Stycket

6.106 avtalslagen och dess rättsverkningar är primärt att befria en part från en förpliktelse som denne har åtagit sig med felaktiga förutsättningar.613 Förutsättningsläran har behandlats såsom en del av ogiltighetsläran, men den omfattar inte endast omständigheter vid avtalets tillkomst utan också fall av avtals ogiltighet eller overksamhet på grund av inträffade omständigheter efter avtalsingåendet, s.k. bristande förutsättningar.614 I rättsfallet NJA 1989 s. 614 har HD, hänvisande till äldre doktrin, slagit fast att rättsverkningarna vid tillämpningen av förutsättningsläran är partiell eller total ogiltighet, alternativt overksamhet.615 Denna begränsning av rättsverkan har tidigare diskuterats av bl.a. Lehrberg och Kleineman, vilka har påtalat möjligheterna att även använda förutsättningsläran såsom rättslig grund i syfte att tillåta en förpliktelseökning.616 I NJA 1996 s. 410 uttalar HD att läran kan ses som ett komplement till främst avtalstolkning och ogiltighetsgrundema i avtalslagen.617 Grönfors uppfattar att den moderna svenska doktrinen, Lehrberg undantagen, tillråder en restriktiv och försiktig tillämpning av denna lära, i dess roll att ingripa korrigerande i gjorda förklaringar.618 Förutsättningsläran och dess utländska motsvarigheter kan sägas innehålla lojalitetsförknippade resonemang. Madsen menar att: ”[h]ele vildfarelseslceren med dens regler om undersogelses- og underretningspligt kan meget vel ses som udtryck for denne generelle loyalitetstanke, der stiller normative krav til en aftalepart om i en interessekonflikt ikke ubetinget at fremme sine egne interesser på bekostning af medkontrahentens, men i en vis udstrcekning at tilstrcebe en rimelig afvejning. Selv om problemformuleringen herved bliver normativ og til dels subjektiveret, vil den reale basis herfor vcere et krav om en mere objektiveret balance eller aekvivalens mellem partemes rettigheder og pligter is. 24