riskera att skiljas från egendomen.Rätten att undanta personlig egendom från bodelningen är begränsad till vad som är skäligt. Omfattningen av undantagsrätten får avgöras med hänsyn till den enskilda familjens standard.Personliga presenter jämställs med personlig egendom och får undantas i samma omfattning.Om en make har avlidit gäller rätten att undanta personlig egendom och personliga presenter endast för den efterlevande maken.s. 11

6.Egendom av särskilt slagär antingen rättigheter som inte kan överlåtas eller rättigheter som i annat fall är av personlig art. I nästa delavsnitt utvecklas grunderna för vad som utgör egendom av särskilt slag, när undantagsrätt föreligger och vad som motiverar ett undantagande. Redan här kan nämnas att fordran på lön, vissa pensionsrättigheter och upphovsrätt brukar undantas som egendom av särskilt slag.s. 11

7.Det är det sammanlagda nettovärdet av båda makarnas giftorättsgods som skall delas lika mellan makarna (ÄktB11:3). Det innebär att innan en ”delning” kan äga rum skall vardera makens skulder avräknas på samma makes tillgångar (ÄktB11:2). När en skuld är hänförlig till en tillgång, som utgör enskild egendom, skall dock sådan egendom i första hand användas för att täcka skulden. Att skulderna skall täckas innan giftorättsgodset delas mellan makarna följer av att varje make själv ansvarar för sina skulder (ÄktB1:3). Det som finns kvar av en makes giftorättsgods efter det att personlig egendom och egendom av särskilt slag undantagits från bodelningen samt skulderna täckts utgör nettovärdet av makens giftorättsgods. Nettovärdet av en makes giftorättstillgångar sätts aldrig till mindre än noll även om en makes skulder överstiger värdet av hans eller hennes tillgångar.s. 11

8.Giftorätten utgör ett värdemässigt anspråk. Den av makarna som äger giftorättsgods till det högsta värdet kan själv välja vad som skall utges till den andre 42 maken för att den värdemässiga likadelningen skall uppnås (ÄktB11:7). Mottagarmaken har dock rätt att så långt det är möjligt få annan egendom än sådan som är uppenbart olämplig; i övrigt kan den mottagande maken inte bestämma vad som skall erhållas (ÄktB11:9). Den som skall utge kompensation kan däremot välja att betala skifteslikvid i pengar i stället för att utge egendom. För det som varit makarnas gemensamma bostad eller bohag gäller en särskild regel; den av makarna som har störst behov av egendomen har rätt att få den på sin lott – mot avräkning – oavsett vem som varit ägare till egendomen (ÄktB11:8).s. 11

2.4.2Egendom av särskilt slag[^51]

1.Rättigheter som kan klassas som egendom av särskilt slag har traditionellt undantagits från en bodelning mellan makar (ÄktB10:3st1). Redan i den äldre giftermålsbalken, dvs. den lag som gällde före 1920 års giftermålsbalk, fanns en sådan regel och den har sedan förts vidare vid ny lagstiftning.Motivet för att undanta sådana rättigheter har varit, och är fortfarande, att de anses vara så knutna till den berättigade personen att någon delning inte bör komma ifråga. Rättigheter som kan undantas som egendom av särskilt slag är dels sådana som inte kan överlåtas, dels sådana som i annat fall är av personlig art. Omfattningen av undantagsrätten är inte begränsad av någon skälighetsbedömning, som gäller för personlig egendom. En särskild förutsättning för att en rättighet av särskilt slag skall få undantas från en bodelning är att en delning ”skulle strida mot vad som gäller för rättigheten”. Huruvida en rättighet inte är möjlig att överlåtakan framgå på olika sätt, t.ex. av lag, avtal eller av ett villkor i samband med en gåva. I vissa fall är det svårt att avgöra om en rättighet är oöverlåtbar. Ledning kan då ofta sökas i om rättigheten är utmätningsfri eller inte. I de flesta fallen sammanfaller oöverlåtbarhetmed utmätningsfrihet. De två begreppen är dock inte identiska.s. 12

2.43s. 12

3.För att en rättighet som inte kan överlåtas skall få undantas från bodelningen skall oöverlåtbarheten vara motiverad avs. 13

4.1) sociala hänsyn till den berättigade,s. 13

5.2) hänsyn till den förpliktades intresse, ellers. 13

6.3) villkor genom testamente eller gåva från tredje man. Till den första gruppen, oöverlåtbar på grund av sociala hänsyn till den berättigade, hänförs bl.a. rätt till lön, rätt till allmän pension, rätt till underhållsbidrag och vanligtvis också rätt till tjänstepension.Den berättigade anses ha behov av sin rättighet och därför är det inte möjligt att förfoga över den förrän den utfallit till betalning. Överlåtelseförbudet för lön skyddar t.ex. arbetstagaren mot att i förtid göra av med lön som behövs för arbetstagaren och dennes familj.s. 13

7.Till den andra gruppen, oöverlåtbar av hänsyn till den förpliktade, räknas rättigheter där den förpliktade har starkt intresse av att prestera till en viss person. Jakträtt är ett klassiskt exempel på en sådan rättighet.Ett annat exempel är en arbetsgivares skyldighet att utge lön. För det fall arbetstagaren kan överlåta sin lönefordran innan den är förfallen till betalning kan arbetstagarens intresse att fullgöra sina arbetsuppgifter på ett fullgott sätt minska och därmed skada arbetsgivaren.Beträffande fordran på icke förfallen lön kan överlåtelseförbudet således motiveras både av sociala hänsyn till den berättigade och av hänsyn till den förpliktade.s. 13

8.Att den tredje gruppen rättigheter undantas från en bodelning, dvs. rättigheter som är oöverlåtbara på grund av villkor genom testamente och gåva från tredje man, är resultatet av en sedan lång tid tillbaka gällande princip att en testators eller en givares vilja skall respekteras. 44 Om en rättighet inte kan anses tillhöra någon av de tre grupperna kan det inte anses ”strid[a] mot vad som gäller för rättigheten” att den skall ingå i en bodelning trots att rättigheten formellt är oöverlåtbar.Ett exempel på rättighet som skall ingå i en bodelning är fordran på återbetalning av skatt. Enligt bestämmelse i lag finns det förbud både mot överlåtelse och mot utmätning av skattefordran.Förbuden får förmodas finnas av rent administrativa skäl och ett undantagande från bodelningen kan inte motiveras av något skyddsvärt intresse hos vare sig den berättigade eller den förpliktade. Något hinder mot att rättigheten ingår i en bodelning anses därför inte finnas; varvid dock endast skatt som hänför sig till arbete utfört före den kritiska tidpunkten skall beaktas.Ett annat exempel på en rättighet som skall ingå i en bodelning är när en make från sin arbetsgivare erhållit vinstandelar som vid bodelningstillfället inte går att överlåta därför att arbetsgivaren uppställt överlåtelseförbud under begränsad tid för att själv erhålla skattefördelar. Att vissa oöverlåtbara rättigheter undantas från en bodelning har motiverats med att det inte kan anses rimligt att rättigheten skall ingå i bodelningen när ägaren inte själv kan förfoga över den genom överlåtelse.Formellt sett utgör ägarbyte genom bodelning visserligen ingen överlåtelse, men konsekvensen blir förstås densamma.Det kan också ifrågasättas vilket ekonomiskt värde egendom skall anses ha när ägaren inte kan förfoga fritt över den. Att egendomen kan åsättas ett bestämt ekonomisk värde är en förutsättning för att egendomen skall kunna påverka bodelningsresultatet. Typiskt för sådana rättigheter som ingår i en bodelning trots att de är oöverlåtbara är att de har ett ekonomiskt värde som rättighetsinnehavaren kan förfoga över inom viss bestämd tid. Det gäller för de ovan nämnda exemplen, fordran på återbetalning av skatt och vinstandelar. Om utbetalningstidpunkten är avlägsen kan det vara motiverat att kapitalisera det värde som skall ingå i bodelningen.s. 13

9.45s. 14

10.I ett hänseende skiljer sig Sverige från övriga nordiska länder när det gäller vad som fårs. 15

11.undantas som egendom av särskilt slag. Fordran på löningår inte i en bodelning enligts. 15

12.svensk rätt. Någon skillnad görs inte mellan lönefordran, som är inarbetad vid den förs. 15

13.bodelningen kritiska tidpunkten, och lönefordran som uppkommit därefter. I övrigas. 15

14.nordiska länder ingår däremot lönefordran i bodelningen i den mån den var inarbetats. 15

15.vid den för bodelningen kritiska tidpunkten.Agell har i sin bok om nordisk äkten-s. 15

16.skapsrätt föreslagit att svensk rätt på denna punkt bör harmoniseras med övriga Nor-s. 15

17.den.Enligt min mening är det en motiverad ändring. För att rättigheten skall fås. 15

18.undantas från bodelningen skall det strida mot vad som gäller för rättigheten. Överlå-s. 15

19.telseförbudet för lönefordringar skall skydda försörjningsmöjligheten för arbetstagarens. 15

20.och dennes familj. Under den period då lönen inarbetades ingick arbetstagarens makes. 15

21.i familjen, vilket talar för att båda makarna bör få del av den inarbetade lönen i enlighets. 15

22.med de principer som ligger till grund för makars egendomsordning. Arbetsgivarenss. 15

23.situation försämras inte heller av att inarbetad lönefordran ingår i bodelningen, efter-s. 15

24.som arbetsinsatsen redan är utförd. Dessutom kan värdet på den inarbetade rättens. 15

25.beräknas. Frågan är principiellt intressant men torde i de flesta fall inte påverka bodel-s. 15

26.ningsresultatet i någon högre grad eftersom den utestående fordran vanligtvis är avs. 15

27.begränsad storlek. Om resonemanget utvidgas och appliceras på pensionsrättigheters. 15

28.kan bodelningsresultatet i de flesta fall däremot påverkas väsentligt. Att rättigheter som i och för sig är överlåtbara, men som är knutna till en av makarna, på grund av sin personliga artundantas från en bodelning motiveras med att rättighetsinnehavaren inte kan tvingas göra sig av med den. Utmärkande är att rättigheten inte är möjlig att utmäta, men att innehavaren själv kan välja att överlåta den.Upphovsmannens ideella rätt till sitt verk är exempel på en sådan rättighet, som kan undantas från en bodelning p.g.a. sin personliga art. Denna regel gäller om bodelning förrättas under äktenskapet eller i anledning av äktenskapsskillnad. Om upphovsmannen däremot avlider, ingår rättigheten i bodelning och arvskifte eftersom dödsbodelägarna tillsammans kan förfoga över rättigheten. Övriga immateriella rättigheter såsom patent-, mönster- och fotorätt ingår i en bodelning och är även utmätningsbara.s. 15

29.Ytterligare exempel på rättigheter som kan undantas från en bodelning på grund av sin personliga art är fordran på skadestånd eller försäkringsersättning för personskada.s. 15

30.När en rättighet som utgjort egendom av särskilt slag omvandlats till en till46 gång, t.ex. utbetalning av lönefordran, pension eller skadestånd, ingår värdet i bodelningen. Giftorättsgods som utgör egendom av särskilt slag, och således undantas från en bodelning, kan representera stora ekonomiska värden. Detta kan medföra att en likadelning av allt giftorättsgods i praktiken inte uppnås. Om bodelningsresultatet kan uppfattas som oskäligt på grund av att ena maken fått bidra med all sin egendom medan den andra maken haft möjlighet att hålla stora delar av sin egendom utanför bodelningen för att den utgör egendom av särskilt slag, finns det i vissa fall möjlighet att justera resultatet.En möjlighet är att den make som har mest delningsbart giftorättsgods kan få behålla mer än hälften av det delningsbara giftorättsgodset enligt den så kallade skevdelningsregeln (ÄktB12:1).Enligt en annan specialregel kan en make få hålla privat pensionssparande, som enligt huvudregeln skall ingå i bodelning, utanför bodelningen (ÄktB 10:3 st 3).Även engångsunderhåll kan användas som ett såll att motverka oskäliga bodelningsresultat (ÄktB6:8 och 11:6).s. 15

2.4.3Pensionsrättigheters behandling vid bodelning

1.Samtliga tre kategorier av pensionsrättigheter – allmän pension, tjänstepension och privat pensionssparande – utgör giftorättsgods, när inte makarna genom äktenskapsförord avtalat om att de skall vara enskild egendom. Hur en viss pensionsrättighet behandlas vid en bodelning avgörs av de principer som presenterats ovan. Rätt till allmän pensionkan enligt bestämmelse i lag inte överlåtas innan pensionen är tillgänglig för lyftning (LIP 15:16). Rätt till tjänstepensionär vanligtvis inte heller möjlig att överlåta.Vid en bodelning har det beträffande rätt till allmän pension och oöverlåtbar tjänstepensionsrätt ansetts föreligga skyddsvärda intressen, som medför att rättigheterna skall undantas från bodelningen såsom egendom avs. 16

2.47 särskilt slag.Allmän pension och oöverlåtbara tjänstepensioner är två kategorier av pensionssystem som utvecklats och vidareutvecklats långt efter att regeln om egendom av särskilt slag utformades. Det har inte föranlett någon omprövning av den äktenskapsrättsliga regleringen.s. 16

3.I giftermålsbalken fanns det ingen särskild lagregel för hur privat pensionssparande skulle behandlas vid en bodelning. Det resulterade i att privat pensionssparande jämställdes med annat sparande och utgjorde delningsbar egendom. Vid tillkomsten av äktenskapsbalken infördes det däremot en särskild regel enligt vilken privat pensionssparande undantogs från bodelningen. Under tioårsperioden mellan åren 1988 och 1998 behandlades därmed privat pensionssparande på samma sätt som övriga pensionskategorier vid en bodelning. Numera finns det dock nyanserade regler för hur privat pensionssparande i form av pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande (IPS) skall behandlas vid bodelning (ÄktB 10:3 st 2och3, 10:4 samt 10:5).s. 17

4.Från och med år 1999 är läget följande: För det fall bodelning skall förrättas i anledning av ena makens dödskall varken den avlidnes eller den efterlevande makens pensionsförsäkring eller individuella pensionssparande ingå i bodelningen (ÄktB10:3st2 och 10:5).Om makarna däremot skall förrätta bodelning med anledning av äktenskapsskillnadskall privat pensionssparande ingå (ÄktB 10:3 st3).Om det med hänsyn till makarnas ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter är oskäligt att låta privat pensionssparande ingå i bodelningen kan det tas undan helt eller delvis (ÄktB10:3st3).Beträffande bodelning under äktenskapetfinns det ingen lagregel som säger hur dessa pensionsrättigheter skall behandlas eftersom genomförandet av bodelningen förutsätter att makarna är helt överens.Makarna kan således bestämma att privat pensionssparande skall ingå helt, delvis eller inte alls i bodelningen (jfr ÄktB10:4 st3). Under förutsättning att makarna iakttagit övriga bodelningsregler, t.ex. skuldtäckningsregeln i ÄktB 11:2, kan makarnas överenskommelse om privat pensionssparande inte betraktas som en eftergift till förfång för någons borgenärer (jfr ÄktB 13:1 och KonkL 4:7).s. 17

5.När det gäller privat tecknade pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande är det möjligt att anföra skäl både för och emot att sådana rättigheter skall 48 behandlas på samma sätt som övriga pensionskategorier vid en bodelning.Motatt sådant privat pensionssparande skall ingå i en bodelning talar t.ex. att det i princip inte är möjligt att överlåta denna typ av pensionsrättighet.Dessutom är även privat pensionssparande normalt avsett för den berättigade makens framtida försörjning, och det är sådana sociala hänsyn till den berättigade som motiverar att övriga pensionsrättigheter undantas från en bodelning. Fören delning talar, att de medel en make placerat i ett privat pensionssparande kan ha utgjort giftorättsgods, som vid en bodelning bör behandlas på samma sätt som andra investeringar t.ex. andra livförsäkringar, aktier eller pengar som finns på ett bankkonto. Vilka argument som ansetts starkast har skiftat. Det är endast privat pensionssparande som har diskuterats närmare på tal om en bodelning. Däremot har det inte förekommit någon diskussion om rimligheten av att vid en bodelning beakta samtliga pensionskategorier.s. 17

2.5Sammanfattning

1.Under ett äktenskap är vardera maken ekonomisk självständig – han eller hon äger, förvaltar och förfogar fritt över sin egendom. Syftet med bodelning i samband med att ett äktenskap upphör är att makarnas sammanlagda giftorättsförmögenhet skall fördelas lika mellan dem. Som motiv för den omfattande delningsrätt som föreligger enligt svensk rätt har bl.a. anförts att en sammanflätning av makarnas ekonomier ofta blir följden av ett äktenskap, att likadelningsprincipen är enkel att tillämpa samt att makarnas fördelning av arbetsuppgifter under äktenskapet kan orsaka skilda ekonomiska förutsättningar som bör utjämnas i samband med upplösning av äktenskapet. Det sistnämnda motivet kan med dagens värderingar och politiska klimat närmast betecknas som ett jämställdhetsargument. Principen om likadelning av makarnas giftorättsförmögenheter modifieras genom bestämmelserna om att personlig egendom och egendom av särskilt slag undantas från bodelningen. Rätt till allmän pension utgör egendom av särskilt slag och detsamma gäller vanligtvis även tjänstepensionsrätt. Privat pensionssparande utgör däremot inte egendom av särskilt slag. Det innebär att de olika kategorierna av pensionsrättigheter inte behandlas på samma sätt vid en bodelning. Grunderna för hur pensionsrättigheter behandlas vid en bodelning har varit i stort sett oförändrade ända sedan tiden före 1920 års giftermålsbalk samtidigt som systemen för de olika pensionskategorierna har utvecklats enormt de senaste 100 åren. Det återstår att undersöka huruvida nuvarande regler om pensionsrättigheters behandling vid en bodelning kan anses främja eller motverka de intressen som skall tillgodoses med egendomsordningen för makar.s. 18

2.49s. 18

3Pensionssystemen

3.1Inledning

1.Kännedom om hur pensionssystem kan vara konstruerade är en förutsättning för att närmare diskutera behandlingen av pensionsrättigheter vid upplösningen av äktenskap. Syftet med detta kapitel är att visa hur pensionssystemen utvecklats under de senaste 100 åren samt att ge grundläggande kunskap om hur pensionssystem kan konstrueras på olika sätt. En mer utförlig beskrivning av olika kategorier pensionsrättigheter finns i de nästföljande tre kapitlen. Kapitlets disposition är följande. I avsnitt 3.2 utvecklas vad som avses med pension i denna avhandling. En historisk tillbakablick över pensionernas framväxt finns i avsnitt 3.3. Därefter presenteras i avsnitt 3.4 hur pensionssystem kan konstrueras beträffande förmånsbestämning och finansiering. I avsnitt 3.5 finns statistiska uppgifter bland annat om värdet av intjänade pensionsrätter. Kapitlet avslutas med en sammanfattande kommentar i 3.6s. 3

3.2Pensionsrättigheter

1.Det finns ingen definition av begreppet pension, men det brukar av sammanhanget ändå vara tämligen givet vad som avses.Syftet med ålderspension är att den pensionsberättigade skall kunna försörja sig efter att ha uppnått en viss ålder, efter vilken fortsatt förvärvsarbete inte kan förväntas. Den som är pensionsberättigad har en fordran på att i framtiden erhålla ersättning från den som utfäst pensionen. Med pensionsrätten följer ofta någon form av efterlevandepension, som vanligtvis i första hand utgår till den pensionsberättigades make. Samhället tillhandahåller allmän pensiongenom socialförsäkringssystemet. Tjänstepensionkompletterar socialförsäkringsskyddet genom att arbetsgivare i olika former kan utfästa pension till anställda. Tjänstepension betraktas sedan länge som uppskjuten lön. Den som vill förstärka sitt pensionsskydd ytterligare kan avsätta medel till privat pensionssparande. Behovet av privat pensionssparande kan vara stort för den som inte är berättigad till tjänstepension, t.ex. den som driver enskild firma ellers. 3

2.51 som är delägare i ett handelsbolag, och således inte är anställd. Ett privat sparande som skall trygga försörjningen efter pensioneringen kan vara utformat på olika sätt, t.ex. placering i värdepapper, banksparande, sparande i pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande. Ett annat sätt kan vara att avbetala bostadslån i avsikt att skapa låga boendekostnader i framtiden. Med termen privat pensionssparandeavses i denna avhandling endast sparande i pensionsförsäkringeller individuellt pensionssparande– de två pensionssparformer för vilka det finns särskilda bodelningsregler.s. 3

3.Sambandet mellan de tre pensionskategorierna brukar åskådliggöras med hjälp av den så kallade pensionspyramiden.s. 4

4.3.Privat pensionssparande,s. 4

5.3dvs. pensionsförsäkring ellers. 4

6.individuellt pensionssparandes. 4

7.2.Tjänstepension, utfästelse av ens. 4

8.2s. 4

9.arbetsgivare till sina anställdas. 4

10.1.Allmän pension enligt social-s. 4

11.1försäkringssystemet Pyramidens form återspeglar de olika pensionskategoriernas ekonomiska betydelse i allmänhet, men säger ingenting om hur det förhåller sig i ett enskilt fall. Storleken på allmän pension och tjänstepension har ett starkt samband med en individs förvärvsinkomster. Privat pensionssparande reflekterar däremot en individs egna avsättningar.s. 4

3.3Historisk utveckling

1.Utbyggnaden av det svenska sociala välfärdssystemet genom allmänna pensioner inleddes i början av 1900-talet. Fram till dess hade människorna varit beroende av eget sparande eller arbetsgivarens goda vilja när de inte längre kunde förtjäna sitt levebröd.I de sällsynta fall då en arbetsgivare utfäst någon form av pensions52 rätt var det en vanlig förutsättning för utbetalning, att arbetstagaren fanns kvar på arbetsplatsen vid tidpunkten för sin pensionering. Den första lagen om allmän folkpension antogs år 1913 och gav alla rätt till pension från 67 års ålder, eller vid varaktig arbetsoförmåga dessförinnan. Lagen byggde på en idé om hjälp till självhjälp. Pensionen finansierades därför dels med pensionsavgifter från de pensionsberättigade, dels med statsmedel. Storleken på pensionen var generellt mycket låg, dock högre än vad som tidigare utgått som fattigvårdsersättning. Pensionens storlek var delvis beroende av vilken pensionsavgift som erlagts och till viss del inkomstrelaterad.För full pension var kraven mycket stränga, trots att pensionen var tämligen modest. Det medförde att grundskyddet som utgick oavsett vilken pensionsavgift som hade betalats blev det som utbetalades i de flesta fall. Män hade rätt till en något högre pension än kvinnor, eftersom män ansågs ha ett större behov än kvinnor och eftersom kvinnor blev äldre och därmed erhöll pension under en längre period än männen.Kvinnor fick samma pensionsbelopp som män år 1935, och samtidigt försvagades kopplingen ytterligare mellan erlagd pensionsavgift och pensionens storlek. Genom 1946 års lag om folkpensionering släpptes kopplingen helt mellan pensionens storlek och inbetald avgift.Pensionen blev i stället lika stor för alla, men det utgick högre belopp till ensamstående än till gifta pensionstagare. Avsikten var att det skulle vara möjligt att klara grundläggande försörjning genom folkpensionen. Därutöver kunde ytterligare pensionsförmåner utgå efter inkomstprövning, t.ex. hustrutillägg och änkepension. Parallellt med den allmänna pensionen utvecklades tjänstepensioner, varigenom arbetsgivaren utfäste viss pensionsrätt för sina anställda, som komplement till den allmänna pensionen. Sedan mycket lång tid tillbaka har vissa statsanställda varit berättigade till en inkomstrelaterad pension från sin arbetsgivare.I syfte att skapas. 4

2.53 en kollektiv försäkringslösning beträffande tjänstepension för enskilt anställda tjänstemän startades år 1917 Svenska Personal-Pensionskassan (SPP). Huvudtanken var att arbetsgivaren skulle göra kontinuerliga pensionsavsättningar till försäkringsbolaget (SPP) för att tillförsäkra tjänstemannen en inkomstrelaterad pension. Pensionsrättigheten skulle följa tjänstemannen även vid byte av arbete och arbetsgivare. SPP ansvarade för att pensionsrättighetens ekonomiska värde inte gick förlorad.Arbetare fick också rätt till tjänstepension, men deras pension var inte inkomstrelaterad utan bestod av enhetsbelopp som var tämligen blygsamma till sin storlek.s. 5

3.Nivån på den allmänna folkpensionen, som var lika för alla, höjdes undan för undan. Skillnaderna mellan de olika tjänstepensioner som kommit att utvecklas för tjänstemän respektive arbetare föranledde en diskussion om vilken pensionsnivå det allmänna skulle säkerställa. Efter en intensiv politisk strid, inklusive en folkomröstning, infördes den allmänna tilläggspensionen, ATP, år 1960.ATP utgjorde ett inkomstrelaterat tillägg till den allmänna folkpensionen som tillkom alla arbetstagare. Med dagens mått var villkoren för att erhålla en inkomstrelaterad pension mycket fördelaktiga. Pensionen motsvarade 60%av genomsnittsinkomsten av den pensionsberättigades 15 bästa årsinkomster; för att någon skulle få full pension krävdes dock 30 års förvärvsarbete. Med ATP följde också en rätt till familjepension för änka och barn; pensionens storlek var relaterad till den avlidnes pension.Änkepensionen kunde utgå under änkans återstående livstid. Utöver folkpension och ATP kunde inkomstprövade förmåner utgå till dem med låg pension.s. 6

