Hela artikeln

1.8 Innehålls. 8

2.5. Urminnes hävd och besittning 79s. 8

3.5.1 Allmänt om urminnes hävd 79s. 8

4.5.2 Urminnes hävd enligt rennäringslagen 80s. 8

5.5.3 Kravet på besittning 83s. 8

6.5.4 Kravet på kontinuerligt bruk 84s. 8

7.5.5 Urminnes hävd som allmän grund för renskötselrätten 87s. 8

8.6. Grundlagens och Europakonventionens betydelse 91s. 8

9.6.1 Egendomsskyddet m.m. 91s. 8

10.6.2 Diskrimineringsfrågor 95s. 8

11.7. Miljö- och planeringsfrågor 105s. 8

12.7.1 Miljöhänsyn och renskötseln 105s. 8

13.7.2 Renskötseln i planeringen 107s. 8

14.8. Reformplaner 111s. 8

15.8.1 Genomförande av ILO-konventionen? 111s. 8

16.8.2 Andra reformer? 115s. 8

17.Citerad litteratur 117s. 8

18.Rättsfallsregister 119s. 8

19.Sakregister 121s. 8

Förkortningar

1.BoUBostadsutskottet Dir.Direktiv EGEuropeiska gemenskapen FiHDHögsta domstolen (Finland) FTFörvaltningsrättslig tidskrift HDHögsta domstolen (Sverige) HoyRHoyesterett ILOInternational Labour Organization GJBGamla jordabalken (i 1734 års lag) JBJordabalken JoUJordbruksutskottet JPLagen (1970:995) om införande av nya jordabalken JRJusti tieråd(et) MBMiljöbalken MJUMiljö- och jordbruksutskottet NJANytt juridiskt arkiv, avd. I NOUNorsk offentlig utredning NRtNorsk retstidende NUN äringsutskottet PBLPlan- och bygglagen (1987:10) Prop.Proposition RBRättegångsbalken RegRRegeringsrätten RNFRennäringsförordningen (1993:384) RNLRennäringslagen (1971:437) RFRegeringsformen RHRättsfall från hovrätterna RÅRegeringsrättens årsbok SkLSkadeståndslagen (1972:207) SOUStatens offentliga utredningar SvJTSvensk juristtidnings. 9

Inledning

1

Framställningens syfte

1.Antalet samer i Sverige beräknas till ca 17 000 personer; i Norge är de om­ kring 50 000, i Finland 4 000-5 000.1 Bara en minoritet av svenska samer ägnar sig åt renskötsel; år 2000 fanns 4 700 renägare, och endast en mindre del av dem är aktiva i renskötseln. Rennäring bedrivs i 51 samebyar från Karesuando i norr till Idre i söder - 33 fjällsamebyar, tio skogssamebyar som i stort sett håller till nedanför den s.k. odlingsgränsen i Lappland1 2 och dessutom åtta s.k. koncessionssamebyar i Norrbottens län.3 Samebyarnas vinterbetesmarker går långt utanför deras egentliga byområden, delvis ända ned till Bottniska viken.s. 3

2.Samerna - och särskilt de renskötande samerna - intar i vissa avseenden en särställning i svensk rätt både i egenskap av ursprungsfolk och genom sitt speciella bruk av mark och vatten. Innebörden av deras rätt till detta bruk - renskötselrätt - är en delvis omtvistad fråga, som berör omkring 1/3 av Sve­ riges yta. På senare år har den väckt åtskilligt intresse och åtskillig upprörd­ het på många håll, bl.a. sedan vi i Sverige börjat diskutera en anslutning till den s.k. ILO-konventionen om ursprungsfolkens rättigheter. En förstärk­ ning av samernas rätt skulle i viss utsträckning gå ut över markägare och även över andra - främst jakt- och fiskeintresserade personer. Redan i dag utgör skador och olägenheter som renbetet påstås medföra en återkom­ mande källa till konflikter med enskilda fastighetsägare. På åtskilliga punk­ ter är rättsläget oklart, och det kan variera på olika håll; över huvud taget hör samisk fastighetsrätt till våra mest invecklade och outforskade civil­ rättsliga områden. - Det kan tilläggas att vid sidan av dessa konflikter det också råder motsättningar mellan enskilda markägare och staten. Mark­ ägarna har ofta svårt att acceptera resultaten av den s.k. awittringen, soms. 3

3.12 Inlednings. 12

4.skilde deras fastigheter från den statliga fjällmarken (se 2.1 nedan). Ocksås. 12

5.detta komplicerar situationen bl.a. genom att diskussionen även kommer ins. 12

6.på samernas rättigheter till den mark awittringen berört. Samerna stod for­s. 12

7.mellt utanför fastighetsbildningen, men den påverkade också deras mark­s. 12

8.användning.s. 12

9.Den här översikten av läget tar främst, men inte enbart, sikte på sådanas. 12

10.fastighetsrättsliga frågor; det är dessa som står i förgrunden i diskussionens. 12

11.om samerättens innehåll. Den gör inte anspråk på att lösa alla eller ens de fles­s. 12

12.ta rättsliga problem som kommer upp i sammanhanget, bara i någon måns. 12

13.precisera vari de består. Ett skäl för dess tillkomst är att en samlad framställ­s. 12

14.ning angående rättsområdet inte förekommer i svensk litteratur.4 Det kans. 12

15.vara dags att den görs - trots att det fmns minst två invändningar mot detta.s. 12

16.Den ena är att samernas rätt till så stor del beror av historiska förhållandens. 12

17.som är ofullständigt utredda. Den rättshistoriska bakgrunden har över hu­s. 12

18.vud taget stor betydelse inom fastighetsrätten, men det gäller i särskild grads. 12

19.för samernas del. Trots att flera värdefulla rättshistoriska undersökningars. 12

20.fmns på området behövs det ytterligare historisk forskning för att kunna slås. 12

21.fast rättsläget. Man skulle egentligen vänta tills den s.k. gränsdragnings-s. 12

22.kommissionen, som skall utreda omfattningen av samernas vinterbetes­s. 12

23.land, har slutfört sitt arbete och en del andra projekt har lett till något re­s. 12

24.sultat.5 Först därefter borde man kunna ge en någorlunda tillförlitlig be­s. 12

25.skrivning av vad samernas rättigheter egentligen innebär.s. 12

26.Den andra invändningen är att faktiskt ett lagstiftningsarbete pågår pås. 12

27.området, om också inte bedrivet med större entusiasm från statsmakternass. 12

28.sida. Bland annat lade den s.k. rennäringspolitiska kommittén år 2001 frams. 12

29.ett betänkande om dessa frågor (SOU 2001:101), där delvis nya regler före­s. 12

30.slogs på området. Sannolikt kommer det att dröja länge - i vart fall till efters. 12

31.nästa val år 2006 - innan förslaget genomförs. Både de politiska och de lag-s. 12

32.stiftningstekniska problemen är komplicerade. Detsamma kan sägas om des. 12

33.jakt- och fiskefrågor i renskötselområdet som den s.k. jakt- och fiskerätts­s. 12

34.utredningen fått i uppgift att behandla.6 Också ett förslag om tillträde tills. 12

35.Framställningens syfte 13 den nyss omtalade ILO-konventionen (se 1.7 och 8 nedan) är mycket kon­ troversiellt. Att stödja samernas sak ger inte många politiska poäng; varje regering - socialdemokratisk eller borgerlig - tycks se med samma olust på all juridisk argumentation som kräver större hänsyn till deras rättigheter.s. 13

36.Trots att en redogörelse för rättsläget på detta vis bara kan bli proviso­ risk, menar jag att den ändå kan fylla en funktion. Det finns anledning att komplettera de rättshistoriska framställningarna med en beskrivning hur frågan i dag ter sig från juridisk synpunkt. Möjligen kan redogörelsen också ha ett mera allmänt intresse genom att den belyser hur juridik och politik kan kollidera och hur ett minoritetsproblem hanteras av statsmakterna. - Behandlingen av samerna är dock knappast representativ: både politiker och allmänhet tycks se med större jämnmod på diskriminering av samerna än när det gäller andra minoritetsgrupper.7s. 13

37.Det fmns anledning att inledningsvis ge en översikt av den speciella samerättsliga problematiken (avsnitt 1.2-1.6).8 Så tar jag upp de historiska förhållandena, som spelar en viktig roll för rättsläget (kap. 2), och redogör för huvuddragen i rennäringslagen (kap. 3). Några kortfattade uppgifter ges också om norsk och finländsk samerätt på punkter som kan ha intresse (kap. 4). Därefter diskuteras vissa speciella problem med särskild betydelse för rättsläget: om urminnes hävd och besittning till de aktuella områdena (kap. 5), om förhållandet till grundlagen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (kap. 6), om förhållandet till miljö- och planlag­ stiftningen (kap. 7) och om aktuella reformplaner, särskilt det föreslagna genomförandet av ILO-konventionen om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (kap. 8). Huvudsakligen behandlas civilrättsliga frågor - om förhållandet till staten och andra markägare - men jag kommer också in på vissa offentligrättsliga och folkrättsliga regler.s. 13

38.När jag i fortsättningen talar om rättigheter för samerna, menas i all­ mänhet de renskötande samerna. Beträffande andra samer innehåller RNL bara undantagsvis några bestämmelser, och även i övrigt tillämpas vanligen allmänna rättsregler för deras del (jfr dock nedan 1.6 om Sametinget).9s. 13

39.14 Inlednings. 14

40.I det följande återkommer jag i många sammanhang till det oklara rätts­s. 14

41.läget. Det bör från början framhållas att de synpunkter jag framför delvis ärs. 14

42.kontroversiella; man kan vänta sig invändningar från alla berörda parter.10 11s. 14

Rättskällorna

1.Samernas rätt till mark och vatten regleras i första hand av rennäringslagens. 14

2.(1971:437; RNL), som hade flera föregångare (av 1886, 1898 och 1928);s. 14

3.efter sin tillkomst har lagen ändrats vid flera tillfällen, mest genomgripandes. 14

4.år 1993.11 Där beskrivs ingående vad den s.k. renskötselrätten innebär: ens. 14

5.rätt för samer att använda mark och vatten till underhåll för sig och sina re­s. 14

6.nar, framför allt till renbete, jakt och fiske samt visst skogsfång (1-34 §§).s. 14

7.Vidare förekommer utförliga regler (35-64 §§) om förvaltning av samebyars. 14

8.- de juridiska personer som svarar för renskötseln och företräder sina med­s. 14

9.lemmar i dessa angelägenheter - samt en rad detaljregler om hur rensköt­s. 14

10.seln skall utövas (65-84 §§), s.k. koncessionsrenskötsel (85-89 §§) samts. 14

11.straff, skadestånd m.m. (90-102 §§). - Lagen kompletteras av rennärings-s. 14

12.förordningen (1993:384; RNF), där det bl.a. förekommer regler om de om­s. 14

13.stridda upplåtelserna av småviltjakt och fiske i fjällen.s. 14

14.En komplikation är emellertid att RNL:s bestämmelser inte ger helas. 14

15.sanningen om samernas rättigheter. Renskötselrätten grundas på urminness. 14

16.hävd - alltså den markanvändning som gällt av ålder - och detta kan oftas. 14

17.påverka tolkningen av reglerna, möjligen rentav sätta dem ur spel (se ned­s. 14

18.an). Rätten har olika innehåll på de s.k. åretruntmarkerna där renskötsel ärs. 14

19.tillåten året om - mestadels statsägda fjällmarker - och på vinterbetesmar­s. 14

20.kerna, där renarna bara får hålla till under vintern. Även bortsett från dennas. 14

21.skillnad kan som nyss framhållits rätten växla på olika håll, just för att bru­s. 14

22.ket inte varit detsamma. En del speciella bestämmelser gäller dessutom oms. 14

23.skogssamerna.s. 14

24.Rättskällorna 15s. 15

25.Ett särskilt problem är att många inslag i renskötselrätten har kollektiv natur - den anses tillkomma samebyar eller i något fall rentav hela den sa­ miska befolkningen, medan i andra fall det är fråga om rättigheter för indi­ viduella samer (jfr bl.a. 3.8 nedan). Vid den följande läsningen bör man no­ ga observera vem det är som egentligen har den rättighet som diskuteras.s. 15

26.I sammanhanget får också vissa grundlagsregler betydelse. Det gäller mindre det enda ställe där renskötselrätten nämns i regeringsformen - 2 kap. 20 §, som bara markerar att särskilda regler gäller för rätten såsom nä­ ring - men som framgår av fortsättningen kan däremot både diskrimineringsförbudet i 2 kap. 15 § RF och regeln om egendomsskydd i 2 kap. 18 § RF tänkas påverka rättsläget. (Jfr kap. 6 nedan.)s. 15

27.Renskötselrätten är som nämnt en ensamrätt för samerna till viss näring. Egent­s. 15

28.ligen borde detta strida mot EG:s regler om näringsfrihet, men enligt protokoll 3s. 15

29.till Sveriges anslutning gäller här ett undantag från monopolförbudet. Från samernas synpunkt har också 1 kap. 2 § RF intresse. Där sägs i sista stycket att bl.a. etniska minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Det är alltså en av de målsättningsregler som paragrafen innehåller; de ger uttryck för lagstiftarens goda vilja men medför inga rättigheter för medborgarna. På sin höjd kan bestämmelsen ge ledning vid tolkning av andra grundlags- och lagbestäm­ melser. (Jämför 4.1 nedan om den norska grundlagsregeln, som har ett mera konkret innehåll.) Även om ordet kultur här är tänkt att inbegripa också samernas renskötsel12 är regeln knappast till större juridisk nytta för samerna.s. 15

30.Under hänvisning till de nämnda bestämmelserna ansågs vid 1993 års lagänd­s. 15

31.ringar att samernas rättigheter hade ett tillräckligt grundlagsskydd; det var obe­s. 15

32.hövligt både att i RF markera att de som urbefolkning hade en särställning blands. 15

33.minoriteterna och att särskilt slå fast ett skydd för samernas kollektiva rätt tills. 15

34.mark och vatten.13 Man kan hålla med om att särskilt regeln om egendomsskydds. 15

35.(2 kap. 18 § RF) borde kunna skydda samernas rätt mot allvarligare ingrepp fråns. 15

36.lagstiftarens och myndigheternas sida. Som framgår av fortsättningen är det docks. 15

37.tveksamt hur pass effektivt detta skydd egentligen är.s. 15

38.16 Inlednings. 16

39.Oavsett dessa bestämmelser anses rennäringen också ha ett folkrättsligts. 16

40.skydd. Grunden är art. 27 i 1966 års FN-konvention om politiska och med­s. 16

41.borgerliga rättigheter, som bl.a. ger ett skydd för samernas kulturliv - däris. 16

42.inbegripet kulturens materiella förutsättningar, framför allt rennäringen.s. 16

43.Det anses innebära att näringen inte får utsättas för så svåra ingrepp ochs. 16

44.störningar att dess bedrivande sätts i fara. I flera sammanhang har ocksås. 16

45.statsmakterna gjort uttalanden med denna innebörd. Särställningen liggers. 16

46.vidare bakom det skydd för rennäringen som framgår av 3 kap. 5 § och,s. 16

47.såvitt angår särskilda geografiska områden, 4 kap. 5 och 6 §§ MB (se nedans. 16

48.7.2).14 Hur långt det folkrättsliga skyddet går är svårt att säga, men man hars. 16

49.menat att det knappast går längre än skyddet enligt nationell svensk rätt.s. 16

50.De folkrättsliga reglerna anses som en viss garanti att framtida författnings­s. 16

51.ändringar inte medför något hot mot samekulturen.15 De kan även i vissas. 16

52.fall motivera en lagtolkning till samernas förmån. Om Sverige tillträder dens. 16

53.förut omtalade ILO-konventionen får dessa frågor större betydelse (jfr 8.1s. 16

54.nedan). - Också problemen rörande diskriminering av samerna (6.2 nedan)s. 16

55.har folkrättsliga aspekter.s. 16

56.Här bör också nämnas sametingslagen (1992:1433), som behandlar dens. 16

57.säregna myndighet som kallas sameting. Lagstiftaren har framhållit dens. 16

58.principiella betydelsen av att denna myndighet tillskapats.161 realiteten hars. 16

59.den dock knappast mer än symbolisk betydelse som skydd för samernass. 16

60.rättigheter. Fast lagen saknar nämnvärt intresse från civilrättslig synpunkts. 16

61.skall den i korthet behandlas i det följande (1.6).s. 16

62.RNL:s regler är delvis utförliga. Åtskilligt har dock hänt sedan lagens. 16

63.tillkom år 1971, och en del motivuttalanden får läsas med försiktighet - des. 16

64.kan vara föråldrade även där lagtexten är oförändrad. Viss rättspraxis före­s. 16

65.kommer om samernas rättigheter, dock inte nog för att helt klargöra derass. 16

66.innebörd. Viktigast är den s.k. skattefjällsdomen (NJA 1981 s. 1), som rör­s. 16

67.de tvist med staten om bättre rätt till fjällområden i norra Jämtland mens. 16

68.innehåller åtskilliga uttalanden av mera principiellt intresse. Trots atts. 16

69.samerna förlorade målet innebar domen såtillvida en framgång för samernas. 16

70.som renskötselrätten konstaterades vara grundad på urminnes hävd - intes. 16

71.enbart på RNL:s regler - och ha grundlagsskydd liksom annan egendom.s. 16

72.(Se 2.2 och 2.3 nedan.)s. 16

73.Rättskällorna Yls. 20

74.Ofta anses sedvanan vara en rättskälla av betydelse rörande renskötsel­ rätten - något ganska naturligt med tanke på att rätten anses grundad på urminnes hävd. Jag återkommer till detta i flera sammanhang (se bl.a. 1.5 och kap. 5).s. 20

75.Den juridiska litteraturen är däremot ganska mager beträffande dessa frågor, särskilt när det gäller modern rätt.s. 20

76.Viktigast är en stor avhandling av den finländska rättshistorikern Kaisa Korpi-s. 20

77.jaakko-Labba,17 Om samernas rättsliga ställning i Sverige-Finland (1994; finsk­s. 20

78.språkig version 1989), som blivit mycket uppmärksammad i juridiska kretsars. 20

79.(medan Sveriges regering och riksdag valt att i stort sett bortse från den). Hon hars. 20

80.också behandlat dessa frågor i andra böcker och uppsatser, mestadels finsksprå­s. 20

81.kiga. Rättshistoriska problem tas också upp i flera uppsatser av Mauritz Bäärn-s. 20

82.hielm18 och en mindre bok av Nils Johan Päiviö, Lappskattelandens rättsligas. 20

83.utveckling i Sverige (2001). Oftare behandlas samernas förhållanden av historikers. 20

84.och geografer; från senare år skall nämnas Lennart Lundmark, Så länge vi hars. 20

85.marker - samerna och staten under sexhundra år (1998) och ”Lappen är ombytlig,s. 20

86.ostadig och obekväm” (2001), Lennart Stenman, Rätten till land och vatten is. 20

87.lappmarkerna i historisk belysning (2001)19 och Rolf Sjölin, En studie i icke­s. 20

88.makt. Samer och samefrågor i svensk politik (Diedut 3/2002); se även Eriks. 20

89.Bylund, Koloniseringen av Pite Lappmark t.o.m. år 1867 (1956). Samernas vitas. 20

90.bok (30 volymer) innehåller särskilt i tidigare volymer historiska utredningar ochs. 20

91.annat historiskt material av stort intresse. Av betydelse för statens synsätt har varits. 20

92.en äldre utredning av Åke Holmbäck, Om lappskattelandsinstitutet och dess his­s. 20

93.toriska utveckling (SOU 1922:10). I uppsatssamlingen The Sami National Mino­s. 20

94.rity of Sweden (1982) förekommer bl.a. ett antal kritiska inlägg om skattefj ällsdo-s. 20

95.men av sakkunniga på samesidan.20 - Modern samerätt behandlas huvudsakligens. 20

96.i olika betänkanden, främst i SOU 1989:51 och SOU 2001:1001, samt i vissa upp­s. 20

97.satser; se Bertil Bengtsson, Samernas egendomsskydd i Statsmakten och ägande­s. 20

98.rätten (1987), Samernas rätt och statens rätt (SvJT 1994 s. 525 ff), Några same-s. 20

99.rättsliga frågor (SvJT 2000 s. 36 ff), Renskötselrätten i rättssystemet och Om kol­s. 20

100.lektiv renskötselrätt (de båda sistnämnda i 21 uppsatser (2003), samt en rad bidrags. 20

101.rörande samernas jakt- och fiskerätt i Småviltjakten - En studie i myndighetsut­s. 20

102.18 Inlednings. 18

103.övning (1994). En översiktlig, i stort sett aktuell framställning är Ulrika Geijer,s. 18

104.Renskötselrätt (2003). Vissa andra artiklar om särskilda frågor nämns i noterna.21s. 18

105.Norsk och finländsk rätt har delvis stort intresse i sammanhanget, även oms. 18

106.rättsläget inte är helt detsamma som hos oss. Norsk litteratur på området är ganskas. 18

107.omfattande. Från senare år kan nämnas flera arbeten av Kirsti Ström Bull (bl.a.s. 18

108.Studier i reindriftsrett, 1997), Otto Jebens, Om eiendomsretten till grunnen is. 18

109.Indre Finnmark (1999) och Susann Funderud Skogvang, Samerett (2002).22s. 18

110.Finska arbeten är Kaisa Korpijaakko-Labbas nämnda doktorsavhandling meds. 18

111.dess fortsättning Saamelaisten oikeusasemasta Suomessa (2000) och Juha Joona,s. 18

112.Poronhoitu-oikeus maankäyttöoikeutena (1993), där renskötselrättens nuvarandes. 18

113.ställning i finländsk rätt analyseras.23s. 18

Något om den historiska problematiken

1.Diskussionen om samernas rättigheter får som sagt ses i belysning av atts. 18

2.själva grundvalen, de historiska förhållandena och deras rättsverkningar, ärs. 18

3.omstridd. Jag återkommer senare till dessa frågor (kap. 2). Redan här börs. 18

4.emellertid något sägas om vad problemen rör.s. 18

5.Från samernas håll har man ofta gjort gällande att de historiskt setts. 18

6.egentligen är ägare till åretruntmarkerna eller åtminstone till delar av dem,s. 18

7.ett påstående som blev alltmera bestämt under 1900-talet och aktualisera­s. 18

8.des när RNL tillkom år 1971. Lagen bygger dock liksom tidigare renbe-s. 18

9.teslagar på uppfattningen att fjällmarken tillhör staten (eller i vissa fall en­s. 18

10.skilda) - i vart fall inte samerna. Lagstiftningen tog dock inte direkt ställ­s. 18

11.ning till ägarförhållandena; vid denna tid pågick också den nämnda rätte­s. 18

12.gången om skattefjällen, som var principiellt upplagd för att om möjligt ges. 18

13.svar på äganderättsfrågan. Processen resulterade emellertid i att samernass. 18

14.talan om bättre rätt till de aktuella områdena ogillades (NJA 1981 s. 1). Intes. 18

15.heller fick samerna bifall till vissa andrahandsyrkanden som gick ut på atts. 18

16.Något om den historiska problematiken 19 man i varje fall hade en starkare rätt till marken än som framgick av RNL. Därmed löstes dock inte det allmänna problemet om rätten till fjällmarken; HD betonade att domstolen inte tagit ställning till läget i fjällområdena i övrigt,24 och att förhållandena kunde vara annorlunda där - något som för övrigt stämde med statens ståndpunkt i den tvisten.25s. 19

17.Av betydelse var här att HD ansåg det möjligt för samerna att enligt äld­ re rätt förvärva s.k. skattemannarätt genom ockupation i förening med ur­ minnes hävd, och detta trots att marken inte uppodlats - något som stod i strid med den traditionella uppfattningen att nomader inte kan förvärva äganderätt genom sitt bruk av marken. Eftersom skattemannarätt var den rätt för skattebönder som så småningom kom att utvecklas till äganderätt, innebar ståndpunkten att ägarförhållandena inom de nordligare fjällområ­ dena kom i en mera tveksam dager.s. 19

18.Här har Kaisa Korpijaakkos nämnda forskningar, särskilt hennes doktorsavhand­s. 19

19.ling från 1989, fått betydelse. Enligt vad hon visade skulle i vart fall i nordligastes. 19

20.Sverige och Finland - i Torne och Kemi lappmarker - samerna ha behandlats avs. 19

21.domstolarna just som skattebönder i varje fall framåt 1750 och till synes ända frams. 19

22.till 1800-talets början.26 På detta vis bekräftades en misstanke som HD uttryckts. 19

23.redan i skattefjällsmålet, att samernas rätt var starkare i nordligaste Sverige.27s. 19

24.Något liknande kan sägas om förhållandena i Norge, där samernas ställning fram­s. 19

25.stått som särskilt stark i Finnmark (som delvis låg under svensk förvaltning frams. 19

26.till 1751); också här är dock innebörden av deras rättigheter i stora delar omtvis­s. 19

27.tad. 28 I Finland har statsmakterna haft större förståelse för samernas argumenta­s. 19

28.tion, sannolikt på grund av Kaisa Korpijaakkos undersökningar (jfr 4.2 nedan). Rättsläget är alltså oklart, historiskt sett, även om detta sällan erkänts av statsmakterna.29 Som framgår av fortsättningen ställer detta till åtskilligas. 19

29.20 Inlednings. 20

30.bekymmer i fråga om RNL:s tillämpning och samernas fastighetsrättsligas. 20

31.ställning i övrigt. När man studerar samerättens historia får man ett starkts. 20

32.intryck av de svårigheter samernas speciella levnadssätt och traditioners. 20

33.medfört för myndigheter och lagstiftare. Det vanliga regelsystemet har intes. 20

