Stycket

3.224 skiljer sig från det ovan omnämnda antika rättsfallet där rättstillämparen inte tog notis om fallets konkreta omständigheter. Enligt NJA 1992 s. 502 har en professionell rådgivare med sakkunskap i skattefrågor långtgående förpliktelser när det gäller att belysa en tilltänkt transaktions skattekonsekvenser. Å andra sidan begränsar Högsta domstolen denna förpliktelse i NJA 1994 s. 598: ”Allmänt sett är det påkallat att den som lämnar rådgivning i komplicerade rättsfrågor fäster uppdragsgivarens uppmärksamhet på om prejudikat saknas och om rättsläget av denna eller någon annan anledning kan vara osäkert. Behovet av att sådan information lämnas måste emellertid vara beroende av vem uppdragsgivaren år, vilka kvalifikationer han har och om han redan känner till problemet. Fall kan också tänkas då det framstår som så uppenbart att rättsläget är osäkert att ett särskilt påpekande härom får anses onödigt. ” Rådgivarens förpliktelse reduceras när klienten haft med sig en egen rådgivare eller själv haft en mera professionell ställning.1229 Även om det finns uttryck för lojalitetsprincipen i de traditionella rättskälloma, är det av vikt att notera att dess innehåll konstrueras och förstås, till stor del utifrån socialetiska utgångspunkter, d.v.s. ursprungligen utomrättsliga bedömningsmåttstockar (se ovan avsnitten 5.5.2. och 5.5.3 angående lojalitetsprincipen såsom en värdeprincip). Dessa bedömningsmåttstockar kan representera en viss yrkesetisk eller allmänt moralisk nivå inom en större grupp.1230 Begrepp såsom bonus pater familias, god sed eller gott affarsskick används eller har använts i rättsliga sammanhang som svar på normativa behov.1231 Att något är gott måste dock rimligen betyda något konkret och det kan inte endast passivt betraktas, åtminstone inte av rättstillämparen. Det goda måste konstrueras med hänsyn till omständigheterna i den specifika situationen, och ”uppgiften att i sista hand bestämma vad som skall accepteras som »gott» kan domaren inte avsäga sig”.1232 När dessa normer väl har intemaliserats i det rättsliga systemet blir de naturligt nog mindre ifrågasatta.s. 7