Inledning
1.Jag har, som också sades ovan, sett barnkonventionen som en naturlig utgångspunkt för denna studie. Dessutom har jag ansett det vara av vikt att ägna uppmärksamhet åt utövandekonventionen eftersom den ger barn rätt till processuella rättigheter. Då dessa två konventioner ligger till grund för min undersökning görs i följande avsnitt en kortfattad bakgrundsbeskrivning om deras tillkomst, syfte och innehåll i generella drag. Detta avsnitt inleds med en redogörelse för de första internationella instrument som behandlade barns rättigheter, 1924 och 1959 års deklarationer om barnets rättigheter.s. 11
1924 och 1959 års deklarationer
1.Under 1920-talet tillkom det första internationella instrument som behandlade barns rättigheter, 1924 års Genéve-deklaration. Deklarationens tillkomst speglar den oro som fanns för hur barns rättigheter beaktades under första världskriget och åren därefter.22 Genéve-deklarationen bestod av fem punkter om barns grundläggande behov och antogs år 1924 av Nationernas förbund. Efter andra världskriget arbetade företrädesvis Rädda Barnen med att utöka deklarationen med flera rättigheter. Arbetet med att fa FN att anta en utvidgad deklaration pågick i mer än tio år innan det gav frukt. En månad efter det att Deklarationen om de mänskliga rättigheterna antagits av FN:s dåvarande 82 medlemsstater antogs också en deklaration innehållande tio punkter om barnets rättigheter den 20 november 1959. Ingen av deklarationerna är dock juridiskt bindande, deras efterlevnad har inte kontrollerats och de har också kritiserats för att ha haft en begränsad genomslagskraft.23 Varken 1959 års deklaration innehöll dock något om barns inflytande utan lade tonvikten vid barnets rätt till skydd. De präglas också av tanken på barnet som ett objekt för de vuxnas omsorg.24 Det skulle dröja ytterligare 30 år innan principen om barns rätt till inflytande på beslut som rör dessa fastställdes i ett internationellt instrument.s. 11
2.27s. 11
Barnkonventionen
1.Under det internationella barnåret 1979 lade Polen fram ett första förslag till FN om en konvention om barnets rättigheter. Samma år tillsattes en arbetsgrupp under FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Arbetsgruppen avslutade sitt uppdrag i februari 1989.1 mars 1989 beslutade kommissionen att överlämna ett utkast av konventionen till Ekonomiska och Sociala Rådet, ECOSOC, vilken sedan i maj samma år överlämnade utkastet till FN:s generalförsamling.25s. 12
2.Barnkonventionen antogs den 20 november 1989 av FN:s generalförsamling. Detta skedde således på dagen 30 år efter att FN antagit 1959 års deklaration om barnets rättigheter. Den har ratificerats av 192 av världens stater. Det är endast USA och Somalia som endast har signerat men inte ratificerat konventionen.s. 12
3.Konventionen innehåller en preambel samt 54 artiklar. Konventionens preambel speglar de principer om mänskliga rättigheter som formulerats även i andra av FN:s konventioner och deklarationer. I inledningen slås fast att barn, på grund av sin sårbarhet behöver vård och skydd. Det betonas att det är familjen som har det primära ansvaret för den vård och det skydd barnet behöver, samtidigt som barnet är i behov av samhälleligt skydd. Vidare betonas vikten av respekt för kulturella värden som finns i barnets miljö och vikten av internationellt samarbete för att säkra barnets rättigheter.s. 12
4.De materiella artiklarna handlar om barnets rätt att fa sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda. Konventionen är inriktad på individen, det vill säga det enskilda barnet. Den täcker inte bara juridiska rättigheter utan i hög grad också andra mänskliga rättigheter. Konventionen inkluderar alla "typer" av mänskliga rättigheter, såväl ekonomiska, sociala och kulturella som politiska och medborgerliga. De olika rättigheterna rankas inte sinsemellan utan skall samverka med varandra och samtidigt utgöra delar av samma helhet.26 Det är viktigt att framhålla att artiklarna i konventionen inte skall tolkas isolerade från varandra. Konventionen skall istället tolkas holistiskt, det vill säga man skall söka se helhetsbilden vilket också har framhållits av FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN-kommittén).27s. 12
5.FN-kommittén har dock identifierat fyra särskilt viktiga principer, så kallade hörnstenar, som präglar konventionens grundsyn: Dessa är rätten till livs. 12
6.28 (artikel 6), alla barns lika värde och lika rättigheter (artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3) samt principen om barnets deltagande i beslut som rör barnet (artikel 12).28s. 12
Utövandekonventionen
1.Arbetet för barnens rättigheter har pågått även inom Europarådet där bland annat utövandekonventionen har utarbetats.29 FN:s barnkonvention lämnar till konventionsstaterna att vidta lämpliga lagstiftnings,- administrativa och andra åtgärder för att genomföra rättigheterna i konventionen (artikel 4). Ministerrådet gav med anledning av nämnda stadgande direktiv till familjerättskommittén (Committee of Experts on Family Law) att utarbeta kompletterande regler till FN:s barnkonvention. Kommittén konstaterade att det fanns ett stort behov av en konvention med processuella och administrativa regler för att säkerställa att barn har möjlighet att utnyttja sina rättigheter.30 Den slutgiltiga konventionstexten antogs år 1996 och innehåller 26 artiklar. Konventionen som alltså skall komplettera FN:s barnkonvention öppnades för undertecknande den 25 januari 1996. Konventionen har ratificerats av nio länder, Grekland, Italien, Makedonien (FYROM), Lettland, Polen, Slovenien, Tjeckien, Turkiet och Tyskland. Sverige är en av de 15 nationer (februari 2004) som har undertecknat men ännu inte har ratificerat konventionen.31 Dess syfte beskrivs på följande sätt i konventionens första artikel (punkt 2).s. 13
2.Konventionens syfte är att för barnens bästa främja deras rättigheter,s. 13
3.tillförsäkra dem processuella rättigheter och underlätta utövandet av dessas. 13
4.rättigheter genom att säkerställa att bamen, själva eller genom andra personers. 13
5.eller organ, informeras och tillåts delta i förfaranden inför en judiciell myn-s. 13
6.dighet som berör dem. Varje konventionsstat skall välja ut minst tre områden i den nationella lagstiftningen som konventionen skall vara tillämplig på (artikel 1, punkt 4). Exempel på områden som är tänkta att omfattas av konventionen är vårdnad,s. 13
7.29 boende, umgänge, adoption, namn, faderskap, förmynderskap, underhåll samt den sociala skyddslagstiftningen.32s. 13