34.passat in på dessa förhållanden. Det kan förklara åtskilliga underligheter is. 20

35.rättsreglerna på området.s. 20

Några andra huvudproblem

1.Av det sagda framgår att till och med så väsentliga frågor som äganderättens. 20

2.till fjällmarken och omfattningen av samernas rättigheter där är omtvistade.s. 20

3.Över huvud taget är rättsläget osäkert och komplicerat i åtskilliga avseen­s. 20

4.den. Bland annat kan framhållas att rättsläget på kronomark30 och på en­s. 20

5.skild mark skiljer sig åt på åtskilliga sätt, och att det dessutom kan variera is. 20

6.olika delar av fjällområdet. Här kan nämnas en rad svårlösta problem soms. 20

7.återkommer i det följande.s. 20

8.Innebörden av samernas rätt till mark och vatten framgår av RNL - åt­s. 20

9.minstone i stora drag. Rätten till vinterbete är emellertid oklar, särskilt närs. 20

10.det gäller privatägd mark. RNL ger samerna rätt till renbete på mark soms. 20

11.de använt ”av ålder”, men något besked hur långt söder- och österut dens. 20

12.marken går ger varken lagen eller något annat material. En rad rättegångars. 20

13.pågår mellan samebyar och enskilda markägare om denna fråga; bl.a. hars. 20

14.hovrätten för Nedre Norrland i en dom av 2002 ansett samerna sakna rätts. 20

15.till vinterbete beträffande stora områden i Härjedalen,31 där bevisningens. 20

16.om deras rättigheter ansetts otillräcklig (jfr 5.2 nedan). Som nämnt har ens. 20

17.särskild utredning - en gränsdragningskommission - tillsatts för att oms. 20

18.möjligt klarlägga dessa förhållanden.s. 20

19.Samtidigt med en bruksrätt till marken har samerna en ensamrätt att be­s. 20

20.driva renskötsel, vilken också framgår av lagen (se 1 §). Förhållandet mellans. 20

21.denna näringsrätt och bruksrätten är emellertid omstritt. På sina håll hars. 20

22.man framför allt betonat den näringsrättsliga sidan och menat att bruksrät­s. 20

23.ten liksom näringsrätten bara vilade på lagens regler - båda rättigheternas. 20

24.kunde inskränkas när det fanns anledning till det. Man talade tidigare oms. 20

25.Några andra huvudproblem 21 ”lapprivilegiet” och syftade då också på rätten till mark och vatten.32 Nu­ mera är det dock fastslaget att bruksrätten är av civilrättsligt slag. Det inne­ bär att denna rätt liksom andra rättigheter till marken omfattas av grundla­ gens skydd för egendom (2 kap. 18 §). Men alltjämt har även en del jurister svårt att skilja mellan denna rätt och rätten att driva rennäring.s. 21

26.Samernas bruksrätt är som sagt enligt 1 § RNL grundad på urminnes hävd - alltså ett ålderdomligt rättsinstitut, som ansetts avskaffat i och med den nya jordabalken av 1972 men fortfarande kan få betydelse. Man kan diskutera vad hävdereglerna innebär just för renskötselrättens del; de speci­ ella förhållandena kan motivera en speciell tillämpning. Eftersom samernas bruk av marken inte är särskilt intensivt, är det svårt att tala om att de skulle ha besittning till de vidsträckta områden de brukat. Hävden är tydligen av ett speciellt slag. Just därför att rätten är grundad på hävd kan den också va­ riera i styrka från trakt till trakt. (Se närmare härom kap. 5.)s. 21

27.Trots den ganska utförliga regleringen i RNL är förhållandet till mark­ ägaren osäkert på flera punkter. När två parter brukar samma mark utan in­ bördes avtalsförhållande är det naturligt att det leder till konflikter. Lagen löser inte problemet hur pass stor hänsyn som samerna skall ta till mark­ ägaren vid sin renskötsel och markägaren skall ta till samerna vid sitt skogs­ bruk. Ännu krångligare blir läget när två samebyar brukar samma mark, bå­ da på laglig grund (jfr 3.1 nedan).s. 21

28.Här får man ta hänsyn till att renskötselrätten uppvisar en rad särdrag i förhållande till andra bruksrätter till mark (jfr 3.3 nedan). Bland annat är den inte grundad pä avtal och gäller på obegränsad tid. Frågan är vad dessa särdrag kan betyda för tillämpningen av reglerna om renskötselrätten. La­ gen ger inte klart besked om detta. I varje fall lär renskötselrätten inte kun­ na behandlas på samma sätt som t.ex. hyra, arrenderätt, servitut eller andra bruksrätter som regleras i jordabalken.s. 21

29.En oklarhet som redan nämnts gäller renskötselrättens kollektiva prägel. Enligt 1 § RNL anses rätten tillkomma hela den samiska befolkningen, medan det är särskilda juridiska personer - samebyarna - som företräder de renskötande samerna och ombesörjer renskötseln (8 och 9 §§). Avgörande har här snarare varit hänsyn till rennäringens effektiva utövning än civil­ rättsliga synpunkter. Det är tveksamt vilken rätt som icke renskötande delar av befolkningen har enligt lagen (jfr 3.8 nedan). En annan bekymmersam fråga har varit vem som skall ha ersättning om renskötselrätten tas i anspråks. 21

30.22 Inlednings. 22

31.genom expropriation eller vid inlösen på grund av vattenverksamhet. (Ses. 22

32.3.4.)s. 22

33.Reglerna om renskötselrätten är på ett sätt som saknar motsvarigheters. 22

34.inom civilrätten i övrigt präglade av omsorg om samernas kultur. Sådanas. 22

35.hänsyn är den väsentliga motiveringen till vissa av deras rättigheter enligts. 22

36.RNL och lär över huvud taget spela en roll vid reglernas tillämpning.33 Härs. 22

37.inverkar som sagt även folkrättsliga synpunkter (1.2 ovan). I motsats till and­s. 22

38.ra lagregler till skydd för kulturvärden34 ligger i skyddet för samernas kulturs. 22

39.också vissa ekonomiska hänsyn: rennäringen skall bevaras. Förhållandet börs. 22

40.påverka tolkningen av RNL:s regler, men dess praktiska betydelse är oklar.s. 22

41.Speciella konflikter medför lagens reglering av samernas jakt- och fiskerätt.s. 22

42.Lagstiftaren har särskilt på senare år ansett dessa rättigheter ha lägre kvalitets. 22

43.än vanlig jakt- och fiskerätt; länsstyrelsen, inte samerna, har rätt att förfogas. 22

44.över dem, något som väckt protester framför allt vid de omfattande upplå­s. 22

45.telser av småviltjakt på fjällen som skett till allmänheten.35 (Se närmare 3.5.)s. 22

46.Som nämnt medför förhållandet till grundlagen också problem. Ren­s. 22

47.skötselrätten är ju egendom som skyddas enligt 2 kap. 18 § RF. Den nä-s. 22

48.ringsrätt som den innebär har också ett skydd enligt 2 kap. 20 §, liksoms. 22

49.andra näringsrätter (fast det lär ha mindre praktisk betydelse). Paragrafenss. 22

50.andra stycke påminner om att samernas renskötselrätt regleras i lag36 - allt­s. 22

51.så RNL - men rätten bör också ha ett skydd enligt paragrafens förstas. 22

52.stycke: begränsningar i denna näringsrätt får införas bara för att skydda an­s. 22

53.gelägna allmänna intressen. En annan paragraf som får betydelse i sam­s. 22

54.manhanget är 2 kap. 15 §: utgör särreglerna om renskötselrätten en diskri­s. 22

55.minering av en etnisk minoritet? - Särskilt sedan Europakonventionen an­s. 22

56.gående de mänskliga rättigheterna blivit införlivad med svensk rätt (2 kap.s. 22

57.23 § RF) kan man fråga, om skyddet enligt konventionen sträcker sig läng­s. 22

58.re än grundlagen på dessa punkter.37 (Se närmare om dessa frågor kap. 6.)s. 22

59.Renskötseln ansågs länge vara en ovanligt miljövänlig näring. Numeras. 22

60.står det dock klart att den kan medföra en stark förslitning av fjällmarkens. 22

61.Några andra huvudproblem 23 och därför utgör ett visst miljöhot (jfr 65 a § RNL). Här blir det fråga om en konflikt med allmänna intressen. (Se närmare kap. 7.) Också i övrigt förekommer en speciell myndighetsreglering av renskötseln, t.ex. enligt 4 och 7 §§ som ger länsstyrelsen rätt att bestämma betestid och byområden.s. 23

62.Speciella problem är förbundna med skogssamerna, som håller till i norra Norrlands inland nedanför odlingsgränsen. De är betydligt färre än fjällsamerna38 och har ofta kommit i skymundan i diskussionen; tidvis har man menat att deras näring var på väg att försvinna i konkurrens med fjällren­ skötsel och åkerbruk.39 Deras rätt till renbete året runt gäller bara på mark där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren eller hösten och inte på enskildas fastigheter (3 § RNL); vidare har de sämre skydd än andra samer vid statens upplåtelser av jakträtt, fiskerätt och annan nyttjan­ derätt på deras marker (se härom nedan 3.5).40s. 23

63.En annan liten grupp som inte behandlas i RNL är fiskesamerna. Vissa samer inom renskötselområdet ägnar sig inte åt renskötsel och är i stället be­ roende av fisket för sin försörj ning. Deras fiskerätt skyddas inte särskilt i lagen utan är beroende av upplåtelser av länsstyrelsen eller annat avtal med fiskerättshavaren.41 Också deras bristfälliga skydd kan diskuteras (se 6.2 nedan).s. 23

64.I RNL förekommer som nämnt också regler om koncessionsrenskötsel, som bedrivs nedanför lappmarksgränsen i Kalix och Torne älvdalar efter tillstånd av länsstyrelsen på högst 10 år i taget. Även sådan renskötsel utövas av same­ byar, enligt något avvikande bestämmelser (se 85-89 §§).42 Denna form av renskötsel skall inte uppmärksammas särskilt i fortsättningen.s. 23

65.24 Inlednings. 24

66.Som synes är renskötselrätten särpräglad på åtskilliga sätt. Det finns skäls. 24

67.att hålla dessa problem i minnet vid den fortsatta läsningen; de blir alla ak­s. 24

68.tuella i olika sammanhang.s. 24

Sedvanerättsliga resonemang

1.En traditionell förklaring av dessa särdrag är att sedvanan kan påverka tolk­s. 24

2.ningen av lagstiftningen om samernas rättigheter. Samernas närings- ochs. 24

3.levnadsförhållanden är så speciella att de kan få direkt betydelse för rättslä­s. 24

4.get. Genom att statsmakterna ofta hänvisat till vikten av att bevara samer­s. 24

5.nas kultur har deras traditioner blivit erkända som en sorts rättskälla, intes. 24

6.bara när frågor om urminnes hävd kommer upp (jfr kap. 5 nedan) utan ock­s. 24

7.så annars. Sedvanans betydelse är dock ganska oklar.s. 24

8.Man kan tänka sig två slags resonemang i dessa sammanhang.s. 24

9.Ett synsätt är att samerna bör bedömas efter avvikande principer på grund av sins. 24

10.speciella kultur, eller sin egenskap av ursprungsbefolkning. Om någon annan skulles. 24

11.ha handlat på samma sätt skulle andra regler ha tillämpats. Man kan inte jämföras. 24

12.dem med andra medborgare. Det är en tankegång som bl.a. ligger bakom ILO-s. 24

13.konventionen (som dock inte ännu är antagen i Sverige), och vissa regler i RNLs. 24

14.kan också ha präglats av den. När exempelvis samerna fått rätt att ta slöjdvirke pås. 24

15.statens mark (17 § RNL) beror detta avsteg från allmänna regler på en speciell sidas. 24

16.av den samiska kulturen som inte har med rennäringen att göra. Det är naturligts. 24

17.om många samer understryker denna särställning.43 Den kan motivera speciellas. 24

18.rättigheter - inte bara ensamrätten till renskötsel utan också andra förmåner, t.ex.s. 24

19.just beträffande slöjdvirket. Också i andra fall kan man positivt särbehandla sam­s. 24

20.erna för att rätta till gamla orättvisor. Men å andra sidan kan det också vara tills. 24

21.nackdel för samerna att de inte anses som vilka medborgare som helst. Blands. 24

22.annat inskränkningarna i deras jakt- och fiskerätt (se nedan 3.5) har försvaratss. 24

23.med att de intar en så speciell ställning att man inte kan jämföra dem med jakt-s. 24

24.eller fiskerättshavare i allmänhet.44s. 24

25.Ett annat sätt att se på problemet är att betona samernas faktiska levnads- ochs. 24

26.näringsförhållanden. Man skulle alltså säga, att om det finns några - ursprungsfolks. 24

27.eller andra - som brukar fjällmarken på detta vis, så är det naturligt att tillämpas. 24

28.allmänna fastighetsrättsliga regler, fast/>å ett speciellt sätt - man anpassar dem efters. 24

29.renskötselns förhållanden. Det är då inte samernas särskilda kultur eller ursprungs. 24

30.Sedvanerättsliga resonemang 25s. 25

31.utan näringens särdrag och praktiska behov som blir avgörande. Lika väl som öns­s. 25

32.kemål om ett rationellt skogsbruk eller jordbruk kan motivera att speciella civil­s. 25

33.rättsliga eller offentligrättsliga principer tillämpas skulle detta gälla rennäringen,s. 25

34.om den skall kunna anses någorlunda försvarlig från ekonomisk synpunkt. Ochs. 25

35.lika väl som sociala hänsyn kan motivera vissa tolkningsprinciper till skydd för ens. 25

36.typiskt sett underlägsen kategori45 kan man anse samernas särskilda ekonomiskas. 25

37.problem motivera en välvillig tillämpning av en del civilrättsliga regler om ren­s. 25

38.skötselrätten.s. 25

39.Skillnaden kan illustreras med ett av de få svenska prejudikat där samiska sed­s. 25

40.vanor tycks ha spelat en roll - dock inte på fastighetsrättens område. I NJA 1962s. 25

41.s. 292 hade en same flyttat en renhjord på en allmän väg på ett sådant sätt att ens. 25

42.ren kom att orsaka en trafikolycka. Samen åtalades för vårdslöshet i trafik men fri­s. 25

43.kändes på den grund att han bara var skyldig till ringa oaktsamhet. Ett viktigt skäls. 25

44.var att flyttningen skedde enligt gammalt bruk, som dittills inte påtalats. Man kans. 25

45.uppfatta utgången så att samen särbehandlats på grund av sin speciella bakgrunds. 25

46.- ett ursprungsfolk skall ha rätt att följa sina gamla sedvanor, även om de är tra­s. 25

47.fikfarliga. Det är den förra typen av resonemang. Men domstolen kan också has. 25

48.anlagt det andra synsättet: när man flyttar renar på allmänna vägar innebär dets. 25

49.vissa risker, men det är ett nödvändigt led i rennäringen, och har metoden hittillss. 25

50.fungerat så får den godtas. Hade några andra flyttat renar på samma sätt skulles. 25

51.domstolen ha kommit till samma resultat.46s. 25

52.Vill man finna några klara exempel på detta senare resonemang får man docks. 25

53.gå till norsk rätt. I NRt 2001 s. 769 (”Selbu-målet”) har man vid tillämpning avs. 25

54.reglerna om alders tids bruk (motsvarande urminnes hävd) tagit hänsyn till derass. 25

55.speciella bruk av marken och i fråga om beviskravet fäst vikt vid att samerna hafts. 25

56.en muntlig kultur och att språksvårigheter kan ha ställt till problem under årenss. 25

57.lopp. Det är inte konstigare än om man skulle kunna åberopa samma förhållandens. 25

58.beträffande vissa invandrares rättigheter. Och när man fäster vikt vid renens naturs. 25

59.och betesmönster i detta sammanhang gäller det oavsett vem som ägnar sig åt ren­s. 25

60.skötsel.47 - På liknande sätt kan man i fastighetsrättsliga sammanhang fästa vikts. 25

61.vid att samerna, i motsats till andra parter, kan åberopa inte bara urminnes hävds. 25

62.utan också ockupation till stöd för sin rätt till marken: ockupation är ju ett godta­s. 25

63.get sätt att förvärva rätt till herrelös mark, fast det i dag saknar varje betydelses. 25

64.utom just när det gäller samernas historiska förhållanden.s. 25

65.26 Inlednings. 26

66.I den fortsatta diskussionen om samernas rätt till marken anlägger jag i mångas. 26

67.frågor detta senare synsätt: man bör i första hand se till de faktiska förhållandenas. 26

68.vid samernas markanvändning.48 Frågan blir alltså: om några andra än samer hades. 26

69.bedrivit en laglig verksamhet av detta slag - t.ex. jagat eller fiskat - vad skulle has. 26

70.gällt för dem? Det är bara på detta vis som man kan få ett grepp om de speciellas. 26

71.dragen i de samerättsliga reglerna och klargöra, i vilken utsträckning samerna kans. 26

72.anses särbehandlade i förhållande till andra medborgare. - Samtidigt står det klarts. 26

73.att i vissa situationer lagstiftaren tagit hänsyn till samernas bakgrund, exempelviss. 26

74.när det gäller ensamrätten till renskötsel. Också annars har man på detta håll talats. 26

75.många vackra ord om värdet av att samekulturen bevaras. Men det är inte säkerts. 26

76.att sådana resonemang fått spela samma roll när man kommer till konkret juridik.s. 26

77.Jag återkommer till problemet på olika ställen i det följande.s. 26

Sametinget .

1.Sametinget, vars verksamhet regleras i sametingslagen (1992:1433), är ens. 26

2.säregen myndighet med ganska speciella uppgifter. Man kunde av namnets. 26

3.tro att det gällde en folkvald församling som skulle representera den samiskas. 26

4.befolkningen, men det stämmer inte riktigt: Sametinget består visserligens. 26

5.av 31 ledamöter utsedda genom val av samerna, men det är en myndighets. 26

6.under regeringen och inte något organ för samiskt självstyre. Det har en sty­s. 26

7.relse som skall bereda ärendena, ha hand om den ekonomiska förvaltningens. 26

8.och verkställa tingets beslut. Främsta uppgiften anges vara att bevaka frågors. 26

9.som rör samisk kultur i Sverige och ta vissa initiativ på området. Bevakning­s. 26

10.en medför dock inte någon större makt för Sametinget när det gäller kon­s. 26

11.flikter med andra enskilda eller allmänna intressen - t.ex. i fråga om mark­s. 26

12.användningen. Man får yttra sig, men andra myndigheter har ingen skyl­s. 26

13.dighet att följa yttrandet.s. 26

14.Närmare bestämt skall man besluta om vissa bidrag som står till samernas förfo­s. 26

15.gande, utse styrelse för sameskolan, leda det samiska språkarbetet och informeras. 26

16.om samiska förhållanden (2 kap. 1 § 1-3 och 5 p.). När det gäller renskötselrättens. 26

17.är emellertid det viktigaste ännu en uppgift som nämns i lagen, nämligen att med­s. 26

18.verka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, bl.a. rennä­s. 26

19.ringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten (2 kap. 1 § 4 p.). Enligt vads. 26

20.förarbetena betonar innebär uppgiften inte att se till att de samiska behoven till­s. 26

21.godoses, vilket kunde tyda på att samernas intresse skulle ha ett företräde framförs. 26

22.Pågående lagstiftningsarbete 27s. 27

23.andra folkgruppers - man skall tydligen bara se till att inte behoven glöms.49s. 27

24.Meningen är att tinget skall koncentrera sig på frågor av principiell eller annarss. 27

25.stor betydelse för samerna eller deras kultur. Rörande vissa enstaka och ganskas. 27

26.speciella frågor måste Sametinget höras som remissinstans, men annars är tankens. 27

27.att tinget skall ta initiativet. Vid sametingslagens tillkomst ställde propositionen is. 27

28.utsikt att Sametinget med tiden skulle överta vissa myndighetsuppgifter inoms. 27

29.rennäringens område; rennäringspolitiska kommittén (se härom nedan 1.7) hars. 27

30.också föreslagit att tinget skulle bli central förvaltningsmyndighet för rennärings­s. 27

31.frågor. Men än så länge har inte dessa tankar genomförts.50s. 27

32.Rösträtt till Sametinget har svensk medborgare51 över 18 år som anser sig varas. 27

33.same och gör sannolikt att han eller någon av hans föräldrar, farföräldrar eller mor­s. 27

34.föräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet eller har en förälder soms. 27

35.är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget (1 kap. 2 §). Här är alltså tvås. 27

36.kriterier avgörande: dels den egna uppfattningen om att man tillhör minoritets­s. 27

37.gruppen, dels språkkravet (vartill kommer möjligheten att åberopa att en förälders. 27

38.uppfyllt detta krav).s. 27

39.I övrigt innehåller sametingslagen mest regler om hur ärenden handläggs is. 27

40.myndigheten och hur val till tinget tillgår; de skall förbigås här. Lagen har övers. 27

41.huvud taget ringa betydelse för de frågor som behandlas i det följande.s. 27

Pågående lagstiftningsarbete

1.År 1999 lade en utredning fram betänkandet (SOU 1999:25) Ursprungsfolk i Sverige. Frågan om Sveriges anslutning tillILO:s konvention nr 169. Denna konvention, som rör ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder, innebär - bland mycket annat - att de stater som ansluter sig skall vidta åt­ gärder för att säkra ursprungsfolkens rätt till mark som de under lång tid har innehaft och brukat. Sålunda skall man erkänna de berörda folkens äganderätt och besittningsrätt (”rights of ownership and possession”) till mark som de traditionellt innehar (”traditionally occupy”), och dessutom skall åtgärder vidtas för att skydda deras rätt att nyttja annan mark som de traditionellt haft tillträde till för sin utkomst och traditionella verksamhet. Formuleringarna är oklara - de grundar sig på en kompromiss - men vid tillämpning på svenska förhållanden kan den förra typen av mark tyckas un­s. 27

2.28 Inlednings. 28

3.gefärligen motsvara åretruntmarkerna, den senare vinterbetesmarkerna.s. 28

4.Och konventionen skulle gå ut på att trygga de rättigheter samerna av ålders. 28

5.haft till dessa marker.s. 28

6.Enligt utredningen var problemet med en anslutning framför allt regler­s. 28

7.na om samernas rättigheter till mark. Betänkandet gick emellertid ut på atts. 28

8.Sverige kunde ansluta sig till konventionen, dock inte förrän ett antal åt­s. 28

9.gärder som rör samernas rätt till mark blivit genomförda. Sålunda bordes. 28

10.den mark som samerna hade rätt till enligt konventionen identifieras, ochs. 28

11.man borde klarlägga omfattningen av samernas jakt- och fiskerätt inoms. 28

12.den mark som de traditionellt innehar. Samerna borde vidare få ett stärkts. 28

13.skydd mot inskränkningar i renskötselrätten. Någon lagtext föreslogs inte.s. 28

14.Betänkandet fick ett blandat mottagande; det är tydligt att en anslutnings. 28

15.kan vålla stora problem. Vilka åtgärder är det egentligen den mångtydigas. 28

16.konventionen kräver - räcker det med nuvarande lagstiftning för att vi skalls. 28

17.kunna tillträda den? Enligt härskande mening i Sverige erkänns ju ingens. 28

18.äganderätt för samerna ens historiskt sett, däremot kan renskötselrättens. 28

19.möjligen ses som en rätt till besittning av fjällmarken (fast även detta ärs. 28

20.tveksamt, jfr 5.3 nedan). Tanken att samernas rätt skulle stärkas har emel­s. 28

21.lertid väckt farhågor bland enskilda markägare i stora delar av Norrland atts. 28

22.deras rätt att använda marken till jordbruk och skogsbruk skulle bli lidande.s. 28

23.Också andra kategorier har vänt sig mot att samernas rätt till jakt och fiskes. 28

24.skulle stärkas. Från markägarhåll har bl.a. framhållits, att oavsett vilken rätts. 28

25.samerna av gammalt haft till sina områden skulle det innebära en grund-s. 28

26.lagsstridig kränkning av enskilda markägares egendom om de skulle tvingass. 28

27.att inskränka sin markanvändning på detta vis. Frågan är alltså både juri­s. 28

28.diskt svårlöst och politiskt känslig, och ett definitivt beslut att tillträda kon­s. 28

29.ventionen kan dröja länge. Erfarenheterna från Norge, där en anslutnings. 28

30.visat sig medföra stora politiska och juridiska problem, är inte uppmuntran­s. 28

31.de. Jag tar senare upp vissa speciella frågor som en anslutning skulle aktua­s. 28

32.lisera (8.1 nedan).s. 28

33.Som nämnt lade vidare Rennäringspolitiska kommittén år 2001 fram etts. 28

34.lagstiftningsförslag, kallat En ny rennäringspolitik - öppna samebyar och sam­s. 28

35.verkan med andra markanvändare (SOU 2001:101). Kommittén var oenig;s. 28

36.en rad skiljaktigheter och särskilda yttranden förekom. Det är oklart ocksås. 28

37.hur det går med detta förslag. De politiska motsättningarna är betydandes. 28

38.på området - inget parti kan sägas vara entusiastiskt för att förstärka sam­s. 28

39.ernas rätt på någon punkt av betydelse, bl.a. med tanke på de norrländskas. 28

40.väljarna, men de negativa reaktionerna tycks variera i styrka och gäller skil­s. 28

