1.och andel. Det framgick i 203 fall om det var en kvinna eller en man som tillämpade hänvändelse. Av dessa var 20 % (41 av 203) kvinnor. De kvinnor som med delade hänvändelse var oftast huvudskyddsombud (21 st.) eller regionala skyddsombud (11 st.). Ä andra sidan framgick inte vilken ställning ombu det hade i 8 fall. I den gruppen kan fler lokala skyddsombud ha ingått. En förklaring till att det var så få kvinnor som vände sig till tillsynen kan bero på att de flesta som tillämpade hänvändelse var huvudskyddsombud eller regionala skyddsombud. Kvinnor innehar dessa uppdrag mer sällan än män (se tabell 1:2). En annan förklaring kan vara att kvinnor ogärna vänder sig till tillsynen. Det kan bero på att de litar mindre än männen på att en statlig myndighet är villig att ge dem stöd. En tredje förklaring kan vara att kvinnor löser konflikter på ett annat sätt. Det kan ske genom att de samverkar under längre tid, men också att de avstår från att ställa krav. Konsekvensen kan då bli att flera kvinnor drabbas av arbetsskador. Ytter ligare en förklaring kan vara att risker som ofta drabbar kvinnor, mer sällan finns tydligt beskrivna i lagar och föreskrifter i förhållande till de risker som män utsätts för. Kvinnor arbetar oftare än män med tredje man, som t.ex. elever, barn och omsorgstagare samt patienter. Det saknas t.ex. sär skilda föreskrifter om arbete med elever och sjuka. En förklaring kan också vara att arbete med tredje man skapar osäkerhet hos både arbetsgivare och skyddsombud. Det finnes en inbyggd konflikt och viss oklarhet mellan elevers rätt till undervisning enligt Skollagen, olika omsorgstagares rätt till omsorg enligt Socialtjänstlagen och patienters rätt till vård enligt Hälsooch sjukvårdslagen och arbetstagares rätt till en god arbetsmiljö. Oklarhe ten kan leda till att arbetsgivarna prioriterar nämnda gruppers krav framför förbättringar av arbetstagarnas, särskilt kvinnors behov av bättre arbets miljö. Osäkerheten kan också innebära att skyddsombuden inom dessa områden avstår från att ställa krav, om de uppfattar att det kan drabba tredje man. Ytterligare en orsak till att fa kvinnor finns representerade i studien kan vara att kvinnor 1991 oftare än män hade tidsbegränsade anställningar åtminstone inom TCO24 Sådana anställningar innebär också mindre möjligheter till att medverka i arbetsmiljödialogen enligt en studie om tidsbegränsade anställningar.25s. 259
2.Det framkom att orsakerna till kvinnors hänvändelser oftast (12 fall) gälldepsyko-sociala belastningar. Mer än hälften av dem26 berörde olika slag av trakasserier. De som kränkte var främst chefer. Ett exempel är följande.s. 260
3.Pb:162. En kvinna, HSO gjorde framställan eftersom det under långs. 260
4.tid hade funnits ”allvarliga störningar i arbetsledarfunktionen" gentes. 260
5.mot vissa distriktssköterskor. Ett annat exempel är följande.s. 260
6.Pb:151. En kvinna HSO gjorde framställan med anledning av att ens. 260
7.medlem hade blivit utsatt för kränkande särbehandling av sin arbetsgis. 260
8.vare. Kvinnorna tillämpade också hänvändelse med anledning av brister i luftkvaliteten m.m. och brister i lokaler med sex fall vvoarrudceiar .27s. 260
9.Ett exempel är följande.s. 260
10.Lu:83. En kvinna, HSO gjorde framställan. Hon krävde att ingen del-s. 260
11.tidsförskoleverksamhet skulle starta innan ventilationen var åtgärdad. Ett annat exempel är följande.s. 260
12.Lo:155. En kvinna, HSO gjorde framställan. Hon ansåg att en visss. 260
