Hela artikeln

1.3.6 Kraven på skyddsombuden ökar ....................................................89s. 10

2.3.7 Partssamverkan under 1950- och 1960-talen...............................90 4. Från facklig samverkanspart till i vissa fall osynliggjord parts. 10

3.-tiden 1971-2004 .................................................................................. 94s. 10

4.4.1 Allmän utveckling...........................................................................94s. 10

5.4.2 Vidgat tillämpningsområde........................................................ 108s. 10

6.4.3 Nya och förlorade uppgifter....................................................... 111s. 10

7.4.4 Okad rätt till information, utbildning och begränsningars. 10

8.i rätten därav...................................................................................116s. 10

9.4.5 Okade befogenheter.................................................................... 121s. 10

10.4.6 Den rättsliga ställningen stärks ...................................................122s. 10

11.4.7 Okad integrering i den fackliga verksamheten..........................125s. 10

12.4.7.1 Integrering med stöd i lag.............................................. 125s. 10

13.4.7.2 Integrering med stöd i överenskommelser.................. 129 5. Sammanfattning ..................................................................................136s. 10

Del III - Tillämpningen av stoppningsrätten enligt

kap. 7 § AML ...........................................................................................139

1.1. Inledning och frågeställningar...............................................................141 2. Tillämpningsstudiens genomförande...................................................143s. 10

2.2.1 Omfattningen och urval av stopp........................ 143s. 10

3.2.2 Handlingar och systematik ............. 146s. 10

4.2.3 Inflytandeperspektivet.................................................................. 148s. 10

5.2.4 Tillsynsmyndigheten (tillsynen)........................... 148 3. Varför tillämpade skyddsombuden stopp? ............ .155 4. Rättsliga förutsättningar för stoppningsrätten och tillämpningens. 10

6.av det senare......................................... 160s. 10

7.4.1 Tillämpningsområde.................................... 160s. 10

8.4.2 Visst arbete ................................................................................... 160s. 10

9.4.3 Omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa .. 164s. 10

10.4.3.1 Omedelbar fara...................................................................164s. 10

11.4.3.2 Allvarlig fara.......................................................................166s. 10

12.4.3.3 Fara för liv eller hälsa........................................................168s. 10

13.4.4 Ensamarbete ..................................................................................170s. 10

14.4.5 Brott mot förbud............................................................................172s. 10

15.4.6 Hot om stopp och möjlighet till rättelse.................................. 174s. 10

16.4.7 Att avbryta ett arbete ........................................... 176s. 10

17.4.8 Skyddsombuden........................................................................... 180s. 10

18.4.8.1 Behörighet.........................................................................181s. 10

19.4.8.2 Fysisk närvaro och stoppningsrättens varaktighet.......184s. 10

20.4.8.3 Ställning (lokala, huvud- eller regionalas. 10

21.skyddsombud).................................................... 186s. 10

22.4.8.4 Kön.....................................................................................189s. 10

23.4.8.5 Sektorer ..............................................................................191 4.9 Fri från skadestånd........................................................................194 4.10 Rättsskydd ............................ 196 4.11 Rätt till lön för arbetstagarna......................................................199 5. Påverkan genom partssamverkan och/eller myndighetsaktivitet .... 204 5.1 Allmänt om påverkan ..................................................................204 5.2 Påverkan genom enbart partssamverkan ...................................206 5.3 Påverkan genom partssamverkan och myndighetsaktivitet .... 207 5.4 Påverkan genom enbart myndighetsaktivitet ...........................209 5.5 Formen och tidpunkten för påverkan genom partssamverkan 210 5.6 Formen för påverkan genom myndighetsaktivitet ..................214s. 11

24.5.6.1 Påverkan med stöd av förbud..........................................215s. 11

25.5.6.2 Påverkan med stöd av föreläggande ...............................216s. 11

26.5.6.3 Påverkan med stöd av underrättelse om förbud ochs. 11

27.föreläggande.......................................................................217s. 11

28.5.6.4 Påverkan med stöd av inspektionsmeddelanden........217s. 11

29.5.6.5 Påverkan genom annat slag av stöd................................219s. 11

30.5.6.6 Betydelsen av överklaganden ..........................................221s. 11

31.5.6.7 Vitesförelägganden ...........................................................223s. 11

32.5.6.8 Hänvisning till lagrum och föreskrifter (AFS)............223s. 11

33.5.6.9 Materiellt stöd ........................................................ 226 6. Arbetstagarstopp, en jämförelse ............................................................228 7. Tolkningsföreträde, en jämförelse........................................................234 8. Sammanfattning......................................................................................238s. 11

Del IV - Tillämpningen av hänvändelseordningen enligt

kap. 6a § AML..........................................................................................241

1.1. Inledning och frågeställningar...............................................................243 2. Tillämpningsstudiens genomförande ...................................................245 3. Varför tillämpade skyddsombuden hänvändelse? ...............................248 4. Rättsliga förutsättningar för hänvändelse och tillämpningen av det senare........................................................................................251 4.1 Tillämpningsområde....................................................................251 4.2 Rätt att begära åtgärd eller undersökning .................................253 4.3 Formkrav, samverkan och tider..................................................254 4.4 Skyddsombuden............................................................................257s. 11

2.4.4.1 Ställning (lokala, huvud- eller regionala skyddsombud) 258s. 11

3.4.4.2 Kön.......................................................................................259s. 11

4.4.4.3 Sektorer ...............................................................................261s. 11

5.4.4.4 Förbund...............................................................................264 4.5 Rättsskydd .....................................................................................265 5. Påverkan genom partssamverkan och/eller genom myndighetsaktivitet............................................................................272s. 11

6.5.1 Allmänt om påverkan ....................................................................272s. 12

7.5.2 Påverkan genom enbart partssamverkan....................................274s. 12

8.5.3 Påverkan genom partssamverkan och myndighetsaktivitet .... 275s. 12

9.5.4 Påverkan genom enbart myndighetsaktivitet.............................276s. 12

10.5.5 Formen och tidpunkten för påverkan genom partssamverkan 278s. 12

11.5.6 Formen för påverkan genom myndighetsaktivitet ....................281s. 12

12.5.6.1 Påverkan med stöd av förbud...........................................282s. 12

13.5.6.2 Påverkan med stöd av föreläggande................................282s. 12

14.5.6.3 Påverkan med stöd underrättelse om förbud ochs. 12

15.föreläggande ......................................................................283s. 12

16.5.6.4 Påverkan genom stöd av inspektionsmeddelanden .... 283s. 12

17.5.6.5 Påverkan genom annat slag av stöd ................................284s. 12

18.5.6.6 Betydelsen av överklaganden ...........................................286s. 12

19.5.6.7 Vitesförelägganden ............................................................288s. 12

20.5.6.8 Hänvisning till lagrum och föreskrifter (AFS).............289s. 12

21.5.6.9 Materiellt stöd ...................................................................291 6. Arbetstagarnas rätt att påverka, en jämförelse....................................292 7. Skyddsombudsstopp, en jämförelse......................................................297s. 12

22.7.1 Allmänt.................................................... 297s. 12

23.7.1.1 Tillämpningsområde.........................................................297s. 12

24.7.1.2 Tider....................................................................................297s. 12

25.7.1.3 Formregler..........................................................................298s. 12

26.7.1.4 Skyddsombudens ställning................................................301s. 12

27.7.1.5 Kön.......................................................................................302s. 12

28.7.1.6 Elevskyddsombud..............................................................302s. 12

29.7.1.7 Rättsskydd ...........................................................................302s. 12

30.7.2 Påverkan vid hänvändelse och stopp ................... 303s. 12

31.7.2.1 Allmän påverkan................................................................303s. 12

32.7.2.2 Oklar påverkan ...................................................................304s. 12

33.7.2.3 Ingen påverkan ...................................................................304s. 12

34.7.2.4 Påverkan genom enbart partssamverkan........................304s. 12

35.7.2.5 Påverkan genom partssamverkan ochs. 12

36.myndighetsaktivitet ..........................................................304s. 12

37.7.2.6 Påverkan genom enbart myndighetsaktivitet.................305s. 12

38.7.2.7 Formen och tidpunkten för påverkan genoms. 12

39.partssamverkan ..................................................................305s. 12

40.7.2.8 Formen för påverkan genom myndighetsaktivitet ......306s. 12

41.7.2.9 Betydelsen av överklaganden ...........................................308s. 12

42.7.2.10 Vitesförelägganden ............................................................309s. 12

43.7.2.11 Hänvisning till lagrum och föreskrifter (AFS)...............309s. 12

44.7.2.12 Materiellt stöd....................................................................310 8. Sammanfattning .....................................................................................311s. 12

Del V-Analys..............................................................................313

1.1. Inledning................................................................ 315 2. Varför är skyddsombudsinstitutet så sammansatt?.............................316 2.1 Folkhälsofunktion ................................. 316 2.2 Arbetstagarfunktion och facklig funktion ................................317 2.3 Arbetsgivarfunktion......................................................................319 2.4 Kunskapsfunktion.........................................................................320 3. Stoppningsrätten ur ett inflytandeperspektiv ........................ 321 3.1 Inledning ......................................................................... 321 3.2 Varför tillämpade skyddsombuden stopp? ............... 321 3.3 Rättsliga förtjänster och svagheter ..............................................322 3.4 Stoppningsrätten och påverkan............................................ 326 3.5 Stoppningsrätten, arbetstagarstopp och tolkningsföreträde,s. 13

2.en jämförelse ............................ 326 3.6 Stoppningsrätten och dess funktioner........................................327 4. Hänvändelseordningen ur ett inflytandeperspektiv...........................329 4.1 Inledning .......................................................................................329 4.2 Varför tillämpade skyddsombuden hänvändelse?.....................329 4.3 Rättsliga förtjänster och svagheter ..............................................330 4.4 Hänvändelseordningen och påverkan ........................................330 4.5 Hänvändelseordningen, arbetstagarnas rätt att påverkas. 13

3.och stoppningsrätten, eri jämförelse............................................331 4.6 Hänvändelseordningen och dess funktioner .............................332 5. Slutord ......................................................................................................334 Summary ........................................................................................... 337 Källförteckning ............................................................................................347 Bilaga 1 - Referenser till arbetsställe- och diarienummer för stoppstudien....................................................................................363 Bilaga 2 - Referenser till arbetsställe- och diarienummer för studien om hänvändelseordningen................................................ 369 Sakregister......................................................................................... ... 375s. 13

Förkortningar

1.ADArbetsdomstolen eller arbetsdomstolens domar AFSArbetarskyddsstyrelsens/ Arbetsmiljöverkets författ­s. 15

2.ningssamling (föreskrifter) AIArbetsmiljöinspektionen AMFArbetsmiljöförordningen (1977:1166) AML Arbetsmiljölagen (1977:1160) AMLA89 Arbetsmiljöavtal inom den statliga sektorn, 1989 AOSArbetsmarknadens Organisationers Skyddskom­s. 15

3.mitté ARFO Programgrupp för arbetsrättslig forskning ASK Arbetarskyddskungörelsen (1949:208) ASL Arbetarskyddslagen (1949:1) ASN Arbetarskyddsnämnden ASS Arbetarskyddsstyrelsen ASV Arbetarskyddsverket ATL Arbetstidslagen (1982:673) eller arbetstid AV Arbetsmiljöverket B/E Brand/El Ds Departementsserien EEC European Economic Community EG Europeiska gemenskapen Er Ergonomiska belastningar Es Elevskyddsombud ESO Ensam skyddsombud EU Europeiska unionen FB Förbud FL Föreläggande FML Förtroendemannalagen (1974:358) Fo Fordon för personaltransport F/R Fall/ras HSO Huvudskyddsombud ILO International Labour Organisation IM Inspektionsmeddelande IP Inspektionsprotokoll ISAInformationssystemet för arbetsskador JI Järnvägsinspektionen KKvinna/or KapKapitel LASAnställningsskyddslagen (1982:80) LI Labour Inspectorate LOLandsorganisationen i Sverige Lo Lokaler LS Lokala skyddsombud LuLuftkvalitet M .Man/män Ma Maskiner MBLMedbestämmandelagen (1976:580) MBL-KL 80Medbestämmandeavtal för kommuners. 15

4.och landsting, 1980 NBOSHThe National Board of Occupationals. 16

5.. Safety and Health OFBOmedelbart förbud PbPsyko-sociala belastningar Prop. .Proposition PsPersonlig skyddsutrustning PTKPrivattjänstemannakartellen PuPersonalutrymme RSORegionala skyddsombud SAS tätens Anläggningsprovning ; SaSamverkan enligt 6 kap. AML SACOSveriges Akademikers Centralorganisation SAFSvenska Arbetsgivareföreningen SAMSystematiskt arbetsmiljöarbete SAN .Statliga sektorns arbetsmiljönämnd SCBStatistiska centralbyrån SD. Safety delegate SEIStatens elektriska inspektion SFO Statsföretagens förhandlingsorganisation Sif Svenska industritjänstemannaförbundet SKAF Svenska kommunalarbetareförbundet SKO Skyddsombud SKTF Svenska kommunaltj änstemannaförbundet Sr Skyddsronds. 16

sou

1.Statens offentliga utredningar SSR Akademikerförbundet SSR TCO Tjänstemännens Centralorganisation TD Tillsynsdirektör på Yl eller AI. TillsynenYrkesinspektionen 1889-2000,s. 16

2.Arbetsmiljöverket år 2001 UB Utan bifall UFB Underrättelse om förbud UFLUnderrättelse om föreläggande WEAWork Environment Act WEOWork Environment Ordinance YFLYrkesfarelagen (1889:19) YlYrkesinspektionen YINYrkesinspektionsnämnden ÄmÄmnes. 16

Amnespresentation och syfte

1.Varje dag drabbas flera hundra människor av arbetsskador och varje vecka avlider en person av sviterna från sitt arbete. Många arbetstagare får belast­ ningsskador, andra drabbas av skador p.g.a. organisatoriska eller sociala faktorer. Vissa far skador av kemiska eller biologiska ämnen. Flera arbets­ tagare råkar ut för olyckor som leder till att de förlorar en hand eller ett ben. Kvinnor drabbas oftare än män av arbetssjukdomar och män drabbas oftare än kvinnor av arbetsolyckor.1 Arbetsskadorna är ett stort problem både för arbetstagarna, arbetsgivarna och för samhället. En arbetsskada innebär ett mänskligt lidande och ofta en ekonomisk förlust för den drab­ bade. Arbetsskadorna medför också kostnader för arbetsgivarna i form av ersättning vid sjukskrivningar, kostnader för produktionsförluster och för nyanställningar. Skadas flera arbetstagare, som hår samma arbetsgivare, kan det leda till minskad goodwill och medföljande rekryteringssvårigheter för arbetsgivaren. Brister i arbetsmiljön som leder till sjukskrivningar inne­ bär också en belastning för samhället i form av kostnader för sjukvård, utbetalning av ersättning vid sjukskrivning och rehabilitering samt mins­ kat skatteunderlag. Samhällets utgifter för sådana skador är svåra att beräkna. Sjukpenningkostnaderna för rörelseorganens och de psykiska sjukdomarna beräknades år 2001 till ca 23 miljarder kronor.2 Det uppskat­ tas att 42 % av sjukfrånvaron har samband med arbetet.3s. 21

2.I syfte att förebygga arbetsskador finns ett omfattande regelverk. De centrala reglerna är Arbetsmiljölagen (1977:1160),4 Arbetstidslagen (1982:673) och Arbetsmiljöförordningen (1977:1166)5 samt ca 165 före­ skrifter (AFS) utgivna av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) t.o.m. 2000 och därefter av Arbetsmiljöverket (AV). AV har tillsynen över Arbetsmiljöla­ gens (AML) efterlevnad enligt 7 kap. 1 § AML. Före 2001 utövades till­ synen av ASS och av tio Yrkesinspektioner (Yl).6 Nämnda regleringar påverkas av direktiv från den Europeiska gemenskapen (EG-rätten). Många branscher omfattas också av kollektivavtal avseende arbetsmiljö. De ovan nämnda reglerna benämns i detta arbete för arbetsmiljörätt. AML har som mål att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att uppnå en god arbetsmiljö vilket anges i 1 kap. 1 § AML. För att åstadkomma en sådan skall arbetsgivare och arbetstagare samverka enligt 3 kap. la § AML. I samverkan ingår att bedriva en på lämpligt sätt organiserad arbetsmiljöverksamhet enligt 6 kap. 1 § AML. Det innebär bl.a. att arbets­ tagarsidan utser skyddsombud. Deras uppgift är att företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och verka för en tillfredsställande arbetsmiljö, men också att vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall enligt 6 kap. 4 § AML.s. 22

3.Syftet med detta arbete är att belysa skyddsombudsinstitutets rättsliga uppkomst, utveckling och tillämpningen av stoppningsrätten enligt 6 kap. 7 § AML och hänvändelseordningen enligt 6 kap. 6a § AML. Arbetet skall genomföras ur ett arbetsmiljörättsligt perspektiv. Särskild hänsyn skall tas till inflytandefrågor. Med inflytande menas att studien utgår från ett arbetstagarperspektiv. Arbetet skall undersöka hur arbetstagarnas representant, skyddsombudet kan påverka brister i arbetsmiljön. Infly­ tande kan ses ur två perspektiv. Ett är demokrati och det andra är hälsa. I kommande undersökning vill jag studera båda perspektiven. Jag vill under­ söka om skyddsombuden med stöd av nämnda befogenheter kan påverka arbetsgivarens ledningsrätt, som ett led i en demokratisering av arbetsplat­ serna. Jag vill också undersöka om skyddsombuden med stöd av dessa befogenheter kan påverka vissa brister i arbetsmiljön, som en del av ett folkhälsoarbete.s. 22

4.En som har diskuterat inflytandefrågor ur ett hälsoperspektiv är Töres Theorell i sitt arbete Ar ökat inflytande på arbetsplasten bra firfolkhälsan^ Kunskapssammanställning (2003). Han har dragit den slutsatsen att ”[d]et finns mycket vetenskapligt stöd för att de anställdas delaktighet i arbetet är bra för deras hälsa. Det finns också en del stöd för uppfattningen att demokrati i arbetet även är bra för produktionen.” 7 Hans slutsatser berör visserligen enskilda individers möjlighet att påverka. Jag ser dock skydds­ ombudens befogenheter att påverka som en länk i arbetstagarnas möjlig­ heter till inflytande och som ett led i ett folkhälsoarbete. Med dessa två inflytandeaspekter (demokrati och hälsa) har jag valt att undersöka skyddsombudens stoppningsrätt och hänvändelseordning. Stoppningsrätten innebär att skyddsombuden under vissa förutsätt­ ningar har rätt att påverka brister i arbetsmiljön genom att avbryta ett arbete. Hänvändelseordningen innebär att skyddsombuden har rätt att påverka brister i arbetsmiljön genom att först samverka med arbetsgivarna och sedan begära att AV prövar om föreläggande eller förbud skall med­ delas. Skyddsombudens tillämpning av befogenheterna kan leda till att arbetsgivarens ledningsrätt och arbetstagarnas arbetsskyldighet påverkas. Användningen av befogenheterna syftar till att förebygga att framtida arbetsskador inklusive dödsolyckor och belastningsskador minskar. Ett av flera skäl till att undersöka befogenheterna är att hänvändelseordningen funnits i nästan 75 år och stoppningsrätten i 30 år utan att någon mer omfattande rättsvetenskaplig studie genomförts.8s. 22

Val av ämne och inriktning

1.Valet att genomföra en rättsvetenskaplig studie av skyddsombudsinstitutet ur ett arbetsmiljörättslig perspektiv har påverkats av flera faktorer. En fak­ tor var att arbetsmiljörätten är sparsamt representerad i den arbetsrättsliga forskningen. Det kan ses som en svaghet med tanke på att den första lagen (1889:19) angående skydd mot yrkesfara (YFL) kom till i slutet av 1800talet dvs. för 115 år sedan. En annan faktor var att något mer omfattande rättsvetenskapligt arbete om skyddsombudsinstitutet inte finns, trots att institutet reglerats sedan 1912, dvs. för drygt 90 år sedan.s. 24

2.En tredje faktor som har påverkat mitt val av ämne är mina egna erfa­ renheter av arbetsmiljörätten och av skyddsombuden. Det som särskilt påverkat mig i detta hänseende är den rättsliga ”kulturkrock” mellan den ”klassiska” arbetsrätten och juristers dömande i en domstol å ena sidan och arbetsmiljörätten och en förvaltningsmyndighets prövning av ärenden å andra sidan. Den kulturkrocken kom jag i kontakt med, då jag anställdes som tjänsteman på Yl i Örebro i slutet av 1970-talet. Det var där som jag kom i kontakt med arbetsmiljörätten. Med klassisk arbetsrätt menas här den civilrättsliga lagstiftning som omfattar förhållandet mellan arbetsgi­ vare och arbetstagare. Exempel på sådan lagstiftning är lag (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (FML), lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) och lag (1982:80) om anställ­ ningsskydd (LAS). Jag kände till den klassiska arbetsrätten från mina juri­ dikstudier och från egen undervisning i ämnet. Juristers dömande funktion i domstol kände jag till från min tingsmeritering. Mötet med Yl och med den arbetsmiljörättsliga lagstiftningen gav mig ett antal insikter. En var att jag saknade kunskaper om det arbetsmiljörättsliga regelsystemet. En annan var att YI:s prövning av arbetsmiljörättsliga ärenden skilde sig från en domstols prövning. Juristernas funktion på Yl skilde sig markant från den funktion som jurister har på en tingsrätt och i Arbetsdomstolen. Yl var en förvaltningsmyndighet, där juristernas funktion var rådgivande och inte beslutande, som t.ex. på en tingsrätt. En tredje insikt var att jag helt sak­ nade kunskaper om skyddsombud, en grupp fackliga företrädare som jag mötte på Yl. Mötena med skyddsombuden var i deras funktion som leda­ möter i Yrkesinspektionsnämnden. Nämnden var ett partsammansatt organ med yrkesinspektionens chef som ordförande. Den fattade bl.a. beslut om föreläggande och förbud.9 Andra möten med skyddsombud var i deras funktion som ledamöter i företagshälsovårdskommittéer. Kommittén var ett partsammansatt samrådsorgan, som skulle komma med föreslag om företagshälsovårdens inriktning.10 På Yl mötte jag också regionala skyddsombud, då de tillsam­ mans med Yl i Örebro drev frågan om företagshälsovård för arbetstagare som saknade en sådan, särskilt för de som vara anställda på småföretag. På Yl kom jag också i kontakt med de skyddsombud som meddelade stopp och tillämpade hänvändelseordningen genom att begära YI:s ställningsta­ gande. Under min tid på Yl i Örebro (1979-1987) framkom att vissa skyddsombud ansåg att de inte kunde påverka vare sig sin arbetsgivare eller Yl. ( Mina kontakter med skyddsombuden ledde till att jag så småningom insåg att de var något mer än endast fackliga företrädare. Först betraktade jag dem som vilka fackliga företrädare som helst. Jag såg dem som den fackliga organisationens företrädare i arbetsmiljöfrågor. Några händelser ändrade min uppfattning. En sådan var då ett huvudskyddsombud från Degerfors Jernverk kontaktade Yl. Orsaken var att han hamnat i konflikt med sin arbetsgivare, sin fackliga organisation och med sina arbetskamra­ ter. Det gällde övertid. Arbetsgivaren ville ta ut mer övertid. Arbetstagarna accepterade det, eftersom de då skulle fa extra ersättning. Den fackliga organisationen motsatte sig inte arbetstagarnas krav för då fanns en risk att medlemmarna gick ur den fackliga organisationen. Huvudskyddsombu­ det, som hade en lång erfarenhet av arbetsmiljöarbetet, motsatte sig däre­ mot mer övertid, eftersom mycket övertid kunde leda till arbetsskador och förtidspension. Jag insåg då att skyddsombuden hade en funktion som innebar frågor utöver att företräda den fackliga organisationen. En annan händelse gjorde att jag insåg att skyddsombuden inte alltid kunde betrak­ tas som en motpart till arbetsgivaren på samma sätt som andra fackligt för­ troendevalda. Jag kom i kontakt med ett huvudskyddsombud som tillika var säkerhetschef och ett lokalt skyddsombud som tillika var föreståndare för ett fritidshem. Vare sig arbetsgivare eller arbetstagare uppfattade att det var problematiskt. Det berodde på att arbetsgivarna och arbetstagarna hade ett gemensamt intresse av att det fanns skyddsombud som verkade för bättre arbetsmiljö. Jag fann att arbetsgivarna inte alltid såg skyddsom­ buden som en motpart utan snarare som en medpart. En tredje händelse gjorde att jag förstod att skyddsombuden skilde sig från andra fackligt för­ troendevalda. Jag kom i kontakt med ett regionalt skyddsombud som sam­ tidigt var kommunal tillsynsman.11 Det betydde att samma person samti­ digt var facklig företrädare och tillsynsperson. Ytterligare en skillnad var att inom den klassiska arbetsrätten handlades tvister mellan arbetsgivare och fackligt förtroendevalda först med stöd av förhandlingar och sedan i Arbetsdomstolen (AD) eller i skiljenämnd. Här kom jag i kontakt med fackliga förtroendemän som i stället först samverkade med arbetsgivaren och sedan kunde vända sig till en statlig tillsynsmyndighet, Yl för att få stöd. Det skedde om de hade en annan uppfattning än arbetsgivaren och det berörde arbetsmiljön. Jag insåg efter dessa händelser, att skyddsombu­ den hade en särställning, vilket väckte mitt intresse.s. 24

3.Avgörande för mitt val av studieobjekt var också att Programgruppen fir arbetsrättsligforskning (ARFO-gruppen) efterlyste praktiker som önskade fördjupa sig i arbetsrätt. ARFO-gruppen hade bildats med stöd av dåva­ rande Arbetarskyddsfonden. Gruppens uppgift var att ge stöd till arbets­ rättslig forskning. Sten Edlund var dess sekreterare.12 Jag uppfattade att ARFO-gruppen gärna såg att praktiker började forska inom områden som de hade erfarenheter av. Med ARFO-gruppens stöd genomförde jag först en studie om skyddsombud och dess rättsliga förutsättningar. Den syftade till att undersöka några oklarheter om deras rättsliga ställning och befo­ genheter. Resultatet publicerades i rapporten Skyddsombudsrätt - Oklarhe­ ter om skyddsombudens rättsliga ställning och befogenheter^3 Där framkom att skyddsombuden hade en mellanställning mellan arbetsgivare, arbetstagare och den fackliga organisationen, vilket kunde leda till konflikter. Det framkom också att mycket höga krav ställdes på skyddsombuden vad gällde deras kunskap om risker och deras förmåga att bedöma vilka rätts­ liga krav som de kunde ställa på sin arbetsgivare. Det framkom även att det fanns två parallella inflytandeorganisationer på många arbetsplatser; en som hade stöd i AML och en i MBL. Även det kunde leda till konflikter. Ytterligare ett problem kom fram. Vissa skyddsombud fann att det var svårt för dem att kräva arbetsmiljöförbättringar om kraven uppfattades stå i konflikt med Socialtjänstlagen (1980:620)14 eller med Hälso- och sjuk­ vårdslagen (1982:763).s. 26

4.I nämnda undersökning fann jag att skyddsombuden hade ett mycket omfattande rättsligt stöd. Det saknades däremot en systematisering av lagar, förarbeten och föreskrifter samt rättsfall från AD som gällde dem. Det ledde till att jag systematiserade och bearbetade den rättsliga regle­ ringen som skyddsombuden omfattades av. Resultatet publicerades i boken, Skyddsombudsrätt - en handbok (1992) som sedan omarbetades till Skyddsombudsrätt — samverkan., ansvar, tillsyn (1995).15 Erfarenheterna från rapporten och boken gjorde att skyddsombudsinstitutets särställning framträdde allt tydligare för mig. För att kunna förstå institutets särställning behövde jag finna förkla­ ringar till varför skyddsombuden kunde hamna i konflikt med de arbetsta­ gare som de skulle företräda och hur de samtidigt kunde vara säkerhets­ chefer eller kommunala tillsynsmän. Jag fann ett behov av att finna förkla­ ringar till varför en föreståndare på en förskola tillika kunde utses till skyddsombud för underställd personal och varför skyddsombuden vände sig till Yl medan den fackliga organisationen först förhandlade och sedan vände sig till AD eller till skiljenämnd vid konflikter. Jag ville också finna ' en förklaring till varför det fanns två inflytandeorganisationer. Frågan fick ett särskilt intresse, då Arbetsmiljökommissionen 1990 föreslog att man borde undersöka om AML:s inflytanderegler eventuellt kunde samordnas med MBL.16 Under arbetet med boken Skyddsombudsrätt framkom också att andra grupper än arbetstagare, t.ex. elever och värnpliktiga, gärna också ville utse skyddsombud. Det visade sig också att vissa skyddsombud kunde ha uppgifter som miljöombud. Det fanns också ett behov hos skyddsom­ bud att företräda s.k. inhyrda arbetstagare.17 Regeringen gav i juni 2004 direktiv till en översyn av vissa delar av arbetsmiljölagen. I direktivet ingår bl. a. att utreda frågorna pm en förstärkt ställning för elevskyddsombud, behovet av ”barnskyddsombud” och en viss samordning av AML och MBL.18s. 26

Något om skyddsombuden

1.Skyddsombudsinstitutet är inte endast en svensk företeelse. Rätten att utse representanter för arbetstagarna i frågor som gäller hälsa och säkerhet har stöd i EG- rätten genom Rådets direktiv (89/391/EEG) om åtgärderfir att främjaf örbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet^3 Skydds­ ombud finns i Norge, där de benämns verneombud,20 i Danmark21 och på Island där de kallas för sikkerhedsreprassentant.22 I Finland benämns de arbetarskyddsfullmäktige23 och i Storbritannien safety representatives.241 Tyskland finns Sicherheitsbeaufragte.25s. 25

2.Rätten att utse skyddsombud i Sverige har i första hand en lokal arbets­ tagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i för­ hållande till arbetsgivaren enligt 6 kap. 2 § AML. Saknas en sådan orga­ nisation har arbetstagarna själva rätt att utse skyddsombud. Vissa skydds­ ombud benämns huvudskyddsombud (HSO) och andra regionala skydds­ ombud (RSO). De rättsliga förutsättningarna för att utse huvudskydds­ ombud är att det finns mer än ett skyddsombud på arbetsstället. Om så är fallet skall den ena av dem utses till huvudskyddsombud enligt 6 kap. 3 § AML. Regionala skyddsombud finns på små arbetsplatser. En rättslig för­ utsättning för att utse sådana är att skyddskommitté saknas. Regionala skyddsombud utses av lokal avdelning av förbund eller med sådan avdel­ ning jämförlig sammanslutning av arbetstagare. Förutsättningen är att det finns minst en medlem på arbetsstället enligt 6 kap. 2 § AML. Benäm­ ningen lokalt skyddsombud (LS) finns inte i lagtexten men begreppet används ofta för de skyddsombud som inte är huvud- eller regionala skyddsombud. ,s. 25

3.I januari 2003 fanns nästan 107 000 skyddsombud anmälda till AV:s skyddsombudsregister. Mer än hälften eller 56 000 av dem var kvinnor. Det kan ställas i relation till antal medlemmar i LO, TCO och SACO år 2002. En sådan fördelning ser ut på följande sätt.s. 25

Tabell 1:1. Centralorganisation, antal medlemmar, andel kvinnor, antal

1.anmälda skyddsombud (SKO), antal och andel skyddsombud som är kvin­ nor (2002). Varje år anmäls ett antal skyddsombud som är oorganiserade eller inte till­ hör LO, TCO eller SACO. År 2004 anmäldes t.ex. 772 skyddsombud som var oorganiserade och 496 som tillhörde andra förbund än LO, TCO och SACO.26 LO har flest medlemmar och har mer än dubbelt så många skyddsom­ bud som TCO trots att man inte har dubbelt så många medlemmar. Det beror säkert på att LO har en längre tradition än TCO av att utse skydds­ ombud. Det kan också vara så att de arbetsmiljöer som LO:s medlemmar finns i oftare leder till arbetsskador, särskilt till arbetsolyckor. Andelen kvinnor inom LO och SACO som är skyddsombud står i paritet med andelen medlemmar i respektive organisation, medan TCO har en över­ representation av kvinnor som är skyddsombud i förhållande till sitt med­ lemsantal. Lokala skyddsombud är oftast kvinnor åtminstone inom TCO och SACO. Huvudskyddsombud och regionala skyddsombud är oftast män. Tabell 1:2. Fördelningen av skyddsombud avseende centralorganisation, ställning och kön (2003). Skyddsombud som tillhör andra organisationer är ej medtagna eller de som är oorganiserade. K= Kvinnor och M=Män. De största skillnaderna mellan antal HSO och RSO och kön fanns inom LO. Där var det fyra gånger så vanligt att HSO var män och tre gånger så vanligt att RSO var män. Det var mer än dubbelt så vanligt inom TCO att LS och ESO var kvinnor.s. 29

