1.Renskötselrätten gäller alltså på obegränsad tid. RNL ger dock vissa regler om att den kan upphöra eller inskränkas. Det är ju inget särskilt anmärk ningsvärt i detta - detsamma kan ju hända också med äganderätten, genom expropriation eller andra tvångsingrepp.s. 57
2.Regeringen kan sålunda förordna att renskötselrätten skall helt eller del vis upphävas på visst markområde när området behövs för sådant allmän nyttigt ändamål som anges i 2 kap. expropriationslagen (26 §). Förutsätt ningarna är alltså desamma som för expropriation. I samband med detta kan också föreskrivas åtgärder för att motverka skada eller olägenhet förs. 57
3.58 Renskötselrätten i huvuddrags. 58
4.renskötseln (27 §). Om upphävandet medför skada eller olägenhet35 förs. 58
5.renskötseln eller för rätten till jakt eller fiske utgår ersättning (28 §).s. 58
6.Ersättningsfrågorna kompliceras emellertid genom att renskötselrättens. 58
7.som framgått har både kollektiva och individuella inslag. Ar den skadelis. 58
8.dande inte bestämd person går hälften till den berörda samebyn och hälftens. 58
9.till den s.k. samefonden, om det inte finns särskilda skäl för annat. Tankens. 58
10.är att ersättningen till samebyn skall kompensera de samer som vid ersätt-s. 58
11.ningstillfället bedriver renskötsel inom området, medan ersättningen tills. 58
12.fonden skulle avse skada för kommande generationer av renskötare. Bådes. 58
13.samebyn och fonden företräder alltså ett kollektivt intresse, fast av olikas. 58
14.slag.36 Men den medlem i byn som får ”högst personliga besvär” genom ins. 58
15.greppet får egen ersättning.s. 58
16.I NJA 1981 s. 610, som gällde ersättning för intrång i fiske, har detta inte ansettss. 58
17.gälla de samebymedlemmar som utövade fisket - det var fråga om normala skadors. 58
18.genom intrång i verksamheten. Eftersom skadorna inte visats vara av övergåendes. 58
19.eller tillfällig art förelåg inte heller särskilda skäl att gå ifrån hälftenfördelningens. 58
20.mellan samebyn och fonden. - NJA 1988 s. 684 rörde intrång genom vattenverks. 58
21.samhet i kommunikationer till och från vissa bostadshus uppförda av bymedlems. 58
22.mar med stöd av 16 § RNL. Intrånget ansågs inte ha drabbat bestämda personers. 58
23.i RNL:s mening utan den kollektivt bedrivna rennäringen; ersättningen skulle gås. 58
24.till samebyn eller fonden. Man är tydligen benägen att se renskötselrätten som ens. 58
25.kollektiv rätt i detta sammanhang, om inte förhållandena är ganska speciella.37s. 58
26.Här förefaller bymedlemmarna sämre ställda än medlemmar i en motsvarandes. 58
27.association, t.ex. bostadsrättsförening. Intrång i användning av medlemmenss. 58
28.bostadslägenhet medför ersättning till medlemmen, inte till föreningen.s. 58
29.I övrigt tillämpas reglerna om expropriation av särskild rätt till en fastighets. 58
30.(nyttjanderätt, servitut); det gäller t.ex. beträffande förfarandet (29 §).s. 58
31.Talan riktas mot den sameby vars betesområde berörs, och då företräders. 58
32.samebyn också sina medlemmar (10 § 2 st.).s. 58
33.Värderingen av en så särpräglad rättighet som renskötselrätt kan naturligtvis varas. 58
34.besvärlig. Enligt allmänna principer vid expropriation skall full ersättning utgå; des. 58
35.Upphörande och inskränkning av renskötselrätten 59s. 59
36.särskilda regler om reducerad ersättning som finns i 4 kap. expropriationslagen lärs. 59
37.sakna betydelse i detta sammanhang. Man kan inte gärna tänka sig att renskötsels. 59
38.rättens värde höjs genom att ett område exploateras av ett företag (jfr 4 kap. 2 § ).s. 59
39.Och några förväntningar om värdehöjning genom ändrad markanvändning lärs. 59
40.inte heller bli aktuell för renskötselrättens del (jfr 4 kap. 3 §). Däremot är det möjs. 59
41.ligt att renskötsel på vissa marker kan påverkas negativt av en exploatering pås. 59
42.samma byområde - alltså en sorts företagsskada. Också skada på samernas jakt-s. 59
43.och fiskerätt skall ersättas. Enligt motiven får man ofta göra en schematisk skäligs. 59
44.hetsbedömning för att fastställa bortfall av renbete och intrång i renskötselräts. 59
45.ten.38 Som redan nämnts har vidare länsstyrelsen möjlighet att såtillvida inskränka rätten till renbete som den kan bestämma ett högsta renantal enligt 15 § 2 st. RNL utan att någon ersättning utgår till samerna.s. 59
46.Renskötseln kan också försvåras genom faktiska åtgärder från markäga rens sida - en ganska vanlig och omdiskuterad situation. På åretruntmarkerna får enligt 30 § den som äger eller brukar marken inte vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln, om inte åtgärderna tillåtits av regeringen enligt 26 §.39 Det hindrar dock inte att mark används enligt detaljplan eller för ”företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning” - alltså t.ex. miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd enligt miljöbalken, byggande av allmän väg eller mineralbrytning. I sådana fall kan ersättning utgå enligt annan lagstiftning än RNL; även här blir expropriationsregler i allmänhet tillämpliga. Ersättning för skada och intrång på grund av vatten verksamhet - också det en praktisk fråga - följer emellertid särskilda regler i 31 kap. MB.40s. 59
