Stycket

3.176 dessa situationer på så vis att C:s intresse kan, i några situationer, bryta igenom A:s lojalitetsplikt gentemot B. Det måste dock tillstås att det är svårt att skapa helt stringenta uppdelningar. Redan culpa in contrahendo-problematiken visar svårigheterna med att finna ett konsekvent demarkationskriterium för den avtalsgrundade lojalitetsprincipens verkningsområde. Som tidigare har nämnts sammankopplas lojalitetskravet med det negativa kravet: skada inte medkontrahenten. Vidare har framkommit att utomobligatoriska normer tillåts reglera skadesituationer även i avtalssfären, särskilt vad gäller person- och sakskador.969 Utöver denna problematik går det även i andra affärsmässiga sammanhang att blottlägga olika ”kontraktsnära” - mer eller mindre skyddsvärda - intressenter vilket gör förutsättningarna för analyser än mer komplexa. I några situationer föreligger det exempelvis en stark intresseidentitet mellan part B och part C: den sistnämnda kan exempelvis vara ägare till den juridiska personen B. Vanligen särskiljs de intressesfärer som representerar en juridisk person respektive dess ägare.970 I vissa relationer påverkar dock förhållandet mellan B och C även A:s ansvar gentemot C. Även om A formellt ingått ett uppdragsavtal med juridiska personen B, kan det tänkas att A även har att beakta ägaren C:s intressen. I NJA 1992 s. 243 hade exempelvis ägarna (C) uppfattat sitt aktiebolags (B) revisor (A) såsom deras ”egen” rådgivare och ansågs ha goda skäl för sin uppfattning. HD menade att det hade uppkommit ett uppdragsförhållande mellan revisorn och ägarna och att den förstnämnde var skadeståndskyldig mot ägarna. Ansvaret, för den felaktiga rådgivningen, grundades dock inte på ett formellt tillskapat rådgivningsavtal utan på det sätt på vilket rådgivaren tidigare agerat och de förväntningar som därmed skapats hos medkontrahenten.9711 dessa situationer är det rimligt att anta att intressegemenskapen mellan ägama och det ägda objektet (den juridiska personen) varit den bidragande orsaken till att rådgivningen överhuvudtaget kom till stånd. Det ”framtolkade” uppdragsförhållandet mellan ägama och revisorn är därför starkt avhängigt av det ursprungliga uppdragsförhållandet mellan bolaget och revisorn.972 Även om man i dettas. 94