Problemområden

Skyddsombudens funktioner

1.Skyddsombudens funktion är sammansatt. Några forskare har kommente­ rat det. Frick påpekade i sitt arbete Skyddsarbetet i små industriföretag (1979) att skyddsombudens uppgifter var oklara. Han uppfattade att man ur lagar och avtal kunde utläsa att skyddsombuden antingen var ”deltagare i företagets skyddsverksamhet eller partsrepresentant för de anställda och att dessa roller i praktiken blandades”.27 Frick har i sin avhandling Från sidovagn till integrerat arbetsmiljöarbete - Arbetsmiljöstyrning som ett ledningsproblem i svensk industri (1994) också beskrivit hur skyddsombuden har en tredelad roll: Först som fackliga företrädare, sedan som sakkunniga i arbetsgivarens miljöarbete och sist som en arbetskamrat som skall verka för ”att övriga anställda följer skyddsföreskrifter och är aktiva i arbetsmil­ jöarbetet”. Han påpekar hur ”arbetsmiljön också i det fackliga arbetet varit en avskild funktion med låg status”.28 De regionala skyddsombuden kan t.ex. uppfatta sin roll olika, beroende på vilken centralorganisation som de tillhör. I rapporten De regionala skyddsombudens verksamhet - deskriptiva data från en enkätundersökning (1996), av Carina Torekov, Filis Sigala och Carin Sundström-Frisk samt Kaj Frick framkom att de flesta regionala skyddsombuden inom LO upp­ fattade sin roll, som den som ”aktiverar det lokala skyddsarbetet”. De såg som sin viktigaste uppgift att se till att en ”inventering av arbetsmiljöpro­ blem görs och åtgärder vidtas”. I uppgiften ansågs också ligga att ”utbilda skyddsombud och arbetsledning samt att informera de anställda om ris­ kerna i arbetsmiljö och hur man undviker dessa”. En tredjedel ansåg att det ingick i rollen att kontrollera att ”de anställda följde skyddsreglerna”. Inom TCO hade endast drygt var tionde regionala skyddsombud denna uppfatt­ ning. De flesta regionala skyddsombuden inom TCO ansåg i stället att deras viktigaste roll var som ”problemlösare och kunskapsförmedlare i arbetsmiljöfrågor”.29 SACO:s regionala skyddsombud ingick inte i stu­ dien. För att förstå varför skyddsombudsinstitutet är sammansatt och varför skyddsombuden har fått så många olika funktioner måste man känna till dess rättsliga uppkomst och utveckling. Den kunskapen kan man fa genom en rättsgenetisk undersökning, med det menas att rättsreglerna studeras ur ett historiskt perspektiv, där hänsyn tas till samhällsförhållandena och till utvecklingen av annan arbetsrättslig lagstiftning. En sådan kommer därför att genomföras i Del ILs. 29

Skyddsombudens rätt att avbryta ett arbete

(stoppningsrätt)

1.Stoppningsrätten är skyddsombudens mest långtgående befogenhet, när det gäller att utöva inflytande (påverka). Det beror på att den tar över arbetsgivarens ledningsrätt och påverkar arbetstagarnas arbetsskyldighet. Arbetsgivarens ledningsrätt är mycket starkt förankrad i den svenska arbetsrätten.30 Rätten att avbryta ett arbete infördes 1973 i 1949 års Arbe­ tarskyddslag. Den viktigaste drivkraften bakom dess införande var de påtryckningar som kom från LO. Påtryckningarna var ett resultat av den debatt om arbetstagarinflytande som nådde en kulmen inom LO i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Kravet på ökat arbetstagarinfly­ tande eller medbestämmande och begränsning av arbetsgivarens lednings­ rätt blev en effekt bl.a. av LKAB- strejken 1969/70.31 De stämningar som strejken skapade och de diskussioner som följde påverkade direktiven till den Arbetsmiljöutredning som tillsattes 1970. I direktiven till den före­ slogs att ”skyddsombudens ställning bör särskilt beaktas och deras hand­ lingsmöjligheter stärkas”.32 Inför LO:s kongress 1971 hade landssekretariatet utarbetat programskriften Fackföreningsrörelsen och arbetsmiljön. I den framhölls att ”lagstiftningen måste bli ett verkligt stöd för det lokala arbetarskyddet, framförallt när det gäller skyddsombudens möjligheter att ställa krav på sin arbetsmiljö”. Vid kongressen framlades också rapporten 'Demokrati if öretagen. En tanke i rapporten var ”att arbetsgivare och arbets­ tagare bör gemensamt förfoga över arbetsvillkoren i vidaste mening”. Flera motioner till LO:s kongress innehöll krav på att skyddsombuden skulle få stoppa riskfyllda arbeten och att arbetet ”inte skulle få återupptas förrän man inhämtat yrkesinspektörens medgivande. Det betonades också att sådana avbrott inte fick innebära "lönebortfall för anställda”. TCO reste också krav på ökat inflytande i början av 1970-talet, vilket bidrog till stoppningsrättens införande. TCO lade 1970 fram delrapporten Demokra­ tisering av arbetslivet, vilken godkändes av 1970 års kongress. I den före­ slogs ökat inflytande för arbetstagarna.33 Arbetsmiljöutredningen framhöll, att ”[e]tt system som byggde på att garantera arbetstagarna beslutsmedverkan beträffande alla åtgärder som berör arbetsmiljön skulle förutsätta en mycket långtgående omgestaltning av reglerna om arbetsledning...”. Utredningen ställde sig dock bakom stoppningsrätten med följande motivering. Den skall syfta till att ”ge ökad tyngd åt skyddsombudens handlande i riskfyllda lägen och inskärpa vikten av att företagen har en effektiv skyddsorganisation med möjlighet att utan dröjsmål fatta beslut i skyddsfrågor”.34 Stoppningsrätten fick ett ”kraftigt stöd” vid remissbehandlingen.35 Befo­ genheten infördes sedan i 1949 års Arbetarskyddslag (1949:1) och trädde i kraft i januari 1974. Stoppningsrätten utvidgades i juli 1978, då AML trädde i kraft. De rättsliga förutsättningarna för stopp regleras i 6 kap. 7 § AML. Det saknas idag kunskap om hur ofta skyddsombuden meddelar stopp eller hotar med att stoppa ett arbete. Även om det saknas kunskap om antalet faktiska stopp, har ASS/AV gjort sammanställningar av de stopp som registrerats. Stoppen registrerades först av den regionala tillsynen, dvs. Yl före 2001 och därefter på respektive AI, som är AV:s regionala kontor. Registreringen av skyddsombudstopp sker om en arbetsgivare eller ett skyddsombud anmäler ett stopp och tjänstgörande inspektör beslutar om att det skall registreras. Här nedan redovisas utvecklingen av antal regist­ rerade stopp tiden 1975-2003. Tabell 1:3. Utvecklingen av antal registrerade stopp 1975-2003. Antalet registrerade stopp har nästan halverats från 1975 i jämförelse med 2003 från 105 registreringar till 57. Registreringarna nådde sin kulmen år 1979, då 171 registreringar gjordes. Två år senare halverades antalet till 88. En förklaring kan ha varit att AD meddelade den första domen 1979 nr 164 med anledning av ett stopp. Domen innebar att arbetstagarna inte fick lön under stoppet, eftersom skyddsombudet saknade fog för det. De registrerade stoppen har sedan regelbundet minskat med undantag för år 1985, då en tillfällig höjning nåddes. Det lägsta antalet stopp registrerades 1998, då endast 35 stopp registrerades. Utvecklingen under 2000 är att ca 50 stopp registreras per år.s. 32

2.Stoppningsrätten har inte varit föremål för några mer omfattande undersökningar, men några forskare har gjort begränsade studier. I forsk­ ningsrapporten Regionalt skyddsombud-En balansgång på slak lina^iyi^) undersökte Heinz Leymann förekomsten av stopp. I den framkom att tre fjärdedelar av de ca 1000 regionala skyddsombud som svarade, aldrig använt rätten att avbryta ett arbete medan 18 % av dem uppgav att de hotat eller stoppat arbetet ett par gånger.36 I utredningsrapporten Miljörörelse men i ordnadef ormer. Arbetsmiljölagen som instrumentför miljöföråndringar (1985) av Jan Kronlund, Barbro Fleischauer och Margit Grunbaum kan man finna några förklaringar till varför så få stopp registrerats. Ett par för­ klaringar var att facket och arbetsgivarna var mer ”inkörda” i lagen och att man endast kallade på Yl i nödfall, men också att ”skyddsombud tvekar att stoppa arbetet p.g.a. den dåliga ekonomin”. Det framkom i studien att de tillfrågade ansåg att stoppningsrätten var viktig, men också att hot om stopp kunde räcka för att facket skulle ”få saker åtgärdade”. Yl kallades inte alltid in vid stopp, eftersom arbetsgivarna var villiga att vidta åtgärder, då stopp meddelats. Forskarna ansåg att facket väntade relativt länge innan stopp användes och att stopp tillämpades oftast ”i säkra om inte självklara fall”.37s. 34

3.Det går inte att finna något samband mellan antalet stopp som regist­ rerades av tillsynen och antalet registrerade arbetsolycksfall. Kaj Frick (1994) framhåller att skyddsombuden sällan använder stoppningsrätten. Han hänvisade då till de ca 50-100 stopp som registrerades hos Yl per år och satte dem i relation till antalet sjukskrivningar på grund av anmälda arbetsolycksfall som var ca 100 000.381 rapporten De regionala skyddsom­ budens verksamhet (1996) framgick att 15 % av de regionala skyddsombu­ den som tillhörde LO hade stoppat arbetet under det senaste året. TCO:s regionala skyddsombud redovisade inga stopp.39 Stoppningsrätten är inte oproblematisk att tillämpa. Det kan bero på att lagtexten är svårtolkad, eftersom den är relativt allmänt hållen, förarbetena är sparsamma och AD:s praxis är tunn. ASS och regeringens dåvarande praxis var inte lättillgänglig. Deras beslut i överklagningsärenden, som också innehöll beslut som hade sitt ursprung i stopp, sammanställdes i stencilform hos ASS. Sammanställningen var tillgänglig ca sex månader efter varje kalenderårs slut. I dag redovisas vissa av regeringens beslut på AV:s hemsida www.av.se. En sammanställning av samtliga beslut hos regeringen ges ut av AV ca sex till nio månader efter varje kalenderårs utgång. Beslutens prejudicerande verkan är oklar med tanke på dess begränsade tillgänglighet. Stoppningsrätten är kontroversiell. Det beror på att det finns en inbyggd konflikt mellan hälsa och vinst, då stoppningsrätten tillämpas. Ett stopp kan få ekonomiska konsekvenser för arbetsgivaren i form av kostna­ der för t.ex. försenade leveranser. Det finns också en konflikt mellan hälsa och lön, eftersom ett obefogat stopp kan innebära att arbetstagarna förlo­ rar lön under den tid arbetet avbrutits, se AD 1979 nr 164. Det finns även en konflikt mellan hälsa och skyddsombudets arbetsmiljö. Ett stopp kan få ekonomiska konsekvenser även för ett skyddsombud i form av utebliven löneförhöjning eller befordran eller kan leda till uppsägning. Ett stopp kan också leda till konflikt mellan skyddsombudet och de arbetstagare som denne företräder eller mellan skyddsombudet och den fackliga organisa­ tionen. Ett skyddsombud kan uppfatta att det finns ett behov av att med­ dela stopp, trots att arbetstagarna eller den fackliga organisationen motsät­ ter sig det. I vissa fall kan motsatsen vara fallet. Arbetstagarna och den fackliga organisationen kan utöva påtryckningar på skyddsombudet att denne skall meddela stopp. Exempel på det finns i AD 1979 nr 164. Sta­ tens resurser kan också komma i konflikt med skyddsombudens stopp­ ningsrätt. Tillämpningen av skyddsombudstopp kan vara ingripande för tillsynen (AV), eftersom ett stopp kan innebära att myndigheten snabbt måste avsätta personella resurser, som tar ställning till skyddsombudens krav. . Kommande arbete skall i Del III undersöka stoppningsrätten och dess tillämpning ur ett inflytandeperspektiv. Stoppningsrätten skall översiktligt också jämföras med arbetstagarnas rätt att stoppa sitt eget arbete enligt 3 kap. 4 § AML respektive den fackliga organisationens rätt till tolknings­ företräde enligt 34 § lag MBL. Även dessa jämförelser har ett inflytande­ perspektiv.s. 34

Skyddsombudens rätt att vända sig till arbetsgivare

och tillsynen (med stöd av hänvändelseordningen)

1.Hänvändelseordningen (hänvändelse) är en annan av skyddsombudens befogenheter som syftar till att påverka arbetsgivaren. Den är inte lika ingripande som stoppningsrätten, eftersom den inte tar över arbetsgiva­ rens ledningsrätt. Det betyder att den inte lika direkt påverkar arbetstagar­ nas arbetsskyldighet. Hänvändelseordningen infördes 1931 med stöd av en rekommendation från Internationella arbetsorganisationen (ILO).40 Den syftade ursprungligen till att skyddsombuden skulle bevaka att arbetsgi­ varna inte bröt mot gällande säkerhetsföreskrifter. I dag har hänvändelse­ ordningen ett vidare tillämpningsområde. Den syftar i första hand till att i samverkan med arbetsgivaren förebygga arbetsskador, så snart som skyddsombudet bedömer att det föreligger ett behov. I andra hand ger hänvändelseordningen skyddsombuden möjlighet att påverka arbetsgiva­ ren genom att de har rätt att få saken prövad av den myndighet som har tillsynen över arbetsmiljölagstiftningen. Här kallad tillsynen som ett gemensamt namn för Yl och AV. Sedan Sveriges anslutning till den Euro­ peiska gemenskapen i mitten av 1990-talet har hänvändelseordningen också stöd i EG-rätten.41s. 36

2.Det saknas kunskap om hur ofta skyddsombuden tillämpar hänvän­ delse. Det beror delvis på att de flesta hänvändelserna aldrig kommer till tillsynens kännedom. Här redovisas utvecklingen av antal registrerade hänvändelser enligt ASS/AV tiden 1991-2003. En hänvändelse registre­ ras om ett skyddsombud vänder sig till tillsynen (YI/AV) dvs. gör en framställan till tillsynen och begär dess ställningstagande. Tabell 1:4. Utvecklingen av antal registrerade hänvändelser 1991-2003. Antalet registrerade hänvändelser har nästan femdubblats från åren 91/ 92-92/93 jämfört med år 2003. Hänvändelserna är dock få i förhållande till antalet anmälda arbetsskador och i förhållande till antalet registrerade skyddsombud. Antalet registrerade hänvändelser hos AV år 2001 var 176 fall. Antalet anmälda arbetsskadör samma år var nästan 108 000 fall. Jag har då inkluderat 34 000 nollskador dvs. arbetsskador utan sjukskriv­ ningar.42 Under denna tid var antalet skyddsombud ca 90 000.43 Någon rättsvetenskaplig undersökning av tillämpningen av hänvändel­ seordningen har inte genomförts. Hänvändelseordningen är inte lika kon­ troversiell som stoppningsrätten. Lagtexten är inte lika svårtolkad som vid stopp. Det finns viss rättspraxis i AD, som berör kränkningar av skydds­ ombudens anställningsförhållanden med anledning av hänvändelser. Ett antal forskare och LO har genomfört undersökningar, där hänvändelse­ ordningen diskuterats. Hydén har haft synpunkter på tillsynsmyndighe­ tens begränsningar, när det gällde ingripanden. Han framhåller dilemmat med att tillsynen endast kan ingripa då problemen är ”kända och definierade”.44 Det betyder att skyddsombudens framställan till tillsynen endast kan få stöd om det finns rättslig grund. Frick har framhållit betydelsen av hänvändelse till arbetsgivaren och kontakten med tillsynen men också dess problem. I sin undersökning Skyddsarbetet i små industriföretag (1979) framkom att de tillfrågade regio­ nala skyddsombuden ansåg att ”arbetsmiljön förbättras, men enbart genom ständiga påtryckningar”. Vidare fann han att de lokala skyddsom­ buden i de undersökta småföretagen hade ett mycket ”utsatt läge”. Var tredje skyddsombud ansåg t.ex. att det var känsligt att ”ställa krav i ett före­ tag med få anställda”. I hans undersökning framkom att nästan vart fjärde lokala skyddsombud ansåg att de och de anställda inte kunde påverka arbetsmiljöfrågorna på ett önskvärt sett. Det framkom att de lokala skyddsombuden önskade ett ökat stöd främst från tillsynen och från de regionala skyddsombuden. Frick framförde ett antal kritiska synpunkter. Han pekade bl.a. på att preciserade överenskommelser mellan företagsled­ ningen och skyddsombuden var sällsynta.45s. 36

3.Leymann har i sin undersökning Regionalt skyddsombud. En balansgång på slak lina? (1983) påpekat hänvändelseordningens betydelse. I hans utredning framkom att mer än två tredjedelar av de regionala skyddsom­ buden uppgav att ”företagen rättar sig efter deras ingripande och vidtar åtgärder omedelbart”. Det framkom också att skyddsombuden ansåg att upprepade påstötningar i de flesta fall var ”ganska effektiva”. Å andra sidan framkom i studien att mer än hälften av de regionala skyddsombuden hade fått höra ”att de inte skulle lägga sig i”.46 I tidigare nämnda undersökning Regionala skyddsombud (1996) som genomfördes nästan 15 år senare upp­ gav drygt hälften av de tillfrågade regionala skyddsombuden att deras för­ slag oftast genomfördes av arbetsgivaren. De regionala skyddsombuden från LO uppfattade att kontakten med yrkesinspektionen i nästan tre av fyra fall oftast var positiv medan TCO:s regionala skyddsombud var något mindre positiv.47s. 38

4.LO har genomfört ett antal undersökningar där skyddsombuden delta­ git. De ger vid handen att antalet hänvändelser till arbetsgivarna har sjun­ kit under de senare åren. I en undersökning som redovisas i rapporten Vad händer med arbetsmiljön? (1981) av Erik Bolinder, Egon Magnusson, Carina Nilsson och Magnus Rehn och i rapporten Hurf ungerar arbetsmil­ jöarbetet? (1997) av Carina Nilsson har hänvändelseordningen diskuterats. Vid en jämförelse framkom ett antal tendenser. Skyddsombuden gjorde något färre framställningar till tillsynen 1997 än 1981. De ansåg att de fick något mindre stöd av tillsynen 1997 än 1981. Det framkom också att skyddsombuden genomförde något färre överläggningar med arbetsgiva­ ren 1997 än 1981.11997 års rapport framfördes som en förklaring till det sjunkande stödet från tillsynen att myndigheten ”i större utsträckning än tidigare enbart har kontakt med arbetsgivaren”. I denna framkom också att skyddsombuden kände osäkerhet vad gällde arbetsmiljöarbetet inom det egna företaget. En orsak till den osäkerheten kunde enligt Nilsson vara avsaknaden av arbetsmiljöavtal inom området, något som kunde ha bidra­ git till att samverkan mellan parterna kunde ha försämrats. 1997 års rap­ port avslutades med följande reflektioner angående skyddsombudens bety­ delse: Det förebyggande arbetsmiljöarbetet är en del av folkhälsoarbetet, som måste fungera även i lågkonjunktur och tider med hög arbetslöshet-och här är inte minst skyddsombuden en viktig resurs!”48 Hänvändelseordningen kan jämföras med arbetstagarnas rätt till infly­ tande enligt 2 kap. 1 § AML och med 4 § Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1). Det har också föreslagits att hänvändelseordningen skall kunna ersätta stoppningsrätten. Kommande arbete skall i Del IV under­ söka hänvändelseordningen och dess tillämpning ur ett inflytandeperspek­ tiv. Befogenheten skall översiktligt jämföras med arbetstagarnas rätt att påverka brister i arbetsmiljön och med skyddsombudens stoppningsrätt. En diskussion skall föras på vilket sätt befogenheten kan komplettera stoppningsrätten eller ersätta den.s. 38

Rättslig ram

1.Föreliggande arbete utgår från ett arbetsmiljörättsligt perspektiv. Det beror på att de grundläggande reglerna om skyddsombud och de regler som de skall tillämpa finns i arbetsmiljörätten. De centrala reglerna om skyddsombud finns i AML. Lagen är en ramlag och bildar utgångspunk­ ten för de rättsliga krav som skyddsombuden kan ställa på arbetsgivaren. AML består av nio kapitel. Kapitel 1 behandlar lagens ändamål och tilllämpningsområde. Det senare har betydelse för vilka som har rätt att före­ trädas av skyddsombuden. Kapitel 2 behandlar arbetsmiljöns beskajfenhet. Kapitlet kompletteras med ca 165 föreskrifter (AFS) utgivna av ASS/AV. Kapitlet har stor betydelse för kommande tillämpningsstudie eftersom den utgår från 2 kap. AML. Kapitel 3 behandlar allmänna skyldigheter. Här framkommer att arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön, men att arbetstagarna och andra också har ett ansvar. Den som råder över ett arbetsställe utan att vara arbetsgivare har också ett visst ansvar. Det har också den som hyr in arbetskraft. Skyddsombud har endast rätt att rikta krav mot sin egen arbetsgivare. Kapitel 4 behandlar bemyndiganden som bl.a. innebär att AV har rätt att utfärda föreskrifter. Kapitel 5 behandlar regler om minderåriga, dvs. de som är under 18 år.s. 40

2.Kapitel 6 i AML behandlar samverkan mellan arbetsgivare och arbetsta­ gare m.m. Här finns de grundläggande reglerna om skyddsombud avseende val, uppgifter och befogenheter samt rättsskydd. Innehållet i kapitlet är utgångspunkten for kommande studie. I kapitlet finns också reglerna om stoppningsrätten och hänvändelseordningen. Hänvisning sker i kapitlet till FML. Den skall tillämpas i de fall den är till fördel för skyddsombuden. Förutsättningen är att skyddsombudet har utsetts av en facklig organisa­ tion som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.s. 40

3.Samverkan i arbetsmiljöfrågor är ett gemensamt drag i den nordiska lagstiftningen. Hydén (1990) har framhållit betydelsen av samverkan och hur de nordiska ländernas lagstiftning utgår från att ”goda arbetsförhållan­ den bara kan uppnås och vidareutvecklas om parterna utformar arbetsmil­ jön i samverkan”. Han framhåller också hur facken har olika funktioner för att genomföra AML och ser partssamverkan som den viktigaste formen. De fackliga organisationerna, menar han, skall ”driva olika frågor” och ”vara direkt delaktiga i arbetsmiljöbesluten i skyddskommittéer och genom skyddsombudens verksamhet”. Hydén har några kritiska synpunkter på förhållandet mellan facklig verksamhet på central och lokal nivå. Han anser att "den svenska fackföreningsrörelsens centralistiska traditioner har skapat en bristande relation mellan centralt formulerade fackliga policyformuleringar och praktiskt arbetsmiljöarbete ute på företagen”. Det har lett till "att de långtgående rättigheter som svenska skyddsombud och skyddskommittéerna besitter, inte utnyttjas till att initiera ett lokalt baserat arbetsmiljöarbete efter de riktlinjer som såväl AML och avtal jämte fack­ liga handlingsprogram lämnar utrymme för”.49 Nästan 15 år senare har Hydén utvecklat sina tankar om hur en bättre arbetsmiljö ska nås. Han framhåller särskilt att man måste f fart på det förebyggande arbetet. Han uppfattar att ”de reaktiva skyddsombuden behöver omvandlas till proaktiva arbetsmiljöagenter”.50 Eklund (1992) diskuterar hur tvingande samverkansreglerna i AML är. Han menar att det framgår i 6 kap. 2 § AML att skyddsombud skall utses under vissa förutsättningar. Eklund menar att dessa" skall regler” inte är ”så tvingande som de ser ut att vara”. Det beror på att det saknas påföljd i AML ”om parter avviker från vad som är föreskrivet i AML på dessa punkter”. En anledning är att det saknas en offentligrättslig sanktion”. Han framhåller dock att tillsynsmyndigheten är skyldig att ”främja skyddsverksamheten på arbetsställena”.51 En förklaring till" skall reglerna” anser Eklund vara att lagstiftaren utgår från att reglerna kompletteras med avtal. Han diskuterar vidare eventuellt civilrättsliga sanktioner om skydds­ organisation inte utses. Han kommer fram till att rätten att utse skydds­ ombud är en rättighet och inte ett tvingande påbud. Han påpekar sedan att bristen av lokal skyddsorganisation kan ligga en arbetsgivare till last vid en straffrättslig bedömning av en olycka.52 Kapitel 7 behandlar tillsynen över arbetsmiljön med stöd av AV. I kapit­ let ges förutsättningar för de krav som tillsynsmyndigheten kan ställa genom att meddela föreläggande och förbud. 17 kap. 13 § behandlas också skyddsombudens tystnadsplikt. Kapitlet har stor relevans eftersom tilllämpningsstudien utgår från dåvarande Yrkesinspektionens tillsyn. Kapitel 8 behandlar påföljder för arbetsgivare och arbetstagare vid brott mot AML. Kapitlet har viss betydelse för kommande undersökning. Några forskare har framhållit den ringa roll som formella sanktioner har inom arbetsmiljöområdet. Steven Kelman och Barbara Fleischauer från USA har enligt Hydén förvånats över ”den ringa roll som formella sank­ tioner spelar i svensk arbetsmiljöförvaltning”. Hydén uttrycker samma uppfattning genom följande uttalande ”Sverige intar en extremt icke-legalistisk hållning på arbetsmiljöområdet.” En förklaring kan enligt Hydén vara ”de fackliga organisationernas starka ställning inom ramen för skyddsverksamheten”. Hydén hävdar att det är ”mycket som talar för att man i Sverige i samband med regelproduktion har som tillämpare de fack­ liga organisationerna och skyddsorganisationen för ögonen snarare än de statliga myndigheterna, vilka de fackliga organisationerna i Sverige av tra­ dition inte har något större förtroende för”. I Sverige, menar Hydén, ”bidrar sedan länge de fackliga organisationerna med implementeringen av arbetsrättsliga lagar och det har i de flesta fall visat sig fungera tillfredsstäl­ lande”.53 Hydén ser idag en utveckling mot att kraven i AML riktar sig mot arbetsgivaren i linjeorganisationen och att riksdagen 1991 införde ett aktivitetsansvar för arbetsgivaren, då regler om internkontroll infördes i 3 kap. 2a § AML.54s. 40

4.Kap 9 behandlar överklaganden. Kapitlet ger skyddsombuden rätt att enligt 9 kap. 3 § AML överklaga AV:s beslut till regeringen, en rätt som kommer att behandlas i tillämpningsstudien. Under studiens genomfö­ rande överklagades YI:s beslut först till ASS och sedan till regeringen. Sedan Yl och ASS slagits samman till en myndighet, AV, kan dess förvaltningsbeslut endast överklagas till regeringen.s. 42

5.Brott mot AML och dess föreskrifter (AFS) kan leda till ett antal olika påföljder och prövas i ett antal olika fora. Brott mot ett föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 § AML som meddelats av AV kan leda till böter eller fängelse enligt 8 kap. 1 § AML och prövas av allmän domstol. Har vite meddelats i samband med förbud eller föreläggande prövas en överträdelse av länsrätt, Kammarrätt och Regeringsrätt. Brott mot vissa regler i AML kan direkt leda till böter eller till strafföreläggande. En arbetsgivare eller arbetstagare som t.ex. ”utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur bruk ”kan t.ex. dömas för böter enligt 8 kap. 2 § p. 4 AML. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt kan också dömas till böter enligt p. 3 samma lagrum. Brott mot reglerna om tystnadsplikt och sekretess enligt 7 kap. 13 § och 8 kap. 3 § AML kan leda till böter och fängelse max ett år enligt 20 kap. 3 § Brottsbalken. En arbetsgivare som bryter mot vissa regler i en föreskrift (AFS) kan drabbas av sanktionsavgift på 1 000 till 100 000 kronor enligt 8 kap. 5 § AML. Ett exempel på en sådan är föreskriften om Tryckkärl (AFS 1999:6). En arbetsgivare som hindrar ett skyddsombud kan få betala skadestånd enligt 6 kap. 11 § AML. Tvisten kan prövas av AD eller skil­ jenämnd om parterna har kollektivavtal och i tingsrätt om parterna saknar sådant enligt 6 kap. 13 § AML. En arbetstagare eller den som hyr in arbetstagare kan tvingas betala skadestånd till skyddsombudet enligt 6 kap. 10-11 §§ AML om de hindrar denne. Brottet prövas av tingsrätt i första instans. Brott mot AML i samband med ett dödsfall, en arbetsolycka, arbetssjukdom och vid framkallande av fara för annan kan leda till arbets­ miljöbrott enligt 3 kap. 10 § Brottsbalken. Böter och fängelse ingår i straff­ skalan. I vissa fall kan företagsbot på 10 000 till 3 miljoner kronor medde­ las enligt 36 kap. Brottsbalken. Även AMF har betydelse för skyddsombuden. I 6-14a §§ AMF behandlas lokal skyddsverksamhet. Betydelse för skyddsombudens verk­ samhet har också reglerna i 30 § ATL, där huvudskyddsombuden ges rätt att i första hand överklaga vissa beslut av AV. Betydelse för skyddsombu­ den har också 10 § förordning (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Den innebär en skyldighet för arbetsgivare och arbetsledare att samråda med skyddsombuden inför anmälan av arbets­ skada till försäkringskassan och lämna över en kopia av anmälan till skyddsombudet. Skyddsombuden omfattas också av LAS om denne omplaceras, sägs upp eller avskedas.s. 42

Arbetsmilj örätt i forskning och

litteratur

1.Den som mest uppmärksammat det arbetsmiljörättsliga forskningsområ­ det är Håkan Hydén. I arbetet Arbetsrätt. Om rättens innehåll och tillämp­ ning i arbetslivet (1981) som Hydén skrivit tillsammans med Boel Flod­ gren och Torsten Sandström diskuterar han AML:s bakgrund, upp­ byggnad och medel för genomförande. Ett exempel på genomförande är partssamverkan.55s. 59

2.Hydén framför att arbetsmiljölagen inte är en ”juridisk” lag, eftersom den inte är ”speciellt rättsteknisk till sin natur”. Orsaken, menar han är, att den inte vilar på ”normer av fördelning av rättigheter och skyldigheter mel­ lan de två motstående parterna på arbetsmarknaden”. Han beskriver hur den ”gängse typen av arbetsrättslig lagstiftning bygger på att normer tilllämpas i syftet att lösa konflikter som uppkommer mellan parterna i sär­ skilda fall”. Arbetsmiljölagen är annorlunda, menar han. Arbetsmiljöfrå­ gorna betraktas inte som partskiljande. Det beror på att arbetsmiljön är en samhällelig angelägenhet. Det innebär att staten ”lägger sig i” parternas arbetsmiljöarbete genom sin tillsyn.56s. 59

3.I sitt arbete Arbetslivets reglering (1985) har han diskuterat myndighe­ ternas ansvar och partssamverkan.571 arbetet Den nordiska modellen -Fack­ föreningarna och arbetsrätten i Norden - nu och if ramtiden (1990) av Niklas Bruun, Boel Flodgren, Marit Halvorsen, Håkan Hydén och Ruth Nielsen, har Hydén jämfört den arbetsmiljörättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna. I det arbetet har han även jämfört skyddsorganisationen inklu­ sive skyddsombudsinstitutet i dessa länder.58 Hydén har tillsammans med Sven Johansson medverkat i forskningsrapporten Arbetsmiljön inom stenin­ dustrin - Rättsliga möjligheter till förbättringar (1990). Arbetet undersöker brister i stenindustrin och diskuterar samtidigt det arbetsmiljörättsliga stöd som finns i AML, i föreskrifter men också genom tillsynen och av skyddsombuden.59 I artikeln Kontorets arbetsmiljö i ett rättsligt perspektiv (1992,1996) har Hydén utvecklat sina tankar på vilka olika sätt som AML genomförs.60 Hydén har även kommenterat arbetsmiljölagstiftningen i sina arbeten Rättssociologi som rättsvetenskap (2002)61 och Normvetenskap (2002).62 Hydén utvecklar i Strategier på arbetsmiljöområdet Hurfår vi en bättre arbetsmiljö^ sina tankar om arbetsmiljölagstiftningen som en inter­ venerande lagstiftning och om parternas medbestämmandestrategier.63 Eklund har också bidragit till den arbetsmiljörättsliga forskningen. I sitt arbete Bolagisering- ett mode eller ett måstet (1992) analyserar han skydds­ organisationen i bolagiserade koncerner. Han diskuterar där ett antal rätts­ liga frågor som bl.a. berör skyddsombudens behörighet.64 Dennis Töllborg har tillsammans med Lars-Göran Bergqvist, Marit Käppi och Magnus Rönn genomfört studien Skyddsombud överklagar (1989). Arbetet är tvär­ vetenskapligt. Syftet med studien var att granska "skyddsombudens och arbetstagarorganisationernas möjligheter att påverka arbetsmiljöns ut­ formning i anslutning till ny- och ombyggnad av arbetslokaler”. Studien beskriver bl.a. skyddsombudens erfarenheter, då de överklagar. Resultaten visade att skyddsombuden i de flesta fallen hade förlorat besvärsprocessen, men att de ändå ansåg att de hade ”lyckats skapa ett nytt handlingsut­ rymme”. Det berodde bl.a. på att: "Skyddsombuden hade gjort sig kända och satt sig i respekt, något som också kommit arbetsmiljöarbetet till­ godo.”65 Föreliggande arbete tar sin utgångspunkt i arbetsmiljörätten. Vilka reg­ ler omfattas då den av? Tore Sigeman har använt begreppet arbetsmiljörätt i sin bok Arbetsrätten - En översikt av svensk rått med europarätt (2001). Han beskriver hur arbetsmiljörätten bildar en särskild huvuddel av arbets­ rätten, där de offentligrättsliga inslagen är betydande. Han redogör för hur en statlig myndighet, Arbetsmiljöverket fr.o.m. 2001 ”bär huvudansvaret för arbetsmiljöfrågor” och framhåller att arbetsmiljörätten måste vara anpassad till EG:s rättsakter.66 Ruth Nielsen diskuterar i sitt arbete Arbejdsmiljeret (1993) ämnets placering i den juridiska systematiken. I sin bok har hon utgått från EG-rätten och arbetsrätten, men hon påminner om hur arbetsmiljörätten innehåller både förvaltningsrättsliga, straffrätts­ liga och ersättningsrättsliga samt försäkringsrättsliga aspekter.67 Reinhold Fahlbeck har i sin lärobok Praktisk arbetsrätt (1989) behandlat arbetsmiljön i ett särskilt kapitel. I den ger han exempel på hur AML har tvingande minimiregler, men att avtal kan införas om bättre villkor för arbetstagarna. I en översikt över den arbetsrättsliga lagstiftningen systema­ tiserar han reglerna om arbetsmiljö under rubriken ”Kombinerat civilrätts­ lig och offentligrättslig lagstiftning”. I ett kapitel om arbetsmiljö definieras begreppet arbetsmiljö som ”förhållandena på arbetsplatsen”. Han menar att ”med en sådan definition blir arbetsmiljön ett mycket vidsträckt begrepp”. Han framhåller vidare att ”[a]rbetsmiljölagstiftningen ofta hän­ förs till en särskild avdelning inom arbetsrätten, den offentliga arbetsrät­ ten.” Fahlbeck delar in arbetsmiljöregleringen i en offentlig och i en privat reglering. Den offentliga består av AML, AMF och av föreskrifter från ASS samt av föreläggande och förbud främst från Yrkesinspektionen. Den privata regleringen består främst av kollektivavtal. Enligt Fahlbeck avser den regleringen ”nästan uteslutande den psykiska miljön,” samverkan och företagshälsovård.68 Eklund redogör för arbetsmiljörätten i läroboken Löntagarrätt^ Kent Källström har i sitt arbete Alkoholpolitik och arbetsrätt (1992) diskuterat vilka AML riktas mot. Han framhåller bl.a. att det av lagens förarbeten framgår ”att syftet med lagen inte bara är att ge riktlinjer för tillsynsmyndigheterna utan riktlinjerna bör också beaktas då arbets­ marknadens parter sluter kollektivavtal”.70s. 59