47.Åtgärder som medför mindre olägenhet än vad som kan betecknas som avsevärd” är däremot utan vidare tillåtna; det krävs inte något tillstånd av myndighet, och åtgärden får ske för vilket ändamål som helst. De rättssäkerhetsgarantier som gäller vid expropriation saknas alltså i detta fall. En ligt lagmotiven är dock samebyn eller annan skadelidande då berättigad till ersättning för skada.41 Åtminstone i vissa situationer krävs det då att våls. 59
48.60 Renskötselrätten i huvuddrags. 60
49.lande påvisas hos markägaren; i varje fall ansågs en regel om strikt ansvars. 60
50.inte böra införas i RNL. Frågan lämnades till rättspraxis.42s. 60
51.Det är onekligen en ganska originell lagstiftningsteknik att man i en modern lags. 60
52.text underlåter att reglera en så pass viktig fråga som skadestånd vid intrång i ens. 60
53.nyttjanderätt, särskilt med tanke på att inget avtal föreligger mellan parterna därs. 60
54.ansvaret kan regleras. Förhållandet illustrerar renskötselrättens särställning ur lags. 60
55.stiftarens synvinkel. Som framgår ger inte heller motivuttalandena något klarts. 60
56.besked vad som gäller. Det är för övrigt osäkert redan vilka olägenheter som kans. 60
57.bedömas som ”avsevärda”. I motiven till RNL talades om åtgärder av påtagligts. 60
58.betydelsefull karaktär - inte smärre ändringar i användningssättet eller mindres. 60
59.väsentliga olägenheter för renägarna - men det finns senare uttalanden om atts. 60
60.paragrafen bara skulle gälla allvarligare intrång som rubbar förutsättningarna förs. 60
61.fortsatt renskötsel (på det aktuella området, får man anta).431 ett hovrättsfall hars. 60
62.en skogsavverkning om 354 hektar fjällnära skog - delvis hänglavbärande träd -s. 60
63.jämte efterföljande plöjning och harvning av marken inte ansetts innebära väsents. 60
64.liga olägenheter för samebyns renskötsel, då det inte visats hur omfattande stöd-s. 60
65.fodring eller merarbete åtgärderna orsakat och inte samebyn nödgats minska rens. 60
66.antalet (RH 1990:18). Prövningstillstånd meddelades inte. Prejudikatvärdet ärs. 60
67.tveksamt, även frånsett att det bara är ett hovrättsfall.s. 60
68.Man kan jämföra med det strängare skadeståndsansvaret enligt 32 kap. MB, därs. 60
69.störningar i omgivningen medför ett strikt ansvar (dock med visst undantag förs. 60
70.orts- eller allmänvanliga störningar). Också vid servitutsupplåtelser gäller etts. 60
71.ansvar oberoende av vållande mellan fastighetsägaren och servitutshavaren, oms. 60
72.någondera överskridit sin rätt eller åsidosatt sina skyldigheter (14 kap. 7 § JB);s. 60
73.reglerna tillämpas också vid fastighetsbildningsservitut, där inte avtal förekommits. 60
74.mellan parterna. Liknande regler gäller också vid tomträttsavtal - ännu ett fall därs. 60
75.parterna inte utan vidare kan frigöra sig från varandra (se 13 kap. 8 § JB). Dets. 60
76.kunde verka rimligt att tillämpa motsvarande principer om ett intrång i rensköts. 60
77.selrätten lett till ekonomisk skada. Något stöd för detta finns dock inte i rättss. 60
78.praxis.s. 60
79.Vid servitut föreskrivs också en skyldighet för fastighetsägaren och hans mots. 60
80.part att ”återställa vad som rubbats” (14 kap. 7 § JB; liknande regel om tomträtt is. 60
81.13 kap. 8 §). Motsvarande bestämmelse saknas i RNL och synes inte ha diskutes. 60
82.rats vid dess tillkomst. Sannolikt har man ansett det orimligt att en anläggning,s. 60
83.som visar sig medföra större olägenheter än det tillåtna, skulle få tas bort på talans. 60
84.av samebyn; det kan vara svårt att veta var gränsen för det tillåtna går. En skyldigs. 60
85.het att återställa utgör emellertid ett naturligt komplement till förbudsregeln.s. 60
86.Upphörande och inskränkning av renskötselråtten 61s. 61
87.Möjligen kan samebyn ha rätt att kräva återställande om det inte är oskäligt; i sås. 61
88.fall skulle samerna få nöja sig med skadestånd. Också här är man dock ute på osäs. 61
89.ker juridisk mark.44 - En liknande situation kan för övrigt komma upp om sams. 61
90.erna överskrider sin rätt att uppföra anläggning eller byggnad enligt 16 § RNL.s. 61
91.Den bör då lösas på motsvarande vis - markägaren skulle kunna kräva flyttnings. 61
92.utom när detta är oskäligt och annars fa ersättning.s. 61
93.Några särskilda regler ges inte om sådan användning av vinterbetesmarks. 61
