1.Det saknas formkrav rörande vilket sätt som ett skyddsombud skall avbryta ett arbete på. Oklara stopp kan leda till att arbetsgivaren inte respekterar dem. Det kan fa till följd att skyddsombuden anser sig hindrade. Det fram går inte av lagtexten på vilket sätt ett skyddsombud skall meddela stopp, men skyddsombudet har bevisbördan för att det sker. I AD:s praxis kan man finna ett antal oklara stopp, som inneburit att arbetsgivarna inte har respekterat stoppen. Skyddsombuden har då ansett sig hindrade. De har inte fått rätt till skadestånd, eftersom de inte har kunnat bevisa att stopp meddelats. AD har prövat fyra fall (AD 1979 nr 165, AD 1984 nr 58, AD 2000 nr 92 och AD 2002 nr 98), där skyddsombuden inte fått rätt till ska destånd, eftersom det inte har gått att bevisa att stopp meddelats. En arbetsgivare måste också kunna bevisa att skyddsombudet meddelat ett obefogat stopp innan avdrag görs på lönen. Ett exempel på ett oklart stopp är följande. AD 2000 nr 92. Kumlafallet. Ett SKO meddelar stopp per telefon till anstaltsledningen på en kriminalvårdsanstalt med anledning av ensam arbete. Ledningen uppger att SKO meddelat att hon uppgivit ”hon har rätt att stoppat arbetet och möjligtvis att hon hade för avsikt att göra det”. AD fann att ”några formkrav eller närmare fordringar på hur ett skyddsombud skall uttrycka sig eller formulera sig när han eller hon utövar rätten enligt 6 kap. 7 § AML finns inte”. AD fann bl.a. att ”[l]agens konstruktion synes förutsätta att det är till de berörda arbets tagarna som skyddsombudet riktar sig med ett beslut om att omdelbart stoppa arbetet”. I detta fall hade SKO:et vänt sig till högsta arbetsled ningen, vilket AD ansåg vara en avvikelse från den tänkta situationen. AD underkände kravet på skadestånd, eftersom stoppet inte framstått ”klart och tydligt”. Det gick inte att bevisa att något stopp meddelats, eftersom det skedde per telefon. AD:s uttalande ger stöd för att en praxis utvecklas som innebär att skydds ombuden vid stopp först skall vända sig till de arbetstagare som berörs och sedan bevisligen underrätta arbetsgivaren. Om det skall vara högsta led ningen eller närmaste arbetsledare framgår inte av AD:s dom. Av förarbe tarna skall skyddsombudet ”vända sig till arbetsgivaren eller dennes före trädare”.87 Ett annat exempel på ett oklart stopp är följande: AD 2002 nr 98. Stolfallet. AD prövade om ett skyddsombud hindrats enligt 6 kap. 10 § AML och 3 § FML. En olycka hade inträffat. Ett stolsunderrede som vägde ca 8 kilo hade fallit ner och skadat en arbets tagare. Ett SKO stoppade fortsatt arbete med banan. SKO uppgav att han meddelat stopp per telefon, genom att sätta upp en skylt nära den maskin som han stoppat och genom att bekräfta stoppet vid ett möte med ledningen. Arbetsgivarsidan påstod att SKO i telefon sagt, att arbetsgivarna kunde starta ”på eget ansvar”, vilket de också gjorde. Någon skylt hade arbetsledningen inte sett. Parterna hade olika upp fattning om vad som hade avhandlats på mötet. AG hade också den uppfattningen att ett stopp inte kunde meddelas, eftersom arbetet redan stod stilla. AD fann att ord stod mot ord avseende vad som uppgivits i telefonsamtalet. AD fann vidare att det är möjligt för ett skyddsombud att utöva sin stoppningsrätt även då ett arbete står stilla. Däremot fann AD att skylten som satts upp inte var tillräckligt tydlig. Det framkom också att när skylten sattes upp var vare sig arbetstagare eller ledningen närvarande. Uppgifterna om vad som sades vid ett senare möte mellans. 176
2.ledningen och SKO gick också isär. AD påpekade att SKO kunde has. 178
3.meddelat ett nytt stopp, då han fann att ledningen inte respekterades. 178