8.Konventionen uppställer i artiklarna 3 till och med 10 vissa procedurregler för att främja utövandet av barns rättigheter. Dessa artiklar är i sin tur indelade i avsnitten A-C ”barns processuella rättigheter”, de "judiciella myndigheternas roll” samt företrädarnas roll.s. 14
Den europeiska strategin för barn
1.I den europeiska strategin för barn (European strategy for children) som antogs år 1996 av Europarådets parlament betonas att barns rättigheter och behov måste ges politisk prioritet.33 I strategin uppmanas medlemsstaterna att ratificera FN:s barnkonvention samt dessutom samtliga av Europarådets konventioner som rör barns rättigheter och skydd och då i synnerhet konventionen om utövandet av barnets rättigheter, (artikel 6 (i) och (ii)). Dessutom betonas att medlemsstaterna skall möjliggöra att barn far komma till tals i allt beslutsfattande som rör dem samt vikten av att barn far delta i beslut i alla nivåer av samhället - i familjen, kommunen, skolan, rättsliga processer samt även i regeringens arbete, (artikel 8 (vii)).s. 14
Historisk tillbakablick: rättsregler växer fram
Inledning
1.Tanken om barns skall delta i beslut och dessutom ha inflytande över beslut som rör dem personligen är relativt ny. Den har växt fram i synnerhet under 1900-talets sista decennium. Vid förra seklets början var en sådan tanke istället närmast orimlig.34 Barnets sak uppfattades som föräldrarnas sak och det ansågs därför otänkbart att barn själva skulle kunna delta i till exempel en rättslig process.35 Ser man längre tillbaks i historien präglades förhållandet mellan föräldrar och barn av en stark bestämmanderätt för fäderna och dessutom av stora åtskillnader mellan barn födda inom och utom äktenskap. När det gäller kvinnorna var de länge omyndiga och hade i stort sett lika små möjligheter att påverka sin situation som barnen.36 Först i början av förras. 14
2.30 seklet började principen om barnets bästa göra intåg i rättsregler rörande barn både på internationell och på nationell nivå. I det följande görs en beskrivning av framväxten av rättsregler om barns bästa och om barns deltagande i den svenska lagstiftningen. Tillbakablicken tar sin början under landslagens tid37 men tar i huvudsak sikte på den lagstiftningsaktivitet som skett under 1900-talet fram till nutid.s. 14
Från fadersmakt till föräldraansvar
1.Mannen var, enligt Magnus Erikssons landslag, målsman för sin maka och sina bam. Kvinnan stod under ett livslångt målsmanskap från far och make och inte förrän hon blev änka uppnådde hon myndighet och kunde föra sin egen talan i rättsliga angelägenheter. Mannens husbondevälde innefattade således rätt att bestämma över barn inom och utanför hemmet.38 Det gjordes dock åtskillnader mellan barn födda inom eller utom äktenskap. För de barn som föddes till gifta föräldrar var fadern, enligt Magnus Erikssons landslag, ensam förmyndare, men om fadern avled övergick förmynderskapet på modern. Trots att änkan var myndig kunde hon inte helt ensam betros med uppgiften att vara förmyndare för sina barn utan det skulle ske med "närmaste fränders" råd.39 De ogifta kvinnorna kunde dock åläggas ett något större ansvar för sina barn. Enligt Magnus Erikssons landslag skulle modern vårda och underhålla ett oäkta barn under barnets tre första levnadsår, vilket var den tid som modern vanligen ammade barnet. Sedan skulle fadern ta hand om barnet tills dess att barnet hade fyllt sju år. Därefter hade föräldrarna gemensamt ansvar för vården av barnet. Var fadern okänd fick modern ta hand om barnet även efter de första tre åren. När barnet var sju år skulle det kunna föda sig självt och delvis svara för sina gärningar.40 Landslagen hade också ett stadgande för vad som skulle ske med vårdnaden om barn vars båda föräldrar var döda, alltså en föregångare till den bestämmelse i föräldrabalken (FB) 6:9 som studeras i denna avhandling. Vid båda föräldrarnas frånfälle skulle den som stod närmast barnet genom släktskap ta över vårdnaden om barnet samt ansvaret för barnets egendomar.41s. 15
2.31 Ett delvis nytt förhållningssätt uppträdde sedan i 1734 års lag som stadgade att fader och moder skulle ge sina oäkta barn "nödtorftig föda och uppfostran, till dess de av sig själv nära kunna".42 Föräldrarna hade därmed gemensamt ansvar för barn födda utom äktenskapet. Vid en skilsmässa hade modern rätt att fa vårdnaden om barnet om mannen var vållande till brytningen. Om båda parter var vållande till skilsmässan skulle den av föräldrarna som "bäst därtill fallen är" ha hand om barnen.43s. 15
3.Under 1800-talet fortsatte synen på fadem som den viktigaste föräldern att förändras. Även synen på barn ändrades och det betonades allt mer att barn hade egna intressen. Denna utveckling medförde en förskjutning från fadersmakt till föräldraansvar, där modern gavs ökad rätt gentemot barnet.44 1921 års giftermålsbalk jämställde kvinnor och män vad gäller vårdnaden om barn födda inom äktenskapet och betonade att bestämmanderätten över barnen tillkom bägge föräldrarna gemensamt. Fadern var dock fortfarande den som var förmyndare. På denna punkt blev lagstiftningen jämställd först i och med föräldrabalkens ikraftträdande år 1950.s. 16
Barnets egna rättigheter börj ar uppmärksammas
1.För barnens del dröjde det till början av 1900-talet innan frågan om deras egna rättigheter började aktualiseras i den svenska lagstiftningen. Under åren 1917-1920 tillkom för första gången lagstiftning i Sverige som behandlade barns rättigheter. Under denna period stiftades fyra lagar med stor relevans för barnrätten, de så kallade barnlagarna bestående av 1917 års lagar om äktenskaplig börd, om barn utom äktenskap, och om adoption samt några år senare 1920 års lag om barn inom äktenskap. Bland annat infördes begreppet vårdnad genom 1917 års lagstiftning. Ordet, "vårdnad" som är en förkortning av "omvårdnad" valdes för att komma ifrån ord som föräldramakt och föräldramyndighet, för att istället betona föräldrarnas ansvar för att barnet skulle få växa upp under goda förhållanden. Ordet vårdnad ansågs också ha den fördelen att det betonade plikttanken, inriktad på barnets bästa.45 Detta var ett första steg mot uppfattningen att föräldrar är skyldiga att ägna sina bam den omsorg som bamen behöver.46s. 16
2.Bamlagama innehöll bestämmelser om föräldrars och bams inbördes skyldigheter och rättigheter. Den införda regleringen innefattade regler om bams börd och om fastställelse av faderskap, samt reglerade frågor om vårdnad och underhåll.47 Även reglerna om bams namn behandlades i denna lag-s. 16