94.som försvårar renskötseln; här gäller inte förbudet mot åtgärder som meds. 61
95.för avsevärd olägenhet. Frågan om samernas eventuella ersättning i sådanas. 61
96.fall har lämnats till rättstillämpningen - generella regler har ansetts förs. 61
97.svåra att ställa upp.45 Man kan kanske anta att skadestånd kan utgå för vissas. 61
98.åtgärder som klart brister i hänsyn till renskötseln, men annars är rättslägets. 61
99.helt ovisst. Det är knappast troligt att samebyn i brist på lagstöd skulle has. 61
100.rätt att kräva borttagande av anläggningar eller liknande på dessa marker.s. 61
101.I detta sammanhang bör observeras några regler i skogsvårdslagens. 61
102.(1979:429) som skall tillvarata rennäringens intressen. Motsättningarna tills. 61
103.skogsägarna har framträtt särskilt på senare år med hänsyn till rationalises. 61
104.rade brukningsmetoder både inom rennäringen och inom skogsbruket. Ens. 61
105.ligt 20 § skogsvårdslagen skall samråd ske med berörd sameby innan avs. 61
106.verkning sker inom åretruntmarkerna (däremot inte beträffande vinterbes. 61
107.tesmarker). Vidare krävs Skogsvårdsstyrelsens tillstånd till avverkning is. 61
108.svårföryngrad skog eller skyddsskog - alltså bl.a. fjällnära skog. Tillstånds. 61
109.skall vägras om avverkningen medför vissa allvarliga konsekvenser för rens. 61
110.skötseln på åretruntmarker: att renbete bortfaller i så väsentlig grad att möjs. 61
111.ligheten att hålla tillåtet renantal påverkas eller sedvanlig samling och flytts. 61
112.ning av renhjordar blir omöjlig. (Se 16 och 21 §§ skogsvårdslagen.) I 31 §s. 61
113.föreskrivs vidare viss hänsyn till rennäringen: man skall anpassa hyggen, be-s. 61
114.ståndsanläggning, skogsbilvägar m.m. på ett sätt som ”uppenbart påkallass. 61
115.med hänsyn till rennäringen”. Att döma av lagtexten krävs alltså inte så värst mycket hänsyn vid skogsbruket.46 Överträds regeln från skogsägarenss. 61
116.62 Renskötselrätten i huvuddrags. 62
117.sida, bör det emellertid vara möjligt för samebyn att kräva ersättning förs. 62
118.ekonomisk förlust.s. 62
119.Markägare och annan kan vidare dömas till straff för vissa åtgärder soms. 62
120.försvårar renskötseln, bl.a. genom att stänga av eller väsentligt försämras. 62
121.framkomligheten på flyttningsväg, skrämma eller ofreda renar och hindras. 62
122.renbetning (se närmare 94 § 1-3 p. RNL). Också i sådana fall kan skades. 62
123.stånd utkrävas av den skyldige.s. 62
124.Dessa regler ger som synes ett visst skydd åt rennäringen, men det ärs. 62
125.ganska begränsat. Trots att en del initiativ tagits till ytterligare samverkans. 62
126.mellan skogsbrukjordbruk och renskötsel anses rättsläget otillfredsställans. 62
127.de på samehåll.s. 62
128.Bland annat har man framhållit att även om en avverkning i och för sig inte kans. 62
129.synas innebära något allvarligt intrång för renskötseln, man också får beakta des. 62
130.sammanlagda konsekvenserna av flera awerkningstillstånd; samerna har behov avs. 62
131.sammanhängande betesmarker vintertid.47s. 62
132.Rennäringspolitiska kommittén föreslår en ömsesidig hänsynsregel i fråga oms. 62
133.markanvändningen: markägare och innehavare av renskötselrätt skall visa hänsyns. 62
134.till varandras rätt att bruka marken och såvitt möjligt undvika att hindra varandrass. 62
135.markanvändning. Vad som närmare krävs beror naturligtvis på förhållandena på dets. 62
136.aktuella området - dess betydelse från renskötselsynpunkt, markens känslighet etc.s. 62
137.För skogsbrukets del föreslås vissa ändringar också i skogsvårdslagen. Samråd skalls. 62
138.ske mellan skogsägare och samebyar inom hela renskötselområdet. Skogsvårdss. 62
139.lagens krav på hänsyn till rennäringen skall förtydligas i fråga om vinterbetess. 62
140.marken. Planerade avverkningar skall kunna prövas med hänsyn till rennäringenss. 62
141.intressen. Den som brister i hänsyn skall ersätta uppkommen person- eller saks. 62
142.skada.48s. 62
143.Hänsynsregeln verkar välmotiverad, men såvitt angår skadeståndsansvaret hars. 62
144.man bortsett från att det inte är person- eller sakskador som samerna behövers. 62
145.skydd mot i sammanhanget; överskrider markägaren sin rätt blir följden i regels. 62
146.inte sådan skada utan ren förmögenhetsskada (se om begreppet 1 kap. 2 § skades. 62
147.ståndslagen). Dessa rent ekonomiska förluster får samerna ingen ersättning förs. 62
148.enligt den föreslagna lagtexten. Det är alltså bara markägaren som får glädje av ens. 62
149.sådan skadeståndsregel - den innebär ju att han kompenseras för uppkomnas. 62
150.markskador. Det finns alltså all anledning att låta båda parter ersätta all ekonomisks. 62
151.skada som uppkommer genom brott mot regeln.s. 62
152.Upplåtelser av jakt- ochf iskerätt m. m. 63s. 63
Upplåtelser av jakt- och fiskerätt m.m.