4.hans tidigare stopp. AD uppgav att det ställs krav på ”klarhet och tyds. 178
5.lighet” vid stopp. AD fann inte att SKO hindrats, eftersom denne intes. 178
6.lyckats bevisa att ett stopp meddelats enligt 6 kap. 7 § AML. Två ledas. 178
7.möter var skiljaktiga. Stoppningsrättens bristande formkrav gör det svårt för skyddsombuden att veta på vilket sätt de skall meddela stopp. I domen framkom även här att ett skyddsombud först måste vända sig till de arbetstagare som berörs av stoppet. Skyddsombudet borde inte nöjt sig med ett anslag. Det är svårt för skyddsombud att bevisa det som framkommer vid ett muntligt möte, där ord står mot ord. Skyddsombud har behov av en skriftlig bekräftelse på att denne har underrättat arbetsgivaren om att stopp meddelats liknande den som finns i hänvändelseordningen.s. 178
8.En arbetsgivare skall inte lita på stopp som meddelas endast genom kontakt med en arbetstagare. En arbetsgivare måste också kunna bevisa att stopp meddelats.s. 178
9.AD 1979 nr 165. Hamnarbetarefallet. En däcksgast påstod att etts. 178
10.skyddsombud stoppat arbetet med lastning (Mirrabooka lastrum sex).s. 178
11.Arbetsgivaren gjorde därför avdrag på lönen. Arbetstagarsidan påstods. 178
12.att något skyddsombudstopp inte hade meddelats. AD fann att ”enbarts. 178
13.däcksgastens uttalande kan inte tagas till intäkt” för att SKO:et stoppats. 178
14.arbetet. AD fann att det inte var styrkt att SKO:et stoppat arbetet, vils. 178
15.ket innebar att arbetsgivaren var skyldig att utge lön. En arbetsgivare får inte förlita sig på en andrahandsuppgift, om att ett skyddsombud har meddelat stopp. Arbetsgivare och skyddsombud måste komma i kontakt med varandra, så att inga missförstånd uppstår.s. 178
16.En fråga man kan ställa är hur länge ett stopp varar. Ett stopp varar i avvaktan på tillsynens ställningstagande enligt lagtexten. En arbetsgivare kan dock genom att acceptera stoppet återta sin ledningsrätt, vilket fram går av rättspraxis.s. 178
17.AD 1984 nr 58. Explosionsfallet. Ett SKO meddelade ett stopp meds. 178
18.anledning av att en gasexplosion inträffat. Skyddschefen hade ingens. 178
19.invändning mot stoppet. Arbetstagarsidan krävde full lön under helas. 178
20.driftstoppet. AD ansåg att skyddsombudstoppet omfattade tiden fråns. 178
21.stoppet till dess att arbetsgivaren vidtar åtgärder, som SKO godkänners. 178
22.eller tillsynen tar ställning. AD bedömde att när en skyddschef vidtogs. 178
23.åtgärder som godkändes av SKO:et så ”upphävdes” stoppet. Det innes. 178
24.bar i detta fall att arbetstagarna fick 95 % av sin lön enligt reglerna oms. 178
25.betalning vid driftsavbrott enligt kollektivavtal. Det kan vara svårt både för skyddsombud och arbetsgivare att veta hur länge ett stopp varar, eftersom lagtexten är otydlig. Lagtexten kan ge den uppfattningen att stoppet varar till dess att tillsynen har tagit ställning. Det framgår inte av lagtexten att om arbetsgivaren och skyddsombudet är över ens om åtgärder behöver inte tillsynen ta ställning. Av tillämpningsstudien framgick inte att oklara stopp var ett problem. Det framgick av materialet att stopp meddelades per brev, per fax och per telefon samt genom anslag. Stoppen meddelades förmodligen också ofta muntligt till arbetstagarna och/eller till arbetsledarna. Ett exempel är följande. F/R:9 Ett HSO sände ett brev om hot om stopp till andra SKO, till arbetsgivaren och till Yrkesinspektionen. Hotet innebar att viss lastning skulle stoppas nästa dag på vissa flygningar, om inte vissa förutsätt ningar var uppfyllda. Arbetsgivaren åtgärdade. Det framgick inte av handlingarna om HSO:s hot om stopp skulle träda i kraft automatiskt nästa dag eller om brevet betydde att huvudskyddsom budet beordrade