41.da frågor.s. 28

42.Pågående lagstiftningsarbete 29s. 29

43.Allmänt kan sägas om kommitténs betänkande att man föreslår två lagar som skall ersätta RNL: dels en lag om renskötselrätt, som reglerar de civil­ rättsliga förhållandena, dels en lag om bedrivande av rennäring, som inne­ håller offentligrättsliga regler om näringsutövningen. Lagförslaget sägs ha tre mål: att främja samernas strävan att bevara och utveckla rennäringen och andra samiska näringar som en grund för samisk kultur, att ge samerna för­ utsättningar att utveckla och upprätthålla ett samiskt näringsliv med ren­ skötselrätten som grund och att denna rätt skall utövas med hänsyn till na­ turresursernas långsiktiga produktionsförmåga, den biologiska mångfal­ den, natur- och kulturvärden och värden för friluftslivet. Man har i så stor utsträckning som möjligt velat låta samerna själva bestämma över hur nä­ ringen skall bedrivas, men åtskilliga offentligrättsliga inslag behålls i lag­ stiftningen.s. 29

44.Som synes är det förträffliga syften, som de flesta kan instämma med, men som framgår av fortsättningen kommer de i konflikt inte bara med hårda ekonomiska realiteter utan också med andra enskilda och allmänna intressen. Även genomförandet av förslagen i detta betänkande kan vålla stora bekymmer för lagstiftaren. I anslutning till den följande redogörelsen för gällande rätt skall jag ta upp vissa enskilda regler i förslaget.s. 29

45.Det bör framhållas att betänkandet inte innebar att ILO-konventionens krav skulle genomföras; det betonades att kommitténs förslag hade en an­ nan inriktning och syftade snarare till ömsesidig hänsyn och utökat samråd mellan samebyar och andra markanvändare än direkta regler om stärkt skydd för renskötselrätten. Hänsynsreglerna skulle emellertid delvis tillgo­ dose liknande synpunkter som konventionen. - Att två färska utredningar på detta vis lagt fram förslag som är ganska svåra att förena gör inte lagstift­ ningsarbetet lättare.s. 29

46.Två andra utredningar som berör renskötselrätten pågår för närvarande. Den förut omtalade gränsdragningskommissionen skall slå fast gränserna för renskötselområdet, särskilt de omstridda frågorna om vinterbeteslandens utsträckning. Och jakt- och fiskerättsutredningen arbetar med ett an­ nat kontroversiellt problem: innebörden av samernas jakt- och fiskerätt in­ om lappmarkerna och renbetesfjällen (se 3.5 nedan).s. 29

[^54]Historisk bakgrund

Tiden fram till den första renbeteslagen

1.Som redan nämnts är den historiska bakgrunden väsentlig för att förstå vis­ sa inslag i rättsläget för samernas del, samtidigt som mycket är oklart och omstritt rörande deras tidigare historia.1 Här kan jag bara ge en översikt av vad vi någorlunda säkert vet; angående detaljer hänvisas till rättshistoriska framställningar (se 1.2 ovan).s. 2

2.Man kan i varje fall konstatera att det var samerna som först uppehöll sig mer än tillfälligt på större delen av de svenska fjällmarkerna och omgivande skogsland. Samerna bodde framför allt i vad som kallades Lappmarken - i Norge Finnmarken. Dessa marker var indelade i lappbyar, mestadels med bestämda jordområden, och dessa i sin tur i lappskatteland, som tillkom enskilda samer jämte familjer. Den skatt de betalade var till en början anknuten till deras personer, sedan möjligen till lappskattelanden.1 2 Ett nytt system för skattläggningen av 1695 kom att innebära ett fast skattebelopp för varje lappby. Renskötseln var huvudnäringen jämte jakt och fiske, fast den hade annan karaktär än nu - den hade snarare karaktären av ”halvnomadism”, med ett begränsat antal renar, vilket dock under årtiondena kring 1700 i allmänhet övergick till helnomadism. Samerna var talrikast i de nordliga fjällen, betydligt färre i Jämtland och Härjedalen, där de tidigt hade konkurrens med nybyggare som trängde ganska högt upp i fjäll­ dalarna. Någon byindelning synes inte ha förekommit där. Tydligen behandlades samerna åtminstone i nordligaste Sverige rättsligen på i stort sett samma sätt som skattebönder av domstolarna (där samer satt i nämn­ den, ofta med majoritet), liksom ofta också av skattemyndigheterna. De hade rättsskydd för sina områden - både lappbyar och lappskatteland -s. 2

3.32 Historisk bakgrunds. 32

4.deras jord kunde ärvas och överlåtas, och det förekom till och med lagfarts. 32

5.på områdena. Det är osäkert om samernas rätt uppfattades som individuells. 32

6.eller kollektiv (alltså tillkom lappbyar); detta tycks ha varierat, men hur soms. 32

7.helst var det tydligen en stark rätt både i förhållande till staten och till andras. 32

8.enskilda. Samernas rätt till marken låg på detta vis i varje fall nära vad soms. 32

9.kallats för ”skattemannarätt”, om också man från statens sida ibland gjordes. 32

10.gällande att i själva verket kronan ägde marken.3s. 32

11.Som nämnt ansåg HD - visserligen på grundval av ett begränsat mate­s. 32

12.rial - att ett bruk av fjällmark för renskötsel vid 1600-talets mitt under vissas. 32

13.förhållanden kunde ha medfört skattemannarätt på grund av ockupation is. 32

14.förening med urminnes hävd. Enligt domstolen var det möjligt att förvärvas. 32

15.motsvarighet till sådan rätt genom att bruka marken för renbete, jakt ochs. 32

16.fiske utan att uppodla den. När samerna var fast bosatta på området var dets. 32

17.naturligt om det inte krävdes en lika markerad besittning i övrigt, men oms. 32

18.ett sådant kärnområde för besittningen saknades, fick man anta att det bruks. 32

19.som med dåvarande betraktelsesätt kunde jämställas med uppodling av lan­s. 32

20.det måste ha varit intensivt, stadigvarande och väsentligen ostört av utom­s. 32

21.stående och att någorlunda fasta gränser fordrades för det brukade området;s. 32

22.om inte de framgick av utsatta gränsmärken så måste rimligen ha krävts atts. 32

23.områdets utsträckning klart framgick av terrängförhållandena.4 Detta före­s. 32

24.faller ha varit fallet i varje fall i de nordligaste delarna av Sverige.5s. 32

25.Ett viktigt årtal i Norrlands historia var 1683, då ett kungligt påbud oms. 32

26.skogarna utfärdades. Där framhölls - med utgångspunkt i ett tidigare brevs. 32

27.av Gustav Vasa - att ”alle sådane Ägor, som således obygde ligga fierrans. 32

28.ifrån Agoskilnaden och Bygdelagerne, höra Ofwerheten och Sverigess. 32

29.Chrono til och ingen annan”. Handlingen riktar sig mot dem som ”emots. 32

30.all Skiäl och billigheet under deras Gårdar och Byar willia draga Wåre ochs. 32

31.Chronans skogar, offta månge Mijhl bort åth, ja ibland, alt til Fiällen”. Dets. 32

32.Tiden fram till den första renbeteslagen 33 synes alltså åtminstone i första hand ha gällt sådana avlägset belägna ägarlösa områden som var att anse som skogsmarker. För deras del föreskrevs s.k. awittring - skogsmark som bönderna hävdade skulle tilläggas kronan, utom så mycket skog som behövdes för att ett hemman skulle anses fullsuttet. - Enligt HD:s mening var frågan om äganderätten till skattefjällen inte slutgiltigt löst med detta påbud; beträffande nordliga delar av landet tydde materialet på att samerna ofta betraktades som likställda med skatte­ bönder, i vart fall i vissa avseenden. Det avgörande ansågs emellertid bli den fortsatta utvecklingen.6s. 33

33.Också ett bihang till 1751 års gränstraktat mellan Sverige och Norge (1751 års kodicill) har åberopats till stöd för att de svenska samerna haft äganderätt till brukade fjälltrakter. Även om kodicillen på sina ställen an­ vänt uttrycket att samerna ”ägde” skatteland eller liknande, har detta folk­ rättsliga dokument dock inte ansetts utgöra mer än en bekräftelse på den starka rätt som samerna hade till fjällområdena - inte något bevis för att de verkligen ägde dem.7s. 33

34.I vart fall talar mycket för att samerna åtminstone inom vissa nordliga områden haft en rätt som närmat sig äganderätt. Som nämnt tyder bl.a. Kaisa Korpijaakkos forskning på att detta rättsläge bestod ända till om­ kring 1800. Det är emellertid tydligt att samernas rätt omkring denna tid undan för undan kommit att sjunka ned till en ganska osäker bruksrätt. Samernas områden berördes inte i 1789 års Förenings- och säkerhetsakt, som kom att stärka skatteböndernas rättsställning på ett avgörande sätt, och den äganderätt som kunde grundas på denna lagstiftning blev alltså inte aktuell för samernas del.8 Deras ställning tycks inte alls ha observerats i sammanhanget.s. 33

35.I stället kom uppfattningen av fjällen som kronomark att dominera; de skulle omfattas av 1683 års påbud på samma sätt som egentliga skogsmar­ ker. Redan i senare delen av 1700-talet tillkom på många håll i fjällmarken nybyggen med myndighets tillstånd, och detta blev alltmer vanligt under 1800-talet. Många nybyggare var själva samer, som av någon anledning upphört med renskötseln. Nybyggesverksamheten uppmuntrades av stats­ makterna, i tro att den inte skulle innebära något nämnvärt intrång för samerna; man hade länge haft uppfattningen att eftersom jordbruk och renskötsel var skilda näringar kunde de utövas samtidigt på samma områdes. 33

36.34 Historisk bakgrunds. 34

37.(den s.k. parallellteorin). Resultatet blev emellertid konkurrens om marker­s. 34

38.na, i varje fall beträffande jakten och fisket men också annars. Och i dens. 34

39.konkurrensen kom nybyggarna att bli den gynnade parten. Med tiden koms. 34

40.samerna att trängas bort från marker som de tidigare ensamma brukat.s. 34

41.Jordbruket ansågs när allt kom omkring vara den viktigaste näringen, dens. 34

42.hörde framtiden till.9s. 34

43.Av väsentlig betydelse tycks här ha varit att länsstyrelserna övertog rätt­s. 34

44.skipningen rörande de fjällområden samerna brukade samtidigt som des. 34

45.gav tillstånd till nybyggen; tidigare hade tvister avgjorts av domstolarna,s. 34

46.liksom beträffande andra fastigheter, och de företrädde inte på samma sätts. 34

47.statens intresse.10 1L1änsstyrelsen var däremot den myndighet som kundes. 34

48.bestämma över kronomark. De statliga myndigheterna ansåg sig alltsås. 34

49.kunna förfoga över fjällmarkerna, om också samernas rätt till renbete, jakts. 34

50.och fiske alltjämt var skyddad. Genom awittringen, som började på 1700-s. 34

51.talet och med vissa uppehåll pågick till 1900-talets början, skildes nybyg­s. 34

52.garnas mark från statens. Det gick i praktiken också ut över samerna, soms. 34

53.inte kunde använda den enskilda marken som tidigare. För Jämtlands vid­s. 34

54.kommande kom awittringen att drabba samerna särskilt hårt; här söktes. 34

55.man rädda deras renbete genom det s.k. skattefjällsbrevet, som inte inne­s. 34

56.bar någon äganderätt för samerna men förstärkte skyddet för deras bruks­s. 34

57.rätt på vissa avgränsade områden. Längre norrut - i Västerbottens ochs. 34

58.Norrbottens lappmarker - tillkom efter ett regeringsbeslut år 1867 dens. 34

59.s.k. odlingsgränsen, som skulle dra upp en gräns för nybyggesverksam-s. 34

60.heten; nedanför denna gräns ansågs marken lämpad för odling, ovanförs. 34

61.skulle vara uteslutande samernas område. Emellertid kom kolonisationens. 34

62.att fortsätta också ovanför gränsen.s. 34

63.I dessa nordligare områden behölls den tidigare indelningen i lappskat­s. 34

64.teland. Även rätten till dessa kom dock undan för undan att degraderas tills. 34

65.en osäker bruksrätt.11 På många håll fick enskilda samer s.k. inrymning pås. 34

66.det fjällområde de brukade - under 1700-talet av häradsrätten, senare avs. 34

67.länsstyrelsen. Genom inrymningsbeslutet blev deras rättigheter bekräftades. 34

68.och närmare preciserade. Deras ställning liknade då på flera sätt stadgads. 34

69.åborätt - en starkt skyddad bruksrätt som staten upplät på kronomark - fasts. 34

70.Tiden efter 1886 35 lagstiftningen om denna rätt inte ansågs direkt tillämplig; bl.a. var den ju grundad på upplåtelse, inte på ett tidigare bruk av området.12 Äganderätt för samerna var det inte tal om i dessa sammanhang.s. 35

71.Vad som särskilt komplicerat rättsläget synes ha varit att samernas bruk av fjällmarken och den rättsuppfattning som rått bland samerna om mar­ kens användning varit så svåra att förena med det svenska fastighetsrättsliga systemet och svenska juristers begreppsvärld. De allmänna domstolarna, ofta med samer i nämnden, hade nog viss förståelse för problemen, men för länsstyrelserna måste de ofta ha tett sig främmande; även med god vilja att tillgodose samernas rättigheter var det besvärligt att komma till rimliga lös­ ningar som gått att förena med gällande rättsregler.13s. 35

Tiden efter 1886

1.Under 1800-talet hade det förekommit enstaka juridiska debattinlägg som gick ut på att samerna egentligen hade äganderätt eller liknande rätt till sina marker.14 När den första renbeteslagen tillkom år 1886 tycks man dock all­ mänt ha varit överens om att inte samerna var ägare; fast de ansågs ha för­ värvat en civilrättsligt gällande rätt till sina områden var det staten (och i viss utsträckning enskilda) som ansågs äga fjällmarken och övrig mark som samerna brukade. Lagen angav visserligen inte uttryckligen att staten var ägare men byggde tydligen på denna uppfattning, liksom också senare lag­ stiftning. Enligt skatteljällsdomen var rättsläget redan före 1886 så entydigt att staten måste anses då ha varit ägare till de omtvistade fjällen, ytterst på grund av 1683 års påbud; eftersom det rört herrelös mark fanns det inget hinder att anta att staten förvärvat äganderätt utan ett laga fång i vanlig me­ ning (köp, gåva etc.).15 Samma uppfattning gällde också beträffande fjäll­ mark som inte berördes av skattefjällsmålet.s. 35

2.Det har ibland sagts att socialdarwinistiska strömningar, som gav uttryck för sam­s. 35

3.ernas underlägsenhet som folkslag, skulle ha spelat en avgörande roll när lagstif­s. 35

4.36 Historisk bakgrunds. 36

5.taren på detta sätt förnekade äganderätt för samerna till fjällmarken.16 Om mans. 36

6.med socialdarwinism i sammanhanget menar att samerna som nomader intes. 36

7.ansågs anpassade efter den högre kultur som den bofasta befolkningen represen­s. 36

8.terade, står det klart att argument av detta slag emellanåt framfördes i den poli­s. 36

9.tiska och juridiska diskussionen. Det är emellertid svårt att finna något stöd förs. 36

10.dem i lagens förarbeten. Åtskilliga uttalanden i både proposition och riksdagsut­s. 36

11.skott försvarar tvärtom samernas rätt till mark och vatten, i strid mot företrädares. 36

12.för nybyggarintressen; man framhöll att samerna varit först på platsen och därförs. 36

13.egentligen hade bättre rätt än nybyggarna, när det gällde de befogenheter soms. 36

14.ingick i renskötselrätten.17 Däremot var det tydligen främmande för dåtidenss. 36

15.jurister att föra motsvarande resonemang när det gällde äganderätten; nomadise­s. 36

16.rande renskötsel ansågs som sagt inte kunna grunda någon sådan rätt till marken.s. 36

17.- I den mån en nedvärdering av samerna inverkat på rättsläget, synes det snarares. 36

18.ha gällt decennierna efter den första renbeteslagens tillkomst. Bland annat kom des. 36

19.följande renbeteslagarna av 1898 och 1928 att utesluta icke renskötande samers. 36

20.från rätt till renskötsel - de var inte ”lappar” i renbeteslagens mening.18s. 36

21.Enligt lagen hade samerna företräde till bruket av mark särskilt inom des. 36

22.statsägda områden som betecknades ”de för lapparne afsatta land”. Samti­s. 36

23.digt innebar den emellertid en viktig formell förändring i samernas rätts­s. 36

24.ställning: enskilda samers rätt till vissa områden ersattes av en kollektiv rätts. 36

25.för lappbyar, vilken dock innebar att medlemmarna kunde utöva i huvudsaks. 36

26.samma befogenheter som förut över marken. Lappskattelanden försvann,s. 36

27.och det blev en ny byindelning. Avsikten med omorganisationen var atts. 36

28.avhjälpa vissa missförhållanden inom rennäringen, bl.a. ojämnt utnyttjandes. 36

29.av renbetesmarkerna. Samtidigt som vissa regler gavs om skydd för samernas. 36

30.mot intrång förbjöds samerna att själva upplåta rätt till bl.a. jakt och fiskes. 36

31.Tiden efter 1886 37 på sina områden åt utomstående; dessa upplåtelser skulle skötas av länssty­ relsen. Skälet var svårigheterna för en löslig organisation som lappbyn att hantera upplåtelsefrågorna (”att förhandla till gemensamt beslut och att ingå aftal samt till samfäldt gagn använda inflytande medel”). Upplåtel­ serna skulle dock bara avse rätt att jämte lapparna utöva jakt eller fiske, och inkomsterna av dem skulle gå till lapparna. Den rätt som kunde tillkomma staten som markägare berördes inte.19s. 37

32.Lagen innebar alltså på vissa punkter en försämrad rättsställning för samerna, som fick byta en individuell rätt till sina marker mot en andel i en lappby. Det minskade naturligtvis renskötselrättens värde för samerna, i varje fall för den som haft en tidigare inrymning på fjällmark. Regleringen av bruksrätten - som syftade till en effektivisering av rennäringen och kom­ penserades av vissa förstärkningar av samernas rättsställning - har dock inte ansetts som något grundlagsstridigt övergrepp mot samerna.20 Detta utta­ lande får ses mot bakgrund av det begränsade och omtvistade egendoms­ skydd som gällde enligt 1809 års regeringsform. I dag skulle en sådan för­ ändring te sig betydligt mera problematisk.s. 37

33.Lagstiftningen visade sig inte undanröja konflikter med den bofasta be­ folkningen och en del andra missförhållanden. Detta ledde till en revision av lagen redan år 1898. Den nya renbeteslagen medförde dock inte större ändringar i samernas ställning; de behöll sin starka ställning inom de om­ råden som - med formuleringen i denna lag - ”blivit till lapparnas uteslu­ tande begagnande anvisade”. Detsamma kan sägas om nästa renbeteslag av år 1928, som motiverades främst av att åtgärder krävdes för att skydda den nomadiserande lappbefolkningen i konkurrensen med de bofasta.s. 37

34.Också dessa lagar byggde på att staten ägde fjällmarken, något som tor­ de ha ansetts tämligen självklart från lagstiftarens synpunkt. I förarbetena till 1928 års lag talade man som sagt uttryckligen om ”lapprivilegiet” såsom en speciell förmån som lagstiftaren beviljat samerna.21 Tanken att samerna hade en självständig civilrättsligt grundad rätt till marken synes inte ha spe­ lat någon väsentlig roll för lagstiftningen.22 Systemet med lappbyar behölls,s. 37

35.38 Historisk bakgrunds. 38

36.liksom också samernas begränsade rätt att upplåta jakträtt, fiskerätt ochs. 38

37.andra rättigheter på sina områden.s. 38

38.För skogssamernas del kom dock de båda senare renbeteslagarna att medföra ens. 38

39.klar försämring, särskilt när det gällde skyddet mot upplåtelser av nyttj anderätters. 38

40.och liknande (jfr 3.5 nedan). Dessa samer, som ju till stor del håller till nedanförs. 38

41.odlingsgränsen, ansågs på många håll dömda att undanträngas i konkurrensens. 38

42.med de bofasta, och lagstiftaren visade sig inte lika angelägen att skydda dem fråns. 38

43.intrång.23s. 38

44.I väsentliga delar har denna reglering behållits i 1971 års lag. Av intresse ärs. 38

45.att vid dess tillkomst togs äganderättsfrågan direkt upp i förarbetena.s. 38

46.Regeringens uppfattning, som delades av de flesta jurister, var att fjällmar­s. 38

47.ken ägdes av staten. Emellertid pågick då processen om skattefjällen i Jämt­s. 38

48.land (jfr nedan) sedan flera år. Från samernas sida hävdades att de hade ens. 38

49.rätt till marken som var att likställa med äganderätt och ständig besitt­s. 38

50.ningsrätt, varför åtskilliga regler i lagen bort utformas på annat sätt. Lagrå­s. 38

51.det uttalade i anledning av detta, att det var otillfredsställande att själva dens. 38

52.principiella grundvalen för lagstiftningen inte godtogs av den berörda folk­s. 38

53.gruppen men att, i rådande läge och i avbidan på att föreliggande tvistefrå­s. 38

54.gor prövades av domstol, det dock syntes få accepteras att lagstiftningens. 38

55.byggdes upp på samma grund som hittills.24 Lagen utformades också is. 38

56.enlighet härmed. Jordbruksutskottet underströk emellertid att ett anta­s. 38

57.gande av lagen inte innefattade något ställningstagande till dessa tvistefrå­s. 38

58.gor.25 RNL talar visserligen inte längre om att viss fjällmark är anvisad tills. 38

59.samernas ”uteslutande begagnande”, men någon ändring i sak var intes. 38

60.avsedd.26s. 38

61.Genom skattefjällsdomen (NJA 1981 s. 1) ogillades samernas yrkandes. 38

62.om bättre rätt framför staten till de aktuella områdena - vissa renbetesfjälls. 38

63.i norra Jämtland. I domen uttalades vidare att renskötselrätten uttömman­s. 38

64.de reglerades i 1886 års lag och att denna princip alltjämt kvarstod i RNL.27s. 38

65.Samtidigt framhölls dock att rätten gällde på civilrättslig grund och obero­s. 38

66.Betydelse för dagens rättsläge 39 ende av lagen var skyddad genom regeringsformen på samma sätt som äganderätten. Vidare konstaterade HD, som redan nämnts, att det fonnits möjlighet för samerna att förvärva motsvarighet till skattemannarätt till fjällmark redan genom ockupation i förening med urminnes hävd, fast för­ utsättningarna inte förelåg för skattefjällens del.s. 39

67.Domskälen var alltså delvis förmånliga för samerna, något som dock för­ bisågs av massmedia och även till en början av samerna själva. Uppfattning­ en om domen som ett svårt nederlag för samerna har länge präglat debat­ ten. Med tiden kom dock statsmakterna att i viss mån anpassa lagstiftning­ en efter uttalandena i domskälen. Genom ändringar år 1993 i RNL fast­ slogs att renskötselrätten, i enlighet med HD:s uttalanden, är grundad på urminnes hävd (1 §). Det kan nämnas att Lagrådet i sitt yttrande över lag­ förslaget påminde om det nya forskningsmaterial rörande de nordligaste delarna av Finland som tillkommit, varvid statens äganderätt till lappskattelanden ifrågasatts; man syftade här främst på Kaisa Korpijaakkos avhand­ ling (som vid det laget inte översatts till svenska). Lagrådet ville dock inte anmäla någon tvekan rörande den principiella utgångspunkten för lagstift­ ningen; om nya processer skulle leda till andra bedömningar av renskötsel­ rättens natur kunde det förutsättas att lagstiftningen omprövades i den mån det var påkallat.28 Lagrådets yttrande i denna del sades inte föranleda några särskilda uttalanden från departementschefens sida. Hänvisningen till nytt forskningsmaterial berördes inte alls.29 Den skulle ha komplicerat ärendet.s. 39

Betydelse för dagens rättsläge

1.Vad har då dessa historiska förhållanden för betydelse för samernas rättsliga situation i dag? Vi har ju en relativt modern lagstiftning, som för övrigt re­ viderades ganska genomgripande så sent som 1993; hur påverkas dess tilllämpning av den historiska bakgrunden?s. 39

2.Till en början kan man konstatera, att en allmän lagstiftning om viss typ av rättigheter till fast egendom naturligtvis inte ger tillräckligt besked om de särskilda förhållandena på olika områden. Liksom i andra fall får man undersöka läget när en rättighet tillkom för att få klarhet om vad den inne­ bär. Det är inte så anmärkningsvärt. Mera ovanligt är att man får räkna meds. 39

3.40 Historisk bakgrunds. 40

4.att en särskild rätt har varierande innehåll i olika delar av landet, något soms. 40

5.är fallet med renskötselrätten (jfr NJA 1981 s. 1 och nedan). Här får de his­s. 40

6.toriska förhållandena självklart betydelse. Samtidigt kan sägas, att det fråns. 40

7.både statens och samernas synpunkt kan ha sina nackdelar att rätten skiftars. 40

8.på detta sätt; rättsläget kompliceras och blir svårare att förutse.30s. 40

9.För samernas del tillkommer emellertid att rättsläget även på annat sätts. 40

10.är mera omstritt än när det gäller andra särskilda rättigheter till fast egen­s. 40

11.dom. Som Lagrådet framhöll vid tillkomsten av RNL godtogs själva dens. 40

12.principiella grundvalen för lagstiftningen inte av samerna;31 något liknandes. 40

13.kan sägas gälla i dag, även om motsättningen tidvis tonats ned. Vidare hars. 40

14.framgått att RNL lämnar oklara besked på flera väsentliga punkter. Hur gårs. 40

15.det t.ex. att förena bestämmelsen il §, att renskötselrätten grundas på ur­s. 40

16.minnes hävd, med lagens konkreta regler i övrigt? Vad innebär hänvisning­s. 40

17.en i 3 §, att vinterbetesmarkerna omfattar trakter där renskötsel ”av ålder”s. 40