4.Avtalen om tjänstepensioner förändrades efter ATP-systemets införande. Nivåerna på tjänstepensionerna samordnandes med den allmänna pensionen Eftersom socialförsäkringssystemet, genom ATP, erbjöd en inkomstrelaterad pensionsstandard, blev tjänstepensionernas roll att utgöra ett komplement till den allmänna pensionen.Genom tjänstepensionen kunde den pensionsberättigade erhålla ytterligare 7–15%av sin slutlön i pension.s. 6

5.Efter ett omfattande reformarbete på 1990-talet infördes en helt ny lag om allmän pension, lag (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP), som gäller fullt ut från år 2003. Lagen reglerar tre olika pensionsformer: tilläggspension, inkomstpension och premiepension. Tilläggspensionen består av det som tidigare utgjorde inkomstgrundad folkpension och ATP.s. 6

6.Personer födda före år 1938 får tilläggspension. Personer födda efter år 1954 54 kommer att få pension i form av inkomst- och premiepension. Kopplingen mellan inkomst och pensionens storlek har förstärkts i förhållande till ATP; hela livsinkomsten avgör pensionens storlek. De som är födda mellan åren 1938 och 1953 kommer att få en blandning av de olika pensionsformerna. Under många år framåt i tiden kommer det således att finnas parallella system för allmän ålderspension: dels tilläggspension, dels inkomst- och premiepension, se vidare i kapitel 4. De inkomstgrundade pensionerna finansieras genom pensionsavgifter och sociala avgifter, inte över den allmänna statsbudgeten.De som saknar rätt till inkomstrelaterad pension, eller vars pension är låg, kan numera efter en behovsprövning få rätt till så kallad garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd, vilka förmåner finansieras över statsbudgeten. Formerna för efterlevandepension från det allmänna pensionssystemet är dels en omställningspension, som utgår under viss tidsperiod till efterlevande make, dels valbara alternativ som den pensionsberättigade på ett mer direkt sätt själv varit med om att finansiera. De sistnämnda formerna av efterlevandepension är kopplade till premiepensionen. En av anledningarna till pensionsreformens genomförande var att antalet pensionärer har ökat, och kommer att fortsätta att öka de första decennierna på 2000talet; därmed växer också kostnaderna för pensionsutbetalningarna.Antalet pensionärer kommer att öka både i absoluta tal och i relation till den del av befolkningen som är förvärvsarbetande. År 1950 var drygt 10%av befolkningen över 65 år, 1993 var samma siffra 18%och år 2015 beräknas 21%av befolkningen vara över 65 år.Att antalet och andelen pensionärer ökar har bl.a. sin grund i den allt längre medellivslängden. Men snart kommer också de stora barnkullar som föddes på 1940-talet att påverka antalet pensionärer.Ytterligare en orsak till kostnadsökningarna är att t.ex. fyrtiotalisterna genomsnittligt sett har intjänat högre pensionsrätt än vad som gällt hittills, och således kommer vara berättigade till högre pension.s. 6

7.55s. 7

8.Avsikten med det nya allmänna pensionssystemet är bland annat att det skall ge rättvisare pensioner, att det skall ge incitament till ett ökat arbetsutbud och att det skall vara ett system som klarar samhällsekonomiska och demografiska förändringar.s. 8

9.Utvecklingen av tjänstepensionerna har fortsatt. Numera omfattas i stort sett alla arbetstagare av någon form av tjänstepension som bl.a. ger rätt till ålderpension och i vissa fall olika former av efterlevandepension. Det är mycket vanligt med kollektivt avtalade tjänstepensioner; omkring 90%av arbetstagarna i Sverige omfattas av kollektivavtalad rätt till tjänstepension.Sådana avtal föreligger t.ex. mellan Svenskt Näringslivoch LO (Avtalspension SAF-LO), mellan Svenskt Näringsliv och PTK (ITP-planen) samt för arbetstagare inom det statliga och kommunala området (avtalen PA-03 respektive PFA98). Trenden för de kollektivavtalade pensionerna är densamma som för den allmänna pensionen; sambandet mellan livsinkomst och pensionens storlek har stärkts. Utöver kollektivavtalade tjänstepensioner förekommer det att arbetsgivare och arbetstagare på en enskild arbetsplats kommer överens om vilka pensionsrättigheter som arbetsgivaren skall tillförsäkra den anställde. Arbetsgivare kan också ensidigt utfästa pension till sina anställda.s. 8

10.Utöver systemen med allmän pension och tjänstepension har den enskilde haft, och har fortfarande, möjlighet att genom privat pensionssparande själv trygga sin försörjning som pensionär. Sedan år 1928 har staten uppmuntrat sådant sparande genom att erbjuda skattefördelar för dem som sparade i pensionsförsäkringar. Syftet har varit att varje person själv skall trygga sin ålderdom och de ekonomiska förhållandena för sina efterlevande.Numera utgår skattefördelar för både sparande i pensionsförsäkring och i individuellt pensionssparande.Skillnaden mellan en försäkring och ett individuellt pensionssparande är att pensionen från den sistnämnda alltid sammanfaller med värdet på sparade medel. I en försäkring finns det dessutom ett försäkringsmoment som t.ex. kan innebära att ett bestämt belopp tillfaller efterlevande i samband med den försäkrades dödsfall, oavsett hur mycket som sparats i försäkringen. Exempel på ytterligare ett försäkringsmoment är att det kan uppstå så kallade arvsvinsternär en pensionsberättigad person avlider utan att ha förbrukat hela sparkapitalet; kapitalet kan fördelas bland övriga pensionsberättigade och höja utgående pensioner, eller säkra pensionen för dem som lever längre än genomsnittet. 56 Den allmänna pensionsåldern har sänkts successivt. År 1978 sänktes den från 67 år till 65 år. Sedan år 1999 har vi ingen fast pensionsålder. Allmän ålderspension kan tas ut tidigast från och med den månad då en person fyller 61 år, och någon övre åldersbegränsning för när pension måste tas ut finns inte (LIP5:1). Den mer flytande pensionsålder som nu råder för rätten till allmän pension har kombinerats med förändringar i arbetslagstiftningen varigenom en arbetstagare fått rätt att kvarstå i anställning fram till 67 års ålder (LAS §32a). Från vilken ålder tjänstepensioner och privat pensionssparande kan utgå regleras i respektive pensionsavtal. Lägsta ålder för utbetalning är vanligtvis 55 år.s. 8

3.4Konstruktioner av olika pensionssystem

3.4.1Allmänt

1.Ett pensionssystem bör vara förutsägbart i bl.a. följande två hänseenden.För det första skall den enskilde kunna förutse nivån på de framtida pensionsutbetalningarna. Pensionens storlek beräknas på skilda sätt beroende av om den bygger på ett förmånsbestämt eller ett avgiftsbestämt system. För det andra skall pensionssystem konstrueras på ett sätt som garanterar att utbetalning kan ske till dem som vid en viss given tidpunkt är berättigade till pension. Finansieringen av pensionen måste vara säkerställd. Det kan ske antingen genom ett så kallat fördelningssystem, eller genom ett system där fonderademedel används för utbetalning av pension. Utbetalning av den allmänna pensionen har traditionellt säkerställts med beskattningsrätten.För tjänstepensioner finns det inga tvingande lagregler om att utbetalning av utfästa pensioner skall säkerställas; se vidare i kapitel 6. I pensionsavtalen brukar det dock finnas bestämmelser därom. Dessutom finns det skattebestämmelser som innebär att arbetsgivare som vill göra kostnadsavdrag för utfästa pensioner måste säkerställa pensionsutbetalningen på visst sätt (IL28:3). För privat pensionssparande i form av pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande finns det skyddsregler som innebär att de försäkringsbolag och pensionssparinstitut som erbjuder pensionssparande skall kunna fullfölja sina åtaganden; se vidare i kapitel 5.s. 9

2.57s. 9

3.4.2Förmåns- eller avgiftsbestämda pensioner

1.Det finns, som nyss nämnts ovan, två system för att beräkna pensionens storlek. När pensionen är förmånsbestämdär storleken på den framtida pensionen tämligen förutsägbar för den pensionsberättigade, det är just förmånen som står i centrum. Det har varit vanligt att förmånen bestämts i relation till tidigare lön. Så har varit fallet för ATP och flera avtal om tjänstepension. Numera är tilläggspensionen inom det allmänna pensionssystemet och ITP-planens tjänstepension förmånsbestämda.Pension från tilläggspensionen utgår i form av en andel av ett genomsnitt av tidigare lön, medan pension från ITP utgår som viss andel av slutlönen. Inkomster över 7,5 basbelopp kompenseras inte genom tilläggspensionen. För tjänstepensioner är inkomsttaket ofta 30 basbelopp. Vid höga inkomster kan tjänstepensionen således vara av stor betydelse för att ge en inkomstrelaterad pension.s. 10

2.En intjänad rätt till förmånsbestämd pension kan vara värdesäkrad på olika sätt. Ett alternativ är att pensionsförmånen skrivs upp i takt med prisutvecklingen; detta har gällt folkpension, ATP och flera av tjänstepensionerna. I realiteten blir det då fråga om ett inflationsskydd av pensionsförmånen. Ett annat alternativ att värdesäkra pensionsrätt är att låta pensionsrätten följa inkomstutvecklingen, vilket gör att pensionärerna får del av samhällets inkomst- och standardutveckling. Det senare alternativet tillämpas för tilläggspensionen.s. 10

3.I ett avgiftsbestämt system fastställs pensionen i huvudsak av de pensionsavgifter som inbetalats för en individ. Det finns ett tydligare samband mellan inbetalad avgift och pensionsförmån i ett avgiftsbestämt system än när pensionen är förmånsbestämd. I det nya allmänna pensionssystemet är både inkomstpensionen och premiepensionen avgiftsbestämda. Taket för möjligheten att intjäna pensionsrätt är också för dessa allmänna pensioner 7,5 basbelopp. Avgiftens storlek bestäms av en individs beskattningsbara inkomst. Moderna avtal om tjänstepension är helt eller företrädesvis avgiftsbestämda; det gäller t.ex. Avtalspension SAFLO, det kommunala avtalet PFA98 och det statliga avtalet PA 03. Fortfarande gäller att tjänstepensionerna kompenserar högre inkomster än den allmänna pensionen.s. 10

4.Vilken pension som kommer att utgå till den pensionsberättigade i avgiftsbestämda system kan beräknas på skilda sätt, men det centrala är alltid vilken avgift som erlagts. Utöver avgiften kan arvsvinster uppstå i systemet, som påverkar utgående pensioner. I övrigt hänger tillvägagångssättet för att fastställa pensionens storlek också samman med hur förmånen finansieras. 58 Till rätten till ålderspension kan det som tidigare nämnts finnas kopplat efterlevandepension. Också efterlevandepensionen kan vara förmånsbestämd eller avgiftsbestämd och kan skilja sig från hur ålderspensionen varit bestämd. Till den avgiftsbestämda premiepensionen skall det från och med den 1 juli 2005 bli möjligt att teckna en förmånsbestämd efterlevandepension där ett eller två basbelopp utbetalas årligen till efterlevande make under en femårsperiod från dödsfallet (LIP 10:1–6).Utbetalning skall ske under förutsättning att dödsfallet äger rum innan rätt till ålderspensionen inträtt. När efterlevandepensionens storlek är fastställd på förhand brukar man kalla den efterlevandeskydd, eller familjepension. En form av efterlevandepension som blivit vanlig beträffande avgiftsbestämda pensioner är ett så kallat återbetalningsskydd. Intjänad rätt till ålderspension utbetalas då i första hand till efterlevande i stället för att tillfalla försäkringskollektivet i form av arvsvinster. Storleken på den efterlevandepension som kan utgå i form av återbetalningsskydd bestäms av det värde som rätten till ålderspension representerar vid dödsfallet.s. 10

3.4.3Finansiering

1.Oavsett om en pensionsförmån är förmåns- eller avgiftsbestämd är det ur den pensionsberättigades synvinkel viktigt att pensionsutbetalningarna säkerställs. I ett fördelningssystemanvänds pensionsavgifter från dem som förvärvsarbetar för utbetalning till dem som vid samma tidpunkt är pensionärer, så kallade pay-asyou-go-system. Ett fördelningssystem kan användas oavsett hur pensionsförmånen bestäms. Både den allmänna tilläggspensionen (tidigare ATP systemet) och den allmänna inkomstpensionen finansieras genom fördelningssystem. Tilläggspensionen är, som framgått ovan, förmånsbestämd medan inkomstpensionen däremot är avgiftsbestämd. Tjänstepensioner vars utbetalning säkerställts genom avsättning i balansräkning (skuldföring) kan sägas vara finansierade genom ett fördelningssystem; pensionerna betalas löpande allt eftersom de förfaller utan att medel avsatts för ändamålet.Avgiftsbestämda pensionssystem anses vara mer robusta och ha bättre förutsättningar att stå emot förändringar av samhällsekonomin och befolkningssammansättningen än förmånsbestämda system. När ett pensionssystem finansieras genom fonderade medelanvänds redan avsatta medel vid utbetalning av pension. Det kan vara generellt fonderade medel eller medel fonderade för en viss individ. Det sistnämnda gäller t.ex. för premie-s. 11

2.59 pensionen. Beträffande tjänstepensionerna används numera ofta avgiftsbestämda individuellt fonderade system, det gäller för Avtalspension SAF-LO samt avtalen PFA98 och PA03.s. 11

3.I ett fonderat system saknas vanligtvis särskilda regler om värdesäkring. Pensionsförmånens värde är i stället beroende av kapitalutvecklingen på avsatta medel. Den enskilde – den blivande pensionären – kan i många fall själv bestämma hur medlen skall placeras.s. 12

4.Privat pensionssparande kan med de systembegrepp som här använts, klassas som avgiftsbestämda, fonderade system. Spararen bestämmer själv hur stor avgift (sparande) som skall fonderas för dennes räkning och storleken på den framtida pensionen är i mycket hög grad relaterad till hur mycket som sparats. För pensionsförsäkringar tillkommer, som nämnts ovan, dessutom ett försäkrings- eller riskmoment, som t.ex. kan bestå av en förmånsbestämd efterlevandepension som utgår vid dödsfall före en viss ålder eller av arvsvinster. Pensionssystem där förmånen är avgiftsbestämd och fonderade medel används vid pensionsutbetalningen samt arvsvinster kan uppstå anses vara försäkringsmässiga.Nedan under 5.2 kommer det att framgå mer om hur försäkringar är konstruerade.s. 12

5.Även ett avgiftsbestämt fördelningssystem kan anses vara försäkringsmässigt eftersom en individs inbetalda avgifter tillsammans med arvsvinster inom systemet är avgörande faktorer för hur stor pensionen blir. Ett av syftena med reformen av den allmänna ålderspensionen var att skapa ett mer försäkringsmässigt pensionssystem som skulle utstå demografiska och ekonomiska förändringar. Inkomstpensionens storlek bestäms därför med utgångspunkt i en individs livsinkomst och inbetalda pensionsavgifter med hänsyn till bl.a. förväntad återstående livstid vid pensioneringen, arvsvinster inom systemet samt utvecklingen av samhällsekonomin och lönerna.s. 12

6.Efterlevandepension kan finansieras antingen med ett fördelningssystem eller genom fonderade medel. Riskmomentet är påtagligt när det gäller efterlevandepension, vilket medför att ett fördelningssystem (summan av försäkringskollektivets erlagda avgifter under ett år) ofta används för finansieringen. Beträffande återbetalningsskydd som är kopplad till en avgiftsbestämd premiefinansierad pension används dock de fonderade medlen vid utbetalningen av efterlevandepensionen. 60s. 12

3.5Statistiska uppgifter

1.Vid årsskiftet 2003/2004 hade Sverige en befolkning på drygt 8,9 miljoner. Av dem var mer än 1,6 miljoner ålderspensionärer som uppbar allmän pension. De fick under år 2003 del av 155 miljarder kronor i form av inkomst- och tilläggspension, samt 11 miljoner kronor i premiepension.Utöver nämnda pensionsutgifter betalade staten under samma år dessutom dryg 36 miljarder i garantipension m.m. till personer med låg eller ingen inkomstrelaterad pension. Dessutom utbetalades drygt 14 miljarder i olika former av efterlevandepensioner till personer som varit make eller sambo med en person som avlidit. Under år 2003 var det drygt 4,8 miljoner personer som intjänade rätt till allmän pension och av dem var det 17%som hade inkomster som motsvarade inkomsttaket, eller däröver.Värdet av intjänad pensionsrätt inom det allmänna pensionssystemet var för en genomsnitt svensk – en person runt 42 år – närmare 700000 kronor.Under år 2002 intjänade kvinnor pensionsrätt som motsvarade 81%av vad männen intjänade samma år. De pensionsberättigades pensionsfordran på, dvs. statens totala skuld för, tilläggspensionen och inkomstpensionen var 5984miljarder kronor, varav 2761miljarder var hänförlig till tilläggspension och 3223miljarder till inkomstpension, vid årsskiftet 2003/2004.Motsvarande fordran och skuld för premiepensionen uppgick till 94miljarder. Det är svårt att få fram jämförbara uppgifter för tjänstepensionerna. Svenska föreningen för partsförvaltande institut för risk- och pensionsplaner (SIRP) har dock uppskattat den sammanlagda pensionsskulden för tjänstepensioner i Sverige till närmare 1065miljarder kronor år 2002.Nedan i kapitel 6 finns närmare statistik beträffande pensionsskuld som är hänförlig till de tjänstepensionsavtal som berör särskilt många personer. Också beträffande privat pensionssparande är det svårt att få fram uppgifter som är jämförbara med pensionsskulden och pensionsutbetalningarna från det allmänna pensionssystemet. Den statistik som finns redovisar sällan pensionssparande skilt från annat sparande. Klart är dock att privat pensionssparande har en stor spridning. Det finns ungefär 3,3 miljoner privata pensionsförsäkringar teck-s. 13

2.61 nade.Och det sammanlagda värdet av individuellt pensionssparande uppgick vid årsskiftet 2003/2004 till 27 miljarder kronor, vilket får anses vara mycket mot bakgrund att sparformen endast existerat sedan år 1994.Svenskarnas skatterättsliga avdrag för privatpensionssparande uppgick år 2002 till 13 miljarder kronor.s. 13

3.6Sammanfattande kommentar

1.Pensionssystemen har utvecklats enormt de senaste hundra åren. De äktenskapsrättsliga reglerna om pensionsrättigheters behandling vid en bodelning har däremot i stort sett varit desamma under hela tidsperioden. Allmänna pensionsrättigheter och vanligtvis också rätt till tjänstepension undantas från en bodelning eftersom rättigheterna inte kan överlåtas och eftersom överlåtelseförbudet ansetts vara motiverat av ett skyddsvärt intresse.s. 14

2.När rätt till allmän pension och tjänstepension enbart gav ett grundläggande inkomstskydd fanns det inte så stor anledning att dela intjänad rätt vid en bodelning. Hur de inkomstrelaterade tjänstepensionerna behandlades vid en bodelning påverkade inte heller det faktiska utfallet, så länge nästan alla äktenskap var livsvariga och efterlevandepension utgick till efterlevande make.s. 14

3.Undan för undan har sambandet mellan inkomst och pension stärkts samtidigt som antalet skilsmässor ökat. Alltsedan den allmänna pensionen blev inkomstrelaterad, dvs. efter införandet av ATP, har det förts en allmän diskussion om hur makar skall kunna utjämna sådan rätt mellan sig; se vidare nästa kapitel. Numera är det en individs livsinkomst som avgör pensionens storlek, det gäller både för den allmänna pensionen och för de flesta av tjänstepensionsavtalen. Höga förvärvsinkomster leder till hög pension medan en låg inkomst betyder att pensionen blir låg. Ett antal år med deltidsarbete kan få förödande inverkan på pensionens storlek. Värdet av intjänade pensionsrättigheter är, som framgått ovan, betydande. Det skulle få påtagliga sociala och ekonomiska effekter om samtliga pensionsrättigheter beaktades vid upplösning av ett äktenskap. 62s. 14

4Allmänna pensionsrättigheter

4.1Inledning

1.Arbetsfördelningen mellan makar innebär ofta att den ena maken tar större ansvar för hem och barn medan den andra maken har ett större ansvar för familjens försörjning, något som i förlängningen leder till att makarna får olika stora pensioner. Sambandet mellan storleken på inkomst och pension fanns redan i den allmänna tilläggspensionen ATP. Genom den senaste pensionsreformen, som resulterade i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP), har sambandet förstärkts ytterligare. Dessa förhållanden har föranlett att det under de senaste fyrtio åren förts en diskussion om, och i så fall hur, makar skall kunna utjämna sina pensionsrättigheter mellan sig. De tekniska möjligheterna att utjämna makars pensionsrättigheter är starkt förknippade med utformningen av reglerna om intjänande och utbetalning av pension. I 4.2 följer en redogörelse för vilka regler som gäller i dessa avseenden. För närvarande har vi olika regelsystem där den pensionsberättigades ålder avgör vilket system som gäller. Systemen för de olika åldersgrupperna presenteras under 4.2.1–4.2.3. Slutligen återges i avsnitt 4.2.4 vilket grundskydd som utgår till pensionärer som saknar, eller som har låg, inkomstrelaterad pension. Vid en makes död kan den efterlevande makens ekonomiska situation tryggas genom olika former av efterlevandepension, som kan vara kopplad till den avlidnes ålderspensionsrätt. I avsnitt 4.3 utreds i vilken utsträckning som efterlevandepension är kopplad till den allmänna ålderspensionen och hur pensionen i så fall erhålls. Det är främst i samband med olika lagstiftningsåtgärder angående det allmänna pensionssystemet som det generella behovet av utjämning av makars pensionsrättigheter har diskuterats. Av den anledningen skall diskussionen återges i detta kapitel. Under 4.4. följer i kronologisk ordning olika förslag som framförts. De argument som använts, är av allmän karaktär och kan, vilket kommer att visa sig senare i avhandlingen (särskilt i kapitel 9), även appliceras på andra pensionskategorier. Några av de svårigheter som ansetts föreligga med utjämning av makars pensionsrättigheter har fått en lösning genom lagen (2002:125) om överföring av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna. Det finns därför anledning att här beröra lagstiftningen, vilket görs under avsnitt 4.5. I avsnitt 4.6 ges sammanfattande kommentarer till vad som framkommit i kapit-s. 4

2.65 let. Makars möjligheter att utjämna sina allmänna pensionsrättigheter sätts i relation till de intressen som skall tillgodoses med egendomsordningen för makar.s. 4

4.2Ålderspension enligt gällande rätt

4.2.1Den äldre generationen (personer födda före 1938)

1.Vid 1990-talets pensionsreform ansågs det inte rimligt att ändra pensionsförutsättningarna för dem som redan var eller snart skulle bli pensionärer.Det har fått till följd att personer som är födda före år 1938 ingår i den grupp som kallas den äldregenerationen,vars pensionssituation knappast påverkats av reformen. Deras pension är förmånsbestämd och finansieras genom ett fördelningssystem; jfr ovan under 3.4.s. 5

2.Det som är nytt för den äldre generationen är att de från och med år 2003 får sin pension utbetald i enlighet med bestämmelser i lagen om inkomstgrundad ålderspension.Deras pension heter numera tilläggspensionoch består av två delar, dels en som är inkomstrelaterad, dels en del som utgör ett grundbelopp som är lika för alla (LIP 6:2).Tilläggspensionen motsvarar det som tidigare utgjorde ATP och inkomstgrundad folkpension.s. 5

3.Samtliga som tillhör den äldre generationen har intjänat hela pensionsrätten enligt tidigare gällande regler i lagen om allmän försäkring (införandelagen 4 och 15§§, LIP4:1st1; jfr AFL 11:1). Inkomster som den pensionsberättigade haft från 16 till och med 64 års ålder avgör pensionens storlek.s. 5

4.Intjänad pensionsrätt har beräknats i pensionspoäng.Pensionspoängen har fastställts med den taxerade inkomsten som grund och en pensionspoäng har erhål66 lits för varje förhöjt prisbasbelopp som lönen motsvarade (införandelagen 15§1st 3p, AFL11:6st2). Inkomster mellan 1 och 7,5 prisbasbelopp har varit pensionsgrundande för pensionspoäng (AFL11:5st2 jfr LIP4:8). Inkomster som översteg 7,5 prisbasbelopp gav inga pensionspoäng.Högsta möjliga pensionspoäng per år var således 6,5.Den som saknat taxerad inkomst ett visst år, eller den vars inkomst varit lägre än ett förhöjt prisbasbelopp, har inte erhållit någon pensionsgrundad inkomst och således inte heller pensionspoäng. Inkomstersom gett pensionspoäng har varit förvärvsinkomster såsom inkomst av anställning och näringsverksamhet. De flesta socialförsäkringsersättningar, t.ex. föräldrapenning, sjukpenning och förtidspension har även räknats som inkomst av anställning och varit pensionsgrundande.Personer i den äldre generationen har däremot inte tillgodoräknats fiktiva pensionsgrundande inkomster för plikttjänstgöring, studier eller för att de varit föräldrar till små barn (LIP3:2st3); se vidare i nästa delavsnitt. Storlekenpå pensionen bestäms för det första av antalet år med intjänade pensionspoäng. Enligt den så kallade 30-årsregeln krävs alltid 30 år med intjänade pensionspoäng för att någon skall erhålla oavkortad pension (LIP 6:3).Den som inte uppfyller detta krav får sin pension reducerad med 1/30 för varje år som understiger 30. Den inkomstrelaterade delen av tilläggspensionen (tidigare ATP) bestäms, för det andra, av de 15 poängår med högst inkomst, den så kallade 15-årsregeln (LIP6:2st1). För högsta möjliga pension krävs således dels 30 års intjänade poäng, dels 15 år med högsta pensionspoäng, dvs. 6,5. Pensionen utgör 60%av medellönen beräknad enligt 15-årsregeln. Den del av ålderspensionen som utgör grundbeloppet (tidigare inkomstbaserad folkpension) är däremot lika stor för alla, docks. 5