13.skolbyggnad inte uppfyllde kraven i AML. Kvinnor som var skyddsombud tillämpade sällan hänvändelseordningen med anledning av brister i ergonomin. Det skedde endast i 13 % (5 av 41) av fallen.28 Belastningssjukdomar utgjorde de oftast anmälda (70 %)29 arbetsskadorna för kvinnor. Kvinnorna tillämpade aldrig hänvändelse med anledning av risken för fall/ras, brand/el och maskiner samt personlig skyddsutrustning. En förklaring till att kvinnorna dubbelt så ofta gjorde framställan till tillsynen med anledning av psyko-sociala belastningar än ergonomiska kan bero på att de upplevde psyko-sociala kränkningar som ett större problem än ergonomiska belastningar. Det kan bero på att kränkningarna var så kontroversiella att de inte gick att lösa internt. En förklaring till att kvinnorna relativt ofta tillämpade hänvändelse med anledning av brister i luftkvaliteten och i lokaler kan bero på att dessa också drabbar tredje man som t.ex. elever och barn. En förklaring till att kvinnorna inte gjorde några framställningar inom vissa områden kan bero på att de saknar tradition av att ställa samma höga krav som männen. Kvinnors ringa framställningar skulle också kunna bero på att de oftare än män når sina arbetsmiljökrav genom partssamverkan. Jag är dock tveksam till den slutsatsen med tanke på kvinnors många anmälda arbetsskador. 4.4.3 lektorer Hänvändelse kan riktas både mot privata och offentliga arbetsgivare. Tilllämpningsstudien visade att något fler hänvändelser riktades mot den pri vata sektorn, men andelen framställningar i förhållande till andelen syssel satta inom den offentliga sektorn var något större. Tabell IV:5. Skyddsombuden ville påverka brister inom följande sektorer. Tillämpningsstudien visade att skyddsombuden inom privata sektorn gjorde något fler än hälften (56 %) av framställningarna till tillsynen medan skyddsombuden inom den offentliga gjorde något färre (44 %). En förklaring till att hänvändelserna var fler inom den privata sektorn kan bero på att de flesta eller två tredjedelar av alla arbetstagare var sysselsatta inom den privata sektorn i början av 1990-talet.30 En förklaring till att andelen framställningar i förhållande till antalet sysselsatta var större från den offentliga sektorn kan bero på att skyddsombuden inom den sektorn uppfattade att de hade något säkrare anställningsförhållanden. Skyddsom buden inom den offentliga sektorn kanske också litar mer på att en annan offentlig myndighet kan ge dem stöd. Situationen inom den privata sektorn kan vara helt annorlunda. Den sektorn består av många små arbetsplatser. Lokala skyddsombud på små arbetsplatser har ett mycket utsatt läge. Det kan vara svårt för dem att göra framställan till tillsynen. Uppstår en konflikt på en liten arbetsplats mellan en arbetsgivare och ett skyddsombud kan det vara svårt för skyddsombudet att fortsätta sin anställning även om denne har ett rättsligt skydd mot tra kasserier och även om ombudet är medlem i en facklig organisation som ger dem stöd. Ar skyddsombudet oorganiserad innebär det att om ombu det hindras eller far sämre anställningsförhållanden p.g.a. uppdraget, måste denne själva föra sin talan i en tingsrätt. Det kan innebära att många skyddsombud inom den privata sektorn avstår från att göra framställan till tillsynen. Tabell IV:6. Hänvändelser från den privata sektorn. De flesta (28 fall) hänvändelserna kom från byggsektorn. Många (24 fall) kom också från servicesektorn; hälften av dem avsåg hotell- och restau rangsektorn. Flera hänvändelser kom från industrisektorn (22 fall). Några hänvändelser kom från handel (9 fall), transport (6 fall) och bevakningsbolag (4 fall). Hänvändelserna från övriga sektorer kom från tidningar (3 fall), förbund (2 fall) och biografer (2 fall). En förklaring till att de flesta hänvändelserna kom från byggsektorn beror förmodligen på att många arbetstagare inom denna sektor råkar ut för allvarliga olyckor och att Svenska Byggnadsarbetareförbundet är mycket aktivt.31s. 260