18.bedrivs vissa tider av året? Hur förhåller sig den särpräglade typ av juridisks. 40

19.person som samebyn utgör till rättigheterna för enskilda samer - bymed­s. 40

20.lemmar eller andra? Också dessa kan ju tänkas åberopa urminnes hävd,s. 40

21.grundad på förfäders bruk. Till detta kommer att förhållandet till grundla­s. 40

22.gen är i hög grad kontroversiellt; samerna menar att lagstiftningen på vik­s. 40

23.tiga punkter står i strid med RF och även med Europakonventionen (jfrs. 40

24.kap. 6 nedan). I alla dessa avseenden är det naturligt att hänvisa till det his­s. 40

25.toriska materialet för att få ledning.s. 40

26.Man kan fråga vilken betydelse skatteljällsdomen numera har för sam­s. 40

27.ernas rätt snart 25 år efter domen. Samerna valde att processa om skatte­s. 40

28.fjällen framför allt därför att marken där hade avskilts genom särskilda lant-s. 40

29.mäteriförrättningar grundade på skattefjällsbrevet av 1841. Som forskning­s. 40

30.en låg till vid denna tid kunde detta te sig som ett rimligt val,32 men sam­s. 40

31.ernas bruk av dessa områden räckte inte till för att äganderätt skulle kunnas. 40

32.konstateras. Detta resultat har knappast rubbats genom senare forsknings. 40

33.eller rättsutveckling. Att märka är emellertid att domens uttalanden röran­s. 40

34.de rättsläget uttryckligen begränsats till de omtvistade skattefjällen. Att tas. 40

35.ställning till rättsläget beträffande områden utanför Jämtlands län ansågss. 40

36.Betydelse för dagens rättsläge 41 inte möjligt på grundval av utredningen i målet, och HD betonade som nämnts de skiftande förhållandena inom olika fjällområden; det material som talade till samernas förmån gällde väsentligen de nordligaste lappmar­ kerna.33 -Just beträffande dessa områden har emellertid senare forskning visat att samernas rätt var starkare än tidigare antagits. Om samernas rätt var att väsentligen jämställa med den rätt skattebönder ägde på 1600- och 1700-talen, kunde marken inte betraktas som herrelös, och i så fall kunde 1683 års påbud inte tillämpas på deras områden.s. 41

37.Utgår man från denna hypotes, blir frågan hur en statlig äganderätt till fjällmarken i så fall skulle ha uppkommit. Hur skulle en mark, som tillkom­ mit vissa enskilda personer, ha överförts till staten? Staten (eller statliga bo­ lag) har i allmänhet ingen lagfart till denna mark, och förutsättningarna för förvärv genom hävd - i så fall urminnes hävd - kan knappast konstateras: var det någon som brukade dessa ödemarker var det samerna, inte staten. Någon motsvarighet till expropriativt förfarande har inte förekommit; 1886 års lag och dess efterföljare slår som sagt inte uttryckligen fast att ägande­ rätten till fjällmarken övergått till staten. Att lagstiftaren utgått från detta förhållande synes inte tillräckligt för att grunda äganderätt (jfr NJA 1981 s. I).34 Staten skulle alltså bara kunna åberopa en stadgad rättsuppfattning som befästs genom rättsutvecklingen under närmare två sekel. Det är na­ turligtvis ett vägande argument - att riva upp ett rättstillstånd som domi­ nerat så länge stämmer illa med det vanliga fastighetsrättsliga synsättet35 - men kanske inte alldeles avgörande. Som framgått synes en väsentlig orsak till att fjällen behandlats som kronomark ha varit att länsstyrelserna tog över tvister som tidigare hört under de allmänna domstolarna. Det är inte tillfredsställande att låta ett sådant förhållande påverka rätten till fjällmar­ ken.36s. 41

38.42 Historisk bakgrunds. 42

39.I RÅ 1999 not. 234 togs äganderättsfrågan upp i RegR, sedan en sameby krävts. 42

40.rättsprövning av ett beslut om nyttjanderättsupplåtelse av statlig mark. Samebyns. 42

41.gjorde bl.a. gällande att marken inte var kronomark utan tillhörde byn och desss. 42

42.medlemmar. RegR redogjorde för lagstiftarens inställning vid tillkomsten av RNLs. 42

43.samt för uttalandena om samernas rätt i NJA 1981 s. 1 och av Lagrådet i 1993 årss. 42

44.lagstiftningsärende. Intill dess eventuella tvistefrågor huruvida samerna hade ens. 42

45.mera omfattande rätt till mark inom andra renskötselområden än som berördes avs. 42

46.skattefjällsdomen hade lösts måste man emellertid enligt RegR:s mening utgå fråns. 42

47.att nu sedan lång tid bestående förhållanden inom dessa områden läggs till grunds. 42

48.för en bedömning av RNL:s tillämplighet, varför frågan om samebyn hade rätt tills. 42

49.området i fråga framför staten inte kunde prövas och avgöras i denna ordning; mans. 42

50.utgick alltså från att det var fråga om kronomark. (Se vidare om beslutet 6.1s. 42

51.nedan.) - RegR har alltså avstått från att i detta rättsprövningsärende gå in på dens. 42

52.omstridda äganderättsfrågan, men samernas invändning har i vart fall numeras. 42

53.tagits på allvar. - Samma intryck gör ett hovrättsavgörande om statens rätt till lag­s. 42

54.fart, där det uttalas att samernas påstående att de skulle vara ägare till fjällmarks. 42

55.inte generellt kunde lämnas utan avseende.37s. 42

56.Det verkar alltså inte uteslutet att samerna på historisk grund skulle kunnas. 42

57.konstateras vara ägare till viss fjällmark; domstolarna har inte velat alldeless. 42

58.avvisa tanken. Vilka områden det då skulle gälla är dock svårt att precisera.s. 42

59.Förmodligen skulle de ligga i nordligaste Sverige, inom områden där aldrigs. 42

60.jordbruk förekommit och samerna länge höll till ensamma. Det är docks. 42

61.knappast troligt att någon part börjar en rättegång om äganderätten tills. 42

62.dessa områden med tanke på de kostnader och den tid processen skulles. 42

63.kräva, liksom också de osäkra utsikterna till framgång. Och man kan hållas. 42

64.med RegR om att frågan inte lämpligen bör avgöras inom ramen för en för-s. 42

65.valtningsprocess.38s. 42

66.Det bör emellertid framhållas att HD:s allmänna uttalanden om samer­s. 42

67.nas grundlagsskydd alltjämt gäller, såvitt angår den bruksrätt de under allas. 42

68.omständigheter har. Sedan numera egendomsskyddet utvidgats genoms. 42

69.1994 års ändringar i 2 kap. 18 § RF får samernas rätt anses förstärkt pås. 42

70.motsvarande vis - det saknas stöd för att anse utvidgningen begränsad tills. 42

71.äganderätt. En bruksrätt är också egendom. Har denna rätt en gång i tidens. 42

72.legat nära en äganderätt, är det särskilt anmärkningsvärt att den numeras. 42

73.skulle vara så svag som statsmakterna ibland utgått ifrån - t.ex. att samernas. 42

74.inte skulle ha en vanlig jakt- och fiskerätt utan en begränsad befogenhet atts. 42

75.Betydelse för dagens rättsläge 43 jaga och fiska på områden där markägaren har den egentliga rätten (jfr 3.2 nedan).s. 43

76.Redan av denna översikt framgår att själva grunden för RNL:s tillämp­ ning till någon del kan sättas i fråga.391 fortsättningen kunde det egentligen vara skäl att i olika sammanhang ställa frågan: Antag att i själva verket sam­ erna är ägare till marken, eller i vart fall har en starkare rätt än lagen anger - vilken betydelse får lagens regler i så fall? Men det skulle bli för invecklat att hela tiden räkna med att grunden för lagens reglering inte gäller. Redan av praktiska skäl får man nog utgå från att staten (eller statliga bolag) får betraktas som ägare till fjällmarken, eller i varje fall till den allra största de­ len av den. Först om något annat skulle visas i fråga om vissa områden, får man ta ställning till hur rättsförhållandena ligger till på dessa fastigheter.40s. 43

77.Aven om man alltså normalt får bygga på RNL när det gäller rensköt­ selrättens innebörd, är det nödvändigt att observera de komplikationer grundlagen och Europakonventionen kan medföra i sammanhanget - del­ vis just på grund av de historiska förhållandena (se kap. 6 nedan). Först är det dock nödvändigt att gå igenom RNL:s regelsystem för att ge en bild av problematiken.s. 43

Renskötselrätten i huvuddrag

3

Renskötselrättens utövande

1.Närmast skall i korthet beskrivas renskötselrättens huvudsakliga innehåll enligt RNL. Till vissa särskilt besvärliga frågor vid tolkningen av lagbe­ stämmelserna återkommer jag i kap. 5 och 6.s. 2

2.Renskötselrätten är enligt 1 § RNL den rätt som personer av samisk härkomst har att enligt RNL:s bestämmelser använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Denna bruksrätt räknas liksom andra bruksrätter - t.ex. vanlig nyttjanderätt och servitut - till kategorin särskild rätt till fastighet; sådana rättigheter behandlas på speciellt vis exempelvis vid expropriation och annan inlösen av mark. Den utövas emellertid under särskilda omständigheter, vilket gett den avvikande drag som inte stämmer med andra nyttjanderätter (jfr 3.3 nedan).s. 2

3.För att någon skall ha renskötselrätt krävs alltså samisk härkomst; då an­ ses han eller hon som same i lagens mening. Någon närmare definition finns inte av same. I motiven har man lämnat åt rättspraxis att avgöra vad som krävs för att någon skall ha styrkt sig vara same. Den som är same vid tillämpning av sametingslagen skulle emellertid utan vidare anses som same också i RNL:s mening.1s. 2

4.I sametingslagen gäller detta som nämnt den som anser sig vara same och gör san­s. 2

5.nolikt att han eller någon av hans föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar har ellers. 2

6.har haft samiska som språk i hemmet eller har en förälder som är eller har varits. 2

7.upptagen i röstlängd till Sametinget (1 kap. 2 §). Tydligen tänker man sig att dess­s. 2

8.utom mera avlägsna släktingar till samer i nedstigande led kan ha renskötselrätt;s. 2

9.det räcker att man tillhör den samiska folkgruppen. Vad som gäller för den soms. 2

10.bara har någon enstaka same i sin härstamning är oklart. Det är i vart fall samebyns. 2

11.som tar ställning till frågan. Enligt motiven bör den inte bli aktuell särskilt ofta.1 2s. 2

12.Man får hoppas att motiven har rätt.s. 2

13.46 Renskötselrätten i huvuddrags. 46

14.I definitionen av renskötselrätten tilläggs att rätten tillkommer den samiskas. 46

15.befolkningen och grundas på urminnes hävd. Båda dessa tillägg kan vållas. 46

16.problem: man kan fråga dels vilken rätt själva befolkningen kan anses ha is. 46

17.förhållande till samebyar och enskilda, dels vad hänvisningen till urminness. 46

18.hävd närmare betyder i sammanhanget. Dessa frågor tas upp i fortsätt­s. 46

19.ningen (i 3.8 resp. 5.2).3 Tills vidare kan bara framhållas att den omstän­s. 46

20.digheten, att renskötselrätten har en annan och stabilare grund än självas. 46

21.lagen, måste inverka på tolkningen av enskilda regler; det är inte säkert atts. 46

22.motiven till 1971 års RNL alltid blir utslagsgivande. (Jfr 5.5 nedan.)s. 46

23.Enligt 1 § 3 st. RNL gäller emellertid att en same bara kan utöva rättig­s. 46

24.heten om han eller hon är medlem i sameby (jfr även 6 §). Samebyn är, soms. 46

25.närmare framgår av fortsättningen (3.6), en föreningsliknande samman­s. 46

26.slutning som anses bedriva renskötsel på medlemmarnas vägnar och före­s. 46

27.träder medlemmarna i sådana sammanhang. (Se 9 och 10 §§.) Medlemmars. 46

28.är sådana samer som deltar eller deltagit i renskötseln inom byns områdes. 46

29.och vissa närstående (se närmare 11 och 12 §§). Andra samer har alltsås. 46

30.ingen möjlighet att utöva renskötselrätt. - Samtidigt betecknar samebyn etts. 46

31.geografiskt område där byns renskötsel får bedrivas (se 6 §).s. 46

32.Renskötselrätten gäller på obegränsad tid; i det avseendet liknar den etts. 46

33.servitut. Däremot är den liksom andra bruksrätter till fastighet såtillvida in­s. 46

34.skränkt som den får utövas bara inom visst område, det s.k. renskötselom­s. 46

35.rådet. Detta beskrivs i 3 §. Bestämmelsen skiljer mellan åretruntmarkernas. 46

36.och vinterbetesmarkerna.s. 46

37.Åretruntmarkerna anges noga i paragrafen: det är i stora drag Norrbot­s. 46

38.tens och Västerbottens läns lappmarker,4 renbetesfjällen i Jämtlands läns. 46

39.och viss annan fjällmark i Jämtlands och Kopparbergs län. Det är fråga oms. 46

40.mark som tillhör staten eller i varje fall tillhörde staten vid den bolagiserings. 46

41.av viss statlig mark som skedde år 1992 (här sammanfattningsvis kallads. 46

42.kronomark).s. 46

43.Vinterbetesmarkerna är övriga delar av lappmarken nedanför odlings-s. 46

44.gränsen och ”sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen därs. 46

45.renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året”, oavsett vem marken tillhör;s. 46

46.Renskötselrättens utövande 47 på dessa områden får renskötsel bedrivas under tiden 1 oktober-30 april.5 De citerade orden har vållat stora svårigheter och åtskilliga tvister med en­ skilda markägare: på vilka marker kan man anse renskötsel ha bedrivits ”av ålder” under vintern? (Se härom kap. 5.)s. 47

47.Åretruntmarkerna och viss vinterbetesmark är fördelade mellan sameby­ arna i särskilda byområden, som beslutas av länsstyrelsen (6 och 7 §§).6 In­ delningen kan ske också i strid med samebyarnas önskemål - det avgörande skall vara vad som behövs med hänsyn till rationell rendrift - fast meningen naturligtvis är att den om möjligt skall ske i samförstånd mellan de berörda parterna.7 En överenskommelse mellan samebyar om att den ena byn får begagna den andras område medför inte att byområdena i RNL:s mening kommer att ändras. Man kan jämföra med ändringar i fastighetsindelning­ en enligt fastighetsbildningslagen, fast någon ersättning inte som enligt denna lag är föreskriven när ett område tas ifrån en sameby. Lagstiftaren tycks inte ha sett på länsstyrelsens beslut som något ingrepp i enskild rätt.8 Andå är det tydligt att åtgärden kan medföra en ekonomisk skada för den förlorande samebyn.s. 47

48.Visst intresse har här RÅ 2000 not. 82, där en sameby påkallade rättsprövning avs. 47

49.ett beslut enligt 7 § RNL bl.a. under påstående att den tvångsvis berövats marks. 47

50.utan att ersättning för ingreppet utgått enligt 2 kap. 18 § RF. RegR fann emeller­s. 47

51.tid, utan att närmare gå in på denna fråga, att beslutet inte var grundlagsstridigts. 47

52.(eller stod i strid med Europakonventionen). Möjligen menade man att samebyns. 47

53.fått rimlig kompensation i mark genom ändringsbeslutet. En annan möjlighet ärs. 47

54.att tanken på en kollektiv rätt för samebefolkningen, som fått uttryck i 1 § RNL,s. 47

55.ansågs hindra ena samebyn från att åberopa grundlagens egendomsskydd mot dens. 47

56.andra.9 Man får emellertid skilja mellan byområdet och betesområdet; det senare omfattar även andra områden som samebyn begagnar för renskötsel (8 §). Här kan det naturligtvis bli problem när ett område används av flera same­s. 47

57.48 Renskötselrätten i huvuddrags. 48

58.byar. Tvister kan då komma upp bl.a. om ersättning för rovdjursskadades. 48

59.renar eller för upplåtelse av jakträtt (se 3.5 nedan). Att en sameby fått pas­s. 48

60.sera över ett område under flyttningar eller tillfälligt begagna annans betes­s. 48

61.område medför inte att byn kan åberopa RNL:s regler om betesområden.10 11s. 48

62.Som framgår komplicerar det rättsläget att dessa frågor reglerats utan försök atts. 48

63.samordna dem med ordinära fastighetsrättsliga principer. Här framträder dens. 48

64.förut berörda tendensen att se samernas rättsförhållanden som något alldeles förs. 48

65.sig, utan sammanhang med rättssystemet i övrigt.s. 48

Renskötselrättens innehåll enligt RNL

1.Som nämnt kan renskötselrätten ses dels som en civilrättslig rättighet, delss. 48

2.som en näringsrätt. Den civilrättsliga sidan av rätten - alltså vilka rättighe­s. 48

3.ter som samerna har i förhållande till markägaren och andra enskilda -s. 48

4.framgår av 15-25 §§ RNL. Den beskrivs sammanfattningsvis som en rätts. 48

5.för samerna att ”använda mark och vatten till underhåll för sig och sina re­s. 48

6.nar” (1 §). Rättens innehåll är ganska komplicerad. Det växlar i viss måns. 48

7.beroende på om den gäller på kronomark eller på enskild mark. I en del falls. 48

8.förutsätts tillstånd av enskilda markägare. Rätten varierar också i styrka fråns. 48

9.trakt till trakt och över tiden, beroende på hur renskötseln bedrivits - någots. 48

10.som fått motivera att man i lagen inte ens försökt ange hur renskötseln be­s. 48

11.lastar de enskilda fastigheterna eller ens vilka fastigheter den belastar.11s. 48

12.Delvis bestäms rättens omfattning av myndighet, närmast länsstyrelsen;s. 48

13.den beslutar alltså inte bara om byområdena utan också om hur de skall an­s. 48

14.vändas. Framför allt har renantalet betydelse: överbetning leder tills. 48

15.markskador och skadar betet på sikt. Någon rätt till ersättning gäller intes. 48

16.om antalet begränsas.s. 48

17.I stora drag föreskriver lagen följande. Det viktigaste inslaget i rensköt­s. 48

18.selrätten är naturligtvis rätten till renbete. Sameby får använda byns betes­s. 48

19.område för sådant bete, med ett högsta renantal som länsstyrelsen bestäm­s. 48

20.mer (15 §). En avvägning får ske mellan samebyns intressen - som knap­s. 48

21.past är förenliga med överbetning av markerna - och andra hänsyn, bl.a. tills. 48

22.Renskötselrättens innehåll enligt RNL 49 markägaren och miljön.12 - Det är alltså fråga om en kollektiv rätt för de renskötande medlemmarna i byn.s. 49

23.Med renbetet sammanhänger vissa speciella befogenheter för samebyn och dess medlemmar. Enligt 16 § har samebyn rätt att inom byns betesom­ råde uppföra anläggningar och mindre byggnader som behövs för renskötseln - t.ex. sådana anläggningar som stängsel för renarna och renslakteri och byggnader som renvaktarstuga, kåta och förvaringsbod. Också bymedlem­ men har rätt att uppföra sådana byggnader. Liknande befogenheter ingår sällan i andra nyttjanderätter; ett bostadsarrende eller anläggningsarrende går visserligen ut på upplåtelse av mark där arrendatorn får ha en byggnad (jfr 10 kap. 1 § respektive 11 kap. 1 § JB), men normalt ger inte avtalet arrendatorn samma frihet att placera byggnader av olika slag var han vill. - När det gäller anläggningar för stadigvarande bruk skall dock markägaren anvisa platsen, och detsamma gäller byggnader i vissa fall (se närmare 16 § 3 st.). Vid oenighet bestämmer länsstyrelsen placeringen. Sannolikt väger då markägarens önskemål tungt, om det grundas på någorlunda rimliga skäl. I regel lär ju samerna ha flera alternativ att välja emellan.s. 49

24.Dessa rättigheter har samband med rätten till vad man kallar skogsfäng. Om det behövs virke till sådana anläggningar eller byggnader som nu har omtalats får skog avverkas inom betesområdet på kronomark inom lapp­ markerna och renbetesfjällen m.m. (men inte på privatägd mark). Det är alltså fråga om en sorts husbehovsrätt. På samma områden får medlemmar i samebyn ta bränsle och dessutom slöjdvirke — sameslöjden är ett inslag i samernas kultur som statsmakterna velat uppmuntra (17 §).s. 49

25.I detta fall har dessutom andra än bymedlemmar vissa rättigheter: länsstyrelsens. 49

26.kan ge tillstånd att ta slöjdvirke åt andra samer inom länet som i inte oväsendigs. 49

27.utsträckning ägnar sig åt sameslöjd. Utvidgningen till denna krets tycks ha vållats. 49

28.lagstiftaren viss vånda, trots att den ekonomiskt sett måste anses betydelselös.13s. 49

29.Huvudprincipen att renskötselrättens olika inslag skall begränsas till byn och desss. 49

30.medlemmar har tydligen inte varit lätt att gå ifrån. Bymedlem får vidare ta virke för uppförande av familjebostad på viss krono­ mark och mark utlagd till allmänningsskog, även här med anvisningsrätt för markens ägare och brukare (18 §), och dessutom ta bränsle inom annan samebys område (19 §). Här är det alltså enbart fråga om en individuell rätt. Med renbetet sammanhänger samebys rätt att i nödfall fälla lavbevuxna träd inom byns betesområde till foder för renarna, om möjligt efter anvis­s. 49

31.50 Renskötselrätten i huvuddrags. 50

32.ning från markens ägare eller brukare (20 §). - Som huvudregel skall same­s. 50

33.byn betala ersättning för avverkade växande träd, dock inte inom viss kro-s. 50

34.nomark (21 §). Förbud får meddelas mot viss avverkning om det behövs förs. 50

35.att bevara skogen eller för återväxt (22 §).s. 50

36.Sameby har vidare en speciell rätt till flyttningsvägar- också detta sam­s. 50

37.manhängande med renbetets särdrag. Byn får flytta sina renar mellan olikas. 50

38.delar av byns betesområde, efter sträckningar som länsstyrelsen i sista hands. 50

39.bestämmer (23, 24 §§).s. 50

40.Jakt och fiske är omdiskuterade inslag i renskötselrätten. Här gäller atts. 50

41.medlem i sameby har rätt att jaga och fiska på utmark inom byns betes­s. 50

42.område som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel ärs. 50

43.tillåten där - däremot inte i övrigt på vinterbetesmarkerna. Sådan rätt hars. 50

44.också bymedlem som tillfälligt uppehåller sig inom annan bys renbetes­s. 50

45.område för renarnas skötsel, dock bara för sitt uppehälle. Någon inskränk­s. 50

46.ning till husbehov är i övrigt inte föreskriven - samerna får sedan gammalts. 50

47.jaga och fiska också för avsalu. Rovdjursjakt och visst husbehovsfiske är is. 50

48.Dalarnas och Jämtlands läns renbetesfjäll tillåtet bara med särskilt till­s. 50

49.stånd. (Se 25 §.) Också här är det fråga om individuella rättigheter, i mot­s. 50

50.sats till rätten till renbete; men även dessa förutsätter medlemskap i någons. 50

51.sameby. Samer utan medlemskap kan tänkas grunda jakt- eller fiskerätt pås. 50

52.urminnes hävd - alltså annan lagstiftning än RNL - men annars får des. 50

53.träffa avtal om sådan rätt. - Jakt- och fiskerätten enligt 25 § gäller även pås. 50

54.enskilt ägd mark.14s. 50

55.Vad som är ”utmark” är något omdiskuterat. Med all sannolikhet används begrep­s. 50

56.pet som motsats till inägor - alltså närmast till åker, äng och trädgård. Jakt ochs. 50

57.fiske är alltså tillåtet även i enskild skogsmark.15s. 50

58.Att märka är att enligt lagstiftarens nuvarande inställning är det inte frågas. 50

59.om vanlig jakt- eller fiskerätt enligt jaktlagen respektive fiskelagen. Enligts. 50

60.ett synsätt som först framträdde i propositionen med förslag till 1987 årss. 50

61.jaktlag är samernas rätt av lägre kvalitet (en ”rätt att jaga” respektive ”rätts. 50

62.att fiska”) än vanliga jakt- och fiskerätter (se 10 § 3 st. jaktlagen och 3 § 3s. 50

63.Renskötselrättens innehåll enligt RNL 51 st. fiskelagen). Det skulle gälla en sorts dubbel jakträtt: fastighetsägaren - även staten - skulle ha den egentliga jakträtten på fastigheten (om rätten inte upplåtits till annan).16 Jordbruksutskottet framhöll beträffande jaktla­ gens regler att frågan om samerna hade vissa rättigheter på annan grund än RNL i första hand skulle avgöras av domstol och inte borde påverkas av de omstridda uttalandena.17s. 51

64.Som framgår av det följande, fick emellertid propositionens uttalanden väsentlig betydelse när det gällde upplåtelse av jakt- och fiskerätt på sta­ tens mark; sådana upplåtelser får bara ske av statlig myndighet, inte av samerna själva (se nedan 3.5). Det skulle enligt propositionen i själva ver­ ket vara statens jakt- och fiskerätt som uppläts, inte samernas mera be­ gränsade rättigheter.18 Redan här bör nämnas att uttalandena står i strid med tidigare inställning från statens sida.19 Man bortsåg dessutom från att både jakt- och fiskelagarna innehåller övergångsregler som innebär att rättigheter på grund av urminnes hävd inte berördes av den nya lagstift­ ningen. En sådan rätt för samerna hade tidigare antagits föreligga i fjäll­ markerna20 och var ostridig i skattefjällsmålet. Den vinner också stöd av åtskilligt äldre material.s. 51

65.Staten har visserligen i äldre tid i viss utsträckning förfogat över jakt- och fiskerättens. 51