3.32 stiftning.48 Lagstiftningen utformades också for att så långt som möjligt tillgodose barnets bästa. I 1920 års lag om barn inom äktenskap återfinns formuleringen att rätten vid en vårdnadsfrågas avgörande skall besluta efter vad som var skäligt med tanke på barnets bästa. Möjligheten till adoption infördes i Sverige genom 1917 års lag om adoption. Tanken om barnets bästa och om barnets medbestämmanderätt synes från början ha varit en ledstjärna för lagstiftaren. Redan i den ursprungliga lagtexten infördes ett krav på samtycke av barn som fyllt 12 år samt att adoptionen inte skulle få genomföras med mindre att adoptionen befanns "lända till gagn" för barnet. Under 1970-talet inleddes en genomgripande reform av den familjerättsliga lagstiftningen och under denna period påbörjades också en översyn av barns rättigheter. Utredningen om barnens rätt tillsattes år 1977 och fick i uppdrag att överväga olika åtgärder för att stärka barnens rättsliga ställning. Utredningen föreslog i sitt första delbetänkande, Barnets rätt 1. Om förbud mot aga, SOU 1978:10, att ett uttryckligt förbud mot aga skulle föras in i föräldrabalken, vilket också gjordes den 1 juli 1979. I ett andra delbetänkande, Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m.m., SOU 1979:63, lämnade utredningen sedan förslag till omfattande förändringar i de dåvarande reglerna om vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Utredningen föreslog vidare vissa nya regler om domstolsprövningen, vilka bland annat behandlade talerätt och ombud för barn. Lagstiftningsarbetet har sedan 1970-talet utformats för att underlätta för barnet att ha kontakter med båda sina föräldrar även om dessa inte lever tillsammans. Det var dock inte till en början barnets rättigheter som låg till grunden för dessa överväganden utan mer tanken om rättvisa och jämställdhet mellan föräldrarna.49 Ett delvis nytt synsätt började dock framträda i den lagstiftning som infördes år 1983 (prop. 1981/82:168 om vårdnad och umgänge m.m.) på grundval av förslag av Utredningen om barnens rätt. De genomförda ändringarna var i sig inte särskilt genomgripande i sak, men de nya reglerna präglades i högre grad av en strävan att betona betydelsen av barnets bästa och av att beakta barnets egna synpunkter och önskemål. Bland annat infördes en möjlighet för domstol att höra barn i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge samt en regel om att föräldrar i takt med barnets stigande ålder och mognad skall ge barnet inflytande över frågor i dess vardag. Förslagen om att barn skulle ges talerätt ledde dock inte till någon lagändring. Utredningen fick istället tilläggsdirektiv åren 1982 och 1984 för att bland annat precisera talerättsfrågan.s. 16
4.33 I slutet av 1970-talet gjordes också en översyn av namnlagstiftningen och barn födda inom och utom äktenskap likställdes i namnrättsligt hänseende. En ny namnlag trädde i kraft år 1983. I lagen infördes dels regler om att ett namnbyte endast skall ske om det är till barnets bästa, dels att samtycke skall inhämtas av barn som fyllt tolv år.s. 17
5.År 1987 kom Utredningens om barnens rätt betänkande rörande talerättsfrågan, Barnets rätt 3. Om barn i vårdnadstvister - talerätt för barn m. m., SOU 1987:7. Utredningen behandlade bland annat frågan om barns talerätt, processbehörighet och rätt till biträde. Utgångspunkten for betänkandet var att förbättra barnens situation i vårdnadstvister och andra konflikter som rör relationen mellan barn och föräldrar. Förslagen utgick från att barnet är en självständig individ, vars intressen skall skyddas av rättsordningen på samma sätt som andra medborgares och att barnet måste placeras i centrum i sådana processer som rör dess person.50s. 18
6.Den 26 januari 1990, samma dag som den öppnades för undertecknande, signerade Sverige utan några förbehåll barnkonventionen.51 Sverige ratificerade sedan konventionen i juni samma år. Konventionen är därmed sedan den andra september 1990 i sin helhet folkrättsligt bindande för Sverige och Sverige måste på det sätt som anges i konventionen respektera och främja barns rättigheter.52s. 18
7.I proposition 1989/90:107 om godkännande av FN-konventionen om barnets rättigheter gjordes en genomgång av hur svensk lagstiftning förhöll sig till barnkonventionens krav. I propositionen framhölls att svensk rätt och praxis stod i god överensstämmelse med barnkonventionens bestämmelser men att det var tveksamt om den i alla detaljer överensstämde med konventionens krav.53 Under de år som följt efter ratificeringen har ett fortlöpandes. 18
8.34 arbete pågått med att ytterligare anpassa den svenska lagstiftningen till konventionens krav. I mars 1991 infördes återigen nya regler om vårdnad och umgänge.54 Syftet med reformen var bland annat att öka möjligheterna för föräldrar att komma överens på egen hand. I förarbetena sades bland annat att de föreslagna reglerna syftade till att bana väg för en utveckling där föräldrarna själva genom att delta i samarbetssamtal i så stor utsträckning som möjligt skall kunna komma överens i vårdnads- och umgängesfrågor. På grund av denna inriktning ansågs frågan om talerätt för barn ha mindre aktualitet. Inte heller diskuterades barns medverkan i föräldrarnas samförståndslösningar, vilket kan tyckas anmärkningsvärt då Sverige nyligen tillträtt barnkonventionen. 1991 års reform utvärderades av Vårdnadstvistutredningen som år 1995 lämnade betänkandet Vårdnad, boende, umgänge, SOU 1995:79. Vårdnadstvistsutredningen redovisade en utvärdering av samarbetssamtal mellan tvistande föräldrar. Utredningen behandlade vidare frågor om handläggningen av vårdnadstvister samt om gemensam vårdnad, barnets boende och barnets umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. År 1996 infördes, efter en översyn av reglerna om barns möjligheter till inflytande i mål som rör dem personligen, regler om att barn skall få komma till tals i bland annat i mål och ärenden rörande vårdnad och umgänge samt i ärenden om adoption och namn. Rätt att komma till tals definierades i förarbetena enligt följande:s. 18
9."Även en person som själv inte är part i ett mål eller ärende kan ha ett in-s. 19
10.tresse av utgången i målet eller ärendet. Ibland finns det regler som syftar tills. 19
11.att en sådan persons uppfattning skall bli beaktad." Sådana regler kan benäm-s. 19
12.nas som en "rätt att komma till tals".55 Syftet med reformen var följaktligen att på bästa sätt värna om barnets rätt att komma till tals och att undanröja sådana brister i lagen som kan innebära att barnets uppfattningar och önskningar inte blir beaktade i önskvärd utsträckning eller på rätt sätt.56 Det framgår dock klart att en rätt att komma till tals inte innebär att barnet har partsställning i målet eller ärendet. Samma år, 1996, tillsattes en parlamentarisk kommitté (barnkommittén) med syftet att klarlägga hur barnkonventionens anda och innebörd kom till uttryck i svensk lagstiftning och praxis. Barnkommittén lämnade ett år senare sitt huvudbetänkande, Barnets bästa i främsta rummet, SOU 1997:116.S1 Kommittén ansåg att en genomgång av praxis i familjerättsligas. 19