5.67 differentierad med hänsyn till civilstånd (LIP6:2st2).Maximal tilläggspension är år 2004 för en ogift person 191000kronor och för den som är gift 184120kronor.s. 6

6.Tilläggspensionen betalas utfrån den månad en person fyller 65 år. Pensionen är livsvarig. Det är möjligt att göra så kallat förtida uttag av pension från 61 års ålder. Pensionen minskas då i relation till hur lång tid som återstår fram till den normala pensioneringstidpunkten, med 0,5%för varje månad (LIP 6:1 och 6:5st 1). Uttag av tilläggspension kan avse 100, 75, 50 eller 25%av hel pension. Det är också möjligt att skjuta upp uttag av pension, varvid pensionen ökar med 0,7% för varje uppskjuten månad (LIP6:5st2). Efter fyllda 65 år går det dock inte, som nämnts ovan, att intjäna ytterligare pensionsrätt. Uttag av pension skall påbörjas senast vid 70 års ålder.s. 7

7.Enligt det tidigare systemet med folkpension och ATP var pensionens storlek värdesäkrad genom att pensionsrätten skrevs upp i takt med prisutvecklingen. En förändring gäller i detta avseende för den äldre generationen; tilläggspensionen följer inkomstutvecklingen genom ett följsamhetsindex (LIP6:4 med hänvisning till 5:14). Därigenom har pensionärerna blivit tillförsäkrade en pension som inte bara är inflationsskyddad utan även skall följa inkomst- och standardhöjningar bland de förvärvsarbetande. För att pensionssystemet skulle göras mera robust mot samhällsförändringar gäller dock att pensionen skall sänkas vid fallande löner.s. 7

8.Reglerna för intjänande av pensionsrättigheter har varit desamma för män och kvinnor i fråga om såväl folkpension som ATP. Också storleken på tilläggspension beräknas på samma sätt för båda könen, trots att kvinnor statistiskt sett har en medellivslängd som överstiger männens med drygt 4,5 år (räknat från 65 års ålder). Å ena sidan kan man säga att kvinnor har en systemfördel, eftersom de därigenom ofta erhåller pension under en längre tidsperiod än männen.En omfördelning mellan könen äger sålunda rum. Å andra sidan har kvinnor generellt sett betydligt lägre pensionspoäng än vad män har, och de erhåller således lägre månatliga pensionsbelopp. År 2002 erhöll män i genomsnitt nästan dubbelt så mycket i allmän pension jämfört med kvinnor.s. 7

9.Personer, som under en period av sitt liv avstått helt eller delvis från förvärvsarbete för att i stället t.ex. ta hand om barn, har ansetts ha möjlighet att kompensera storleken på sin framtida pension genom 15-årsregeln, eftersom det räcker 68 med heltidsarbete under 15 år för att erhålla en pension som motsvarar tidigare heltidslön.Det har dock visat sig att de som främst gynnats av regeln är personer med en ojämn och brant uppåtstigande löneutveckling.Det är företrädesvis män som har en sådan inkomstutveckling, särskilt män i gruppen högre tjänstemän. Skillnaden mellan kvinnors och mäns pensionspoäng har, som konstaterats tidigare, sin grund dels i att kvinnor statistiskt sett har lägre lön än män, dels i att kvinnor deltidsarbetar i större utsträckning än män. Det har visat sig att den som en gång varit deltidsarbetande i stor utsträckning fortsatt att vara det och således inte utnyttjat sin möjlighet att med hjälp av 15-årsregeln höja sina pensionspoäng.I den äldre generationen finns det också kvinnor som inte förvärvsarbetat överhuvudtaget.Så sent som år 1970 var 30%av kvinnor i yrkesverksam ålder hemmafruar.s. 7

4.2.2Den yngre generationen (personer födda efter 1953)

1.Personer som är födda efter 1953 tillhör den grupp som i pensionssammanhang kallas den yngregenerationen. Deras pension kommer att bestå dels av inkomstpension, dels av premiepension. För båda pensionsformerna gäller att förmånen är avgiftsbestämd; jfr ovan under 3.4.2. Finansieringen skiljer sig däremot; inkomstpensionen är ett fördelningssystem medan premiepensionen bygger på fonderade medel; jfr ovan under 3.4.3. En av de största skillnaderna mellan det nya systemet och det system som gäller för den äldre generationen är att storleken på pensionen bestäms av en persons hela livsinkomst och inte av reglerna om 30 års intjänande och den bästa lönen under 15 år. Det nya pensionssystemet är därmed mera försäkringslikt och bygger på en stark koppling mellan inbetalda avgifter och utgående pensioner.s. 8

2.69s. 8

3.Till skillnad mot vad som gäller för personer i den äldre generationen finns det för den yngre generationen varken någon nedre eller någon övre åldersgräns för intjänande av pensionsrätt (LIP2:2). Det innebär bl.a. att den som redan uppbär pension och samtidigt har förvärvsinkomster kan höja sin pension.En annan skillnad är att individens pensionsrätt inte baseras på pensionspoäng. Intjänad pensionsrätt fastställs i stället årligen som ett belopp i kronor som bestäms av ett så kallat pensionsunderlag,vilketbestår av pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp (LIP 4:2). Detta gäller för både inkomst- och premiepensionen.s. 9

4.I pensionsunderlaget ingår inkomsterfrån anställning och näringsverksamhet samt också de flesta socialförsäkringsersättningar, t.ex. föräldrapenning och sjukpenning.Det är således samma inkomster som är pensionsgrundande för personer i den äldre och den yngre generationen. För att erhålla pensionsrätt krävs, både för inkomst- och premiepensionen, en beskattningsbar inkomst (LIP2:2st1 jfr IL 63:3).Den som har sådan inkomst erhåller dock, till skillnad mot vad som gällt för den äldre generationen, pensionsrätt i relation till hela sin inkomst (på inkomster upp till 7,5 inkomstbasbelopp).s. 9

5.Personer i den yngre generationen kan även erhålla pensionsrätt genom fiktiva inkomster, som tillförs pensionsunderlaget med hjälp av så kallade pensionsgrundande belopp. Förtidspension, plikttjänstgöring, studier med studiebidrag samt att vara förälder till små barn kan ge rätt till pensionsgrundande belopp. Skälet till att dessa fiktiva inkomster beaktas är att storleken på den framtida pensionen beräknas på livsinkomsten, och att varje inkomstbortfall således påverkar pensionsutfallet.s. 9

6.De pensionsgrundande belopp som skall kompensera inkomstbortfallet som generellts. 9

7.drabbar småbarnsföräldrartillgodoräknas den pensionsberättigade under en fyra årss. 9

8.period från ett barns födelse (LIP3:10). Det finns tre olika alternativ för att beräknas. 9

9.storleken på det pensionsgrundande beloppet; det alternativ som är mest förmånligts. 9

10.för den pensionsberättigade skall användas (LIP3:17).Ett alternativ är att förälderns. 9

11.tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp som motsvarar den pensionsgrundades. 9

12.inkomst han eller hon hade året innan barnet föddes. Det är bara en av barnets för-s. 9

13.äldrar som kan tillgodoräknas pensionsgrundande belopp och bara för ett barn i tagets. 9

14.(LIP3:10). Föräldrarna kan anmäla till försäkringskassan vem av dem som skall till70s. 9

15.godoräknas det pensionsgrundande beloppet (LIP3:13). Om inget anmälts tillgodo-s. 10

16.räknas beloppet den förälder som har lägst inkomst, vid lika inkomst är det kvinnans. 10

17.som erhåller beloppet. Förälder som är över 64 år kan inte erhålla pensionsgrundandes. 10

18.belopp för små barn (LIP3:12p3). Pensionsgrundande belopp för föräldrar till smås. 10

19.barn har beräknats retroaktivt från år 1960.s. 10

20.Den som genomgår grundutbildning med plikttjänstgöringunder minst 120 dagar avs. 10

21.ett år erhåller från och med år 1995 ett pensionsgrundande belopp under de dagar soms. 10

22.tjänstgöring utförs. Beloppet motsvarar halva den genomsnittliga pensionsgrundandes. 10

23.årsinkomsten för samtliga försäkrade (LIP3:8–9). Också den som bedrivit studiermeds. 10

24.studiemedel eller rekryteringsbidrag till vuxenstuderande har, med retroaktiv verkans. 10

25.från och med år 1995, erhållit pensionsgrundande belopp (LIP3:24). Beloppet motsva-s. 10

26.rar 138%av uppburet studiebidrag (LIP3:25). Rätten till pension är, som tidigare nämnts, avgiftsbestämd och motsvarar årligen 18,5%avpensionsunderlaget, dvs. de pensionsgrundande inkomsterna och de så kallade pensionsgrundande beloppen. Sådana delar av pensionsunderlaget som överstiger 7,5 inkomstbasbelopp ger ingen pensionsrätt (LIP2:1 och 3:2st2). Av den totala pensionsrätten på 18,5%av pensionsunderlaget utgör 16%pensionsrätt för inkomstpension och 2,5%pensionsrätt för premiepension (LIP4:3). För pensionsgrundande inkomster betalar den pensionsberättigade så kallad allmän pensionsavgift (7%) och genom arbetsgivar- eller egenavgift betalas en så kallad ålderspensionsavgift (10,21%).Pensionsavgifter för de pensionsgrundande beloppen belastar däremot statens budget genom så kallad statlig ålderspensionsavgift. Systemet med inkomstbaserad ålderspension är skilt från den övriga statsbudgeten. Avsikten är att summan av intjänad pensionsrätt, nämligen 18,5%av pen-s. 10

27.71 sionsunderlaget, skall överensstämma med inbetalda pensionsavgifter.Som framgår av avgifternas storlek räcker pensionsavgifterna ännu så länge inte till för full finansiering av pensionssystemet.s. 10

28.Den del av pensionsavgiften som tas ut för att täcka den pensionsberättigades inkomstpension används för utbetalning till dem som redan är pensionärer vid tidpunkten för debiteringen av pensionsavgiften. Trots att pensionen är avgiftsbestämd för individen betalas pensionerna sålunda ändå genom ett kollektivt fördelningssystem. Rätten till inkomstpension bokförs därför endast fiktivt för en pensionsberättigad person. Individens sammanlagda intjänade rätt till inkomstpension kallas pensionsbehållning(LIP5:2). Pensionsbehållningen justeras kontinuerligt med hänsyn till arvsvinster, den generella löneutvecklingen samt administrativa kostnader (LIP 5:4–9). Med arvsvinster avses fördelning av avlidna personers pensionsbehållning bland resterande pensionsberättigade personer.Fördelning av arvsvinster samt det starka samband som föreligger mellan avgift och förmån utgör exempel på att det allmänna pensionssystemet bygger på försäkringsmässiga principer; jfr nedan under 5.2.s. 11

29.Den del av pensionsavgiften som ger rätt till premiepension registreras, i motsats till vad som gäller för inkomstpensionen, på individuella premiepensionskonton. Utöver pensionsavgiften tillförs kontot också arvsvinster. Den pensionsberättigade disponerar över premiepensionsmedlen på så sätt att han eller hon själv kan välja i vilka värdepappersfonder, högst fem stycken, medlen skall placeras. Omplacering av samtliga medel är möjlig när som helst.Om inte den pensionsberättigade väljer någon fond placeras medlen i den statliga Sjunde AP-fondens Premiesparfond. Första gången som en pensionsberättigad person kunde välja placering för sina medel var hösten år 2000, och avsåg då medel som avsatts för premiepensionen från och med år 1995.s. 11

30.Den pensionsberättigade disponerar vidare över premiepensionen på så sätt att vissa efterlevandepensioner kan kopplas till pensionsrätten; se vidare under 4.3. Intjänad rätt kan också i sin helhet årligen överföras till den pensionsberättigades make; se vidare nedan under 4.4.3.s. 11

31.Under intjänandetiden är det möjligt att fastställa vilken total pensionsrätt som intjänats. Det gäller både för inkomst- och för premiepensionen – genom den så kallade pensionsbehållningen respektive fonderade medel på premiepensionskontot. Däremot kan inte storleken på den framtida pensionen anges förrän utbetalning är aktuell, eftersom pensionen skall beräknas på livsinkomsten. Den pen72 sionsberättigade skall årligen erhålla information om vilken pensionsrätt som intjänats för inkomst- och premiepension samt en prognos för hur stor pensionen kan komma att bli (LIP15:4). Inkomstpensionens storlekbestäms, förenklat uttryckt, på följande sätt,: Utgångspunkten är den pensionsberättigades samlade pensionsrätt för inkomstpension, pensionsbehållningen (LIP5:2). Vid pensionsutbetalningen divideras individens pensionsbehållning med ett delningstal som beaktar samhällsekonomins utvecklingsamt åldersgruppens återstående medellivslängd, det år som den pensionsberättigade fyller 65 år (LIP5:11–13).Vid uttag av pension före 65 års ålder används ett preliminärt delningstal för beräkningen av inkomstpensionens storlek; pensionen räknas om och blir definitiv när personen blivit 65 år (LIP5:15). Inkomstpensionen är alltid livsvarig. Värdet på utgående inkomstpensionen skall följa inkomstutvecklingen genom så kallad följsamhetsindexering (LIP5:14). Storleken påpremiepensionenbestäms av den värdeutveckling som skett av den pensionsberättigades fonderade medel. Den pensionsberättigade har två alternativ när det gäller utbetalning av premiepensionen. Det första är att de fonderade medlen behålls varvid storleken på pensionen fortlöpande blir beroende av utvecklingen av fondens värde. Antalet fondandelar som skall utbetalas varje månad bestäms en gång per år med hjälp av ett delningstal som motsvarar åldersgruppens aktuella, återstående medellivslängd. Det belopp som skall utgå bestäms vid varje separat utbetalning med hjälp av andelarnas då aktuella värde (LIP 9:1). Det andra alternativet för utbetalning av premiepensionen är att de fonderade medlen görs om till en traditionell livränteförsäkring med en garanterad livränta; jfr nedan under 5.2.1.2. Även i detta fall är utgångspunkten vid den första utbetalningen de fonderade medlens värde och den aktuella årsgruppens återstående medellivslängd. Skillnaden mot det första alternativet är att ett fastställt livsvarigt belopp kommer att utgå i pension varje månad (LIP9:2). Premiepensionsmyndigheten övertar alltså den finansiella risken. En pensionsberättigad som valt utbetalning genom traditionell livränteförsäkring kan därefter inte återgå till det första alternativet (LIP9:2st2). Däremot är det möjligt att växla från fondförsäkring till traditionell livränteförsäkring. Oavsett i vilken form premiepensionen skall utbetalas är den livsvarig. Inte i något av alternativen är pensionären dock garanterad en värdebeständig pension. I det första alternativet är värdet av pensionen beroende av fondernas värdeutveckling och i det andra alternativet om någon återbäring kommer att delas ut. Både inkomst- och premiepensionens storlek påverkas av vid vilken ålder som den pensionsberättigade väljer att ta ut pension. Ju äldre man är när pensionen börjar utbetalas desto högre blir pensionen, dels genom att en högre livsinkomsts. 11

32.73 kan uppnås, dels genom att pensionen statistiskt kommer utbetalas under ett färre antal år och därmed ge ett högre belopp vid varje utbetalning. Den som vill höja sin pension har som nämnts också möjligt att förvärvsarbeta samtidigt som han eller hon erhåller pension.s. 12

33.Pensionen utbetalas efter ansökan av den pensionsberättigade (LIP12:1). Han eller hon väljer själv, från 61 års ålder, både tidpunkten för pensionens utbetalning och dess omfattning (LIP5:1 och 9:1). Den som fyllt 70 år utan att ta ut pension skall från försäkringskassan få en påminnelse om möjligheten att få pension (LIP12:1st2). Olika tidpunkter och omfattning kan väljas för inkomst- respektive premiepensionen. Den pensionsberättigade kan välja om pensionsutbetalningen skall avse 100, 75, 50 eller 25%av pensionsrätten (LIP 5:1 och 9:3). Storleken på uttag kan förändras både uppåt och neråt när som helst.s. 13

34.Det har antagits att den sammanlagda pensionen i regel kommer att motsvara mellan 50 och 60%av livsinkomsten.Det finns dock de som befarar att kompensationsgraden blir betydligt lägre.Inkomst- och premiepensionen kommer i vart fall att bli lägre än tilläggspensionen, eftersom livsinkomsten och inte de 15 bästa årslönerna avgör pensionens storlek.s. 13

35.Reglerna om intjänande av pension samt reglerna om pensionens storlek är desamma för män och kvinnor. Det betyder å ena sidan att kvinnorna, som statistiskt sett har en längre medellivslängd, kommer att erhålla pension under längre tid än män.Å andra sidan kvarstår stora löneskillnader och deltidsarbete är fortfarande betydligt vanligare bland kvinnor än bland män. Lönen för kvinnor uppgick år 2002 till 83%av lönen för män.När lön och företagarinkomster beaktas utgör kvinnors andel 63%av mäns inkomstsumma.Den rätt till allmän pension som intjänades av kvinnor år 2002 motsvarade 81%av vad männen intjänade.Skillnaden mellan kvinnors och mäns intjänade rätt skiljer sig mest bland de som är äldst, men även för yngre finns det skillnader. För de som är födda 1963 stämmer intjänad rätt med den genomsnittliga skillnaden, dvs. kvinnors intjänade pensions74 rätt motsvarar 81%av männens. Statistiken visar således att pensionens storlek generellt kommer att bli lägre för kvinnor än för män under överskådlig framtid. Reglerna om att pensionsrätt kan erhållas för vård av barn under en fyra års period från barnets födelse antas bli utnyttjade av kvinnor mer än av män, eftersom det främst är kvinnor som minskar sin arbetstid för att ta hand om barn. En majoritet av kvinnorna arbetar dock deltid till barnen fyllt 12 år och många fortsätter att arbeta deltid även därefter.En förutsättning för deltidsarbete är ofta att man lever i en parrelation, där familjens totala ekonomiska situation gör detta möjligt.Deltidsarbete är en av anledningarna till att storleken på intjänad pensionsrätt skiljer sig markant mellan kvinnor och män.I det första premiepensionsvalet år 2000 hade männen drygt 25%mer att placera än kvinnorna. Trots att reglerna om pensionsbelopp för små barn använts, vilket förbättrat situationen för kvinnor som grupp, hade männen genomsnittligt 14400 kronor att placera medan kvinnorna endast hade 11200 kronor. År 2002 kunde männen som kollektiv placera ett kapital som var drygt 22%större än kvinnornas.s. 13

4.2.3Mellangenerationen (personer födda mellan åren 1938 och 1953)

1.Personer som är födda mellan åren 1938 och 1953 kommer att intjäna rätt till pension enligt regler i både det äldre och det nya pensionssystemet. Den berörda gruppen brukar kallas mellangenerationen. Personer i denna grupp kommer således få en del av pensionen som tilläggspension och en annan del som består av inkomst- och premiepension. De som är födda år 1938 erhåller pension som till 16/20 består av tilläggspension och till 4/20 av inkomst- och premiepension (LIP4:6 och 6:8). Kvotdelarna förändras med 1/20 för varje födelseår. Den som är född 1953 erhåller följaktligen 1/20 från det äldre och 19/20 från det nya systemet.s. 14

2.Det finns flera orsaker till att de som tillhör mellangenerationen kommer att få pensions. 14

3.både enligt det äldre och det nya systemet.Sammanfattningsvis kan sägas att dets. 14

4.förelåg ett behov av att reformera det äldre pensionssystemet och att reformen borde fås. 14

5.genomslag så snabbt som möjligt; jfr ovan 3.3 och 3.4. Samtidigt ansågs det inte rimligts. 14

6.att pensionsreglerna skulle förändras för personer som hade större delen av sitt yrkes-s. 14

7.verksamma liv bakom sig. Lösningen blev att den äldre generationen knappt påverkass. 14

8.75s. 14

9.alls av reformen medan reformen gäller fullt ut för den yngre generationen. För personers. 15

10.i mellangenerationen införs det nya systemet stegvis, ju äldre man är ju större andel avs. 15

11.pensionen erhålls i enlighet med det äldre systemet. På detta sätt har det ansetts varas. 15

12.möjligt att infasa personer i mellangenerationen i det nya systemet och samtidigt ges. 15

13.dem en möjlighet att själva påverka pensionsutfallet. Intjänande av pensionsrätt och utbetalning av pension regleras av vad som gäller för vartdera pensionssystemet; jfr ovan 4.2.1 och 4.2.2. Det finns således regler om beräkning av pensionspoäng för mellangenerationen (LIP 4:8–12). En speciell reglering enbart för mellangenerationen är att taket för intjänande av pensionsrätt relateras till inkomstbasbeloppet (LIP 2:1 st 2).s. 15

14.Det finns en regel som skyddar personer i mellangenerationen från att få en lägre pension än vad som skulle ha utgått som enbart tilläggspension, utan andelsberäkning. Vid 65 års ålder skall den pensionsberättigade erhålla en pension som motsvarar den ATP och folkpension som intjänats fram till och med år 1994 (LIP6:9). Årtalet 1994 hänger samman med att det var det år som riksdagen beslutade att pensionssystemet skulle reformeras enligt riktlinjer som numera manifesterats i lagen om inkomstgrundad ålderspension.s. 15

15.Rätt till tilläggspension kan, som framgått ovan av 4.2.1, endast intjänas fram till 64 års ålder. Däremot kan rätt till inkomst- och premiepension intjänas oavsett ålder. En person som tillhör mellangenerationen och som fortsätter att intjäna pensionsrätt efter fyllda 65 år erhåller därefter full inkomst- och premiepensionsrätt enligt det systemet (LIP4:6).s. 15

16.Pension kan utbetalas till en person i mellangenerationen från samma tidpunkt och på samma sätt som gäller för övriga som har rätt till tilläggspension respektive inkomst- och premiepension; se ovan 4.2.1 och 4.2.2. Pensionen kommer automatiskt att utbetalas i proportion till de olika andelarna av tilläggs- och inkomstpension (LIP5:1st3 och 6:1st3). Samma uttagsprocent skall gälla för vartdera slaget av pension; det är således inte möjligt att få tilläggspension utbetald utan att samtidigt också få inkomstpension. Däremot disponerar den pensionsberättigade självständigt över utbetalning av premiepension och kan välja annan ålder eller uttagsprocent än vad som gäller övrig pension.s. 15

4.2.4Grundtrygghet – garantipension

1.För att pensionärer skall garanteras en viss ekonomisk standard finns det pensionsförmåner som utgår utan att pensionsrätten är kopplad till tidigare förvärvsinkomst. Reglerna om grundskydd har förändrats i samband med den senaste pensionsre76 formen. Från och med år 2003 består grundskyddet av garantipension jämte en ny form av bostadstillägg samt i vissa fall äldreförsörjningsstöd.Det är förmåner som finansieras med allmänna statsmedel och inte med pensionsavgifter. Samtliga här nämnda förmåner förutsätter bosättning i Sverige vid utbetalningen.För att erhålla högsta möjliga garantipension skall man ha bott i Sverige i 40 år.Beloppet reduceras annars med 1/40 för varje år som bosättningskravet inte är uppfyllt.s. 15

2.Fram till och med år 2002 bestod grundskyddet av bosättningsbaserad folkpension,s. 16

3.pensionstillskott, särskilt grundavdrag för folkpensionärer vid inkomsttaxeringen (SGA)s. 16

4.samt bostadstillägg. Hur stort pensionstillskott som utgick i ett enskilt fall hängde sam-s. 16

5.man med individens övriga pensionsförmåner. Avräkning skulle t.ex. göras mot ATP-s. 16

6.pension (lag [1996:205] om pensionstillskott 3§). För både SGA och bostadstilläggs. 16

7.gällde att de var högre ju lägre övriga inkomster var. För den äldre generationengäller numera så kallade övergångsvisa regler om garantipension(garantipensionslagen1:1ochkap.2).Syftet är att ingen som redan var pensionär vid utgången av 2002 skall få det sämre med det nya systemet, samtidigt som olika marginaleffekter skall begränsas. Den som varit berättigad till bosättningsbaserad folkpension kan få garantipension. Beräkningen av dess storlek är tämligen komplicerad.Garantipension utgör en utfyllnadsförmån, vilket för den äldre generationen innebär att avräkning skall göras mot bl.a. inkomstgrundad allmän pension samt tjänstepension (garantipensionslagen2:4–15).Varken privat pensionssparande eller annan förmögenhet påverkar däremot rätten till garantipension. Maximal garantipension enligt de övergångsvisa reglerna är år 2004 för ogift 85730 kronor och för den som är gift 76375kronor. Det är drygt 100000kronor mindre än vad som årligen utgår till den som kvalificerat sig för full tilläggspension; jfr ovan under 4.2.1s. 16