1.Renskötselrätten är som sagt i princip inte överlåtbar. Det är inte så märk värdigt med tanke på rättens särprägel. Mera anmärkningsvärt är att sam erna inte har samma möjligheter som vanliga nyttjanderättshavare att för foga över sina rättigheter på annat sätt. Det är klart att vissa begränsningar finns också i hyresgästers och arrendatorers möjligheter att överlåta sin rätt eller upplåta den i andra hand - i många fall krävs fastighetsägarens eller myndighets tillstånd49 - men samernas befogenheter är särskilt inskränkta, och dessutom sköts upplåtelserna till största delen av myndigheter, som kan förfoga över rättigheterna utan samernas medgivande. De mest omdiskute rade upplåtelserna gäller jakt och fiske, men myndigheterna kan också upp låta områden för bete, odlingsmark, grustäkt, väg, bostad etc. på rensköt selmarken. Det får ju ungefär samma effekt som intrång enligt 30 § - alltså när markägarens egna åtgärder medför nackdelar för renskötselns. 63
2.Inskränkningarna i samernas rätt framgår av 31-34 §§ RNL. Varken sameby eller bymedlem får upplåta ens rättigheter ingående i renskötselrät ten, t.ex. rätten till jakt eller fiske, frånsett att sameby får låta tidigare by medlem gratis jaga och fiska till husbehov på byns område (31 §). I övrigt skall upplåtelserna på kronomark skötas av länsstyrelsen (i viktigare ären den fastighetsverket)50, inte av sameby eller bymedlem, och de är tillåtna bara i vissa fall. Nyttjanderätt av olika slag på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition får upplåtas bara om det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln (32 § 1 st.; här gäller alltså samma begränsningar som för faktiska åtgärder av markäga ren). Innebär en upplåtelse bara mindre nackdelar för renskötseln är den tillåten. Gäller det upplåtelse av jakt och fiske, krävs dessutom att upplåtel sen är förenlig med god viltvård eller fiskevård och kan ske utan besvärande intrång i samernas rätt att jaga och fiska. Upplåtelse av hela fisket i visst vat ten kräver vidare medgivande från samebyns sida (se 32 § 2 st.). I övrigt for dras inte något samtycke av samerna. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer lär dock följa att ärenden om upplåtelse av nyttjanderätt inte får avgöras utan att berörd sameby får yttra sig.51s. 63
3.64 Renskötselrätten i huvuddrags. 64
4.Dessa bestämmelser påminner såtillvida om skogsvårdslagens regler atts. 64
5.de innebär ett visst skydd för samernas intressen, men det gäller även i dettas. 64
6.fall bara mera ingripande åtgärder. Viktigare är att de dessutom inte rubbars. 64
7.vad som samerna ser som den grundläggande orättvisan: att man inte fårs. 64
8.bestämma själv över sina områden.52 Det är inte något nytt i att myndigs. 64
9.heterna bestämmer vad enskilda får göra med sin egendom, men så långts. 64
10.som här går man inte inom fastighetsrätten i övrigt. Dessutom är det - is. 64
11.vart fall numera - inte av omtanke om samerna som man sköter om derass. 64
12.upplåtelser; vad som åberopas är att man skall skydda andras intresse av jakts. 64
13.och fiske.53s. 64
14.Avser upplåtelsen tillgodogörande av naturtillgångar skall enligt 34 § 2s. 64
15.st. staten utge ersättning för skada eller olägenhet för renskötseln enligts. 64
16.samma regler som vid upphävande av renskötselrätten (3.4 ovan). Upplås. 64
17.telser av jakt- och fiskerätt skall däremot ske mot avgift, om det inte finnss. 64
18.särskilda skäl för avgiftsfrihet; enligt motiven är dessutom samebyn beräts. 64
19.tigad till ersättning för styrkt skada,54 men detta framgår inte heller här avs. 64
20.lagtexten. - I båda fallen fördelas pengarna lika mellan den berörda sames. 64
21.byn och samefonden.s. 64
22.Bestämmelserna ligger till grund för de omtvistade reglerna i rennä-s. 64
23.ringsförordningen (1993:384) som utvidgade möjligheterna till upplåtelses. 64
24.av småviltjakt och sportfiske i fjällmarken (se 2-8 §§). Rätt till sådan jakts. 64
25.och fiske skall upplåtas av länsstyrelsen, om inte det finns vissa angivna skäls. 64
26.emot (olägenhet av betydelse för rennäringen, menlig inverkan på andra ins. 64
27.tressen; se 3 §). Det är alltså närmast fråga om en rätt för intresserade att fås. 64
28.jaga eller fiska, eventuellt gratis - inte bara en möjlighet. Rättigheterna skalls. 64
29.vidare upplåtas avgiftsfritt till vissa kategorier - innehavare av fjällägen-s. 64
30.heter, fiskesamer, yrkesfiskare - om inte särskilda skäl talar för motsatsens. 64
31.(se 5 §). Regeringens beslut i frågan byggde på uttalanden i motiven tills. 64