14.En förklaring till att flera framställningar kom från servicesektorn kan bero på att många hänvändelser gällde hotell- och restaurangbranschen och att deras regionala skyddsombud var mycket aktiva. Nästan alla fram ställningar inom denna sektor meddelades av regionala skyddsombud och gällde bristande uppföljning av skyddsrondsprotokoll.32 En förklaring till att flera framställningar kom från industrisektorn (22 st.) är säkert att många arbetstagare är sysselsatta inom denna sektor. En annan förklaring är att industrisektorn har den längsta traditionen av att utse skyddsombud. Det var inom denna sektor som skyddsombuden utsågs från början, då institutet infördes år 1912. Ändå kan man påstå att det var få fall från denna sektor med tanke på att sektorn har många arbetstagare, har lång tradition av skyddsombud och många arbetstagare, som drabbas av arbets skador. Frågan är om bristerna inom denna sektor har lösts genom för handling istället för framställan till tillsynen. Förbunden kan uppfatta att tillsynen har för långsamma handläggningsrutiner. Tillämpningsstudien visade att inom den ojfentliga sektorn ville skydds ombuden oftast påverka brister inom den kommunala sektorn. Tabell IV:7. Hänvändelser från den offentliga sektorn inkl, offentligt ägda bolag. Tillämpningsstudien visade att de flesta (32 fall) av dessa hänvändelser rik tades mot den kommunala sektorn. De flesta (18 fall) riktades mot skolor, förskolor och fritidshem. Orsaken var ofta (5 fall) brister i lokaler. Många (20 fall) hänvändelser riktades mot den statliga sektorn. De flesta (11 fall) riktades mot polisen och kriminalvården. Skyddsombuden ville gärna påverka brister angående arbetstiderna inom kriminalvården (4 fall). Flera hänvändelser (20 fall) gällde offentligt ägda bolag. De flesta (11 fall) gällde SJ. Ett skyddsombud ville t.ex. påverka brister som kunde leda till urspårning (Fo:l). Några (9 st.) framställningar riktades mot landsting. En handfull (5 st.) av dem gällde vårdcentraler och sjukhus. Skyddsombuden ville särskilt påverka psyko-sociala belastningar (3 fall). Ett par (2 st.) hän vändelser gällde kyrkoförsamlingarna, där ville skyddsombuden påverka brister i luftkvaliteten. En förklaring till att de flesta hänvändelserna gällde kommunala sek torn, beror säkert på att den är störst. Många hänvändelser gällde skolor, förskolor och fritidshem. Här var det inte bara personal som drabbades utan också elever också barn. Det kan ha påverkat skyddsombuden. En förklaring till att många hänvändelser gällde den statliga sektorn och sär skilt bevakningssektorn som polis och kriminalvård kan bero på att de har starka fackliga organisationer. Flera framställningar gällde arbetstid. Här måste förhandlingsvägen ha varit uttömd. Facken satte sitt sista hopp till att skyddsombuden med stöd av tillsynen skulle kunna lösa problemet. En förklaring till att få hänvändelser riktades mot landstingen kan antingen bero på att de har en bra samverkanstradition eller att skyddsombuden inte tror att framställan till tillsynen kan ha effekt. Det finns många kvinnor inom landstingen. De är mindre benägna att göra framställan än män. En annan förklaring kan vara att det är mycket konfliktfyllt att ställa krav på arbetsmiljön inom vården, om man befarar att det ska gå utöver patienter nas vård. 4.4.4 Förbund Tillämpningsstudien visade att det fanns ett samband mellan andelen anmälda skyddsombud från de olika centralorganisationerna och andelen hänvändelser. LO anmälde ca 70 % av hänvändelserna, TCO anmälde ca 30 % och SACO anmälde drygt 3 %.33 Det framkom att andelen hänvän delser i förhållande till andelen anmälda skyddsombud från olika central organisationer var ungefär lika.34s. 262