8.77s. 16

9.De personer i mellan- eller yngre generationensom saknar eller har låg inkomstpension har rätt till garantipension. Utbetalning kan ske från den månad en person blir 65 år (garantipensionslagen4:1a).Avräkning skall, på visst sätt, göras mot den inkomstgrundande ålderspensionen. Till skillnad mot vad som gäller för den äldre generationen påverkar däremot inte tjänstepension garantipensionens storlek. Inte heller privat pensionssparande eller annan förmögenhet inverkar på garantipensionen (garantipensionslagen4:3).Maximal garantipension är år 2004 för ogift 83709 kronor och för den som är gift 74670 kronor.s. 17

10.Bostadstilläggkan utgå till den som efter fyllda 65 år uppbär allmän pension, eller någon form av garantipension. Storleken på bostadstillägget beror på den bostadskostnad, de inkomster och den förmögenhet som den berättigade har. År 2004 kan bostadstillägg utgå till den som är ogift för den del av bostadskostnaden som inte överstiger 4500kronor, för den som är gift halveras summan (lagen om bostadstillägg till pensionärer 9§).s. 17

11.Personer som inte uppfyller kravet på 40 års bosättning i Sverige kan efter fyllda 65 år vara berättigade till äldreförsörjningsstöd. Stödet utgår efter inkomstprövning och skall dels ge en skälig levnadsnivå, dels täcka vissa bostadskostnader. De allmänna försäkringskassorna administrerar stödet. Maximalt äldreförsörjningsstöd uppgår år 2004 till 50854kronor för ogift och till 42601kronor för den som är gift. Denna form av stöd är till skillnad från garantipensionen skattefri.s. 17

12.Eftersom fler kvinnor än män får låg inkomstgrundad pension är de i högre grad än män beroende av det grundskydd som utgår till pensionärer med obefintlig eller låg egen pension. Av samtliga pensionärer år 2003 erhöll omkring 55% garantipension, och av dem var 78%kvinnor.Det innebär att det var 76%av de kvinnliga pensionärerna, mot 26%av de manliga, som uppbar garantipension. När kvinnor som förvärvsarbetat i större omfattning når pensionsåldern kommer andelen kvinnor som är i behov av garantipension att minska. 78s. 17

4.3Efterlevandepension

1.I en familj brukar makarna vanligtvis samarbeta ekonomiskt. Genom reglerna om ömsesidig underhållsskyldighet under äktenskap är de till och med skyldiga att göra det. När en av makarna avlider påverkas således den efterlevandes ekonomiska situation. Genom olika former av efterlevandepension försöker staten mildra de särskilda ekonomiska svårigheter som den förändrade familjesituationen kan orsaka. Det finns en lång tradition av samhälleligt stöd till efterlevande make; jfr ovan under 3.3 samt nedan under 4.4.1. Änkepension till efterlevande hustru har funnits allt sedan 1946 års lag om allmän folkpensionering. I samband med ATP-reformen år 1960 förbättrades änkepensionen avsevärt.Änkepensionen bestod dels av en andel folkpension som var lika för alla, dels en ATP-andel vars storlek var beroende av den avlidne mannens intjänade pensionsrätt. Den sistnämnda andelen utgick under kvinnans återstående livstid, under förutsättning att hon inte gifte om sig. Den andel som bestod av folkpension utgick däremot endast så länge kvinnan själv inte var pensionär och uppbar egen folkpension. En stor omläggning av efterlevandeförmånerna genomfördes år 1990. Änkepensionerna togs bort. I stället infördes förmåner som kunde utgå till efterlevande både män och kvinnor under en begränsad tidsperiod. Syftet med omläggningen var att en efterlevande make inte skulle behöva drabbas av alltför stor standardsänkning under en omställningstid efter dödsfallet, däremot skulle stödet inte vara permanent.Stödformerna var omställningspension, förlängd omställningspension samt särskild efterlevandepension.s. 18

2.I samband med förändringen av efterlevandeförmånerna utarbetades omfattande över-s. 18

3.gångsregler. Syftet med övergångsreglerna har varit att inte försämra allt för mycket förs. 18

4.de kvinnor som haft rätt till änkepension och som själva haft små möjligheter atts. 18

5.påverka sin pensionsrätt. Övergångsregler gäller fortfarande för kvinnor som var änkors. 18

6.vid de nya reglernas i kraft trädande samt för kvinnor som utan att vara änkor hades. 18

7.uppnått viss ålder m.m. vid utgången av 1989.För den sistnämnda gruppen av kvin-s. 18

8.nor beviljas änkepensionen när maken avlider. Förmånen bestäms numera på olika sätts. 18

9.beroende av änkans ålder.s. 18

10.79 Numera har stödet för efterlevande make, sambo och barn genomgått en nödvändig anpassning till de nya reglerna för intjänande av allmän ålderspension. Syftet med reglerna om efterlevandeförmåner är fortfarande detsamma som tidigare. Förmånerna skall främst ersätta den inkomstförlust som drabbar familjen i samband med ett dödsfall.Den nya lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (LEP) trädde i kraft den 1 januari år 2003. För dödsfall som inträffat före den tidpunkten gäller alltjämt de tidigare reglerna.s. 18

11.Efterlevandepension i form av omställningspensionär en inkomstgrundad förmån.Efterlevandepensionen baseras på den avlidnes pensionsbehållning, med tillägg av en antagen pensionsrätt som personen skulle ha intjänat fram till 64 års ålder, om han eller hon inte avlidit (LEP5:1). Pensionsbehållningen beräknas som om endast rätt till inkomstpension intjänats och att pensionsrätten avsett 18,5% (i stället för 16%) av pensionsunderlaget (LEP5:2). Antagen pensionsrätt beräknas med ett genomsnitt av årsinkomsten för de fem år som föregick dödsfallet (LEP5:5 och 5:6).För dem som är födda före år 1938 används pensionsrätten för tilläggspensionen som underlag för omställningspensionens storlek (LEP5:10).s. 19

12.Efterlevande make som inte fyllt 65 år är berättigad till omställningspension antingen om makarna sammanbott oavbrutet under fem år före dödsfallet, eller om efterlevande make vid dödsfallet stadigvarande bodde tillsammans med barn som inte fyllt 18 år och som stod under vårdad av makarna eller en av dem. (LEP4:1). Omställningspensionen utgår under en tio månaders period från dödsfallet; dock aldrig längre än tills den efterlevande fyller 65 år (LEP4:2).s. 19

13.Förlängd omställningspensionkan utgå till efterlevande make under ytterligare minst ett år, om det finns hemmavarande barn under 18 år. Pensionen utbetalas alltid tills det yngsta hemmavarande barnet är 12 år (LEP4:3). En förutsättning för förlängd omställningspension är att den efterlevande maken inte gifter om sig (LEP4:4).s. 19

14.Storlekenpå omställningspensionen är 55%av den avlidnes pensionsunderlag (LEP4:5).Syftet är att kompensationen skall motsvara det som utgick enligt tidigare system för omställningspension.Utgående omställningspension är värde80 beständig genom koppling till samma följsamhetsindex som gäller för inkomstpensionen (LEP1:8 och LIP5:15). Utbetalningarna av omställningspensionen finansierasgenom en efterlevandepensionsavgift, som erläggs i form av sociala avgifter eller egenavgifter (LEP1:8). Finansieringen av omställningspensionen är utformad på samma sätt som gäller för finansiering av riskförsäkringar. Summan av samtliga avgifter skall täcka vad som utgår i omställningspension till hela försäkringskollektivet. Det finns inga fonderade medel för den enskilde pensionsberättigade som motsvarar dennes erlagda avgift.s. 19

15.När den avlidne makens intjänade pensionsrätt endast medför en mycket låg omställ-s. 20

16.ningspension, kan efterlevande make erhålla garantipension till omställningspensions. 20

17.(LEP4:6–12). Storleken på denna garantipension är den samma som garantipensions. 20

18.till inkomstpension; jfr ovan under 4.2.4. Garantipension till efterlevande kan utbetalass. 20

19.under samma förutsättningar och tidsperioder som gäller för den nya omställnings-s. 20

20.pensionen. Garantipension till omställningspension är en utfyllnadsförmån på sammas. 20

21.sätt som garantipension till inkomstpension. Av den anledningen skall full avräknings. 20

22.göras mot utgående omställningspension men inte mot andra inkomster.Garanti-s. 20

23.pensionen finansieras av allmänna statsmedel (LEP1:8). De olika formerna av efterlevandespensioner utgår efter ansökan från den efterlevande maken (LEP7:1). Det krävs sålunda inte någon åtgärd från den person som sedermera avlidit för att rätt till de här behandlade efterlevandepensionerna skall föreligga. Efterlevande make som är över 65 år, och sålunda själv uppnått pensionsåldern, kan inte erhålla någon av de nämnda efterlevandeförmånerna. För en efterlevande make, som uppbär tilläggspension, kommer pensionen dock att bli något högre efter den första makens död, eftersom grundbeloppet är högre för ogift än för gift. Inkomst- och premiepensionernas storlek påverkas inte av att den pensionsberättigade blir ensamstående. Däremot kan den som har intjänat premiepensionsrättvidta åtgärder för att själv förbättra efterlevandepensionen för sin make. I samband med att premiepension utbetalas första gången är det möjligt att teckna ett skydd som innebär att, när den berättigade själv dör, resterande intjänad premiepensionsrätt utbetalas till efterlevande make under dennes livstid (LIP 10:7–10).Oavsett i vilken form premiepensionen utbetalas – fondförsäkring eller traditionell livränteförsäkring;s. 20

24.81 jfr ovan under 4.2.2 – är det möjligt att teckna denna livsvariga efterlevandepension. Det utgår inte någon egentlig premie för efterlevandepensionen. Däremot kommer det årliga belopp som utgår i premiepension bli något lägre, eftersom storleken på en pensionsutbetalning tar hänsyn till båda makarnas förväntade, återstående livstid.Om det är stor åldersskillnad mellan makarna reduceras därför varje enskild pensionsutbetalning betydligt. Genom att utnyttja möjligheten att teckna den livsvariga efterlevandepensionen kan man dock skapa ett skydd som kan komma en redan pensionerad efterlevande make till godo! Denna form av efterlevandepension kan jämföras med det som vid privata försäkringar och vid tjänstepensioner brukar kallas återbetalningsskydd.s. 20

25.Från och med den 1 juli 2005 skall det bli möjligt att redan under den pensionsberättigades intjänandetid teckna en annan form av efterlevandepension, som också är kopplad till premiepensionen (jfr LIP10:1–6).Efterlevandepensionen skall vara temporär och utfalla för det fall försäkringstagaren avlider innan uttag av premiepensionen påbörjats (LIP10:1–3). Risken för att det främst är personer som kan befaras avlida innan de går i pension som kommer att teckna temporär efterlevandepension – moturval – har medfört att det ännu inte är möjligt att teckna denna form av efterlevandepension.Ett stort moturval skulle leda till ett betydande ekonomiskt underskott i Premiepensionsmyndighetens försäkringsrörelse. Nedan presenteras de regler som för närvarande är avsedda att bli gällande från sommaren 2005. För att minska kostnaderna för skyddet är det dock möjligt att förmånerna kommer att förändras.s. 21

26.Enligt huvudregeln skall personer som är under 50 år, utan föregående hälsoprövning, ha rätt att teckna temporär efterlevandepension.När premiepensionen börjat utbetalas som ålderspension skall denna form av efterlevandepension automatiskt upphöra att gälla. Premiepensionsspararen skall dessförinnan när som helst kunna avstå från det skyddet. Skyddet skall innebära att ett eller två inkomstbasbelopp utbetalas per år under en femårsperiod från försäkringstagarens död. Förmånstagare till den temporära efterlevandepensionen skall vara efterlevande 82 make/sambo eller barn som inte fyllt 20 år.Däremot kan en före detta make inte vara förmånstagare. Premien för den temporära efterlevandepensionen skall betalas av medel som finns på individens premiepensionskonto; premiens storlek skall vara beroende av om ett eller två basbelopp skall utgå vid dödsfallet, samt av individens ålder. Efterlevandepensionen kan i detta fall jämföras med det som brukar kallas efterlevandeskydd vid privat pensionsförsäkring, eller familjeskydd i de kollektivavtalade pensionerna.s. 21

4.4Utjämning av pensionsrätt mellan makar

4.4.1Diskussionen om änkepension till frånskild maka

1.I samband med ATP-reformen år 1960 infördes nya regler om änkepension, som framgått ovan under 4.3. Reglerna var utformade med tanke på en traditionell arbetsfördelning mellan makar och gällde endast till förmån för efterlevande hustru. Syftet var att änkepensionen skulle täcka den inkomstförlust som uppstod när mannen avled. Genom änkepensionen kunde en kvinna få del av mannens pensionsrätt. Förutom genom makens död kunde kvinnans ekonomiska situation påverkas av att makarna skilde sig efter ett långt äktenskap. Denna omständighet har föranlett en omfattande diskussion beträffande möjligheterna att ge frånskilda kvinnor rätt till änkepension vid mannens död.Änkepension till frånskilda kvinnor motiverades med att det var rättvist att båda makarna fick del av pensionsrätt som intjänats av någon av dem och att en utjämning skulle skydda svagare part. I samband med att flera äldre regelsystem, bl.a. reglerna om folkpension, ATP och änkepension, skulle sammanföras i lagen om allmän försäkring år 1962 presenterades ett förslag om änkepension till frånskild kvinna.En förutsättning skulle vara att den frånskilda kvinnan erhållit underhållsbidrag från den sedermera avlidne mannen. Det var nämligen i de fall mannen varit skyldig att utge underhållsbidrag under sin livstid, som dödsfallet kunde anses orsaka ett inkomstbortfall för den frånskilda kvinnan som borde täckas med änkepension.Enligt förslagets. 22

2.83 skulle ”änkepensionen” till en frånskild kvinna beräknas på samma sätt som för en änka, pensionen skulle dock vara maximerad till underhållsbidragets nivå. Följden kunde bli att den avlidne mannen efterlämnade flera kvinnor som var berättigade till änkepension. Enligt förslaget skulle pensionen inte reduceras för någon av de kvinnor den avlidne varit gift med, änkepension skulle utgå till samtliga kvinnor oberoende av hur många de var.s. 22

3.Förslaget om lagen om allmän försäkring antogs, med undantag för den del som avsåg änkepension till frånskilda kvinnor. Andra lagutskottet angav i sitt yttrande över denna del av lagförslaget att det inte kunde anses som ett slutgiltigt förslag utan att frågan borde utredas ytterligare.Bl.a. ansågs att ett fastställt underhållsbidrag inte utgjorde något bra kriterium för att ge en frånskild kvinna rätt till änkepension. Lagutskottet angav vidare att ett bättre sätt att lösa frånskilda kvinnors försörjning kunde vara att undersöka förutsättningarna för en tudelning av makars pensionsrättigheter, vilket skulle kunna användas både vid skilsmässa och dödsfall. Då skulle den pensionsrätt som var intjänad av en man under hans första äktenskap kunna delas med första hustrun, medan senare förvärvad pensionsrätt kunde delas med nästa hustru.s. 23

4.Frågan om änkepension till frånskild kvinna utreddes vidare. I sitt betänkande ”Familjepensionsfrågor m.m.” från år 1971 angav Pensionsförsäkringskommittén att pension endast borde utgå som ersättning för ett inkomstbortfall.Frånskilda kvinnor borde därför tillerkännas rätt till änkepension vid mannens död endast om underhållsbidrag utgått. Men underhållsbidrag utgick dock inte till alla kvinnor som hade ett behov av det; förutom ett behov hos kvinnan krävdes nämligen också att mannen hade förmåga att utge underhållsbidrag.Av detta skäl ansågs att förekomsten av underhållsbidrag inte var något bra kriterium för att avgöra om änkepension skulle utgå till frånskild maka. Kommitténs slutsats blev att det visserligen fanns behov av någon form av änkepension för vissa kvinnor som blivit skilda efter ett långt äktenskap, men att det inte var möjligt att fastställa generella kriterier för när ett sådant behov förelåg. Dessa kvinnor borde därför skyddas på annat sätt än genom rätt till änkepension.s. 23

5.Pensionsförsäkringskommittén hade vidare i uppdrag att utreda möjligheten av änklings-s. 23

6.pension till efterlevande män. Kommittén fann att det inte generellt förelåg något behovs. 23

7.av en livslång rätt till änklingspension. Förändringen av arbetsmönster m.m. bland kvin-s. 23

8.nor och män borde i stället leda till att änkepensionen avskaffades i framtiden till förmån 84s. 23

9.för en ny familjepension som skulle utgå till efterlevande med barn oavsett kön.Dets. 24

10.tog 20 år och ytterligare ett antal utredningar innan änkepensionen avskaffades års. 24

11.1990; jfr ovan under 4.3.s. 24

4.4.2Diskussionen om delning av pensionsrätt

1.Alltsedan lagutskottet år 1962 yttrade att förutsättningarna för en tudelning av makars pensionsrättigheter borde undersökas har frågan utretts i olika sammanhang. Pensionsförsäkringskommitténutgick i sitt betänkande från år 1971 att en tudelning skulle ske löpande år från år genom att makarnas sammanlagda pensionspoäng för ATP delades mellan makarna. Tudelningen skulle vara obligatorisk. Ett sådant system kunde dock få negativa konsekvenser för den enskilde, t.ex. om den som hade lägst inkomst var yngst eller dog först. Den andra maken skulle i dessa fall erhålla en lägre pension än vad som varit fallet utan delning. Kommitténs slutsats blev att en tudelning i många fall skulle få ogynnsamma konsekvenser för de enskilda, inte lösa jämställdhetsfrågor men medföra stora förändringar av de principer som ATP-systemet byggde på samtidigt som äktenskapet skulle få större ekonomisk betydelse.Något förslag om tudelning av pensionspoäng utarbetades inte. Frågan om delning mellan makar av intjänad pensionsrätt undersöktes på nytt av Pensionskommittén, främst i syfte att skapa ett bra efterlevandeskydd. I sitt betänkande ”Familjepension”, från år 1981 fann kommittén att en delning kunde gå till på flera olika sätt t.ex. årlig delning eller delning först i samband med en viss händelse såsom skilsmässa eller att en av makarna uppnått pensionsålder, invalidiserats eller avlidit. Olika frågor som hade samband med vid vilken tidpunkt en delning skulle äga rum ansågs medföra stora tekniska svårigheter. Även frågan om samtliga pensionspoäng eller endast de som intjänats under äktenskapet skulle ingå i en delning ansågs svårlöst. Eftersom kommitténs huvuduppgift var att skapa ett tillfredsställande efterlevandeskydd ansågs den ena makens död vara den enda omständighet som borde aktualisera en delning av pensionsrätten. En sådan lösning skulle dock få negativa ekonomiska konsekvenser i samtliga fall där den make som intjänat lägst pensionspoäng avled först, eftersom en delning då skulle minska den efterlevandes intjänade pensionsrätt. En delning av pensionspoäng mellan makar skulle dessutom kräva långtgående förändringar av ATP-systemet. Äktenskapets ekonomiska rättsverkningar skulle också utvidgas i stället för att följa den utveckling som pågick i övrigt mot att behandla varje individ som ekonomiskt självständig. Kommitténs slutsats blev att förbättringar av efterlevandeskyddet kunde ske på enklare och bättre sätt än genom en delning av makarnas pensionspoäng.s. 24

2.85s. 24

3.Pensionsberedningenförde i sitt slutbetänkande från år 1990 ”Allmän pension” en omfattande diskussion kring delning av pensionsrätt mellan makar.Slutsatsen blev att det förelåg beaktansvärda och tungt vägande skäl till förmån för ett system med delning. En delning skulle skapa större rättvisa mellan frånskilda makar i pensionshänseende samt ligga i linje med äktenskapsbalkens princip om likadelning av övriga förmögenhetstillgångar. Man fann dock att det inte var möjligt att ta in pensionsrättigheterna i den ordinära bodelningen. Med tanke på reglerna som gällde för intjänande av pensionsrätt bedömdes det nämligen vara omöjligt att vid en given tidpunkt före pensionstillfället beräkna värdet av en persons intjänade ATP-rätt.s. 25

4.I en tankemodell utgick Pensionsberedningen i stället från att delning av pensionsrätt inte skulle vara en del av en bodelning men äga rum i samband därmed, vid skilsmässa eller dödsfall.Delningen skulle avse ATP-poäng som intjänats under äktenskapet. Makarnas sammanlagda pensionspoäng för varje år äktenskapet varat skulle läggas samman och delas. Genom att använda en sådan momentan delning kom man ifrån några av de problem som en årlig delning kunde leda till. Sålunda skulle storleken på vardera makens pension inte påverkas så länge makarna var gifta. Delning av pensionspoängen skulle vara obligatorisk vid upplösningen av ett äktenskap och reglerna skulle även gälla äktenskap som ingåtts före lagens ikraftträdande. Att både skilsmässa och dödsfall skulle medföra delning motiverades med att makar annars skulle kunna inrätta sitt handlande efter vad som var bäst för det enskilda paret, dvs. spekulera och utnyttja systemet för egen vinning. Samma argument användes för förslaget att delning skulle vara obligatorisk. Det skulle inte heller finnas några garantier mot att en make fick sänkt pension efter en delning. Kommittén kritiserade själv flera av momenten i den tänkta modellen men fann att det inte fanns några andra alternativ om en delning skulle komma till stånd inom det befintliga systemet.s. 25

5.Pensionsberedningens slutsats blev emellertid att skälen mot delning av makars pensionspoäng var ännu starkare än de som talade för delning. En delning skulle förändra de principiella grunderna för ATP-pensionen på så sätt att pensionen inte längre skulle motsvara en persons inkomster under hans eller hennes yrkesverksamma liv. Det skulle leda till att det försäkringsmässiga momentet blev otydligt. Dessutom skulle varje individ inte längre behandlas som självständig i ekonomiskt hänseende, vilket skulle strida mot principerna bakom såväl inkomstpensionen som skatterätten och äktenskapsrätten.Ytterligare ett skäl mot delning var att ett lagstadgat och obligatoriskt system för delningsrätten endast diskuterades för 86 ATP men inte för tjänstepensioner och privata pensionsförsäkringar (som båda vid tidpunkten för betänkandet undantogs från en bodelning). Därmed skulle en delning av ATP-pension leda till ett avsteg från strävandena mot enhetlig behandling av olika pensionsrättigheter vid en bodelning. Den rättstekniska modell som man arbetat fram ansågs också leda till en rad oönskade konsekvenser beträffande andra pensionsrättigheter än ålderspension. Det gällde t.ex. efterlevandepension och pensionstillägg för efterlevande make samt efterlevande barns rätt till barnpension. Som ett starkt skäl mot en delning anfördes också den kostnadsökning som en delning skulle kunna leda till; kostnaderna beräknades öka med upp till 5miljarder kronorperår (i 1990 års penningvärde).En orsak till den stora kostnadsökningen var att kvinnors pension förväntades bli högre efter en delning och leda till högre kostnader p.g.a. kvinnors längre medellivslängd. En annan orsak var att en delning i många fall inte skulle leda till någon minskad pension för män. De flesta skilsmässor ägde rum innan makar uppnått 45 års ålder, varvid de flesta män vanligtvis hade kvar att arbeta de 15 år som pensionen skulle beräknas på. En delning skulle därför inte påverka storleken på männens pensioner, men höja pensionen för kvinnorna. För det fall delning aktualiserades i samband med ett dödsfall skulle den fungera som en ny änkepension, eftersom det ofta är mannen som avlider först och är den som har högsta ATP-poängen. Att skapa en ny form av änkepension var något som skulle strida mot den avveckling av änkepensionen som vid denna tidpunkt påbörjats i övrigt; jfr ovan under 4.3. För att delning av pensionsrättigheterna skulle få rimliga konsekvenser ansåg pensionsberedningen att beräkningsreglerna för pensionens storlek skulle behöva ändras så att pensionen baserades på en individs livsinkomst i stället för på den genomsnittliga lönen under de 15 bästa åren. Kommittén ansåg det inte rimligt att vidta så ingripande åtgärder för att möjliggöra delning av pensionsrättigheter mellan makar. I stället förordade pensionsberedningen att pensionsrätt enligt ATP borde beaktas jämkningsvis vid bodelning enligt äktenskapsbalkens regler och att den frågan borde utredas ytterligare. När den så kallade Pensionsarbetsgruppeni början av 1990-talet påbörjade sitt arbete med det nya pensionssystemet kom man snabbt fram till att reglerna kring intjänande av pensionsrätt behövde förändras och att storleken på pensionen i framtiden borde baseras på en individs livsinkomst. Förändringen ansågs nödvändig för att pensionssystemet skulle kunna finansieras långsiktigt; jfr ovan under 3.3. En av konsekvenserna av en övergång till pension baserad på en persons livsinkomster förutsågs bli att flera av de problem som ditintills förelegat beträffandes. 25

6.87 delning av pensionsrätt skulle lösas. Utgångspunkten för reformarbetet blev därför att intjänade pensionsrättigheter skulle kunna delas mellan makar.En delning motiverades med att det var rättvist, låg i linje med äktenskapsbalkens likadelningsprincip samt kunde utgöra ett viktigt skydd för svagare part.s. 26