32.ändringarna i RNL av samma år. Det framhölls att möjligheterna att upps. 64
33.låta jakt- och fiskerätt borde utnyttjas i betydligt större utsträckning än tis. 64
34.digare på all mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Framförs. 64
35.allt tog man sikte på småviltjakten, men också upplåtelserna av sportfiskes. 64
36.skulle öka, i alla vatten där inte några särskilda olägenheter uppstod. Tans. 64
37.ken att samerna själva skulle få sköta upplåtelserna avvisades; det var intes. 64
38.Upplåtelser av jakt- och fiskerätt m. m. 65 lämpligt att de skulle få avgöra dessa frågor, som gällde avvägningen mellan samernas och andra folkgruppers intressen.55 För att göra denna nya praxis godtagbar framhölls i propositionen och i riksdagen att RNL:s upplåtelse regler, med det (begränsade) skydd de innebar för samerna, inte skulle för ändras.56s. 65
39.En bakgrund till statsmakternas nya inställning var att rättigheterna nu mera inte betraktades som fullgoda jakt- och fiskerättigheter. Som nämnts i det föregående (3.2) ansåg man - på mycket tveksamma grunder - att samernas rätt inte var jämställd med vanliga jakt- och fiskerätter: den egentliga rätten tillkom fastighetens ägare, om den inte upplåtits till annan. Det skulle vara denna rätt som uppläts (fast samerna sedan gammalt hade rätt till upplåtelseavgifterna). Konstruktionen bör ha gjort upplåtelser mot samernas vilja mera acceptabla från riksdagens synpunkt.s. 65
40.Beslutet om småviltjakten och den motsvarande inställningen till upplå telser av fiskerätt kritiserades livligt från samehåll. Utom de principiella in vändningarna mot att myndigheterna bestämde över jaktmarker och fiske vatten som samerna sett som sina egna framhölls de störningar för rensköt seln som särskilt småviltjakten medförde. Man menade också att samernas rätt till jakt och fiske var starkare än statsmakterna utgick från.57 Hur dessa frågor egentligen förhåller sig historiskt sett är som sagt oklart; mycket ty der på att samerna hade rätt. Regleringen skall senare diskuteras från grundlagssynpunkt (6.1, 6.2).s. 65
41.Det bör framhållas att reglerna i 32-34 §§ inte gäller alla åretruntmarker. Sålunda berörs inte skogssamebyarnas marker nedanför odlingsgrän sen; deras jakt- och fiskerätt skyddas inte enligt dessa paragrafer (däremot enligt 30 §, som ger ett sämre skydd), och de har ingen rätt till avgifter som utgår för upplåtelser.58 - Inget sägs heller om sådana upplåtelser av enskilda markägare som påverkar renskötselrätten. Det skulle tyda på att de i och för sig skulle vara tillåtna även om de går ut över samernas rättigheter, men sannolikt får man tillämpa principerna i 30 § också i denna situation. Om upplåtelsen redan i sig innebär en avsevärd olägenhet för renskötseln skulle den i så fall inte vara tillåten. Vidare borde samerna, i enlighet med vad som tidigare sagts, kunna kräva skadestånd även vid mindre olägenheter. Om markägaren kunde förutse skadan, bör han rimligen ha ett ansvar, medans. 65
42.66 Renskötselrätten i huvuddrags. 66
43.nyttjanderättshavaren bör svara ifall skadan helt berott på hans sätt att brus. 66
44.ka det upplåtna området. - Förutsättningarna för skadestånd är dock oklaras. 66
45.här liksom vid åtgärder som avses i 30 §.s. 66
46.Slutligen är att märka att reglerna i 32-34 §§ inte omfattar vinterbetess. 66
47.marker nedanför odlingsgränsen. Här finns inte något skydd mot upplåtelsers. 66
48.som är till skada för renbetet eller för samernas rätt till jakt och fiske inoms. 66
49.området. Det är osäkert om samerna kan kräva ersättning i sådana fall enss. 66
50.då upplåtaren är medveten om skadeverkningarna.59s. 66
Samebyar
1.Som nämnt utövas renskötselrätten av särskilda juridiska personer, sames. 66
2.byar (fram till RNL:s tillkomst kallade lappbyar). Även dessa regler präglass. 66
3.av renskötselrättens särdrag. Samebyn har åtskilliga drag gemensammas. 66
4.med andra sammanslutningar på privaträttens område, men det finns ocksås. 66
5.offentligrättsliga inslag. I någon mån påminner organisationen om ens. 66
6.kommun. Med tanke främst på rennäringens lönsamhet har man tvångsviss. 66
7.infört en organisation med en stark ställning också i förhållande till de ens. 66
8.skilda medlemmarna. I motsats till exempelvis bolag och föreningar bildass. 66
9.en sameby omedelbart på grund av lagen - inte genom något beslut av meds. 66
10.lemmarna. Medlemskapet är obligatoriskt för alla som driver renskötsels. 66
11.inom området; de får alltså inte ägna sig åt sådan verksamhet utanför bys. 66