15.Skyddsombuden från vissa förbund tillämpade hänvändelse oftare än andra. Tabell IV:8. Förbundstillhörighet i förhållande till antal hänvändelser. Tillämpningsstudien visade att det var skyddsombuden från Svenska Byggnadsarbetareförbundet som oftast (27 st.) gjorde framställan. Näst vanligast var att skyddsombuden kom från SF/SEKO (17 st.), från Lärar förbundet (16 st.) och från SKAF/Kommunal (15 st.) samt från Handels anställdas förbund (13 st.). En förklaring till att de flesta skyddsombuden kom från Svenska Byggnadsarbetareförbundet har beskrivits i avsnitt 4.4.3 om sektorer. En förklaring till att skyddsombuden inom SF/SEKO också var aktiva beror säkert på att de har en lång tradition av att arbeta fackligt. En förklaring till att det var relativt många skyddsombud från Kommunal/ SKAF beror förmodligen på att de har många medlemmar och många arbetsskador. Svenska Metallindustriarbetareförbundet har också många medlemmar, men de gjorde endast sju framställningar. En förklaring kan vara att de saknar tradition av att vända sig till tillsynen. Det skulle kunna bero på att deras skyddsombud har låg status och att man hellre tillämpar förhandling än framställan till tillsynen, då brister i arbetsmiljön uppstår. En förklaring till att Lärarförbundet var väl representerad kan bero på att de har många medlemmar, men också på att de har relativt trygga anställ ningsförhållanden och därför vågar vända sig till tillsynen. De kanske också har förtroende för att tillsynen kan ge dem stöd.s. 264
Rättsskydd
1.Hänvändelseordningen kan uppfattas som kontroversiell. När skyddsom buden vänder sig till sin arbetsgivare, till YI/AV eller till andra tillsynsorgan och kräver åtgärder eller påtalar brister kan deras arbetsgivare uppfatta dem som illojala. Skyddsombuden har därför ett särskild rättsskydd enligt 6 kap. 10 § AML, om de inte ges rätt att utöva de befogenheter som de har tilldelats. De flesta skyddsombud omfattas också av FML, om de är utsedda av en lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bun den av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Alla skyddsombud omfattas också av LAS. AD har prövat ett antal fall där skyddsombud fatt försämrade arbetseller anställningsförhållanden med anledning av att de vänt sig till sin arbetsgivare eller till någon tillsynsmyndighet. AD har prövat tre fall (AD 1953 nr 49, AD 1994 nr 56 och AD 1998 nr 108), där skyddsombud vänt sig till sin arbetsgivare, tre fall (AD 1973 nr 45, AD 1978 nr 99, AD 1979 nr 32) där skyddsombud vänt sig till Yl och två fall (AD 1988 nr 162 och AD 1997 nr 57) där skyddsombud vänt sig till andra tillsynsorgan än Yl. 1) Ett skyddsombud ansåg att han avskedats med anledning av att han försökte påverka brister i säkerheten. Han påtalade bristerna genom att vända sig till sin arbetsgivare. Han avbröt också sitt eget arbete. Tvisten gällde om avskedandet berodde på dennes verksamhet som skyddsombud eller inte och om det i så fall var ett brott mot 42 § arbetarskyddslagen.s. 265
2.AD 1953 nr 49. Värmebordsfallet. Ett SKO avskedades. Denne fördes. 266
3.sin egen talan. Han åberopade 42 § Arbetarskyddslagen som innebars. 266
4.förbud mot att ge SKO sämre anställningsvillkor p.g.a. uppdraget. SKOs. 266
5.uppgav att han först vänt sig till sin närmaste arbetsledare och påpekats. 266
6.att det fanns problem med ett skadat värmebord och med en press.s. 266
7.Denne vidtog ingen åtgärd. SKO visade då sitt missnöje med värmes. 266
8.bordet genom att ge det ett slag med en skiftnyckel. Under en kort tids. 266
9.vägrade SKO också att arbeta med en press p.g.a. brister med den. SKOs. 266
10.vände sig till arbetsgivaren och påtalade bristen med pressen. SKOs. 266
11.avskedades samma dag. AD fann att avskedandet berodde på denness. 266
12.åverkan på värmebordet, arbetsvägran och att han avsiktligt också tills. 266
13.fogat skada på en press. AD konstaterade bl.a. att ett SKO inte måstes. 266
14.påminna sin arbetsgivaren om att denne innehar uppdraget varje gångs. 266