7.Pensionsarbetsgruppen utarbetade ett första förslag om delning. Enligt förslaget skulle makar i den yngre generationen (de som är berättigade till inkomst- och premiepension) få en möjlighet att årligen dela sina intjänade pensionsrättigheter, om de så önskade.Delning skulle upphöra vid skilsmässa eller när någon av makarna meddelade att delningen skulle upphöra. Delningen skulle avse pensionsrätt för både inkomst- och premiepensionen. Vid pensionsutbetalning skulle vardera makens pension beräknas utifrån den delade pensionsrätten. Att delningen skulle ske successivt i stället för momentant förklarades med att det stämde överens med principerna för det nya pensionssystemet. Lösningen skulle göra det möjligt för makarna att överblicka vilken pensionsrätt som var intjänad samt konsekvenserna av en delning. Dessutom ansågs att en årlig delning skulle minska oönskad spekulation med reglerna.s. 27

8.Riksdagen inriktade det fortsatta reformarbetet, genom den så kallade princippropositionen på att pensionsrättigheter borde kunna delas mellan makar.I princippropositionen konstaterades också att utvecklingen går mot att kvinnors och mäns förvärvsmönster allt mer liknar varandra, vilket gör att rättviseargumentet för delning minskar i betydelse.Trots det ville man ge makar möjlighet att dela intjänad pensionsrätt för att den enskilda familjen skulle kunna fritt disponera över förvärvsfrekvens, arbetstid och inkomstnivå.s. 27

9.Samhällets och försäkringskollektivets kostnader för makarnas pensioner skulle dock inte få påverkas av en delning.Kostnaderna för en delning skulle i stället bäras av dem som utnyttjade möjligheten. Med hänvisning till de två könens skilda livslängder föreslogs att pensionsrätt, som överfördes från man till kvinna, 88 skulle skrivas ned i värde medan pensionsrätt som överfördes från kvinna till man skulle öka i värde. Man antog att det skulle det röra sig om 20%i båda riktningarna. Ett detaljerat förslag i enlighet med de riktlinjer som givits i princippropositionen (och av pensionsarbetsgruppen) beträffande hur delning av pensionsrättigheter skulle kunna gå till presenterades i en departementspromemoria år 1995. Preciseringarna avsåg flera frågor: Delning skulle vara möjlig fram till dess att en av makarna tog ut sin ålderspension. En delning skulle omfatta såväl pensionsrätt från inkomst som erhållna pensionsbelopp för barnår och plikttjänstgöring; jfr ovan under 4.2.2. Vidare angavs hur justeringstalet för ned- och uppskrivning av pensionsrättens värde skulle beräknas när den överfördes från man till kvinna respektive från kvinna till man. Dessutom konstaterade man att det inte var tekniskt möjligt att låta personer i mellangenerationen dela pensionsrätt. Skälet var att endast rätt till inkomst- och premiepension men inte tilläggspension (tidigare ATP) skulle vara möjlig att dela. Vinsten respektive förlusten av pensionsrätt skulle därför inte bli desamma för båda makarna, om de hade olika stora andelar som berättigade till tilläggspension respektive inkomst- och premiepension. Konsekvenserna av en delning utreddes mer utförligt i departementspromemorian. Man konstaterade än en gång att en delning skulle leda till en lägre pension i fall maken med de högsta förvärvsinkomsterna gick i pension först. Effekten skulle däremot bli den motsatta om maken med lägst förvärvsinkomst pensionerades först. Dessa konsekvenser skulle dock utjämnas när båda makarna blev pensionärer. Det ansågs vara ett större problem att rätten till garantipension kunde påverkas av en delning av pensionsrätt. Avsikten var att garantipensionens storlek skulle bestämmas efter avräkning av inkomstpensionen. De positiva effekterna av en delning till förmån för en make med låga förvärvsinkomster riskerade därmed att gå om intet. En av slutsatserna blev att effekterna av en delning av pensionsrätten i ett enskilt fall var svåra att förutsäga bl.a. med hänsyn till att det var svårt att förutse den individuella inkomstutvecklingen. Med hänvisning till att makarna själva skulle få välja om de ville genomföra en delning ansågs konsekvenserna trots allt vara godtagbara.s. 27

10.89s. 28

4.4.3Regler om överföring av premiepension

1.Under remissbehandlingen blev förslaget om delning av pensionsrätt som presenterats i departementspromemorian år 1995 (Ds 1995:20) hårt kritiserat. Kritiken gällde främst svårigheterna att förutse konsekvenserna av en delning och risken för att det ekonomiska utfallet skulle bli negativt för båda makarna.s. 29

2.Det fanns också de som befarade att en utjämning av pensionsrättigheter mellan makars. 29

3.kunde påverka jämställdheten i förvärvslivet negativt. En utjämning kunde leda till atts. 29

4.kvinnor stannade hemma för att ta hand om barn och hem i stället för att införskaffas. 29

5.pensionsrätt genom eget förvärvsarbete. Kritiken beträffande förutsägbarheten och delningens ekonomiska utfall togs på allvar och ett nytt förslag utarbetades. Utgångspunkten var att lösningen skulle uppfylla syftet med delning – nämligen att utjämna pensionsrättigheterna mellan makar så att inte den ena drabbas hårt ekonomiskt vid skilsmässa eller dödsfall – samtidigt som de största nackdelarna i tidigare presenterade förslag skulle undvikas. Förslaget om en sammanslagning av båda makarnas intjänade pensionsrätt med en efterföljande tudelning övergavs helt. Resultatet blev i stället ett förslag där den ena maken till den andra kan successivt överföra intjänad premiepensionsrätt. Förslaget om överföring av premiepensionsrätt har antagits och trätt i kraft som en del av lagen om inkomstgrundad ålderspension. Regeln om överföring återfinns i LIP 4:7.s. 29

6.Samtliga som intjänar premiepensionsrätt har möjlighet att överföra sådan till sin make.Överföring är frivillig, äger rum en gång per år och avser hela pensionsrätten. Rätten till premiepension kan överföras så länge sådan intjänas. Att överföringen skall ske kontinuerligt, i stället för när ett äktenskap upplöses, motiveras med att en sådan ordning förhindrar spekulation.s. 29

7.Överföring av premiepensionsrätt leder till att mottagarens rätt till premiepension ökar i värde medan givarens minskar i motsvarande mån. Konsekvensen av en överföring kan därför bli densamma som inträtt enligt samtliga tidigare förslag om årlig delning av pensionsrätt; om den som överfört sin pension går i pension först blir dennes pension lägre än om överföringen inte ägt rum. Eftersom över90 föringen är begränsad till att endast avse premiepensionen, har konsekvenserna dock ansetts överblickbara och godtagbara. Den främsta kritiken mot förslaget i Ds 1995:20 om delning av pensionsrätt var att en person som erhöll ytterligare pensionsrätt genom delning skulle kunna mista rätt till garantipension. En delning skulle i så fall inte förbättra den ekonomiska situationen för den av makarna som erhöll pensionsrätt men ändå minska pensionen för den andre. Det skulle då bli staten som gjorde den ekonomiska vinningen av överföringen, eftersom kostanden för garantipension skulle minska. Problemet har lösts genom att rätten till premiepension inte påverkar någon av makarnas rätt till garantipension (garantipensionslagen4:3). Vid en prövning av rätt till garantipension bortser man helt från premiepensionen, oavsett om någon överföring ägt rum eller inte. Å ena sidan blir den som erhållit premiepension genom överföring berättigad både till premiepensionen och garantipensionen. Den som lämnat ifrån sig premiepensionsrätt får å andra sidan inte någon utökad rätt till garantipension. De ekonomiska effekterna för de enskilda har bedömts bli så marginella att resultatet är godtagbart. Risken för ekonomisk förlust för den överförande maken har således bedömts som begränsad. Samtidigt har antagits att en överföring kommer att medföra att den mottagande makens ekonomiska situation påverkas positivt i så hög grad att det bör vara möjligt att överföra premiepensionsrätt. De ökade kostnader som en överföring av premiepensionsrätt förmodas leda till, främst med hänsyn till att kvinnor lever längre än män, skall bäras av det kollektiv av makar som utnyttjar möjligheten att överföra premiepensionsrätt. Eftersom EG:s jämställdhetsdirektiv 79/7/EEG inte medger olika behandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet, är det inte möjligt att använda skilda nedrespektive uppskrivningstal beroende på om pensionsrätt överförs till kvinna eller man, såsom Pensionsarbetsgruppen föreslog. I stället skall samma nedskrivningstal användas oavsett om det är en man eller kvinna som erhåller pensionsrätt. Talet skall beräknas på försäkringsmässiga grunder och påverkas av förändringar av medellivslängd m.m. (LIP11:2st.2).För närvarande är kostnaden för överföring av premiepensionsrätt 14%av den rätt som överförs från en maka till den andra. Avgiften som tas ut vid överföring fördelas som arvsvinster bland alla pensionssparare. Under arbetet med pensionsreformen diskuterades inte de konsekvenser som avgiften kunde få för utnyttjandet av överföring av pensionsrätt. Avgiften minskars. 29

8.91 den överförda pensionsrätten med 14%och tillsammans med utebliven värdeutveckling på medlen medför en överföring betydligt lägre månatlig pensionsutbetalning i jämförelse med om pensionsrätten inte överförts.s. 30

9.Sedan reglerna trätt ikraft har det visat sig att få lockas av möjligheten att överföra premiepensionsrätt. Av de drygt 3 miljoner kvinnor och män som var gifta år 2002 utnyttjades överföring av premiepension i knappt 7000 fall.Det motsvarar 2,3 promille av alla gifta par.s. 31

10.Makar som har ekonomiska möjligheter rekommenderas ofta att teckna en privat försäkring till förmån för maken med sämre pensionsrätt i stället för att överföra premiepensionsrätt. De makar som saknar ekonomiska möjligheter att avsätta medel till en privat försäkring men som vill utjämna de samlade pensionsrättigheterna mellan sig får betala överföringen med en lägre framtida pension i jämförelse med om ingen överföring ägt rum. För det fall makarna fortfarande lever tillsammans när någon av dem blir pensionär kan avgiften för överföringen leda till en betydligt lägre sammanlagd inkomst för familjen än vad som varit fallet utan överföring. Om ingen överföring skett kan makarna i samband med var och ens pensionering dessutom tillse att intjänad pensionsrätt kommer den längst levande maken tillgodo, genom att teckna den form av efterlevandepension som regleras i LIP10:7–10; jfr ovan under 4.3. Men en utebliven överföring kan leda till en ekonomisk förlust för den ena maken, om paret skiljer sig.s. 31

4.5Överföring av värdet av pensionsrättigheter till och

från Europeiska gemenskaperna

1.Lag (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna (överföringslagen) kan förefalla sakna samband med de frågor som behandlas i avhandlingen. Genom denna lagstiftning har dock den tidigare svårbemästrade frågan om värdering under intjänandetiden av en förmånsbestämd pensionsrätt fått en lösning. Detta har praktisk betydelse för en rättspolitisk diskussion om delning av olika pensionsrättigheter mellan makar. (Se vidare nedan i kapitel 9.)s. 31

2.Bakgrunden till överföringslagen är att Sverige som medlem i EU är bundet av EU:s rättsakter. Det finns en rådsförordning med tjänsteföreskrifter, 259/68, som bl.a. innehåller pensionsbestämmelser till förmån för anställda inom Europeiska gemenskaperna (EG). 92 EG:s pensionssystem omfattar ålderspension, avgångsvederlag, invalidpension och efterlevandepension.Pensionerna är förmånsbestämda och finansieras genom ett fördelningssystem. Den anställde bidrar till finansieringen genom en egenavgift, som utgör omkring 8%av lönen. Pensionsförmånerna är tämligen fördelaktiga, ålderspensionen utgör t.ex. 70%av den sista lönen och alltid minst 140%av den lägsta grundlönen som gäller för anställda vid EU:s institutioner.Pensionen utbetalas tidigast från 60 års ålder. Anställda är skyldiga att avgå vid 65 års ålder. För att en person som anställd inom EG skall bli berättigad till ålderspension förutsätts viss intjänandetid. Det krävs tio års faktiskt arbete inom gemenskaperna. För att hel pension skall utgå krävs 35 års tjänstgöring, i annat fall reduceras pensionen i relation till intjänad tid. Utöver kravet på tio års arbete inom gemenskaperna kan tjänstetiden för en tjänsteman omfatta tidigare intjänad pensionsrätt, som överförs till EG:s pensionssystem.Av tjänsteförordningen följer att den som är berättigad till pension genom tjänstgöring i en statlig förvaltning, eller i en nationell eller internationell organisation, eller av verksamhet som anställd eller företagare, skall ha rätt att överföra värdet av den intjänade pensionsrätten till EG:s pensionssystem (artikel 11 i bilaga 8 till EG:s tjänsteföreskrifter). Överföring av pensionskapital får till följd att tjänstetid tillgodoräknas den pensionsberättigade i relation till den överförda rättens kapitalbelopp.Omräkningen till tjänsteår utgår från den lön som den anställde erhöll vid anställningen inom gemenskaperna; överfört kapitalbelopp ger sålunda kortare pensionsberättigande tjänstetid ju högre lön som den anställde fått. I samband med anställning inom gemenskaperna har arbetstagaren möjlighet att överföra tidigare intjänad pensionsrätt.s. 31

3.Sedan tjänsteföreskrifterna antagits i slutet på 1960-talet var det till att börja med svårts. 32

4.att få till stånd en tillämpning av bestämmelserna om överföring av pensionsrättigheter,s. 32

5.bl.a. eftersom flera medlemsstater ansåg att det var komplicerat att beräkna värdet avs. 32

6.tidigare intjänad pensionsrätt. EG-domstolen har dock i målet 137/80 Europeiskas. 32

7.gemenskapernas kommission mot Belgien, REG 1981 s.2393 den 20 oktober 1981,s. 32

8.fastslagit att svårigheter att fastställa värdet av intjänad pensionsrätt inte är något god-s. 32

9.tagbart skäl för en medlemsstat att inte fullgöra sina skyldigheter.s. 32

10.I ett senare mål, 315/85 Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömets. 32

11.Luxemburg, REG 1987 s.5391 den 17 december 1987, har EG-domstolen klargjorts. 32

12.att medlemsstaten får välja mellan att överföra antingen det kapitaliserade nuvärdet avs. 32

13.93s. 32

14.framtida pensionsförmåner (försäkringstekniskt värde), eller summan av inbetalda av-s. 33

15.gifter (schabloniserat återköpsvärde). Nuförtiden är det möjligt att överföra pensions-s. 33

16.rätt till EG:s pensionssystem från samtliga medlemsstater. Mot den angivna bakgrunden regleras det numera i svensk lag hur värdet av intjänad, allmän pensionsrätt skall beräknas i samband med överföring till EG:s pensionssystem. För de avgiftsbestämdapensionerna är det tämligen enkelt att beräkna värdet av intjänad rätt. För inkomstpensionen utgör den pensionsberättigades pensionsbehållning det värde som överförs (överföringslagen3§ och LIP5:2). Det är fråga om ett så kallat schablonmässigt återköpsvärde, vilket består av intjänad pensionsrätt där arvsvinstfaktorn, förvaltningskostnader samt inkomstindex beaktas. För premiepensionen är det tillgodohavandet på den pensionsberättigades premiepensionskonto som överförs (överföringslagen5§).s. 33

17.Tidigare har det inte ansetts möjligt att värdebestämma en förmånsbestämdpensionsrätt; jfr ovan under 4.4.2. När Sverige genom medlemskapet i EU blev skyldig att tillhandahålla regler för överföring av intjänad pensionsrätt blev det dock möjligt! Värdet av tilläggspension (tidigare ATP och inkomstgrundad folkpension) beräknas som ett försäkringstekniskt värde där den framtida periodiska förmånen ges ett kapitaliserat nuvärde (överföringslagen4§).Beräkningen har som utgångspunkt en fingerad ålderpension utifrån intjänade pensionspoäng vid tidpunkten för överföringen. Hänsyn tas till antaganden om ränta, livslängd och dödlighet. Vid beräkningen används bl.a. delningstalet som avgör storleken på utgående inkomstpension; jfr ovan under 4.2.2. Värdet av tilläggspensionen för en person som tillhör mellangeneration fastställs som den kvot som gäller för hans eller hennes födelseår; jfr ovan under 4.2.3.s. 33

18.Värdet av i Sverige intjänad rätt till allmän ålderspension kan överföras till EG:s pensionssystem genom att värdet av inkomst- och tilläggspensionen rekvireras från Första – Fjärde AP-fonderna. Värdet av premiepension överförs från premiepensionssystemet till EG:s pensionssystem.s. 33

19.Kravet på en tio-årig faktisk arbetstid inom gemenskaperna för att någon skall bli be-s. 33

20.rättigad till pension från EG:s pensionssystem har föranlett särskilda regler för det falls. 33

21.någon lämnar anställningen innan han eller hon kvalificerat sig för pensionsrätt. Förs. 33

22.att inte någon skall gå miste om intjänad pensionsrätt kan sådan rätt, inklusive tidigare 94s. 33

23.överförd rätt, i vissa fall betalas ut som ett avgångsvederlag till den som avslutat sins. 34

24.anställning utan att vara pensionsberättigad (artikel 11 och 12 i bilaga 8 till EG:s tjänste-s. 34

25.föreskrifter).s. 34

26.Om en medlemsstat medger överföring till det inhemska systemet kommer värdet docks. 34

27.att överföras dit i stället för att utbetalas som avgångsvederlag. Den som efter avslutads. 34

28.anställning inom gemenskaperna ansluts till det svenska pensionssystemet kommer atts. 34

29.få sin pensionsrätt överförd till Sverige och inte utbetald som avgångsvederlag (överfö-s. 34

30.ringslagen 8–10§§).Värden som motsvarar vad som tidigare överförts från det all-s. 34

31.männa pensionssystemet återförs dit, överskjutande värden placeras i en pensionsför-s. 34

32.säkring eller som individuellt pensionssparande.s. 34

4.6Sammanfattande kommentar

1.Det framgår av en lagbestämmelse att intjänad rätt till allmän ålderspension inte är möjlig att överlåta, pantsätta eller utmäta (LIP15:16). Följaktligen ingår pensionsrätten inte heller i en bodelning (ÄktB10:3st1; jfr även ovan under 2.4). Däremot har, som framgått ovan under 4.4.3, makar som tillhör den yngre generationen eller mellangenerationen möjligheten att successivt överföra premiepensionsrätt från en make till den andra. Överföring kan ske år från år alltefter som rätten intjänas, dock inte retroaktivt. Verkningarna av en överföring kan vara betydelsefull i ett enskilt fall, men möjligheterna att utjämna makars pensionsförhållande måste ändå betecknas som små i jämförelse med om intjänad rätt för inkomstpensionen eller tilläggspension hade kunnat delas. Makars rätt till allmän pension, av vilket slag som helst, delas eller utjämnas inte vid en äktenskapsskillnad. När äktenskapet upplöses genom den ena makens död omfattas en efterlevande make däremot av vissa former av efterlevandepension; jfr ovan under 4.3. Vid dödsfall behandlas således allmän pensionsrätt på samma sätt som andra former av pensionsrättigheter; jfr ovan under 2.4 och nedan under 5.5.2. Därmed kan man säga att det finns ett konsekvent system för pensionsrättigheters behandling vid en makes död. Enligt min mening är skyddet för efterlevande make till stora delar också ändamålsenligt, även om en efterlevande make över 65 år har ett svagare skydd än vad som gäller för den som är yngre än så. Att skyddet för en efterlevande make är beroende av förekomsten av efterlevandepension och inte automatiskt omfattar hela den rätt till allmän pension som intjänats av den avlidne maken motiveras av att pensionssystemet bygger på försäkringsmässiga principer. Förekommande efterlevandepension finansieras på olika sätt genom vad som kan jämföras med en riskpremie; jfr nedan under 5.2.1.4.s. 34

2.95s. 34

3.När ett äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad delas inte rätt till allmän pension men däremot privat pensionssparande. Som framgått av detta kapitel har skälen för en delning även av allmänna pensionsrättigheter dock uppmärksammats i lagstiftningsarbetet. Skälen sammanfaller i hög grad med vad som motiverat egendomsordningen för makar och som också motiverat att privat pensionssparande ingår i bodelning.s. 35

4.Det var främst praktiska problem som olika delningsförslag förorsakade som har medfört att möjligheterna att utjämna allmänna pensionsrättigheter fortfarande är begränsade. Problemen har sin grund i att det som främst diskuterats, och som också införts angående premiepensionsrätt, avsett en årlig delning/överföring av intjänad rätt; jfr ovan under 4.4.2 och 4.4.3. Om man inriktat utjämningen på situationen vid äktenskapsskillnad skulle problemen kanske i högre grad ha varit möjliga att lösa; jfr pensionsberedningens tankemodell för delning från år 1990.s. 35

5.När man vid den senaste pensionsreformen ändå stannade för en årlig delning, ansågs detta bäst överensstämma med reglerna för intjänande av pensionsrätt. Därutöver anfördes att en årlig delning gör det möjligt för makarna att överblicka konsekvenserna samtidigt som möjligheterna för enskilda par att utnyttja reglerna i spekulationssyfte minskar.s. 35

6.Det första argumentet, att årlig delning överensstämmer med reglerna om att pensionsrätt intjänas årligen, är visserligen riktigt. Syftet med en utjämning av makarnas pensionsrättigheter har ansetts vara att skydda den svagare parten i samband med dödsfall eller skilsmässa efter ett långt äktenskap, att skapa ett rättvist resultat med hänsyn till båda makarnas insatser för familjen samt att öka makarnas valfrihet när det gäller sättet att organisera sitt familjeliv. Dessa syften torde dock enligt min mening bäst tillgodoses genom en momentan utjämning i samband med äktenskapets upplösning i stället för genom en årlig delning.s. 35

7.Det andra argumentet för en årlig delning/överföring, att konsekvenserna är möjliga att överblicka, anser jag inte vara övertygande. Som man konstaterade i departementspromemorian från 1995 är det svårt att förutse den individuella löneutvecklingen.Det som vid en tidpunkt kan förefalla vara en rimlig överföring av premiepensionsrätt för att utjämna pensionsrättigheterna mellan två makar kan senare visa sig ha fått motsatt effekt. Det är inte möjligt att ändra en tidigare genomförd överföring av premiepensionsrätt. Under ett äktenskap kan makar inte veta hur och när deras äktenskap kommer att upplösas. Om de får ett långt liv tillsammans finns det inget skäl att utjämna pensionsrättigheterna före äktenskapets upplösning.s. 35

8.Inte heller det tredje argumentet till stöd för en årlig delning – att makarna annars skulle kunna utnyttja reglerna om utjämning på ett spekulativt sätt för egen 96 vinning – är enligt min mening övertygande.Vad som borde vara avgörande för när delning eller överföring skall ske är den tidpunkt då det ekonomiska behovet uppstår. Den tidpunkten sammanfaller med äktenskapets upplösning. Att makar skulle ansöka om äktenskapsskillnad enbart för att dela intjänade pensionsrättigheter är föga troligt, inte minst mot bakgrund av att negativa ekonomiska konsekvenser kan bli följden om makarna fortsätter att leva tillsammans trots skilsmässan. Av detta kapitel framgår att det finns många argument för att utjämna makars pensionsrättigheter, men att det är komplicerat att utforma modeller som infriar uppställda syften med en utjämning och som samtidigt ger rimliga resultat för enskilda makar i olika situationer. En svårighet som tidigare gjort sig gällande på tal om delning av pensionsrättigheter har varit att fastställa dessas värden. Numera kan värdet av alla pensionsrättigheter fastställas. Genom reglerna om överföring av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaparna gäller det till och med värdet av tilläggspension. En fråga är om möjligheten till värdering av olika pensionsrättigheter är en tillräcklig förändring för att skapa förutsättningar för en ordning där makars samtliga allmänna pensionsrättigheter kan utjämnas. Till detta skall jag återkomma i kapitel 9.s. 35

9.97s. 36

5Privat pensionssparande

5.1Inledning

1.Privat pensionssparande, dvs. pensionsförsäkring och individuellt pensionssparande (IPS), möjliggör för en person att trygga den framtida försörjningen inte bara för sig själv utan också för en make. Som redan framgått av kapitel 1 och 2 finns det i äktenskapsbalken särskilda regler för hur privat pensionssparande skall behandlas vid en bodelning. I nuvarande utformning trädde reglerna i kraft år 1999. Lagändringarna hade som bakgrund planerna på att det skulle bli möjligt att dela allmänna pensionsrättigheter mellan makar; jfr ovan under 4.4. Detta kapitel innehåller en närmare granskning av konstruktionen av pensionsförsäkringar och individuellt pensionssparande. Termen pensionsförsäkring är hämtad från skatterätten. Enligt civilrättslig begreppsbildning utgör en sådan försäkring en livförsäkring. Granskningen inleds med de civilrättsliga reglerna om livförsäkringar. I delavsnitt 5.2.1 förklaras bl.a. grunderna för livförsäkringsrätten, viktiga försäkringstekniska begrepp samt hur en bodelning mellan makar generellt påverkas av utformningen av en försäkring. I nästa delavsnitt, 5.2.2, behandlas den nya form av livförsäkring – fondförsäkring, så kallad unit linked – som kan sägas ligga mittemellan traditionellt fondsparande och försäkring.Av avsnittets sista delavsnitt, 5.2.3, framgår vad som krävs för att klassificera en livförsäkring som pensionsförsäkring.s. 5