66.bl.a. genom upplåtelser till nybyggare. Förarbetena till 1886 års lag, som innebärs. 51

67.att samernas rätt till bl.a. jakt och fiske överfördes till lappbyar (se 2.2 ovan), dis­s. 51

68.kuterar dock inte någon rätt för staten i sammanhanget; det är samernas rätt soms. 51

69.myndigheterna upplåter. Samma uppfattning framträder i en rad senare utred­s. 51

70.52 Renskötselrätten i huvuddrags. 52

71.ningar om jakt och fiske i fjällen.21 Det talas om en ensamrätt för samerna till jak­s. 52

72.ten och fisket och att denna inte alltid observerats vid statens upplåtelser tills. 52

73.utomstående. Liknande inställning synes ligga bakom 1928 års renbeteslag, som is. 52

74.sammanhanget talar om ”områden som blivit till lapparnas uteslutande begag­s. 52

75.nande anvisade” (56 §).22 Alltjämt förbigås eventuella rättigheter för staten.s. 52

76.Avgifterna för upplåtelser av jakt- och fiskerätt har vidare redan 1886 tillfallits. 52

77.samerna, inte staten, och detsamma gäller än i dag (se 34 § RNL). Också dettas. 52

78.tyder naturligtvis på en ensamrätt för dem.23s. 52

79.Det kan visserligen sägas att samerna har bevisbördan för att de i strid meds. 52

80.huvudregeln i jakt- och fiskelagstiftningen skulle ha en jakt- eller fiskerätt soms. 52

81.utesluter markägarens rättigheter. Även om urminnes hävd mycket väl kan ge ens. 52

82.sådan ensamrätt (jfr NJA 1911 s. 257) är det - i nuvarande forskningsläge - osä­s. 52

83.kert om samerna för sin del kan styrka mera än att de på åretruntmarkerna hafts. 52

84.en fullgod rätt till jakt och fiske jämte markägaren - staten eller enskild.24 Ä andras. 52

85.sidan kan sägas att lagstiftaren tycks ha erkänt en ensamrätt för dem under när­s. 52

86.mare 100 år genom lagstiftningens utformning och motiv, fast den inte uttryck­s. 52

87.ligen fastslagits i lagtexten. Man kan diskutera om inte detta kan påverka statenss. 52

88.rätt som markägare.s. 52

89.I alla händelser är det tveksamt om samernas rätt överallt har samma styrka;s. 52

90.återigen visar sig betydelsen av de historiska förhållandena, som kan avgöra inne­s. 52

91.börden av renskötselrätten på olika håll. Även om en dubbel jakt- och fiskerätts. 52

92.Renskötselrättens innehåll enligt RNL 53s. 53

93.skulle gälla på vissa områden kan samernas rättigheter inte antas ha en lägre kva­s. 53

94.litet än fastighetsägarens (frånsett att de inte själva kan förfoga över den, jfr 31 §).s. 53

95.Det mesta motsäger detta. Hur rättigheterna närmare förhåller sig till varandra ärs. 53

96.oklart, bortsett från att ägarens rätt inte får utövas så att samerna lider besvärandes. 53

97.intrång (jfr 32 §). Ovissheten har ställt till åtskilliga problem bl.a. när länsstyrelsens. 53

98.skall fördela licensjakten på älg i fjällmarkerna.25s. 53

99.I RA 1992 ref. 14 bedömdes ett fall av dubbel jakträtt - dels för en sameby, delss. 53

100.för arrendatorer på statlig mark i Härjedalen. Frågan var om en geografisk uppdel­s. 53

101.ning av licensjakt på älg fick ske mellan de båda grupperna, vilket ansågs tillåtet.s. 53

102.Inget tyder på att samernas jakträtt inte skulle ansetts jämställd med arrendatorer-s. 53

103.nas. Möjligen är dock fallet för speciellt för att motivera några slutsatser om jakt­s. 53

104.rättens kvalitet.s. 53

105.Länge har regeringen visat sig ointresserad av att klargöra dessa frågor; man hars. 53

106.inte gjort något försök att rättfärdiga de omstridda uttalandena om jakträttens arts. 53

107.inom fjällområdena. Enligt direktiven skall dock jakt- och fiskerättsutredningens. 53

108.”så långt det är möjligt klargöra grunderna för och omfattningen av samebymed­s. 53

109.lemmars och markägares rätt till jakt och fiske inom lappmarkerna och renbetes-s. 53

110.fjällen”.26 Utöver vad som nu sagts anses samerna ha vissa andra rättigheter som inte framgår av lagtexten: rätt till grus och annan täkt till husbehov, rätt till annat bete än renbete samt rätt till slåtter, i den mån detta behövs för sam­ ernas egen försörjning.271 dag har dock detta ringa praktisk betydelse. Vik­ tigare rättigheter på renskötselområdet, t. ex. till vattenkraft och grustäkt för avsalu, tillkommer inte samebyn.s. 53

111.Av betydelse för renskötselrättens innehåll är vidare vissa allmänt hållna bestämmelser i 65 §, som särskilt skall inskärpa vikten av att renarna hålls under kontroll. Hänsyn skall tas till andra intressen, självfallet bl.a. skogsoch jordbruk på området. Renarna skall såvitt möjligt hindras att komma utanför samebyns betesområde eller att annars vålla skada och olägenhet; de skall flyttas i samlade flockar, väg skall tas där minst skada vållas, vid flyttning skall tillses att renar inte lämnas kvar på otillåtet område, och flyttning utanför samebyns område skall ske utan onödig tidsutdräkt. Över­ trädelse kan medföra skadeståndsskyldighet (se nedan 3.7). Vissa regler ges om miljöhänsyn när rätten utövas (65 a §; se härom nedan 7.1).s. 53

112.54 Renskötselråtten i huvuddrags. 54

113.Ganska utförliga regler, som här skall förbigås, har också getts om renräkning, oms. 54

114.behandlingen av främmande renar och om renmärkning (65-84 §§).s. 54

115.Vad som här har sagts om samernas rättigheter gäller inte utan vidare inoms. 54

116.nationalparker, där de kan inskränkas genom särskilda föreskrifter (se 7 kap.s. 54

117.3 § MB och 4 § nationalparksförordning, 1987:938). Ersättning kan dås. 54

118.utgå, om samernas pågående markanvändning avsevärt försvåras (se 31 kap.s. 54

119.4 § 1 p. MB).s. 54

120.I detta sammanhang kan påpekas att renbetet är en gränsöverskridandes. 54

121.näring. Sedan gammalt har det varit nödvändigt för både svenska ochs. 54

122.norska samer att låta sina renar beta på andra sidan gränsen. En svensk-s. 54

123.norsk konvention av 1972 reglerar för närvarande samernas rättigheter i dets. 54

124.andra landet. Konventionen håller på att omarbetas, enligt ett förslag fråns. 54

125.2001;28 förhandlingar pågår om innehållet. Regleringen skall inte berörass. 54

126.närmare här.s. 54

Andra särdrag hos renskötselrätten

1.Vissa andra speciella drag hos renskötselrätten framgår också av RNL, fasts. 54

2.det inte är lika lätt att utläsa dem av lagtexten.29s. 54

3.Renskötselrätten är ju en sorts nyttjanderätt till annans mark. Men dens. 54

4.är mycket olik andra nyttjanderätter när det gäller sättet att bruka marken.s. 54

5.Den gäller ojämförligt mycket större områden än t.ex. vanliga arrenderät­s. 54

6.ter. Dessa utnyttjas å andra sidan oregelbundet och föga intensivt.s. 54

7.Rätten är som sagt inte grundad på avtal med markägaren. Det är annarss. 54

8.ovanligt att två parter samtidigt använder annans område utan att de hars. 54

9.någon överenskommelse sinsemellan (även om liknande kan förekommas. 54

10.bl.a. när ett servitut tillkommer tvångsvis genom en lantmäteriförrättning).s. 54

11.Att detta alls kan fungera beror framför allt på att man till stor del brukars. 54

12.marken på olika sätt - markägaren har inget intresse för renbete, samernas. 54

13.bedriver inte skogsbruk fast de som sagt har viss rätt till skogsfång. Det hin­s. 54

14.drar inte att parternas bruk kan vara svårt att förena på sina håll. Och närs. 54

15.det gäller jakt och fiske på området kan det bli fråga om direkt konkurrens.s. 54

16.Andra särdrag hos renskötselrätten 5 5s. 5

17.Att renskötselrätten innebär en rätt att använda annans mark utan ägarens sam­s. 5

18.tycke ger den en viss likhet med allemansrätten. Men som redan framgått är dets. 5

19.helt missvisande att i övrigt dra paralleller med denna rätt (något som emellanåts. 5

20.sker när man vill förringa samernas rättsställning). Renskötselrätten är ju av civil­s. 5

21.rättslig natur, den tillkommer inte allmänheten i stort utan vissa speciella rättssub­s. 5

22.jekt - samebyar och deras medlemmar - och den ger dem långt större befogenhe­s. 5

23.ter än allemansrätten ger medborgarna. I brist på avtal är det RNL som får lösa eventuella konflikter. Som framgått återger lagen, om också ganska ofullständigt, hur renskötselrätten skall ut­ övas och vilka hänsyn samerna skall ta till markägaren och andra som bru­ kar marken, t.ex. arrendatorer eller gruvföretag med koncession.s. 5

24.Detta hindrar förstås inte att en sameby eller enskilda samer kan träffa avtal med t.ex. markägaren om vad rätten närmare skall innebära. Några tvingande regler innehåller inte RNL i detta avseende - parterna kan avtala vad som helst om sitt inbördes förhållande (fast oskäliga klausuler kan jäm­ kas enligt 36 § avtalslagen). Men överenskommelserna får naturligtvis inte gå ut över andra som har rättigheter enligt RNL. Avtal till nackdel för tred­ je man är ju i princip inte gällande.s. 5

25.På sådana avtal bör 7 kap. JB kunna tillämpas åtminstone analogt, i den mån des. 5

26.alls går ut på bruk av fastigheten. Det innebär att bl.a. bestämmelserna om maxi­s. 5

27.mitid (7 kap. 5 §) och om förhållandet till ny ägare (7 kap. 11 § och 14 § 1 st.)s. 5

28.skulle gälla. Renskötselrättens bestånd påverkas dock inte av dessa regler. Att renskötselrätten inte bygger på avtal för med sig några andra karakte­ ristiska drag. Någon avgift eller annat vederlag utgår inte för bruket. Mark­ ägaren far alltså inte någon kompensation för att hans mark används av andra. Man kan inte som annars anpassa vederlaget efter de berörda parter­ nas skyldigheter och rättigheter. När en rättighet överskrids kan det bara bli fråga om skadestånd (se 3.7 nedan) eller ett föreläggande att följa lagens regler. Regler om sådant föreläggande saknas i RNL, men detta måste vara en möjlig sanktion liksom i andra liknande sammanhang (t.ex. grannar emellan). Föreläggande mot andra än staten kan då förenas med vite. Sank­ tionen kan användas både mot samebyar och mot markägare, t.ex. om denne vidtar åtgärder som avsevärt försvårar renskötseln på området (jfr 30 § RNL).s. 5

29.Rätten gäller vidare på obegränsad tid och kan inte uppsägas från någon­ dera sidan. Den fortsätter till och med att gälla även om RNL upphävs, så länge samerna utövar rätten (se NJA 1981 s. 1). Det finns alltså inte soms. 5

30.56 Renskötselrätten i huvuddrags. 56

31.annars möjlighet att reagera genom hävning av avtalet om motparten bryters. 56

32.mot sina skyldigheter.s. 56

33.I motsats till de flesta andra rättigheter till mark är renskötselrätten soms. 56

34.huvudregel oöverlåtbar, och även möjligheten till upplåtelse är i hög grad be­s. 56

35.gränsad. I varje fall kan inte rätten till renbete överlåtas till utomstående.s. 56

36.En markägare kan alltså inte bli av med renarna på sin mark genom att avtalas. 56

37.om inlösen av renskötselrätten (jfr dock 26 § RNL); däremot kan han na­s. 56

38.turligtvis komma överens med samebyn om att den inte skall utnyttja sins. 56

39.betesrätt på hans fastighet. - Länsstyrelsen bestämmer som sagt vilka om­s. 56

40.råden samebyarna får använda för betet (6 och 7 §§). Möjligheten att förfogas. 56

41.över rätten till jakt och fiske m.fl. inslag i renskötselrätten är också inskränkts. 56

42.(se 3.5 nedan). - Eftersom inte renskötselrätten kan överlåtas lär den intes. 56

43.heller kunna vare sig pantsättas eller utmätas för samebyns skulder.s. 56

44.När det gäller nyttjanderätter och andra bruksrätter till fastigheter upp­s. 56

45.kommer åtskilliga sakråttsliga problem: kan rättigheten bestå om fastighe­s. 56

46.ten överlåts, och hur inverkar fastighetsägarens konkurs eller utmätning avs. 56

47.fastigheten? Sådana frågor blir inte aktuella för renskötselrättens del - dens. 56

48.gäller oberoende av vad som händer med fastigheten (utom vid vissas. 56

49.tvångsingrepp, se 3.4 nedan) och är som sagt oåtkomlig för fastighetsäga­s. 56

50.rens borgenärer. Inskrivning av renskötselrätten behövs inte och är för öv­s. 56

51.rigt inte heller möjlig. Man kan säga att den har ett obegränsat sakrättsligts. 56

52.skydd. - Belastningen framgår alltså inte av fastighetsregistret, bara avs. 56

53.RNL (vilken som nämnt inte lämnar klart besked rörande vinterbetesmar­s. 56

54.kerna och skogssamernas åretruntmarker).s. 56

55.I samband med 1992 års bolagisering av statlig jord togs frågan upp om anteck­s. 56

56.ning i fastighetsbok att viss bolagiserad mark var kronomark, just med tanke pås. 56

57.renskötselrätten, och senare infördes regler om detta i aktuella förordningar.30s. 56

58.Anteckningarna avser dock inte direkt renskötselrätten; någon mera fullständigs. 56

59.redovisning av marker där renskötsel fick bedrivas ansågs inte möjlig. Även om ens. 56

60.anteckning saknar betydelse för det sakrättsliga skyddet, måste det ses som ens. 56

61.nackdel från samesynpunkt att renskötselrätten inte liksom andra särskilda rättig­s. 56

62.heter går att skriva in i fastighetsregistret. Bl.a. tycks detta vara en orsak till atts. 56

63.många myndigheter tvekat om samerna är att anse som sakägare vid olika besluts. 56

64.om fastigheten. (Jfr 7.2 nedan.) Bristen på inskrivning lär också ha medverkat tills. 56

65.att enskilda markägare haft svårt att alls acceptera renskötselrätten som en belast­s. 56

66.ning på fastigheten. Frågan är om man inte åtminstone borde ge en möjlighet atts. 56

67.Upphörande och inskränkning av renskötselrätten 57s. 57

68.anteckna existensen av renskötselrätt i registret.31 Det lär bara behövas en enkels. 57

69.ändring i 3 § RNL om att rätten kan antecknas.32 Det sagda gäller dock främsts. 57

70.åretruntmarkerna,33 medan vinterbetesmarkernas sträckning kan vara kontrover­s. 57

71.siell i varje fall tills gränsdragningskommissionen utrett frågan. Sammanfattningsvis kan konstateras att renskötselrätten på detta vis är betydligt stabilare än andra särskilda rättigheter till fast egendom. A andra sidan är både samernas och markägarens möjligheter att disponera över rätten till stor del låsta. Båda parter sitter fast i ett rättsförhållande som de normalt inte kan bli fria från, hur gärna de än skulle vilja (frånsett att sam­ erna naturligtvis kan sluta med renbete på området). Det kan därför synas särskilt angeläget att parterna visar ömsesidig hänsyn när de utövar sina rättigheter.34 Läget påminner om förhållandet mellan grannar, där det sedan gammalt gäller en sådan plikt till särskild hänsyn (jfr 3 kap. 1 § JB).s. 57

Upphörande och inskränkning av

renskötselrätten

1.Renskötselrätten gäller alltså på obegränsad tid. RNL ger dock vissa regler om att den kan upphöra eller inskränkas. Det är ju inget särskilt anmärk­ ningsvärt i detta - detsamma kan ju hända också med äganderätten, genom expropriation eller andra tvångsingrepp.s. 57

2.Regeringen kan sålunda förordna att renskötselrätten skall helt eller del­ vis upphävas på visst markområde när området behövs för sådant allmän­ nyttigt ändamål som anges i 2 kap. expropriationslagen (26 §). Förutsätt­ ningarna är alltså desamma som för expropriation. I samband med detta kan också föreskrivas åtgärder för att motverka skada eller olägenhet förs. 57

3.58 Renskötselrätten i huvuddrags. 58

4.renskötseln (27 §). Om upphävandet medför skada eller olägenhet35 förs. 58

5.renskötseln eller för rätten till jakt eller fiske utgår ersättning (28 §).s. 58

6.Ersättningsfrågorna kompliceras emellertid genom att renskötselrättens. 58

7.som framgått har både kollektiva och individuella inslag. Ar den skadeli­s. 58

8.dande inte bestämd person går hälften till den berörda samebyn och hälftens. 58

9.till den s.k. samefonden, om det inte finns särskilda skäl för annat. Tankens. 58

10.är att ersättningen till samebyn skall kompensera de samer som vid ersätt-s. 58

11.ningstillfället bedriver renskötsel inom området, medan ersättningen tills. 58

12.fonden skulle avse skada för kommande generationer av renskötare. Bådes. 58

13.samebyn och fonden företräder alltså ett kollektivt intresse, fast av olikas. 58

14.slag.36 Men den medlem i byn som får ”högst personliga besvär” genom in­s. 58

15.greppet får egen ersättning.s. 58

16.I NJA 1981 s. 610, som gällde ersättning för intrång i fiske, har detta inte ansettss. 58

17.gälla de samebymedlemmar som utövade fisket - det var fråga om normala skadors. 58

18.genom intrång i verksamheten. Eftersom skadorna inte visats vara av övergåendes. 58

19.eller tillfällig art förelåg inte heller särskilda skäl att gå ifrån hälftenfördelningens. 58

20.mellan samebyn och fonden. - NJA 1988 s. 684 rörde intrång genom vattenverk­s. 58

21.samhet i kommunikationer till och från vissa bostadshus uppförda av bymedlem­s. 58

22.mar med stöd av 16 § RNL. Intrånget ansågs inte ha drabbat bestämda personers. 58

23.i RNL:s mening utan den kollektivt bedrivna rennäringen; ersättningen skulle gås. 58

24.till samebyn eller fonden. Man är tydligen benägen att se renskötselrätten som ens. 58

25.kollektiv rätt i detta sammanhang, om inte förhållandena är ganska speciella.37s. 58

26.Här förefaller bymedlemmarna sämre ställda än medlemmar i en motsvarandes. 58

27.association, t.ex. bostadsrättsförening. Intrång i användning av medlemmenss. 58

28.bostadslägenhet medför ersättning till medlemmen, inte till föreningen.s. 58

29.I övrigt tillämpas reglerna om expropriation av särskild rätt till en fastighets. 58

30.(nyttjanderätt, servitut); det gäller t.ex. beträffande förfarandet (29 §).s. 58

31.Talan riktas mot den sameby vars betesområde berörs, och då företräders. 58

32.samebyn också sina medlemmar (10 § 2 st.).s. 58

33.Värderingen av en så särpräglad rättighet som renskötselrätt kan naturligtvis varas. 58

34.besvärlig. Enligt allmänna principer vid expropriation skall full ersättning utgå; des. 58

35.Upphörande och inskränkning av renskötselrätten 59s. 59

36.särskilda regler om reducerad ersättning som finns i 4 kap. expropriationslagen lärs. 59

37.sakna betydelse i detta sammanhang. Man kan inte gärna tänka sig att renskötsel­s. 59

38.rättens värde höjs genom att ett område exploateras av ett företag (jfr 4 kap. 2 § ).s. 59

39.Och några förväntningar om värdehöjning genom ändrad markanvändning lärs. 59

40.inte heller bli aktuell för renskötselrättens del (jfr 4 kap. 3 §). Däremot är det möj­s. 59

41.ligt att renskötsel på vissa marker kan påverkas negativt av en exploatering pås. 59

42.samma byområde - alltså en sorts företagsskada. Också skada på samernas jakt-s. 59

43.och fiskerätt skall ersättas. Enligt motiven får man ofta göra en schematisk skälig­s. 59

44.hetsbedömning för att fastställa bortfall av renbete och intrång i renskötselrät­s. 59

45.ten.38 Som redan nämnts har vidare länsstyrelsen möjlighet att såtillvida inskränka rätten till renbete som den kan bestämma ett högsta renantal enligt 15 § 2 st. RNL utan att någon ersättning utgår till samerna.s. 59

46.Renskötseln kan också försvåras genom faktiska åtgärder från markäga­ rens sida - en ganska vanlig och omdiskuterad situation. På åretruntmarkerna får enligt 30 § den som äger eller brukar marken inte vidta åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln, om inte åtgärderna tillåtits av regeringen enligt 26 §.39 Det hindrar dock inte att mark används enligt detaljplan eller för ”företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning” - alltså t.ex. miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd enligt miljöbalken, byggande av allmän väg eller mineralbrytning. I sådana fall kan ersättning utgå enligt annan lagstiftning än RNL; även här blir expropriationsregler i allmänhet tillämpliga. Ersättning för skada och intrång på grund av vatten­ verksamhet - också det en praktisk fråga - följer emellertid särskilda regler i 31 kap. MB.40s. 59

47.Åtgärder som medför mindre olägenhet än vad som kan betecknas som avsevärd” är däremot utan vidare tillåtna; det krävs inte något tillstånd av myndighet, och åtgärden får ske för vilket ändamål som helst. De rättssäkerhetsgarantier som gäller vid expropriation saknas alltså i detta fall. En­ ligt lagmotiven är dock samebyn eller annan skadelidande då berättigad till ersättning för skada.41 Åtminstone i vissa situationer krävs det då att vål­s. 59

48.60 Renskötselrätten i huvuddrags. 60

49.lande påvisas hos markägaren; i varje fall ansågs en regel om strikt ansvars. 60

50.inte böra införas i RNL. Frågan lämnades till rättspraxis.42s. 60

51.Det är onekligen en ganska originell lagstiftningsteknik att man i en modern lag­s. 60

52.text underlåter att reglera en så pass viktig fråga som skadestånd vid intrång i ens. 60

53.nyttjanderätt, särskilt med tanke på att inget avtal föreligger mellan parterna därs. 60

54.ansvaret kan regleras. Förhållandet illustrerar renskötselrättens särställning ur lag­s. 60

55.stiftarens synvinkel. Som framgår ger inte heller motivuttalandena något klarts. 60

56.besked vad som gäller. Det är för övrigt osäkert redan vilka olägenheter som kans. 60

57.bedömas som ”avsevärda”. I motiven till RNL talades om åtgärder av påtagligts. 60

58.betydelsefull karaktär - inte smärre ändringar i användningssättet eller mindres. 60

59.väsentliga olägenheter för renägarna - men det finns senare uttalanden om atts. 60

60.paragrafen bara skulle gälla allvarligare intrång som rubbar förutsättningarna förs. 60

61.fortsatt renskötsel (på det aktuella området, får man anta).431 ett hovrättsfall hars. 60

62.en skogsavverkning om 354 hektar fjällnära skog - delvis hänglavbärande träd -s. 60

63.jämte efterföljande plöjning och harvning av marken inte ansetts innebära väsent­s. 60

64.liga olägenheter för samebyns renskötsel, då det inte visats hur omfattande stöd-s. 60

65.fodring eller merarbete åtgärderna orsakat och inte samebyn nödgats minska ren­s. 60

66.antalet (RH 1990:18). Prövningstillstånd meddelades inte. Prejudikatvärdet ärs. 60

67.tveksamt, även frånsett att det bara är ett hovrättsfall.s. 60

68.Man kan jämföra med det strängare skadeståndsansvaret enligt 32 kap. MB, därs. 60

69.störningar i omgivningen medför ett strikt ansvar (dock med visst undantag förs. 60

70.orts- eller allmänvanliga störningar). Också vid servitutsupplåtelser gäller etts. 60

71.ansvar oberoende av vållande mellan fastighetsägaren och servitutshavaren, oms. 60

72.någondera överskridit sin rätt eller åsidosatt sina skyldigheter (14 kap. 7 § JB);s. 60

73.reglerna tillämpas också vid fastighetsbildningsservitut, där inte avtal förekommits. 60

74.mellan parterna. Liknande regler gäller också vid tomträttsavtal - ännu ett fall därs. 60

75.parterna inte utan vidare kan frigöra sig från varandra (se 13 kap. 8 § JB). Dets. 60

76.kunde verka rimligt att tillämpa motsvarande principer om ett intrång i rensköt­s. 60

77.selrätten lett till ekonomisk skada. Något stöd för detta finns dock inte i rätts­s. 60

78.praxis.s. 60

79.Vid servitut föreskrivs också en skyldighet för fastighetsägaren och hans mot­s. 60

80.part att ”återställa vad som rubbats” (14 kap. 7 § JB; liknande regel om tomträtt is. 60

81.13 kap. 8 §). Motsvarande bestämmelse saknas i RNL och synes inte ha diskute­s. 60

82.rats vid dess tillkomst. Sannolikt har man ansett det orimligt att en anläggning,s. 60

83.som visar sig medföra större olägenheter än det tillåtna, skulle få tas bort på talans. 60

84.av samebyn; det kan vara svårt att veta var gränsen för det tillåtna går. En skyldig­s. 60

85.het att återställa utgör emellertid ett naturligt komplement till förbudsregeln.s. 60