13.35 mål och ärenden visat att domstolarna faktiskt beaktar barnets bästa i sina avgöranden. När det gällde frågan om barns deltagande fann kommittén att det i stort sett finns en tillfredsställande ordning i svensk lagstiftning for att barn skall kunna komma till tals i familjerättsmål. Det ansågs dock viktigt att arbeta med kompetensutveckling for domare, socialtjänstemän och andra inblandade i familjerättsliga processer.58s. 19
14.I april 1998 genomfördes bland annat Vårdnadstvistsutredningens förslag om att gemensam vårdnad kan utdömas trots att en av föräldrarna motsätter sig detta (prop. 1997/98:7, Vårdnad, boende och umgänge). Det infördes också en portalparagraf i föräldrabalkens sjätte kapitel om att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgöranden om vårdnad, boende och umgänge. Lagreglerna om barns rätt att komma till tals omplacerades och gavs en fristående placering från reglerna om barnets bästa i sjätte kapitlet föräldrabalken. Den ändrade placeringen syftade till, att markera som man uttryckte det, ”att barnets vilja inte endast är en omständighet att beakta vid bedömningen av barnets bästa utan ibland bör beaktas fristående från den bedömningen”.59s. 20
15.År 2002 gjordes en genomgång i departementspromemorian, Utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser, Ds 2002:13, av frågan om Sverige bör ratificera utövandekonventionen som undertecknades år 1996. I promemorian nåddes slutsatsen att Sverige bör ratificera konventionen om utövandet av barns rättigheter. Konventionen föreslås för svensk del bli tillämplig i mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge, adoptioner, samt i mål och ärenden enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).60 Enligt den bedömning som gjordes i promemorian står svensk rätt redan i god överensstämmelse med de krav som ställs i konventionen. Dock föreslogs att vissa ändringar skulle införas för att ytterligare stärka barns rättsliga ställning inför en ratificering av konventionen.61 Den lagstiftning som granskas i denna avhandling skall nu även bli föremål för en offentlig utvärdering. Enligt direktiv 2002:89 skall en parlamentarisk kommitté undersöka hur domstolar och socialnämnder tillämpar bestämmelserna om barns rätt att komma till tals från år 1996, med de ändringar som gjordes 1998. På grundval av undersökningen skall kommittén överväga om reglerna bör ändras för att syftet med reformen skall uppnås, nämligen att skapa garantier för att barn får komma till tals och att barnets vilja blir beaktad i tillbörlig utsträckning. Det skall också övervägas om det finns anledning att ytterligare stärka barnets rätt att komma till tals. Att komma till tals är dock en rättighet för barnet, inte en skyldighet. I samband med 1996 års reform betonades vikten av att reglerna inte verkar så att barnet utsättss. 20
16.36 för obehörig påverkan eller så att det pressas till att ta ställning. Kommittén skall särskilt analysera vilka konsekvenser reformen fatt med avseende på barnets bästa. Har det lett till att berättigade skyddsintressen satts åt sidan eller har den fått andra oönskade effekter? Om kommittén kommer fram till att så är fallet, skall kommittén överväga hur reglerna kan ändras för att bättre ta till vara på barnets intressen. Kommitténs arbete skall vara slutfört under hösten 2004.s. 20
Barnets bästa
Inledning
1.Både nationell lagstiftning och internationella dokument rörande barn präglas i allt högre grad av tanken att beslut som berör barn skall fattas i enlighet med vad som är till barnets bästa. Denna princip har som visades ovan använts i svensk lagstiftning i snart 90 år men efter ratificerandet av barnkonventionen har det skett ett mer systematiskt införande av principen i den lagstiftning som rör bam. I barnkonventionen är principen om bams bästa i artikel 3 en av de så kallade hörnstenarna i konventionen.62 I artikeln stadgas i punkt 1 att vid alla åtgärder som rör bam, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i första rummet. Barnets bästa skall komma i första rummet, vilket dock inte enligt konventionen innebär att barnets bästa alltid skall ges företräde framför alla andra hänsyn,) något som framgår tydligare av den engelska originaltexten som lyder att "the best interest of the child shall be a primary consideration" än i den svenska översättningen. Det kan finnas fall där till exempel andra personers, vuxna eller bams, rättigheter måste ges företräde. Detta skall endast ske efter att det har skett en prövning av förhållandet mellan barnets bästa och den andra personen eller personernas rättigheter.63 Det bör dock uppmärksammas att barnkonventionen ställer högre krav på barnets bästa när det rör en adoption. I artikel 21 som rör adoptionsprocessers. 21
2.37 används en starkare formulering i barnkonventionen genom stadgandet att "the best interest of the child shall be the paramount consideration". Barnets bästa skall alltså just i adoptionsärenden ges första prioritet.s. 21
3.Även i utövandekonventionen är barnets bästa det centrala vilket uttrycks i artikel 1. Där uttrycks det att konventionens syfte är att för barnens bästa främja deras rättigheter, tillförsäkra dem processuella rättigheter och underlätta utövandet av dessa rättigheter genom att säkerställa att barnen, själva eller genom andra personer eller organ, informeras och tillåts delta i förfaranden inför en judiciell myndighet som berör dem.s. 22
4.Vad som anses vara till barns bästa förändras över tid och rum. Begreppet varierar mellan olika kulturer och barnets bästa skall inte ses om något en gång för allom givet.64 Synen på vad som är till barns bästa har också förändrats under historiens gång. Anna Singer gör i sin avhandling en beskrivning av hur den under historien rådande synen på barn också har påverkat vad som ansetts vara till barns bästa. Hon skriver bland annat att när barn uppfattades som onda ansågs aga vara bra för barn, och när barnen uppfattades som ett "råmaterial" till en vuxen människa ansågs istället en god uppfostran vara till barns bästa.65s. 22
