Stycket

12.I NJA 1992 s. 666 anförde rätten att det i målet hade framkommit uttalanden av den då 9-åriga flickan om att hon inte ville träffa sin far. Modern kunde dock inte, enligt rättens mening, åberopa dessa uttalanden till ursäkt för att hon motarbetat umgänge mellan far och dotter eftersom det var modema negativa inställning till fadern som påverkat dottern. Att flytta över vårdnaden till fadern skulle dock innebära en stor omvälvning för flickan med ovissa följder för henne. Det ansågs därmed inte vara till barnets bästa att flytta över vårdnaden till fadem.s. 18