1.HD har i flera ärenden före lagändringen prövat frågan om äldre barns rätt att komma till tals rörande byte av efternamn. Däremot har jag inte funnit någon sådan refererad praxis när det gäller yngre barn eller ärenden avgjorda efter reformens ikraftträdande.s. 40
2.Samtliga de nedan refererade ärendena behandlar byte av barns efternamn på moderns (ensam vårdnadshavares) ansökan och mot biologisk faders önskan.s. 40
3.Två syskons, 9 och 16 år gamla, namnbyte behandlades i NJA 1987 s. 496. Modern önskade att barnen skulle byta efternamn till ett nybildat namn som hon också själv antagit. Skälet till namnbytet var enligt modern att det var bäst för bamen att få ett svenskt efternamn. Fadern motsatte sig namnbytet trots att han endast hade sporadiska kontakter med barnen. Endast det äldsta barnets åsikter diskuterades i ärendet. HD uttalade att det fanns anledning att ta stor hänsyn till barnets egen inställning när barnet har nått en sådan ålder och mognad att det kan bilda sig en egen uppfattning. Det 16åriga barnet hade uttryckt en mycket bestämd och motiverad önskan att få byta sitt nuvarande efternamn till modern efternamn. Detta talade starkt enligt HD:s mening för att namnbytet var till barnets bästa. Härtill kom att fadern endast sporadiskt höll kontakt med barnet.s. 40
4.Rättsfallet NJA 1988 s. 146 behandlade frågan om ett 10-årigt barns byte av faderns till moderns efternamn. Barnet önskade bära samma efternamn som modern och sin halvsyster som han bodde tillsammans med. HD ansåg, till skillnad från tingsrätt och hovrätt, att namnbytet skulle bifallas. Eftersom förhållandet mellan fadern och barnet var gott antogs att namnändringen inte kunde skulle medföra en varaktigt försämrad relation dem emellan. HD diskuterade inte särskilt barnets ålder och mognad. Föredraganden anförde däremot att barnet ej uppnått en sådan ålder och mognad att avgörande vikt skulle fastas vid hans egna önskemål.s. 40
5.I NJA 1990 s. 565 önskade modern och den då 14-åriga sonen att denne skulle byta till farföräldrarnas efternamn, ett namn som båda föräldrarna samt barnet tidigare hade burit. Pojken, som var mogen för sin ålder, hade klart uttryckt att han ville byta efternamn eftersom det önskade efternamnet kändes som hans riktiga. Han hade ingen kontakt med sin far och önskade inte heller träffa honom. Socialnämnden tillstyrkte namnbytet och ansåg det vara till barnets bästa. En bedömning som HD instämde i.s. 40
6.I de här refererade målen har således äldre barns önskemål om att fa byta namn också medfört att det ansetts vara till barnens bästa att bevilja det sökta namnbytet. Det ovan nämnda målet från år 1988 ger dessutom stöd för att domstolarna respekterar även något yngre barns åsikter (10 år). Fädernas åsikter fick i samtliga ärenden vika för barnens önskemål. Domstolen har motiverat detta på grunderna att fadern och barnet endast hade sporadisks. 40
7.100 kontakt eller tvärtom att de hade en sådan god kontakt att ett namnbyte inte varaktigt skulle medföra ett försämrat förhållande dem emellan.s. 40