86.Upphörande och inskränkning av renskötselråtten 61s. 61

87.Möjligen kan samebyn ha rätt att kräva återställande om det inte är oskäligt; i sås. 61

88.fall skulle samerna få nöja sig med skadestånd. Också här är man dock ute på osä­s. 61

89.ker juridisk mark.44 - En liknande situation kan för övrigt komma upp om sam­s. 61

90.erna överskrider sin rätt att uppföra anläggning eller byggnad enligt 16 § RNL.s. 61

91.Den bör då lösas på motsvarande vis - markägaren skulle kunna kräva flyttnings. 61

92.utom när detta är oskäligt och annars fa ersättning.s. 61

93.Några särskilda regler ges inte om sådan användning av vinterbetesmarks. 61

94.som försvårar renskötseln; här gäller inte förbudet mot åtgärder som med­s. 61

95.för avsevärd olägenhet. Frågan om samernas eventuella ersättning i sådanas. 61

96.fall har lämnats till rättstillämpningen - generella regler har ansetts förs. 61

97.svåra att ställa upp.45 Man kan kanske anta att skadestånd kan utgå för vissas. 61

98.åtgärder som klart brister i hänsyn till renskötseln, men annars är rättslägets. 61

99.helt ovisst. Det är knappast troligt att samebyn i brist på lagstöd skulle has. 61

100.rätt att kräva borttagande av anläggningar eller liknande på dessa marker.s. 61

101.I detta sammanhang bör observeras några regler i skogsvårdslagens. 61

102.(1979:429) som skall tillvarata rennäringens intressen. Motsättningarna tills. 61

103.skogsägarna har framträtt särskilt på senare år med hänsyn till rationalise­s. 61

104.rade brukningsmetoder både inom rennäringen och inom skogsbruket. En­s. 61

105.ligt 20 § skogsvårdslagen skall samråd ske med berörd sameby innan av­s. 61

106.verkning sker inom åretruntmarkerna (däremot inte beträffande vinterbe­s. 61

107.tesmarker). Vidare krävs Skogsvårdsstyrelsens tillstånd till avverkning is. 61

108.svårföryngrad skog eller skyddsskog - alltså bl.a. fjällnära skog. Tillstånds. 61

109.skall vägras om avverkningen medför vissa allvarliga konsekvenser för ren­s. 61

110.skötseln på åretruntmarker: att renbete bortfaller i så väsentlig grad att möj­s. 61

111.ligheten att hålla tillåtet renantal påverkas eller sedvanlig samling och flytt­s. 61

112.ning av renhjordar blir omöjlig. (Se 16 och 21 §§ skogsvårdslagen.) I 31 §s. 61

113.föreskrivs vidare viss hänsyn till rennäringen: man skall anpassa hyggen, be-s. 61

114.ståndsanläggning, skogsbilvägar m.m. på ett sätt som ”uppenbart påkallass. 61

115.med hänsyn till rennäringen”. Att döma av lagtexten krävs alltså inte så värst mycket hänsyn vid skogsbruket.46 Överträds regeln från skogsägarenss. 61

116.62 Renskötselrätten i huvuddrags. 62

117.sida, bör det emellertid vara möjligt för samebyn att kräva ersättning förs. 62

118.ekonomisk förlust.s. 62

119.Markägare och annan kan vidare dömas till straff för vissa åtgärder soms. 62

120.försvårar renskötseln, bl.a. genom att stänga av eller väsentligt försämras. 62

121.framkomligheten på flyttningsväg, skrämma eller ofreda renar och hindras. 62

122.renbetning (se närmare 94 § 1-3 p. RNL). Också i sådana fall kan skade­s. 62

123.stånd utkrävas av den skyldige.s. 62

124.Dessa regler ger som synes ett visst skydd åt rennäringen, men det ärs. 62

125.ganska begränsat. Trots att en del initiativ tagits till ytterligare samverkans. 62

126.mellan skogsbrukjordbruk och renskötsel anses rättsläget otillfredsställan­s. 62

127.de på samehåll.s. 62

128.Bland annat har man framhållit att även om en avverkning i och för sig inte kans. 62

129.synas innebära något allvarligt intrång för renskötseln, man också får beakta des. 62

130.sammanlagda konsekvenserna av flera awerkningstillstånd; samerna har behov avs. 62

131.sammanhängande betesmarker vintertid.47s. 62

132.Rennäringspolitiska kommittén föreslår en ömsesidig hänsynsregel i fråga oms. 62

133.markanvändningen: markägare och innehavare av renskötselrätt skall visa hänsyns. 62

134.till varandras rätt att bruka marken och såvitt möjligt undvika att hindra varandrass. 62

135.markanvändning. Vad som närmare krävs beror naturligtvis på förhållandena på dets. 62

136.aktuella området - dess betydelse från renskötselsynpunkt, markens känslighet etc.s. 62

137.För skogsbrukets del föreslås vissa ändringar också i skogsvårdslagen. Samråd skalls. 62

138.ske mellan skogsägare och samebyar inom hela renskötselområdet. Skogsvårds­s. 62

139.lagens krav på hänsyn till rennäringen skall förtydligas i fråga om vinterbetes­s. 62

140.marken. Planerade avverkningar skall kunna prövas med hänsyn till rennäringenss. 62

141.intressen. Den som brister i hänsyn skall ersätta uppkommen person- eller sak­s. 62

142.skada.48s. 62

143.Hänsynsregeln verkar välmotiverad, men såvitt angår skadeståndsansvaret hars. 62

144.man bortsett från att det inte är person- eller sakskador som samerna behövers. 62

145.skydd mot i sammanhanget; överskrider markägaren sin rätt blir följden i regels. 62

146.inte sådan skada utan ren förmögenhetsskada (se om begreppet 1 kap. 2 § skade­s. 62

147.ståndslagen). Dessa rent ekonomiska förluster får samerna ingen ersättning förs. 62

148.enligt den föreslagna lagtexten. Det är alltså bara markägaren som får glädje av ens. 62

149.sådan skadeståndsregel - den innebär ju att han kompenseras för uppkomnas. 62

150.markskador. Det finns alltså all anledning att låta båda parter ersätta all ekonomisks. 62

151.skada som uppkommer genom brott mot regeln.s. 62

152.Upplåtelser av jakt- ochf iskerätt m. m. 63s. 63

Upplåtelser av jakt- och fiskerätt m.m.

1.Renskötselrätten är som sagt i princip inte överlåtbar. Det är inte så märk­ värdigt med tanke på rättens särprägel. Mera anmärkningsvärt är att sam­ erna inte har samma möjligheter som vanliga nyttjanderättshavare att för­ foga över sina rättigheter på annat sätt. Det är klart att vissa begränsningar finns också i hyresgästers och arrendatorers möjligheter att överlåta sin rätt eller upplåta den i andra hand - i många fall krävs fastighetsägarens eller myndighets tillstånd49 - men samernas befogenheter är särskilt inskränkta, och dessutom sköts upplåtelserna till största delen av myndigheter, som kan förfoga över rättigheterna utan samernas medgivande. De mest omdiskute­ rade upplåtelserna gäller jakt och fiske, men myndigheterna kan också upp­ låta områden för bete, odlingsmark, grustäkt, väg, bostad etc. på rensköt­ selmarken. Det får ju ungefär samma effekt som intrång enligt 30 § - alltså när markägarens egna åtgärder medför nackdelar för renskötselns. 63

2.Inskränkningarna i samernas rätt framgår av 31-34 §§ RNL. Varken sameby eller bymedlem får upplåta ens rättigheter ingående i renskötselrät­ ten, t.ex. rätten till jakt eller fiske, frånsett att sameby får låta tidigare by­ medlem gratis jaga och fiska till husbehov på byns område (31 §). I övrigt skall upplåtelserna på kronomark skötas av länsstyrelsen (i viktigare ären­ den fastighetsverket)50, inte av sameby eller bymedlem, och de är tillåtna bara i vissa fall. Nyttjanderätt av olika slag på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition får upplåtas bara om det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln (32 § 1 st.; här gäller alltså samma begränsningar som för faktiska åtgärder av markäga­ ren). Innebär en upplåtelse bara mindre nackdelar för renskötseln är den tillåten. Gäller det upplåtelse av jakt och fiske, krävs dessutom att upplåtel­ sen är förenlig med god viltvård eller fiskevård och kan ske utan besvärande intrång i samernas rätt att jaga och fiska. Upplåtelse av hela fisket i visst vat­ ten kräver vidare medgivande från samebyns sida (se 32 § 2 st.). I övrigt for­ dras inte något samtycke av samerna. Av allmänna förvaltningsrättsliga principer lär dock följa att ärenden om upplåtelse av nyttjanderätt inte får avgöras utan att berörd sameby får yttra sig.51s. 63

3.64 Renskötselrätten i huvuddrags. 64

4.Dessa bestämmelser påminner såtillvida om skogsvårdslagens regler atts. 64

5.de innebär ett visst skydd för samernas intressen, men det gäller även i dettas. 64

6.fall bara mera ingripande åtgärder. Viktigare är att de dessutom inte rubbars. 64

7.vad som samerna ser som den grundläggande orättvisan: att man inte fårs. 64

8.bestämma själv över sina områden.52 Det är inte något nytt i att myndig­s. 64

9.heterna bestämmer vad enskilda får göra med sin egendom, men så långts. 64

10.som här går man inte inom fastighetsrätten i övrigt. Dessutom är det - is. 64

11.vart fall numera - inte av omtanke om samerna som man sköter om derass. 64

12.upplåtelser; vad som åberopas är att man skall skydda andras intresse av jakts. 64

13.och fiske.53s. 64

14.Avser upplåtelsen tillgodogörande av naturtillgångar skall enligt 34 § 2s. 64

15.st. staten utge ersättning för skada eller olägenhet för renskötseln enligts. 64

16.samma regler som vid upphävande av renskötselrätten (3.4 ovan). Upplå­s. 64

17.telser av jakt- och fiskerätt skall däremot ske mot avgift, om det inte finnss. 64

18.särskilda skäl för avgiftsfrihet; enligt motiven är dessutom samebyn berät­s. 64

19.tigad till ersättning för styrkt skada,54 men detta framgår inte heller här avs. 64

20.lagtexten. - I båda fallen fördelas pengarna lika mellan den berörda same­s. 64

21.byn och samefonden.s. 64

22.Bestämmelserna ligger till grund för de omtvistade reglerna i rennä-s. 64

23.ringsförordningen (1993:384) som utvidgade möjligheterna till upplåtelses. 64

24.av småviltjakt och sportfiske i fjällmarken (se 2-8 §§). Rätt till sådan jakts. 64

25.och fiske skall upplåtas av länsstyrelsen, om inte det finns vissa angivna skäls. 64

26.emot (olägenhet av betydelse för rennäringen, menlig inverkan på andra in­s. 64

27.tressen; se 3 §). Det är alltså närmast fråga om en rätt för intresserade att fås. 64

28.jaga eller fiska, eventuellt gratis - inte bara en möjlighet. Rättigheterna skalls. 64

29.vidare upplåtas avgiftsfritt till vissa kategorier - innehavare av fjällägen-s. 64

30.heter, fiskesamer, yrkesfiskare - om inte särskilda skäl talar för motsatsens. 64

31.(se 5 §). Regeringens beslut i frågan byggde på uttalanden i motiven tills. 64

32.ändringarna i RNL av samma år. Det framhölls att möjligheterna att upp­s. 64

33.låta jakt- och fiskerätt borde utnyttjas i betydligt större utsträckning än ti­s. 64

34.digare på all mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Framförs. 64

35.allt tog man sikte på småviltjakten, men också upplåtelserna av sportfiskes. 64

36.skulle öka, i alla vatten där inte några särskilda olägenheter uppstod. Tan­s. 64

37.ken att samerna själva skulle få sköta upplåtelserna avvisades; det var intes. 64

38.Upplåtelser av jakt- och fiskerätt m. m. 65 lämpligt att de skulle få avgöra dessa frågor, som gällde avvägningen mellan samernas och andra folkgruppers intressen.55 För att göra denna nya praxis godtagbar framhölls i propositionen och i riksdagen att RNL:s upplåtelse­ regler, med det (begränsade) skydd de innebar för samerna, inte skulle för­ ändras.56s. 65

39.En bakgrund till statsmakternas nya inställning var att rättigheterna nu­ mera inte betraktades som fullgoda jakt- och fiskerättigheter. Som nämnts i det föregående (3.2) ansåg man - på mycket tveksamma grunder - att samernas rätt inte var jämställd med vanliga jakt- och fiskerätter: den egentliga rätten tillkom fastighetens ägare, om den inte upplåtits till annan. Det skulle vara denna rätt som uppläts (fast samerna sedan gammalt hade rätt till upplåtelseavgifterna). Konstruktionen bör ha gjort upplåtelser mot samernas vilja mera acceptabla från riksdagens synpunkt.s. 65

40.Beslutet om småviltjakten och den motsvarande inställningen till upplå­ telser av fiskerätt kritiserades livligt från samehåll. Utom de principiella in­ vändningarna mot att myndigheterna bestämde över jaktmarker och fiske­ vatten som samerna sett som sina egna framhölls de störningar för rensköt­ seln som särskilt småviltjakten medförde. Man menade också att samernas rätt till jakt och fiske var starkare än statsmakterna utgick från.57 Hur dessa frågor egentligen förhåller sig historiskt sett är som sagt oklart; mycket ty­ der på att samerna hade rätt. Regleringen skall senare diskuteras från grundlagssynpunkt (6.1, 6.2).s. 65

41.Det bör framhållas att reglerna i 32-34 §§ inte gäller alla åretruntmarker. Sålunda berörs inte skogssamebyarnas marker nedanför odlingsgrän­ sen; deras jakt- och fiskerätt skyddas inte enligt dessa paragrafer (däremot enligt 30 §, som ger ett sämre skydd), och de har ingen rätt till avgifter som utgår för upplåtelser.58 - Inget sägs heller om sådana upplåtelser av enskilda markägare som påverkar renskötselrätten. Det skulle tyda på att de i och för sig skulle vara tillåtna även om de går ut över samernas rättigheter, men sannolikt får man tillämpa principerna i 30 § också i denna situation. Om upplåtelsen redan i sig innebär en avsevärd olägenhet för renskötseln skulle den i så fall inte vara tillåten. Vidare borde samerna, i enlighet med vad som tidigare sagts, kunna kräva skadestånd även vid mindre olägenheter. Om markägaren kunde förutse skadan, bör han rimligen ha ett ansvar, medans. 65

42.66 Renskötselrätten i huvuddrags. 66

43.nyttjanderättshavaren bör svara ifall skadan helt berott på hans sätt att bru­s. 66

44.ka det upplåtna området. - Förutsättningarna för skadestånd är dock oklaras. 66

45.här liksom vid åtgärder som avses i 30 §.s. 66

46.Slutligen är att märka att reglerna i 32-34 §§ inte omfattar vinterbetes­s. 66

47.marker nedanför odlingsgränsen. Här finns inte något skydd mot upplåtelsers. 66

48.som är till skada för renbetet eller för samernas rätt till jakt och fiske inoms. 66

49.området. Det är osäkert om samerna kan kräva ersättning i sådana fall enss. 66

50.då upplåtaren är medveten om skadeverkningarna.59s. 66

Samebyar

1.Som nämnt utövas renskötselrätten av särskilda juridiska personer, same­s. 66

2.byar (fram till RNL:s tillkomst kallade lappbyar). Även dessa regler präglass. 66

3.av renskötselrättens särdrag. Samebyn har åtskilliga drag gemensammas. 66

4.med andra sammanslutningar på privaträttens område, men det finns ocksås. 66

5.offentligrättsliga inslag. I någon mån påminner organisationen om ens. 66

6.kommun. Med tanke främst på rennäringens lönsamhet har man tvångsviss. 66

7.infört en organisation med en stark ställning också i förhållande till de en­s. 66

8.skilda medlemmarna. I motsats till exempelvis bolag och föreningar bildass. 66

9.en sameby omedelbart på grund av lagen - inte genom något beslut av med­s. 66

10.lemmarna. Medlemskapet är obligatoriskt för alla som driver renskötsels. 66

11.inom området; de får alltså inte ägna sig åt sådan verksamhet utanför by­s. 66

12.organisationen. Först genom registrering hos länsstyrelsen enligt 39 § blirs. 66

13.samebyn emellertid en juridisk person, så att den kan förvärva rättigheters. 66

14.och åta sig skyldigheter (se 10 §). Samebyn skall företräda medlemmarna is. 66

15.förhållande till myndigheter och enskilda i fråga om renbete och andra in­s. 66

16.slag i renskötselrätten - jakt, fiske och olika markanvändningsfrågor soms. 66

17.rör rennäringen, även när det gäller tillämpningen av andra lagar än RNL.s. 66

18.Men också en bymedlem har rätt att föra talan om det angår hans enskildas. 66

19.rättsförhållanden. (Jfr ovan 3.4 om förhållandet mellan samebyar och med­s. 66

20.lemmar i fråga om rätt till ersättning.)s. 66

21.Samebyn är såtillvida en sluten organisation som den i princip själv be­s. 66

22.stämmer om någon som vill driva renskötsel inom byns område får bli med­s. 66

23.lem. Länsstyrelsen kan dock mot samebyns vilja medge denne inträde, oms. 66

24.det finns särskilda skäl (se 12 §).s. 66

25.Samebyar 67s. 67

26.En sameby får inte driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel (9 § 3 st.). Det hindrar naturligtvis inte att enskilda renägare inom samebyn får ägna sig åt detta, fast enskilt eller i bolagsform.60s. 67

27.Samebyns förvaltning är i stora drag reglerad enligt de principer som gäller för ekonomiska föreningar. Vissa särdrag förekommer emellertid som sammanhänger med rennäringens förhållanden. Byn har viss rätt att bestämma över medlemmarnas sätt att utöva renskötseln. Den kan bl.a. in­ skränka enskilda samers reninnehav så att det inte överskrider vad länssty­ relsen bestämt enligt 15 § eller för att annars främja medlemmarnas ren­ skötsel; man har menat att någon måste kontrollera reninnehavet med tan­ ke på de begränsade betesresurserna och att detta snarare bör vara samerna själva än en myndighet.61 En sameby kan också undanta ett område från medlemmarnas jakt eller fiske, om det behövs med hänsyn till jakt- och fis­ kevården eller annars av särskilda skäl.62 Sådana beslut av samebyn får dock inte omöjliggöra eller väsentligt försvåra renskötande bymedlems fortsatta verksamhet. (Se 35 §.) Däremot får samebyn inte bestämma över medlems renslakt och försäljning av slaktprodukter (37 §).s. 67

28.Samebyn skall vidare anta stadgar (38 §). Angående dess ekonomiska förhållanden föreskrivs bl.a. att kostnaderna för renskötseln i princip skall fördelas på medlemmarna efter reninnehavet (40, 44 §§). Om någon med­ lem inte kan betala sitt uttaxerade bidrag fördelas beloppet på de övriga (45 §). Förskott kan tas ut av medlemmarna (42, 43 §§). - I fråga om sty­ relse, firmateckning och revision gäller i stora drag samma regler som för ekonomiska föreningar. Medlemmarna deltar i samebyns skötsel på by­ stämma, där i de flesta frågor bara renskötande medlemmar har rösträtt graderad efter reninnehavet (58, 59 §§). Regler saknas om upplösning av sameby; man har menat att den på grund av sin offentligrättsliga karaktär kommer att bestå även om medlemmarna slutar med sin renskötsel, efter­ som andra samer skall kunna bedriva rennäring inom byns betesområde.63s. 67

29.68 Renskötselrätten i huvuddrags. 68

30.Enligt Rennåringspolitiska kommitténs förslag skall de tvingande reglerna om same­s. 68

31.byar behållas; renskötselrätten anses alltjämt som väsentligen en kollektiv rättighet.s. 68

32.Bestämmelserna närmas ännu mer till vad som gäller för ekonomiska föreningar.s. 68

33.Bland annat skall medlemmarna inte bli personligen ansvariga för samebyns skul­s. 68

34.der. En sameby skall få bedriva också annan verksamhet än renskötsel. Vidare skalls. 68

35.samebyarna öppnas, såtillvida som de skall anta alla samer som kan härleda sitts. 68

36.ursprung från samebyn.64 Också här är det emellertid oklart om förslaget kommers. 68

37.att följas.s. 68

Skadeståndsregler

1.Skadeståndansvar i samband med renskötsel kan bli aktuellt dels för mark­s. 68

2.ägaren (och andra brukare av marken, t.ex. arrendatorer) mot samerna, delss. 68

3.omvänt för samerna mot markägaren etc. Också dessa regler får en speciells. 68

4.karaktär genom att de gäller förhållandet mellan två parter som brukar is. 68

5.stort sett samma områden utan avtal med varandra.s. 68

6.Den förra frågan - skadeståndsansvar för markägaren - har redan be­s. 68

7.handlats på tal om upphörande och inskränkning av renskötselrätten (3.4s. 68

8.ovan). Som framgår där är rättsläget ganska oklart; lagstiftaren har inte vi­s. 68

9.sat större intresse för dessa skadeståndsfrågor. Sannolikt är tanken att an­s. 68

10.svar som huvudregel förutsätter vållande - uppsåt eller oaktsamhet.s. 68

11.Bestämmelserna om skadeståndsansvar för samerna är utförliga och re­s. 68

12.lativt invecklade, också detta beroende på renskötselrättens särdrag. De gårs. 68

13.delvis längre än de allmänna skadeståndsregler som gäller enligt skade­s. 68

14.ståndslagen. En sameby har sålunda enligt 90 § ett strikt ansvar, oberoendes. 68

15.av vållande, för skada orsakad av ren i tre uppräknade fall: vid skada på åker,s. 68

16.äng och trädgård ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen under ti­s. 68

17.den juni-augusti samt på annan sådan mark inom åretruntmarkerna unders. 68

18.tiden maj-september (p. 1); på all mark inom renskötselområdet under tids. 68

19.då renskötsel inte får bedrivas där (p. 2);65 samt på all mark utanför rensköt­s. 68

20.selområdet (p. 3). - Sammanfattningsvis gäller alltså det strikta ansvarets. 68

21.överallt där renbete är otillåtet, oavsett om samebyn haft möjlighet atts. 68

22.hindra skadan.s. 68

23.Skadeståndsskyldig är sameby inom vars byområde skadan uppkommits. 68

24.eller som vid tiden för skadans uppkomst haft renar i trakten. Samebyn kans. 68

25.Skadeståndsregler 69s. 69

26.dock undgå ansvar genom att visa att skadan inte orsakats av byns renar.s. 69

27.Om flera samebyar är ansvariga enligt dessa regler svarar de solidariskt -s. 69

28.den skadelidande kan alltså kräva viss by på hela beloppet. Den slutliga an­s. 69

29.svarigheten fördelas lika mellan dem om inte det visas att renar från någons. 69

30.av byarna orsakat skadan. Om renar från flera byar medverkat men det intes. 69

31.kan utredas i vilken omfattning det skett, fördelas ansvarigheten i stället ef­s. 69

32.ter antalet renar från varje by som vid tiden för skadans uppkomst fanns is. 69

33.trakten och inte stod under bevakning. Den ersättning som varje samebys. 69

34.utger enligt dessa regler har byn i sin tur rätt att kräva tillbaka av någon soms. 69

35.bevisligen är vållande till skadan (91 §). Om skadevållaren är arbetstagare,s. 69

36.lär han dock svara bara om det finns synnerliga skäl, t.ex. när han varit grovts. 69

37.vårdslös (se 4 kap. 1 § skadeståndslagen).s. 69

38.Vid sidan av dessa regler får antas att samebyn enligt allmänna skade­s. 69

39.ståndsregler svarar för skador som vållas på marken uppsåtligen eller oakt-s. 69

40.samt, i den mån inte åtgärden är tillåten enligt lagens regler i 15-25 §§.s. 69

41.Samebyn bör alltså bli ansvarig bl.a. för bristande tillsyn av renarna ochs. 69

42.bristande hänsyn till ömtålig mark (jfr 66 §). Eventuellt svarar byn här förs. 69

43.vållande av alla medlemmar, vare sig de tillhör samebyns ledning eller inte;s. 69

44.en sådan ordning går längre än skadeståndslagen, som föreskriver ansvar förs. 69

45.fel eller försummelse av arbetstagare och vissa likställda personer (3 kap.s. 69

46.2 §, 6 kap. 5 §), men den skulle stämma ganska väl med regelsystemet i öv­s. 69

47.rigt.66 Om samernas bruk inte går utöver vad som stämmer med deras tra­s. 69

48.ditionella markanvändning, svarar byn inte för uppkomna skador.s. 69

49.Reglerna kan tyckas stränga mot samerna. Ett strikt ansvar förekommers. 69

50.dock också i andra fall för djurägare, t.ex. enligt lagen (1943:459) om tillsyns. 69

51.över hundar och katter för hundägare (6 §) och enligt lagen (1933:269) oms. 69

52.ägofred för ägare av hemdjur som kommer olovligen in på annans ägor ochs. 69

53.gör skada (47 §).67 Det är alltså inte särskilt anmärkningsvärt att en ren­s. 69

54.ägare svarar oberoende av vållande i liknande situationer. I motiven tills. 69

55.RNL åberopades att renarna hölls i stora hjordar som inte kontinuerligts. 69

56.70 Renskötselrätten i huvuddrags. 70

57.övervakades och att denna rationella driftsmetod inte borde få användas pås. 70

58.bekostnad av utomstående som utsattes för skadegörelse.68s. 70

59.Det kan nämnas att renskötselns särdrag också motiverat en särskild regel i 92 §s. 70

60.som avser rätten till skadestånd för dödad eller skadad ren, då ägaren är okänd. Is. 70

61.så fall tillfaller skadeståndet den sameby inom vars område renen befann sig.s. 70

62.Regeln har lett till tvister mellan samebyar där byområdets gränser är oklara.s. 70

63.Enligt rennäringspolitiska kommitténs förslag behålls reglerna om samebynss. 70

64.strikta ansvar oförändrade. Som nämnt skall samebyn också annars svara för skadas. 70

65.vid bristande hänsyn till markägaren (se 3.3 ovan). Också detta lär stämma meds. 70

66.gällande rätt.s. 70

Kollektiv renskötselrätt?