4.Arbetsmiljörätten har starka internationella inslag. Den påverkas av internationella organ som ställer krav på ländernas lagstiftning. Kraven stöder bl.a. arbetstagarnas rätt till hälsa på arbetsplatsen och deras rätt till inflytande över arbetsmiljön. Hydén (1990) beskriver t.ex. hur ILO haft ”viss betydelse för arbetarskyddets utveckling”.71 Birgitta Nyström har i sitt arbete EU och arbetsrätten (2002) förklarat EU:s intresse av arbetsmiljöfrå­ gor och hur det har sin grund i dess arbete med att avveckla tekniska han­ delshinder och hur det samtidigt är ett led i social- och arbetsmarknadspo­ litiken. Nyström beskriver hur ”[t]ekniska handelshinder uppstår, då län­ der ställer olika krav i sina tekniska föreskrifter på hur varor skall vara beskaffade (storlek, sammansättning, paketering etc.) och på vilket sätt de skall provas, godkännas och märkas.” Hon framhåller hur ”[s]ådana skill­ nader kan fördyra produktionen och skapa onödiga handelshinder”. Hon beskriver hur intresset för arbetsmiljöfrågor har funnits inom EG sedan 1960-talet, hur arbetsmiljön numera också är ett centralt område inom den sociala dimensionen och ett område som också tas upp i den sociala stadgan.72s. 46

5.Arbetsmiljörättens centrala del, dvs. AML, finns idag bäst dokumente­ rad och utförligt kommenterad i Arbetsmiljölagen, Kommentarer och författ­ ningar av Hans Gullberg och Karl-Ingvar Rundqvist.73 Boken har givits ut av olika författare sedan 1951 då 1949 års Arbetarskyddslag trädde i kraft.74 AML finns också väl dokumenterad av Bo Ericson och Kerstin Gustafsson i deras kommentar Arbetsmiljölagen^ Andra som har behand­ lat arbetsmiljörätten är bl.a. Lars Zanderin. Han har i sin bok Arbetsmiljö­ rätt och rehabilitering (1997) som han skrivit tillsammans med Mats Gunzel gjort en mycket omfattande redovisning av arbetsmiljöregleringen. Zanderin beskriver bl.a. hur den inte fungerar i ett vakuum utan hur den tvingas agera tillsammans med olika regleringar som är knutna till arbetslivsområdet. Han nämner hur denna reglering t.ex. har anknytning till arbetsrättsliga lagar som t.ex. förtroendemannalagen, medbestämmande­ lagen och anställningsskyddslagen.76 Tommy Iseskog, har skrivit ett stort antal böcker i ämnet. Kerstin Ahlberg, Mats Holmgren och Oliver Ren­ borg har också givit ut böcker i ämnet.77s. 46

Termer och begrepp

1.Följande termer och begrepp har använts i detta arbete. Ordet arbetare och arbetstagare har använts synonymt. Begreppet arbetare användes i lagstift­ ningen fram till 1949, då 1949 Arbetarskyddslagen antogs. I kommande framställning har termer som säkerhet och arbetarskydd använts syno­ nymt. Ordet säkerhet har särskilt använts i samband med säkerhet på maskiner och i SAF och LO:s första överenskommelse om säkerhetsfrå­ gor. Termen arbetarskydd infördes i 1912 års lag om Arbetarskydd. Ordet är ett vidare begrepp än säkerhet. Det omfattar allt slag av fysiskt skydd t.ex. skydd mot buller, mot farliga ämnen och mot andra yrkeshygieniska förhållanden. Ordet arbetsmiljö har använts som ett generellt begrepp för att beskriva förhållandena på arbetsplatsen. Termen kom in i lagstift­ ningen 1977 då Arbetsmiljölagen antogs. Den omfattar både de klassiska arbetarskyddsfrågorna och de psyko-sociala frågorna t.ex. frågor om arbetsorganisation, kränkande särbehandling och våld och hot samt ensamarbete. Termen tillsynen och tillsynsmyndigheten har använts för att beskriva Yrkesinspektionens (åren 1889-2000) och Arbetsmiljöverkets (2001 och framåt) verksamhet.s. 48

2.Termerna inflytande och påverkan har i vissa fall använts synonymt. Inflytandebegreppet ser jag som ett mer ideologiskt begrepp och som en del av den fackliga rörelsens demokratibegrepp. Ordet påverkan har i arbe­ tet använts som ett exempel på inflytande. Studien är gjord ur ett inflytan­ deperspektiv. Exempel på inflytande i denna studie är då skyddsombuden med stöd av sina befogenheter har givits rätt att påverka arbetsgivarna, Yl och ASS samt regeringen. Begreppet påverkan har särskilt använts då tilllämpningsstudien genomförts. I den har påverkan likställts med stöd genom partssamverkan och/eller myndighetsaktivitet. Jag har i min fram­ ställning haft ett behov av att göra en skillnad mellan den klassiska arbets­ rätten och arbetsmiljörätten. Begreppet klassisk arbetsrätt har beskrivits i kapitel 2. Begreppet arbetsmiljörätt har redovisats i kapitel 1 och 5. Utmärkande för den är att den har en offentligrättslig utgångspunkt med tre parter arbetsgivare, arbetstagare och staten till skillnad från den klas­ siska arbetsrätten, som tar sin utgångspunkt i civilrätten och endast har två parter. Begreppet skyddsombud har använts för att benämna alla skydds­ ombud oberoende av ställning medan lokala skyddsombud har använts för att benämna de skyddsombud på ett arbetsställe som inte är huvudskydds­ ombud. Begreppet stopp, skyddsombudstopp och stoppningsrätten hän­ förs till skyddsombudens rätt att avbryta ett arbete enligt 6 kap. 7 § AML. Termen hänvändelse och hänvändelseordning har använts synonymt för att beskriva den befogenhet som skyddsombuden har enligt 6 kap. 6a § AML. Begreppet framställan till tillsynen har använts i vissa fall för att beskriva då skyddsombuden vänt sig till tillsynen med stöd av nämnda paragraf. Orden inspektör, inspektionsförrättare och yrkesinspektör (fram till 2001) samt arbetsmiljöinspektör (2001 och därefter) är de tjänstemän som genomför inspektioner på arbetsställena. De förra var verksamma på yrkesinspektionsdistrikten och de senare är verksamma på arbetsmiljöin­ spektionerna.78 Termen registrering har använts då arbetsgivarna och/eller skyddsombuden har fått sina stopp och hänvändelser diarieförda av tillsy­ nen YI/AV.s. 48

Metod

1.En studie om skyddsombudsinstitutets rättsliga uppkomst, utveckling och tillämpningen av vissa befogenheter kan inte enbart genomföras med stöd av rättsdogmatiken. Det beror delvis på att rättspraxis i Arbetsdomstolen endast besvarar vissa frågor. Det beror också på att den arbetsmiljörättsliga lagstiftningen skiljer sig på flera olika sätt från den klassiska arbetsrätten. Frågan uppstår då med vilka metoder man skall angripa en lag som enligt Hydén inte är särskilt juridisk. Lagen måste ändå kunna studeras ur ett rättsvetenskapligt perspektiv. AML är tillämplig på uppskattningsvis fyra till fem miljoner arbetstagare inklusive likställda med arbetstagare i varje ögonblick som de befinner sig i arbete, undervisning eller utför sin militär­ tjänstgöring. Vilka metoder står då till buds att studera lagen? Jag har sökt svar från den arbetsrättsliga forskningen, men också från andra rättsområ­ den. Ett antal rättsvetenskapliga forskare har framhållit att metodfrågorna är avhängiga av undersökningsobjektet. Sten Edlund var tidig med att hävda behovet av en breddad rättsvetenskap. I inledningen till sin avhand­ ling Tvisteförhandlingar på arbetsmarknaden. En rättslig studie av två riks­ avtal i tillämpning (1967) presenterade han en omfattande principdeklara­ tion som syftade till att motivera behovet av en sådan forskning. Han skriver:s. 79

2.”Som jag ser det kan i princip varje faktor som har att göra med hurs. 79

3.avtalsrelationer av skilda typer kommer till stånd och utspelas tänkas has. 79

4.ett ”juridiskt” intresse. I och för sig kan det sålunda vara lika motiverats. 79

5.att undersöka hur kontrahenternas dispositioner och attityder faktiskts. 79

6.gestaltar sig, oavsett vad den samhälleliga rättsordningen kan ha atts. 79

7.betyda därför, som att klarlägga det sätt varpå lagstiftaren reglerat avtal­s. 79

8.stypen, hur domstolarna bedömer tvister om avtal av ifrågavarande slags. 79

9.eller vad som präglar exekutiv myndighets medverkan till realiserandes. 79

10.av avtalsförpliktelser. För mitt öga är det enskilda och det samhälleligas. 79

11.agerandet i avtalslivet beteendeformer, vilka hur till beskaffenhet ochs. 79

12.betydelse de än må förhålla sig till varandra, ingår i en rättslig totalitet,s. 79

13.vars olika komponenter inte bör graderas efter någon aprioristisk vär­s. 79

14.deskala.”79 Ett antal rättsvetenskapliga forskare har därefter framhållit hur metodfrå­ gorna är avhängiga ay undersökningsobjektet. Ann Henning har givit stöd för en sådan uppfattning i sin avhandling Tidsbegränsad anställning. En studie av anställningsformsregleringen och dess funktioner (1984). Det har även Dennis Töllborg gjort i sin avhandling Personalkontroll. En ideolo­ gikritisk studie kring den svenska personalkontrollkungörelsen (1986) och Håkan Göransson i sin avhandling Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument. De grundläggandeförbuden mot stridsätgärder i historisk och internatio­ nell belysning (1988).80 Även Birgitta Nyström framhöll i sin avhandling Medling i arbetstvister (1990) att ”valet av metod är beroende av undersök­ ningsobjektet”. Hon genomförde en rättsgenetisk, en rättsdogmatisk och en tillämpningsstudie samt en jämförande studie. I sitt arbete argumente­ rade hon för varför hon tvingades att också använda andra metoder är den rättsdogmatiska. Hon framhöll, att när det gäller det rättsområde som hon valt, dvs. medling, ”är lagens regler konstruerade så att de inte inbjuder till traditionell rättsvetenskaplig forskning mer än i begränsad omfattning”. Hon gav exempel på att domstolsavgörandena var ytterst fa och endast behandlade vissa begränsade frågor. Hon fann, ”att en rättsdogmatisk metod i snäv mening skulle vara otillräcklig” för att hon skulle kunna nå sitt syfte. Därför försökte hon ” anlägga ett bredare rättsvetenskapligt per­ spektiv, som bygger på en analys av regelverket och där de traditionella käl­ lorna fått bilda utgångspunkt”. Hon uppgav att hon i stort sett använde ”de källor som stått till buds för att nå ny kunskap om rätten”. Hon använde sig t.ex. av ett historiskt material för att tillsammans med det komparativa ”ge djup och bredd åt framställningens huvudtema”.81 Min tolkning är att Nyström fann att det var svårt att med tillämpning av traditionell juridisk metod belysa vissa rättsområden. Jag har tagit stöd i hennes och flera andras uttalande att ”valet av metod är beroende av undersökningsobjek­ tet” och att en rättsdogmatisk metod kan vara otillräcklig för att nå vissa mål. För att nå mina mål har jag använt mig av flera metoder. Rättsgenetisk metod har använts i kommande studie för att få svar på frågan varför skyddsombudsinstitutet har blivit så sammansatt. Jag har funnit stöd för en sådan metod hos flera arbetsrättsforskare. Axel Adlercreutz har i sin avhandling Kollektivavtalet - Studier över dess tillkomst­ historia (1954) använt en rättsgenetisk metod. I sitt arbete behandlade han kollektivavtalets utveckling både på det ”fackliga planet” och på "det juri­ diska”. Hans syfte var att, ”så konkret och allsidigt som möjligt söka klarlägga kollektivavtalets uppkomst genom att icke blott framlägga och analysera de handlingar som kunna räknas som kollektivavtal eller förelöpare till dessa utan även skildra dess tillkomst, den miljö i vilken regleringsformen vuxit fram, des. 79

15.historiska och rättsliga förutsättningarna samt föreställningar och driv­s. 52

16.krafter som legat bakom”.82 Jörgen Dalberg-Larsen har i sin avhandling Retsvidenskaben som samfundsvidenskab. Et retsteoretiskt tema i historisk og aktuell belysning (1977) disku­ terat betydelsen av att se "retsvidenskaben som en videnskap om den föränderlige ret”.83 Boel Flodgren har i sin avhandling Fackföreningen och rättert. En jämförande studie avföreningsrätten i Sverige och i USA (1978) en ”historiskt/rättsgenetiskt inriktad” del. Hennes avsikt med den var atts. 52

17.”kartlägga sambandet mellan fackföreningsrörelsens framväxt i Sveriges. 52

18.och USA och den förändrade maktstruktur detta medfört samt hurs. 52

19.denna i sin tur påverkat innehållet i de rättsregler som rör fackliga orga­s. 52

20.nisationer, framförallt i fråga om föreningsrätten”. Avhandlingens syfte var att jämföra föreningsrättens uppkomst och utveckling i Sverige och USA och att" nå kunskap av mera allmän natur om rättens samband med samhället”.84 Göransson (1988) har genomfört en historisk genomgång och analys av kollektivavtalet som ett fredspliktsinstrument. I sin avhandling har han behandlat de grundläggande förbu­ den mot stridsätgärder. Hans motiv till den historiska genomgången var bl.a. att ”fånga in de samhälleliga faktorer som har påverkat rättsutveck­ lingen”.85s. 52

21.Ann Henning har i sin avhandling Tidsbegränsad anställning-En studie av anställningsformsregleringen och dess funktioner (1984) också använt sig av ett historiskt perspektiv. Syftet var att ”försöka ge en bild av hur inne­ hållet i anställningsskyddsregleringen förändrats från tid till annan mot bakgrund avbl.a. den allmänna samhälleliga utvecklingen”. Motivet var att en sådan skulle ”kunna bidra till förståelsen av anställningsskyddsregleringens samhälleliga funktioner”.86 Bruun, Flodgren, Halvorsen, Hydén och Nielsen har i sitt arbete Den nordiska modellen - Fackföreningar och arbetsrätten i Norden - nu och i framtiden (1990) också använt sig av en rättsgenetisk metod, då de förklarat den nordiska modellen.87 Hydén har i sitt arbete Normvetenskap (2002) förklarat betydelsen av att studera rätts­ utvecklingen. Han framhåller behovet av att belysa bakgrunden till varför vi har vissa rättsregler. Han anser att ”frågan om vilka samhällsförhållan­ den som korresponderar mot olika typer av rättsregler inte har blivit ställd och i vart fall inte behandlats på ett systematiskt sätt”. Hydén hänvisar till Jörgen Dahlberg Larson och hur denne talar om att ”rättssystemet har en genetisk sida svarande mot frågan om vad som drivit fram en viss lagstift­ ning”. Hydén bekräftar hur det finns ett behov bl.a. av att belysa ”bakgrun­ den till varför vi har rättsregler”.88 Nämnda forskare har givit mig stöd för att rättsgenetiska undersökningar används och har betydelse för att förstå gällande rättsregler, t.ex. för att undersöka drivkrafterna bakom en viss lag­ stiftning och hur de kan påverka de funktioner som vissa regelkomplex kan få. En empirisk studie har genomförts av stoppningsrätten och hänvändel­ seordningen. Det material som har använts har varit av s.k. låg rang. Syftet har varit att undersöka befogenheternas effekt ur ett inflytandeperspektiv. En empirisk studie med material av låg rang kan ha betydelse för att besvara frågor inom vissa rättsområden. Jag har funnit stöd hos Edlund för empiriska undersökningar av material med s.k. låg rang. Han studerade tillämpningen av två riksavtal. Hans metod var bl.a. att gå igenom "skrift­ växling, förhandlingsprotokoll, tvisterapporter och annat hos förbunden befintligt skriftligt material”.89 Med stöd av Edlunds inledande principför­ klaring, som citerats tidigare i detta kapitel har jag fatt en uppfattning att han ansåg att delmoment i rättsliga företeelser kan ha ett juridiskt intresse och därför inte bör stötas bort p.g.a. att de av tradition har en låg rang.90 Anna Christensen har i sitt arbete Avstängning från arbetslöshetsersättning (1980) givit uttryck för att rättsdogmatikens grundläggande förutsätt­ ningar saknas t.ex. på socialrättens område. I det nämnda arbetet har hon studerat beslut av arbetslöshetskassorna, Arbetsmarknadsstyrelsen och Försäkringsdomstolen. Hon framhåller att ”[r]ättsreglernas funktion [inom socialrätten] är inte att lösa enstaka individkonflikter på ett ur normativ synpunkt riktigt sätt, utan ett medel att förändra samhället, dvs. ett stadigt verktyg för att omfördela makt och resurser mellan olika medborgargrupper och att styra befolk­ ningens handlande.” Hon framhåller också att den rättstillämpande organisation som hon undersökt inte är "juristdominerad, i vart fall inte i första instans, och det är det som är den viktigaste nivån”. Hon påpekar också att ”[r]edan mäng­ den av ärenden i första instans gör den juridiska metoden otänkbar”.91 Jag har funnit stöd i Christensens argumentation, när det gäller att undersöka fall som har registrerats hos första instans, i detta fall hos Yl.s. 52

22.Rättsvetenskapliga forskare utanför arbetsrättens område har också funnit att det har varit svårt att tillämpa rättsdogmatiken inom vissa delar av den offentliga rätten. Lotta Westerhäll-Gisselsson har i sin avhandling Sjukdom och arbetsoförmåga - Om rätten till sjukpenning (1983) studerat alla domar som meddelats av Försäkringsdomstolen -Försäkringsöverdomstolen under fem och ett halvt år. Hon ville i sin avhandling ”ge en realistisk bild av hur rättstillämpningen fungerar” vad gäller rätten till sjukpenning. Även hon ansåg att det i dessa fall fanns ”vissa svårigheter att använda tra­ ditionell juridisk metod”. Hon ansåg, att de regler som hon undersökte inte som i det privaträttsliga rättssystemet syftade till att ”lösa individkon­ flikter utan att fördela ekonomiska resurser mellan olika medborgargrup­ per”.92 Konsekvensen av hennes resonemang är att det finns ett behov att studera vissa problem inom den offentliga rätten med en annan metod är den rättsdogmatiska. .s. 54

23.Flera forskare inom arbetsrätten har använt sig av empiriskt material. Ann Henning har i sin avhandling Tidsbegränsad anställning (1984) använt empiriskt material för att ”försöka klarlägga i vilken omfattning arbetsgivaren i praktiken använder olika anställningsformer...”.93 Birgitta Nyström (1990) har i sin gjort en fältundersökning. I den ingår en studie av ”dokument från förlikningsmännens och förlikningsmannaexpeditionens verksamhet - protokoll, brev, varselskrifter, berättelser, rapporter och intervjuer”. Som stöd för sin metod anger hon att ”själva poängen med medlingsinstitutet [var] att undvika ingripanden från lagstiftarens eller domstolarnas sida...”. Hon diskuterar också hur rättsdogmatiken ”på många av det moderna samhällets rättsområden” är otillräcklig. Hon skri­ ver att hennes arbete ”bygger på en analys av regelverket och där de tradi­ tionella källorna fatt bilda utgångspunkt, men där det ingår en hög grad av empiri och där [hon tagit sig] friheten att i stort sett använda de källor som stått till buds för att nå ny kunskap om rätten”. Hennes slutsats är att en forskare ”inom juridiken inte [kan] vara bunden till endast en viss sorts rättskällor”.94 Eklund har i Bolagisering - ett mode eller ett måstet (1992) använt sig av fältstudier, där han studerat ett tjugotal koncerner. Urvalet gjordes med hjälp av en förbundsjurist och var inte på något sätt statistiskt säkerställt. Syftet var att undersöka ”vilka effekter en bolagisering får på arbetsrättslig lag och avtal”. För att samla material användes förutom befintligt skriftligt material inom företag, fackliga organisationer och intervjuer.95 Örjan Edström (1994) har i sin avhandling MBL och utvecklingsavtalet - Samverkansförhandlingar if öretag tagit med empiri. Det har bl.a. bestått av enkäter och intervjuer. Syftet med avhandlingen var bl.a. att undersöka "hur konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare utvecklas och hanteras i arbetslivet, vilka förutsättningar som finns för en samverkan i medbestämmandefrågor och rättens roll i dessa sammanhang”.96 Catha­ rina Calleman har i sin avhandling Turordning vid uppsägning (1999) också behandlat empiriskt material. Syftet med avhandlingen var att ”undersöka turordningsreglerna vid uppsägning på grund av arbetsbrist och deras funktion som skyddslagstiftning”. Hennes arbete bestod bl.a. av en empi­ risk undersökning, där hon med stöd av intervjuer ville undersöka hur ”reglerna tillämpats på ett antal arbetsplatser”.97 Jag har i dessa arbeten funnit ett starkt stöd för att använda empiri i kommande arbete. Claes Sandgren har särskilt argumenterat för empiri i rättsvetenskapliga sammanhang. Han har i två artiklar i Juridisk Tidskrift Om empiri och rättsvetenskap Del I och Del II (1995-96) diskuterat behovet av empiri, betydelsen av undersökningar i första instans och undersökningar som syf­ tar till att få fram effekter och funktioner av rättsligt handlande. Sandgren framhåller att ”[d]et hävdas att rättsvetenskapens relevans och förmåga att producera ett kunskapstillskott skulle öka om rättsvetenskapliga undersökningar i större utsträckning tog sin utgångspunkt i faktiska förhållanden och problem eller i teorier och andra föreställningar än i rättsreglerna. En sådan omsvängning skulle leda till att empiriskt material användes mer inom rättsvetenskapen. Dessa former av rättsvetenskap borde integrera sedvanlig juridisk analys och empiriskt material och utgöra ett komple­ ment till den traditionella, positivrättsliga rättsvetenskapen.” Sandgren utvecklar begreppet rättsvetenskaplig empiri. Han framhåller att ”[r]ättskällematerialet kan sägas vara den positivrättsliga rättsvetenskapens empiri”. Han gör skillnad mellan ”juridisk metod och rättsvetenskaplig metod”. I artiklarna framhåller han den juridiska metodens tillkortakom­ manden, när man ”står inför ett problem som inte avser innehållet i gäl­ lande rätt”. Han varnar för att det finns risk för att rättsvetenskapen marginaliseras om inte rättsvetenskapen kan ta sig an problem som har sam­ hällelig relevans. Han tar också upp frågan om ”gällande” rätt. Han menar att det finns gällande rätt i ”sedvanlig mening dvs. den rätt som motsvarar innehållet i framförallt lagen och i prejudikatinstansernas avgöranden”. Det finns också gällande rätt i faktisk mening dvs. den rätt som realiteter tillämpas framförallt i första instans, såsom myndigheter, kommunala nämnder, länsrätter o.s.v. Han framhåller t.ex. att ”en viktig källa för infor­ mation kan vara aktmaterial” och anser att gällande rätt i faktisk mening endast kan ”fastställas genom en genomgång av ett större material från för­ sta instans”. Hans slutsats är att innehållet i gällande rätt i faktisk mening kan vara viktigare för medborgarna än den i sedvanlig mening och att de ofta skiljer sig åt. Sandgren menar att syftet med ett empiriskt material t.ex. kan vara att studera reglernas effektivitet eller effekter eller rättens funktion att lösa tvister. Sandgren påstår att det ofta hävdas att "domsto­ larna marginaliserats i modern tid och därmed också domar som rätts­ källa”. Det kan då finnas ett intresse av att undersöka vilka former av tvistelösning i så fall har trätt i den judiciellas ställe? Sandgren resonerar vidare om olika utgångspunkter för en rättsvetenskaplig undersökning. Han anser att ”valet av utgångspunkt bör bestämmas av forskarens kunskaps­ intresse och utgångspunktens relevans och fruktbarhet”.98 Jag har särskilt tagit fasta på Sandgrens uppfattning om betydelsen av studier i gällande rätt i faktisk mening i första instans och att sådana kan innebära att man studerar reglernas effekter eller rättens funktion samt att forskarens kun­ skapsintresse bör vara en avgörande faktor för utgångspunkt i en forsk­ ningsuppgift.s. 54

24.Ronnie Eklund anser också att empirisk forskning är viktig och har i sin artikel Empirisk forskning (1999) redogjort för betydelsen av en sådan forskning inom rättsvetenskapen. Det främsta syftet med en genomgång av empiriskt material menar han är ”att du vill åstadkomma ett kunskapstillskotf. Han ger sedan exempel på ett antal områden som skulle vara svåra att förstå om inte en empirisk metod användes. Han ger som exempel avregleringen eller ”omregleringen” av arbetsrätten under 1990-talet." Gustav Svensson har i sitt arbete - Skälig levnadsnivå och goda levnadsvill­ kor. Bedömning i förvaltningsdomstolar och socialnämnder (2000) bl.a. använt sig av beslut i socialnämnder (eller motsvarande), domar från förvaltnings­ domstolar och från intervjuer. Syftet med hans arbete var att undersöka ”den faktiska tillämpningen av biståndsreglerna” i Socialtjänstlagen (1980:620) och reglerna om insatser enligt Lag (1999:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.100s. 56

25.Olle Rimsten framhåller i sin avhandling Arbetsdomstolen och Lagstifta­ ren - om värderingar i rättsligt beslutsfattande (1998) att en rättsvetenskaplig avhandling idag inte behöver ha några rättsdogmatiska ansatser utan i stäl­ let kan ha empiriska. Rimsten skriver beträffande sitt eget arbete att ”[u]ndersökningens ansats är empirisk.” Han framhåller sedan att under­ sökningen inte innehåller några ”analyser av rättsfrågor i dogmatisk mening”, att det inte är en ”studie i gällande rätt i vanlig mening” och att huvudfrågan inte är ”Vad är gällande rätt i den eller den frågan?” Däremot är hans undersökning ”genomförd inom en rättsvetenskaplig referensram”. Sedan tillägger han ”Det torde idag vara överflödigt att argumentera för det legitima i att inom rättsvetenskapen arbeta med andra frågor än sådana som låter sig besvaras med rättsdogmatisk metod i snäv mening. Att en breddning av synsättet är accepterat och på åtskilliga håll till och med betraktas som önskvärt förefaller uppenbart.”101 Trots Rimstens uppfattning att man idag inte behöver argumentera för att ett rättsvetenskapligt arbete kan ställa ”andra frågor än sådana som låter sig besvaras med rättsdogmatisk metod i snäv mening” har jag ändå funnit ett behov av att ge exempel på forskare inom rättsvetenskapen som ger sitt stöd till att andra metoder än den rättsdogmatiska. Traditionell juridisk metod har använts i kommande framställning, i den bemärkelse att lagtext, förarbeten och rättspraxis har studerats. Meto­ den har använts både ur ett rättsgenetiskt perspektiv och för att fastställa gällande rätt. Del II har utgått från en rättsgenetisk metod. Del III och IV har använt juridisk metod som kompletterats med två empiriska undersök­ ningar. Arbetet har genomförts inom en rättsvetenskaplig referensram. Föreliggande tillämpningsstudier utgår från handlingar som registrerats, handlagts och arkiverats hos en förvaltningsmyndighet, i detta fall Yrkes­ inspektionen. Det är i första hand ett offentligrättsligt material från första instans även om handlingar från överklaganden också har studerats. Juris­ ternas funktion vid handläggningen av dessa ärenden är mer rådgivande än dömande. Jag har därför funnit det nödvändigt att tillämpa andra metoder än de som användas vid rättsdogmatiska undersökningar.s. 56

DEL II

SKYDDSOMBUDSINSTITUTETS

RÄTTSLIGA UPPKOMST OCH

UTVECKLING

Inledning och frågeställningar

1.Skyddsombudsinstitutet är det första exemplet på arbetsplatsdemokrati med stöd i lag. Den rättsliga utvecklingen har lett till att skyddsombuden fått flera funktioner. De har en särställning i förhållande till andra fackliga företrädare. Institutet kan därför betraktas som sammansatt. Skyddsom­ buden har ständigt fått nya rättsliga möjligheter att påverka brister i arbetsmiljön och enstaka möjligheter har försvunnit. Del II skall behandla skyddsombudsinstitutets rättsliga uppkomst och utveckling. Här skall ges förklaringar till varför institutet har blivit så sammansatt. För att förstå skyddsombudsinstitutet måste man känna till varför ombuden ständigt har varit föremål för reformer. För att förstå varför de har fått en särställning inom den fackliga organisationen måste man känna till drivkrafterna bakom institutets uppkomst och utveckling. De frågor som skall besvaras i denna avdelning är följande: 1. När och varför infördes rätten att utse ombud för arbetarna i skyddsfrå­ gor? _ . 2. Vilka var intressenterna vid institutets tillkomst? Vilka rättsliga föränd­ ringar har skett och hur har de påverkat skyddsombudens funktion? 3. Vilka var idéerna bakom institutets tillkomst? Vilka rättsliga föränd­ ringar har skett och hur har de påverkat skyddsombudens funktion? 4. Vilka rättsliga möjligheter hade ombuden att påverka brister i skydds­ frågor vid institutets tillkomst? Vilka rättsliga förändringar har skett? För att förstå skyddsombudsinstitutets särart och funktion har jag genom­ fört en rättsgenetisk studie. I den ingår att särskilt analysera utvecklingen av skyddsombudens befogenheter men också att identifiera olika problem­ områden. Studien har genomförts med stöd av lagtext, förordningar och föreskrifter från ASS/AV. Jag har även tagit del av förarbeten, vissa cen­ trala avtal inom området och rättspraxis i Arbetsdomstolen samt litteratur. För att bättre förstå idéerna och vilka intressen som legat bakom institutets framväxt, har jag t.ex. tagit del av debatter i riksdagen och motioner. Jag har även tagit del av material från ILO och från ett EG-direktiv. I syfte att få en allsidig förklaring till tillsynens intresse av skyddsombud, har jag tagit del av Yrkesinspektionens verksamhetsberättelser från början av 1900-talet och fram till 1930-talet. För att förstå framväxten av SAF och LO:s första överenskommelse om säkerhetsfrågor har jag tagit del av organisationstryck. I studien har också ingått att ta del av handlingar från konferenser, kongresser och rapporter. Syftet har varit att fa ett vidare perspektiv på drivkrafterna bakom institutets framväxt.s. 61

2.Min ambition har varit att ge en viss orientering om skyddsombudets utveckling i ett politiskt, ekonomiskt och socialt sammanhang. För att kunna ge en sådan har jag tagit del av viss historisk och statsvetenskaplig litteratur som beskriver industrins, fackföreningsrörelsens och den poli­ tiska utvecklingen från slutet av 1800-talet och fram till våra dagar. I syfte att få ett bredare perspektiv på institutets framväxt än endast det rättsliga, har jag tagit del av verk om arbetarskydd skrivna bl.a. av historiker och statsvetare. De verk som bidragit mest till förståelsen av utvecklingen har varit historikern Bill Sunds arbete, Safety movement-En historisk analys av den svenska modellens amerikanska rötter (1993)1 och arbetet Saltsjöbadsavtalet 50 år Forskare och parter begrundar en epok 1938-1988.2 Slutligen har jag tagit del av artiklar om skyddsombud som bl.a. publicerats i Föreningen för arbetarskydd (sedan 2001 Arbetsmiljöforum) tidskrift Arbetsmiljö (sedan 1999 Du & JOBBET). Jag har också följt debatten om skyddsom­ bud i tidningen Arbetarskydd^ Lag och Avtal samt i Arbetarskyddsnämndens (sedan 2001 Prevent) tidning Arbetsliv i utveckling.s. 62