15.en framställan till arbetsgivaren görs. Trots det ansåg AD att avskedans. 266
16.det inte orsakades av att denne var SKO utan i egenskap av enskilds. 266
17.arbetare. AD ogillade därför SKO:s talan om brott mot 42 § Arbetars. 266
18.skyddslagen. Här ser man hur svårt det kan vara för ett skyddsombud att påtala brister som rör dennes egen arbetsmiljö. Det är ett dilemma eftersom många skyddsombud rekryteras med anledning av att de upplever brister i sin egen arbetsmiljö. Man skall ha i minnet att tvisten prövades 1953. Vare sig skyddsombuden eller arbetstagarna hade då rätt att avbryta sitt eget arbete. De reglerna infördes under 1970-talet. LAS var inte heller tillämplig.s. 266
19.2) Fyrtio år senare prövade AD ett fall där ett skyddsombud framförde kritiska synpunkter till sin arbetsgivare. Skyddsombudet avbröt också en del av sitt arbete, vilket ledde till omplacering. AD prövade om det fanns vägande skäl till omplacering av skyddsombudet i hennes egenskap av vårdtagare.s. 266
20.AD 1994 nr 56 Medicinfallet. Ett SKO tillika kontaktombud och vårs. 266
21.dare omplacerades mot sin vilja. Hennes förbund ansåg att det innebars. 266
22.brott mot AB 89, § 6. Nämnda paragraf innebär att det ska finnass. 266
23.vägande skäl för att omplacera någon mot dennes vilja.s. 266
24.SKO hade varit aktiv i arbetsmiljöfrågor och varit särskilt kritisk tills. 266
25.att vårdarna delade ut medicin, eftersom delningsbefogenheten intes. 266
26.delegerats till dem. Hon ansåg att det fanns brister i instruktioner ochs. 266
27.rutiner, vilket också bekräftats av Yl. SKO:s förbund framhöll i sins. 266
28.framställan att hon bl.a. var skyddsombud. Förbundet såg att henness. 266
29.kritik var en bidragande orsak till att hon omplacerades. Landstinget vitsordade att vårdaren/SKO hade framfört kritik. Landstinget hävdade att hon vid två tillfällen hade ingripit i omsorgstagares medicinering genom att avbryta den vilket landstinget fann olämpligt. AD fann att vårdaren borde ha kontaktat ledningen eller sjukvårdspersonalen i stäl let för att själv ingripa i medicineringen. AD fann att landstinget måste insett att det fanns tveksamheter mot den medicinska hanteringen, vil ket också bekräftats av Yl. AD fann att landstinget inte hade haft vägande skäl att förflytta vårdaren. Därför utgjorde förflyttningen ett brott mot gällande kollektivavtal. Vårdaren erhöll både ekonomiskt och allmänt skadestånd, det senare bestämdes till 20 000 kronor. Här ser man hur ett skyddsombud som har utsetts av en facklig organisa tion skyddas mot omplacering enligt kollektivavtal men att 6 kap. 10 § AML inte prövas. Det kan bero på att förbundet anser att AML saknar rättslig betydelse eller att det skyddet inte är tillträckligt långtgående. 3) Ett skyddsombud vände sig till sin arbetsgivare och påtalade brister i arbetsmiljön. Skyddsombudet sades upp och avstängdes. Tvisten gällde om uppsägningen var en föreningsrättskränkning enligt 8 § MBL, om den var sakligt grundad och om avstängningen hade skett i strid mot LAS. AD 1998 nr 108 Samarbetsfallet. Ett SKO tillika klubbordförande sades upp och avstängdes från sitt arbete. Orsaken var samarbetsproblem. Förbundet hävdade att det förelåg en föreningsrättskränkning, eftersom den uppsagde drivit fackliga frågor och strax före uppsäg ningen påpekat brister i några skyddsräcken. Den utlösande orsaken till uppsägningen var enligt förbundet att skyddsombudet påpekat ”att ett kok inte var upptaget.” Det ledde till att SKO tog kontakt med arbetsledaren och påtalade bristen. Ordväxling uppstod. Arbetsgivarsidan hävdade att orsaken till uppsägningen var att SKO var aggressivt och saknade kompromissvilja. AD fann att SKO inte var utan skuld till samarbetssvårigheterna, men att bolaget genom sin underlåtenhet att agera måste