Citat i kontext

Stycket

34.162 identifieringsproblematik. Vem är förpliktigad till vad och vem är den berättigade/skyddade? Vid sidan av rena bulvanförhållanden kan det förekomma flera olika varianter av medelbar konkurrens. IU 1985.600 H hade S(äljaren) sålt ett renseri till K(öparen) år 1980.1 köpekontraktet fanns även en konkurrensklausul intagen med ett fastlagt vite omfattande 150 000 Dkr. I denna klausul fastslogs att S inte skulle konkurrera med K. 1982 startade dock S:s son ett nytt renseri på faderns fastighet. S hade således upplåtit plats åt sonen. Till saken hör att sonen tidigare varit sysselsatt i faderns renseriverksamhet samt att det nya renseriet etablerades ca: 300 meter från det ursprungliga. S ansågs av domstolen att ha överträtt konkurrensklausulen men vitet sattes ned till 100 000 Dkr.891 I UfR 1972.559 förpliktades en säljare av en bilserviceverksamhet att i enlighet med en avtalad konkurrensklausul betala 50 000 Dkr. Denne hade medverkat till en tredjemansetablering av en konkurrerande verksamhet.892 1 detta sammanhang kan även NJA 1993 s. 188 (Gillette) nämnas. HD bedömde att en konkurrensklausul kunde göras gällande även mot ett systerbolag till en tidigare distributör (ägarna försökte att kringgå ett uttryckligt konkurrensförbud genom att driva verksamheten via en annan, och formellt betraktat, ”obunden” juridisk person).893 Ur ett konkurrensrättsligt perspektiv kan köparen i vissa situationer anses ha ett legitimt behov av skydd mot framtida konkurrens av säljaren medan det omvända behandlas med en betydligt mer restriktiv hållning.894 Det som talar för konkurrensbegränsningen är ett antagande om att samhället skyddar legitimt förvärvade positioner och ett antagande om det bör strävas efter låga transaktionskostnader. Köparens intresse av skydd avseende det specifika köpeobj ektet anses därmed legitimt, åtminstone så länge som det inte har någon märkbar negativ konkurrenseffekt. Däremot vinner vanligen inte sådana avtal skydd där själva konkurrensbegränsningen är det primära ändamålet;895 ”ingen äger marknaden”.s. 80