3.Del II består av fem kapitel varav detta är kapitel ett. Kapitel två behandlar senare delen av 1800-talet, dvs. tiden före institutets uppkomst, dess uppkomst 1912 och dess utveckling fram till 1941. Kapitel tre behandlar tiden 1942-1970 och kapitel fyra behandlar tiden 1971 t.o.m. juni 2004. Kapitel fem ger en sammanfattning.s. 62

Från folkhälsopart till

arbetsgivarens medpart

- senare delen av 1800-talet

och fram till 1941

Tiden före institutets uppkomst

1.Skyddsombudsinstitutet uppstod som en del av den arbetarskyddsreglering som tillkom i slutet av 1800-talet. Före 1889 saknades ett allmänt rättsligt skydd för arbetarnas liv och hälsa. Det skydd som enskilda arbets­ tagare tidigare haft i den offentligrättliga näringslagstiftningen försvann 1864 genom att en särskild förordning infördes angående vidgad närings­ frihet. Förordningen innebar ökad avtalsfrihet. En förtjänst med den var att de formella hindren mot att bilda fackföreningar och genomföra kol­ lektiva förhandlingar försvann. En annan var att det blev möjligt att vidta stridsätgärder.3 En svaghet med förordningen var att den ”medförde stora risker för arbetarna, som var utlämnade åt arbetsgiva­ rens godtycke. Avtalsfriheten innebar en möjlighet för den starkare att påtvinga den svagare parten sina villkor och enligt liberal ideologi skulle staten förhålla sig neutral.”4 Industrin utvecklades i mitten av 1800-talet. Det ledde till att olycksfallsrisken inom industrin kom att bli betydligt högre än inom jordbruket.5 Under perioden fanns fa skyddsregler. De berörde framförallt minderåri­ gas arbete. Den första skyddsregleringen i modern tid brukar räknas För­ ordning (1852:23) med förbud mot nattarbete. Den omfattade de som var under 18 år. Den följdes av 1881 års minderårigförordning (1881:64), som begränsade bl.a. yngre personers (14—18 år) arbetstid till tio istället för elva timmar i fabrikerna. Tillsynen utfördes av hälsovårds- och kommunal­ nämnd.6s. 6

2.I slutet av 1800-talet inleddes en diskussion om att staten borde påta sig det yttersta ansvaret för att förebygga arbetsolyckor. Förebilder fanns i ett antal andra länder. England antog sin första arbetarskyddslag år 1802. Den gällde fattigvårdsbarn inom bomullsindustrin. År 1833 infördes en statlig inspektion i England. Den gällde från början endast vissa grupper.7 Tysk­ land fick en lag 1871 om fabrikinspektioner8 och Schweiz fick en fabrikslag år 1877.9s. 64

3.En allmän skyddslag föreslogs i Sverige 1882, men förslaget avfärdades som filantropi. Tiden var ännu inte mogen. Det var den frisinnade norr­ ländske lantbrukaren Erik Westin som år 1882 föreslog i en motion i andra kammaren att en utredning skulle tillsättas. Den skulle leda till en olycks­ fallsförsäkring och till ett förebyggande skydd. Motiven var att ”förbättra arbetarnas allmänna läge”, vilket skulle vara ett sätt att ”förhindra socialis­ mens spridning till Sverige”.10 Utskottets ordförande Nordenskiöld fram­ förde i en debatt i andra kammaren att förslaget uppfattades som ”några allmänna filantropiska fraser”.11 Några ledamöter var dock positiva till Westins förslag och hänvisade till att ”Tysklands store statsman” hade gjort på ett liknande satt. Trots det avslogs Westins förslag.12s. 64

4.Två år senare, dvs. 1884 lade den liberale riksdagsledamoten Adolf Hedin fram en liknande motion. Förslaget gällde bättre arbetarskydd och frågan om en socialförsäkring som skulle innefatta en olycksfallsförsäkring och pension. Hedin framhöll hur betydelsefullt det var med ett förebyg­ gande skyddsarbete och anklagade de svenska lagstiftarna för att tiga vad gällde arbetsgivarens ansvar. Vidare hävdade han att samhället hade ett visst ansvar för sina medborgare att förebygga arbetsskador. Det uttryckte han på följande sätt.s. 64

5.”Samhället kan inte anses ha fullgjort sin plikt genom att endast ge etts. 64

6.stöd till personer som drabbas av olycksfall eller till de efterlevande vids. 64

7.dödsfall.” Hedin hänvisade till att det fanns regler om arbetsgivarens ansvar för olycksfall i flera andra länder. Han ansåg att det fanns ett behov av en lag och en inspektion också i Sverige. Inspektionen skulle ha tillsyn över lagens efterlevnad och se till att skyddsanordningar användes. Hedin hän­ visade till att hans förslag var en del i en "allmän europeisk rörelse”. Sam­ tidigt var han orolig för att förslaget skulle uppfattas som ”socialism och därmed var dömt”.13 Tiden var dock inne. Hedins motion ledde till att Arbetarskyddsförsäkringskommittén tillsattes år 1884. Den kom med sitt betänkande år 1888.14 Kommittén föreslog en förordning om arbetarskydd. Riksdagen som ville ha inflytande över reglerna, föreslog istället att reglerna skulle upphö­ jas till lag. När lagutskottet skulle behandla förslaget, kontaktades det av några arbetsgivarföreträdare ifrån riksdagen. De föreslog att arbetstagarna också skulle vara skyldiga att medverka i skyddsarbetet.15 Det fanns flera motiv till att en förebyggande lag föreslogs. Ett motiv var att motverka de oroligheter som fanns bland arbetstagarna. Den radikale redaktören S.A. Hedlund varnade" för det jäsande missnöjet hos arbetarmassorna, som lätt kunde komma till utbrott”, underförstått om lagen inte infördes. Han ansåg att arbetarnas förhållanden var dåliga och att förslaget därför var behövligt.16 Förslaget ledde till att riksdagen antog lag (1889:19) angående skydd mot yrkesfara (YFL). Lagen har av Sellberg kallats vår första soci­ allag.17 Lagen kan enligt Göransson ”ses som statsmaktens reaktion på de svåra arbetsförhållanden som präglade arbetslivet under kapitalismens tidiga skede”.18 Lagen kom till som en motvikt mot den näringsfrihetsreglering som infördes under senare delen av 1800-talet. Lagen omfattade arbetare som var sysselsatta i industriella yrken; anställda inom jordbruket hölls utanför. Näringsidkaren gjordes ansvarig för arbetarskyddet. Statliga yrkesinspektörer tillsattes. De skulle ha tillsyn över lagen. Deras uppgift skulle vara att ge arbetsgivaren råd och upplys­ ningar. De gavs också rätt att förbjuda farligt arbete eller förelägga arbets­ givaren att vidta vissa åtgärder. Brott mot lagen kunde medföra böter från tio till femhundra kronor.19 Kommerskollegium blev ansvarigt för tillämp­ ningen av lagen.20 Arbetstagarna blev skyldiga att medverka i skyddsarbe­ tet enligt 3 § YFL. Det uttrycktes på följande sätt:s. 64

8.Arbetare skola låta sig angeläget vara att, i hvad på dem ankommer,s. 66

9.medverka till uppnående af det med denna lag åsyftade ändamål ochs. 66

10.förty ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter och uppma­s. 66

11.ningar, hvarom i nästföregående § 4 mom. sägs...s. 66

12.4 mom innebar att nödvändiga skyddsföreskrifter skulle anslås is. 66

13.arbetslokalen.21 Skyldigheten fick betydelse för skyddsombudsinstitutets uppkomst.s. 66

Skyddsombudsinstitutets uppkomst 1912

1.Skyddsombudsinstitutet infördes i lag år 1912. Det hade samband med att en ny lag (1912:206) om arbetarskydd ersatte 1889 års Yrkesfarelag. Insti­ tutet med ombud infördes med stöd av en liberal regering.22 En orsak till den nya lagen var att industriarbetarnas ställning hade förbättrats. Ett exempel på det var att fackföreningarna hade gått samman och bildat Landsorganisationen (LO) år 1898.23 Det innebar att den också kunde ställa krav. Ett exempel på förbättring för arbetarna var att den första arbetsolycksfallsförsäkringen antogs år 1901 genom lag (1901:39) angå­ ende ersättning för skada till följd av olycksfall i arbetet. Arbetarskyddet hade också blivit en internationell fråga, något som kom att påverka skyddsombudsinstitutet. År 1889 hölls den första internationella socialist­ kongressen i Paris. Under den fattades det beslut om årliga l:a maj­ demonstrationer för att uppnå 8 timmars arbetsdag.24 Året efter genom­ fördes i Berlin den första internationella arbetarskyddskonferensen.25 Den ledde till att Internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydd bilda­ des i Paris år 1900.26s. 66

2.Fackföreningsrörelsen i Sverige fick ytterligare legitimitet genom att LO och SAF år 1906 ingick Decemberkompromissen och genom att en lag om medling infördes samma år.27 Det innebar att LO också kunde ställa krav. En viss samverkan mellan stat, arbetsgivare och arbetstagare om arbetarskyddsfrågor inleddes, då Föreningen för arbetarskydd (sedan 2001 Arbetsmiljöforum) startade 1905. Syftet med föreningen var att för­ bättra arbetarskyddet. Föreningens styrelse bestöd av representanter från staten, företag och en representant från ett fackförbund. Föreningens upp­ gift var att "till förekommande av olycksfall i arbete och till förebyggande av för­ hållanden, som kunna menligt inverka på arbetarnas liv och hälsa, söka väcka intresse för åstadkommande och begagnade av lämpliga skydds­ anordningar”.28 Dess huvudsakliga uppgift blev att fästa ”uppmärksamheten” på informationsspridandets avgörande betydelse som led mellan expertkunskap och medvetenhet på arbetsplatserna om arbetslivets risker”.29 Vid sekelskiftet ökade industriarbetarnas politiska inflytande, vilket fick betydelse för införandet av ombud. I slutet av 1800-talet bildades en röst­ rättsrörelse, eftersom nya grupper krävde rätt att få rösta. En sådan ny grupp var industriarbetarna. Många av dem anslöt sig till det socialdemo­ kratiska partiet, som hade nära kontakt med fackföreningarna. År 1896 fick partiet sin första plats i riksdagen.30 Förra sekelskiftet var en allmänt orolig tid, vilket underlättade införandet av skyddsombud. Ett antal strej­ ker genomfördes i början av 1900-talet. Syftet med dessa var bl.a. att påverka de dåliga arbetsförhållandena i vid bemärkelse.31 Spänningen mel­ lan arbetsgivare och arbetstagare ledde till att arbetstagarna sade upp ett antal avtal år 1908. Krav ställdes på ökade löner, men också på bättre arbetsvillkor t.ex. vid de mekaniska verkstäderna. Ett antal arbetsinställel­ ser genomfördes.32 Oroligheterna ledde till att SAF sommaren 1909 utfär­ dade lockout, som omfattade ca 70 000 arbetare. Det ledde till att LO tog ut ca 300 000 arbetare i strejk.33 Regering och riksdag påverkades av oroligheterna och insåg att arbets­ tagarsidans ställning behövde förbättras. Ett sätt att förbättra den var att förbättra arbetsförhållandena. Ett led i det var att revidera Yrkesfarelagen. En Yrkesfarekommitté tillsattes därför 1905.34 Kommittén tillät arbetsta­ garna att få ett visst inflytande, bl.a. genom att kommittén besökte drygt 40 arbetsplatser. Vid besöken tillfrågades arbetstagarna och deras ombud om deras uppfattning om Yrkesfarelagen. Det framkom då att arbetsta­ garna ville komma i kontakt med besökande tjänsteman från Yl. Arbets­ tagarna var missnöjda med att representanterna från Yl inte vände sig till dem, när de besökte arbetsplatsen. Några arbetstagare föreslog att de skulle informeras om besöket på förhand och att yrkesinspektören borde ”träda i beröring med” dem vid besöken. Ett par arbetstagare ansåg att lagen borde uttrycka en rätt för dem att framställa önskemål och ge förslag på skydds­s. 66

3.åtgärder vid inspektionens besök. Vissa arbetstagare ansåg att det var svårt för dem att ta kontakt med inspektionsförrättaren, då denne oftast följdess. 68

4.av någon arbetsledare. Andra arbetstagare eller deras representanter före­s. 68

5.slog att det borde vara en arbetstagare (ombud) som ledsagade inspek­ tionsförrättaren. Vidare föreslogs att arbetstagarna och deras organisatio­s. 68

6.ner borde ha befogenheter att samarbeta med de myndigheter som utförde kontrollen över deras säkerhet. Tillfrågade arbetsgivare motsatte sig intes. 68

7.arbetstagarnas önskan att komma i kontakt med inspektionen. Någras. 68

8.ansåg att det var arbetstagarna som bäst kände till bristerna. Vissa arbets­ givare hoppades att sådana ombud skulle kunna medverka till att oprak­ tiska anordningar, som Yl kanske föreslog, skulle kunna undvikas.35 I ens. 68

9.av YI:s verksamhetsberättelser framgick att arbetarna gärna tog borts. 68

10.skydd, eftersom de upplevdes som hindrande.36 I YI:s verksamhetsberät­ telse från 1905 rapporterades från en internationell kongress i Dusseldorfs. 68

11.år 1902. Vid den framkom uppgifter om att ca 30 % av olycksfallen ansågs bero på arbetarnas försumlighet eller oförsiktighet.37 Yrkesinspektionen letade efter metoder som kunde leda till att arbetstagarna blev mer försik­s. 68

12.tiga. Några yrkesinspektörer gav också exempel på sådana metoder i sina verksamhetsberättelser.s. 68

13.Yrkesfarekommittén avlämnade sitt betänkande 1909. Den tog intrycks. 68

14.av arbetstagarnas krav om medverkan. Kommittén föreslog därför atts. 68

15.arbetstagarna skulle ha rätt att utse ombud och att dessa skulle ha rätt atts. 68

16.framföra önskemål till inspektionsförrättaren vid dennes besök. Motive­ ringen var att regleringen skulle höja arbetarnas intresse för skyddslagstift­s. 68

17.ningens förverkligande. Kommittén anförde att arbetstagarnas bristandes. 68

18.intresse för arbetarskyddet kanske hade samband med att de inte hade fåtts. 68

19.tillfälle att medverka till lagstiftningens genomförande.38s. 68

20.År 1912 antogs Lag (1912:206) om arbetarskydd. Lagens tillämpnings­s. 68

21.område vidgades till att gälla även icke industriell rörelse. Som ett led i etts. 68

22.ökat ansvar för arbetstagarna ålades dessa att iaktta tillbörlig försiktighets. 68

23.och medverka till att förebygga olycksfall och ohälsa i arbetet. Arbetsta­s. 68

24.garna kunde annars tvingas att betala ända upp till 200 kronor i böter, om de olovligen tog bort en skyddsanordning.39 Socialstyrelsen blev 1913 inspektionens chefsmyndighet.40 Rätten för arbetarna att utse ombud infördes i 1912 års lag. De fick en arbetstagarfunktion men också en funktion av att vara statens folkhälsoarbetare på arbetsplatsen. Reglerna om ombud fördes in i lagens kapitel Om tillsyn å lagens efterlevnad m.m. Dess 31 § fick följande lydelse: Hafva arbetarna å visst arbetsställe inom sig utsett ett eller flera ombud att till vederbörande inspektionsförrättare framföra arbetarnas önske­ mål beträffande arbetets säkerhet eller sundhet åligger det inspektions­ förrättaren att vid besök å arbetsstället lämna ombudet tillfälle att full­ göra detta uppdrag. Regeln innebar att arbetstagarna fick rätt att utse ombud som skulle fram­ föra arbetstagarnas önskemål till inspektionsförrättaren vid dennes besök. Yrkesinspektionen blev också ålagd att kostnadsfritt överlämna avskrift till ombudet av de anvisningar eller råd, som lämnats till arbetsgivaren, om ombudet begärde det. Arbetsgivaren blev skyldig att förmedla kontakten mellan ombudet och inspektionsförrättaren. Ombuden fick genom lagen en rättslig möjlighet att påverka tillsynen vid dennes besök. Möjligheten innebar att de fick rätt att framföra sina önskemål om brister i säkerheten till tillsynens representant vid dennes besök. De framförda önskemålen kunde sedan leda till att tillsynen ställde krav på arbetsgivaren. De yrkesinspektörer som dittills utsetts var män. Annika Åkerblom ger i sin avhandling, Arbetarskyddför kvinnor. Kvinnlig yrkesinspektion i Sverige 1913-1948 (1998) exempel på den tidens ”särartstänkande”. Vid arbetar­ skyddslagens tillkomst 1912 utsågs en kvinnlig yrkesinspektris.41 Hon fick följande instruktioner: Yrkesinspektris har att verka för förbättring af de kvinnliga arbetarnas lefnadsförhållanden, såsom beträffande kost och bostad samt hälso- och sjukvård, för utvecklande af spar-, understöds- och försäkringsväsen bland dessa arbetare samt för deras höjande i sedligt och intellektuellt afseende...42s. 68

Tiden efter 1912 och fram till 1941

1.2.3.1 Allmänt Under perioden 1912 och fram till 1940- talet förstärktes arbetstagarsidans möjligheter att påverka lagstiftningen. En avgörande orsak var att den all­ männa rösträtten infördes år 1919/1921 för alla myndiga. Det innebar att fler arbetstagare fick rösträtt.43 En obligatorisk försäkring antogs genom lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete. Den kom att omfatta nästan alla arbetstagare. En allmän arbetstidslag antogs genom lagen (1919:652) om arbetstidens begränsning. Ar 1919 bildades Interna­ tional Labour Organisation (ILO).44 Den kom att få betydelse för den tre­ partsamverkan som utvecklades i Sverige i början av 1900-talet.45 I början av 20-talet fördes en debatt om industriell demokrati. En utredning tillsat­ tes och 1923 lämnades betänkandet Den industriella demokratins problem. En tanke med förslaget var att stimulera arbetstagarnas ”deltagande och engagemang i arbetet”.46 Utredningen ledde dock inte till något förslag. En förbättring för arbetstagarna vär att 1929 infördes lag (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar.s. 70

2.I slutet av 1920-talet och i mitten av 1930-talet infördes civilrättsliga regler som berörde relationen mellan arbetsmarknadens parter. Under perioden antogs lag (1928:253) om kollektivavtal och lag (1928:254) om arbetsdomstol och lag (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt. År 1938 infördes den första semesterlagen (1938:287) som innebar två veck­ ors betald semester. Är 1938 bytte ombuden namn till skyddsombud genom revideringen av 1912 års lag om arbetarskyddslag.47 Ombuden fick formell rätt att påverka sina arbetsgivare och en uttalad rätt att påverka de arbetstagare som de företrädde. Dessutom fick de ökade befogenheter att påverka tillsynen dvs. Yl. Är 1938 blev Riksförsäkringsanstalten YI:s chefsmyndighet.48s. 70

3.Under 1930-talet blev ombuden en del av de samverkanstankar som bl. a. påverkades av internationella strömningar. Idén om samverkan mel­ lan arbetsgivare och arbetstagare utvecklades ur behovet av arbetsfred, ur behovet av att minska antalet arbetsskador och ur industrins behov av rationaliseringar samt av arbetsgivarnas intresse av att minska den statliga tillsynens inflytande. Behovet av arbetsfred var akut i början av 1930-talet, eftersom strejker och lockouter avlöste varandra. Cirka 6 miljoner arbets­ dagar gick bort p.g.a. strejker och lockouter åren 1933-1934.49 Antalet arbetsolyckor ökade ständigt. Olyckorna ansågs till stor del bero på de rationaliseringar, som ledde till att arbetstakten drevs upp. Samtidigt bör­ jade yrkessjukdomarna uppmärksammas. Sjukdomarna ansågs bl.a. vara orsakade av bristande hygieniska och sanitära förhållanden.50 Behovet av arbetsfred ledde till överläggningar mellan SAF och LO och resulterade 1938 i det för arbetsfreden så betydelsefulla Saltsjöbadsavtalet. Avtalet gav uttryck för parternas önskan att behandla frågor om produk­ tion, arbetsvillkor och löner utan statlig inblandning.51 Avtalet gav också förutsättningar för att SAF och LO 1942 skulle kunna ingå överenskom­ melser även i frågor, som inte berörde arbetsfreden. Avtalet fick stor bety­ delse för arbetarskyddet. Den första överenskommelsen som ingicks mel­ lan SAF och LO i den s.k. Saltsjöbadsandan behandlade arbetarskyddsfrå­ gor52 och fick namnet Allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation. 2.3.2 Samverkan i skyddsfrågor och drivkrafterna bakom Samverkanstanken är en av de viktigaste idéerna bakom skyddsombudsin­ stitutet. Bill Sund har givit ett betydande bidrag till förståelsen för samver­ kanstanken framväxt och drivkrafterna i det svenska skyddsarbetet i sitt arbete The safety movement (1993). Hans tes är att ”arbetarskyddet, med dess sociala dimension, rationella systematik och krav på samförståndslösningar, var en viktig del av det brobyggande elementet i tillkomsten av den svenska modellen...”53 Denna samverkansrörelse kallades i Sverige för ”Safety first-rörelsen”. Den har bl.a. sina rötter i ”The safety movement,” en rörelse som utvecklades i USA vid början av förra sekelskiftet och kom till Sverige under 20-talet.54 I Sunds arbete redovisas några förklaringar varför rörelsen uppstod i USA. En var att det uppstod en humanitär reak­ tion mot de många olyckorna. En annan var att olycksfallsbekämpningen skulle ses som ett led i ett bra ledarskap. En tredje var att det fanns ett behov att ”bemöta en utvidgad försäkringslagstiftning och hålla ner dess kostnader.”55 Sund framhåller dessutom hur ”det fanns ett behov i USA av att göra företagarna medvetna om att de måste arbeta med att förebygga arbetsolyckor. I det låg också en för-s. 70

4.hoppning om att undgå inblandning av den statliga fabriksinspektio­s. 72

5.nen. Olyckorna ansågs huvudsakligen bero på arbetstagarnas vårdslös­s. 72

6.het. Exempel på metoder att förebygga olyckor var att arbetstagarnas. 72

7.fick titta på affischer och lyssna på skyddslektioner.”56 Rörelsen gick ut på att man måste få med sig arbetstagarna i skyddsarbetet. Vid mitten av 1920-talet publicerades en artikel av presidenten i National Safety Council, ett råd som enligt Sund var bärare av The safety movement. Artikeln slog fast att man måste fa med sig arbetarna och att man "borde flytta över sin uppmärksamhet från mekaniskt skydd till arbetarnas medvetenhet om faror i arbetet”.57 Sund ger i sin bok exempel på hur en arbetsgivare i USA kallade samman ”de tio äldsta arbetarna, produktionschefen och förmännen för att diskutera arbetarskyddet och dess organise­ ring”. Det ledde sedan till att en kommitté bildades på företaget. Den bestod av sex arbetare som erhöll utbildning i skyddsfrågor. Ordförande­ skapet och platserna i kommittén skulle cirkulera bland arbetstagarna. Ingen fick vara ledamot längre än tre månader. På så sätt skulle alla arbets­ tagare ges möjlighet att bli medvetna om farorna i arbetet.58 Sund redovi­ sar också hur man på ett stort företag i USA utsåg ”safety leader”. Var sjätte arbetstagare utsågs att vara en ”safety leader”. Sund jämför dem med våra skyddsombud och beskriver hur de var mycket aktiva med att skriva rap­ porter och delta i möten.59 Den fackliga organisationen fanns inte med i samverkan.60s. 72

8.Sund beskriver sedan hur det organiserade skyddsarbetet i Sverige påverkades av dessa strömningar.61 Han beskriver också hur LO-förbun­ den vid inledningen av 1930-talet började ”bli drivande i skyddsprocessen”.62s. 72

9.Behovet av samverkan uppstod i slutet av 1920-talet i Sverige. Den hotade arbetsfreden under 1920-talet innebar att det fanns ett intresse av att finna metoder som minskade spänningen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Samverkanstanken sågs som en metod att nå arbetsfred.s. 72

10.År 1928 inbjöd därför Socialdepartementet, LO och SAF till en Arbetsfredskonferens.63 Syftet med den var att på ”frivillighetens grund åvägabringa bättre samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden...” Under konferensen presenterades flera exempel på samverkan. Ett sådant exempel var då direktör Hugo Hammar från Götaverken redogjorde för hur det på hans företag fanns verkstadsklubbs ordningskommitterade, valda av verkstadsklubben. Bland de kommitterade fanns arbetarombud, allt i enlighet med de krav som fanns om arbetarombud enligt Arbetarskyddslagen. Hammar gav exempel på hur ombu­ den vid ett tillfälle sänt en skrivelse till honom och påpekat hur risk­ fyllda vissa trappuppgångar var. Skrivelsen innehöll ett förslag till förbättring. Hammar instämde i ombudens synpunkter och såg att deras förslag kunde förhindra olycksfall och att företaget drog ”direkt ekonomisk fördel” beträffande vår olycksfallsförsäkring.64 Arbetsgivarens samverkan med arbetstagarnas ombud kunde förhindra arbetsolyckor. En annan idé som framkom under konferensen var att sam­ verkan också skulle kunna öka arbetstagarnas förståelse för rationalise­ ringar. Under Arbetsfredskonferensen hänvisades till den engelska Mondkonferensen. Ett antal industriidkare hade där bjudit in fackföreningar till överläggningar. Syftet var att diskutera hur man skulle kunna ”främja näringslivets utveckling och förbättra arbetarnas ställning”. Idén bakom inbjudan var att man insåg att rationaliseringarna krävde medverkan från arbetstagarsidan. Kunde man inte övertyga arbetstagarna om behovet av rationaliseringar kunde det leda till Strejker.65 En skillnad mellan samver­ kanstanken i England och USA var att i England accepterades de fackliga organisationerna som arbetstagarnas företrädare. Under Mondkonferensen framhölls också betydelsen av ett personligt förhållande mellan arbets­ givare och arbetare som ett medel att uppnå samförstånd.66 Samverkanssträvandena hade en praktisk sida dvs. att uppnå arbetsfred, och en ideologisk. Den sistnämnda kom fram under Arbetsfredskonferen­ sen, då rationaliserings strävandena diskuterades i förhållande till olycksfallsriskerna. Redaktören för skriften Fackföreningsrörelsen^ Sigfrid Hans­ son, påpekade att den främsta förutsättningen för samförstånd var att före­ tagarna och arbetarna betraktade varandra som ”likställda parter i fråga om arbetsvillkorens reglering”.67 Hansson ansåg att det som berörde arbetar­ skyddet borde ”tillhöra arbetarrepresentationens kompetensområde, med rätt för arbetarna att taga initiativ och med skyldighet för arbetsledningen att i samråd med arbetarnas representanter ägna dem en omsorgsfull pröv­ ning”.68 Samverkanstanken påverkade riksdagen 1931, i samband med att 1912 års lag om arbetarskydd reviderades. Det berodde bl.a. på att ILO år 1929 antog en ”Rekommendation om förebyggande av olycksfall i arbete”. I den behandlades olika metoder för samverkan mellan tillsynsmyndigheten, arbetsgivare och arbetstagare. Rekommendationen föreslog bl. a. att regler om medverkan från arbetstagarnas sida skulle införas i nationell lag eller förordning. Syftet var att tryggas. 72

11.”tillämpningen av säkerhetsföreskrifterna på sätt för varje land är mests. 74

12.lämpligt, exempelvis genom ... bestämmelser som ger arbetarna rätt atts. 74

13.påkalla besök av tjänsteman hos inspektionen ... då de finna detta önsk­s. 74

14.värt, eller som förpliktar arbetsgivaren att bereda arbetarna och derass. 74

15.representanter tillfälle att träda i förbindelse med inspektören, då dennes. 74

16.besöker företaget.” Förslaget innebar ett stöd för trepartssamverkan. Det behandlades år 1930 av regeringen. Regeringen gav sitt stöd till ILO:s rekommendation om samarbete.69 Rekommendationen kom sedan att leda till införandet av den s.k. hänvändelseordningen i svensk lag.70 2.3.3 Samverkan med arbetsgivaren Ombuden blev en del av den samverkanstanke som utvecklades i slutet av 1920-talet. Det ledde till att de gavs vissa möjligheter att påverka arbets­ givarna direkt genom att regler om samverkan infördes i gällande lag. Yrkesfarekommittén som avlämnade sitt betänkande 1925 föreslog att ”en viss kommunikation [bör] upprätthållas... mellan dem [arbetarombuden] och arbetsledningen”. SAF avstyrkte förslaget om en sådan kommunika­ tion och var av den uppfattningen att samråd med arbetarombuden kunde leda till ”allvarliga förvecklingar på arbetsplatserna”.71 Den frisinnade regeringen72 ansåg att det var av stor vikt för ett effektivt arbetarskydd, att arbetstagarna själva intresserade sig för skyddet och att de lämnade ”sin medverkan till dess genomförande”.. Den hänvisade bl.a. till Safety firströrelsen. Regeringen hänvisade också till ett förslag från Socialstyrelsen, som förklarade att syftet med samrådet bl.a. var att vinna arbetstagarnas medverkan. Regeringen ansåg att samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare i syfte att förebygga olycksfall och ohälsa var särskilt lämpligt. Samrådet skulle vara frivilligt och inte utgöra en förpliktelse. Den frisin­ nade regeringen hyste viss tveksamhet till att införa en skyldighet om sam­ råd. Den ansåg att ett sådant måste växa fram spontant.73 När riksdagen 1931 beslutade om ändring i 1912 års lag antogs därför en regel, där arbetsgivaren uppmanades till samråd med ombuden.74 Hydén har fram­ hållit ILO:s betydelse för utvecklingen av samverkanstanken.75 Parallellt med att regeringen uppmanade arbetsgivarna att samråda med ombuden avlämnade Arbetsfredskommittén sin rapport Om säker­ hetstjänst i industriella företag. I den gavs ett antal exempel på "fruktbä­ rande” samverkan mellan arbetsgivare och arbetare.76 Samverkanstanken kom att uttryckas på olika sätt i lagstiftningen. I ILO:s rekommendation hade det föreslagits att säkerhetsnämnder skulle inrättas inom företagen.77 I ett betänkande från 1937 års arbetarskyddskommitté framkom att erfarenheterna från partssamverkan i skyddsarbetet var mycket goda och att de bästa resultaten hade uppnåtts där representan­ ter för arbetsgivare, arbetsledning och arbetare hade bildat särskilda säker­ hetskommittéer. Arbetarskyddskommittén föreslog därför att det skulle införas regler i lagen som gav stöd till sådana kommittéer.78 Förslaget till­ styrktes av de flesta remissinstanserna.79 Regeringen bestod av en koalition mellan socialdemokrater och bondeförbundet med P.A. Hansson som statsminister. Regeringen var positiv till att ge ett rättsligt stöd till inrät­ tandet av säkerhetskommittéer, men ville inte skriva in detaljerade regler om vilka uppgifter de skulle ha.80 Riksdagen antog 1938 regler som inne­ bar att kommittéer borde inrättas på större arbetsställen. Sådana skulle bestå av skyddsombud och en eller flera företrädare för arbetsledningen. De skulle ”verka för säkerhet och sundhet i arbetet”.81 Innebörden av ordet större arbetsställen angavs inte vare sig i lagtexten eller i förarbetena. 2.3.4 Samverkan med tillsynsmyndigheten Skyddsombuden hade också betydelse för samverkan med tillsynen. Under Yrkesfarekommitténs arbete lämnade Socialstyrelsen ett yttrande vari hän­ visades till en riksdagsskrivelse från 1924 om förbättrad tillsyn av gruvar­ beten. I denna skrivelse påpekade riksdagen att det skulle vara ”av avgö­ rande betydelse” om ombuden framförde sina synpunkter till inspektionsförrättaren. Det framkom också i skrivelsen att det borde vara angeläget för varje inspektionsförrättare att ”alltid vid sina besök ... tillkalla dessa ombud och ta del av deras åsikter”. Viss kommunikation borde också kunna ske även mellan inspektionerna. Yrkesfarekommittén föreslog där­ för ett förtydligande av lagen.82 Skyddsombudens betydelse för tillsynen framfördes bl.a. av yrkesinspektören Rosengren från Jönköping. Han beskrev i tidningen Arbetarskydd 1930 hur uppskattade ombuden var av inspektionsförrättaren, eftersom de kunde finna risker som inte en inspek­ tör kunde upptäcka.83s. 74

17.Riksdagen påverkades också av ILO-rekommendationen, som hade antagits av riksdagen 1931. Den hade lett till att skyddsombuden fått rätt att vända sig antingen till den som utövade ledningen av arbetet eller till arbetsgivaren med klagomål om något missförhållande.84 Rekommenda­ tionen fick också till följd att riksdagen samma år antog en lagändring som innebar att ombuden också fick rätt att vända sig till tillsynen även mellan inspektioner.85 Bill Sund och Claes Åmark har i sitt arbete Makt och arbets­ skador under 1900-talet (1990) diskuterat de gynnsamma effekter som skyddsombudsmannainstitutionen fick genom lagändringarna 1931.86 Ett problem var att skyddsombuden inte alltid fick besked, om vilka åtgärder arbetsgivaren tänkte vidta, då de påtalade brister. Det ledde 1938 till att arbetsgivaren eller arbetsledaren, som mottagit ombudets hänvändelse, blev skyldig enligt lag att lämna besked i frågan inom skälig tid.87s. 76