anses medansvarigt för att samarbetsproblemen förvärra des. AD fann vidare att arbetsgivaren hade varit positiv till SKO:s förs lag till arbetsmiljöförbättringar. AD ogiltigförklarade uppsägningen, men också påståendet om föreningsrättskränkning. AD uppgav däre mot att en avstängning inte får ske om det inte finns särskilda skäl. AD fann inte att sådana förelåg i fallet. Skyddsombudet fick 60 000 kronor i skadestånd med anledning av uppsägningen och 15 000 kronor i all mänt skadestånd i anledning av avstängningen. Här ser man att ett skyddsombud som har utsetts av en facklig organisa tion skyddas mot uppsägningar och kränkningar enligt föreningsrätten. 6 kap. 10 § AML prövas inte. Det kan bero på att förbundet anser att AML saknar rättslig betydelse eller att det skyddet inte är tillräckligt långtgående. Förbundet kan uppfatta att brott mot AML konsumeras av brott mot MBL och LAS.s. 266
30.4) Ett skyddsombud återanställdes inte efter uppsägning p.g.a. arbets brist. En arbetsgivare hade försökt hindra ett skyddsombud från att delta i en inspektion. Tvisten gällde bl.a. om arbetsgivaren genom att säga upp skyddsombudet gjort sig skyldig till en föreningsrättskränkning enligt gäl lande kollektivavtal. Avtalet tog upp kränkning av skyddsombud i en sär skild paragraf i parternas kollektivavtal.s. 268
31.AD 1973 nr 45. Sågverksfallet. En arbetsgivare underlät att återanställas. 268
32.ett SKO/kontaktombud. Bolaget skulle dra ner på produktionen ochs. 268
33.behövde därför inte så många arbetstagare. Arbetstagarsidan hävdades. 268
34.att orsaken till att SKO inte återanställdes var att bolaget var negativts. 268
35.inställt till facklig verksamhet. Bolaget hade t.ex. föreslagit att SKOs. 268
36.skulle ta semester då Yl skulle besöka bolaget. AD fann att det råddes. 268
37.ett spänt förhållande mellan bolaget och avdelningen. Det berodde pås. 268
38.att några kritiska artiklar mot bolaget hade publicerats i en dagstidning.s. 268
39.SKO hade intervjuats och hade uttalat sig om den usla arbetsmiljön.s. 268
40.Dagen efter hade denne fatt fyra varningar. AD fann att bolagets hands. 268
41.läggning av arbetarskyddet ”uppenbarligen [hade] varit mindre tills. 268
42.fredsställande”. AD prövade om det förelåg brott mot 3 § 3 st. lagen oms. 268
43.förenings- och förhandlingsrätt och brott mot gällande kollektivavtal.s. 268
44.Avtalet innebar att föreningsrätten skulle lämnas okränkt enligt kolleks. 268
45.tivavtalet. AD fann att bolaget hyste en viss ovilja mot skyddsombudets. 268
46.p.g.a. hans fackliga verksamhet, vilket innebar en föreningsrättskränks. 268
47.ning. Som exempel på företagets ovilja mot SKO uppgavs arbetsgivas. 268
48.rens förslag att denne skulle ha semester då Yl gjorde inspektion. ADs. 268
49.uppfattade att uppsägningen var en föreningsrättskränkning. Den prös. 268
50.vade inte brottet mot företrädesrätten, eftersom uppsägningen skett pås. 268
51.fel grund. SKO tillerkändes 2 500 kronor i allmänt skadestånd. Arbetsgivarens ovilja mot skyddsombudet och dennes verksamhet ansågs av AD vara en föreningsrättskränkning.s. 268
52.5) Ett skyddsombud deltog i en inspektion^ där brister i arbetsmiljön diskuterades. Det ledde till uppsägning. Tvisten gällde föreningsrätts kränkning och brott mot lagen om anställningsskydd.s. 268
53.AD 1978 nr 99. Inspektionsfallet. Ett HSO tillika facklig förtroendes. 268
54.man önskade främja arbetsmiljön. Hans insatser ledde enligt arbetstas. 268
55.garsidan till uppsägning. Under inspektion, deltog HSO. Unders. 268
56.inspektionen framkom ett antal anmärkningar mot arbetarskyddet. Dets. 268
57.ledde till att arbetsgivaren riktade sin ilska mot HSO, som sades upps. 268