5.Det är också viktigt att komma ihåg att begreppet barnets bästa betyder olika saker för olika personer, beroende på hur man uppfattar barns behov. Det innebär att den enskilde beslutsfattarens uppfattning kan fa ett stort genomslag i en sådan process. Ett avgörande, om exempelvis vårdnad eller adoption, bygger dessutom på en prognos om framtiden, vilket skiljer sig från andra civilrättsliga processer där man istället vanligen behandlar händelser som redan inträffat.66 En sådan prognos skall således innefatta både en bedömning av de aktuella förhållandena samt dessutom sannolikheten för att dessa förhållanden inte kommer att förändras inom en överskådlig framtid.67 Prövningen av vad som är barnets bästa skall dessutom göras med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet och utifrån just det barn som processen handlar om.68s. 22
6.Barnombudsmannen har i sin skrift "Barnets bästa - från vision till verklighet" gett sin syn på hur man som beslutsfattare skall gå till väga för att i ett enskilt fall kunna komma fram till vad som är barnets bästa.69 Detta skall göras, menar Barnombudsmannen, genom tolkning av: • "Barnkonventionens definition genom preambeln, grundprinciperna ochs. 22
7.sakartiklarna.s. 22
8.38 • Samhällets definition genom lagar, mål, policydokument, och riktlinjer. • Forskningens definition genom experter, studier och kartläggningar. • Barnets egen definition genom barnets åsikter och synpunkter. • Nätverkets definition genom t.ex. familj, pedagoger och vänner. • Beslutsfattarens definition genom egna kunskaper och erfarenheter." Det är alltså ett mångfacetterat tolkningsarbete som skall göras i varje enskilt fall. Principen om barnets bästa kan därför också kritiseras för att vara ett sådant vagt begrepp att det kan vändas och vridas på för att passa flera lösningar. Det kan finnas en risk för att denna vaghet medför att en lösning som egentligen inte utgår ifrån barnets intressen ändå går att motivera under denna princip. Det är också intressant att notera vilken mängd vuxna personer, såsom lagstiftare, forskare, lärare och föräldrar som står bakom en tolkning av vad som är ett barns bästa. Den person som avgörandet främst berör, nämligen barnet, bidrar endast med en liten del av det underlag som skall ligga till grund för ett beslut rörande barnets framtid.s. 22
Barnets bästa i familj erättsliga processer
1.Vad som anses vara till barnets bästa skiljer sig också åt beroende på vad frågan handlar om. Bedömningen av barnets bästa skiljer sig exempelvis åt mellan de olika processer som studeras i avhandlingen. De faktorer som i följande avsnitt räknas upp som vägledande i en bedömning av vad som är till barnets bästa är vad jag i presentationen av resultaten från den empiriska undersökningen kallar det "objektiva barnets bästa", det vill säga vad man i allmänhet brukar anse vara bra för barn.70 Barnet självt ger det subjektiva perspektivet på vad som är dess bästa.s. 23
Vårdnad, boende och umgänge
1.I mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge skall barnets bästa enligt FB 6:2 a komma i främsta rummet. För att underlätta en bedömning i det enskilda fallet av vad som är ett barns finns vissa omständigheter uppräknade direkt i lagtexten i föräldrabalken.71 Dessa är barnets rätt till en gods. 23
2.39 fysisk och psykisk omsorg (FB 6:1) och till en god och nära kontakt med sina båda föräldrar (FB 6:2 a st. 2). I rätten till omvårdnad ingår förutom rent materiella behov även rätten till trygghet, att fa leva under stabila förhållanden samt att ha någon att lita på. Till en god vård och fostran hör att barnet ska fa känna sig behövt och att få pröva sin förmåga och utveckla sina inneboende resurser.72 När det gäller umgänge har också i FB 6:2 a st. 2 understrukits vikten av att barnet inte utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars fara illa. Förutom dessa faktorer har ett antal presumtioner utarbetats i praxis av vad som generellt sett antas vara bra för barn.73 Det presumeras till exempel att det är viktigt att ge barn kontinuitet och så långt är möjligt oförändrade levnadsförhållanden samt att det inte i allmänhet är till barns bästa att splittra syskonskaror utan att syskon skall ges möjlighet att växa upp tillsammans.74 Dessutom antas i allmänhet föräldrars överenskommelser om vårdnad, boende och umgänge överensstämma med vad som är till barnets bästa.75s. 23
3.Sedan år 1998 kan föräldrarna behålla den gemensamma vårdnaden och ändå få ett förordnande från domstolen om barnets boende. I förarbetena diskuteras inte vad som skall anses vara till barnets bästa när det gäller barns boende. Socialstyrelsen uppmärksammar dock frågan, i förhållande till möjligheten för föräldrar att skriva avtal, i sina nyligen utgivna Allmänna råd, SOSFS 2003:14. Där uttalas att det vid handläggarens bedömning av om ett avtal om växelvis boende är till barnets bästa bör hänsyn tas till barnets rätt till eget livsrum, till exempel behov av kontinuitet i förskola eller skola, kamratkontakter och fritidsaktiviteter.s. 24
Vårdnadsöverflyttning
1.Vid bedömningen om vad som är till barnets bästa i vårdnadsärenden efter en ensam vårdnadshavares död (FB 6:9)76 anses det vanligen vara till barnets bästa att den efterlevande föräldern utses till ny vårdnadshavare. Andra faktorer som skall beaktas är under vilka förhållanden barnet har levt och vilka relationer som barnet haft och har till den efterlevande föräldern eller någon annan person, till exempel en släkting eller styvförälder. Det har ansetts varas. 24
2.40 av stor betydelse att barnet så fort som möjligt far anknytning till en person som barnet kan känna förtroende för.77s. 24
Adoption
1.När det gäller vad om är barns bästa i adoptionsärenden uppställs i föräldrabalken vissa materiella förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en adoption skall få äga rum. Rätten har, enligt FB 4:6, att göra en prövning av lämpligheten av adoptionen. Domstolen får endast ge tillstånd till en adoption om en sådan är till fördel för barnet. Det är en formulering för barnets bästa som sålunda skiljer sig något åt från den som används i vårdnadslagstiftningen.78 Gösta Walin har uttalat följande om hur rekvisitet "till fördel för barnet" bör tolkas. Han understryker att det, särskilt när det gäller adoption av barn, noga måste tillses att adoptionen verkligen kan bli till gagn för barnet. Det är vid denna prövning nödvändigt att undersöka såväl barnets som adoptantens/adoptanternas förhållanden. Endast om barnet kan antas fa fullgoda levnadsvillkor bör adoptionen beviljas. Det bör också noga prövas att den eller de adopterande kan ge barnet en god uppfostran.79 Walin betonar också vikten av att rätten har tillgång till upplysningar om alla omständigheter i ärendet. "Huruvida barnet skall berövas möjligheten att växa upp hos sina naturliga föräldrar och omplanteras i ett annat hem är livsavgörande" för barnet menar Walin.w I RH 1998:59 avvisade också hovrätten en ansökan om adoption av en 10-årig flicka eftersom hon bedömdes leva under goda hemförhållanden i sitt hemland. Adoption får vidare enligt FB 4:6 endast ske om sökanden har uppfostrat eller önskar uppfostra barnet eller att det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. Ett barn som inte har fyllt 18 år får inte adopteras utan vårdnadshavarnas samtycke. Det innebär att det inte är en förutsättning för en adoption, att en förälder som inte har del i vårdnaden, ger sitt samtycke. Det har dock sedan länge uttalats i förarbetena att stor hänsyn skall tas till förälders åsikter även om denne inte är vårdnadshavare. I praxis har domstolarna varit återhållsamma att bevilja en adoption när det finns ett funger-s. 25