18.Ett annat problem som framkom under arbetet i 1937 års Arbetarskyddskommitté var att inspektionsförrättaren inte alltid kontaktade ombuden vid besök. Det kunde leda till minskat intresset från arbetarna att välja skyddsombud. Kommittén föreslog därför att det skulle vara en plikt för inspektionsförrättaren att träda i förbindelse med ombuden vid besök. Kommittén föreslog också att yrkesinspektionen skulle sända sina avskrif­ ter till ombuden även om de senare inte begärt det. Avskrifterna innehöll inspektionens krav på arbetsgivaren. Kommittén påpekade att ombuden inte alltid vågade fråga efter dessa, eftersom de kunde uppfattas som alltför 85 A.st. . ' nitiska av sin arbetsgivare.88 Förslagen ledde till att riksdagen 1938 antog regler som innebar att inspektionsförrättaren "om möjligt" skulle träda i förbindelse med ombudet eller med säkerhetskommittén. Vidare antog riksdagen regler som innebar att skyddsombuden eller säkerhetskommit­ tén utan begäran kostnadsfritt skulle få avskrift av anvisning, råd eller annat skriftligt meddelande som Yrkesinspektionen avgivit.89 2.3.5 Nya uppgifter ökarpåverkansmöjligheterna Under 1930-talet fick ombuden nya uppgifter, vilka ytterligare ökade deras möjligheter att påverka säkerheten på arbetsplatserna. Samtidigt ökade kraven på dem. De förväntades vinna arbetstagarnas medverkan, skaffa sig kunskap om säkerhetsförhållandena och verka för bättre säkerhet. Ombu­ dens uppgift 1912 var endast att företräda arbetarna, då inspektionsförrät­ taren kom på besök. Under 1920-talet lyfte Yrkesfarekommittén fram Safety first-rörelsens tankar om arbetstagarnas medverkan. Socialstyrelsen framhöll att ombuden skulle kunna vara nyttiga genom att verka för större försiktighet bland arbetarna och uppmärksamma olycksfallsriskerna. Re­ geringen instämde i Socialstyrelsens påpekanden och hänvisade till Safety first-rörelsen.90 När lagrådet skulle behandla kommitténs förslag, anfördes att ombuden inte bara skulle påpeka brister, utan också vidta åtgärder för att väcka eller öka arbetarnas egen försiktighet. Enligt lagrådet borde det framgå av lagtexten att ombuden var skyldiga att också vinna arbetarnas medverkan till främjande av ökad säkerhet och sundhet.91 Riksdagen tog intryck av dessa förslag och antog följande regel. Ombuden, som hava att göra sig noga underrättade om de beträffande arbetets säkerhet och sundhet å arbetsstället rådande förhållanden, böra verka för främjande av ökad säkerhet och sundhet samt jämväl söka vinna arbetarnas medverkan därtill.92 En riksdagsledamot föreslog 1938 att skyddsombuden skulle få rätt att stoppa ett arbete.93 Annette Thörnquist har i sitt arbete beskrivit hur skyddsfrågor endast sparsamt diskuterades på fackföreningsmöten. Samti­ digt beskriver hon hur ett huvudskyddsombud tillika fackföreningsledare under 1930-40-talen ”var krävande också mot sina egna och såg till att ar­ betarna ansträngde sig för att följa skyddsföreskrifterna”.94 I hennes be­ skrivning ser man hur skyddsombuden försökt vinna arbetstagarnas med­ verkan. Det innebar att skyddsombuden också ställde krav på arbetsta­ garna. Därmed fick de en slags arbetsgivarfunktion. 2.3.6 Fler ombud och bättre skydd Under 1920-talet utsågs fa skyddsombud. En anledning till det kunde vara att valet av ombud var komplicerat. Ombuden blev visserligen fler, men Arbetarskyddskommitténs slutsats var att rätten att utse ombud ”inte hade vunnit någon större praktisk betydelse”. När Yrkesfarekommittén lämnade sitt betänkande 1925, föreslog den att valet av ombud måste underlättas. Kommittén föreslog att valet skulle ses som en förpliktelse, även om det inte fanns några sanktioner. Kommittén menade att om valet sågs som en förpliktelse kunde Yrkesinspektionens tjänstemän automatiskt få till upp­ gift att verka för att förpliktelsen uppfylldes. Valet skulle vara begränsat och endast gälla på arbetsplatser med minst tio anställda och endast inom industri, transport och byggnadsverksamhet. För att ytterligare öka kon­ takten mellan skyddsombuden och yrkesinspektörerna föreslog kommit­ tén att den senare skulle underrättas om valet.95 Socialstyrelsen gav sitt stöd till förslaget och ansåg att ombud borde utses på alla arbetsställen där det behövdes och att det på större arbetsplatser borde utses minst ett ombud på varje avdelning. Socialstyrelsen, som fram till 1938 var Yrkesinpektionens chefsmyndighet, framhöll att rätten att utse ombud i skydds­ frågor skulle ses som ett försök till förverkligande av den industriella demokratin för arbetarna på ett ”synnerligen lämpligt område”. Den borde därför ”stödjas och främjas”.96 Riksdagen instämde i Socialstyrelsens upp­ fattning om behovet av att utse skyddsombud och antog 1931 regler som innebar en uppmaning till arbetstagarna att de borde utse ombud. Arbets­ givare, yrkesinspektör eller bergmästare skulle också underrättas om valet. Rätten att utse skyddsombud begränsades till arbetsplatser där minst 10 arbetstagare sysselsattes.97 Det skulle också ingå i Yrkesinspektionens upp­ gift att verka för att skyddsombud utsågs.98s. 76

19.En anledning till att så få ombud hade utsetts kunde vara att valförfa­ randet var för komplicerat. 1937 års Arbetarskyddskommitté uppmärk­ sammade att för att valet skulle godkännas av en yrkesinspektör måste det ha skett av arbetstagarna själva och inte av deras fackliga organisation. För att underlätta valet föreslog kommittén att ett ombudsval skulle anses lag­ ligt, om det genomfördes av en för arbetstagarna representativ organisa­ tion." SAF invände att det kunde uppstå problem, om arbetstagarna vore anslutna till flera fackliga organisationer. SAF ansåg att det var problema­ tiskt att arbetstagare som var oorganiserade inte skulle få möjlighet att delta i valet. Regeringens uppfattning var, att det var arbetstagarna på arbetsplatsen som i första hand skulle välja skyddsombud. Skedde inte det skulle den fackliga organisationen få rätt att utse ombud.100 En annan anledning till att få skyddsombud hade utsetts, kunde bero på att skyddsombuden trakasserades. Under Arbetarskyddskommitténs arbete framkom att det fanns en oro bland arbetstagarna för att bli trakasserade. Kommittén ansåg att ”ombudens verksamhet är en dem av samhället ålagd plikt vars fullgörande icke får förhindras”.101 Kommittén övervägde om den skulle föreslå förbud mot trakasserier och en särskild rätt till ersättning till ombuden, men kom fram till att något förbud inte var nödvändigt. Regeringen ansåg att ombudsmannainstitutionen hade ”en viktig mission att fylla för höjande av skyddsarbetets effektivitet”. Den antog att trakas­ serier förekom mycket sällan. Om de förekom borde Arbetsdomstolen avgöra frågorna. Regeringen ansåg att om en regel mot trakasserier skulle införas, måste först en mer allsidig utredning genomföras, någon sådan hade inte gjorts. Därför föreslog regeringen tills vidare att en regel skulle införas som innebar att skyddsombuden inte fick hindras i sitt arbete. Någon sanktionsmöjlighet skulle dock inte införas.102 Regeringens förslag väckte debatt i riksdagen. Socialminister Gustav Möller redogjorde för regeringens syn. Han ansåg att det fanns vissa svårigheter med att ordna ett effektivt skydd. Det var t.ex. svårt att bevisa att ett påstridigt skydds­ ombud trakasserats och gav flera exempel. En arbetsgivare kan ”väl alltid ... finna anledning [till avsked], på grund av anmärkningar mot vederbörandes arbete”. Denne kan också förflytta skyddsombudet ”till ett annat eventuellt sämre betalt arbete”. Möller menade att det i båda fallen var svårt att bevisa att handlandet kunde ha inneburit trakasserier. Han disku­ terade också vilken domstol, som skulle ta sig an dessa ärenden. Det fram­ hölls att det borde vara Arbetsdomstolen och inte de allmänna domsto­ larna, eftersom de senare skulle ha svårare att döma i dessa ärenden. Möller ansåg att ett förbud inte fick bli ett hastverk och därför fick förslaget anstå.103 Riksdagen antog 1938 en lag som innebar förbud mot att hindra skyddsombud. Förbudet åtföljdes dock inte av någon sanktion.104s. 78

Från arbetsgivarens medpart

till facklig samverkanspart

1942-1970

Allmänt om säkerheten på arbetsplatserna

1.Under och efter andra världskriget utvecklades välfärdstanken i Sverige. Den utvecklades särskilt med stöd av det socialdemokratiska partiet, som under denna period innehade regeringsmakten även om de under vissa perioder regerade tillsammans med andra partier.105 Partiet hade sedan dess tillkomst en stark samhörighet med LO. Välfärdstanken syftade bl.a. till att skapa trygghet vid inkomstbortfall t.ex. i samband med sjukdom. Socialpolitiken utvecklades.106 Arbetarskyddslagstiftningen sågs som en del av socialpolitiken. Ute i Europa utvecklades olika samarbetsorgan, som också tog upp säkerheten på arbetsplatsen.s. 107

2.Under 1940-talet och fram till senare delen av 1970-talet expanderade industrin i Sverige. Tidsstudier och prestationslöner infördes. Det ledde bl.a. till stress och förslitningsskador. Olyckorna minskade, men yrkes­ sjukdomarna ökade och de psyko-sociala bristerna började att uppmärk­ sammas. Tjänstesektorn byggdes ut och med den uppstod andra pro­ blem.107 I syfte att ge skydd även vid arbetssjukdomar infördes i mitten av 1950-talet lag (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Den gällde både för olyckor och sjukdomar och gav arbetstagarna ytterligare stöd vid arbets­ skador. I slutet av 1960-talet började arbetstagarna återigen ställa krav på bättre villkor och ökat inflytande på arbetsplatserna.s. 107

Samverkan genom SAF-LO:s överenskommelse om

säkerhet på arbetsplatserna 1942

1.I början av 40-talet far skyddsombuden en funktion som delvis kan betrak­ tas som arbetsgivarens medpart. Arbetarskyddsfrågor och skyddsombudsinstitutet blev samtidigt partsfrågor. Orsaken var att SAF och LO 1942 ingick sin första överenskommelse efter Saltsjöbadsavtalet. I den reglera­ des säkerhetsarbetet på arbetsplatserna.108 Överenskommelsen reviderades 1951 och 1967. Innan 1942 reglerades skyddsombudsinstitutet enbart med stöd av en offentligrättslig lagstiftning. Två år innan Saltsjöbadsavtalet undertecknades, dvs. 1936, tillskapade SAF och LO en Arbetsmarknadskommitté. Den bestod av representanter för parterna och var en del av de arbetsfredsförhandlingar som fördes. Ett syfte med kommittén var att ”minska statsmaktens intresse av lagreglering” av frågor som berörde arbetsfreden.109 Parterna särskilt SAF var inte intresserade av en omfattande reglering inom arbetsrätten och inte heller inom arbetarskyddet. De föredrog att dessa frågor avgjordes genom parts­ samverkan. Kommittén fick stor betydelse vad gällde att utveckla parts­ samverkan i skyddsfrågor. Den redovisade 1939 en PM som visade att den privata industrin hade förlorat 35 000 årsarbeten per år p.g.a. arbetsolycksfall ”till en direkt kostnad av ca 35 miljoner kronor”. Med anledning av de höga kostnaderna för arbetsolyckorna föreslog Arbetsmarknadskommittén samma år att en utredning skulle tillsättas, vilket skedde. Den lämnade sitt betänkande 1941.110 Arbetsmarknadskommittén bildade 1940 i sin tur en kommitté som antog namnet Arbetsmarknadens Organisationers Skyddskommitté (AOS). Den skulle ”främja en tillfredsställande organisation och utveckling av den lokala säkerhetstjänsten”. AOS skulle undersöka om det inte kunde ske genom ett samarbete mellan arbetsledningen och arbetarna på arbetsplat­ sen.111 I rapporten framkom att olyckorna kunde förebyggas antingen genom ett tekniskt olycksfallsskydd som i princip innebar ”att den yttre arbetssi­ tuationen anpassades till arbetaren”. Det kunde också ske genom ett psy­ kologiskt skyddsarbete som innebar ”en anpassning av arbetaren till före­ liggande yttre förhållanden”. Det framkom bl.a. att ”det låg nära till hands att betrakta olycksfallen som resultat av indivi­ duell vårdslöshet eller obetänksamhet. Medan tidigare ansvarsbördan gärna lades på arbetsgivaren och makthavaren och maskinkonstruktö­s. 107

2.ren, framträdde nu en tendens att överflytta hela skulden på arbeta-s. 82

3.ren”.112 Resonemangen ledde till en förskjutning av skuldfrågan för arbetsolycksfall från arbetsgivarna till arbetstagarna.s. 82

4.Betänkandet tog också upp skyddsombudets uppgifter. En av dess upp­ gifter var att motivera arbetstagarna att bli mer aktsamma. AOS föreslog därför att skyddsombuden skulle få utbildning, eftersom de då skulle kunna informera arbetstagarna om riskerna i arbetet på ett mer tillfreds­ ställande sätt. Kommittén föreslog vidare att skyddsombuden skulle få en särskild instruktion, i vilken deras uppgifter skulle anges.113s. 82

5.Med utgångspunkt från AOS’ 1941 betänkande träffade SAF och LO 1942 en överenskommelse. Den innehöll en rekommendation till förbun­ den på ömse sidor. I den uppmanades parterna att 2.nt^ Allmänna regler för den lokala säkerhetstjänstens organisation. Ett förbud mot trakasserier av skyddsombuden proklamerades i överenskommelsen. Förbudet skulle antas som kollektivavtal mellan förbunden. Arbetsgivarna föreslogs att efter samråd med skyddsombuden eller tillsammans med säkerhetskom­ mittén fastställa en instruktion för skyddsombuden och för säkerhetskom­ mittén.114 Ett förslag till instruktion bilades överenskommelsen. I den fick skyddsombuden flera uppgifter som i dag främst skulle betraktas som arbetsgivaruppgifter eller uppgifter som tillhör företagshälsovården. Skyddsombuden skulle bl. a. p.2 verka för ökad säkerhet och sundhet samt söka vinna arbetstagarnass. 82

6.medverkan därtill. p.3 förskaffa sig kännedom om befintliga säkerhetsanordningar ochs. 82

7.uppmärksamma om dessa är i gott skick och komma till avsedds. 82

8.användning, förskaffa sig kunskap om de av yrkesinspektionen ochs. 82

9.arbetsgivaren meddelade säkerhetsföreskrifter, som gälla inoms. 82

10.skyddsområdet och iaktta om dessa följdes. De skulle också utrönas. 82

11.orsaken till inträffat olycksfall eller tillbud till olycksfall samt sökas. 82

12.bilda sig uppfattning om på vad sätt olycksfallet eller tillbudet kun­s. 82

13.nat undvikas. p.4 Det åligger skyddsombud att förskaffa sig kännedom om befintligas. 82

14.anordningar mot ohälsa och vara uppmärksam på att erforderligas. 82

15.ventilations- och andra hygieniska anordningar finnas och är i gotts. 82

16.skick samt att mat-, kläd-, tvätt- och toalettrum kunna anses till­s. 82

17.fredsställa rimliga fordringar på sundhet. Skyddsombud skall ocksås. 82

18.äga kunskap om av den statliga yrkesinspektionen meddelade före­s. 82

19.skrifter för motverkande av ohälsa samt iaktta hur dessa föreskrifters. 83

20.följs, söka utröna orsaken till om viss sjukdom kan vara föranledd avs. 83

21.förhållandena på arbetsplatsen, p.5 För att vinna övriga arbetares intresse för och medverkan till ökads. 83

22.säkerhet och sundhet åligger det skyddsombudet att upplysa arbe­s. 83

23.tarna, särskilt nyintagna och minderåriga om i arbetet förefintligas. 83

24.yrkesfaror och sätten att undvika dem. Det åligger skyddsombudets. 83

25.att framhålla vikten av att god ordning och snygghet råder på arbets­s. 83

26.platsen samt i mat-, kläd-, tvätt- och toalettrum och inskärpa bety­s. 83

27.delsen av att givna skydds- och ordningsföreskrifter följs, p.6 Skyddsombud ska inom sitt skyddsområde motta anmälan från arbe­s. 83

28.tare som anser att det finns missförhållanden och förfara på det sätts. 83

29.som arbetsgivaren angivet. Det gäller också om skyddsombudet självs. 83

30.finner missförhållanden. p.7 Skyddsombud har rätt att efter anmälan till arbetsledaren infinna sigs. 83

31.då Yrkesinspektionen och säkerhetskommittén har förrättningar. Des. 83

32.är också skyldiga att infinna sig efter kallelse. De är även skyldiga atts. 83

33.infinna sig med anledning av undersökningar som verkställs avs. 83

34.arbetsledningen med anledning av olyckor, tillbud eller yrkessjukdo­s. 83

35.mar. De har också rätt att ta del av olycksfallsstatistik. p.8 Skyddsombud skall fullfölja sina funktioner så att ”minsta möjligas. 83

36.intrång sker i hans arbete åt arbetsgivaren.”115 I rekommendationen ställdes höga krav på skyddsombudens kompetens. Orsaken var att arbetsgivarsidan var orolig över att olämpliga personer skulle utses. I syfte att motverka det föreskrevs i överenskommelsen att skyddsombuden skulle ”äga gott omdöme, ordningssinne och intresse för skyddsarbete samt vara väl förtrogna med arbetsförhållandena inom skyddsområdet”. I rekommendationen fanns också ett förslag till könskvotering. Fanns både manliga och kvinnliga arbetstagare på arbetsplatsen och de senare översteg 20, borde minst en kvinna utses till ombud. Vidare rekommenderades att ombud skulle utses på arbetsställen där minst 10 arbetare sysselsattes mer regelbundet. Fanns mer än 50 arbetare på ett arbetsställe föreslogs att två skyddsombud skulle utses.116 Arbetstagare och skyddsombud som ville påverka brister i arbetarskyd­ det förväntades tillämpa en viss hänvändelseordning enligt kommentaren till p.9 i rekommendationen. I den föreslogs: 1. En arbetstagare som önskar påpeka en brist i arbetarskyddet, skall vända sig till närmaste arbetsledare. 2. Vidtar denne ingen åtgärd, har arbetstagaren rätt att vända sig tills. 83

37.skyddsombud. 3. Ombudet skall sedan kontakta arbetsledaren och påpeka bristen. 4. Vidtar denne ingen åtgärd, har skyddsombudet rätt att vända sig till dens. 84

38.tjänsteman som arbetsgivaren utsett. 5. Om arbetsgivaren inte utsett någon eller om ombudet anser att dets. 84

39.besked som erhållits, eller de åtgärder som föreslagits inte är tillfreds­s. 84

40.ställande, har ombudet rätt att vända sig till arbetsgivaren. Besked pås. 84

41.gjord framställan skall lämnas till skyddsombudet utan dröjsmål. 6. Skyddsombudet ges också rätt att påkalla säkerhetskommitténss. 84

42.behandling om frågan är av större vikt och trots att hänvändelseord­s. 84

43.ningen anvants. Skyddsombud som kände sig hindrade skulle först vända sig till 1) arbetsgivaren eller till arbetarnas lokala organisation. 2) Löstes inte problemet skulle organisationen samråda med arbetsgiva­s. 84

44.ren. 3) Därefter skulle organisationen anmäla frågan till sitt förbund. 4) Förbundet kunde sedan hänskjuta frågan till Arbetsmarknadsnämnden,s. 84

45.såvida det inte var en föreningsrättskränkning, eller stred mot ett kol­s. 84

46.lektivavtal. 5) Nämnden kunde sedan fatta beslut enligt Huvudavtalet mellan SAFs. 84

47.och LO kap. III § 4. Vid en kränkning av föreningsrätten, kunde tvisten prövas i Arbetsdom­ stolen. I kommentaren till förslaget diskuterades innebörden av begreppet ”hindra”. I överenskommelsen redovisades att både arbetsgivare, arbetsle­ dare och arbetstagare skulle kunna hindra skyddsombudet. Exempel på hinder kunde vara den skada, det hot eller andra obehag som skyddsom­ budet utsattes för. Det kunde också vara de ”repressalier” som ombuden fick vidkännas då de redan vidtagit en åtgärd.118s. 84

48.Överenskommelsen var den första i sitt slag efter tillkomsten av Saltsjö­ badsavtalet. Parterna skulle förbundsvis anta överenskommelsen som sin egen. Överenskommelsen bestod av två delar. Den första gällde säkerhets­ tjänsten och den andra innebar att SAF och LO skulle inrätta ett ”kontakt­ organ” mellan parterna. Kontaktorganet inrättades 1942 och kom att benämnas Arbetarskyddsnämnden (sedan 2002 Prevent). Verksamheten kom framförallt att bestå av upplysningsverksamhet.119 Tjänstemännen kom in sent i arbetsmiljöarbetet. Ar 1946 blev TCO representerad i nämn­ den. En förklaring till att tjänstemännen kom in sent, var att TCO inte bildades förrän 1944 och hade då få medlemmar i förhållande till LO. Ar 1946 ingicks ett avtal mellan SAF och LO om företagsnämnder. TCO:s medlemmar inkluderades i dessa nämnder med stöd av ett särskilt avtal som ingicks samma år.1201 9 § i avtalet om företagsnämnder framgick att nämnden skulle verka i samförstånd med skyddsombud och skyddskommitté.121s. 84

Samverkan enligt 1949 års lag

1.Först i mitten av 1900-talet regleras samverkan i lagstiftningen. År 1949 antog riksdagen en ny, Arbetarskyddslag (1949:1) (ASL) och regeringen utfärdade Arbetarskyddskungörelsen (1949:208) (ASK). En central myn­ dighet Arbetarskyddsstyrelsen inrättas. Den blir chefsmyndighet för yrkesinspektionerna. Lagens tillämpningsområde utvidgades till att om­ fatta vissa elever, värnpliktiga som utförde arbete och intagna som utförde arbete på vissa anstalter. De undantogs från reglerna om samverkan med skyddsombuden.122 Reglerna om skyddsombud och skyddskommitté fördes över från kapit­ let om Tillsyn m.m. i den gamla lagen till ett nytt kapitel om Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i den nya lagen. Vissa regler om skydds­ ombud som t.ex. hänvändelseordningen fördes över från 1912 års lag till 1949 års Arbetarskyddskungörelse. De nya reglerna vilade på de förslag som framlades av 1938 års Arbetarskyddskommitté.123 Regeringen såg samverkan som en ”av de viktigaste förutsättningarna för att säkra och sunda arbetsförhållanden” skulle uppnås. Regeringen hänvisade till den överenskommelse som SAF och LO ingått om lokal säkerhetstjänst och framhöll, med stöd av den det lokala skyddsarbetets betydelse.124 I den nya lagen infördes regler som innebar att en kommitté kunde bildas, om det fanns 50 arbetstagare på arbetsstället och att den då skulle kallas för skyddskommitté.125 Skyddsombuden hade i 1942 års över­ enskommelse givits rätt att påkalla att säkerhetskommittén tog upp en fråga till behandling, om den var av större vikt. Regeringen föreslog att motsvarande rätt skulle införas i ASK, vilket också skedde. En av säker­ hetskommitténs uppgifter blev upplysnings- och propagandafrågor.126s. 85

2.Skyddsombudens möjligheter att påverka arbetsgivarna stärktes, då 1949 års lag och förordning trädde i kraft 1950. Ett problem som framkom under lagstiftningsarbetet var att skyddsombuden inte alltid visste vem de skulle vända sig till, när de skulle påtala en brist. Ett annat var att skydds­ ombuden i vissa fall hade fått vänta ”avsevärd tid” innan arbetsgivaren läm­ nade besked om åtgärder med anledning av skyddsombudets krav. I par­ ternas överenskommelse fanns en skyldighet för arbetsgivarna att under­ rätta skyddsombuden om vem de skulle vända sig till.s. 86

3.Under arbetet inom 1938 års Arbetarskyddskommitté diskuterades problemet att skyddsombuden i vissa fall fick vänta avsevärd tid innan de fick besked av arbetsgivaren. Det ledde till att 1938 års Arbetarskydds­ kommitté föreslog att besked skulle lämnas till ombudet utan dröjsmål om vilka åtgärder som arbetsgivaren planerade att vidta med anledning av skyddsombudets påpekande. Kommittén föreslog att om hänsyn inte hade tagits till skyddsombudets klagomål inom skälig tid skulle ombudet ha rätt att begära yrkesinspektionens ingripande.127 SAF anförde i sitt remissytt­ rande att skyddsombuden först skulle följa den av arbetsgivaren föreskrivna ordningen, innan ombudet vände sig till yrkesinspektionen.128 Regeringen anslöt sig till kommitténs förslag vad gällde tider och rätten till besked med anledning av hänvändelse. Förslagen infördes i den nya Arbetarskydds­ kungörelsen. Den nya regeln innebar att om arbetsgivaren inte själv ledde skyddsarbetet, så kunde han uppdra den uppgiften åt t.ex. en skyddsinspektör, personalkonsulent eller till någon annan anställd. Om en sådan ”ställföreträdare” hade utsetts, var arbetsgivaren skyldig att underrätta skyddsombudet om det. Skyddsombuden skulle alltså underrättas av arbets­ givaren om vem de skulle vända sig till om de ville påtala brister i arbets­ miljön. Den nya regeln innebar också att skyddsombuden gavs rätt att få besked av arbetsgivaren utan dröjsmål och rätt att få en påtalad brist åtgär­ dad inom skälig tid.129s. 86

Ett stärkt rättsskydd för skyddsombuden

1.Under kommitténs arbete hade det framkommit att skyddsombuden kunde bli omplacerade, få arbetsuppgifter som gav lägre ackord eller bli permitterade eller avskedade med anledning av uppdraget. 1938 års Arbe­ tarskyddskommitté föreslog därför ett förbud mot försämrade arbetsför­ hållanden. Under Kommitténs arbete diskuterades om förbudet också skulle omfatta åtgärder som kunde leda till att skyddsombuden fick sär­ skilda men t.ex. av psykisk art, men här rådde viss tveksamhet. Bestämmel­ sen föreslogs riktas både mot arbetsgivare, arbetsledare och arbetstagare. Påföljden för brott mot bestämmelsen föreslogs bli skadestånd. Förslaget innebar också att om ett skyddsombud hade blivit uppsagt på grund av sitt uppdrag, så skulle uppsägningen anses ogiltig.130 Regeringens uppfattning var att trakasserier mot skyddsombuden var sällsynta, men att det var önskvärt med ett skydd. Det skulle omfatta både om skyddsombuden hindrades i sitt uppdrag eller om de med anledning av det fick försämrade arbetsförhållanden eller arbetsvillkor. Regeringen var tveksam till om skyddet också skulle omfatta "men exempelvis av psykisk art,” vilket LO önskade. LO:s förslag i den delen ansågs av regeringen vara alltför vagt. Regeringen instämde i kommitténs förslag att skadestånd skulle kunna utdömas både för ekonomisk skada, men också för ”annan skada än rent ekonomisk”. Den skulle t. ex. gälla ”återkallande av en utfäs­ telse om pension”. En tvist om trakasserier skulle slutligen kunna prövas i AD, men den skulle också kunna avgöras av skiljenämnd, om sådan fanns inskriven i ett kollektivavtal mellan parterna. Tvister då enskilda arbetsta­ gare inklusive arbetsledare hindrade skyddsombuden skulle prövas i allmän domstol.131 Ett skydd mot trakasserier och rätt till skadestånd antogs av riksdagen i samband med att 1949 års Arbetarskyddslag antogs.132s. 86

Val av skyddsombud

1.Även under 1940-talet var det svårt att rekrytera skyddsombud. I syfte att öka antalet ombud föreslog 1938 års Arbetarskyddskommitté att val av ombud skulle bli ett obligatorium och att det skulle underlättas på små och rörliga arbetsplatser. Regeringen var tveksam till ett obligatorium, efter­ som det inte gick att lagstifta om någon påföljd. Det fanns en förhoppning att arbetstagarnas organisationer mäktade med att utse skyddsombud. Regeringen ansåg att tillsynsmyndigheten skulle ”vara verksam” för att skyddsombud utsågs.133 Riksdagen anslöt sig till regeringens förslag, som innebar att det blev en förpliktelse att utse skyddsombud, även om det inte fanns några sanktioner.134 Rätten att utse skyddsombud var begränsad till arbetsställen med minst 10 arbetstagare. 1938 års Arbetarskyddskommitté föreslog att ombud skulle kunna utses på alla arbetsplatser med minst fem anställda.135 Förslaget möttes av flera invändningar. Från Tidningarnas arbetsgivarförening framkom att lagen inte borde avvika från den ingångna partsöverenskommelsen mellan SAF och LO och att den endast borde omfatta ”kroppsarbetare”.136 Regeringen ställde sig emellertid bakom kommitténs förslag med fem arbetstagare och med tillägget, att om arbets­ tagarna vid mindre butiker och kontor ansåg att de inte behövde skydds­ ombud, så vore de undantagna från kravet.137 Rätten att utse skyddsombud vid arbetsplatser med minst fem anställda infördes därför i 1949 års lag med det tillägg som regeringen föreslagit.138s. 87

2.Det framkom i nämnda utredning att det var särskilt svårt att utse skyddsombud på små och rörliga arbetsplatser. Svårigheterna uppstod framförallt inom byggnadsindustrin och inom liknande verksamheter. Här fanns en betydande rädsla för trakasserier, eftersom anställningarna var korta. En arbetstagare som ställde krav på arbetsgivaren kunde riskera att inte bli återanställd. LO:s kommitté för olycksfallsförsäkrings- och arbetarskyddsfrågor hade i en skrivelse till Socialdepartementet begärt att de lokala fackliga organisationerna skulle ges rätt att utse regionala skydds­ ombud för ett bestämt geografiskt område. Ombuden behövde inte vara anställda på arbetsstället. 1938 års Arbetarskyddskommitté behandlade frågan och föreslog att en lokal facklig organisation under vissa förutsätt­ ningar skulle kunna utse ombud utanför kretsen bland arbetstagarna.139 Flera arbetsgivarorganisationer däribland SAF avstyrkte förslaget med hänvisning till att frågan behandlats av AOS år 1941. SAF ansåg att ombuden borde vara förtrogna med arbetsplatsen och tillgängliga. SAF ansåg inte att det var lämpligt att en fackföreningsombudsman utsågs till skyddsombud. Det skulle leda till att man blandade samman intressefrågor med skyddsfrågor.140 Regeringen delade inte SAF:s uppfattning, utan föreslog att regionala skyddsombud skulle fa utses med stöd av chefsmyn­ dighetens medgivande. Regeringen erinrade om att ”som huvudregel bör gälla, att den som utses till skyddsombud skall vara anställd vid arbetsstäl­ let i fråga”.141 De regionala skyddsombuden skulle dock inte hindra arbets­ tagarna från att utse egna skyddsombud. Regeringen ansåg att förhållandet mellan dessa inbördes inte behövde regleras författningsvägen.142 Försla­ get ledde till att riksdagen 1949 antog en lagregel som innebar att regio­ nala skyddsombud kunde utses efter ASS medgivande.143s. 88

Kraven på skyddsombuden ökar

1.Under 1940-talet ökar kraven på skyddsombudens kompetens, represen­ tativitet och företrädesrätt. I partsöverenskommelsen från 1942 hade det införts särskilda krav på skyddsombudens kompetens. Regeringen tog intryck av det och införde liknande krav i 1949 års Arbetarskyddskungö­ relse. De innebar att skyddsombud skulle vara 1) lämpliga, 2) ha gott omdöme, 3) nödig insikt i och intresse för frågor rörande arbetets sundhet och säkerhet och 4) vara förtrogna med arbetsförhållandena inom sitt skyddsområde.144 Betydelsen av ombudens representativitet diskuterades under denna tid. I parternas överenskommelse hade det införts särskilda krav. Kraven gällde både antal skyddsombud och kön. I den nya kungörelsen intogs ännu mer detaljerade krav. De innebar att de som valde skyddsombuden skulle ta hänsyn till arbetsställets storlek, arbetets natur och arbetsförhållandena. Vid fördelningen av skyddsombud skulle hänsyn tas till att 1) avdelning, 2) grupp av avdelning med likartat arbete, 3) skiftlag och 4) yrkesgrupp och arbetsplats var representerade. I syfte att stimulera de kvinnliga arbets­ tagarna i skyddsarbetet infördes regler som innebar att om det fanns ett större antal kvinnor på arbetsplatsen borde skyddsombud utses även bland dessa. Även denna regel formulerades som ett råd. Det innebar t.ex. att om det fanns ett större antal kvinnor, borde skyddsombuden utses i ”erforder­ lig” utsträckning bland dessa.145 Ett annat problem som framkom var att skyddsombuden inte alltid visste vilka arbetstagare som de skulle företräda. I parternas överenskom­ melse hade begreppet ”skyddsområde” införts. Varje skyddsombud skulle ha ett skyddsområde. Det betydde att de företrädde de arbetstagare som befann sig inom detta område. Ett skyddsområde var oftast ett lokalt avgränsat område. Ett skyddsområde kunde också omfatta vissa yrkes­ grupper. Indelningen i skyddsområden skulle enligt överenskommelsen ske genom samråd mellan arbetsgivare och arbetstagare och borde ske före valet av skyddsombud.146 1938 års Arbetarskyddskommitté föreslog att liknande regler skulle införas.147 Regeringen ställde sig bakom förslaget med det tillägget att skyddsområdet inte fick vara större än att skyddsom­ budet hade ”förtrogenhet med arbetsförhållandena inom området”.148 Med ”området” avsågs skyddsområdet. Regler om indelning i skyddsom­ råden infördes i 1949 års Arbetarskyddskungörelse.149s. 89