övriga skyddsombud att avbryta arbetet inom deras res pektive skyddsområde. Det finns inget rättsligt stöd för att ett HSO har rätt att beordra lokala skyddsombud att meddela stopp. Varje skyddsom bud förutsätts göra en egen bedömning. Stoppningsrätten kräver inte anmälan till tillsynen. Skyddsombuden har enligt 6 kap. 7 § AML rätt att avbryta ett arbete i avvaktan på tillsynens ställningstagande. Om det är arbetsgivaren eller skyddsombudet som skall begära ställningstagande framgår vare sig av lagtexten eller av förarbetena. I två TjM 8/90 och 5/94 från Arbetarskyddsstyrelsen, som gällde vid undersökningstillfället föreskrevs följande: "När en arbetsgivare inte godtar att ett skyddsombud avbrutit ett arbete skall Yl snarast fatta beslut i ärendet.”88 TjM kan tolkas som att det endast är arbetsgivaren som har rätt att begära tillsynens ställningstagande och att skyddsombuden inte har motsvarande rätt. Som allmänt råd i samma TjM uppgav ASS att Yl inte behöver ta ställning till ett skyddsombudstopp om arbetsgivaren godtog stoppet eller om skyddsombudet återtog det. Tillämpningsstudien visade att både arbetsgivare och skyddsombud begärde tillsynens ställningstagande. Arbetsgivare vände sig till tillsynen både då de begärde dess ställningstagande och då de godtog stoppen. I ett stopp (Lo:93) vände sig t.ex. en säkerhetschef till tillsynen och bad om råd med anledning av ett stopp. Tillämpningsstudien visade att arbetsgivarna anmälde 11 stopp till Yl trots att de godtog dem. I fyra av dessa fall89 tog tillsynen inte någon ställning. I sju fall ställde tillsynen krav i IM.90s. 178
26.Det framgick av tillämpningsstudien att skyddsombuden anmälde 13 stopp till Yl. I sex fall91 avstod Yl från att handlägga stoppen, eftersom det inte var arbetsgivarna som begärde det. Orsaken kan vara att de följde det tidigare nämnda TjM som har tolkats som att det var arbetsgivaren som skulle begära tillsynens ställningstagande och inte skyddsombuden. I sju fall92 ställde Yl krav trots att det var skyddsombuden som hade gjort anmä lan. Nu skall man ha i minnet att anmälan till Yl endast samlades in från de tre distrikt som jag besökte.s. 180
27.En förklaring till att ASS i ett TjM begränsat skyddsombudens rätt att begära tillsynens ställningstagande kan bero på att ASS utgick från att alla arbetsgivare respekterar skyddsombudens stopp och att de arbetsgivare som inte delar skyddsombudens uppfattning automatiskt vänder sig till tillsynen för ställningstagande. En annan förklaring kan ha varit att tillsy nen ville vara noga med att arbetsgivaren verkligen hade underrättats om stoppet och därför krävde tillsynen att det skulle vara arbetsgivaren som begärde tillsynens ställningstagande.s. 180
28.Skyddsombuden kan dock ha ett behov av att kräva tillsynens ställ ningstagande. En anledning kan vara att arbetsgivaren inte respekterar skyddsombudets stopp. Arbetsgivaren kommer då inte att begära tillsy nens ställningstagande. Ett skyddsombud har i en sådan situation behov av att kräva dess ställningstagande. Alternativet för skyddsombudet är att driva frågan förhandlingsvägen och sedan till AD. Prövning i AD tar tid och kan bli kostsam. Är skyddsombudet oorganiserat måste denne själv driva frågan i allmän domstol.s. 180
29.Tillämpningsstudien visade att vissa inspektioner var villiga att ta ställ ning till stoppen, även då skyddsombuden begärde det. Det kan bero på att tillsynen alltid har rätt att ex officio genomföra inspektion. I vissa fall åbe ropade skyddsombuden hänvändelseordningen för att tvinga fram ett ställ ningstagande från tillsynen. Man kan uppfatta att ASS har begränsat skyddsombudens befogenheter i förhållande till riksdagens beslut.s. 180