12.organisationen. Först genom registrering hos länsstyrelsen enligt 39 § blirs. 66
13.samebyn emellertid en juridisk person, så att den kan förvärva rättigheters. 66
14.och åta sig skyldigheter (se 10 §). Samebyn skall företräda medlemmarna is. 66
15.förhållande till myndigheter och enskilda i fråga om renbete och andra ins. 66
16.slag i renskötselrätten - jakt, fiske och olika markanvändningsfrågor soms. 66
17.rör rennäringen, även när det gäller tillämpningen av andra lagar än RNL.s. 66
18.Men också en bymedlem har rätt att föra talan om det angår hans enskildas. 66
19.rättsförhållanden. (Jfr ovan 3.4 om förhållandet mellan samebyar och meds. 66
20.lemmar i fråga om rätt till ersättning.)s. 66
21.Samebyn är såtillvida en sluten organisation som den i princip själv bes. 66
22.stämmer om någon som vill driva renskötsel inom byns område får bli meds. 66
23.lem. Länsstyrelsen kan dock mot samebyns vilja medge denne inträde, oms. 66
24.det finns särskilda skäl (se 12 §).s. 66
25.Samebyar 67s. 67
26.En sameby får inte driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel (9 § 3 st.). Det hindrar naturligtvis inte att enskilda renägare inom samebyn får ägna sig åt detta, fast enskilt eller i bolagsform.60s. 67
27.Samebyns förvaltning är i stora drag reglerad enligt de principer som gäller för ekonomiska föreningar. Vissa särdrag förekommer emellertid som sammanhänger med rennäringens förhållanden. Byn har viss rätt att bestämma över medlemmarnas sätt att utöva renskötseln. Den kan bl.a. in skränka enskilda samers reninnehav så att det inte överskrider vad länssty relsen bestämt enligt 15 § eller för att annars främja medlemmarnas ren skötsel; man har menat att någon måste kontrollera reninnehavet med tan ke på de begränsade betesresurserna och att detta snarare bör vara samerna själva än en myndighet.61 En sameby kan också undanta ett område från medlemmarnas jakt eller fiske, om det behövs med hänsyn till jakt- och fis kevården eller annars av särskilda skäl.62 Sådana beslut av samebyn får dock inte omöjliggöra eller väsentligt försvåra renskötande bymedlems fortsatta verksamhet. (Se 35 §.) Däremot får samebyn inte bestämma över medlems renslakt och försäljning av slaktprodukter (37 §).s. 67
28.Samebyn skall vidare anta stadgar (38 §). Angående dess ekonomiska förhållanden föreskrivs bl.a. att kostnaderna för renskötseln i princip skall fördelas på medlemmarna efter reninnehavet (40, 44 §§). Om någon med lem inte kan betala sitt uttaxerade bidrag fördelas beloppet på de övriga (45 §). Förskott kan tas ut av medlemmarna (42, 43 §§). - I fråga om sty relse, firmateckning och revision gäller i stora drag samma regler som för ekonomiska föreningar. Medlemmarna deltar i samebyns skötsel på by stämma, där i de flesta frågor bara renskötande medlemmar har rösträtt graderad efter reninnehavet (58, 59 §§). Regler saknas om upplösning av sameby; man har menat att den på grund av sin offentligrättsliga karaktär kommer att bestå även om medlemmarna slutar med sin renskötsel, efter som andra samer skall kunna bedriva rennäring inom byns betesområde.63s. 67
29.68 Renskötselrätten i huvuddrags. 68
30.Enligt Rennåringspolitiska kommitténs förslag skall de tvingande reglerna om sames. 68
31.byar behållas; renskötselrätten anses alltjämt som väsentligen en kollektiv rättighet.s. 68
32.Bestämmelserna närmas ännu mer till vad som gäller för ekonomiska föreningar.s. 68
33.Bland annat skall medlemmarna inte bli personligen ansvariga för samebyns skuls. 68
34.der. En sameby skall få bedriva också annan verksamhet än renskötsel. Vidare skalls. 68
35.samebyarna öppnas, såtillvida som de skall anta alla samer som kan härleda sitts. 68
36.ursprung från samebyn.64 Också här är det emellertid oklart om förslaget kommers. 68
37.att följas.s. 68
Skadeståndsregler
1.Skadeståndansvar i samband med renskötsel kan bli aktuellt dels för marks. 68
2.ägaren (och andra brukare av marken, t.ex. arrendatorer) mot samerna, delss. 68
3.omvänt för samerna mot markägaren etc. Också dessa regler får en speciells. 68
4.karaktär genom att de gäller förhållandet mellan två parter som brukar is. 68
5.stort sett samma områden utan avtal med varandra.s. 68
6.Den förra frågan - skadeståndsansvar för markägaren - har redan bes. 68
7.handlats på tal om upphörande och inskränkning av renskötselrätten (3.4s. 68
8.ovan). Som framgår där är rättsläget ganska oklart; lagstiftaren har inte vis. 68
9.sat större intresse för dessa skadeståndsfrågor. Sannolikt är tanken att ans. 68