Partssamverkan under 1950- och 1960-talen

1.Under 1950- och 60-talen ökade antalet skyddsombud. Vid inledningen av 1950-talet kände yrkesinspektionerna till ca 18 000 arbetsställen med lokala skyddsombud och vid senare delen av 1960-talet fanns nästan 29 000 arbetsställen med lokala skyddsombud. Sammanlagt beräknades att det år 1967 fanns ca 75 000 skyddsombud.150 Få rättsliga reformer genomfördes under 1950- och 1960-talen som avsåg skyddsombuden. En reform var dock att ombuden fick en ökad rätt till information genom att de fick rätt att ta del av vissa uppgifter från arbetsgivaren. Det gällde bl.a. intyg över besiktningar och provtagningar, som gällde t.ex. ångpannor, lyftanordningar och truckar.151 De fick också rätt att påkalla ingripande av medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd med stöd av strålskyddslagen.152 Ar 1965 fick arbetstagare ombord på fartyg rätt att utse skyddsombud och skyddskommitté om det fanns minst 25 ombordanställda. Deras rätt var begränsad. De gavs dock skydd mot trakasserier.153s. 90

2.Under 1960-talet vidgades skyddsombudsinstitutionens tillämpnings­ område genom att alla offentligt anställda fr.o.m. 1964 kom att omfattas av Arbetarskyddslagen.154 Tidigare hade endast vissa sektorer av den offentliga sektorn omfattats av lagen. Det var främst arbetsplatser som lik­ nade industrin dvs. bestod mer av verkstäder än av kontor. Det ökade tilllämpningsområdet innebar att alla arbetstagare som var anställda av offentliga arbetsgivare gavs rätt att utse skyddsombud med stöd av lagen.s. 90

3.Under 1950- och 1960-talen reviderade SAF och LO sin överenskom­ melse. Parterna fördjupade sin non-interventionspolitik. Det ledde till två revideringar 1951 och 1967 av .SAF-LO överenskommelsen. I motiven inför den första revideringen diskuterade parterna, om det behövdes en överenskommelse, då lagen och kungörelsen hade införlivat så många av de regler som fanns i överenskommelsen. SAF och LO kom ändå fram till att det fanns ett behov av en revidering. Deras motiv var att en effektivisering av det lokala skyddsarbetet med stöd av lagstiftning var begränsad, eftersom vissa moment ansågs kunna vara lämpligare att reglera genom avtal. En fördel med en frivillig överenskommelse var att en sådan kunde underlätta det praktiska genomförandet av gällande föreskrifter. En öve­ renskommelse kunde stimulera parternas intresse för dessa frågor. I ingres­ sen till överenskommelsen 1951 framkom att en frivillig överenskommelse ansågs mer moraliskt förpliktande än de krav som ställdes med rättsligt tvång. Förbunden uppmanades att uppmärksamma utbildningen av skyddsinspektörer och skyddsombud. Revideringen 1951 förbättrade skyddsombudens möjligheter att verka. Nya beräkningsgrunder infördes. De innebar att fler skyddsombud än tidi­ gare kunde utses i förhållande till antalet arbetstagare. Fanns mer än 25 arbetstagare skulle 2 skyddsombud utses, fanns mer än 75 skulle 3 skydds­ ombud utses. Skyddsombuden skulle fa ersättning med sex kronor vid de tillfällen, då uppdraget utfördes utanför arbetstid. I andra fall bibehöll ombudet sin lön.155 Ar 1954 tog Arbetarskyddsnämnden initiativ till sin första stora utbildningskampanj. Syftet var att företagsledning, arbetsle­ dare och skyddsombud skulle utbildas i arbetarskyddsfrågor.156 Hittills var det LO och SAF som hade ingått olika partsöverenskommelser, men år 1956 kom även Sveriges industritjänstemannaförbund (Sif) och SAF öve­ rens om en rekommendation om skyddsverksamheten på kontor.157 Under 1950-talet prövades den första tvisten om skyddsombud i AD. Den gällde ett aktivt skyddsombud som avskedades. Fallet (AD 1953:49) kommer att redovisas i Del IV. Begreppet samverkan var kontroversiellt för arbetsgivarsidan, trots att det införts i 1949 års Arbetarskyddslag. Begreppet infördes först i 1967 års överenskommelse. Samverkan skulle då ske ”under arbetsgivarens led­ ning”. I överenskommelsen hänvisades till Arbetarskyddslagens regler om samverkan. Den nya överenskommelsen gav flera exempel på former och uppgifter för samråd. År 1967 ingick SAF och LO 3 olika överenskom­ melser. 1. Överenskommelse om allmänna regler för den lokala arbetarskyddsverksamheten samt om arbetarskyddsnämnd m.m. 2. Överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovård samt om förbundssamverkan och lokalt samråd på företagshälsovårdens område. 3. Uttalande i skolningsfrågorna. Den första överenskommelsen innehöll rekommendationer som direkt berörde skyddsombuden såsom val, ersättning och rätt till information och ledighet. Den reglerade också rätten att utse skyddsombud och innehöll krav på skyddsombudets medverkan i skyddskommittén. Minst två skyddsombud föreslogs ingå i denna, varav en borde vara huvudskyddsom­ bud. I överenskommelsen lyftes arbetstagarsidan fram. Ett exempel på det var att skyddsombuden i kommittén skulle utse vice ordförande.1581 öve­ renskommelsen föreslogs också att antalet skyddsombud i första hand skulle bestämmas genom samråd. Skyddsombuden skulle även medverka i de samrådsorgan som skulle finnas för företagshälsovård. Samrådet kunde ske i företagsnämnd, skyddskommitté eller i ett särskilt råd för företagshäl­ sovård. Saknades skyddskommitté borde samrådet ske mellan arbetsgivare och företagsombud, eller med ett skyddsombud.159s. 90

4.En annan viktig fråga var utbildning. Behovet av utbildning föranleddes av att kraven på skyddsombuden ständigt ökade både i lagstiftningen, i parternas överenskommelse och i skyddsombudens speciella instruktion. Parterna var överens om att goda kunskaper behövdes hos dem som var engagerade i skyddsverksamhet. I överenskommelsen blev det arbetsgiva­ rens och den fackliga organisationens uppgift att utbilda skyddsombud. Samråd om utbildning föreslogs ske i skyddskommitté eller i företags­ nämnd.160 I 1967 års överenskommelse infördes uttryckliga regler om att det var den fackliga organisationen som hade rätt att utse skyddsombud. Det tidigare kravet att kvinnor i vissa fall skulle utses till skyddsombud föll bort. Nyheter i överenskommelsen gällde information, rätt till ledighet och ersättning. Ombuden skulle inte bara som tidigare få ta del av olycksfalls­ statistik, utan skulle också få rätt att ta del av arbetshygieniska, tekniska och arbetsmedicinska utredningar. Skyddsombudens lön fick inte heller minskas p.g.a. uppdraget.161s. 92

5.En nyhet i 1967 års överenskommelsen var möjligheten att utse huvud­ skyddsombud. Deras uppgift skulle vara att företräda arbetstagarna och skyddsombuden i frågor som inte var begränsade till ett skyddsområde. De skulle utses bland skyddsombuden och skulle erhålla särskild tid för upp­ draget. Behovet av huvudskyddsombud kom både från arbetsgivarna och från skyddsombuden. Ett huvudskyddsombud skulle tillgodose arbetsgiva­ rens behov av att koncentrera sin information och sina diskussioner till en representant för arbetstagarna. Huvudskyddsombudet skulle också tillgo­ dose skyddsombudens behov av koncentration och samordning och vara med i företagsnämnd eller i skyddskommitté.162s. 92

6.De som var anställda inom landsting och kommun önskade också ingå överenskommelser med sina motparter. Det ledde 1968 till att dessa parter ingick en överenskommelse om Allmänna regler fir den lokala arbetarskyddsverksamheten vid kommunala verk, sjukvårds- och övriga inrättningar, (ARS 68) ingicks. Tjänstemän som läkare och sjuksköterskor kom att omfattas av överenskommelsen, som fick stora likheter med SAF-LOöverenskommelsen. Utmärkande för perioden 1942 till 1970 var att skyddsombudsinstitutet integrerades i arbetsgivarens skyddsorganisation. Med stöd av särskilda instruktioner blev skyddsombuden en stödfunktion till arbetsgivaren, sam­ tidigt som de var arbetstagarnas och fackets företrädare.s. 92

Från facklig samverkanspart

till i vissa fall osynliggjord part

- tiden 1971-2004

Allmän utveckling

1.Utmärkande för perioden 1971 till juni 2004 var att frågorna om arbets­ platsdemokratin utvecklades både med stöd av lagstiftning och avtal.s. 163

2.Utvecklingen innebar att skyddsombudsinstitutet alltmer integreras i den fackliga verksamheten. I början av perioden och fram till 1990 omfat­ tade arbetsplatsdemokratin främst det representativa inflytandet. I början av 1990-talet inleddes en period, där förutsättningar gavs för att ge stöd till ett direktinflytande för arbetstagarna i lagstiftning och i kollektivavtal. Under perioden genomfördes ett antal reformer, både inom den klassiska arbetsrätten och inom arbetsmiljörätten, inklusive revideringar av parter­ nas arbetsmiljöavtal. Skyddsombudsinstitutet fick ett särskilt stöd i ett EG-direktiv. Här nedan görs först en allmän genomgång av några utmär­ kande drag för de olika årtiondena. Därpå följer en mer detaljerad redovis­ ning av olika delar av utvecklingen för skyddsombudsinstitutet.s. 163

3.Under 1970-talet genomgick arbetsrätten en juridifiering. Sigeman beskriver hur ”[l]agstiftarens passivitet inom den centrala arbetsrätten bröts plötsligt 1970”. Han beskriver därför tiden 1970- och 1980-talen som en ”juridifiering av den svenska arbetsrätten...”.163 Under denna tid fördes en intensiv debatt om ökat arbetstagarinflytande. Debatten ledde bl.a. till införandet av lagen (1972:829) om styrelserepresentation, lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen och lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet samt lagen om (1974:12) anställningsskydd. Styrelserepresentationslagen syftade till att den fackliga organisationen skulle få insyn i bolagets beslut. Förtroendemannalagen syftade till att ge de fackligt förtroendevalda ett rättsligt stöd, så att de skulle känna en större rättslig trygghet än tidigare. Medbestämmandela­ gen innebar bl. a. att de fackliga organisationerna fick rätt att påverka arbetsgivarens ledningsrätt med stöd av primärförhandlingar (11 §), rätt till information (19 §) rätt ingå medbestämmandeavtal (32 §) och rätt till tolkningsföreträde (34 §) samt vetorätt i vissa fall (38 §). Första medbe­ stämmandeavtalet (MBA-S) ingicks 1978 inom den statliga sektorn av Systembolaget.164 Anställningsskyddslagen syftade till att ge alla arbetsta­ gare ett särskilt skydd mot osakliga uppsägningar. År 1979 antog riksda­ gen den första lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Den innehöll förbud mot olika slag av kränkningar p.g.a. kön. Jämställdhetslagen kom senare att få viss betydelse för skyddsombudens verksamhet. Debatten om ökat arbetstagarinflytande gällde också arbetarskyddet, vilket framkom både vid TCO:s och LO:s kongresser i början av 1970talet.165 På LO:s kongress 1971 lämnade flera förbund motioner, som syf­ tade till att öka skyddsombudens möjligheter att påverka. Skyddsombuden föreslogs t.ex. få - obegränsad inspektionsrätt inom sitt verksamhetsområde. Mot. 183, 188,199. - rätt att stoppa arbeten med hälsofarliga maskiner och i andra riskfyllda arbetsmiljöer. Mot. 188,199, 211. - Det föreslogs att regionala skyddsombud skulle anställas på heltid med rätt att förelägga arbetsgivaren att vidta åtgärder. Mot. 213. - Arbetsgivarna skulle betala för skyddsombudensutbildning. Mot. 213. - Skyddsombuden skulle få ett särskilt lönepåslag. SACO:s bevakning av arbetsmiljöfrågor framkom i mitten av 1970-talet. Utvecklingen av den och av skyddsombudens roll beskrivs i Lisa Keisu Lennerlöfs undersökning Rollen som skyddsombud (1981). Undersökningen grundade sig på en studie av 257 skyddsombud inom SACO/SR. Keisu Lennerlöf fann att skyddsombuden hade en "grannlaga och krävande upp­ gift”. Hennes slutsats var att det största hindret för skyddsombudens arbetsmiljöförbättrande arbete var ”arbetsgivarens okunnighet, bristande intresse och obenägenhet att satsa på arbetsmiljöområdet - inte minst gällde detta för de psyko-sociala problem som kännetecknar SACO/SR - grupperna”. Det framkom i rapporten att skyddsombuden fann att de i många fall saknade tillräckligt stöd "i lagar, föreskrifter och avtal”. Det framkom också en viss ”besvikelse över det bristande stödet från Yrkesin­ spektion och företagshälsovård”.167 År 1970 gav regeringen direktiv om en översyn av ASL. En arbetsmil­ jöutredning tillsattes. Den lämnade sitt första betänkande 1972. Förslaget ledde till ett antal revideringar i ASL år 1973. Utredningen fortsatte att arbeta och 1976 avlämnade den ett slutbetänkande med förslag till Arbets­ miljölag.168 I remissvaren till slutbetänkandet föreslog bl.a. SFO att nam­ net skyddsombud skulle ersättas med arbetsmiljöombud.169 Det förslaget antogs inte.s. 163

4.Den 1 juli 1978 trädde Arbetsmiljölagen i kraft. En av de viktigaste reformerna i lagen var att den också ställde krav på den psyko-sociala arbetsmiljön. Lagen krävde att "[arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i... psykiskt avseende” enligt 2 kap. 1 § AML. Under nämnda paragraf infördes också en regel som syftade till att öka de enskilda arbetstagarnas rätt till inflytande. Regeln innebar att arbetsgivare uppmanades att eftersträva ”att arbetet anordnas så, att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation”.s. 96

5.Enskilda arbetstagare gavs också rätt att avbryta sitt eget arbete vid omedelbar och allvarlig fara enligt 3 kap. 4 § AML.s. 96

6.Skyddsombuden fick under 1970-talet ökade rättsliga möjligheter att påverka arbetsmiljön. De fick rätt att företräda fler arbetstagare. De fick en särskild planerings-och informationsrätt och ökad bevakningsrätt såsom stoppnings-och överklagningsrätt. Skyddsombudens egen ställning för­ bättrades genom att de fick rätt till utbildning, lön och rätt till ledighet för uppdraget. Deras rättsskydd stärktes och regler om tystnadsplikt infördes. Under denna tid integrerades skyddsombuden alltmer i den fackliga verk­ samheten. Det berodde bl. a. på att valförfarandet förändrades och att FML kom att omfatta de flesta skyddsombud. Under denna tid ingick de centrala parterna arbetsmiljöavtal. SAF, LO och PTK ingick 1976 Avtal om allmänna regler för arbetsmiljöverksamheten i företagen samt om rekom­ mendationerförpar t ssamarbete iföretagshälsovårdscentraler (arbetsmiljöavta­ let) och överenskommelser om riktlinjer for företagshälsovården.s. 96

7.Statens avtalsverk och de statsanställdas fyra huvudorganisationer in­ gick Avtal 1974 om arbetarskydd vid statliga myndigheter. Det reviderades 1975 (Miljö 75). Ett nytt avtal ingicks sedan 1978 Allmänt arbetsmiljöavtal (AMLA 78). Den landstingskommunala sidan ingick ett arbetsmiljöavtal 1975, som reviderades 1978. Avtalen gav skyddsombuden ytterligare stöd i syfte att påverka arbetarskyddet/arbetsmiljön. Antalet skyddsombud var 1976/77 drygt 106 000.170s. 96

8.Utmärkande för 1980-talet var att smärre revideringar genomfördes av AML och att en ny dispositiv lag (1982:673) om arbetstid trädde i kraft. Staten fortsatte att ha tillsyn över ATL i de fall det saknades kollektivavtal. Ett antal utredningar lades fram som berörde arbetsmiljön.171 AML hade 1978 infört regler som innebar att hänsyn också skulle tas till den psykosociala arbetsmiljön. En föreskrift inom området föreslogs, men den upp­ fattades som så kontroversiell att den fick formen av råd istället. Se före­ skriften Allmänna råd betråjfandepsykiska och sociala aspekterp å arbetsmiljön (AFS 1980:14). Ett försiktigt försök att ta upp psyko-sociala aspekter kan man finna i föreskriften Ensamarbete (AFS 1982:3), som gavs ut två år senare. I slutet av 1980-talet ökade de fackliga organisationerna sitt inflytande genom att de gavs rätt att utse regionala skyddsombud utan Yrkesinspek­ tionens medgivande.172 År 1988 beslöt rikdagen om en ny Fartygssäkerhetslag. I den infördes ett kapitel om Skyddsverksamhet. Det motsvarade i mycket 6 kap. om Samverkan i AML. Även en förordning infördes med regler om skyddsverksamhet på fartyg.173 Under 1980-talet skedde ett intensivt arbete med olika partsöverenskommelser. De fackliga organisationerna fick ökad rätt att påverka arbets­ givarna genom medbestämmandeavtal, såsom MBA-KL 80 inom kom­ muner och landsting och genom Utvecklingsavtalet från 1982 inom den privata sektorn.174 Kommuner och landsting ingick ett nytt arbetsmiljöavtal, Miljö 81. Den statliga sektorn ingick arbetsmiljöavtalet AMLA 89 och SAF-LOPTK ingick år 1982 ett särskilt utbildningsavtal i arbetsmiljö bl.a. för skyddsombud, som ett komplement till gällande arbetsmiljöavtal. Samt­ liga avtal innebar en förstärkning av skyddsombudens ställning. Under denna tid fick värnpliktiga rätt att utse skyddsassistenter. De fick begrän­ sade befogenheter.175 Antalet anmälda skyddsombud var i slutet av 1980-talet ca 113 000.176 1990-talet var både problematisk och expansiv ur ett arbetsmiljöper­ spektiv. Sigeman beskriver att ”1990-talet började dystert i Sverige”. År 1993 var arbetslösheten 14 % år.177 Det socialdemokratiska styrelseskicket bröts tiden 1991-1994 och ersattes med en borgerlig regering. År 1995 anslöts Sverige till den Europeiska gemenskapen. . I mitten av 1990-talet beskriver de centrala förbunden arbetsmiljön på olika sätt. SACO ger år 1995 ut skriften På väg mot det goda arbetet - Om akademikers arbetsvillkor. I den diskuteras bl.a. problem med stress, beho­s. 96

9.vet av kompetensutveckling och behovet av att förena arbete och familj.178s. 98

10.Året efter ger LO ut rapporten Färre - och hårdare jobbf I den framkom atts. 98

11.80 % av LO:s medlemmar anser att de utsätts för ergonomiska risker, atts. 98

12.stressen ökat och att 42 % av deras medlemmar uppger att de har skadors. 98

13.från arbetet, som de inte anmäler som arbetsskador.179 År 1999 ger TCOs. 98

14.ut skriften Anpassning eller valfrihet^ Om tjänstemännens arbetsvillkor. I dens. 98

15.beskrivs olika besvär som TCO:s medlemmar har med anledning av bristers. 98

16.i arbetsmiljön. Ett av dessa var svårigheten att koppla av, olust inför arbetets. 98

17.och fysisk uttröttning särskilt för de fast anställda.180s. 98

18.I slutet av 1990-talet uppmärksammas de visstidsanställdas arbetsmil­ jöproblem. Gunnar Aronsson och Sara Göransson (1998) beskriver pro­s. 98

19.blemen i rapporten Tillfälligt anställda och arbetsmiljödialogen. I den fram­s. 98

20.kom att de tillfälligt anställda hade problem att medverka i arbetsmiljödi­s. 98

21.alogen. Till de tillfälligt anställda räknades vikarier, provanställda,s. 98

22.praktikanter, feriearbetare, säsongsarbetare, projektanställda, behovsan-s. 98

23.ställda. De utgjorde 1995 ca 14 % av arbetskraften eller ca 500 000 perso­s. 98

24.ner. Kvinnorna var överrepresenterade i gruppen. Ett problem som fram­s. 98

25.kom var att tillfälligt anställda hade svårare att framföra ”arbetsmiljökritik”s. 98

26.och att kvinnorna löpte större risk än män ”att ställas utanför arbetsmiljö­s. 98

27.diskussionen och arbetsmiljöpåverkan”.181s. 98

28.Den klassiska arbetsrätten utvecklas också under 1990-talet. Unders. 98

29.inflytande av den Europeiska gemenskapen infördes under denna tid ens. 98

30.lag om ökat inflytande för arbetstagarsidan, lag (1996:359) om europeiskas. 98

31.företagsråd. Tre nya diskrimineringslagar infördes, lag (1999:130) oms. 98

32.åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, lag (1999:132) om förbuds. 98

33.mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder och lags. 98

34.(1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet p.g.a. sexuell lägg­s. 98

35.ning.s. 98

36.År 1991 genomgår AML en mer omfattande revidering. Det mests. 98

37.utmärkande är att arbetsgivaren far en uttalad skyldighet att organisera sitts. 98

38.arbetsmiljöarbete enligt 3 kap. 2a § AML. Den innebär bl.a. att arbetsgi­s. 98

39.varen skall ” systematisk planera, leda och kontrollera verksamheten...”.s. 98

40.Lagrummet kompletteras med föreskriften om Internkontroll av arbetsmil­ jön (AFS 1992:6, ändrad 1996:6). Arbetstagarnas rätt att medverka stärks enligt 2 kap. 1 § AML och begreppet arbetsorganisation förs in i samma lagrum. Det sistnämnda betyder att arbetsgivaren inte får utforma en arbetsorganisation som kan skada arbetstagarna fysiskt eller psykiskt. Revideringen av lagen 1991 ökar också arbetstagarnas rätt till direktinflytande. I 2 kap. 1 § AML tillädes följande: Arbetstagarna skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.182 14 § i föreskriften om internkontroll införs regler som ökar arbetstagarnas rätt att påverka, men också deras skyldighet att medverka. I mitten av 1990-talet utvidgades arbetsgivarens skyldigheter och kom att också omfatta ett visst ansvar även för inhyrd arbetskraft enligt 3 kap. 12 § AML.183 Behovet av föreskrifter inom det psyko-sociala området leder till ett par föreskrifter om Våld och hot i arbetsmiljön (1993:2) och om Krän­ kande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17). Den sista föreskriften innebär att upprepade kränkningar av arbetstagare och likställda blir en arbetsmiljöfråga. Upprepade kränkningar p.g.a. kön, etnisk bakgrund och funktionshinder samt sexuell läggning blir därmed en arbetsmiljöfråga. År 1994 ges asylsökande som utför arbete eller genomgår undervisning skydd enligt AML.184 EG-rätten påverkar starkt arbetsmiljölagstiftningen under 1990talet.185 Implementeringen av EG-rätten började redan före Sveriges anslutning. Det innebar att AML och föreskrifter ändrades så att en ev. anslutning skulle kunna underlättas.186 Under 1990-talet sker stora förändringar vad gäller arbetsmiljöavtalen. Det börjar med att SACO-K säger upp gällande arbetsmiljöavtal, Miljö 81 och medbestämmandeavtal, MBA-KL 80.187 Det ersätts 1992 med ett kombinerat arbetsmiljö- och medbestämmandeavtal, Utveckling 92.1 bör­ jan av 1990-talet säger även SAF upp gällande arbetsmiljöavtal.188 Avtalet ersätts i vissa fall med branschvisa avtal. De kan vara rena arbetsmiljöavtal eller kombinerade arbetsmiljö- och medbestämmandeavtal.189 Inom den statliga sektorn ersätts AMLA 89 och MBA-S med ett kombinerat arbets­s. 98

41.miljö-och samverkansavtal, Samverkan fir utveckling 97. Utmärkande förs. 100

42.de nya kombinerade avtalen är att de inför ett slags direktinflytande förs. 100

43.enskilda arbetstagare med stöd av utvecklingssamtal och arbetsplatsträf-s. 100

far.190

1.Skyddsombuden påverkas av förändringarna under 1990-talet.s. 100

2.Antalet skyddsombud sjunker kraftigt under denna tid. År 1992 regist­s. 100

3.rerades ca 116 000 skyddsombud. År 1999 hade endast 87 000 skyddsom­s. 100

4.bud anmälts till ASS:s skyddsombudsregister.191 Det sjunkande antalets. 100

5.anmälda skyddsombud kan ha flera förklaringar. En kan vara att arbetslös­s. 100

6.heten ökade under denna tid.192 Färre arbetstagare kan göra att antalets. 100

7.skyddsombud sjunker. Då arbetslösheten ökar kan det vara färre arbetsta­s. 100

8.gare som vågar påta sig den utsatta funktionen som uppdraget kan inne­s. 100

9.bära. Det sjunkande antalet kan också förorsakats av att skyddsombudens. 100

10.fick en oklar funktion i de nya samverkansavtalen. Begreppet skyddsom­s. 100

11.bud togs inte med i de centrala överenskommelserna på den offentligas. 100

12.sidan.s. 100

13.Skyddsombudens oklara funktion i de nya avtalen kan ha bidragit till atts. 100

14.många skyddsombud kände sig ensamma i sin roll. Det kan ha påverkat atts. 100

15.år 1999 bildades ett rikstäckande nätverk, Sveriges samlade skyddsombuds. 100

16.(SVSS). Syftet med nätverket ärs. 100

17.- att stödja det enskilda skyddsombudet,s. 100

18.- att ge ökad status åt skyddsombud, ochs. 100

19.- att samordna skyddsombudens utbildningsbehov.s. 100

20.Nätverket är tvärfackligt och skall ses som ett komplement till de fackligas. 100

21.organisationerna. Kenth Petterson generaldirektör för ASS, numera AV,s. 100

22.påminde 1999 om att ”skyddsombuden främst är de fackliga organisatio­s. 100

23.nernas ansvarsområde”. Pettersson uttalade sedan följande: ”De [skydds­s. 100

24.ombuden] är väldigt viktiga också för oss, eftersom vi med våra 400 yrkes-s. 100

25.inspektörer inte kan besöka alla arbetsplatser. Det förutsätter att det finnss. 100

26.folk ute på arbetsplatser som tar upp problemen”.193 År 1999 ficks. 100

27.skyddsombuden med stöd av tidningen Du & JOBBET en hemsida,s. 100

28.www.skyddsombud.se, där de kan träffas för utbyte av erfarenheter.s. 100

29.Skyddsombudens rättsliga ställning både stärktes och försvagadess. 100

30.under 1990-talet. År 1991 fick skyddsombuden rätt att delta i planering avs. 100

31.ändrad arbetsorganisation, rätt att bevaka att arbetsgivaren genomför internkontroll och rätt att delta vid upprättande av de handlingsplaner, som var en del av internkontrollen. Vid revideringen förlorade skyddsom­ buden helt utan diskussion uppgiften att vinna arbetstagarnas medverkan enligt 6 kap. 4 § AML och sin uttryckliga rätt att kräva att arbetsgivaren skall meddela skyddsombuden vem denne skall vända sig till i skyddsfrågor enligt 7 § AMF. Om dessa förluster var förbiseenden eller åsyftade änd­ ringar är svårt att säga. Min uppfattning är att det var det förstnämnda. Sveriges anslutning till den Europeiska gemenskapen gav skyddsombudsinstitutet ökad legitimitet med stöd av EG:s ramdirektiv från 1989 om åtgärder för att främja arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (89/391/ EEG). Artikel 10 och 11 har betydelse för skyddsombuden. I artikel 10 Information till arbetstagarna framgår följande. 1. ... att arbetstagare och/eller deras representanter i företaget och/eller verksamheten får all den information som behövs om a) arbetsmiljörisker och skydds- och förebyggande åtgärder. I artikel 11 Samråd med och medverkan av arbetstagare framgår följande. 1. Arbetsgivarna skall inhämta synpunkter från arbetstagarna och/ellers. 100

32.deras representanter och låta dem delta i diskussioner om alla frågors. 101

33.som gäller säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. Detta förutsätter ...s. 101

34.rätt för arbetstagarna och/eller deras representanter att lägga frams. 101

35.förslag. 2. Arbetstagare eller arbetstagarrepresentanter med särskilt ansvar förs. 101

36.skyddsfrågor har rätt till avvägd medverkan. 3. Arbetstagarrepresentanter med särskilt ansvar för skyddsfrågor skalls. 101

37.ha rätt att anmoda arbetsgivaren att vidta lämpliga åtgärder ochs. 101

38.lägga fram förslag i syfte att minska rikskerna för arbetstagarna och/s. 101

39.eller undanröja källan till faran. 4. De arbetstagare, som avses i punkt 2 och de arbetstagarrepresentan­s. 101

40.ter, som avses i punkterna 2 och 3, får inte missgynnas på något sätts. 101

41.på grund av sin verksamhet enligt punkterna 2 och 3. 5. Arbetsgivare måste ge arbetstagarrepresentanter med särskilt ansvars. 101

42.för skyddsfrågor tillräcklig ledighet med bibehållen lön och förses. 101

43.dem med tillräckliga resurser för att de skall kunna utöva de rättig­s. 101

44.heter och fullgöra de uppgifter som följer av detta direktiv. 6. I överensstämmelse med nationell lagstiftning och/eller praxis hars. 101

45.arbetatagare och/eller arbetstagarrepresentant rätt att vända sig tills. 101

46.den arbetsmiljöansvariga myndigheten med klagomål, om de ansers. 101

47.att de åtgärder som arbetsgivaren vidtagit inte är tillräckliga för atts. 101

48.uppnå säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. Arbetstagarrepresentan-s. 101

49.ten skall ges tillfälle att lägga fram sina iakttagelser i samband meds. 101

50.inspektionsbesök av den behöriga myndigheten. Ett problem som togs upp under 1990-talet var skyddsombudens tillträdesrätt till s.k. ”främmande” arbetsplatser dvs. till sådana arbetsplatser som ombudets arbetsgivare inte rådde över. Vid en revidering av AML år 1994 fick skyddsombuden tillträdesrätt till dessa arbetsplatser.194 År 1997 före­ slog en utredning att skyddsombudens tillträdesrätt skulle gälla alla platser, där arbete utfördes, dvs. även utrymmen i bostadshus.195 Förslaget har ännu inte genomförts. Under 1990-talet kräver nya grupper inflytande. Vissa av dem fick också det. Elever från årskurs 7 och uppåt fick i början av 1990-talet rätt att utse elevskyddsombud.196 Dessa fick mycket begrän­ sade befogenheter och en svag rättslig ställning. Är 1998 föreslog Barnom­ budsmannen i en rapport att elevskyddsombud borde få en förstärkt roll, att de skulle utses även för årskurserna 1-6 och att barn inom förskola och fritidsverksamhet skulle omfattas av AML och ha rätt att representeras av vuxna barnskyddsombud.197s. 101

51.Utmärkande för inledningen av 2000-talet var att antalet arbetssjukdo­ mar ökade.1981 slutet av 1990-talet utgjorde en tredjedel av arbetsskadorna av belastningsskador. Den största ökningen av antalet anmälda sjukdomar orsakades av sociala och organisatoriska faktorer.199 År 2003 fanns ca 300 000 arbetsställen i Sverige med minst en anställd. Drygt 175 000 per­ soner var anställda på företag med 1-4 anställda och nästan 1.8 miljoner var anställda på företag med 1-49 anställda.200s. 1

52.LO ger ut skriften Arbetslivet och hälsan inför år 2000 - Ett LO-program för förbättring av arbetsmiljön (1999). I den framgår hur intresset för arbetsmiljö är konjunkturberoende. Det betyder att vid lågkonjunktur är intresset mycket svalt. LO visar också att det inom deras områden har skett en förskjutning från kemiska/fysiska problem till organisatoriska och psyko-sociala arbetsmiljöproblem. I rapporten framgick att LO:s medlem­ mar prioriterar frågor öm ”minskad arbetsbelastning och stress i första hand”. I rapporten deklarerar LO att deras mål är att alla skall kunna avsluta ett långt yrkesverksamt liv med bibehållen fysisk och psykisk hälsa. Ett medel att uppnå det anser LO bl.a. vara: - förstärkt samverkan mellan parterna, . - skyddsombuden måste få en bättre allmänfacklig utbildning samtidigts. 1