2.41 ande umgänge mellan barnet och föräldern. HD uttalade i NJA 1987 s. 116, att hänsyn måste tas till vilket värde ett umgänge med de biologiska föräldrarna eller den ena av dem kan ha för barnet i det enskilda fallet. I det förevarande ärendet hade fadern och det 5-åriga barnet endast haft sporadiska kontakter under barnets uppväxt och det ansågs därför inte att barnet hade ett sådant behov av umgänge med den biologiska föräldern att det skulle utgöra ett hinder mot den tilltänkta adoptionen.81 Det faktum att betoningen lagts mer på barnets än förälderns rätt till umgänge har således medfört att adoption ansågs kunna beviljas mot en förälders samtycke när det inte förekommit ett regelbundet umgänge mellan föräldern och barnet.s. 25
3.Utöver dessa anvisningar finns dock inte mycket hjälp att tillgå i bedömningen av vad som är till barns bästa i adoptionsärenden. Överrättspraxis är sparsam och rör huvudsakligen de ärenden där adoptionen inte beviljats och det är därmed svårt att dra några slutsatser ur överrättspraxis av vad som anses vara till barns bästa i adoptionsärenden.82s. 26
Namnbyte
1.När det gäller ärenden om byte av ett barns efternamn stadgas i namnlagen att ett namnbyte endast skall ske om ett sådant bedöms vara förenligt med barnets bästa (6 och 45 §). Bedömningen torde vara avhängig av främst två faktorer - barnets samhörighet med den familj som barnet faktiskt lever tillsammans med och risken för en försämrad relation till en eller båda av de biologiska föräldrarna vars namn barnet bär. I överrättspraxis har äldre barns önskemål om samhörighet med sin familj givits företräde framför biologisk förälders åtminstone när det har bedömts att bytet inte skulle medföra en varaktigt försämrad kontakt mellan föräldern och barnet.83s. 26
2.Det föreligger sålunda väsentliga skillnader mellan de bedömningar av vad som skall anses vara till barnets bästa i de olika processer som studeras i föreliggande arbete. Gemensamt för dessa bedömningar är dock att, förutom de hänsyn som jag räknade upp ovan, barnets åsikter skall tillmätas betydelse i bedömningen av vad som är barnets bästa.s. 26
Barnets bästa kräver att barnet medverkar
1.Uppgiften att i varje enskilt fall utröna vad som är barnets bästa kan, som framgått ovan, vara en vansklig uppgift. Den har till och med i utländsk dok-s. 26
2.42 trin beskrivits som en lika svår uppgift som att svara på frågan om vad som är livets mening.84 Vad som anses vara till barns bästa skiljer sig inte bara i tid och rum utan är även beroende av personliga preferenser och vad frågan gäller. Bedömningen skall dessutom göras utifrån det individuella barnets förutsättningar. Sammantaget kan detta tyckas vara en omöjlig uppgift. Det är dock här som barnets egen syn skall ge vägledning. Den information som barnet, som expert på sin livssituation, kan ge kan möjliggöra ett avgörande i enlighet med det barnets bästa. Principen om barnets bästa innebär att berörda beslutsfattare har att tillse att de beslut som tas och som rör barn bygger på en analys av vad som är till barnets bästa och att det också framkommer i beslutet. Beslutet skall innehålla vad som brukar kallas ett bamperspektiv.85 Den svenska barnkommittén definierar i SOU 1997:116 ett sådant perspektiv som atts. 26
3.”vuxna ser barnet, strävar efter att forstå det och vidtar åtgärder som des. 27
4.bedömer vara till barnets bästa. I detta ingår att lyssna till barnet och respek-s. 27
5.tera det som en individ med egna rättigheter och uppfattningar.”86 Barnperspektivet innebär också, anför kommittén att man ser barnet som en expert på sin egen situation. Ingen vet bättre hur det är att vara 5 år än en 5åring. Det betyder att det inte finns bara ett barnperspektiv. En 5-årings värld är inte detsamma som en 16-årings.87 Det räcker inte heller att man som vuxen gör någonting som man själv anser vara till barnets bästa. Ett barnperspektiv innebär, menar barnkommittén, också att den vuxne måste kunna känna empati, inlevelse och förmåga att identifiera sig med barnets situation. Att anlägga ett barnperspektiv medför dock inte enligt barnkommittén att man alltid måste anamma detta perspektiv. Det är i sista hand den vuxne som utifrån ett vuxet perspektiv, kunskaper och erfarenheter måste fatta beslut och ta ansvar härför.88 För att kunna se utifrån ett sådant perspektiv krävs att barnet självt ses som det centrala, inte som ett objekt att studera utan som etts. 27
6.43 subjekt - en expert på hur det är att vara just det barnet. Barnet är den informant, utan vars hjälp, den vuxne inte kan uppnå målet att anlägga ett barnperspektiv.89s. 27
7.Barnombudsmannen har definierat begreppet barnperspektiv som bestående av flera olika dimensioner, varje vuxens syn på barn, samhällets allmänna syn på barn och barnpolitik, och barnets egen syn. I varje samhälle, skriver Barnombudsmannen, finns ett generellt och kollektivt barnperspektiv där nu barnkonventionen utgör vårt samhälleliga barnperspektiv. Att ha ett barnperspektiv innebär också att varje beslutsfattare måste göra en analys av vilka konsekvenser ett beslut kan få för ett barn.90s. 28
8.Barnperspektivet kan också sägas vara ett klart politiskt perspektiv såtillvida att syftet är att synliggöra och därmed också ge inflytande till en grupp människor, nämligen barn, som av olika skäl tidigare varit osynliga.91s. 28
9.Att kombinera barnets syn med de vuxnas for att nå en lösning i enlighet med barnets bästa har också förordats av den brittiske familjerättsexperten John Eekelaar i dennes artikel "The Interest of the Child and the Child's Wishes. The Role of Dynamic Self-Determinism". Hans metod, som går ut på att kombinera vetenskap och beprövad erfarenhet av vad som är bäst for barn med att låt barnen själva komma till tals, anses också av den svenska barnkommitteén som en önskvärd metod for att nå fram till en bedömning av vad som är till barnets bästa.92s. 28