10.svar som huvudregel förutsätter vållande - uppsåt eller oaktsamhet.s. 68
11.Bestämmelserna om skadeståndsansvar för samerna är utförliga och res. 68
12.lativt invecklade, också detta beroende på renskötselrättens särdrag. De gårs. 68
13.delvis längre än de allmänna skadeståndsregler som gäller enligt skades. 68
14.ståndslagen. En sameby har sålunda enligt 90 § ett strikt ansvar, oberoendes. 68
15.av vållande, för skada orsakad av ren i tre uppräknade fall: vid skada på åker,s. 68
16.äng och trädgård ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen under tis. 68
17.den juni-augusti samt på annan sådan mark inom åretruntmarkerna unders. 68
18.tiden maj-september (p. 1); på all mark inom renskötselområdet under tids. 68
19.då renskötsel inte får bedrivas där (p. 2);65 samt på all mark utanför rensköts. 68
20.selområdet (p. 3). - Sammanfattningsvis gäller alltså det strikta ansvarets. 68
21.överallt där renbete är otillåtet, oavsett om samebyn haft möjlighet atts. 68
22.hindra skadan.s. 68
23.Skadeståndsskyldig är sameby inom vars byområde skadan uppkommits. 68
24.eller som vid tiden för skadans uppkomst haft renar i trakten. Samebyn kans. 68
25.Skadeståndsregler 69s. 69
26.dock undgå ansvar genom att visa att skadan inte orsakats av byns renar.s. 69
27.Om flera samebyar är ansvariga enligt dessa regler svarar de solidariskt -s. 69
28.den skadelidande kan alltså kräva viss by på hela beloppet. Den slutliga ans. 69
29.svarigheten fördelas lika mellan dem om inte det visas att renar från någons. 69
30.av byarna orsakat skadan. Om renar från flera byar medverkat men det intes. 69
31.kan utredas i vilken omfattning det skett, fördelas ansvarigheten i stället efs. 69
32.ter antalet renar från varje by som vid tiden för skadans uppkomst fanns is. 69
33.trakten och inte stod under bevakning. Den ersättning som varje samebys. 69
34.utger enligt dessa regler har byn i sin tur rätt att kräva tillbaka av någon soms. 69
35.bevisligen är vållande till skadan (91 §). Om skadevållaren är arbetstagare,s. 69
36.lär han dock svara bara om det finns synnerliga skäl, t.ex. när han varit grovts. 69
37.vårdslös (se 4 kap. 1 § skadeståndslagen).s. 69
38.Vid sidan av dessa regler får antas att samebyn enligt allmänna skades. 69
39.ståndsregler svarar för skador som vållas på marken uppsåtligen eller oakt-s. 69
40.samt, i den mån inte åtgärden är tillåten enligt lagens regler i 15-25 §§.s. 69
41.Samebyn bör alltså bli ansvarig bl.a. för bristande tillsyn av renarna ochs. 69
42.bristande hänsyn till ömtålig mark (jfr 66 §). Eventuellt svarar byn här förs. 69
43.vållande av alla medlemmar, vare sig de tillhör samebyns ledning eller inte;s. 69
44.en sådan ordning går längre än skadeståndslagen, som föreskriver ansvar förs. 69
45.fel eller försummelse av arbetstagare och vissa likställda personer (3 kap.s. 69
46.2 §, 6 kap. 5 §), men den skulle stämma ganska väl med regelsystemet i övs. 69
47.rigt.66 Om samernas bruk inte går utöver vad som stämmer med deras tras. 69
48.ditionella markanvändning, svarar byn inte för uppkomna skador.s. 69
49.Reglerna kan tyckas stränga mot samerna. Ett strikt ansvar förekommers. 69
50.dock också i andra fall för djurägare, t.ex. enligt lagen (1943:459) om tillsyns. 69
51.över hundar och katter för hundägare (6 §) och enligt lagen (1933:269) oms. 69
52.ägofred för ägare av hemdjur som kommer olovligen in på annans ägor ochs. 69
53.gör skada (47 §).67 Det är alltså inte särskilt anmärkningsvärt att en rens. 69
54.ägare svarar oberoende av vållande i liknande situationer. I motiven tills. 69
55.RNL åberopades att renarna hölls i stora hjordar som inte kontinuerligts. 69
56.70 Renskötselrätten i huvuddrags. 70
57.övervakades och att denna rationella driftsmetod inte borde få användas pås. 70
58.bekostnad av utomstående som utsattes för skadegörelse.68s. 70
59.Det kan nämnas att renskötselns särdrag också motiverat en särskild regel i 92 §s. 70
60.som avser rätten till skadestånd för dödad eller skadad ren, då ägaren är okänd. Is. 70
61.så fall tillfaller skadeståndet den sameby inom vars område renen befann sig.s. 70
62.Regeln har lett till tvister mellan samebyar där byområdets gränser är oklara.s. 70
63.Enligt rennäringspolitiska kommitténs förslag behålls reglerna om samebynss. 70
64.strikta ansvar oförändrade. Som nämnt skall samebyn också annars svara för skadas. 70
65.vid bristande hänsyn till markägaren (se 3.3 ovan). Också detta lär stämma meds. 70
66.gällande rätt.s. 70
Kollektiv renskötselrätt?