53.som arbetsmiljöfrågorna måste ingå som ett naturlig del i den allmän­s. 1

54.fackliga utbildningen. - de regionala skyddsombuden skulle fa ökat ekonomiskt stöd. - Alla skyddsombud skulle ha minst 40 timmars utbildning i kursen ”Bättre arbetsmiljö”.201 TCO ger år 2003 ut skriften Mjuka människor i hårt arbete. Den beskriver stress och ohälsa bland medlemmar i TCO-förbunden. Den fokuserar sär­ skilt på olika anställningsformer och flexibiliseringens samband med ohälsa.202 SACO ger samma år ut Akademikerrapport 2003.1 den beskrivs bla akademikernas problem. Några problem som den särskilt tar upp är ojämlikheten mellan män och kvinnor och problemet med att akademiker­ nas kunskap, både att den inte utnyttjas tillräckligt och deras behov av kompetensutveckling.203 Ar 2001 bildas Arbetsmiljöverket genom att Yl och ASS slås samman till en myndighet. Det innebär bl.a. att en överklagningsinstans ASS för­ svinner för skyddsombuden.204 År 2001 ersätts föreskriften om Internkon­ troll av arbetsmiljön (AFS 1992:6, reviderad genom AFS 1996:6), med en ny föreskrift, Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1 med tillägg AFS 2003:4). En nyhet är att arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete även skall omfatta inhyrd arbetskraft. I 4 § i den nya föreskriften uppma­ nas arbetsgivaren att ge skyddsombuden möjlighet att medverka i det sys­ tematiska arbetsmiljöarbetet. Det hade tidigare endast framgått i kom­ mentaren. Ett problem som framkommit under en längre tid var att poli­ tiker inom t.ex. kommuner och landsting inte uppfattade att de hade en funktion också som arbetsgivare. Det ledde år 2003 till att AV gav ut infor­ mationsskriften, Så kan du som politiker hantera arbetsmiljöjrågprna. I den påminns politiker om sitt arbetsgivaransvar.205 De psyko-sociala frågorna var ett problem vid milleniumskiftet. Det ledde till att regeringen tillsatte en arbetsgrupp år 2000 som fick i uppgift att ”analysera den stora ökningen av arbetsbetingad ohälsa som har sam­ band med stress och andra organisatoriska och sociala faktorer”.206 Resul­ taten redovisas i två betänkanden vid namn Ett föränderligt arbetsliv på gott och ont - Utvecklingen av den stressrelaterade ohälsan (Ds 2000:54) och Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv - En handlings­ plan för attf örnya arbetsmiljöarbetet (Ds 2001:28). Bakgrunden till utred­ ningarna var att antalet arbetsskador särskilt p.g.a. stress och utbrändhet hade tredubblats från 1996-1999 och att anmälningarna med anledning av mobbning eller trakasserier hade ökat med 140 % under motsvarande tid".207 Utredningarna utmynnade i ett 11-punktsprogram och i en trepartsdialog mellan regeringen och arbetsmarknadens parter.208 De tre par­ terna lade fram ett förslag till Program, ett arbetslivf ör alla, Trepartssamtalen, 2002-11-05.2091 december påföljande år lämnade Svenskt Näringsliv samtalen.210 Orsaken kan vara att de krav som trepartssamtalen utmyn­ nade i ansågs av Svenskt Näringsliv alltför långtgående. Ett förslag var att arbetsgivaren skulle fa betala ytterligare 25 % i sjukersättning för heltidssjukskrivna.211s. 1

55.Som ett försök att uppmärksamma arbetsgivarna på de höga ohälsotalen infördes 2003 krav på redovisning av sjukfrånvaro för privata arbetsgi­ vare, kommuner och landsting.212s. 104

56.Skyddsombudens särskilda funktion belystes under 2000.1 Ds 2001:28 framfördes några synpunkter på skyddsombudsinstitutet. Utredningen ansåg att ”samhället ger skyddsombuden en stark rättslig ställning”. Det framkom att uppdraget kunde ta någon timme per vecka eller vara ett heltidsuppdrag. Skyddsombudets påverkan skedde enligt utredningen främst genom ”argumentering baserad på kunskap och engagemang”. Utred­ ningen framhöll därför skyddsombudens behov av ”erforderliga kunskaper och tillgång till information som gör att de kan upptäcka problem och argumentera för lösningar”. Utredningen uppmärksammade två kunskaps­ områden som den ansåg särskilt viktiga för skyddsombuden. Det ena var ”samspelet mellan verksamhetsplanering, arbetsorganisation och resurser å ena sidan och mätningar och uppföljningar av stressymptom, arbetsbelast­ ning, sjukfrånvaro etc. å andra sidan”. Det andra var att skyddsombuden också skulle uppmärksamma sambandet mellan arbetsmiljö och ekonomi. Utredningen föreslog vidare att AML och MBL skulle ses över i syfte att samordna inflytandet. En sådan fick inte innebära ”någon försämring av de rättigheter och det inflytande som arbetstagare och skyddsombud och övriga fackliga företrädare har i dag”. Vidare fann utredarna att reglerna om skyddsombudens befogenheter var viktiga, eftersom dessa ”skapar en balans mellan arbetsgivarens beslutsrätt och arbetstagarnas rätt att inte bli utsatta för åtgärder som kan leda till ohälsa eller olycksfall”. Utredarna önskade också en prövning om en tydligare gräns mellan ”statens och par­ ternas ansvarsområde”.213 Trots att de psyko-sociala frågorna utgör en allt växande del av arbets­ skadorna saknas en föreskrift i ämnet. Det är ett problem för skyddsom­ buden, eftersom ett stöd i en föreskrift skulle underlätta för dem att ställa krav på arbetsgivaren. En orsak till att det saknas en föreskrift inom områ­ det, trots att det har gått 26 år sedan AML trädde i kraft, kan vara att ASS/ AV av tradition tar mycket stor hänsyn till arbetsgivarna vid sitt föreskriftsarbete. Verket meddelar ogärna föreskrifter om det inte finns en viss konsensus från arbetsmarknadens parter. Ett undantag är naturligtvis om kraven ställs i ett EG direktiv, då måste verket anpassa sig till det. AV läm­ nade sommaren 2003 förslag till en föreskrift om sociala och psykologiska arbetsmiljöflrhållande. Efter avslutad remissomgång är förslaget vilande.214 Skyddsombuden har inte endast betydelse för arbetstagarna och fack­ förbunden utan också för polis och åklagare vid utredning av arbetsmiljö­ brott. I en intervju 2001 med arbetsmiljöåklagaren Stefan Karlmark fram­ kom följande under rubriken Skyddsombudet - polisens förundersökare. Skyddsombuden fick följande råd i artikeln om arbetsolyckor: - Ställ tydliga krav och dokumentera dem noga! Då blir det lättare för mig att bevisa arbetsmiljöbrott. - Ni måste dokumentera era krav t.ex. i skyddsrondsprotokoll. Om arbetsgivaren inte vill skriva på en checklista, anteckna detta noga och med datum. Inträffar en olycka är bevisläget bättre om jag kan styrka att problemet har påtalats tidigare.s. 104

57.Ställ inte era krav enbart till den arbetsmiljöansvarige utan vänd er till högsta ledningen. De som sitter i styrelsen för ett aktiebolag är skyl­ diga att ingripa mot oegentligheter i verksamheten som de känner till, trots att arbetsmiljöansvaret delegerats ner. Gör styrelsen inget, så kom­ mer den inte undan rättsligt ansvar ifall något händer.215 Under de första åren av 2000-talet påbörjas en mer allmän debatt om behovet av nya arbetsmiljöavtal särskilt inom den privata sektorn. Några centrala arbetsmiljöavtal har inte funnit på 10 år. Debatten går bl.a. ut på att parterna skall kunna förhandla om brott mot AML med stöd av kol­ lektivavtal. Representanter från LO och TCO Rättsskydd diskuterar frå­ gan. Dan Holke, chef på LO:s Rättsskydd riktar kritik mot den statliga tillsynen och dess effektivitet i en debattartikel Varför är facklig övervak­ ning bättre än statligt (2001). Han framför följande. [Ä]ven i Sverige finns det inslag av statlig övervakning och kontroll, t.ex. inom arbetsmiljöområdet. Om arbetsgivaren bryter mot dessa bestämmelser kan facket normalt inte driva frågan till Arbetsdomstolens. 105

58.utan det är den statliga myndigheten som kan driva frågan genom poliss. 106

59.och åklagare. All erfarenhet visar att efterlevnaden av reglerna är betyd­s. 106

60.ligt sämre på dessa områden. Holke ger sedan ett antal argument varför arbetsmiljöfrågorna bör regleras i kollektivavtal. Han menar, - att reglerna får större legitimitet, - att de kan branschanpassas och ändras på ett enkelt sätt, - att de främjar ansvar och goda relationer, - att övervakningen blir effektivare, - att den enskilde arbetstagaren kan använda facket som sköld och - att det går att bli överens, - att tvisterna löses snabbt och billigt utan domstolar och jurister, - att kollektivavtal inte bara är en reglering utan också ett verktyg.216 Bo Ericson från LO och TCO Rättsskydd är mycket kritisk till AML och dess sanktionssystem. Under rubriken Upp till kampför en bättre arbetsmiljö (2002) framför han följande åsikter. - AML efterlevs inte, särskilt med avseende på den psykosociala arbets­s. 106

61.miljön, - Det blir svårare att få någon till skyddsombud. - De flesta har tröttnat på att vädja till AV. - AML har låg status jämfört med LAS, MBL och andra arbetsrättsligas. 106

62.lagar. - AML saknar effektiva sanktionsmedel. - AML är ingen enkel lagstiftning. De viktigaste föreskrifterna är sås. 106

63.krångliga att det krävs utbildning och övning (underförstått för atts. 106

64.kunna tillämpa dem). Hans förslag är att införa ”civilrättsliga reglers. 106

65.med skadeståndspåföljd på arbetsmiljörättens område”.217 Carina Nilsson, LO:s arbetsmiljöutredare sedan 30 år tillbaka kritiserar i sin bok Vem bryr sig? Om arbetsmiljöarbete under tre årtionden (2003) både politiker och fackförbund. Hennes uppfattning är att det politiska intresset för arbetsmiljön är svagt och att konjunkturförhållandena har betydelse för hur stort intresse som arbetsmiljöfrågorna får. Hon tar upp problemet med avsaknaden av centrala arbetsmiljöavtal. Hon påminner om att uppbygg­ naden av ASL och AML utgick från att det fanns centrala arbetsmiljöav­ tal.218 Våren 2004 fattar LO:s styrelse beslut om att ta upp arbetsmiljöfrågor i årets avtalsrörelse. Styrelsen rekommenderar bl.a. sina förbund att i riks­ avtal införa regler om partsgemensam arbetsmiljöutbildning och stärkt fackligt inflytande över bemanningsplaneringen. Krav ställs på att lokala avtal skall ingås om systematiskt arbetsmiljöarbete och rehabilitering.219 LO:s avtalssekreterare Erland Olausson uttalar följande om skyddsombu­ den: "De skall vara kvar på arbetsplatserna.” Sedan hänvisar han till närings­ departementets kommande utredning.220 Elektrikerförbundet inleder en strejk i syfte att påverka rätten att skriva in prövning av arbetsmiljöfrågor med stöd av kollektivavtal.2211 uttalandena framkommer ett behov av att komplettera den statliga tillsynen med kollektivavtal. Orsaken är att för­ bunden anser att de har mer effektiva sanktioner. Skyddsombudens fram­ tida funktion kommer att påverkas av den diskussion som startat inom LO. Regeringen tar LO:s kritik på allvar och beslutar den 23 juni 2004 om direktiv till en översyn av arbetsmiljölagen.222 Direktivet omfattar 11 punkter varav åtta har betydelse för skyddsombuden. Enligt direktivet skall översynen utreda följande områden. 1. Samordning mellan AML och MBL. 2. Barn och elevers arbetsmiljö. Elevskyddsombud och barnskyddsom­ bud. 3. Disposiviteten av systematiskt arbetsmiljöarbete och rehabilitering. 4. Utbildning och kompetens. 5. Samordningsansvaret. 6. Inhyrarens skyldighet att informera uthyraren om risker. 7. Frågan om AML skall omfatta de som genomgår arbetsmarknadspolitiska program. 8. Arbete i arbetsgivarens hushåll. Dessutom skall effektivare sanktionssystem, skyldigheter för leverantörer och regelförenkling utredas. Punkterna 1-9 har betydelse för skyddsom­ budsinstitutet och kommer att kommenteras igen i följande avsnitt. Anta­ let skyddsombud ökar. Vid årsskiftet 2003/2004 fanns 107 000 anmälda till AV:s skyddsombudsregister.223s. 106

Vidgat tillämpningsområde

1.Under perioden 1970 t.o.m. juni 2004 krävde alltfler grupper rätt att före­ trädas av skyddsombud. Arbetstagarna på vissa mindre kontor och i buti­ ker hade inte samma rätt att utse skyddsombud, som andra arbetstagare. De hade undantagits i 1949 års Arbetarskyddslag. Orsaken var att de ansågs vara för fa och därför sakna behov av en organiserad skyddsverk­ samhet. Under 1970-talet kom frågan upp igen och 1973 slopades undan­ taget som gällde butiker, och kontor eftersom dessa arbetstagare nu upp­ fattades ha behov av skyddsombud.224s. 1

2.När Arbetarskyddslagen antogs 1949 omfattade den vissa elever, värn­ pliktiga och intagna i anstalt söm utförde arbete. Nämnda grupper undantogs från samverkansreglerna i ASL och hade därför inte rätt att vare sig utse eller företrädas av skyddsombud.s. 1

3.Elever krävde rätt att utse skyddsombud, men frågan om deras rätt var kontroversiell. Elevernas rätt till samverkan och rätt att utse företrädare togs upp av Skolöverstyrelsen vid införandet av AML. Regeringen över­ lämnade frågan till dåvarande Skolöverstyrelsen, Universitets- och hög­ skoleämbetet och till ASS samt till arbetsmarknadens parter.225 Det ledde 1987 till att en utredning tillsattes. Dess uppgift var att utreda ”elevernas deltagande i det lokala arbetsmiljöarbetet”. Utredningen ledde till ett för­ slag om elevmedverkan. Utredningen framhöll betydelsen av att ”ta tillvara den resurs som elevernas engagemang och medverkan utgör”.226 Utred­ ningens arbete ledde till att regeringen föreslog att elever från årskurs 7 och uppåt skulle få rätt att utse elevskyddsombud. Deras uppgift skulle vara att ”känna ett särskilt ansvar och vara aktiva, när det gällde att observera och driva arbetsmiljöfrågorna”. Elevskyddsombuden skulle också medverka i skyddskommittéerna. De skulle delta i skyddsronder och ”i planering av t.ex. nya eller ändrade lokaler, arbetsmetoder eller arbetsförhållanden i övrigt”. För att ge elevskyddsombuden möjligheter att påverka arbetsmil­ jön, skulle de få rätt till den information som de behövde, om den inte var hemlig. De skulle också få rätt till ledighet och utbildning. Men deras möj­ ligheter att påverka arbetsmiljön fortsatte att vara mycket begränsad. De fick t.ex. inte rätt att avbryta ett ”arbete”. Motivet var att; ”de bestämmel­ ser i arbetsmiljölagen som har en i huvudsak arbetsrättslig grund kan inte föras över till elevområdet”. Stoppningsrätten var ett exempel på en sådan regel. Orsaken var enligt regeringen att "stoppningsrättens betydelse när det gäller arbetstagare ligger i att upphörande med arbetet inte arbetsrättsligt kan betraktas som arbetsvägran, när ett skyddsombud har stoppat arbetet”.227 Reglerna om elevskyddsombud infördes i AML och i AMF 1990.228 Frågan om elever kom återigen upp tio år senare. År 2002 avläm­ nade 1999 års Skollagskommitté förslaget Skollagfir kvalitet och likvärdig­ het?23 Den har föreslagit ett utvidgat utbildningsbegrepp, som skall leda till att AML också skall gälla elever i förskola och fritidshem.230 Skolverket har också gjort en översyn av elevernas inflytande över arbetsmiljön. Den har resulterat i rapporten Elevmedverkan i skolans arbetsmiljöarbete genom elevskyddsombud, vilken också innehåller förslag till föreskrifter. Förslaget förtydligar elevskyddsombudens roll och preciserar deras uppgifter. Elev­ skyddsombuden föreslås ges möjlighet att samverka med skyddsombud för skolans personal.2311 regeringens direktiv 2004:91 ingår att utreda frågan om ”en starkare ställning för elevskyddsombuden”. Värnpliktiga omfattas av AML, men inte av reglerna om skyddsombud. De fick 1988 rätt att utse skyddsassistenter med stöd av en särskild författ­ ning. Sedan 1998 har de värnpliktiga också rätt att utse huvudskyddsassistenter på varje förband. Denne skall samverka med förbandschefen vid pla­ nering och uppföljning av övningar och har rätt att samla värnpliktiga för utbildning, information och överläggningar om arbetsmiljö. Denne har också rätt att begära viss undersökning om arbetsmiljöförhållandena. För­ bandschefen är då skyldig att lämna besked utan dröjsmål i frågan. Skyddsassistenter har förslags- och yttranderätt i arbetsmiljökommit­ tén.232 Direktivet 2004:91 omfattar inte de värnpliktigas rätt att utse skyddsombud. Den som utfor anvisat arbete under värd i anstalt omfattas inte heller av 6 kap. AML. Det betyder att de som utför anvisat arbete t.ex. på en anstalt inte har rätt att företrädas av skyddsombud. En annan grupp som också omfattas av AML är asylsökande som sysselsätts i arbete. De omfattas sedan 1994 av AML, men inte heller av 6 kap. AML.233 Det betyder att de inte har rätt att utse skyddsombud eller företrädas av dem enligt gäl­ lande regler. Det ingår inte i ovan nämnda direktiv att ta upp deras rätt att omfattas av 6 kap. AML. Däremot innefattar direktivet ett förslag till att barn i förskola och inom fritidsverksamhet ska omfattas av AML och att deras behov av barnskyddsombud skall utredas. Direktivet omfattar också förslag att de som genomgår vissa arbetsmarknadspolitiska program skall likställas med arbetstagare vid tillämpningen av AML. Det framgår inte av direktivet om även dessa skall omfattas eller undantas av 6 kap. AML dvs. om reglerna om skyddsombud.s. 1

4.Skyddsombuden påfartyg hade tidigare inte lika långtgående möjlighe­ ter att påverka arbetsmiljön som skyddsombuden på land. Lagen från 1965234 reviderades år 1988.1 den senare fick Sjöfartsverket rätt att medge att ett eller flera skyddsombud utsågs gemensamt på ett fartyg som har samma redare. I skyddsombudens uppgift ingick att ”övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.” Skyddsombud för ombordanställda fick även rätt att stoppa ett arbete, men befälhaven fick rätt att avbryta skyddsom­ budets stopp under vissa förutsättningar.235 År 2001 gjordes en Översyn av fartygssäkerhetslagen^ I den föreslogs bl.a. att 6 kap. i AML skulle gälla med vissa undantag.237 År 2003 vidgades AML till att också omfatta fartygsarbete.238 Tillsynen skulle utföras av Sjöfartsverket. Regler om skydds­ ombud på fartyg finns i dag i 6 kap. AML, i 4 kap. Fartygssäkerhetslagen och i 5 kap. i Fartygssäkerhetsförordning. Av 6 kap. 4 § AML framgår att dessa skyddsombud skall vaka över att fartyget har rätt bemanning enligt beslut eller föreskrifter. I 5 kap. 4 § i nämnda förordning framgår föl­ jande.239s. 110

5.Befälhavaren skall underrätta skyddsombudet om till vem ombord soms. 110

6.framställningar i skyddsfrågor skall göras. Redaren skall meddelas. 110

7.ombordanställda till vem inom rederiet som framställningar skall görass. 110

8.i frågor om fartygets skyddsförhållanden. Det är samma slag av regler som fanns i 7 § AMF fram till 1991.s. 110

9.En ny grupp arbetstagare har uppmärksammats. De benämns personliga assistenter. I början av 1990-talet införs lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Syftet med lagen var att ge ett personligt utformat stöd åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien m.m., enligt 9a §. De personer som tar hand om de funktionshindrade benämns personliga assistenter. Det finns idag ca 40 000 personliga assistenter. De flesta av dem omfattas av AML, men några få ca 500 assistenter omfattas inte av lagen, eftersom de är anställda direkt av arbetsgivaren.240 De omfattas istället av lag (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Lagen ersatte hembiträdes­ lagen (1944:461). Nuvarande lag har mycket svaga regler om arbetsmiljön och tillsynen. Enligt 15 § AMF får tillsyn i hemmet endast göras om arbetsgivaren eller arbetstagaren dvs. i detta fall den personliga assistenten begär det eller ”om det finns annan särskild anledning till det”. Gällande regler innebär att demenssjuka, psykiskt sjuka eller sådana som har begåvningsmässiga begränsningar kan vara arbetsgivare. De som är anställda av arbetsgivaren enligt denna lag har inte rätt att utse eller företrädas av skyddsombud. Enligt Dir. 2004:91 ingår att utreda arbetsgivarens ansvar. Det framgår inte av direktivet om dessa arbetstagare skall omfattas eller undantas från reglerna om samverkan enligt 6 kap. AML.s. 110

Nya och förlorade uppgifter

1.I början av 1970-talet framkom att det var svårt för skyddsombuden att påverka arbetsmiljöfrågorna, eftersom de kom in för sent i arbetsgivarens beslutsprocess. Arbetsgivaren kunde ha fattat beslut som var svåra att ändra, trots att besluten kunde leda till brister i arbetsmiljön. I syfte att ge skyddsombuden möjlighet att tidigt påverka arbetsmiljön infördes 1973 en planeringsrätt för dem. Den innebar att skyddsombuden fick rätt att delta i planeringen av nya eller ändrade lokaler, anordningar och arbetsmetoder samt yttra sig i bygglovsärenden.241 Planeringsrätten föreslogs utvidgas, då AML skulle införas 1977. LO ansåg att det fanns ett behov av att arbets­ tagarnas medverkan också skulle omfatta kemiska ämnen och produkter. LO ansåg att skyddsombud och skyddskommitté skulle delta i planering som gällde ”psyko-sociala förhållanden” och omfatta arbetsorganisationen. LO ansåg också att det borde framgå i lagen att ”arbetsgivaren skall redo­ visa planeringsunderlaget i form av bemannings- och organisationsplaner och befattningsbeskrivning”. Arbetstagarnas rätt att delta i planeringen skulle enligt LO vara en lagstadgad skyldighet för arbetsgivaren, som skulle vara ”förbunden med straffansvar”. TCO ansåg också att skyddsom­ budens planeringsrätt var viktig och framhöll att arbetsorganisationen var ”avgörande för den psykiska arbetsmiljön”. TCO föreslog även att arbets­ givaren skulle ”åläggas att redovisa bemannings-och organisationsplan, där arbetsuppgifternas krav på individen från fysisk och psyko-social synpunkt kan bedömas”. SAF gav endast stöd till att skyddsombuden deltog i plane­ ring av arbetsprocesser.242 Regeringen förslag uttrycktes på följande sätt. De anställda måste få delta i ”varje stadium i planeringen som är av bety­ delse från arbetsmiljösynpunkt”. Regeringen instämde också i att skydds­ ombuden skulle ha rätt till skadestånd, om de hindrades.243 En rätt för skyddsombuden att delta vid planering av arbetsprocesser och ämnen infördes 1977 i 6 kap. 4 § AML medan skyddsombudens rätt att delta vid förändringar av arbetsorganisation fick vänta.s. 111

2.I slutet av 1980-talet återkom diskussionen om betydelsen av en god arbetsorganisation för arbetsmiljön. Arbetsorganisationen hade tidigare främst diskuterats med stöd av MBL. Anledningen till att frågan återigen blev aktuell berodde på att en arbetsmiljökommission tillsattes år 1987. Kommissionens utredare ansåg bl.a. att det fanns ett behov av samordning mellan inflytandereglerna i AML och i MBL. Kommissionen hade utsett en särskild organisationsgrupp, (här kallad O-gruppen). Den hade också synpunkter på skyddsombuden.s. 112

3.O-gruppen ansåg att skyddsombuden skulle vara "påtryckare". Grup­ pen framhöll att skyddsombuden hade givits informations- och plane­ ringsrätt i syfte att ”balansera arbetsgivarens rätt att fatta beslut i företags­ lednings- och arbetsledningsfrågor” ... och som hade ”vissa maktbefogen­ heter”.244 Gruppen tog upp de arbetsorganisatoriska frågorna och påpe­ kade att dessa ”otvivelaktigt omfattas av arbetsmiljölagen”. Gruppens upp­ fattning var att skyddsombuden och skyddskommittén oftast tagit sig an den fysiska arbetsmiljön, medan arbetsorganisatoriska frågor företrädesvis handlagts genom MBL-förhandlingar. Gruppens slutsats var att ”arbets­ miljöarbetet måste integreras bättre i produktionsstyrningen” ... och ”inte får behandlas vid sidan om den ordinarie verksamheten”. Gruppen ansåg att en bättre samordning av AML och MBL på sikt var ”nödvändig”.245 Gruppens uppfattning var vidare att arbetsorganisatoriska frågor var vik­ tiga och att det fanns ett behov av att skyddsombuden deltog i planeringen även av dessa.246 Sådana regler antogs och fördes in i 6 kap. 4 § AML år 1991. Det innebar att skyddsombuden fick rätt att delta i planeringen av en ändrad arbetsorganisation.s. 112

4.Skyddsombuden fick även rätt att delta i arbetsgivarens systematiska arbetsmiljöarbete. Arbetsgivarna behövde stöd i att organisera sitt arbets­ miljöarbete. Kommissionen föreslog därför att arbetsgivarna skulle bli skyldiga att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete s.k. internkontroll. De skulle bl.a. upprätta handlingsplaner för arbetsmiljöarbetet. LO fram­ förde ”att fackets rätt till medverkan i bl.a. utarbetande av handlingsplaner, i utformningen av arbetsorganisation och i rehabiliteringsarbetet måste förstärkas och preciseras”. Regeringen hade ett antal synpunkter på de fackliga organisationernas roll. Den framhöll att de fackliga organisatio­ nernas ”påskyndande och reviderande roll måste bli tydlig genom att partsrollen utvecklas”. Regeringen ansåg att ”[d]et fackliga deltagandet bör koncentreras på att initiera frågor, medverka i arbetet med att ta fram handlingsplaner för arbetsmiljöns förbättring och övervaka genomföran­ det av dessa”. De olika viljeyttringarna resulterade i att regeringen föreslog att skyddsombuden skulle ”delta vid upprättande av handlingsplaner”.247 Riksdagen antog förslaget utan diskussion.248 Skyddsombudens bevakningsuppgift utvecklas under denna tid. Skydds­ ombuden skall enligt Hydén ses ”som bevakare av de anställdas intres­ sen”.249 I början av 1970-talet framkom att skyddsombuden inte kunde påverka brister i arbetsmiljön i den omfattning som delar av fackförenings­ rörelsen önskade. Arbetstagarna uttryckte sin oro över att arbeta med pro­ dukter eller ämnen, som de inte visste hur farliga de var. De krävde bättre information om skaderiskerna. Arbetsmiljöutredningen föreslog därför att om det ”finns grundad anledning att misstänka att arbetsförhållandena innebär risk för arbetstagarna med hänsyn till exempelvis förekomsten av ämnen eller produkter skall skyddsombud kunna kräva att arbetsgivaren låter kontrollera skyddsförhållandena".250 År 1973 infördes därför en regel som gav skyddsombuden rätt att ”vaka över sundhet och säkerhet”. Rätten medförde också att hänvändelseordningen fick ett tillägg, som innebar att skyddsombuden inte endast skulle kunna kräva åtgärd utan också under­ sökning av arbetsförhållanden, om de misstänkte att det fanns risker.251 Nästa bevakningsuppgift infördes 18 år senare. Skyddsombuden fick då i uppgift att vaka över att arbetsgivaren genom­ förde internkontroll.252 1 kommentaren till 3 § Internkontroll av arbetsmil­ jön (AFS 1996:6) uppges att skyddsombudets roll är att ”bevaka och driva på”.253 En viktig del i det systematiska arbetsmiljöarbetet idag är att chefer, arbetsledare och arbetstagare har tillräckliga arbetsmiljökunskaper enligt 6 och 7 §§ Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1 med ändring 2003:4). Regeringens direktiv 2004:91 framhåller särskilt betydelsen av utbildning och kompetens. En naturlig uppgift för skyddsombuden i framtiden kan bli att bevaka att chefer, arbetsledare och arbetstagare har tillräcklig utbild­ ning och kompetens. Ä andra sidan kan man påstå att den uppgiften har skyddsombuden redan idag med stöd av sin bevakningsuppgift enligt 6 kap. 4 § AML.s. 112

5.I två rättsfall i AD ser man hur skyddsombuden faktiskt kunde få bevakningsuppgifter mer i förhållande till arbetstagarna än till arbetsgi­ varna. I AD 1979 nr 67 beordrar en förman en onykter arbetstagare att arbeta med ett skyddsombud. Det verkar vara underförstått att skyddsom­ budet skall bevaka den onyktre arbetstagaren. I AD 1998 nr 97 framkom­ mer att ett kärnkraftverk har en alkohol- och narkotikapolicy som innebär att det är arbetsledningen och/eller skyddsombud som svarar för att avvisa sådana som är påverkade. Här kan man se hur ett skyddsombud i praktiken fått uppgifter som innebär att bevaka om en arbetstagare är påverkad och i så fall avvisa denne.s. 114

6.Skyddsombudens uppgift att medverka har sedan 1942 också reglerats i särskilda instruktioner, som bilades parternas arbetsmiljöavtal. Instruk­ tionerna gav skyddsombuden uppgifter som inte framgick i lag eller för­ ordning.s. 114

7.Vissa av uppgifterna skulle idag betraktas som arbetsgivaruppgifter. I Bilaga A till 1976 års Arbetsmiljöavtal mellan SAF-LO-PTK bilades en Instruktion fir skyddsombud. Av den framgick bl.a. att skyddsombud hade rätt att - bevaka att skyddsanordningar och övriga hygieniska anordningar finns,s. 114

8.är i gott skick och används. - medverka i information till nyanställda och minderåriga om riskernas. 114

9.och sättet att undvika dessa samt medverka i information till samtligas. 114

10.berörda arbetstagare om aktuella arbetsmiljöfrågor. - medverka i utredningar om orsaken till inträffade tillbud, olycksfall ochs. 114

11.yrkesskador samt verka för att liknade tillbud och skador kan undvikass. 114

12.i framtiden. - stimulera arbetstagarna att intressera sig för och delta i strävandena atts. 114

13.skapa god arbetsmiljö.254 Skyddsombudens uppgift att bevaka skyddsanordningar m.m., medverka i information av nyanställda och stimulera arbetstagarnas intresse kan betraktas ur olika aspekter. Skyddsombudens uppgift att bevaka skyddsan­ ordningar och medverka vid information kan ses som att de hjälper arbets­ givaren i dennes skyddsarbete. Det sistnämnda ingår idag i arbetsgivarens ansvar enligt 3 kap. 3 § AML.s. 114

14.Skyddsombudens uppgift att stimulera arbetstagarna kan också ses som ett stöd i arbetsgivarens skyddsverksamhet och ingick i skyddsombudets uppgift att vinna arbetstagarnas medverkan.s. 114

15.I Bilaga B Normalinstruktion fir skyddsombud samt i tillämpliga delar fir huvudskyddsombud^ som gällde under 1980-talet och som bilades Arbetsmiljöavtalet för kommuner och landsting (Miljö 81), framgick bl.a., att skyddsombuden skulle - ge vidareinformation till arbetstagarna om aktuella frågor som rör arbetsmiljön, - verka för att samtliga arbetstagare intresserar sig för och aktivt deltar i strävandena att skapa sunda och säkra arbetsförhållanden.255 Dessa uppgifter är ett led i uppgiften att vinna arbetstagarnas medverkan. De ingår idag i arbetsgivarens ansvar. I en vägledning om skyddsombudets uppgifter för statligt anställda från 1997 framgick att det ingick i skyddsombudens uppgifter att hålla sig kun­ nig om: - arbetsmiljöförhållandena inom sitt skyddsområde, - innehållet i arbetsmiljölagstiftningen och de föreskrifter och allmänna råd från ASS som är tillämpliga inom skyddsområdet, - annan lagstiftning i den utsträckning den har betydelse för den verk­ samhet som bedrivs.256 Vissa skyddsombud fick särskilda uppgifter. Under 1970-talet förslogs att de regionala skyddsombuden skulle ha som uppgift att ”aktivera det lokala skyddsarbetet". Tidigare hade de endast haft rätt att stimulera arbetstagar­ nas intresse för det lokala skyddsarbetet.257 Heinz Leymann redovisade i sitt arbete Regionalt skyddsombud. En balansgångpå slak lina^ (1983), vilka åtgärder de regionala skyddsombuden vidtog vid brister i arbetsmiljön. Vanligast var att de informerade arbetsgi­ varen om vilka åtgärder som denne skulle vidta. Näst vanligast var att de informerade det lokala skyddsombudet vad denne borde göra för att fa rättelse. Vanligt var också att de kallade på Yrkesinspektionen. I några fall hade de regionala skyddsombuden hotat med stopp, stoppat eller gjort polisanmälan.258 Andra skyddsombud fick i uppgift att samordna de lokala skyddsombu­ dens verksamhet. Den uppgiften gavs till s.k. huvudskyddsombud. Rätten att utse sådana infördes 1973 i dåvarande Arbetarskyddslagen efter före­ bild av SAF-LO-PTK arbetsmiljöavtal. Syftet var att effektivisera skydds­ arbetet. Huvudskyddsombuden fick i uppgift att samordna skyddsombu­ dens verksamhet och företräda, om problemen berörde t. ex. mer än ett skyddsområde.259 Förutsättningen för att utse huvudskyddsombud var att det fanns mer än ett skyddsombud på arbetsstället.260s. 114