2.Det allmänna pensionssystemet bygger på försäkringsmässiga principer. Mycket av dets. 5

3.som framkommer i avsnitt 5.2 kan vara av vikt för förståelsen av hur det allmänna sys-s. 5

4.temet för ålderspension är avsett att fungera. Individuellt pensionssparande är på många punkter jämförbart med privat tecknade pensionsförsäkringar, med det viktiga undantaget att individuellt pensionssparande inte utgör en försäkring utan enbart bygger på sparande. I avsnitt 5.3 behandlas dels bakgrunden till reglerna om individuellt pensionssparande, dels innebörden av ett sådant sparande. Efter redovisningen av vad som utgör en pensionsförsäkring respektive ett indi-s. 5

5.99 viduellt pensionssparande följer i avsnitt 5.4 en historisk tillbakablick över hur privat pensionssparande behandlats vid en bodelning.s. 5

6.Hur privat pensionssparande enligt nu gällande rätt skall behandlas vid en bodelning mellan makar, och vilka praktiska konsekvenser som följer därav, utvecklas och analyseras i avsnitt 5.5. Reglerna skiljer sig delvis åt beroende på om bodelningen förrättas på grund av äktenskapsskillnad, en makes död eller under bestående äktenskap; de olika situationerna behandlas i skilda delavsnitt.s. 6

7.I avsnitt 5.6 finns en sammanfattning jämte en rättspolitisk kommentar.s. 6

5.2Livförsäkringar

5.2.1Civilrätt – kapital- och livränteförsäkringar

1.5.2.1.1Reglering av livförsäkringar Genom att teckna en eller flera livförsäkringar kan man trygga sin försörjning efter pensionering och skapa ekonomisk trygghet för efterlevande. Ett karakteristiskt drag för en livförsäkring i relation till annat sparande är att avtalat försäkringsbelopp kan utfalla i sin helhet så snart försäkringen trätt i kraft, oberoende av hur mycket som inbetalts i premie.Det möjliggörs genom den samverkan och riskutjämning som sker inom det kollektiv av försäkrade som tecknat samma försäkring.s. 6

2.Livförsäkringarnas stora ekonomiska betydelse framgår bl.a. av att det under år 2003 inbetalades 114miljarderkronor i premier i Sverige.Värdet av det individuella försäkringssparandet, i Sverige, uppgick samma år till 914miljarderkronor.Närmare 55miljarderkronor utbetalas varje år i pensioner och dödsfallskapital från livförsäkringarna.s. 6

3.Försäkringsgivarnas, dvs. försäkringsbolagens, verksamhet styrs av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (1982:713), förkortad FRL.I lagen finns regler vars 100 syfte är att garantera att försäkringsgivare alltid skall kunna fullgöra sina avtalade skyldigheter (FRLkap.7).Det skall finnas avsatta medel, som täcker de åtaganden som kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Avtal om livförsäkringar medför förvaltning av stora kapitalvärden och avtalen har en lång löptid innan de skall fullgöras av försäkringsgivaren. Det är därför viktigt att verksamheten är kontrollerad, inte minst ur en konsumentskyddsaspekt. Finansinspektionen utövar tillsyn över försäkringsbolagens verksamhet.s. 6

4.De första åren på 2000-talet medförde en utdragen och kraftig börsnedgång soms. 7

5.påverkade försäkringsbolagen och deras kapital. Flera försäkringsbolag hamnade i ens. 7

6.situation där kapitalet understeg summan av deras åtaganden. För att stärka skyddets. 7

7.för försäkringstagarna har det framställts direktiv till utredningar samt förslag i utred-s. 7

8.ningar och propositioner.Lagändringar vars syfte bl.a. är att ytterligare stärka skyddets. 7

9.för försäkringstagarna och deras kapital är att vänta. Förhållandet mellan försäkringsgivare och kund regleras inte av försäkringsrörelselagen utan av försäkringsavtalslagen (1927:77), förkortad FAL. Där framgår bl.a. att försäkringsgivarens ansvar inträder i samband med att någon av parterna avsänder en accept på den andres anbud, om inte annan tidpunkt är avtalad (FAL11§). Genom försäkringsavtalet utformas ett försäkringsskydd som motsvarar en individs önskemål. Det kan handla om en försäkring som med stor säkerhet kommer att medföra att viss ersättning utbetalas. När mer eller mindre alla som tecknar försäkringen förr eller senare kommer att erhålla ersättning från försäkringen måste den innehålla ett moment av sparande från försäkringstagaren. Denna typ av försäkring brukar kallas sparförsäkring. När försäkringsbolaget endast i ett fåtal fall kommer att behöva utbetala avtalad ersättning utgör försäkringen istället en riskförsäkring. Ett exempel på en riskförsäkring är när ersättning skall utbetalas vid dödsfall före viss tidpunkt. En sådan försäkring kan sägas vara tidsbegränsad och innehåller inget sparande. För att det skall vara fråga om en försäkring förutsätts att den innehåller ett riskmoment. Det innebär att många försäkringar är kombinerade risk- och sparförsäkringar.s. 7

10.Det har länge pågått ett arbete i syfte att modernisera FAL, som är från år 1927.Dens. 7

11.22 maj 2003 lämnades en remiss angående ny försäkringsavtalslag till lagrådet, som ytt-s. 7

12.rande sig i december 2003. En proposition till försäkringsavtalslag utarbetas för när-s. 7

13.varande inom justitiedepartementet och enligt uppgift därifrån föreslås den nya lagens. 7

14.träda i kraft den 1 januari 2006.s. 7

15.101s. 7

16.Den nya lagen skall vara en samlad lag för hela försäkringsavtalsrätten.En nyhet är atts. 8

17.särskilda regler skall gälla för konsument- och företagsförsäkringar samt för individuells. 8

18.försäkring och gruppförsäkring. Lagen skall också omfatta kollektivavtalsgrundad skade-s. 8

19.och personförsäkring. Lagförslaget innehåller fler tvingande regler än tidigare lag ochs. 8

20.omfattande krav på information före och under försäkringstiden. De regler som kom-s. 8

21.mer att beröras nedan angående t.ex. möjligheterna att förfoga över försäkringen ochs. 8

22.att förordna förmånstagare kommer dock enligt förslaget att bestå i sina grunddrag. 5.2.1.2Olika former av livförsäkringar Av försäkringsavtalet skall framgå när försäkringen skall utfalla. Vid livförsäkringar kan ersättningen utgå antingen i samband med dödsfalleller i samband med viss händelse i livet, så kallat livsfall, t.ex. att man uppnår viss ålder (FAL97§). När den aktuella händelsen inträffar säger man att ett försäkringsfall sker. Det är vanligt med sammansatta livförsäkringarsom utgår vid livsfall eller vid dödsfall. Det är bl.a. genom en sammansatt livförsäkring som en make kan försäkra sig om ålderspension samtidigt som den efterlevande makes ekonomiska situation säkras om försäkringstagaren dör. Omfattningen av den efterlevandepension som kan utgå vid dödsfall bestäms av försäkringsavtalet; jfr nedan under 5.2.1.6.s. 8

23.Det finns olika former av livförsäkringar. Civilrättsligt delas de in i kapitalförsäkringar (FAL102–117§§) och livränteförsäkringar (FAL118§). En kapitalförsäkringger rätt till ett fixerat försäkringsbelopp, som kan utbetalas i en post eller i flera rater.s. 8

24.En livränteförsäkringbetalas ut periodiskt under förutsättning att en eller flera bestämda personer lever. Utbetalning från en livränteförsäkring kan vara antingen livsvarig eller temporär. Det är vanligt att en livränteförsäkring utbetalas periodiskt under en tioårsperiod. Utbetalningarna upphör om den berättigade personen avlider innan tioårsperioden löpt ut.Storleken av varje enskild utbetalning från livränteförsäkringen kan vara bestämd i förväg, men totalbeloppet är inte fixerat eftersom det är beroende av hur länge den berättigade personen är i livet.s. 8

25.En försäkring kan vara en kombinerad kapital- och livränteförsäkring varvid ett garanterat försäkringsbelopp alltid utgår och livränta därefter, under förutsättning att den berättigade personen fortfarande är i livet. 102 Försäkringsfallet kan för både kapital- och livränteförsäkring aktualiseras i samband med livs- eller dödsfall. De flesta av FAL:s regler gäller för både kapital- och livränteförsäkringar (FAL118§). Nedan kommer att anges när så inte är fallet. Den som tecknat en försäkring, och som således äger försäkringen, kallas försäkringstagareoch den vars livs- eller dödsfall försäkrats kallas försäkrad. Ofta är försäkringstagaren och den försäkrade samma person, men det är inte nödvändigt. Det är t.ex. möjligt för en make (försäkringstagaren) att teckna en dödsfallsförsäkring som skall utgå vid den andra makens (den försäkrades) dödsfall. 5.2.1.3Förmånstagarförordnande Försäkringstagaren har möjlighet att förordna att försäkringsbeloppet skall tillfalla en annan person eller flera andra personer som förmånstagare(FAL102§). Det gäller både livs- och dödsfallsförsäkringar. I själva verket är syftet med en försäkring ofta just att trygga förmånstagarens framtida ekonomiska ställning. För att förordnandet skall bli giltigt måste försäkringstagaren meddela försäkringsgivaren skriftligen vem som skall vara förmånstagare (FAL103§).På samma sätt kan försäkringstagaren förordna att försäkringsbeloppet eller försäkringen skall utgöra förmånstagarens enskilda egendom i äktenskap (FAL103§ och ÄktB7:2p5). Beträffande livränteförsäkringar gäller att när den försäkrade (den under vars livstid räntan skall utbetalas) är annan än försäkringstagaren, skall den försäkrade anses vara insatt som förmånstagare (FAL118§st2). Försäkringstagaren kan när som helst under försäkringstiden ändra förmånstagarförordnandet. Ett sådant förordnande kallas återkalleligt förmånstagarförordnande. Genom att skriftligt meddela förmånstagaren att förordnandet inte kommer att ändras eller återkallas kan försäkringstagaren göra förordnandet oåterkalleligt (FAL102§s. 8

26.103 och ÄktB8:1). Beträffande livränteförsäkringar gäller att förordnandet anses oåterkalleligt efter första utbetalningen till den som anses vara förmånstagare i egenskap av försäkrad, om inte annat framgår av omständigheterna (FAL118§st2).s. 9

27.Oavsett om ett förordnande är återkalleligt eller oåterkalleligt, har förmånstagaren ingen självständig rätt till försäkringen före försäkringstagarens död (FAL109§).s. 10

28.Det är mycket vanligt med förmånstagarförordnanden.Utöver det skydd som skapas för förmånstagaren kan förordnande användas för att förmånstagarens rätt till försäkringsbeloppet skall skyddas mot försäkringstagarens borgenärer vid försäkringsfallet (FAL104§st5 och 116§st2). Arvskattefördelar kan också erhållas genom att förmånstagare har rätt att undanta vissa belopp av försäkringsersättning från arvskatt (AGL12§). Betydelsen av arvskattefördelen har dock minskat sedan arvskatten mellan makar avskaffats från och med den första januari 2004 (AGL 28§st2). 5.2.1.4Försäkringspremie För att erhålla försäkringsskydd skall försäkringstagaren erlägga en avgift, premie, till försäkringsgivaren. Premien kan betalas på olika sätt, t.ex. engångspremie, periodisk premie under begränsad tid eller periodisk premie under hela försäkringstiden. Premien kan vara olika stor under olika perioder.s. 10

29.Beräkning av premiens storlek har tidigare reglerats av det som kallats försäkringstekniskas. 10

30.grunder. FRL innehåller sedan år 2000 nya regler av betydelse för premieberäkningens. 10

31.(SFS 1999:600). Varje försäkringsbolag skall i stället för grunder anta försäkringstek-s. 10

32.niska riktlinjer där bl.a. principerna för bolagets premieberäkning skall anges (FRL7:3).s. 10

33.Riktlinjerna avgör inte rättigheter och skyldigheter mellan försäkringsgivare och försäk-s. 10

34.ringstagare; försäkringsavtalet skall reglera deras förhållande. Försäkringstagaren skalls. 10

35.dock informeras om riktlinjernas huvudsakliga innehåll, beträffande både beräkning avs. 10

36.premie och relationen mellan premie och förmån (FRL1:1ast2,7:19 och FFFS 2003:7s. 10

37.– om information till livförsäkringstagare). Riktlinjerna skall ges in till Finansinspek-s. 10

38.tionen, som också uppställer krav på riktlinjernas utformning utöver de som finns is. 10

39.FRL (FRL7:8a och FFFS 1999:21 och 2003:8). Syftet med den omfattande omarbet-s. 10

40.ningen av FRL var att ”underlätta produktutveckling och konkurrens samt att ge för104s. 10

41.säkringstagarna ökat skydd genom bl.a. bättre information och en tydligare gränsdrag-s. 11

42.ning mellan aktieägarnas och försäkringstagarnas kapital”.De nya reglerna ingick soms. 11

43.ett led i försäkringsområdets EU-harmonisering. En av de största förändringarna är atts. 11

44.förbudet mot vinstutdelning till försäkringsaktiebolagets ägare har upphävts.Soms. 11

45.framgått ovan under 5.2.1.1 pågår fortfarande arbetet med att ge försäkringstagare etts. 11

46.starkare skydd.s. 11

47.I förslaget om ny försäkringsavtalslag kommer det att finnas bestämmelser om för-s. 11

48.säkringsbolags skyldighet att lämna information. Kunden skall med hjälp av informa-s. 11

49.tionen bl.a. kunna bedöma kostnaderna och försäkringsförmånernas värde. Förenklat uttryckt brukar storleken på premien beräknas så att den för det första täcker försäkringsrisken, dvs. risken för att försäkringsfall inträffar innan försäkringstagaren erlagt premier som täcker det försäkringsbelopp som kan komma att utgå.För det andra skall premien täcka driftskostnaderför försäkringsbolagets administration och kapitalförvaltning m.m. För det tredje innefattar premien en viss säkerhetsmarginal. Därtill kommer att livförsäkringspremier kan innehålla ett sparande, som fonderas och förräntas för försäkringstagarens räkning av försäkringsgivaren. Det gäller t.ex. alla sammansatta livförsäkringar, men kan också gälla en livränteförsäkring i form av ålderspension med hög sannolikhet för att försäkringsersättning kommer utgå. Premiens storlek påverkas bl.a. av det individuella försäkringsavtalet (huruvida det är en livsfalls- eller dödsfallsförsäkring och om det är en kapital- eller livränteförsäkring), den försäkrades ålder samt vilket försäkringsbelopp som skall utgå vid försäkringsfall. I vissa fall påverkas premien av den försäkrades kön. Risken för försäkringsfallet beräknas med hjälp av bl.a. antaganden om livslängd som kombineras med statistik och matematiska beräkningar.På så sätt har det motiverats att män generellt fått betala högre premie än kvinnor för en livränteförsäkring som skall utgå till efterlevande i samband med den försäkrades dödsfall, eftersom risken att män avlider tidigt är större än för kvinnor. På samma sätt har det motiverats att kvinnor, som statistiskt lever längre män, fått betala en högre premie än män för en livränteförsäkring som skall utgå från viss ålder fram till den försäkra-s. 11

50.105 des dödsfall.Numera finns det inga hinder mot en könsneutral premiesättning, men det är få försäkringsbolag som övergått till sådan.s. 11

51.Möjligheterna att använda könsspecifika riskantaganden kan komma att försvinna inoms. 12

52.några år. Europeiska kommissionen har utarbetat ett förslag till direktiv om genomfö-s. 12

53.rande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång tills. 12

54.och tillhandahållande av varor och tjänster.Ett av förslagen är att försäkringsbolags. 12

55.skall använda sig av könsneutrala försäkringstekniska faktorer för att beräkna premier,s. 12

56.ersättningar och livräntor.En övergångsperiod på åtta år för att genomföra likabe-s. 12

57.handlingsprincipen på försäkringsområdet föreslås. Ministerrådet skall diskutera försla-s. 12

58.get till nytt direktiv första gången sommaren 2004.s. 12

59.Våren 2004 avgav Diskrimineringskommittén sitt delbetänkande ”Ett utvidgat skydds. 12

60.mot könsdiskriminering”. I stora delar bygger kommitténs förslag på EG-rätt. Ens. 12

61.anpassning av svensk rätt till EG-rätten är således ett uttalat syfte för kommittén. Etts. 12

62.av kommitténs förslag överensstämmer med Europeiska kommissionens nyss nämndas. 12

63.förslag om likabehandling av kvinnor och män beträffande försäkringar. Diskrimine-s. 12

64.ringskommittén föreslår ett förbud mot vad som kallas könsdiskriminering beträffandes. 12

65.storlek på premier och ersättningar som betalas ut.Förbudet föreslås gälla försäk-s. 12

66.ringar som tecknas efter att nya regler trätt i kraft. När en försäkring innehåller flera olika moment beräknas premien separat för varje moment. En sammansatt livförsäkring som kombinerar livsfall med dödsfall är ett sådant exempel. Risken för att försäkringsgivaren skall behöva utge något från livsfallsförsäkringen, t.ex. ålderspension, respektive från dödsfallsförsäkringen, i form av efterlevandepension, beräknas således för sig. De skilda riskantaganden som tillämpats, och fortfarande tillämpas av de flesta försäkringsgivare, för män respektive kvinnor kan ta ut varandra när livförsäkringen innehåller både ålderspension och efterlevandeskydd. Totalpremien för en sådan försäkring blir i praktiken ofta densamma oavsett om det är en man eller kvinna som är försäkrad.s. 12

67.Livförsäkringsavtal kan, som redan framgått ovan, ha mycket olika innehåll. 106 Det kan handla om rena riskförsäkringar, försäkringar där sparmomentet dominerar, eller en mer jämnt kombinerad risk- och sparförsäkring. En försäkringstagare har stora möjligheter att teckna en försäkring som motsvarar individuella önskemål. Det är dock försäkringsgivaren som i enlighet med försäkringsavtalets villkor ensam beslutar över förvaltningen av försäkringskapitalet. 5.2.1.5Förfogande över försäkringen före försäkringsfallet Innan ett försäkringsfall inträffar har en livförsäkring alltid ett värde som är möjligt att beräkna – försäkringens tekniskaåterköpsvärde. Värdet varierar med tiden och är kopplat till hur mycket som sparats i försäkringen, till hur stor del av premien som förbrukats samt till vilken avkastning på sparkapitalet som är garanterad. Utöver det tekniska återköpsvärdet kan man vid värdering av försäkringen ha anledning att ta hänsyn till återbäring.s. 12

68.Vid samtliga livförsäkringar kan nämligen, utöver avtalat försäkringsbelopp, återbärings. 13

69.utgå (jfr FRL7:1st1p4 7:3st1p4 och 7:8). Återbäringen kan ha sig bakgrund i atts. 13

70.avkastningen på kapitalet blivit bättre än beräknat samt att risk- och driftskostnaders. 13

71.blivit lägre än beräknat. Med hänsyn till de stora säkerhetsmarginaler som används vids. 13

72.premiesättningen uppstår med hög sannolikhet återbäring. Genom återbäringen kans. 13

73.ett betydligt högre belopp än det avtalade komma att utbetalas från försäkringen. Unders. 13

74.försäkringstiden finns inga garantier för att återbäringen kommer utgå, den är villkorads. 13

75.och kan behöva användas av försäkringsgivaren för att uppfylla de garanterade förplik-s. 13

76.telserna. Det sistnämnda har aktualiserats i samband med den omfattande börsned-s. 13

77.gång som ägde rum i början av 2000-talet. Historiskt sett har dock återbäringen uppgåtts. 13

78.till betydande belopp. Försäkringstagaren kan löpande få information om vilka ”vinster”s. 13

79.som uppkommit, vilket leder till att intjänad återbäring kan beräknas (så kallad upp-s. 13

80.lupen eller allokerad återbäring).s. 13

81.Mot bakgrund av att återbäring inte är garanterad kan det vara svår att ange dess värdes. 13

82.före försäkringsfallet. Metoder för att beräkna ett värde finns dock och används t.ex.s. 13

83.vid återköp av försäkringar samt vid flytt av försäkringskapitalet till annan försäkrings-s. 13

84.givare. Flytträtt kan användas för pensionsförsäkringar, som inte får vara återköpbaras. 13

85.(IL 58:16 p 3 och 58:18st3). Huvudregeln är att försäkringstagaren kan förfoga över livförsäkringen och det tekniska återköpsvärdet på vissa sätt innan försäkringsfallet inträffat, t.ex. genom överlåtelse eller pantsättning (FAL108§).s. 13

86.107s. 13

87.Det innebär att livförsäkringar som huvudregel kan ingå i en bodelning mellan makar och värderas då till sitt tekniska återköpsvärde. Upplupen återbäring bör i förekommande fall också beaktas vid bodelning.Rena riskförsäkringar saknar oftast ett ekonomiskt värde och intresset av att pantsätta eller överlåta en sådan försäkring är därför inskränkt.Vanligtvis påverkar därför inte rena riskförsäkringar det ekonomiska resultatet av en bodelning.Livförsäkringar som innehåller ett sparande kan, som tidigare nämnts, beaktas i en bodelning trots att det vid tidpunkten för bodelningen kan vara osäkert om något kommer utbetalas från försäkringen. Det gäller t.ex. en livsfallsförsäkring i form av ålderspension utan efterlevandeskydd, som ur försäkringstagarens perspektiv kan sägas utgöra en riskförsäkring oaktat att den bygger på ett sparande.s. 14

88.Om försäkringen övergår genom bodelning från försäkringstagaren till den andra maken blir den nya ägaren försäkringstagare. Ett återkalleligt förmånstagarförordnande anses förfallet om försäkringen övergår till ny ägare (FAL111§).I övrigt påverkas inte försäkringsavtalet av att den andra maken blir försäkringstagare. Vem som är försäkrad – vilket avgör tidpunkten för försäkringsfallet – ändras inte utan särskilt avtal med försäkringsgivaren.s. 14

89.En försäkringstagares förfoganderätt över sin försäkring kan dock vara begränsad. För att det skall vara möjligt att förfoga över en försäkring med en oåterkallelig förmånstagare måste förmånstagaren medverka, t.ex. vid en pantsättning (FAL 108§2st). I samband med en bodelning mellan makar brukar en försäkring med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande anses vara oöverlåtbar och skall därmed undantas från bodelningen (jfr ÄktB 10:3st1).När en make tecknat ett förordnande till förmån för den andra maken bör värdet dock kunna ingå i bodelningen även om förordnandet är oåterkalleligt.Försäkringen kan sägas ingå i makarnas förmögenhetsgemenskap; tillsammans kan makarna förfoga över den och den bör därför bli föremål för delning. Var för sig kan varken försäkringstagaren eller förmånstagaren förfoga över försäkringen. 108 Rätten att förfoga över försäkringen kan vidare vara begränsad genom bestämmelser i försäkringsavtalet eller genom lag. Det senare gäller för pensionsförsäkringar, se vidare under 5.2.3. En särskild form av överlåtelse av en livförsäkring är det som kallas återköp. Vid återköp är det försäkringsgivaren som förvärvar försäkringen utan att ett försäkringsfall inträffat. Vederlaget som utgår brukar vara försäkringens tekniska återköpsvärde jämte upplupen villkorad återbäring.Genom återköpet blir försäkringsgivaren fri från sina förpliktelser mot försäkringstagaren. Huruvida det i ett enskilt fall föreligger en rätt att begära återköp skall framgå av försäkringsvillkoren (FRL7:3 och 7:19). Sammansatta livförsäkringar brukar vara möjliga att återköpa, däremot inte rena livsfallsförsäkringar. När försäkringsersättning med säkerhet kommer att utgå är det rimligt att försäkringen är återköpbar, däremot inte annars.Även om en försäkring enligt försäkringsvillkoren inte är möjlig att återköpa har den ett tekniskt återköpsvärde!Försäkringstagarens möjlighet att överlåta försäkringen till annan än försäkringsgivaren påverkas inte av om försäkringen är återköpbar eller inte (jfr FAL108§). En försäkring som inte är återköpbar anses därför kunna ingå i en bodelning mellan makar vid äktenskapsskillnad. Försäkringstagaren kan av olika anledningar vilja avbryta fortsatt premiebetalning utan att försäkringen skall upphöra att gälla (jfr FAL97a§).Om det finns ett kapital sparat i försäkringen är det ofta möjligt att få försäkringsskyddet reducerat till att motsvara det skydd som kan erhållas för försäkringens tekniska återköpsvärde(jfr FAL17 och 98§§). Det sker genom ett fribrev. Försäkringen fortsätter därefter att gälla, men det försäkringsbelopp som kan utgå från försäkringen motsvaras av det värde försäkringen hade vid tidpunkten för fribrevets erhållande.s. 14

90.109s. 15

91.Under försäkringstiden kan försäkringstagarens borgenärerha ett intresse av försäkringens värde, eller premiebetalning, genom utmätning eller konkurs. Huvudregeln är att försäkringsvärdet skall behandlas som andra tillgångar ägda av en gäldenär. Det innebär att försäkringen kan bli föremål för utmätning och ingå i en konkurs. Ett i anspråkstagande kan dock hindras av att försäkringen saknar ekonomiskt värde eller inte kan överlåtas; jfr ovan i detta underavsnitt.s. 16