58.under inspektionen. Uppsägningen bekräftades i ett rek. brev. Vid för handlingarna uppgavs samarbetssvårigheter som orsak Några månader dessförinnan hade två olycksfall skett. Det hade lett till att HSO stop pat en viss maskin. HSO lämnade sin anställning. AD fann att det var styrkt att skälet till uppsägningen var dennes arbete som facklig för troendeman och HSO. AD fann att uppsägningen var en förenings rättskränkning och ej sakligt grundad. Uppsägning med stöd av LAS prövades inte, eftersom AD fann att det var en föreningsrättskränkning. HSO erhöll både ekonomiskt och allmänt skadestånd; det senare upp gick till 20 000 kronor. Ett skyddsombuds närvaro vid inspektion kan av en arbetsgivare uppfattas som mycket provocerande. Skyddsombudet skyddades i detta fall av fören ingsrätten och den konsumerade brottet mot LAS. Brott mot AML åbe ropas inte ens. Det kanske ansågs ha konsumerats både av föreningsrätten och LAS, om det hade åberopats. 6) Ett skyddsombud vänder sig till inspektionen vid ett flertal tillfällen. Det framkommer senare att skyddsombudet stulit två bilstötdämpare. Det leder till uppsägning. AD 1979 nr 32. Stötdämparfallet. AD prövade frågan om en arbetsgi vare hade rätt att avskeda en arbetstagare tillika HSO p.g.a. stöld. HSO avskedades efter att ha stulit två bilstötdämpare till ett värde av ca 228 kr/styck. Denne erkände stölden. Förbundet ansåg att avskedandet var ogiltigt och begärde skadestånd. Förbundet uppgav att den avske dade hade varit mycket aktiv som HSO. Tack vare honom hade både Yl och brandväsendet utfärdat ett flertal förelägganden mot arbetsgivaren. Bolaget hade några gånger anmärkt på att HSO ägnade för mycket tid åt skyddsombudsuppdraget. Arbetsgivarsidan bedömde stölden som ”synnerligen allvarlig”. Uppdraget som facklig förtroendeman och HSO bidrog till den bedömningen. AD fann att det måste ses "som en i någon mån försvårande omständighet” att arbetstagaren var HSO. Det berodde på att skyddsombuden enligt arbetsmiljölagen har ”bety dande befogenheter i skyddsfrågor” och att lagstiftningen förutsätter samverkan med arbetsgivaren. AD fann att en stöld ”allvarligt rubbade” förutsättningarna för samverkan och att det därför fanns skäl för att avskeda denne. AD anser att det är en viss försvårande omständighet att det var ett HSO som hade stulit godset. AD ställer något högre krav på skyddsombud än på vanliga arbetstagare. Man kan inte undgå att reflektera över socialmi nister Möllers uttalande 1938 inför revideringen av 1912 års lag om arbe tarskydd, då behovet av ett särskilt rättsskydd mot trakasserier av skydds ombuden diskuterades. Socialminister Möller framhöll att det fanns vissa svårigheter att ordna ett effektivt skydd. Det berodde bl.a. på att det var svårt att bevisa att ett påstridigt skyddsombud trakasserats. Han gav som exempel att en arbetsgivare kan "väl alltid ... finna anledning [till avsked] p.g.a. anmärkningar mot vederbörandes arbete”.35 Man kan i detta fall inte veta om arbetsgivaren hade en särskilt nitisk inställning till ett HSO, som hade medverkat till att både Yl och brandväsendet hade utfärdat ett flertal förelägganden mot arbetsgivaren.s. 268
59.7) Ett skyddsombud vände sig till Statens Anläggningsprovning (SA) och påtalade brister. Han sades upp och stängdes av. Tvisten gällde bl.a. brott mot 6 kap. 10 § AML och mot LAS samt FML.s. 270
60.AD 1988 nr 162. Hissfallet. Ett företag arbetade med att installera ochs. 270
61.reparera hissar. Deras HSO fann att SA hade slarvat med besiktningens. 270
62.av en hiss. Slarvet innebar risk för montörerna. HSO vände sig först tills. 270
63.sin arbetsledare och sedan till SA. SA uppmanade HSO att skriva ners. 270
64.bristerna, vilket denne gjorde. Kopior sändes till arbetsgivaren, tills. 270
65.HSO:s fackförbund och till Yl samt till Statens elektriska inspektions. 270
66.(SEI). Innehållet i brevet kom att publiceras i HSO:s facktidning.s. 270