Okad rätt till information, utbildning och

begränsningar i rätten därav

1.Skyddsombuden behövde bättre information för att de skulle kunna påverka brister i arbetsmiljön. Under 1970-talet och framåt ökade skydds­ ombudens rätt till information inom vissa områden och begränsades inom andra. Riksdagen antog 1973 regler som innebar att skyddsombuden skulle få rätt att ta del av handlingar som hade betydelse för arbetsmiljön, få rätt att erhålla upplysningar och att skyddsronder borde genomföras.261 Skyddsombuden fick också rätt att lämna yttrande i byggnadslovsärende som avsåg arbetslokal eller personalrum. Arbetsgivaren skulle också under­ rätta ombuden om byggnadslov.262s. 116

2.För att skyddsombuden skulle få möjlighet att påverka arbetsmiljön i så många avseenden som möjligt infördes 1977 i AML en skyldighet för arbetsgivarna att underrätta dem om förändringar av arbetsmiljön, som hade betydelse för säkerheten. Skyddsombuden fick också rätt att bli underrättade om ansökningar och anmälningar med stöd av Miljöskyddskungörelsen (1969:388) enligt den nya AMF.263 En vägran att utan saklig grund lämna ut en handling skulle t.ex. kunna vara grund för skadestånd. Regeringen påpekade att informationsrätten enligt AML kunde vara mer långtgående än den var enligt MBL.264 Skyddsombudens rätt till informa­ tion gavs också i Art. 10 i EG:s ramdirektiv (89/391/EEG).s. 116

3.AD har i ett fall prövat skyddsombudens, rätt att få ta del av handlingar och upplysningar samt att bli underrättad om förändringar.s. 116

4.AD 1980 nr 4. Bilanläggningsfallet. Svenska Metallindustriarbetare­s. 116

5.förbundet åberopade brott mot 6 kap. 4, 6, 10-11 och 16 §§ AML.s. 116

6.Förbundet ansåg att HSO inte hade fått delta 1) i planeringen, 2) intes. 116

7.underrättats om förändringar och 3) inte fått ta del av byggnadslovs-s. 116

8.handlingar utan särskild begäran samt inte heller 4) fått ta del avs. 116

9.anbudshandlingar. Ärendet gällde planeringen av en ny bilanläggning.s. 116

10.HSO deltog i en projektgrupp. I den behandlades programhandlingar,s. 116

11.ritningar och el- och VVS-delarna. AD fann angående HSO:s delta­s. 116

12.gande i planeringen att ”personalföreträdarna” fått god insyn och ett reellt inflytande på planeringsarbetet. Angående HSO:s rätt att ta del av handlingar och erhålla upplysningar fann AD att HSO beretts till­ fälle att i närvaro av bolagets representanter och expertis fatt ” gå ige­ nom materialet och ställa frågor”. AD fann angående arbetsgivarens skyldighet att underrätta om förändringar av betydelse för arbetsmiljön att ”det otvivelaktigt hade ålegat bolaget att informera HSO, för den händelse bolaget hade tänkt sig att gå ifrån vad som överenskommit i projektgruppen...” Så var inte fallet. AD fann angående beslutet om byggnadslov m.m. att HSO hade tagit del både av underlaget för ansö­ kan och YI:s yttrande. HSO blev dessutom utan dröjsmål informerad om att byggnadslov hade beviljats. AD fann att HSO inte hade blivit hindrad i detta fall. AD fann angående anbudshandlingarna m.m. att bolaget inte var skyldig att lämna ut anbudshandlingar innan avtal träf­ fats. AD fann att dessa handlingar inte hade en sådan betydelse för HSO att de skulle lämnas ut utan anfordran. Det måste vara svårt för ett skyddsombud att veta vilken information som arbetsgivaren förväntas lämna frivilligt och vilken information som ett skyddsombud har rätt att kräva, om den inte lämnas frivilligt. Skyddsombudens uppgifter vidgades och deras befogenheter stärktes under 1970-talet. Deras behov av utbildning ökade samtidigt under denna tid. Utbildning hade tidigare ordnats bl.a. av Arbetarskyddsnämnden inom den privata sektorn. Arbetsmiljöutredningen föreslog 1972 att skyddsombuden skulle få en lagstadgad rätt till utbildning, eftersom det var ett ”gemensamt” intresse för båda parter. Det framhölls att skyddsom­ buden med god utbildning också var betydelsefulla för arbetsgivaren, ”när det gäller att införa ett skyddstänkande bland övriga arbetstagare”.265 Remissinstanserna var eniga om betydelsen av att skyddsombuden erhöll utbildning, att parterna gemensamt skulle ansvara för att ombuden skulle få sådan och att arbetsgivaren ”i princip skulle betala utbildningen”. Reger­ ingen ställde sig bakom utredningens förslag att ”kostnaden för skyddsom­ budens utbildning bör falla på arbetsgivaren”.266 Riksdagen antog 1973 regler som innebar att skyddsombuden skulle ha rätt till erforderlig utbild­ ning.267 Rätten till utbildning har idag också stöd i Art. 12 p. 3 och 4 i EG:s ramdirektiv (89/391/EEG). I artikel 12 Utbildning av arbetstagare framgår att 3. Arbetstagarrepresentanter med särskilda uppgifter i skyddsfrågor skall ha rätt till tillräcklig utbildning. 4. Den utbildning som avses i punkterna 1 och 3 får inte bekostas avs. 116

13.arbetstagarna eller arbetstagarrepresentanterna.268 Arbetstagarnas representanter med särskilt ansvar för skyddsfrågor är att likställa med skyddsombud enligt svensk praxis.s. 118

14.Skyddsombudens behov av utbildning kan man förstå, om man tar del av följande skyddsombudsinstruktioner som gällde under 1970- och 1980talet. .s. 118

15.I bilaga A i SAF-LO-PTK:s avtal från 1976 krävdes att skyddsombud skulle - fortlöpande hålla sig underrättad om arbetsmiljöförhållandena bl.a.s. 118

16.genom kontakt med arbetstagare och arbetsledning, - skaffa sig ingående kunskap om de skyddsföreskrifter som gäller inoms. 118

17.skyddsområdet, - medverka i information till nyanställda och minderåriga om riskerna is. 118

18.arbetet och sättet att undvika dessa samt medverka i information tills. 118

19.samtliga berörda arbetstagare om aktuella arbetsmiljöfrågor. I Bilaga 2 normalinstruktion för skyddsombuden i Miljö 81 krävdes att skyddsombuden - fortlöpande skulle skaffa sig kännedom om förhållandens inom skydds­s. 118

20.området, - skaffa sig ingående kunskaper om de olika föreskrifter som rör arbetar-s. 118

21.skyddsverksamheten. I Skyddsombudets uppgifter - En vägledning fir skyddsombud inom staten från 1997 uppgavs att ”det tillhör skyddsombud att hålla sig kunnig om:.. .27° - arbetsmiljöförhållandena inom sitt skyddsområde ur fysisk, psykisk ochs. 118

22.social synvinkel, - förändringar som planeras av verksamhet och organisation samt över­s. 118

23.väga vilka konsekvenser dessa kan fa från arbetsmiljösynpunkt, - innehållet i arbetsmiljölagstiftning och de föreskrifter och allmänna råds. 118

24.från arbetarskyddsstyrelsen som är tillämpliga inom skyddsområdet, - annan lagstiftning i den utsträckning denna har betydelse för verksam­ het som bedrivs, - innehållet i parternas avtal, överenskommelser m.m. som har betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Skyddsombudens rätt till utbildning har prövats av AD. I ett fall AD, 1978 nr 165, fick säsongsanställda skyddsombud rätt till utbildning även under den tid som de inte var anställda. AD grundade sitt beslut på att det fanns en protokollsanteckning i ett kollektivavtal som innebar att utbildning av skyddsombud skulle anordnas. I ett annat fall, AD 1981 nr 114, framkom att lokala skyddsombud inte hade rätt till ledighet med lön, då de deltog i en två veckors vidareutbildningskurs för huvudskyddsombud och regionala skyddsombud. Den ifrågavarande utbildningen ansågs ha haft större omfattning än som ansågs skäligt med hänsyn till förhållandena på arbets­ platsen. Skyddsombuden har en funktion som kunskapsbärare- och informationsspridare. Deras omfattande rätt till information och utbildning har gjort dem både till kunskapsbärare och -spridare. De regionala skyddsom­ budens uppgift som informationsspridare har belysts i utredningen Kun­ skapför utveckling?1^ Syftet med utredningen var att undersöka kunskaps­ spridningen inom arbetslivsområdet.272 I utredningen sågs de regionala skyddsombuden som särskilda kunskapsförmedlare. Det framhölls att ”företrädare för små företag ansåg att många regionala skyddsombud hade 'kunskaper och kontakter’ som bidrog till och stimulerade förändringsar­ bete på arbetsplatsen samt var ”kunskapsbärare”.273 Utredningen ledde inte till några lagändringar, som gällde skyddsombuden. Skyddsombuden förväntas göra objektiva bedömningar med stöd av sin kunskap. AD 1980 nr 10. Tidsstudiefallet. Tvisten gällde saklig grund för upp­ sägning. Svenska Transportarbetareförbundet begärde att en uppsäg­ ning skulle förklaras ogiltig. En arbetstagare vägrade utföra en arbets­ uppgift trots upprepade tillsägelser. Den uppsagde ansåg att denne inte kunde utföra ett bevakningsarbete utan att gällande hastighetsbestämmelser överskreds. En tidsstudie genomfördes. I den deltog ett RSO. Denne lämnade yttrande till bolaget. I det framkom att bevakningsarbetet kunde genomföras utan att gällande hastighetsbestämmelser överskreds. Arbetstagarförbundet invände att skyddsombudet inte hade sådan ”kunskap om bevakningsarbete att han kan avgöra om bevak­ ningen har fullgjorts enligt gällande instruktioner”. Ett skyddsombuds ”kunskap” kan leda till att denne tillfrågas av arbetsgi­ varen som expert. Samtidigt kan det leda till att skyddsombudets kunskap hamnar i konflikt med ett förbunds uppgift att företräda en arbetstagare.s. 118

25.Skyddsombudens expertkunskaper kan också vara till fördel för arbets­ tagarsidan.s. 120

26.AD 1978 nr 89. Bastubadarfallet. Tvisten gällde en omplacering av ens. 120

27.arbetstagare som badade bastu i stället för att övervaka en ångpanna. Etts. 120

28.lokalt SKO och ett HSO hördes. De uppgav att arbetstagarna inte fatts. 120

29.någon instruktion om att övervaka anläggningen efter viss tidpunkt. Des. 120

30.fann också att anläggningen inte var särskilt farlig. Det fanns inte hellers. 120

31.någon föreskrift om var arbetstagarna skulle vistas under arbetstiden.s. 120

32.AD fann att arbetstagaren inte hade blivit instruerad eller förstått atts. 120

33.pannan skulle övervakas särskilt. AD fann inte att arbetstagaren hades. 120

34.åsidosatt någon särskild övervakningsskyldighet. Omplaceringen streds. 120

35.därför mot kollektivavtalet. I domen tog AD hänsyn till skyddsombudens kunskaper. De visste att arbetsgivaren inte hade givit arbetstagaren tillräckliga instruktioner. De var också medvetna om att anläggningen inte var särskilt farlig. Skydds­ ombudens kunskaper var i detta fall till arbetstagarens förmån.s. 120

36.Arbetsgivarna uttryckte sin oro över att skyddsombudens omfattande rätt till information kunde skada dem. Skyddsombuden kunde t.ex. lämna ut information till konkurrenter eller till pressen, som kunde skada arbets­ givarens konkurrenskraft. Arbetsmiljöutredningen föreslog därför 1972 att regler om tystnadsplikt skulle införas. LO krävde att dessa inte fick hindra ombuden från att lämna information vidare till styrelsen för den fackliga organisation som valt dem. Riksdagen gav arbetsgivarna stöd genom att anta regler om tystnadsplikt. De infördes 1973 i Arbetarskyddslagen. Tystnadsplikten innebar att skyddsombuden fick informera styrelsen i den fackliga organisationen, men att denna i sin tur skulle bindas av tystnads­ plikt.274 Tystnadsplikten innebar att skyddsombuden inte obehörigen fick röja eller utnyttja information som de fått p.g.a. sitt uppdrag. Reglerna gällde även inom den offentliga förvaltningen fram till 1981, då Sekretes­ slagen infördes. Den kom att omfatta också skyddsombudens sekretess.275 I slutet av 1980-talet togs reglerna om tystnadsplikt och sekretess åter upp. Det ledde till att riksdagen 1989 ändrade lagen så att skyddsombuden också skulle ha rätt att föra information vidare till sakkunnig på förbunds­ nivå. Förutsättningen var att de som erhållit informationen skulle under­ rättas om tystnadsplikten eller sekretessen. Samtycke från berörd skulle också inhämtas om information skulle lämnas vidare som gällde enskild person.276 Arbetstagarnas lojalitet har samband med tystnadsplikten. Den har prövats av AD (AD 1988 nr 162 och AD 1997 nr 57). Tvisterna har bl.a. gällt kränkningar av skyddsombuden, då de lämnat information till kontrollorgan m.m.277s. 120

Ökade befogenheter

1.I böljan av 1970-talet krävde LO att skyddsarbetet måste bli mer jämställt. Det innebar att arbetstagarsidans inflytande behövde öka. LO föreslog på sin kongress 1971 att skyddsombuden skulle ha rätt att avbryta ett arbete. En sådan rätt hade föreslagits redan 1938, men då var tiden inte mogen.278 Förslaget fick gehör i riksdagen. Det ledde till att skyddsombuden 1973 fick rätt att avbryta ett arbete vid omedelbar och allvarlig fara för annans liv och hälsa och vid brott mot tillsynsmyndighetens förbud.279 Lennart Nordfors påpekar hur Arbetsmiljöutredningen tänkte sig ”en särskild när­ het mellan yrkesinspektionen och löntagarna”. Ett exempel på det var skyddsombudens rätt att stoppa ett arbete, om arbetsgivaren överträdde ett förbud som meddelats av yrkesinspektionen. Skyddsombudet fick härmed enligt Nordfors ”rollen att fungera som inspektionens förlängda arm ute på arbetsplatsen”.280 Stoppningsrätten utvidgades år 1978, då skyddsombu­ den fick rätt att avbryta ett arbete ”ur skyddssynpunkt vid ensamarbete”. Samtidigt infördes regler om att skyddsombuden också fick stoppa arbetet vid brott mot generella förbud i föreskrifter.281 Förslaget antogs men befo­ genheten framgår inte av lagtexten i 6 kap. 7 § AML.282 Redovisning av stoppningsrätten har delvis redan skett i Del I och kommer att ske mer utförligt i Del III. Stoppningsrätten skall ses som ett exempel på jämvikt mellan arbetsgi­ vare och arbetstagare. Ett annat exempel i samma riktning var skyddsom­ budens rätt att överklaga Yrkesinspektionens beslut. En sådan rätt infördes 1977, då AML antogs. Överklagningsrätten gavs i första hand till huvud­ skyddsombudet. Saknades sådant, gavs rätten till ett lokalt skyddsombud och i sista hand till den lokala fackliga organisationen, om det berörde en medlems intresse och föreningen yttrat sig i ärendet.283 Huvudskyddsom­ buden fick samtidigt rätt att överklaga byggnadsnämndens beslut om bygglov som gällde arbetslokaler och personalrum. Rätten infördes i 72 § Byggnadsstadgan. Befogenheten upphörde i och med lagändringen i planoch bygglagen 1995.284s. 121

2.I början av 70-talet återkom problemet med att arbetsgivarna inte alltid tog skyddsombudens klagomål på allvar. Arbetsgivarna gav inte besked om sin inställning till de krav som skyddsombuden framförde även om påpe­ kandena inte var kontroversiella. Arbetsmiljöutredningen föreslog därför att skyddsombudens påpekanden skulle ses som ett led i deras medverkan i skyddsarbetet och inte som något kontroversiellt. I syfte att öka respekten för skyddsombudens krav, föreslog utredningen att skyddsombuden skulle ges rätt att, om de begärde det få, ett skriftligt bevis från arbetsgivaren på att ombudet hade framfört krav på åtgärder. Regeringen instämde i försla­ get285 En sådan rätt infördes 1973 i 64 § Arbetarskyddskungörelsen.286s. 122

3.I syfte att öka skyddsombudens möjligheter att ytterligare påverka arbetsmiljön föreslog Arbetsmiljöutredningen 1972 att ombuden skulle ha rätt att ta upp vilken fråga som helst i skyddskommittén. Gällande regler var att skyddsombuden endast kunde ta upp en fråga av ”större vikt”. SAF var tveksam till förslaget och framförde att skyddsombudens verksamhet syftade till att i samråd med arbetsgivaren aktivt verka för bättre skyddsförhållanden och att det också måste ”inbegripa att påverka arbetskamra­ ternas inställning till skyddsarbetet”.287 Trots SAF:s tveksamhet slopades nämnda begränsning år 1973. Skyddsombuden fick då rätt att ta upp vil­ ken fråga som helst i skyddskommittén.288s. 122

Den rättsliga ställningen stärks

1.I mitten av 1970-talet framkom att skyddsombudens ställning behövde stärkas.s. 122

2.Det berodde på att de under denna tid hade fått många nya uppgifter. Deras möjlighet att påverka hade inte bara samband med vilka uppgifter, kunskaper eller befogenheter som de hade, utan också med hur mycket tid som skyddsombuden kunde ägna åt uppdraget, om de riskerade lönebortfall eller om de hindrades att utföra sitt uppdrag eller trakasserades på något annat sätt.s. 122

3.De många nya uppgifterna medförde att deras position blev mer utsatt. Det fanns därför ett behov av att stärka deras rättsskydd. Då gällande reg­ ler enligt 42 § ASL innebar att skyddsombuden inte fick hindras, inte fick ges försämrade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor eller sägas upp från sin anställning p.g.a. att de var skyddsombud. Ett exempel från 1970-talet är följande fall. AD 1977 nr 86. Tillträdesfallet. Tvisten gällde bl.a. kränkning av 42 § i ASL. Ett RSO vägrades tillträde till arbetsgivarens lokaler under inspektion. AD fann att arbetsgivaren hade hindrat skyddsombudet enligt 42 § ASL. Arbetsgivaren fick betala allmänt skadestånd till skyddsombudet med 5 000 kronor. AD slår fast att en arbetsgivare inte förfogar över ett regionalt skyddsom­ buds tillträdesrätt under en inspektion. I syfte att förstärka ombudens rättsskydd föreslog Arbetsmiljöutred­ ningen att ombuden skulle ges ett extra skydd mot uppsägning, som inne­ bar, att ett ombud som skilts från sitt arbete skulle ha rätt att stå kvar i sin anställning till dess tvisten var avgjord genom förhandling, domstol eller av skiljenämnd. Regeln i 42 § ASL upphörde 1973289 i och med att lagen (1974:12) om anställningsskydd trädde i kraft 1 juli 1974. Skyddsombu­ den kom då att omfattas av lagens 7 § om saklig grund för uppsägning. Skyddsombuden behövde tid för att utföra sitt uppdrag. De skulle inte behöva förlora ekonomiskt på uppdraget. De många nya uppgifterna som skyddsombuden erhållit tog tid att utföra. Arbetsmiljöutredningen före­ slog därför 1972 att skyddsombuden skulle ha rätt till ”erforderlig tid” för uppdraget. Den föreslog också att skyddsombuden skulle få verka utan att göra ekonomiska förluster dvs. de skulle ha rätt att behålla sina anställ­ ningsförmåner, då de utförde uppdraget. Regeringen instämde i utred­ ningens förslag avseende lön och tid. Den föreslog dessutom att skydds­ ombuden själva skulle få avgöra hur mycket tid som behövdes i ”akuta” risksituation” eller om en olycka inträffade. När det gällde löpande skydds­ arbete såsom skyddsronder och rådgivning m.m., föreslog regeringen att den tiden skulle regleras genom överenskommelser mellan parterna lokalt. Om parterna inte kunde enas skulle det vara möjligt för Yrkesinspektionen att göra en bedömning. Regeringen föreslog att ”om överenskommelse inte nåtts om tidsåtgången för de löpande skyddsuppgifterna bör skydds­ ombudet [enligt min mening] tills vidare kunna utföra skyddsarbete i den omfattning han anser rimligt, utan att drabbas av ekonomisk förlust”.290 Riksdagen antog regeringens förslag 1973.291 Liknande regler infördes också senare i de tre centrala arbetsmiljöavtalen.292 Rätten till ledig tid och lön för uppdraget har också stöd i Art. 11 p. 5 i EG:s ramdirektiv (89/391/ EEG).s. 122

4.Skyddsombudens position var utsatt. Många skyddsombud verkade som fackliga förtroendemän, men de omfattades inte av deras rättsskydd. När AML antogs blev också FML tillämplig på de skyddsombud, som var utsedda av en facklig organisation, som har eller brukar ha kollektivavtal med arbetsgivaren. FML skulle gälla i de fall den inte inskränkte skydds­ ombudets rättigheter.293s. 124

5.AD har prövat ett skyddsombuds rätt till ersättning enligt FML.s. 124

6.AD 1981 nr 147. Skiftfallet. Ett HSO som var utsedd av en fackligs. 124

7.organisation, omplacerades från skifttjänstgöring till dagtidsarbete meds. 124

8.anledning av sitt förtroendeuppdrag. Tvisten gällde tillämpningen avs. 124

9.lönegarantiregeln i 4 § FML. AD fann att HSO hade rätt till det skift­s. 124

10.tillägg som hans tidigare arbetskamrater fick, eftersom FML syftade tills. 124

11.att främja den fackliga verksamheten. Däremot fann AD inte att HSOs. 124

12.haft rätt till reseersättning eller traktamenten. En betydelsefull princip slås fast. Den är att skyddsombud inte skall förlora ekonomiskt på sitt uppdrag.s. 124

13.Skyddsombudens tillträdesrätt till ”främmande” arbetsställen har varit ett problem. I början av 90-talet framkom att skyddsombuden hade svårt att påverka vissa arbetsmiljöer, eftersom de saknade tillträdesrätt till dem. Det kunde bero på att de arbetstagare som skyddsombuden företrädde utförde sina arbeten på arbetsställen som den egna arbetsgivaren inte rådde över. Som exempel på sådana arbeten var de som utfördes av olika slag av installations-, tillsyns-, underhålls- och reparationsföretag samt vissa arbe­ ten inom byggbranschen. Det egna företaget hade ett fast driftställe, som arbetstagarna utgick från, men arbetet utfördes på vad jag här vill kalla för ett ”främmande” arbetsställe. Det egna företaget hade kvar arbetsmiljöan­ svaret för de anställda, men hade svårt att påverka arbetsmiljön på det främmande arbetsstället. Även skyddsombudens uppgifter blev svårare. Skyddsombuden hade behov av att besöka de främmande arbetsställena. Ett problem var att skyddsombud på entreprenadföretag som ville besöka främmande arbetsställen kunde nekas tillträde av den som rådde över drift­ stället. Skyddsombuden hade därigenom hindrats att bevaka arbetsmiljön vid entreprenadarbetena. Det framkom att skyddsombud för målare, plåtslagare och elektriker hade vägrats tillträde av huvudentreprenören. Den utredning som hade tillsatts 1991 för att se över AML föreslog att skyddsombuden skulle få tillträdesrätt till de främmande arbetsställena. LO, TCO och SACO föreslog i sina remissvar att skyddsombuden skulle ha rätt att stoppa ett arbete ”hos den arbetsgivare som råder över arbets­ ställe”. Regeringen motsatte sig förslaget och menade att kraven på arbets­ miljöförbättringar fortfarande skulle riktas mot den egna arbetsgivaren. Förslaget ledde till att riksdagen 1994 antog en ny lag, som innebar att den som rådde över arbetsstället och hindrade ett skyddsombuds tillträde kunde drabbas av skadestånd. En sådan tvist skulle prövas av allmän dom­ stol och ej enligt lagen om rättegång i arbetstvister.294 Någon stoppningsrätt mot den som råder över ett arbetsställe infördes dock inte. Samtidigt infördes regler som innebar att den som hyr in arbetstagare ”skall vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta arbete” enligt 3 kap. 12 § AML. Rege­ ringens direktiv 2004:91 föreslår att samordningsansvaret skall utredas lik­ som inhyrares ansvar för att informera uthyraren om risker i arbetsmiljön. Samordningsansvaret har betydelse för skyddsombud på så sätt att skydds­ ombud har behov av att kunna ställa krav på den som har samordningsan­ svaret även i de fall det inte är skyddsombudets arbetsgivare. Det framgår inte av nämnda direktiv om denna fråga skall utredas. Skyddsombud kan också finna det naturligt att företräda alla på ett arbetsställe dvs. även de som är inhyrda. De har oftast både förmåga och intresse av att företräda dem, men lagen tillåter inte det idag. Det framgår inte om direktivet även omfattar denna fråga.s. 124

Okad integrering i den fackliga verksamheten

1.Skyddsombudsinstitutet är inte helt integrerat i den fackliga verksamhe­ ten. Under de sista 30 åren har utvecklingen gått mot att de fackliga orga­ nisationerna har fått ett allt större inflytande över skyddsombudsinstitutet och över arbetsmiljön. Det har skett genom lagstiftning och olika överens­ kommelser. Man kan också finna denna integrering i rättspraxis.295 4.7.1 Integrering med stöd i lag Integreringen av skyddsombudsinstitutet i den fackliga verksamheten med stöd i lag under perioden har framför allt gällt valet av skyddsombud och deras rättsskydd. Valet av skyddsombud har alltid varit komplicerat. Från 1912-1937 var det arbetstagarna som skulle välja skyddsombud och från 1938-1973 kunde antingen arbetstagarna eller den fackliga organisationen förrätta valet. Betydelsen av att skyddsombuden var valda på rätt sätt prö­ vades i följande fall.s. 125

2.AD 1972 nr 28. Valfallet. En arbetstagare sades upp från sin anställ­s. 126

3.ning. Han var tillfälligt anställd. Valet skedde genom att en annan till­s. 126

4.fälligt anställd anmälde vederbörande arbetstagare som skyddsombuds. 126

5.till Yl. Detta skyddsombud uteblev från arbetsplatsen och sades därförs. 126

6.upp. Denne hävdade att det berodde på hans uppdrag som skyddsom­s. 126

7.bud. AD ogillade talan, eftersom skyddsombudet inte hade blivit valds. 126

8.på rätt sätt enligt 44 § ASL. På den avdelning som skyddsombudets. 126

9.arbetade fanns fyra andra arbetstagare. AD ansåg att de också borde has. 126

10.varit med om att välja skyddsombudet. Finns inte en facklig organisation har arbetstagarna rätt att utse skydds­ ombud. AD ansåg att de andra fyra arbetstagarna som fanns på arbetsplat­ sen också borde ha medverkat för att valet skulle kunna godkännas.s. 126

11.LO har sedan 1930-talet krävt att skyddsombuden skulle ha en närmare anknytning till den fackliga organisationen. Arbetsgivarsidan har motsatt sig det, eftersom den inte vill se skyddsombuden som motpart i intres­ setvister utan som medpart i skyddsfrågor, där det råder intressegemenskap mellan parterna.s. 126

12.Under 1970-talet föreslog LO i sitt remissvar till Arbetsmiljöutred­ ningen att AML borde anpassas till SAF:s och LO:s centrala överenskom­ melse som gällde för stora delar av arbetsmarknaden. Enligt den var det den lokala fackliga organisationen som i första hand utsåg skyddsombuden och inte arbetstagarna själva. Regeringen ansåg att det lokala skyddsarbe­ tet skulle främjas om skyddsombuden hade ”förankring och förtroende på den fackliga sidan”. Regeringen instämde därför i LO:s förslag.296 Riksda­ gen antog 1973 följande regler i 40 § ASL.s. 126

13.Skyddsombud utses av lokal facklig organisation, som är bunden av kol­s. 126

14.lektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation,s. 126

15.utses skyddsombud av arbetstagarna.297 Vid införandet av AML år 1977 utökades rätten för den lokala arbetsta­ garorganisationen att utse skyddsombud till att också gälla de organisatio­ ner som ”brukade vara bundna av kollektivavtal”.298 Syftet var att sam­ ordna AML:s regler med FML:s.299 Tanken var att skyddsombud skulle kunna utses även om det rådde tillfällig avtalslöshet.300 Exempel på skyddsombudens integrering i den fackliga verksamheten kan man särskilt finna i AD:s rättspraxis. Många av de fall som prövats gäl­ ler skyddsombud som också innehar andra fackliga förtroendeuppdrag.301 Rätten att utse regionala skyddsombud har inte heller varit oproblema­ tiskt. Det var inte förrän i början av 1990-talet som den fackliga organisa­ tionen fick ensam rätt att utse regionala skyddsombud, dvs. utan tillsynens medgivande. Arbetsmiljöutredningen hade 1973 föreslagit att de regionala skyddsombuden skulle utses på arbetsplatser, där skyddskommitté sakna­ des och förhållandena påkallade det. Yrkesinspektionen skulle sedan ge sitt medgivande. Något kollektivavtal med arbetsgivaren behövde organisatio­ nen inte ha. Arbetsgivaren skulle inte heller kunna vägra att ett regionalt skyddsombud utsågs, vilket de hade kunnat tidigare. SAF invände att det fanns risk för att de regionala skyddsombuden kunde komma att betraktas som utomstående inspektörer och att tillsättningen borde vara restriktiv och ske i samråd mellan parterna. Regeringen tog inte hänsyn till SAF:s invändningar. En lokal avdelning av ett förbund eller med sådan avdelning jämförlig sammanslutning fick 1973 rätt att utse regionala skyddsombud. Förutsättningen var att skyddskommitté saknades och att Yrkesinspektio­ nen (Yrkesinspektionsnämnden) givit sitt medgivande.302 År 1989 gavs lokal avdelning av förbund eller med sådan avdelning jäm­ förlig sammanslutning av arbetstagare rätt att utse regionala skyddsombud utan Yrkesinspektionens medgivande. En förutsättning var att den fackliga organisation som utsåg det regionala skyddsombudet hade minst en med­ lem på arbetsstället. En sådan regel fanns redan i lagens förarbeten, men infördes nu i lagtexten.303 I praxis kan man finna enstaka exempel på att skyddsombud utsetts även av andra än den fackliga organisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal med arbetsgivaren. AD 1979 nr 165. Hamnarbetarefallet. Tvisten gällde bl.a. rätten till lön vid skyddsombudstopp.s. 126

16.Svenska Hamnarbetareförbundet hade utsett skyddsombud, som sedan meddelade stopp. Förbundet hade inte kollektivavtal med arbets­ givaren. Arbetsgivaren hade med stöd av ett särskilt åtagande uppgivit att ”Hamnarbetarförbundets skyddsombud skall betraktas som skydds­ ombud enligt arbetsmiljölagstiftningen”. Ett annat förbund hade kol­ lektivavtal med arbetsgivaren och hade utsett egna skyddsombud. Arbetsgivaren gjorde inte några invändningar mot att skyddsombudet inte var behörigt. Kanske skulle en sådan invändning anses vara brott mot Svenska Hamnarbetareförbundets föreningsrätt.s. 127

17.En fråga som kom upp under 1970-talet och delvis har samband med den fackliga organisationen, var rätten att skilja skyddsombudet från upp­ draget. Fackföreningsrörelsen ansåg att den lokala fackliga organisationen var väl lämpad att handha frågan, om förtroendet för skyddsombuden svik­ tade. I 63 § Arbetarskyddskungörelsen infördes 1973 därför en bestäm­ melse som innebar att avskiljandet av ombud skulle ske ”genom beslut av den organisation eller de arbetstagare som utsett ombudet”.304s. 128

18.Vid införandet framhöll regeringen att det fanns vissa skillnader mellan skyddsombud och andra fackliga företrädare. Skyddsombuden ansågs ha en mer självständig ställning än andra fackliga förtroendemän, eftersom de fick sina befogenheter direkt med stöd av lag. De hade t.ex. egen rätt att med stöd av lagen avgöra tidsåtgången i akuta situationer och en egen rätt att ingripa. De övriga fackliga förtroendemännen fick sina uppgifter från den fackliga organisationen. Frågan var då om det fanns några fördelar för skyddsombuden att omfattas även av FML? Exempel på fördelar var att skyddsombuden vid tvist erhöll fackligt stöd genom förhandlingar, rätt att disponera lokal eller visst utrymme på arbetsplatsen och förtur vid uppsäg­ ning p.g.a. arbetsbrist. Regeringen klargjorde att alla regler som gällde för skyddsombuden måste finnas i AML, eftersom den gällde även för de skyddsombud som var verksamma på arbetsplatser där kollektivavtal sak­ nades med arbetsgivaren. 305 Lagregeln fick också denna utformning, då den antogs av riksdagen 1977. Det framgår av 6 kap. 16 § AML att FML inte får inskränka de rättigheter som skyddsombuden fått enligt AML.s. 128