92.Därutöver finns det skyddsregler som medför att vissa livförsäkringar undantas från utmätning och konkurs (UB 5:5, 5:8, 5:10, FAL116och118§§ samt KonkL3:3).Syftet med skyddsreglerna är att underlätta användningen av livförsäkringar som medel för att ordna en försäkringstagares familjeförsörjning. Det särskilda förbudet mot utmätning och regeln att försäkringen inte skall ingå i försäkringstagarens konkurs gäller både för kapital- och livränteförsäkringar, som bygger på ett kontinuerligt sparande och vars syfte är att skapa ett försörjningsskydd för försäkringstagaren eller dennes make. Endast försäkringstagaren eller dennes make kan vara försäkrade när det gäller utmätningsfria livförsäkringar. Avtalad tid för premiebetalning skall vara minst tio år och betalningen måste vara någorlunda jämnt utspridd under de tio åren (FAL116§1st). Premiebetalningen får för ett år inte överskrida en femtedel av totalpremien för tioårsperioden. Denna form av utmätningsfrihet medför inte att försäkringen blir oöverlåtbar. Försäkringen kan därför ingå i en bodelning mellan makarna.s. 16

93.När en kapitalförsäkring inte ingår i försäkringstagarens konkurs enligt regeln is. 16

94.FAL116§, kan ändå vissa premiebetalningar återvinnas i konkursen enligt en särskilds. 16

95.regel i FAL117§. Det gäller premiebetalningar som inte kan anses vara skäliga i relations. 16

96.till konkursgäldenärens ekonomiska situation och som betalats senast tre år före kon-s. 16

97.kursen, under förutsättning att försäkringsavtalet ingicks inom tio år före konkursens. 16

98.(FAL117§). Det är endast den del av premien som inte kan anses skälig som återvinns.s. 16

99.Den särskilda regeln beträffande premiebetalning gäller inte för livränteförsäkringars. 16

100.(FAL118§). 5.2.1.6Försäkringsfallet Vid ett försäkringsfall är det i första hand försäkringstagaren som erhåller försäkringsbeloppet. Om försäkringen utgör en försäkring för livsfall ingår utbetald försäkringsersättning i giftorättsgodset, om ej annat avtalats, och ingår i en bodelning precis som vilket annat kapital som helst. 110 När det gäller dödsfallsförsäkringar är det försäkringstagarens dödsbo som erhåller försäkringsbeloppet och detta ingår därmed också i bodelningen. Om det finns ett förmånstagarförordnande till en dödsfallsförsäkring utbetalas försäkringsersättningen direkt till förmånstagaren utan att ingå i försäkringstagarens dödsbo och utan att den kommer att ingå i bodelningen (FAL104§st1 och ÄktB10:5). För det fall att efterlevande make har särskilt behov av att få del av försäkringsbeloppet kan förmånstagarförordnande till annan jämkas till förmån för efterlevande make (FAL 104§st2). Däremot ingår den efterlevande makens livförsäkringar i bodelningen, om ingen särskild grund för att undanta den föreligger. En sådan särskild grund är att efterlevande makes livförsäkring uppfyller kraven som kvalificerar försäkringen som en pensionsförsäkring (ÄktB10:3st2). Efter försäkringsfallet utgår alltså det avtalade försäkringsbeloppet till försäkringstagaren eller förmånstagaren. När det gäller försäkringar som innehåller ett sparmoment, t. ex. en kapitalförsäkring för livsfall som utgår vid viss ålder, kommer försäkringsbeloppet vid försäkringsfallet att motsvaras av inbetald sparpremie jämte garanterad avkastning samt i förekommande fall återbäring. Många livförsäkringar är, som framgått ovan, sammansatta vilket innebär att ett avtalat försäkringsbelopp utbetalas även om dödsfallet äger rum innan avtalad ålder uppnåtts. Om den försäkrade avlider utan att den omständighet som skulle leda till försäkringsfallet har inträffat, kan det som sparats i försäkringen komma att tillfalla försäkringskollektivet, i stället för dödsboet eller någon förmånstagare. Det kan t.ex. gälla en kapitalförsäkring som är tecknad för att utgå när den försäkrade blir 65 år men den försäkrade avlider dessförinnan. Om försäkringen då endast är en livsfallsförsäkring utfaller ingen försäkringsersättning. I stället uppstår en så kallad arvsvinst, varvid det som sparats i den individuella försäkringen fördelas inom försäkringskollektivet, eller blir en vinst för försäkringsgivaren.Detsamma kan inträffa vid en livränteförsäkring, där försäkringsfallet visserligen inträffar men där den försäkrade avlider innan hela sparkapitalet blivit utbetalat. Det som sparas i en försäkring kan emellertid skyddas särskilt genom att det till försäkringen tecknas ett återbetalningsskydd, varvid försäkringens tekniska återköpsvärde samt upplupen återbäring under alla omständigheter utbetalas till försäkringstagarens dödsbo eller den förmånstagare som försäkringstagaren bestämt. Genom att teckna ett återbetalningsskydd till en livsfallsförsäkring skapas en sam-s. 16

101.111 mansatt livförsäkring; försäkringen kommer att ge visst utfall oavsett om försäkringsfallet inträffar vid livsfall eller dödsfall.Den efterlevandepension som kan kopplas till den allmänna premiepensionsrätten i samband med den pensionsberättigades pensionering kan jämföras med ett återbetalningsskydd; jfr ovan under 4.3.s. 17

102.Det som skiljer ett återbetalningsskydd från det som brukar kallas efterlevandeskydd, eller familjeskydd när det gäller kollektivavtalade försäkringar, är att endast det som sparats i försäkringen utbetalas när återbetalningsskydd använts, medan efterlevandeskyddet utgår med avtalat försäkringsbelopp oberoende av hur mycket som sparats i försäkringen när försäkringsfallet inträffar.s. 18

103.En samlingsbeteckning för ersättning från en dödsfallsförsäkring är efterlevandepension; som således kan vara antingen ett efterlevandeskydd eller ett återbetalningsskydd.s. 18

5.2.2Fondförsäkring – Unit linked

1.En speciell typ av livförsäkringar är fondförsäkringar. Sådana försäkringar brukar kallas unit linked eftersom försäkringsavtalet är knutet till fondandelar. Nedan används beteckningen fondförsäkring för denna form av livförsäkring. Fondförsäkringar blev tillåtna i Sverige år 1990.s. 18

2.Det som främst skiljer en fondförsäkring från en traditionell livförsäkring (sådana försäkringar som behandlats ovan under 5.2.1) är för det första att försäkringsskyddet uttrycks i antal enheter, t.ex. andelar i en aktiefond, i stället för ett bestämt försäkringsbelopp.För det andra är det försäkringstagaren som själv förvaltar sparpremien genom att, inom vissa ramar, bestämma hur medlen skall place112 ras i olika fonder (FRL7:29). Försäkringstagaren ansvarar således själv, med hjälp av ett fondbolag, för kapitalförvaltning och står ensam risken för sparkapitalets utveckling (jfr FRL7:1st1p6). Under försäkringstiden kan försäkringstagaren besluta att medlen flyttas mellan olika fonder; detta kan ske utan att realisationsvinstbeskattning utlöses. Premiepensionen inom det allmänna pensionssystemet bygger på de principer som gäller för fondförsäkringar; jfr ovan under 4.2.2. Alla typer av livförsäkringar kan meddelas som fondförsäkring. En sådan försäkring kan med andra ord civilrättsligt utgöra kapitalförsäkring eller livränteförsäkring. Försäkringsfallet kan aktualiseras av ett livsfall eller av ett dödsfall eller utgöra en sammansatt fondförsäkring. Den vanligaste formen av fondförsäkring är temporär ålderspension i form av en livränteförsäkring, med eller utan återbetalningsskydd eller med visst garanterat efterlevandeskydd.Vad som kommer att utgå ur försäkringen kommer i samtliga fall, utom när det gäller det garanterade efterlevandeskyddet, att vara beroende av värdet på fonden (vad som sparats) i samband med försäkringsfallet. Riskmomentet för dessa försäkringar består av risken, alternativt möjligheten, beträffande arvsvinster inom försäkringskollektivet. När storleken på efterlevandeskyddet är garanterat kombineras en fondförsäkring med en traditionell livförsäkring för dödsfall varvid premien för denna del brukar tas från försäkringstagarens fondandel. Ett fondförsäkringsavtal ingås mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren, varför bestämmelserna i FRL och FAL gäller (jfr ovan under 5.2.1.1). Försäkringspremien för en fondförsäkring skall, precis som vid traditionell livförsäkring, täcka försäkringsrisken, administrativa kostnader samt sparande. Med hänsyn till att försäkringsgivaren har mindre kostnader för kapitalförvaltning och det vanligtvis varken förekommer utfästelser om garanterad avkastning eller om rätt till återbäring, är de försäkringstekniska riktlinjerna förenklade i jämförelse med vad som gäller för traditionell försäkring (FRL 7:3 st 3).s. 18

3.113s. 19

4.Den tekniska lösningen av hur en fondförsäkring fungerar innebär att de värdepappers. 20

5.som ingår i en fond ”ägs” av fonden medan fondandelarna formellt ägs av försäkrings-s. 20

6.givaren. Fonderna förvaltas av ett fondbolag, i enlighet med direktiv från försäkringsta-s. 20

7.garen och de ”förvaras” hos ett förvaringsinstitut (bank eller annat kreditinstitut). Syftets. 20

8.med denna konstruktion är att den skall leda till en kvalificerad förvaltning och betryg-s. 20

9.gande förvaring av sparkapitalet. Bestämmelser finns i lagen (2004:46) om investerings-s. 20

10.fonder. Under försäkringstiden motsvaras en fondförsäkrings värde av de sparade andelarnas aktuella värde (lagen om värdepappersfonder 30§). Försäkringstagaren kan förfoga över försäkringen på samma sätt som över en traditionell livförsäkring. Den kan därför ingå i en bodelning mellan makar under samma förutsättningar som gäller för en traditionell försäkring.s. 20

11.När försäkringsfallet inträffar vid en fondförsäkring, t.ex. när avtalad ålder uppnåtts för utbetalning av en livränta i form av en temporär ålderspension, utgår försäkringsersättningen successivt i relation till fondens aktuella värde.s. 20

5.2.3Skatterätt – pensionsförsäkringar

1.5.2.3.1Allmänt Pensionsförsäkringar är ett skattegynnat sparande. Syftet har varit och är fortfarande ”att stimulera medborgarna att själva trygga sin ålderdom och sina efterlevandes ekonomiska förhållanden”.Pensionsförsäkringar har ansetts utgöra ett nödvändigt komplement till övriga pensionsrättigheter.Det är mycket vanligt med pensionsförsäkringar. År 2002 fanns det 3,3 miljoner privata pensionsförsäkringar.Med hänsyn till att pensionsnivåerna i det nya allmänna pensionssystemet förmodas bli lägre än vad som gällt enligt ATP-systemet kan privat pensionssparande bli ett allt viktigare komplement till övriga ålderspensioner, för att skapa inkomstrelaterade pensioner. Pensionsförsäkringar har behandlats förmånligt inom skatterätten allt sedan kommunalskattelagens tillkomst år 1928.Regler om pensionsförsäkringar återfinns numera i inkomstskattelagen (1999:1229), här förkortad IL. 114 Sparande i pensionsförsäkringar är skattegynnat på två sätt. För det förstaär premien avdragsgill vid försäkringstagarens inkomstbeskattning (IL59:5) medan däremot utfallande belopp inkomstbeskattas (IL 10:2 och 5). År 2002 uppgick svenskarnas skatterättsliga avdrag för privat pensionssparande till 13 miljarder kronor.Avdragsrätten bygger på tanken att försäkringstagaren avstår från förvärvsinkomster, genom premiebetalningen, mot att i stället få del av inkomsten vid uppnådd pensionsålder. Sparandet kan därigenom ske med obeskattade medel. Beskattningen skjuts upp till utbetalningen av försäkringen, vilket är en tidpunkt då försäkringstagarens inkomster vanligtvis har minskat. Marginalskattevinster kan därigenom erhållas både i samband med premiebetalning och vid försäkringens utbetalning. För det andraär pensionsförsäkringar skattegynnade genom att pensionsförsäkringskapitalet inte ingår i försäkringstagarens underlag för förmögenhetsskatt (SFL 3§st1p8a).s. 20

2.Sedan år 1991 beskattas dock allt försäkringskapital hos försäkringsgivaren före försäk-s. 21

3.ringsfallet genom en schablonmässig avkastningsbeskattning (se lag [1990:661] om av-s. 21

4.kastningsskatt på pensionsmedel).Syftet med avkastningsskatten är att uppnå likfor-s. 21

5.mig beskattning av direktsparande och försäkringssparande.Även vid denna form avs. 21

6.beskattning är pensionsförsäkringar gynnade genom en lägre skattesats, i jämförelse meds. 21

7.andra försäkringar och i jämförelse med annan beskattning av inkomst av kapital. Därtill kommer att förmånstagaren till en efterlevandeförmån från en pensionsförsäkring inte skall betala någon arvsskatt på försäkringens kapitalvärde, däremot inkomstskatt på utbetalade belopp (AGL12§st4, IL10:2och 10:5st1p5).s. 21

8.115s. 21

9.För att inte sparande i pensionsförsäkringar skall användas för vad som anses vara otillbörliga skatteförmåner har lagstiftaren undan för undan ställt upp särskilda krav för att skatteförmånen skall erhållas.Sedan år 1976 finns det dels så kallade kvalitativa villkor för att en försäkring skall utgöra en pensionsförsäkring (IL kap.58), dels så kallade kvantitativa begränsningar av avdragsrätten (ILkap.59). 5.2.3.2Kvalitativa villkor Syftet med de kvalitativa villkorsom ställs på en pensionsförsäkring är att endast sådana försäkringar som objektivt sett tjänar ett pensionssyfte skall gynnas.De krav som i detta sammanhang ställs i IL skall också framgå av försäkringsvillkoren (IL58:16, FAL3§st2). Följande krav ställs på en försäkring för att den skall utgöra en pensionsförsäkring:s. 22

10.Försäkringen skall ge rätt till ålders- sjuk eller efterlevandepension (IL58:6)s. 22

11.Det är försäkringstagaren som skall vara försäkrad, dvs. vara den vars livs-s. 22

12.eller dödsfall som försäkras (IL58:9, 10 och 12)s. 22

13.Ålderspension till försäkringstagaren får inte utbetalas förrän denne fyllt 55 års. 22

14.(IL 58:10)s. 22

15.Förmånstagare till efterlevandepension får endast vara make, sambo, tidigares. 22

16.make eller sambo eller barn till den försäkrade eller dennes make eller sambos. 22

17.(IL 58:13) 116s. 22

18.Varken ålders- eller efterlevandepensionen får enligt huvudregeln utbetalass. 23

19.under kortare tidsperiod än fem år. Båda formerna av pension skall betalas uts. 23

20.med samma eller stigande belopp under femårsperioden (IL 58:11, 14 och 15)s. 23

21.Försäkringen får inte vara möjlig att pantsätta eller belåna (IL58:16p1)s. 23

22.Försäkringen får överlåtas endast i samband med utmätning, ackord, kon-s. 23

23.kurs eller genom bodelning (IL58:16p3 och 58:17).När försäkringsgiva-s. 23

24.ren medger flytträtt kan försäkringen dock återköpas varvid kapitalet flyttass. 23

25.till ny pensionsförsäkring hos annan försäkringsgivare (IL58:18st3p2).Is. 23

26.övrigt är återköp endast tillåtet i undantagssituationer (IL 58:16p3 ochs. 23

27.58:181och 2)s. 23

28.Villkoren för försäkringen får inte ändras på sådant sätt att den inte längres. 23

29.uppfyller de bestämmelser som nyss nämnts (IL58:16p2)s. 23

30.Utöver de villkor som ställs på en försäkring för att den skall betraktas som en pen-s. 23

31.sionsförsäkring krävs att försäkringsgivaren skall driva rörelse i Sverige (IL58:4). Dets. 23

32.är ett krav som infördes i Sverige år 1969 i syfte att förhindra att en person först med-s. 23

33.gavs avdrag i deklarationen för erlagd premie och därefter flyttade till ett land därs. 23

34.utfallande belopp kunde lyftas skattefritt.Kravet är numera inte absolut. En uppluck-s. 23

35.117s. 23

36.ring har skett i syfte att underlätta arbetsbyten över gränserna.En försäkring tecknads. 24

37.i ett annat land än Sverige av en person som vid tecknandet var bosatt där är att anses. 24

38.som pensionsförsäkring enligt IL om försäkringen huvudsakligen uppfyller de kvalita-s. 24

39.tiva villkoren och premien var avdragsgill eller annan skattelättnad erhållits i det landets. 24

40.försäkringen tecknats. (IL58:5st1och2). Om det finns särskilda skäl får skattemyndig-s. 24

41.heten även i andra fall medge att en utomlandstecknad försäkring är att anse som ens. 24

42.pensionsförsäkring (IL58:5st3). När en i utlandet tecknad försäkring anses som ens. 24

43.svensk pensionsförsäkring kan försäkringstagaren fortsätta att göra avdrag för premiers. 24

44.till försäkringen. En försäkring som på detta sätt ansetts vara en pensionsförsäkring kans. 24

45.inte övergå till att bli kapitalförsäkring, där utfallande belopp blir skattefria (IL58:5st 4).s. 24

46.I en dom från EG-domstolen 2003 förklarade domstolen att Sveriges krav på att för-s. 24

47.säkringsgivaren skall driva rörelse i Sverige är oförenligt med EG-rätten beträffandes. 24

48.friheten att tillhandahålla tjänster.I Ds 2003:65 lämnas förslag på hur svensk rätts. 24

49.skall bli förenlig med EG-rätten. Enligt förslaget skall det räcka med att försäkringsgi-s. 24

50.varen har ett fast driftsställe i Sverige.Förändringar föreslås också angående skatt-s. 24

51.skyldigheten för avkastningsskatt. Civilrättsligtär en pensionsförsäkring en livförsäkring. Den del av pensionsförsäkringen som ger rätt till ålderspension kan endast utbetalas till försäkringstagaren; det är inte möjligt att sätta in en förmånstagare, såvida försäkringen inte utgör en tjänstepensionsförsäkring (IL58:10). Efterlevandepensionen får endast utgå till någon av de möjliga förmånstagarna (IL58:14st1).Om sådan förmånstagare saknas vid försäkringsfallet utgår inga medel från pensionsförsäkringen, i stället uppstår arvsvinster. Både ålders- och efterlevandepensionen skall betalas ut under minst fem år med samma eller stigande belopp. Sammantaget leder de kvalitativa skatterättsliga villkoren till att en pensionsförsäkring alltid civilrättsligt kommer att utgöra en livränteförsäkring; utbetalningen kommer att ske periodiskt under minst fem år om den försäkrade eller någon av de möjliga förmånstagarna lever; jfr ovan underavsnitt 5.2.1.2. 118 En pensionsförsäkring kan antingen tecknas som en traditionell livförsäkring eller i form av en fondförsäkring. Det finns inget hinder mot att göra förmånstagarförordnandet för en pensionsförsäkring oåterkalleligt. Det är vanligt att efterlevandepensionen i en pensionsförsäkring är utformat som ett återbetalningsskydd, dvs. det som tillkommer förmånstagaren är det som sparats i försäkringen. Om efterlevandepensionen däremot består av ett efterlevandeskydd utgår avtalat försäkringsbelopp oavsett hur mycket som sparats i försäkringen vid försäkringsfallet; jfr ovan underavsnitt 5.2.1.6. De livförsäkringar som inte uppfyller IL:s villkor beträffande pensionsförsäkring utgör skatterättsligt kapitalförsäkringar (IL58:2).En livränta som skall utgå till annan förmånstagare än den försäkrades make/sambo eller barn i samband med den försäkrades dödsfall är civilrättsligt en livränteförsäkring, men skatterättsligt en kapitalförsäkring. Termen kapitalförsäkring har således inte alltid samma betydelse inom skatterätten som inom civilrätten, där begreppet kapitalförsäkring syftar på att försäkringsbeloppet är förhandsbestämt av försäkringsavtalet. Det finns inget hinder mot att en försäkringstagare tecknar en försäkring som skatterättsligt utgör en kapitalförsäkring men som fyller precis samma syften som en pensionsförsäkring, nämligen att trygga försäkringstagarens ålderdom och dennes efterlevandes ekonomiska förhållanden. De skattemässiga fördelarna av en skatterättslig pensionsförsäkring uppkommer dock inte. 5.2.3.3Kvantitativa begränsningar De kvantitativa begränsningar som gäller för pensionsförsäkringar har till syfte att utgöra en lämplig avvägning mellan intresset att gynna långsiktigt bundet pensionssparande och intresset att begränsa de statliga sparsubventionerna.Begränsningar av detta slag har ansetts nödvändiga som komplement till de ovan redovisade kvalitativa villkoren.Följande kvantitativa begränsningar finns:s. 24

52.119s. 25

53.Skatteavdrag medges endast för den skattskyldiges egen försäkring (IL59:2)s. 26

54.Skatteavdrag medges endast mot inkomst av tjänst eller näringsverksamhets. 26

55.(IL 59:4)s. 26

56.Skatteavdragets storlek är maximerat till visst belopp (IL 59:5) Den första begränsningen, att avdrag endast medges för den skattskyldiges försäkring, infördes i samband med att sambeskattning makar slopades i början av 1970-talet.Begränsningen skulle förhindra att maken med de högsta inkomsterna gjorde avdrag för premier för den andra makens pensionsförsäkring. Utan begränsningen vore det möjligt för makar med skilda marginalskatter att överföra inkomster från den med högst inkomster till den med lägst inkomst och därigenom erhålla ytterligare skattevinster utöver själva avdragsrätten.s. 26

57.När en make tillskiftas den andra makens pensionsförsäkring vid en bodelning har den nye ägaren avdragsrätt för därefter inbetalda premier, om bodelningen förrättats med anledning av äktenskapsskillnad. Detta gäller inte om bodelning förrättas under äktenskap (IL59:2st2).s. 26

58.Den andra, nyss angivna begränsningen, hänger samman med den bakomliggande tanken med pensionsförsäkringar och dess skattegynnande. Pensionen skall ses som en uppskjuten lön, eller annan arbetsinkomst. Reglerna tillåter en inkomstutjämning mellan åren, men förutsätter att avdraget och den senare följande beskattningen av utfallande pensionsbelopp sker i samma inkomstslag.s. 26

59.Den tredje begränsningen maximerar det belopp med vilket avdrag för pensionsförsäkringspremie medges. Den första beloppsbegränsningeninfördes år 1976 som en följd av att reglerna om avdrag i viss utsträckning hade använts för att undvika skatt snarare än för att skapa ett pensionsskydd.Bakom beloppsbegränsningen finns tankar om vilken nivå som det är rimligt att skattesubventionera pensionssparande. Genom att avdragsrätten bestäms per år blir dock instrumentet något trubbigt. Den som sparar med maximalt skatteavdrag under många år hinner spara ihop en ansenlig pension i motsats till den som startar sitt sparande strax innan pensionsåldern. 120 Huvudregeln är att avdrag medges med högst ett halvt prisbasbelopp per år, dvs. 19650 kronor år 2004 (IL59:5st1).Med hänsyn till att den högsta inkomsten som är pensionsgrundande för allmän pension är 7,5 inkomstbasbelopp kan personer med högre inkomster vara i behov av att komplettera sitt pensionsskydd för att erhålla en pension som motsvarar tidigare inkomster. Av den anledningen är det tillåtet att göra ytterligare avdrag med fem procent av den del av inkomsten som överstiger 10 prisbasbelopp men inte 20, vilket innebär ett extra avdrag på högst 19650kronor år 2004 (IL59:5st 2). Personer som saknar pensionsrätt från arbetsgivare, dvs. främst de som driver näringsverksamhet i form av enskild firma eller handelsbolag, har rätt att göra ytterligare avdrag med 35procent av sin inkomst, dock högst 10 prisbasbelopp, dvs. högst 393000kronor år 2004 (IL59:5st3 och 4). Avdraget sker då i inkomstslaget näringsverksamhet och inte i inkomstslaget tjänst.s. 26

60.För näringsidkare som tecknat egen pensionsförsäkring gäller den begränsade förfo-s. 27

61.ganderätt över försäkringen som följer av de kvalitativa villkoren. Förfoganderätten förs. 27

62.en näringsidkare är dock något större än för annan pensionssparare, eftersom rätten atts. 27

63.överföra värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna; jfr ovans. 27

64.under 4.5, gäller för den som i näringsverksamhet tecknat pensionsförsäkring ellers. 27

65.individuellt pensionssparande (överförandelagen6§). En sådan överföring kan till visss. 27

66.del jämföras med vad som händer när flytträtt utnyttjas (jfr IL58:18st3). Men till skill-s. 27