1.Det har redan framgått att renskötselrättens kollektiva inslag vållar,vissas. 70

2.problem när dessa regler skall tillämpas.69 Att samebyn utgör ett kollektivs. 70

3.som i olika sammanhang företräder sina medlemmar står klart, och det ärs. 70

4.inte särskilt anmärkningsvärt. Men det kollektiva resonemanget går längres. 70

5.än så. Enligt 1 § RNL skall ju rätten tillkomma den samiska befolkningens. 70

6.- en regel som kanske stämmer med många samers inställning men ställers. 70

7.till åtskilliga juridiska bekymmer. Folkrättsligt sett kan resonemanget kan­s. 70

8.ske verka motiverat. Hela ursprungsfolket skall ha sin traditionella rätt.s. 70

9.Men RNL är en civilrättslig lagstiftning. Vad har samerna i stort för glädjes. 70

10.av RNL:s bestämmelser om renskötselrätten? Kan de påstå sig i någon me­s. 70

11.ning ha del i rätten?s. 70

12.Det är tydligt att lagen i övriga delar inte ger mycket rättigheter till dens. 70

13.majoritet av samer som inte är medlemmar i en sameby. De har möjlighets. 70

14.att förvärva renskötselrätt om de får medlemskap - man kan tala om en vill­s. 70

15.korlig bruksrätt. De har också den näringsrättsliga möjligheten att unders. 70

16.sådana förutsättningar bedriva renskötsel. Som framgått har lagens synsätts. 70

17.dessutom spelat en roll då det gäller ersättning för intrång i renskötselrättens. 70

18.- samefondens ersättningsrätt har denna bakgrund, och resonemanget hars. 70

19.påverkat HD när man vägrat att ge enskilda samer ersättning i vattenmåls. 70

20.m.m. (se 3.4 ovan, särskilt om NJA 1988 s. 684). Vissa domstolar har ocksås. 70

21.i andra fall låtit tanken på en kollektiv rätt till marken påverka bedömning­s. 70

22.Kollektiv renskötselrätt? 71s. 71

23.en.70 Men egentligen ställer konstruktionen bara till förvirring. Frånsett just samefonden i ersättningstvister är det svårt att finna någon represen­s. 71

24.tant för befolkningen som kan föra dess talan - Sametinget har inte gettss. 71

25.behörighet i sådana sammanhang. Och vad samebyarna angår, kan de up­s. 71

26.penbarligen ha olika intressen och till och med processa mot varandra, nå­s. 71

27.got som ibland förekommit också på senare tid.71 Att anta ett gemensamts. 71

28.kollektivt intresse för alla samer måste många gånger te sig som en ren fik­s. 71

29.tion. Majoriteten samer har ändå skäl att känna sig utestängda från den nä­s. 71

30.ring som anses som grunden för deras speciella kultur; att jakt- och fiske­s. 71

31.rätten bara tillkommer bymedlemmar uppfattas ofta som en diskrimine­s. 71

32.ring. - Vad särskilt gäller fiskesamerna, som dock är en fåtalig grupp, hars. 71

33.deras näring inget särskilt skydd enligt RNL (se 1.3); de tillhör ju inte nå­s. 71

34.gon sameby. Och de talrika samer som är markägare i renskötselområdets. 71

35.kan ha direkt motsatta intressen till de renskötande samerna.s. 71

36.Rennäringspolitiska kommittén är inte heller särskilt klar i sina resone­s. 71

37.mang. Anser man någon företräda samerna, så är det samebyarna. Följers. 71

38.man konsekvent den linjen i kommande lagstiftning, lär konstruktionen in­s. 71

39.te ställa till så mycket besvär. Men problemet dyker upp igen om ILO-konventionen införlivas med svensk rätt. Ursprungsfolket skall ges vissa rättig­s. 71

40.heter, och frågan blir då om det duger att låta dem utövas av renskötandes. 71

41.samer, företrädda av samebyar. (Se vidare kap. 8 nedan.)s. 71

42.För egen del har jag argumenterat för att man i en eventuell lagstiftning bordes. 71

43.skilja mellan renbetet å ena sidan, jakt och fiske å andra sidan. Renbete skulle baras. 71

44.kunna bedrivas av samebyarnas medlemmar, jakt- och fiskerätten skulle däremots. 71

45.tillkomma alla samer, förslagsvis inom området för den sameby de närmast hars. 71

46.anknytning till.72 På så vis medför ändå tillhörigheten till folkgruppen vissa rättig­s. 71

47.heter; man skulle återställa läget före 1886, innan jakt- och fiskerätten förbehöllss. 71

48.lappbyarnas medlemmar73. Men det förslaget är inte särskilt väl underbyggt.s. 71

49.* *.'$•»’'■■' ■-*-< .^4».’s. 72

50.W«*es. 72

51.W **s. 72

Några huvuddrag i norsk och

4

finländsk rätt

Norsk rätt

1.I redogörelser för svensk fastighetsrätt brukar man mestadels inskränka sigs. 1

2.till nationella regler, ofta på goda grunder: fastighetsrätten beror i sådans. 1

3.grad på inhemska traditioner, att jämförelser med utländska rättssystem hars. 1

4.begränsad betydelse. När det gäller samerätt, finns dock anledning att göras. 1

5.ett undantag. Även om både den norska och den finländska lagstiftningens. 1

6.har sin särprägel, är den speciella samerättsproblematiken densamma: dets. 1

7.har gällt för juristerna att på någorlunda tillfredsställande sätt ordna ins. 1

8.sameförhållandena i ett hanterligt system. Vissa lagregler och domstolsav­s. 1

9.göranden kan ge ledning även för tillämpning av svensk rätt. Här skall sär­s. 1

10.skilt påpekas några drag som kan jämföras med den svenska regleringen.s. 1

11.Samerna är som bekant talrikast i Norge, och norsk rättsvetenskap hars. 1

12.ägnat åtskillig uppmärksamhet åt samerättsfrågorna; flera offentliga utred­s. 1

13.ningar håller också hög klass. Det finns vidare en rad belysande domar avs. 1

14.Höyesterett, som visserligen utgår från norska förhållanden men ändå hars. 1

15.stort intresse genom sättet att resonera om frågorna. Liksom i Sveriges. 1

16.märks en motsättning mellan politikernas och juristernas sätt att se pås. 1

17.samerätten; på senare år har de norska domstolarna på ett klarare sätt än des. 1

18.svenska tagit samernas parti, vilket dock lagstiftaren ibland har bortsetts. 1

19.från.1s. 1

20.Vad angår lagstiftningen förekommer i den norska grundlagen - i mot­s. 1

21.sats till i den svenska - en regel som slår fast vissa plikter för det allmännas. 1

22.i förhållande till samerna (§ 110 a). Det åligger statens myndigheter att läg­s. 1

23.ga förhållandena till rätta för att den samiska folkgruppen skall kunna be­s. 1

24.vara och utveckla sitt språk, sin kultur och sitt samfundsliv. Paragrafen av­s. 1

25.såg inte att ge samerna några rättigheter utöver vad som redan gällde. Dens. 1

26.föreskriver emellertid en allmän ram för lagstiftningen om samernas förhål- 1s. 1

27.74 Några huvuddrag i norsk och finländsk rätts. 74

28.landen och torde ha viss betydelse för tolkningen av olika lagbestämmel­s. 74

29.ser.2s. 74

30.Den centrala lagen är här Lov om reindrift (1978 nr 49). Till stor del ärs. 74

31.den av offentligrättsligt slag; den rör förhållandet mellan samerna och myn­s. 74

32.digheterna, medan samerna har stor frihet att ordna sina interna förhållan­s. 74

33.den.3s. 74

34.Redan ändamålsbestämmelsen i § 1 har stort intresse. Lagens ändamåls. 74

35.är att lägga förhållandena till rätta för ett ekologiskt bärkraftigt utnyttjandes. 74

36.av renbetesresurserna, till gagn för ”reindriftsbefolkningen” och samhället is. 74

37.övrigt; näringens utveckling och utövning bör trygga ekonomiska och soci­s. 74

38.ala villkor för dess utövare, samtidigt som deras rättigheter säkras. Rensköt­s. 74

39.seln skall bevaras som en viktig grundval för samisk kultur, i enlighet meds. 74

40.Grunnloven § 110 a och folkrättens regler om urbefolkning och minorite­s. 74

41.ter. - I motsats till enligt svensk rätt har lagstiftningen alltså tagit sin ut­s. 74

42.gångspunkt i miljöhänsyn, även om vikten av rennäringens ekonomi ochs. 74

43.samernas kultur betonas.s. 74

44.Grunden för samernas rätt till renskötsel är alders tids bruk, motsvaran­s. 74

45.de svensk urminnes hävd. Det är alltså inte fråga om en rättighet skapad avs. 74

46.reindriftsloven utan en självständig rätt, på samma sätt som i Sverige.4 Vads. 74

47.som krävs är ett bruk under längre tid, varierande med hänsyn till rättighe­s. 74

48.tens art och utövat i god tro om rättigheten.5 Också alders tids bruk ansess. 74

49.kunna grunda äganderätt.s. 74

50.Reindriftsloven § 2 slår fast att dess regler om samernas rättigheter gällers. 74

51.i de renbetesområden som regeringen beslutar om, såvida inte annat följers. 74

52.av särskilda rättsförhållanden. Bevisbördan ligger alltså på en fastighetsäga­s. 74

53.re som hävdar att renskötsel inte förekommit på området - närmare be­s. 74

54.stämt att samernas bruk inte har tillräcklig omfattning för att arealen skulles. 74

55.vara ett lagligt renbetesområde. Det räcker dock med viss sannolikhets-s. 74

56.övervikt för detta förhållande (se särskilt NRt 2001 s. 769). Olikheten mots. 74

57.svensk rätt får ses mot bakgrund av att renbetesområden och områden meds. 74

58.annan markanvändning på ett helt annat sätt är blandade med varandra is. 74

59.Norge; man kan inte som i RNL i lagen ange vissa stora sammanhängandes. 74

60.Norsk rätt 75s. 75

61.områden som åretruntmarker för renskötseln. Från statens sida är det när­s. 75

62.mast regler om ”festnet retsforhold” som åberopas som grund för ägande­s. 75

63.rätt till de aktuella områdena. Ett faktiskt tillstånd under tillräckligt långs. 75

64.tid kan grunda äganderätt, även om något bruk i egentlig mening inte fö­s. 75

65.rekommit.6s. 75

66.Ett undantag från dessa principer gäller dock för inre Finnmark, där renskötselns. 75

67.länge har dominerat. Området tillhörde före 1751 delvis Sverige, och det är fram­s. 75

68.för allt rörande dessa marker som man talat om en sorts äganderätt för samerna,s. 75

69.som skulle grunda sig bl. a. på svensk rätt och på senare århundraden försvunnit tills. 75

70.följd av statsmakternas åtgärder.7 Den officiella uppfattningen är dock att ävens. 75

71.detta område tillhör staten. Det står i alla händelser klart att samernas bruksrätt ärs. 75

72.särskilt stark på detta håll. En ny reglering av förhållandena inom detta område ärs. 75

73.föreslagen (”Finnmarkloven”).s. 75

74.Liksom i Sverige håller man inte riktigt isär renskötselrätt som näringsrätts. 75

75.och som bruksrätt till mark. Näringsrätten är såtillvida av kollektiv naturs. 75

76.som den tillkommer alla sam er (se närmare 3 §). Även i fråga om bruksrät­s. 75

77.ten framträder ibland synpunkten att den tillkommer rennäringen soms. 75

78.sådan, inte särskilda grupper av samer, men det förekommer också att dens. 75

79.anses tillkomma vissa grupper.8 - Motsvarigheten till samebyar är s.k.s. 75

80.driftsenheter, som kräver registrering vid myndighet (§ 4). Med dettas. 75

81.menas en renhjord som ägs och drivs av en ansvarig ledare (ibland av makars. 75

82.i förening). Det är alltså fråga om betydligt mindre enheter än de svenskas. 75

83.byarna. Det är oklart om man kan anse dessa driftsenheter ha en civilrätts-s. 75

84.ligt grundad exklusiv rätt till viss areal; i varje fall är det inte fråga om juri­s. 75

85.diska personer av samebyns typ.9s. 75

86.Innebörden av rätten till reindrift motsvarar i stora drag den svenska ren­s. 75

87.skötselrätten, och även utvecklingen påminner om den svenska. Man villes. 75

88.i det längsta betona rättens karaktär av kollektiv näringsrätt, grundad på la­s. 75

89.gens regler; liksom i Sverige skulle lagstiftningen uttömmande reglera ren­s. 75

90.skötselrätten, enligt den ståndpunkt som drivits från statsmakternas sidas. 75

91.(liksom, av naturliga skäl, av åtskilliga privata markägare). Numera ansers. 75

92.76 Några huvuddrag i norsk och finländsk rätts. 76

93.man dock inte detta utesluta att rätten har en särskild grund vid sidan avs. 76

94.lagen - närmast som sagt alders tids bruk. En sådan ståndpunkt har ocksås. 76

95.stöd i rättspraxis, framför allt avgöranden om ersättning för intrång i rätten.10 1 1s. 76

96.En konsekvens av detta är att rättens närmare innehåll anses bero av en kon­s. 76

97.kret bedömning.11 Den kan också variera på olika håll, alltefter sedvananss. 76

98.innehåll och brukets intensitet.s. 76

99.Enligt lagen är reindriftsretten en bruksrätt som gäller oavsett vem soms. 76

100.äger marken och i princip omfattar rätt till uppehåll och flyttning med ren,s. 76

101.till renbete, till anläggningar som behövs för renskötseln, till bränsle och trä­s. 76

102.virke samt till jakt, fångst och fiske (se § 9). I lagen anges närmare innehållets. 76

103.av dessa rättigheter. Rätten till renbete gäller i fjällen och i annan utmark,s. 76

104.med vissa undantag för fredade områden (§11). Rätt till jakt, fiske och fångsts. 76

105.föreligger på statsallmänning och annan statlig mark där utövarna uppehål­s. 76

106.ler sig för tillåtet bete, på samma villkor som för andra medborgare (§ 14);s. 76

107.sannolikt är rätten inte begränsad till husbehov, i motsats till rätten att tas. 76

108.bränsle och virke (13 §). Jakten är dock begränsad till småvilt. - Jakt ochs. 76

109.fiske på privat mark förutsätter särskild rättsgrund, t.ex. alders tids bruk.12s. 76

110.Markens ägare eller annan brukare av marken får inte utnyttja sin egen­s. 76

111.dom så att det medför väsentlig skada eller olägenhet för renskötselns ut­s. 76

112.övande enligt lagen (§ 15) - alltså en regel som påminner om 30 § RNL.13s. 76

113.Det anses tillåtet att markägaren genom t.ex. nyodling faktiskt inskränkers. 76

114.samernas bruk.14 På detta vis är samernas skydd mot intrång i renskötsel­s. 76

115.rätten knappast starkare i Norge än i Sverige. Skadeståndsansvaret mellans. 76

116.parterna är liksom i Sverige strängare för samerna: de har i princip ett strikts. 76

117.ansvar (se närmare §§25 och 26 reindriftsloven), medan markägaren baras. 76

118.svarar för vållande (och dessutom som sagt har en viss frihet till intrång is. 76

119.samernas bruksrätt). Vid intrång genom expropriation och liknande utgårs. 76

120.ersättning till berörda samer, dock med en viss toleransgräns; samerna får is. 76

121.Något om finländsk rätt 77s. 77

122.någon mån anpassa betningen vid intrång på grund av enskilda och allmän­s. 77

123.na intressen.15s. 77

124.Norge har i motsats till Sverige tillträtt den förut omtalade ILO-kon-s. 77

125.ventionen (1.6 ovan). På detta vis får folkrättens regler större betydelse äns. 77

126.i svensk rätt. Konventionen har dock inte åberopats till stöd för de viktigas. 77

127.domar som på senare år har stärkt samernas rättsliga ställning; Hoyesteretts. 77

128.kunde grunda avgörandet på nationella rättsregler (se NRt 2001 s. 769 ochs. 77

129.NRt 2001 s. 1229). - Den norske lagstiftaren har haft stora svårigheter atts. 77

130.anpassa rättsreglerna efter konventionens krav på erkännande av äganderätts. 77

131.och besittning för samerna och medbestämmanderätt över naturresursernas. 77

132.för deras del. Bland annat har den föreslagna Finnmarksloven ansetts otill­s. 77

133.räcklig för att uppfylla konventionens krav.16 De norska erfarenheterna kans. 77

134.nog få betydelse också när Sverige skall ta definitiv ställning till konventio­s. 77

135.nen.s. 77

136.Sammanfattningsvis kan sägas, att rättsordningen skiljer sig från dens. 77

137.svenska i vissa detaljer men inte i sina huvuddrag. Liksom i Sverige finners. 77

138.man en ovilja hos statsmakterna att acceptera en civilrättsligt grundad rätts. 77

139.för samerna - en inställning som tycks först på senare år ha i någon måns. 77

140.förändrats, under påverkan av domstolspraxis.s. 77

Något om finländsk rätt

1.Samerna i Finland är som nämnt betydligt färre än i Norge och Sverige. Des. 77

2.håller mestadels till i den nordligaste delen av Lapplands län. Konkurren­s. 77

3.sen med jordbruket synes ha mindre betydelse än i de andra länderna; där­s. 77

4.emot har konflikter uppkommit med skogsbruk och med mineralbrytning.s. 77

5.Statsmakterna har på ett annat sätt än i Sverige tagit samernas påståendes. 77

6.om äganderätt till marken på allvar; enligt ett uttalande av grundlagskom-s. 77

7.mittén år 1990 - tydligen påverkat av Kaisa Korpijaakkos avhandling - ha­s. 77

8.de forskningen frambragt synpunkter som talade för att samerna hades. 77

9.äganderätt till marken.17 Några sådana uttalanden från de svenska stats­s. 77

10.makternas sida är svåra att finna. - Sedan har utredningar pågått i frågan, 78 Några huvuddrag i norsk och finländsk rätt dock utan att ännu leda till något resultat. Lagstiftningen bygger i varje fall inte på att samerna skulle äga marken eller ha befogenhet motsvarande en ägares.18 Emellertid står det klart att renskötselrätten grundar sig på urmin­ nes hävd oberoende av lagstiftning på området, på motsvarande sätt som i Sverige och Norge.19 Liksom beträffande andra särskilda rättigheter till fastigheter utgår ersättning vid tvångsingrepp i rätten t.ex. enligt vattenla­ gen.s. 77

11.Rennäringen är inget samiskt monopol i Finland. Enligt renskötsellagen (14.9.1990/848) kan vem som helst som är fast bosatt i renskötselområdet - större delen av Lapplands län och delar av Uleåborgs län - bedriva ren­ skötsel (4 §). Det är alltså snarast fråga om en areell näring jämställd med jord- och skogsbruk; särskilda regler om samernas renskötsel saknas. Rätten liknar annars den svenska: den kan utövas oberoende av äganderätten eller besittningsrätten till marken (3 §). Statens mark i renskötselområdets nord­ ligaste del är speciellt avsatt för renbete, och där kan inte marken användas på ett sätt som medför betydande olägenhet för denna näring (2 §). - Same­ byarna motsvaras här av renbeteslag, som är juridiska personer utan person­ ligt ansvar för delägarna (6 §). - Regleringen av fisket och jakten är frikopplad från lagstiftningen om renbete. Samerna har samma rätt som lokalbe­ folkningen i de nordligaste kommunerna, inte några särskilda rättigheter i egenskap av ursprungsbefolkning.s. 78

12.Den finländska renskötsellagstiftningen kan på detta sätt sägas vara neu­ tral från etnisk synpunkt - inte bara för renbetets del utan också när det gäl­ ler dess binäringar. Men i realiteten är det naturligtvis framför allt samerna som utövar renskötseln och som drabbas av olika inskränkningar i rätten. Regler som kan verka rimliga för lokalbefolkningen kan framstå som oför­ månliga för samerna med hänsyn till deras urminnes hävd till de aktuella områdena. Sådana problem är ännu inte lösta.s. 78

13.Vissa bestämmelser om samernas rättigheter som ursprungsfolk är nu­ mera införda i den finländska grundlagen (17 och 121 §§).20s. 78

Urminnes hävd och besittning

5

Allmänt om urminnes hävd

1.Som framgår av det föregående, anses samernas rätt ytterst grundad på ur­s. 79

2.minnes hävd. Sedan HD konstaterat detta i skattefjällsmålet (NJA 1981 s.s. 79

3.1) infördes en bestämmelse om denna grundval för rätten i 1 § RNL. Inne­s. 79

4.börden av begreppet urminnes hävd är av betydelse både för att konstateras. 79

5.området där renskötselrätten gäller - närmast vinterbetesmarkernas ut­s. 79

6.sträckning - och för tolkningen av lagens regler; frågan påverkar också be­s. 79

7.dömningen om lagens regler står i överensstämmelse med grundlagen. Dets. 79

8.finns alltså skäl att närmare gå in på innebörden.s. 79

9.Urminnes hävd anses i dag ofta vara ett institut på utdöende med intresses. 79

10.bara för rättshistoriker. I och med nya JB:s ikraftträdande 1972 avskaffadess. 79

11.institutet, såvitt det reglerades i 1734 års jordabalk (GJB); enligt övergångs­s. 79

12.bestämmelserna inskränktes dock inte den rätt som före balkens ikraftträ­s. 79

13.dande tillkommit någon på grund av urminnes hävd (6 § JP). På motsva­s. 79

14.rande sätt gäller enligt övergångsbestämmelserna till 1987 års jaktlag ochs. 79

15.1993 års fiskelag rätt till jakt och fiske som grundats på urminnes hävd frams. 79

16.till den nya lagstiftningen. I lagen om häradsallmänningar har faktiskt avs. 79

17.någon anledning regler om urminnes hävd behållits (6 § 2 st.) - där kan mans. 79

18.alltjämt förvärva rätt med stöd av urminnes hävd, och institutet lever alltsås. 79

19.fortfarande åtminstone formellt.1 Men det område där det diskuteras nu­s. 79

20.mera är samerätten, framför allt genom hänvisningen i 1 § RNL.s. 79

21.De materiella reglerna om urminnes hävd fanns i 15 kap. GJB, där det is. 79

22.1 § talades om att någon ”fast egendom eller rättighet i så lång tid okvalds. 79

23.och obehindrad besuttit, nyttjat och brukat haver, att ingen minnes, eller avs. 79

24.sanna sago vet, huru hans förfäder, eller fångesmän först därtill komne äro”.s. 79

25.Den hävdetid som krävdes antogs vara omkring 90 år.1 2 I 3 § kom uppfatt­s. 79

26.80 Urminnes hävd och besittnings. 80

27.ningen till uttryck att urminnes hävd skall gälla ett område som på någots. 80

28.sätt är avgränsat.3 Vidare förekom en bevisregel i 4 §, som hänvisade tills. 80

29.”gamla och laggilda brev och skrifter”, eller utsagor av ”trovärdiga män, des. 80

30.där om orten väl kunniga äro”. Bevisregeln saknar betydelse sedan fri bevis­s. 80

31.prövning införts med nya rättegångsbalken 1948.s. 80

Urminnes hävd enligt rennäringslagen

1.För renskötselrättens del får urminnes hävd betydelse på flera sätt. Delss. 80

2.hänvisar RNL direkt till detta begrepp (också uttrycket ”av ålder” i 3 § lärs. 80

3.väsentligen ha samma innebörd). Dels får olika regler om renskötselrätts. 80

4.tolkas med hänsyn till att de ytterst grundas på urminnes hävd (jfr 5.5s. 80

5.nedan).s. 80

6.Reglerna om urminnes hävd kunde grunda både förvärv av äganderätts. 80

7.och förvärv av bruksrätt - vanligen har nämnts servitut. För samernas dels. 80

8.har båda typerna av rättigheter kommit upp. I skattefjällsmålet (NJA 1981s. 80

9.s. 1) åberopades ju till stöd för samernas påstådda äganderätt till skattefjäl-s. 80

10.len bl.a. urminnes hävd, och som nämnt ansåg HD rätt till fjällmark kunnas. 80

11.grundas på sådan hävd i förening med ockupation, fast inte förutsättning­s. 80

12.arna för sådant förvärv förelåg i de omtvistade områdena; ståndpunktens. 80

13.hade därför inte någon betydelse för utgången i äganderättstvisten. Där­s. 80

14.emot befanns samernas renskötselrätt vara en grundlagsskyddad civilrätts­s. 80

15.lig rättighet grundad på urminnes hävd (om ockupation brukar man inte ta­s. 80

16.la när det gäller bruksrätter), och den ståndpunkten ligger som framgåtts. 80

17.bakom 1 § RNL i dess nuvarande formulering.s. 80

18.Också i senare rättspraxis har frågan kommit upp, vilken betydelse begreppet kans. 80

19.ha för renskötselrätten. Sålunda rörde det s.k. Härjedalsmålet, där Hovrätten förs. 80

20.Nedre Norrland meddelade dom år 2002,4 till stor del frågor om urminnes hävd.s. 80

21.Hovrätten ägnade problemet en omsorgsfull och sakkunnig analys. Frågan var oms. 80

22.samerna av ålder brukat vissa marker för renbete och på detta vis förvärvat ren­s. 80