1.Det har redan framgått att renskötselrättens kollektiva inslag vållar,vissas. 70
2.problem när dessa regler skall tillämpas.69 Att samebyn utgör ett kollektivs. 70
3.som i olika sammanhang företräder sina medlemmar står klart, och det ärs. 70
4.inte särskilt anmärkningsvärt. Men det kollektiva resonemanget går längres. 70
5.än så. Enligt 1 § RNL skall ju rätten tillkomma den samiska befolkningens. 70
6.- en regel som kanske stämmer med många samers inställning men ställers. 70
7.till åtskilliga juridiska bekymmer. Folkrättsligt sett kan resonemanget kans. 70
8.ske verka motiverat. Hela ursprungsfolket skall ha sin traditionella rätt.s. 70
9.Men RNL är en civilrättslig lagstiftning. Vad har samerna i stort för glädjes. 70
10.av RNL:s bestämmelser om renskötselrätten? Kan de påstå sig i någon mes. 70
11.ning ha del i rätten?s. 70
12.Det är tydligt att lagen i övriga delar inte ger mycket rättigheter till dens. 70
13.majoritet av samer som inte är medlemmar i en sameby. De har möjlighets. 70
14.att förvärva renskötselrätt om de får medlemskap - man kan tala om en vills. 70
15.korlig bruksrätt. De har också den näringsrättsliga möjligheten att unders. 70
16.sådana förutsättningar bedriva renskötsel. Som framgått har lagens synsätts. 70
17.dessutom spelat en roll då det gäller ersättning för intrång i renskötselrättens. 70
18.- samefondens ersättningsrätt har denna bakgrund, och resonemanget hars. 70
19.påverkat HD när man vägrat att ge enskilda samer ersättning i vattenmåls. 70
20.m.m. (se 3.4 ovan, särskilt om NJA 1988 s. 684). Vissa domstolar har ocksås. 70
21.i andra fall låtit tanken på en kollektiv rätt till marken påverka bedömnings. 70
22.Kollektiv renskötselrätt? 71s. 71
23.en.70 Men egentligen ställer konstruktionen bara till förvirring. Frånsett just samefonden i ersättningstvister är det svårt att finna någon represens. 71
24.tant för befolkningen som kan föra dess talan - Sametinget har inte gettss. 71
25.behörighet i sådana sammanhang. Och vad samebyarna angår, kan de ups. 71
26.penbarligen ha olika intressen och till och med processa mot varandra, nås. 71
27.got som ibland förekommit också på senare tid.71 Att anta ett gemensamts. 71
28.kollektivt intresse för alla samer måste många gånger te sig som en ren fiks. 71
29.tion. Majoriteten samer har ändå skäl att känna sig utestängda från den näs. 71
30.ring som anses som grunden för deras speciella kultur; att jakt- och fiskes. 71
31.rätten bara tillkommer bymedlemmar uppfattas ofta som en diskrimines. 71
32.ring. - Vad särskilt gäller fiskesamerna, som dock är en fåtalig grupp, hars. 71
33.deras näring inget särskilt skydd enligt RNL (se 1.3); de tillhör ju inte nås. 71
34.gon sameby. Och de talrika samer som är markägare i renskötselområdets. 71
35.kan ha direkt motsatta intressen till de renskötande samerna.s. 71
36.Rennäringspolitiska kommittén är inte heller särskilt klar i sina resones. 71
37.mang. Anser man någon företräda samerna, så är det samebyarna. Följers. 71
38.man konsekvent den linjen i kommande lagstiftning, lär konstruktionen ins. 71
39.te ställa till så mycket besvär. Men problemet dyker upp igen om ILO-konventionen införlivas med svensk rätt. Ursprungsfolket skall ges vissa rättigs. 71
40.heter, och frågan blir då om det duger att låta dem utövas av renskötandes. 71
41.samer, företrädda av samebyar. (Se vidare kap. 8 nedan.)s. 71
42.För egen del har jag argumenterat för att man i en eventuell lagstiftning bordes. 71
43.skilja mellan renbetet å ena sidan, jakt och fiske å andra sidan. Renbete skulle baras. 71
44.kunna bedrivas av samebyarnas medlemmar, jakt- och fiskerätten skulle däremots. 71
45.tillkomma alla samer, förslagsvis inom området för den sameby de närmast hars. 71
46.anknytning till.72 På så vis medför ändå tillhörigheten till folkgruppen vissa rättigs. 71
47.heter; man skulle återställa läget före 1886, innan jakt- och fiskerätten förbehöllss. 71
48.lappbyarnas medlemmar73. Men det förslaget är inte särskilt väl underbyggt.s. 71
49.* *.'$•»’'■■' ■-*-< .^4».’s. 72
50.W«*es. 72
51.W **s. 72