67.nad mot vad som gäller vid flytt ändras pensionsvillkoren efter en överföring. Avdragsrätten begränsar det belopp med vilket en premieinbetalning kan minska underlaget för inkomstskatt. Om en försäkringstagare inbetalar en premie, som överstiger avdragsrätten, förändras inte försäkringens karaktär som en skatterättslig pensionsförsäkring, så länge de kvalitativa villkoren uppfylls för en sådan försäkring.Trots att en del av premien i en sådan situation betalats med redan ”skattade” medel kommer utbetalningar från försäkringen att inkomstbeskattas i sin helhet (IL10:5st1p5). För att undvika dubbelbeskattning kan följaktligen en person som får ekonomiska möjligheter att pensionsspara relativt sent i livet, ha anledning att komplettera en pensionsförsäkring med annan försäkring eller annat sparande.s. 27

68.121s. 27

5.3Individuellt pensionssparande

1.Individuellt pensionssparande är sedan år 1994 skattegynnat på samma sätt och i samma omfattning som privata pensionsförsäkringar. Privatpersoner har därigenom fått möjlighet att placera medel på ett vanligt inlåningskonto för ålders- och efterlevandepension (IL58:23). Vid årsskiftet 2003/2004 uppgick det totala värdet av avsatta medel i individuellt pensionssparande till drygt 27 miljarder kronor. Med tanke på att sparformen endast existerat de senaste tio åren är det kapital som avsatts till individuellt pensionssparande betydande.s. 28

2.Det som skiljer ett individuellt pensionssparande från en pensionsförsäkring är att individuellt pensionssparande helt saknar försäkringsmoment. Detta innebär att det som kan utgå från individuellt pensionssparande motsvaras av behållningen på pensionssparkontot; inga arvsvinster uppkommer i systemet. Utbetalning från ett individuellt pensionssparande kan inte vara livsvarig, utan avser alltid viss avtalad tid. På samma sätt kan efterlevandepension till förmånstagare endast avse sparade medel och kan således jämföras med återbetalningsskydd vid försäkring.s. 28

3.Syftet med införandet av lagregler om individuellt pensionssparande var att skapa skatterättslig neutralitet mellan olika sparformer samtidigt som långsiktigt sparande till pension skulle gynnas.Som ett argument för att neutralitet borde råda mellan de två sparformerna framfördes att sparmomentet i pensionsförsäkringar blivit allt mer framträdande på bekostnad av riskmomentet (försäkringsmomentet). Som exempel angavs att ålderspensionen kan ”utformas som en temporär pension utan dödsfallsskydd resp. premiebefrielse vid sjukdom” där det som kommer att utgå från försäkringen motsvaras av det som sparats.Det enda som utgör ett försäkringsmoment i en sådan försäkring är uppkomsten av arvsvinster, något som, beroende på det valda perspektivet kan ses som antingen en risk eller en möjlighet.Ytterligare ett argument för att tillåta individuellt pensionssparande vara att fondförsäkringar, som kan sägas vara en symbios mellan sparande och försäkring, redan införts.s. 28

4.Ett annat syfte med införandet av individuellt pensionssparande var att skapa ökad konkurrens om sparandet.Individuellt pensionssparande förmodades också 122 kunna fånga upp grupper som tidigare inte pensionssparat bl.a. med hänsyn till att villkoren för individuellt pensionssparande antogs vara enklare att förstå än försäkringsvillkor. Såväl pensionssparinstitutens verksamhet som förhållandet mellan pensionsspararen och pensionssparinstitutet regleras i lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande (nedan förkortad LIPS). I den lagen regleras således det som beträffande försäkringar regleras av FRL och FAL. Det stadgas bl.a. att pensionssparrörelse får drivas av värdepappersinstitut efter tillstånd från finansinspektionen (LIPS1:4 och 1:5). Verksamheten skall drivas i enlighet med uppställda sundhetskrav (LIPS1:2). Många av reglerna i LIPS har sin motsvarighet bland reglerna som finns i FAL. Det gäller bl.a. reglerna om förmånstagarförordnanden och verkan därav (LIPS4:4–11 jfr med FAL102–109§§) samt de om utmätning och om återvinning av det som sparats i ett individuellt pensionssparande respektive i en försäkring (LIPSkap.5 jfr med FAL116och117§§). För att ett sparande skall utgöra ett individuellt pensionssparande måste de kvalitativa villkoren i IL vara uppfyllda (LIPS3:1–2 samt IL58:30). Villkoren motsvarar de som gäller för pensionsförsäkringar; jfr ovan 5.2.3.2. Avtalet skall vara skriftligt och bl.a. ange tidpunkten då utbetalningarna skall börja och det antal år som utbetalningar skall ske. Sparkapitalet kan börja utbetalas tidigast när spararen fyllt 55 år eller avlidit (LIPS3:8 och IL58:24 och 58:27). Utbetalningstiden skall vara minst fem år (IL58:25 och 58:28). Den som sparar i ett individuellt pensionssparande väljer själv om medlen skall placeras i värdepappersfonder eller som vanlig bankinlåning (LIPS2:1). För värdepappersfonderna gäller samma regler som vid fondförsäkring vilket bl.a. leder till riskspridning av kapitalet (LIPS2:3). Därutöver är det också tillåtet att placera sparandet i enskilda värdepapper. I det sistnämnda fallet finns inga regler om riskspridning, enda kravet är att värdepappret skall noteras på en börs eller auktoriserad marknadsplats (LIPS2:4). Möjligheten för spararen att placera direkt i värdepapper skiljer sig från vad som gäller för både traditionella livförsäkringar och fondförsäkringar. Spararen har under spartiden rätt att omplacera sina medel och kan då byta t.ex. från värdepapper till bankinlåning (LIPS3:3). Det är också möjligt att flytta hela sparandet till ett annat pensionssparinstitut (LIPS3:9).s. 28

5.Det är bl.a. flytträtten som gäller för individuellt pensionssparande som föranlett en dis-s. 29

6.kussion om flytträtt för kapital placerat i en pensionsförsäkring.För närvarande gällers. 29

7.att det i vart fall inte finns något lagligt förbud mot att flytta pensionsförsäkringskapitals. 29

8.från en försäkringsgivare till en annan, vilket framgår av IL58:18st3. Varje försäk-s. 29

9.ringsgivare bestämmer om försäkringar kan flyttas till annan försäkringsgivare och vilkas. 29

10.avgifter som då skall utgå. Det är däremot inte möjligt att flytta medel från en pensions-s. 29

11.försäkring till ett individuellt pensionssparande.s. 29

12.123s. 29

13.Enligt ett uttalande i propositionen om ändrade försäkringsrörelseregler framstår dets. 30

14.dock ”som angeläget att också införa en möjlighet att på ett skatteneutralt sätt flytta ens. 30

15.försäkring från ett försäkringsbolag till ett individuellt pensionssparande och tvärtom”.s. 30

16.Frågan ansågs dock kräva ytterligare beredning. Pensionsspararens rätt att, utöver omplaceringar av sparandet, förfoga över sparmedlen framgår av LIPS4:1, som hänvisar till IL58:30. Reglerna motsvarar vad som gäller för pensionsförsäkringar. Tillsammans med reglerna i LIPS kap. 5 innebär det begränsade möjligheter både för spararen och för hans eller hennes borgenärer att förfoga över sparandet.s. 30

17.Sparandet ingår ändå enligt huvudregeln i en bodelning med anledning av en skilsmässa (ÄktB10:1). Värdet som skall ingå i bodelningen är detsamma som behållningen på pensionssparkontot.Vid den ena makens död ingår inte någon av makarnas individuella pensionssparande, den efterlevande behåller själv sitt och förmånstagaren erhåller den avlidne makens (LIPS 4:6 och ÄktB10:3st 2). Om det däremot saknas förmånstagarförordnande till den avlidnes sparande utbetalas sparkapitalet, i motsats till vad som gäller för pensionsförsäkringar, till dödsboet. Den avlidnes individuella pensionssparande skall då avskattas (inkomstskatt skall erläggas IL58:33) och ingå i bodelning och kvarlåtenskap som vanliga sparmedel.s. 30

18.I övrigt gäller samma skatteregler för individuellt pensionssparande som för pensionsförsäkringar. Spararen får således göra avdrag för sparandet vid inkomstbeskattningen varvid samma kvantitativa begränsningar gäller (IL59:1–5). Utbetalning från sparkontot inkomstbeskattas (IL 10:5 st2). Om äganderätten till sparandet övergått från den ena maken till den andra genom en bodelning kvarstår skattskyldigheten för den ursprunglige ägaren enligt huvudregeln när bodelningen förrättats under äktenskapet (IL3:22). Om makarna skilt sig är den som därefter äger sparandet skattskyldig för utbetalningar från kontot. Avkastningen på sparandet schablonbeskattas enligt samma princip och på samma nivå som gäller för pensionsförsäkringar. Det är dock spararen och inte pensionssparinstitutet som är skattskyldig (lag [1990:661] om avkastningsskatt på pensionsmedel2§p6 samt 3och 9§§). Sparandet ingår inte i underlaget för spararens förmögenhetsbeskattning (SFL3§p10). Den som är förmånstagare till ett individuellt pensionsspa124 rande betalar ingen arvskatt (AGL12§sistastycket), däremot utgår inkomstskatt (IL10:5st2).s. 30

5.4Hur reglerna om privat pensionssparande vid

bodelning förändrats över tiden

års giftermålsbalk

1.I giftermålsbalken fanns det ingen särskild regel som gällde pensionsförsäkringars behandling vid en bodelning. Livförsäkringar, inklusive pensionsförsäkring, ingick som huvudregel vid en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. I GB6:1 stadgades:s. 31

2.”En var av makarna äge giftorätt i den egendom, som andra maken vid äktenskapetss. 31

3.ingående har eller sedermera förvärvar, och som ej enligt vad nedan är stadgat skalls. 31

4.vara hans enskilda. Makes egendom, vari giftorätt äger rum, kallas hans giftorättsgods.s. 31

5.I fråga om rättighet, som ej kan överlåtas eller eljest är av personlig art, skolas. 31

6.bestämmelserna om giftorätt äga tillämpning, allenast såvitt de ej strida mot vad meds. 31

7.avseende å rättigheten särskilt gäller.” Den reglering som tidigare gällt för egendom av särskilt slag enligt den äldre giftermålsbalken överfördes till 1920 år giftermålsbalk.I förarbetet till den senare giftermålsbalken konstaterade lagberedningen att livförsäkring, både kapital och livränta, skulle ingå i bodelningen om inte överlåtbarheten, dvs. försäkringstagarens förfoganderätt över försäkringen, var inskränkt på ett sätt som kunde föranleda annat resultat.Det poängterades att en livränta i form av pension, som enligt särskilda regler inte var utmätningsbar, skulle ingå i en bodelning. Genom kommunalskattelagens införande år 1928 introducerades begreppet pensionsförsäkring. Premiebetalning till en sådan försäkring blev avdragsgill. Förfoganderätten över en pensionsförsäkring var dock vid den tidpunkten inte inskränkt genom skattebestämmelserna. Mot den bakgrunden fanns det ingen anledning att särreglera pensionsförsäkringars behandling vid en bodelning. De skulle även fortsättningsvis behandlas på samma sätt som övriga livförsäkringar. Rätt till allmän pension skulle däremot undantas från bodelningen p.g.a. att sådan rätt inte kunde överlåtas. Detsamma gällde vanligtvis även olika former av tjänstepensioner. Arbetsgivaren tecknade ofta själv en tjänstepensionsförsäkring med arbetstagaren som förmånstagare.s. 31

8.125s. 31

9.Rättspraxis om en makes förfoganderätt över en försäkring utvecklades efter hand.s. 32

10.I NJA 1928 s.500konstaterade HD att en livränteförsäkring ingick i en bodelning oms. 32

11.den inte var belagd med överlåtelseförbud. Försäkringen var inte att anse som oöver-s. 32

12.låtbar bara för att det fanns ett förordnande om vem som skulle erhålla livräntekapitalets. 32

13.för det fall den försäkrade, tillika ägare av försäkringen, avled före avtalad tidpunkt förs. 32

14.försäkringsfallet.s. 32

15.I NJA 1960 s.411bedömdes en pensionsförsäkring, som den ena maken erhållit genoms. 32

16.sin anställning och till vilken han var både försäkringstagare och försäkrad, som över-s. 32

17.låtbar. Den ingick därför i bodelningen. För att en sådan försäkring skulle undantass. 32

18.från en bodelning skulle överlåtbarheten ha inskränkts i försäkringsavtalet.s. 32

19.I både NJA 1958 s.671och NJA 1960 s.411konstaterade HD däremot att SPP-för-s. 32

20.säkring (en form av tjänstepension) var att anse som egendom av särskilt slag även oms. 32

21.en make var försäkringstagare. I 1960 års rättsfall hade arbetstagaren avslutat sin an-s. 32

22.ställning sju år före äktenskapsskillnaden och under de sju åren själv fullföljt försäk-s. 32

23.ringsavtalet med egna inbetalningar till SPP. Genom att fullfölja försäkringsavtalets. 32

24.hade mannen själv blivit försäkringstagare. Av SPP:s försäkringsvillkor framgick visser-s. 32

25.ligen inte uttryckligen att överlåtelserätten var begränsad, men det ansågs följa av de all-s. 32

26.männa försäkringsvillkor som gällde för sådana försäkringar. Pensionen skulle nämligens. 32

27.utgå till dem som angivits som pensionsberättigade i villkoren, och det var ett förhål-s. 32

28.lande som inte kunde ändras ens efter att anställningen upphört. SPP-försäkringarnas. 32

29.skulle därmed hållas utanför bodelningen.s. 32

30.En följdfråga i båda sistnämnda fallen blev huruvida det skulle utgå vederlag enligt GBs. 32

31.13:7 för premier som den pensionsberättigade maken erlagt. I 1958 års rättsfall hades. 32

32.arbetstagaren i samband med byte av arbete under äktenskapet överfört tidigare intjä-s. 32

33.nad pensionsrätt till SPP-försäkringen och därefter hade en del av de löpande försäk-s. 32

34.ringspremierna dragits från hans lön. I 1960 års fall hade maken, som redan nämnts,s. 32

35.själv betalt hela premien efter att han avslutat sin anställning. HD konstaterade i bådas. 32

36.fallen att vederlag inte skulle utgå.I 1960 års fall ansåg en majoritet av ledamöternas. 32

37.att premiebetalningen utgjorde ett normalt fullföljande av syftet med försäkringen.s. 32

38.Två ledamöter var av annan åsikt och ansåg att vederlag borde utgå för sådan premies. 32

39.som erlagts efter anställningens avslutande. En pensionsförsäkring kunde således ingå i en bodelning när det var fråga om en tjänstepensionsförsäkring, under förutsättning att arbetstagaren var försäkringstagare. Men om rätten att förfoga över försäkringen var begränsad genom särskilda villkor undantogs tjänstepensionsförsäkring från bodelningen även när maken var 126 försäkringstagare. SPP:s försäkringsvillkor utgjorde ett exempel på sådana särskilda villkor. Rättsläget beträffande behandlingen av tjänstepensionsförsäkringar torde numera vara detsamma som när giftermålsbalken var i kraft.s. 32

40.Enligt min mening är det mindre lyckat att låta en inskränkt förfoganderätt vara avgö-s. 33

41.rande för pensionsrättigheters behandling vid en bodelning. Gränsen för vad soms. 33

42.ingår respektive inte ingår i bodelningen blir otydlig och därmed blir det svårt att upp-s. 33

43.rätthålla en konsekvent behandling.Det är särskilt svårt att förklara varför en tjänste-s. 33

44.pensionsförsäkring skall få undantas från bodelningen sedan en make avslutat sin anställ-s. 33

45.ning hos en arbetsgivare och själv blivit ägare av den pensionsförsäkring, som tidigares. 33

46.ägts av arbetsgivaren men som tryggat den anställdes rätt till pension. För att oöver-s. 33

47.låtbara rättigheter skall få undantas från en bodelnings skall det som bekant föreliggas. 33

48.ett skyddsvärt intresse; jfr ovan under 2.4.2. När arbetsgivaren äger försäkringen jäm-s. 33

49.ställs arbetstagarens rätt till pension med icke förfallen fordran på lön och är såledess. 33

50.inte möjlig att överlåta.När en make själv äger en pensionsförsäkring brukar den där-s. 33

51.emot ingå i en bodelning.Ett undantagande av en försäkring som tidigare ägts avs. 33

52.arbetsgivaren kan därför knappast motiveras av hänsyn till den pensionsberättigade.s. 33

53.Men sedan anställningsförhållandet upphört kan inte heller hänsyn till arbetsgivarens. 33

54.motivera att pensionsförsäkringen undantas från bodelningen. Arbetstagaren har redans. 33

55.utfört de arbetsinsatser som arbetsgivaren kan förvänta sig. När ägaren av en livförsäkring, genom ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande bestämt att försäkringsersättningen skulle tillfalla annan än ägaren, ansågs ägaren, då liksom nu, sakna förfoganderätt över försäkringen. Den skulle därför inte ingå i försäkringstagarens bodelning.När förordnandet var gjort av den ena maken till förmån för den andra maken borde dock värdet ha ingått i bodelningen, även om förordnandet var oåterkalleligt. Vid en bodelning var det försäkringens värde vid bodelningstidpunkten som skulle upptas, dvs. försäkringens återköpsvärde eller för det fall återköp ej var möjligt försäkringens tekniska återköpsvärde.En livränteförsäkring tecknad för livsfall utan återbetalningsskydd, eller annat efterlevandeskydd, ansågs ha ett ekonomiskt värde även om det vid bodelningstillfället var oklart om någon försäkringsersättning skulle komma att utgå från försäkringen.s. 33

56.127s. 33

57.Rättsfallet NJA 1946 s.59 rörde värdering i samband med en bodelning av tre livränte-s. 34

58.försäkringar för livsfalls skull. Mannen hade totalt investerat 19800kronor i dem. Dets. 34

59.var inte möjligt att begära återköp av försäkringarna och återbetalningsskydd saknades.s. 34

60.Mannen ansåg i första hand att försäkringarna saknade värde eftersom det vid bodel-s. 34

61.ningstidpunkten var oklart om något skulle utgå ur försäkringen. I andra hand ansågs. 34

62.han att värdet skulle beräknas enligt K.F. den 28 sept 1928 om statlig inkomst- ochs. 34

63.förmögenhetsskatt, varvid värdet skulle uppgå till 13790kronor. Kvinnan invände atts. 34

64.försäkringarna enligt de ränteberäkningar som försäkringsbolagen använde sig av hades. 34

65.ett värde av minst 22000kronor. HD, liksom underinstanserna, konstaterade att liv-s. 34

66.ränteförsäkringarna skulle ingå i bodelningen och att det inte var utrett, att de skulle has. 34

67.ett värde som understeg inköpspriset. I bodelningen skulle försäkringarna upptas tills. 34

68.inköpsvärdet. I samband med den ena makens död fanns det ingen laglig grund för att undanta den efterlevande makens livförsäkringar. Således undantogs inte heller pensionsförsäkringar. De ingick i bodelningen och påverkade därmed storleken på den avlidnes kvarlåtenskap och arvsskatten efter den avlidne, trots att sparade medel var bundna i försäkringen.s. 34

69.Däremot undantogs den avlidne makens försäkringar från bodelning och arvskifte, om det fanns en förmånstagare till försäkringen (FAL104§st1). Försäkringsersättningen tillföll i stället förmånstagaren direkt. Regelns första stycke gäller ännu. Efterlevande make och bröstarvingar hade dock rätt att begära jämkning av återkalleliga förordnanden (dåvarande FAL104§st2). Efterlevande makes och bröstarvingars rätt till jämkning var, till skillnad från vad som nu gäller, helt oberoende av om det förelåg ett behov av att de erhöll del i försäkringsersättningen. Ett förordnande jämkades om det kränkte efterlevande makes rätt enligt bodelningsreglerna respektive bröstarvingars rätt till laglott, om försäkringens värde ingått i bodelning och arvsskifte.s. 34

års äktenskapsbalk

1.Undan för undan ökade utbredningen av pensionsförmåner och livförsäkringar. Förutsättningarna för att en försäkring skulle klassas som en pensionsförsäkring förändrades också successivt; jfr ovan delavsnitt 5.2.3. Därmed uppmärksammades också problem som kunde följa av hur pensionsförmåner och livförsäkringar behandlades vid en bodelning mellan makar. 128s. 34

2.Redan i Familjerättskommitténsbetänkande från år 1964 diskuteras bl.a. lämplighetens. 35

3.av att individuella pensionsförsäkringar ingick i en bodelning. Kommitténs uppdrags. 35

4.hade sin bakgrund i ett samnordiskt projekt beträffande översyn av vissa delar av äkten-s. 35

5.skapsrätten, särskilt ekonomiska spörsmål som aktualiserades i samband med skilsmäs-s. 35

6.sa.Man fann att rådande ordning, där pensionsförsäkringar liksom andra livförsäk-s. 35

7.ringar normalt ingick i en bodelning, var mest lämplig, inte minst med hänsyn till atts. 35

8.premierna regelmässigt betalats med medel som annars skulle ha kunnat ingå i en bodel-s. 35

9.ning.Den skilda behandlingen mellan pensionsförsäkring och tjänstpensionsförsäk-s. 35

10.ringar kunde motiveras med att de senare var förenade med rätt till familjepension ochs. 35

11.därför kunde komma båda makarna till del utan att de ingick i en bodelning.I ställets. 35

12.för att förändra reglerna om vad som ingick i en bodelning föreslogs bl.a. att när dens. 35

13.ena maken hade egendom som kunde undantas enligt reglerna om egendom av särskilts. 35

14.slag skulle den andra maken få en möjlighet att, när så var skäligt, undanta egendoms. 35

15.ur sitt giftorättsgods till ett motsvarande värde. Ett exempel som gavs på när rätt atts. 35

16.undanta giftorättsgods skulle kunna föreligga var när den ena maken hade rätt till allmäns. 35

17.pension eller tjänstepension medan den andra maken hade sörjt för sin ålderdom genoms. 35

18.egen försäkring; resultatet av bodelningen borde bli att båda makarna blev jämställdas. 35

19.oavsett på vilket sätt deras försörjning tekniskt tryggats.s. 35

20.Beträffande bodelning med anledning av den ena makens död föreslog kommittén förs. 35

21.det första att den efterlevande maken inte skulle behöva dela sin pensionsrätt med dens. 35

22.avlidnes bröstarvingar, om den inte var oskäligt hög.Den efterlevande makens indi-s. 35

23.viduella pensionsförsäkring skulle således undantas från bodelningen. För det andras. 35

24.föreslog kommittén att efterlevande make skulle erhålla pension som utgick i enlighets. 35

25.med den avlidne makens förmånstagarförordnande till en livränteförsäkring utan möj-s. 35

26.129s. 35

27.lighet för bröstarvingarna att göra intrång i rätten; de skulle inte ha rätt att begäras. 36

28.jämkning av förordnande för att få ut sin laglott.s. 36

29.Kommitténs arbete remissbehandlades och kritiserades bl.a. för att leda till skönsmäs-s. 36

30.siga bedömningar och ett oklart rättsläge.Kommitténs arbete rann ut i sanden sedans. 36

31.något gemensamt nordiskt förslag inte kunnat läggas fram. I förarbetena till äktenskapsbalken konstaterades att det i och för sig skulle vara möjligt att hålla samtliga försäkringar utanför en bodelning med hänvisning till att det fanns speciella syften med försäkringar, t.ex. tryggande av egen eller förmånstagens ekonomiska situation, som kunde omintetgöras av en bodelning.Det ansågs dock inte rimligt att generellt undanta livförsäkringar från bodelningen eftersom en försäkringstagare i de flesta fall kunde tillgodogöra sig försäkringens ekonomiska värde innan försäkringsfallet ägt rum, genom återköp, överlåtelse eller pantsättning. Försäkringens ekonomiska värde skulle därför även fortsättningsvis kunna ingå i en bodelning.s. 36

32.Beträffande pensionsförsäkringar ansågs det dock förhålla sig annorlunda dels för att de gav rätt till förmåner som kunde erhållas i annan form och då undantogs från bodelning (allmänna pensioner och tjänstepensioner), dels för att de generellt saknade realiserbart värde.De kvalitativa villkor och de kvantitativa begränsningar som kommit att ställas på en pensionsförsäkring inom skatterätten genom 1976 års reform hade nämligen fått till följd att en sådan försäkring endast ansågs tillgodose behovet av en normal pension för försäkringstagaren och utan möjlighet för försäkringstagaren att disponera över dess värde före försäkringsfallet; jfr ovan under 5.2.3.Det ansågs inte att det förelåg någon större risk för att pensionsförsäkring användes i kapitalplaceringssyfte. Att efterlevande makes pensionsförsäkring ingick i bodelningen och påverkade storleken på den avlidnes kvarlåtenskap ansågs heller inte rimligt.Följden blev att pensionsförsäkringar skulle undantas från en bodelning, oavsett om bodelning skulle förrättas med anledning av skilsmässa eller dödsfall, enligt den regel som infördes i äktenskapsbalken 10:3st2. Undantagandet gällde rätt till ålders- eller invalidpension (numera sjukpension). ÄktB10:3 fick följande lydelse: 130s. 36

33.”Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig art skall intes. 37

34.ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för rättigheten.s. 37

35.Även om det inte följer av första stycket, skall rätt till pension på grund av en för-s. 37

36.säkring som någon av makarna äger inte ingå i bodelning, om utfallande belopp skalls. 37

37.beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt till 1. ålderspension eller invalid-s. 37

38.pension, eller 2. efterlevandepension i fall då rätt till utbetalning av pension föreliggers. 37