67.Arbetsgivaren ansåg att HSO gjort sig skyldig till ett grovt illojalt betes. 270
68.ende genom att sända brevet till SA och genom att det kom att publis. 270
69.ceras. HSO sades upp och avstängdes. Statens elektriska inspektions. 270
70.ansåg att det fanns brister i hissen som var oacceptabla ur elsäkerhets-s. 270
71.synpunkt.s. 270
72.AD fann att SKO hade rätt att kontakta SA utan att först kontaktas. 270
73.arbetsgivaren, eftersom det var SA:s besiktning som HSO ansåg var fels. 270
74.aktig. Det framkom att det inte var HSO:s avsikt att brevet skulle publis. 270
75.ceras, därför prövade AD inte den frågan. AD fann att bolaget inte hades. 270
76.grund för sin uppsägning. Bolaget hade kränkt föreningsrätten. ADs. 270
77.fann att 6 kap. 10 § AML inte kunde åberopas jämte anställningss. 270
78.skyddslagen. AD fann däremot att avstängningen av SKO innebar etts. 270
79.hinder mot dennes verksamhet enligt 6 kap. 10 § AML, men att dets. 270
80.hindret konsumerats av att handlingen också utgjorde en föreningss. 270
81.rättskränkning. Företaget fick betala 100 000 kronor i allmänt skades. 270
82.stånd till huvudskyddsombudet och 50 000 kronor till Svenska Elektris. 270
83.kerförbundet. Återigen ser man hur en arbetsgivare uppfattar ett skyddsombuds kontakt med en tillsynsmyndighet är så provocerande att denne sägs upp p.g.a. grovt illojalt beteende. HSO:s kritik riktades inte i första hand mot arbets givaren utan mot tillsynsmyndighetens slarv. Domen visar att skyddsom bud har rätt att vända sig till andra tillsynsorgan än endast Yrkesinspektio nen. Även brott mot 6 kap. 10 § AML åberopades. AD ansåg att avstäng ningen var ett brott mot denna lag, men att det konsumerats av att handlingen också var en föreningsrättskränkning. AD uttalade att 6 kap. 10 § AML inte var tillämplig vid sidan om reglerna i LAS. AML verkar vara en sekundärlagstiftning både till LAS och i förhål lande till föreningsrätten. 8) Några skyddsombud vände sig till landstingets tillsynsorgan. De sades upp. Tvisten gällde frågan om SKO illojalitet var grund för uppsägning. AD 1997 nr 57. Ambulansfallet. Tre skyddsombud och ett antal arbets tagare vände sig till sin ledning för att uppnå förbättringar med anled ning av brister med ambulanser. Verksamheten gällde ambulanskörning i privat regi. Ledningen vidtog inte några åtgärder, utan bemötte dem som klagat på ett otrevligt sätt. För att fa stöd för sina krav på för bättringar vände sig SKO till den chef som hade det medicinska ansva ret för ambulanssjukvården inom landstinget. Ett av SKO:en lämnade också över en dagbok som innehöll kritik till arbetstagarnas facktidning. Bolaget sade upp SKO eftersom de hade varit illojala och brutit mot tystnadsplikten. AD fann inte några allvarliga fel i fordonsparken. Däremot var AD kritisk till hur ledningen bemötte de anställda. Bemö tandet måste enligt AD ”upplevts som otrevligt och obehagligt,” vilket gjorde att dessa drog sig för att påpeka fel. AD fann inte att anmälan till den chef som hade det medicinska ansvaret för ambulanssjukvården, utgjorde saklig grund för uppsägning, AD hänvisade också till ILO:s konvention (nr 158), som enligt AD ”underkänner uppsägningar som sker av det skälet att arbetstagaren ställt sig bakom en anmälan till myn dighet”. Däremot fann AD att det var belastande för det SKO som överlämnade dagboken till fackförbundet, men det kunde inte heller anses vara saklig grund för uppsägning. SKO som lämnade över dagbo ken till facktidskriften fick 30 000 kr i allmänt skadestånd. De två andra skyddsombuden fick 60 000 kr vardera. Återigen ser man en arbetsgivare som betraktar skyddsombud som vänder sig till ett tillsynsorgan som så hotfulla att de sägs upp. AD fann dock att ett sådant beteende inte var grund för uppsägning.s. 270