10.Eekelaars metod innebär i korthet följande. Han föreslår att man skall använda två samverkande metoder for att fastställa vad som är barnets bästa: En objektiv metod (objektivization) och en metod for dynamiskt självbestämmande (dynamic self-determinism). Den objektiva metoden ser till vad som objektivt verkar vara till ett barns bästa. Detta medför dock i och för sig ett subjektivt beslut från beslutsfattaren. Beslutet påverkas i hög grad av samhällets och den enskilde beslutsfattarens värderingar om vad som är till ett barns bästa. Principen om barnets bästa bygger på olika faktorer och om dessa faktorer anses påverka barn positivt eller negativt. Nästa steg kallar Eekelaar för "dynamiskt självbestämmande" där självbestämmandet består i att barnet ges inflytande över de beslut som skall fattas. Barnet placeras i en trygg omgivning och ges en rad olika influenser. I takt med att barnet utvecklas uppmuntras detta att använda sig av influenserna och självt påverka olika beslut. Den omständigheten att barnet självt fått påverka besluten medför att dessa i högre grad överensstämmer med barnets bästa. Det dynamiska momentet består i att ta hänsyn till att ett barns bästa oftast inte kan bestäm-s. 28
11.44 mas genom ett beslut taget under en kort tidsperiod. Beslut rörande barnet kan istället behöva ändras en eller flera gånger under barnets uppväxt.93 Barns rätt att delta i beslut som rör barnet är en av barnkonventionens hörnstenar och är inskriven i artikel 12. Där fastslås att konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till sin ålder och mognad. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Artikel 12 skall tolkas tillsammans med bland annat artikel 3 om barnets bästa. De båda artiklarna bildar tillsammans ett komplext förhållande. Principen om barnets bästa är ett ”passivt begrepp” eftersom det är den vuxne som bestämmer innehållet i vad som är barnets bästa - vad som skall ingå och hur olika intressen skall vägas mot varandra. Barnets rätt till deltagande är istället ett ”aktivt begrepp” och dess funktion är att ge barn rätt att förmedla sina åsikter och få dem beaktade i frågor som rör barnet. Det går således inte att uppnå syftet med artikeln om barnets bästa utan att beakta barnets rätt att delta i avgörandet av vad som är till barnets bästa. Samtidigt ger barnets bästa-principen ett skydd för det barn som skulle fara illa av att höras. Barnets rätt till deltagande får inte tillämpas på ett sätt som är oförenligt med ett enskilt barns bästa. För att uppnå barnets bästa krävs en hårfin balansgång mellan de två principerna.94 Det kan heller aldrig vara till barnets bästa att pressas till att ha en åsikt. Det är viktigt att hålla i minnet att barnet har en rätt men inte en skyldighet framföra sina åsikter och önskemål.95s. 28
Från pedagogisk idé till rättighet
1.Tanken om att barnet självt måste delta i beslutsprocessen för att dess bästa skall kunna fastställas började, som visades ovan, alltmer växa fram under 1970-talet och denna tanke präglade också den lagstiftningsreform om barns rätt att komma till tals som genomfördes år 1996. I propositionen om barnss. 29
2.45 rätt att komma till tals sades att det numera är "självklart att barnets bästa står i centrum i de lagregler som nära berör barn". "För att barnets bästa verkligen skall kunna uppnås i mål och ärenden som berör barnet är det viktigt att barnet ges möjlighet att komma till tals."96 Efter de ändringar som infördes år 1998 har ytterligare en forstärkning av barns deltagande skett där äldre barnets åsikter till och med kan anses ha företräde framför den lösning som objektivt sett vore till barnets bästa.97s. 29
3.Det går att skönja åtminstone fyra synsätt på frågan om varför barn bör delta i rättsliga beslut. Dessa har sin grund i de vuxnas behov av information från barnet, utifrån barnets egna behov, av pedagogiska skäl samt ett rättighetstänkande. Utvecklingen synes alltmer gå emot att se barn som bärare av rättigheter, där barns deltagande inte endast skall ske utav pedagogiska skäl utan for att detta är en självklar rätt for barnet som en autonom individ.98 Samtliga synsätt lever dock alltjämt sida vid sida och det finns spår av samtliga synsätt i svenskt lagstiftningsarbete. Barn har numera en rätt att komma till tals, vilken rätt infördes mer eller mindre utan diskussion om vilka rättigheter barn har. Utredningen om barnens rätt, synes ha använt sig av en rättighetstanke, men också av synsätten att barnet har ett eget behov av att fa komma till tals och att det finns pedagogiska skäl for att låta barn komma till tals.s. 30
4.Den ovan nämnda formuleringen som användes i förarbetena till lagstiftningen om barns rätt att komma till tals och som lyder "För att barnets bästa verkligen skall kunna uppnås i mål och ärenden som berör barnet är det viktigt att barnet ges möjlighet att komma till tals",99 kan sägas innehålla både ett rättighetstänkande och ett erkännande av de vuxnas behov av information från barnet. I den utredning som de vuxna gör av vad som är barnets bästa erkänner man barnet som en viktig informatör som behövs for att göra utredningsmaterialet komplett.s. 30
5.Utredningen om barnens rätt framställde barnets deltagande i beslut som rör det personligen som ett av andra grundläggande behov som barn har, såsom omvårdnad, skydd och kärlek och formulerades enligt följande:s. 30
6.46 • ”Barn behöver fa känna att de behövs, lära sig att ta ansvar och fatta beslut. De måste med stigande ålder och mognad få ta allt större ansvar för sina personliga förhållanden och sitt eget handlande. • Barn behöver få påverka sin situation. Det är viktigt att föräldrarna är lyhörda för om barnet har en egen åsikt och låter barnet ge uttryck för denna samt att de tar största möjliga hänsyn till vad barnet anser. • Barn behöver efter hand frigöra sig från sitt beroende från föräldrarna. Föräldrar måste godta barnets gradvis växande behov av att frigöra sig från föräldrarna för att så småningom bli självständigt. Detta innebär att föräldrarna måste visa respekt för barnets egenart, åsikter och personliga integritet. • Barn har behov av samhörighet med båda sina föräldrar. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de situationer där föräldrarna står i motsatsförhållande till varandra till exempel vid en skilsmässa. Barnet skall inte behöva välja sida och ta ansvar i föräldrarnas konflikt. Barnet skall dock inte heller lämnas okunnigt om föräldrarnas beslut. Barnet bör i denna svåra och för barnet omvälvande situation fa hjälp att reda ut sin situation.”100 Det ovan sagda innebar dock enligt Utredningen om barnens rätt inte att föräldrarna alltid kan låta barnet fatta alla beslut som rör barnet. I vissa lägen har föräldrarna förmåga att bättre än barnet inse konsekvenserna av ett visst handlande. De måste därför i sådana situationer fatta besluten och ta ansvaret för dessa.101 I de synsätt som finns på barns rätt att komma till tals som ett behov för barnet ingår också terapeutiska inslag. Denna tanke uttrycks i Socialstyrelsen bok, Vårdnad, boende och umgänge där man skriver att möjligheten att låta barnet berätta om sina tankar och upplevelser i samband med föräldrarnas separation kan vara betydelsefullt för barnets hälsa och utveckling.102 Det finns också en pedagogisk idé bakom tanken att barn bör komma till tals. Denna tanke innebär att barn skall lära sig att lyssna till andra, att själva uttrycka sig samt att lära sig att respektera andra personers åsikter även om dessa går barnet självt emot.103 Utredningen om barnens rätt hade till viss del också en sådan tanke bakom sin strävan att främja barns deltagande i beslut som rör barnet, vilket även det framträder i utredningens betänkande SOU 1979:63. I betänkandets. 30
7.47 uttalades att "barnet redan mycket tidigt bör ges möjlighet att fa påverka sin situation i egna angelägenheter för att på så sätt vänja sig vid att fatta beslut och stå för de följder de har med sig. Härigenom torde barnet även ges den insikten att varje människa har rätt till en åsikt och att frihet i detta hänseende leder till ansvar. De små personliga avgöranden som mindre barn naturligt kan tränas i kan vara grunden till de långtgående avgöranden om utbildning och yrkesval som barnet redan i skolåldern ställs inför. Barnets medverkan i ett beslut som rör dess person torde ge barnet lust att fullfölja beslutet och medverka till dess förverkligande."104s. 31
8.Att det kan finnas pedagogiska skäl för att barn bör delta i avgöranden som rör dem framhävs, kanske något överraskande, även tolkningar av barnkonventionen. Marta Santos Pais, tidigare medlem i FN:s kommitté om barnets rättigheter, skriver bland annat om frågan om vikten av att lyssna till barn atts. 32
9."[a] process of dialogue and exchange should therefore be encouraged to in-s. 32
10.creasingly prepare the child for a responsible life in a spirit of tolerance ands. 32
11.understanding, and support him or her in the process of becoming active, tol-s. 32
12.erant and democratic."105 Här framställs barnets deltagande alltså vara mer ett sätt att förbereda barnet för vuxenlivet och för att bli en god medborgare än som en rättighet för barnet.s. 32
13.Barnkonventionen utgår dock från ett rättighetsbegrepp och FN:s barnkommitté uppmanar också nationerna att tillse att den lagstiftning som rör barn skall vara uppbyggd efter tanken att barnet har rättigheter.106 Även utövandekonventionen utgår ifrån ett rättighetsbegrepp.s. 32
14.Jag beskrev tidigare (avsnitt 1.7) kort om faderns makt och familjens betydelse om man ser till ett historiskt perspektiv. Det faktum att barnet numera ses kunna ha egna rättigheter kan tydas som ett tecken på att familjen som den viktigaste enheten håller på att förändras till att istället fokusera tydligare på den enskilda individen, oavsett om det är en vuxen eller ett barn. Denna förändring i synsätt innebär att individer inom en familj vanligen anses ha gemensamma intressen men också att de olika individerna inom en familj kan ha intressen som står i konflikt med varandra.107s. 32
15.Tankarna om att barn bör delta i beslut på grund av pedagogiska eller behovsmässiga skäl innebär en risk för en fastlåsning i synen på barnet som ett objekt. Rättighetstanken medför istället en betoning på att barnet skall sess. 32
16.48 som ett subjekt.108 Själva idén om att barn har egna rättigheter medför att barn skall fa uttrycka sina åsikter och få dessa respekterade och att samhället har en skyldighet att svara på dessa krav.109 John Eekelaar fullföljer detta resonemang:s. 32
17."Hearing what children say must therefore lie at the root of any elaborations. 33
18.of children's rights. No society will have begun to perceive its children ass. 33
19.rightholders until adults' attitudes and social structures are seriously adjusteds. 33
20.towards making it possible for children to express views, and towards ad-s. 33
21.dressing them with respect."110 Frågan om huruvida barn kan ha egna rättigheter är en fråga som har debatterats, och fortfarande debatteras livligt, i synnerhet i den anglosaxiska doktrinen.111 I svensk rätt har inte rättighetsbegreppet använts i någon större omfattning.112 Konventionen om barnets rättigheter har dock medfört att barns rättigheter allt mer har uppmärksammats. I svensk lagstiftning infördes till exempel lagregler om barnets rätt att komma till tals utan diskussion om barnets rättigheter. Den svenska lagstiftningen om barns rätt att komma till tals menar Anna Singer är endast en mekanisk anpassning till ordalydelsen i artikel 12 i konventionen om barnets rättigheter. Konventionen ger dock enligt Singer uttryck för en principiell och grundläggande uppfattning om barn som självständiga subjekt och innehavare av rättigheter som i viss mån skiljer sig från den som tidigare funnits i svensk rätt. Den anpassning soms. 33
22.49 gjordes till konventionen kan därför ha haft en mer djupgående inverkan på utvecklingen av synen på barnet som självständig individ i svensk rätt än vad som åsyftades av lagstiftaren.113s. 33
Olika former och nivåer av barns deltagande
1.Ovan har konstaterats att barnkonventionen har sin utgångspunkt i att vad som är barnets bästa inte går att uppnå i rättsliga processer utan att barnet självt ges möjlighet att delta i beslutsprocessen och ha inflytande över beslutet. I den svenska lagstiftningen talar man däremot inte i termer av deltagande men har ändå utgått ifrån rätten att komma till tals som en förutsättning för att kunna fatta ett beslut i enlighet med barnets bästa fattas. Deltagande är ett begrepp med många nyanser och skall därför definieras närmare i den följande framställningen.s. 34
2.Forskaren och psykologen Roger A. Hart har utarbetat en modell, en "trappstege", av olika former och nivåer av barns deltagande.114 Deltagande definieras av Hart som att få vara en del av beslut som har påverkan på en persons liv. Harts modell rör barns deltagande inom det offentliga livet, till exempel i kommuner, skolor och organisationer men modellen ger enligt min mening en bra bild av variationen mellan de olika stegen av deltagande även i andra beslut som rör barn.s. 34
3.De projekt som Hart nämner skulle då kunna vara exempelvis en fråga om vårdnad, boende, umgänge, adoption eller namnbyte. Harts trappstege innehåller följande "stegpinnar" (stegpinne ett sitter längst ner på stegen och innebär följaktligen lägst nivå av deltagande och så vidare.)s. 34