23.skötselrätt på områdena, och här åberopades hävdereglerna. Urminnes hävds. 80

24.ansågs inte styrkt. HD vägrade prövningstillstånd, något ganska naturligt meds. 80

25.tanke på att målet till stor del rörde bevisfrågor och frågan om innebörden avs. 80

26.urminnes hävd av processuella skäl inte kunde tas upp i hela sin vidd i överinstan­s. 80

27.Urminnes hävd enligt rennäringslagen 81s. 81

28.serna.5 Det bör understrykas att domen på detta sätt, hur välskriven den än är, intes. 81

29.utgör något prejudikat.6 Bland annat gäller detta kravet på fortsatt bruk under visss. 81

30.tid (jfr nedan).s. 81

31.Det bör påpekas att två typer av bruksrätt har denna grund: dels den meras. 81

32.omfattande rätten till åretruntmarkerna, dels rätten framför allt till bete pås. 81

33.vinterbetesmarkerna. Det är i det senare fallet som lagstiftaren talar oms. 81

34.mark där renskötsel ”av ålder” bedrivs vissa tider av året. Det är ju ingens. 81

35.preciserad beskrivning av området, och det är naturligt att den gett upphovs. 81

36.till tvister. Lagstiftarens mening var att bygga just på institutet urminness. 81

37.hävd. Bland annat uttalades i förarbetena till 1928 års renbeteslag att mans. 81

38.skulle i trakter där gränsen för sedvaneområdet var mera eller mindre fly­s. 81

39.tande låta frågan om rättens tillämplighet i tvistiga fall avgöras av domstols. 81

40.”på grund av sådan bevisning, som enligt allmän lag kräves för styrkande avs. 81

41.urminnes hävd”. (Märk att detta var innan den fria bevisprövningen inför­s. 81

42.des.) I 1971 års proposition med förslag till rennäringslag återgav departe­s. 81

43.mentschefen uttalandet utan eget ställningstagande.7 Här talas ju närmasts. 81

44.om bevisfrågan, men den hänger nära ihop med den materiella frågan oms. 81

45.urminnes hävd har förekommit; redan uttrycket ”urminnes” antyder att dets. 81

46.är väsentligt vad folk minns i sammanhanget. I varje fall är det tydligt atts. 81

47.bevisbördan för urminnes hävd ligger på samerna8 - både att det förekom­s. 81

48.mit hävd och att den varit urminnes.s. 81

49.Man kunde tycka att här föreligger en olikhet mot norsk rätt, där en bevisbördas. 81

50.anses ligga på den enskilde markägaren (4.1 ovan). Att märka är dock att dens. 81

51.norska regeln avser vissa renbetesområden som myndigheterna redan fastställt.s. 81

52.Den angivna svenska principen tillämpas däremot - såvitt gäller vinterbetesmar­s. 81

53.ken - på omfattande områden vilkas gränser delvis är oklara. En motsvarandes. 81

54.bevisregel som den norska skulle knappast vara rimlig. Vad som kan diskuteras ärs. 81

55.snarare uppfattningen om vad begreppet urminnes hävd egendigen innebär i sam­s. 81

56.manhanget (jfr nedan).s. 81

57.82 Urminnes hävd och besittnings. 82

58.Det är klart att ett 75 år gammalt uttalande som bygger på äldre bevisreglers. 82

59.knappast kan anses bindande vid en domstolsprövning i dag.9 Oavsett dettas. 82

60.kan emellertid konstateras att situationen beträffande renskötselrätt uppvi­s. 82

61.sar vissa särdrag. Ett viktigt sådant drag är att samernas rätt i vart fall i fjäll­s. 82

62.områdena har varit ursprunglig - i allmänhet har de varit först på platsen.s. 82

63.Det krav på 90 års hävd som brukar anges blir därför i de flesta fall intes. 82

64.aktuell rörande renskötselrätten. I så fall kan man tydligen förbigå den dis­s. 82

65.kussion som förts i äldre doktrin om urminnes hävd var ett laga fång (i dettas. 82

66.fall för bruksrätt) eller bara en (stark) presumtion för att besittningen intes. 82

67.bygger på olovlig åtkomst.10 1 G1runden för samernas rätt kan sägas vara ens. 82

68.sorts ockupation, även om den inte anses ha medfört äganderätt (jfr 2.1s. 82

69.ovan). Vad som blir aktuellt är därför inte så mycket hur länge hävden varats. 82

70.utan hur pass kontinuerlig den varit; det är tänkbart att den avbrutits så atts. 82

71.samerna inte längre kan åberopa den.s. 82

72.Däremot kan en nittioårsregel få betydelse beträffande vissa vinterbetesmarker; des. 82

73.sträcker sig långt nedåt Norrlandskusten, och man kan tänka sig att ett sådants. 82

74.område börjat betas först på senare år. - Att märka är dock att renbetet vid dennas. 82

75.tid inte behöver ha framstått som olaglig från markägarens synpunkt, bara soms. 82

76.mindre önskvärd; lagen gav ju visst stöd för betesrätten fast denna inte precisera­s. 82

77.des. Man kan inte som i typiska fall av urminnes hävd anta att markanvändningens. 82

78.från början stod i strid med en ägares rättigheter. Eventuella protester kan förs. 82

79.övrigt tänkas ha gällt lagens reglering lika väl som samebyns handlingssätt.s. 82

80.En annan skillnad mot vanlig urminnes hävd gäller objektet för hävden. Avs. 82

81.15 kap. 3 § GJB har ansetts framgå, att urminnes hävd åtminstone i princips. 82

82.måste avse avgränsade områden.11 Det kan man inte säga om renskötselrät­s. 82

83.ten, i varje fall inte beträffande de obestämda områden där vinterbetesrät­s. 82

84.ten gäller; åretruntmarkerna för de olika samebyarna är betydligt mera pre­s. 82

85.ciserade. När lagstiftaren inte närmare angett de vinterbetesland där brukets. 82

86.medför betesrätt får detta emellertid anses innebära att renskötselrätten kans. 82

87.förvärvas också på ofullständigt preciserad mark. Såvitt angår jakt och fiskes. 82

88.står det klart att dessa binäringar kunnat utövas på mycket stora områden,s. 82

89.men det hindrar inte att rättigheterna kan grundas på urminnes hävd.12s. 82

90.Kravet på besittning 83s. 83

91.En särskild fråga är vem som är berättigad att utöva bruksrätten enligts. 83

92.reglerna om urminnes hävd - samerna som befolkning, samebyn, enskildas. 83

93.samer? Jag har diskuterat detta i annat sammanhang.131 princip bör renbe­s. 83

94.tesrätten, med anknutna birättigheter, tillkomma varje sameby på dess om­s. 83

95.råde. Men byn bör kunna åberopa också andra samers bruk av marken soms. 83

96.stöd för urminnes hävd - det var bl.a. hovrättens ståndpunkt i Härjedals­s. 83

97.målet. Det innebär inte något avsteg från allmänna civilrättsliga principer:s. 83

98.det anses möjligt att åberopa också medelbar besittning till stöd för hävd,14s. 83

99.och med hänsyn till intressegemenskapen får den berättigade samebyn an­s. 83

100.tas ha godtagit att även andra samer utnyttjat betesrätten om den inte in­s. 83

101.kräktar på byns eget bete.s. 83

102.Vad som nu sagts innebär att rekvisiten för urminnes hävd i viss ut­s. 83

103.sträckning skulle anpassas till de särskilda förhållandena inom renskötsel­s. 83

104.rätten. Det stämmer med en inställning som på senare år framträtt i norsks. 83

105.rätt (NRt 2001 s. 769, se även NRt 1985 s. 532). Jag återkommer till frågans. 83

106.i ett par särskilda sammanhang (5.3, 5.4).s. 83

Kravet på besittning

1.Ett annat särdrag framträder när det gäller det krav på besittning till det om­s. 83

2.tvistade som framgår av 15 kap. 1 § GJB. Att besittning föreligger lär varas. 83

3.grunden för presumtionen för att rättigheten lagligen uppkommit.15 Be­s. 83

4.greppet är dock krångligt redan när det gäller fastighetsägares besittning;s. 83

5.man kan inte kontrollera obebyggd mark på samma sätt som lös egendom,s. 83

6.och man kan i regel inte heller utan vidare se vem som innehar den.16 Ochs. 83

7.ett besittningsförhållande blir ännu svårare att fastställa i fråga om en sådans. 83

8.bruksrätt till fastigheten som renskötselrätt.s. 83

9.Bakom besittningskravet lär här liksom annars ligga sådana synpunkters. 83

10.som att innehavet av egendom i allmänhet kan antas vara lagligt och börs. 83

11.skyddas, att stabilitet i bruket har ett värde också från samhällsekonomisks. 83

12.synpunkt och att besittningen ger möjlighet att iaktta rättighetens existens.s. 83

13.Men renbetet utövas ju bara tillfälligt på viss plats - detta gäller redan pås. 83

14.84 Urminnes hävd och besittnings. 84

15.åretruntmarkerna och ännu mer på de vidsträckta vinterbetesmarkerna, därs. 84

16.en mängd alternativ kan vara möjliga. Under de tider då inte renbetet pågårs. 84

17.ser man inget av användningen, och då är det inte heller fråga om något på­s. 84

18.gående bruk som bör skyddas av samhällsekonomiska eller liknande skäl.s. 84

19.Detsamma gäller den jakt och det fiske som följer med rätten till renbete,s. 84

20.något som gör det svårt att konstatera en ensamrätt för samerna till sådans. 84

21.markanvändning (jfr 3.2 ovan). - Här väger därför både stabilitetssynpunk-s. 84

22.ten och synbarhetssynpunkten ganska lätt.s. 84

23.Också resonemangen om besittning som grund för urminnes hävd blirs. 84

24.alltså speciella i samernas fall. Det främsta skälet för att de kan vinna ren­s. 84

25.skötselrätt på sådan grund lär vara historiska: ingen hävd är så urminness. 84

26.som deras, och från början var de som sagt ensamma på området. För dettas. 84

27.talar också deras faktiska beroende av betesmöjligheten, vilket skulle kunnas. 84

28.motivera att man slår av på besittningskravet - låt vara att det är svårt atts. 84

29.finna något stöd för ett sådant socialt färgat resonemang i lagmotiv ellers. 84

30.rättspraxis. Allt som allt kan man sätta i fråga om det verkligen är någons. 84

31.vinst med att dra in besittningsfrågan i diskussionen om samernas urmin­s. 84

32.nes hävd. Det verkar lämpligare att i stället ta fasta på det bruk som krävss. 84

33.(se 5.4 nedan).17s. 84

34.Problemet att slå fast vad besittning till marken innebär blir särskilt ak­s. 84

35.tuellt om ILO-konventionens regler skulle genomföras i Sverige (jfr nedans. 84

36.8.1).s. 84

Kravet på kontinuerligt bruk

1.I 15 kap. 1 § GJB krävs att man skall ha besuttit och brukat rättighetens. 84

2.okvald och obehindrad; rörande ordinär urminnes hävd brukar man anses. 84

3.att den måste ha varit kontinuerlig. I fråga om renskötselrätten lär dock ävens. 84

4.detta gälla med en viss modifikation. Också här får betonas de speciellas. 84

5.bruksförhållandena vid renskötselrätt. Renbetet - det viktigaste inslaget is. 84

6.rättigheten - innebär ju ingen förbättring av marken; ett sådant traditio­s. 84

7.nellt argument för förvärv genom hävd att nedlagt arbete skall uppmunt­s. 84

8.ras18 saknar därför betydelse. Viktigare är emellertid att inga andra än sam­s. 84

9.erna får använda marken på detta vis - de har ju en ensamrätt till renbete.s. 84

10.I den mån samer har börjat använda mark till vinterbete för renar kan sägass. 84

11.att detta inte konkurrerar med markägarna. Bruket kan vara irriterande ochs. 84

12.Kravet på kontinuerligt bruk 85s. 85

13.till någon del skadligt, i varje fall på känsliga områden, men man går inte is. 85

14.vägen för andra (utom möjligen för andra samer).19 På liknande sätt kans. 85

15.framhållas, att ett uppehåll i samernas bruk inte innebär att markägaren el­s. 85

16.ler någon annan har möjlighet att använda marken på samma sätt; resulta­s. 85

17.tet blir bara att inget renbete förekommer under en viss tid. Detta särdrags. 85

18.skiljer renbetet från andra sätt att bruka marken - om det gällde äganderätts. 85

19.eller servitut skulle kunna sägas, att uppehållet gett möjlighet för andra atts. 85

20.använda marken på liknande vis.s. 85

21.1919 års lappkommitté framhöll att rätten ”icke utan vidare får betraktas som upp­s. 85

22.hävd därför att längre tid förflutit mellan lapparnas besök”.20 Vad som skulle varas. 85

23.”en längre tid” kan diskuteras. Man har påpekat att det moderna skogsbruket kans. 85

24.medföra att ett område under lång tid kan bli odugligt för renbete och att etts. 85

25.avbrott i bruket i sådana fall inte behöver innebära att bruket upphör. Av sådanas. 85

26.skäl har talats om en tid av 30 år för rättens preskription - en tredjedel av den tids. 85

27.som krävdes för rättighetens förvärv genom urminnes hävd.21 Uppfattningen lärs. 85

28.ha fått genomslag bland många som berörs av renskötseln. I vad mån den stämmers. 85

29.med gällande rätt är oklart; de fåtaliga HD-avgörandena - alla notisfall - ger intes. 85

30.några besked i frågan.22s. 85

31.Det är naturligt att tiden för uppehåll ställs i relation till den tid som krävs förs. 85

32.förvärv av urminnes hävd, låt vara att frågan inte blir aktuell på de stora områdens. 85

33.- även utanför åretruntmarkerna - där samerna var först på plats. Om man skulles. 85

34.acceptera så långa avbrott som här har sagts, blir emellertid frågan om kvalifika­s. 85

35.tionstiden för urminnes hävd skulle bestämmas till 90 år också för renskötselrät­s. 85

36.tens del, på samma sätt som vid bruk av helt annan typ. Det verkar knappast rim­s. 85

37.ligt att en sameby på grund av några sporadiska besök med 30 års mellanrums. 85

38.skulle ha förvärvat en vinterbetesrätt på mark där den inte utövats tidigare. Tillåters. 85

39.man samebyn att avbryta bruket under långa perioder utan att göra någon rätts­s. 85

40.förlust borde detta kompenseras med att det inte går alltför snabbt att förvärvas. 85

41.rätten i fråga, när samerna börjat bruka områdena under senare tid.s. 85

42.En möjlighet kan vara att tillämpa mera flexibla regler angående både kvalifi­s. 85

43.kationstid och tillåten avbrottstid, något som skulle motiveras av de särskilda för­s. 85

44.hållandena vid bruket.23 Ett långt uppehåll - kanske uppemot 40 år - behöver intes. 85

45.nödvändigtvis bryta hävden på ett område som bevisligen varit olämpligt för ren­s. 85

46.86 Urminnes hävd och besittnings. 86

47.bete under denna tid.24 Någon fast gräns för tillåtna avbrott bör alltså inte gälla,s. 86

48.utan man får beakta vad skälen varit för att samerna inte återvänt till området.s. 86

49.Men om upprepade långa uppehåll skett i bruket, bör man kräva längre tid, iblands. 86

50.mer än 90 år, för att urminnes hävd skall anses föreligga. - Det nu sagda saknars. 86

51.emellertid stöd i lagmotiv eller i rättspraxis. Däremot har ett liknande resonemangs. 86

52.framträtt i norsk rätt i fråga om alders tids bruk (NRt 2001 s. 769).25s. 86

53.En sådan naturlig periodicitet som vid renbete förekommer inte beträffandes. 86

54.jakt och fiske som ingår i renskötselrätten; inte heller är det fråga om något slagss. 86

55.monopol för samerna till sådan markanvändning. Samebyn har, i den mån mans. 86

56.haft rätt till det (dvs på åretruntmarkerna), kunnat jaga och fiska hela tiden oavsetts. 86

57.uppehåll i renbetet. Men eftersom jakträtten och fiskerätten är knutna till renbetets. 86

58.och avser lika vidsträckta områden får man nog se frågan om urminnes hävd tills. 86

59.dessa rättigheter på samma vis. Det är naturligt om jakten och fisket inte utnyttjass. 86

60.där samerna ändå saknar anledning att uppehålla sig för renbete, och det är ingets. 86

61.anmärkningsvärt att de gör avbrott också i detta bruk. - På annat sätt bör man ses. 86

62.jakt- och fiskerätt som samer kan tänkas ha förvärvat enligt allmänna regler oms. 86

63.urminnes hävd, oberoende av renbete; här kan man troligen fordra mera regelbun­s. 86

64.den utövning om hävden skall anses bestå.26s. 86

65.GJB:s regler om urminnes hävd är som nämnt upphävda, något som åberopatss. 86

66.till stöd för att renbete efter 1971 inte kan grunda renskötselrätt.27 Alldeles säkerts. 86

67.är dock inte detta. När 3 § RNL talar om rätt till vinterbetesland där renbete före­s. 86

68.kommit av ålder kan detta ses som en självständig regel, som inte anknyter till vares. 86

69.sig GJB eller JP; att motiven till motsvarande bestämmelse i 1928 års lag hänvisats. 86

70.till GJB kan inte anses avgörande. Bestämmelsen i 1 § RNL att renskötselrätt ärs. 86

71.grundad på urminnes hävd kom till år 1993 och utesluter inte att även hävd pås. 86

72.senare år kan räknas. Som nämnt är förvärv av rättigheter på grund av urminness. 86

73.hävd fortfarande möjliga enligt lagen om häradsallmänningar; någon genomgångs. 86

74.av sådana regler gjordes inte i förarbetena till nya JB, utan man ansåg synbarligens. 86

75.regler om förvärv av andra bruksrätter än servitut böra behandlas för sig i den sär­s. 86

76.skilda lagstiftning som gällde (t.ex. jakt- och fiskelagarna, där urminnes hävd soms. 86

77.sagt räknas fram till och med 1987 respektive 1993).28 Några formella hinder atts. 86

78.beakta bruk t.ex. av vinterbetesland efter 1971 lär därför inte föreligga. Det ärs. 86

79.Urminnes hävd som allmän grundf ör renskötselrätten 87s. 87

80.också svårt att finna några vägande sakliga skäl för att dra gränsen vid denna tid­s. 87

81.punkt; verkan av ett icke bestritt bruk borde vara densamma på senare år.s. 87

82.Resultatet blir att domstolarna i flera avseenden borde kunna frigöra sigs. 87

83.från de allmänna principerna om urminnes hävd och tillämpa grundsatsers. 87

84.som är bättre anpassade efter de särskilda förhållandena vid renskötsel. Hurs. 87

85.detta skulle inverka i olika tvister om vinterbetesmarkernas utsträckning ärs. 87

86.svårt att säga - bl.a. varierar ju förhållandena på olika håll.29s. 87

Urminnes hävd som allmän grund för

renskötselrätten

1.Här har diskuterats innebörden av urminnes hävd i de särskilda fall då lagens. 87

2.direkt anknyter till begreppet. Men som förut antytts har begreppet störres. 87

3.betydelse än så. Det utgör själva grunden för samernas rätt till mark ochs. 87

4.vatten; även om RNL skulle upphävas består samernas rätt så länge de häv­s. 87

5.dar den (NJA 1981 s. 1). Det hindrar inte att lagens regler närmare angers. 87

6.bruksrättens innehåll, men man får anta att när en laglig inskränkning is. 87

7.bruksrätten upphävs denna omedelbart utvidgas, utan att man skall behövas. 87

8.lagstifta om saken. En förutsättning är att det gäller sådana befogenheters. 87

9.som sedan gammalt tillkommer samerna.s. 87

10.Renskötselrätten skulle alltså på detta vis vara ”elastisk”, på liknande sätt som fas­s. 87

11.tighetsrätten.30 En sådan princip är naturlig. Om renskötselrätten varit begränsads. 87

12.på visst område enligt 26 § RNL men begränsningen upphävs, får renbetet åter­s. 87

13.upptas där. Och upphävs 31 § RNL med dess upplåtelseförbud, bör samebyn utans. 87

14.vidare få upplåta jakträtt och andra rättigheter ingående i renskötselrätten. Mens. 87

15.skulle man upphäva 17 §, med dess begränsade rätt att ta skog, innebär det natur­s. 87

16.88 Urminnes hävd och besittnings. 88

17.ligtvis inte att samerna skulle få utnyttja skogen på samma sätt som en markägare;s. 88

18.så långt lär aldrig deras bruk ha sträckt sig.31s. 88

19.Uppfattar man på detta vis RNL som uttryck för en underliggande,s. 88

20.ursprunglig bruksrätt, är det naturligt om detta inverkar på tillämpningens. 88

21.av lagen också där denna inte hänvisar till urminnes hävd. De enskildas. 88

22.bestämmelserna om renskötselrättens utövande (15-30 §§) bör i tvek­s. 88

23.samma fall tolkas i enlighet med samernas traditionella markanvändning.s. 88

24.Resonemanget bör bl.a. få betydelse när det gäller innebörden av jakt- ochs. 88

25.fiskerätten enligt 25 §; på områden där samerna ursprungligen brukat mar­s. 88

26.ken ensamma måste de rimligen ha haft en fullvärdig jakt- och fiskerätt,s. 88

27.inte en så begränsad rätt som statsmakterna gjort gällande under senare år.s. 88

28.En annan sak är att det kan vara svårt att på denna grund konstatera någons. 88

29.ensamrätt i förhållande till markägaren (jfr 3.2 ovan).s. 88

30.Renskötselrätten är ju sammansatt av olika befogenheter och kan därförs. 88

31.vara av ganska komplicerat slag. En fråga blir då om det för rättens innehålls. 88

32.skall vara avgörande hur bruket bedrivits under den gångna tiden. Ett så­s. 88

33.dant resonemang stämmer väl med principerna vid ordinär urminness. 88

34.hävd.32 Man kan visserligen anta, att har samebyn väl förvärvat rättighetens. 88

35.kommer dess närmare innebörd att bestämmas av RNL:s regler. Detta lösers. 88

36.dock inte problemet, om rättigheten skall anses såtillvida följa med utveck­s. 88

37.lingen som den med tiden påverkas av ekonomiska och tekniska förhållan­s. 88

38.den: skall den numera få utövas på ett sätt som vållar större förslitning pås. 88

39.marken och större olägenheter för markägaren än tidigare? Modern ren­s. 88

40.skötsel innebär ju större skaderisker för både mark och miljö (jfr 7.1 nedan).s. 88

41.Skall t.ex. den lagstadgade rätten till flyttvägar numera anses tillåta moto-s. 88

42.riserade transporter i terrängen (jfr 23 § RNL)?33s. 88

43.Beträffande servitut gäller att befogenheterna i viss mån kan utvidgas som ens. 88

44.naturlig följd av samhällsutvecklingen; sådana begränsade ändringar i förhållan­s. 88

45.dena får anses förutsatta vid rättens tillkomst. Utvidgningar som inte kan ansess. 88

46.förutsedda omfattas däremot inte av servitutsrätten.34 När det gäller renskötselrät­s. 88

47.ten går det kanske inte att på samma sätt peka på en viss tidpunkt då rättighetens. 88

48.Urminnes hävd som allmän grundf ör renskötselrätten 89s. 89

49.tillkom, men ett liknande resonemang kan vara motiverat. Renskötselrätten måstes. 89

50.ge utövarna rimliga försörjningsmöjligheter, och från miljösynpunkt anses ens. 89

51.rationalisering av näringen tillåten inom vissa gränser (jfr 7.1 nedan). Men mark­s. 89

52.ägaren kan inte gärna anses skyldig tåla skador av betydelse på fastigheten ellers. 89

53.intrång av betydelse i sin ordinära verksamhet där. Här får man också beakta atts. 89

54.rätten är ouppsägbar - några regler motsvarande 7 kap. 3-10 §§ FBL om ändrings. 89

55.och upphörande av rättigheten finns inte för renskötselrättens del, om också läns­s. 89

56.styrelsen kan bestämma högsta antal renar som far hållas på ett område (15 § 2 st.s. 89

57.RNL).s. 89

58.En tänkbar lösning, som i någon mån upprätthåller balansen i rättsförhållandet,s. 89

59.kan vara att samebyarna visserligen inte kan åläggas att inskränka renbetet till vads. 89

60.som förekommit av ålder men att de kan förpliktas utge skälig ersättning förs. 89

61.väsentligt ökad belastning på fastigheten. Det verkar möjligt att tillämpa MB:ss. 89

62.skadeståndsregler eller kanske grannelagsrättsliga principer analogt: ett strikts. 89

63.ansvar skulle föreligga även vid sådant bruk som numera blivit sedvanligt, i dens. 89

64.mån detta överstiger vad som skäligen får tålas (jfr 32 kap. 1 § 3 st. MB). I varjes. 89

65.fall lär en markägare inte behöva tolerera att hans mark skadas av motortrafik soms. 89

66.inte är tillåten enligt terrängkörningslagen. - Men också dessa synpunkter saknars. 89

67.klart stöd i lagmotiv eller praxis.35s. 89

68.Ibland påstås att samernas ändrade levnadssätt, som gör dem mindre beroendes. 89

69.av jakt och fiske för sitt uppehälle, skulle påverka deras rättigheter så att de intes. 89

70.kunde åberopa urminnes hävd i samma utsträckning som tidigare. Detta är docks. 89

71.knappast riktigt: den som en gång förvärvat en civilrättslig rättighet får behållas. 89

72.den oavsett om han med tiden är mindre beroende av den, och något annat kans. 89

73.inte gärna gälla för samernas del. En annan sak är att sättet att utöva rättighetens. 89

74.med tiden även kan begränsa dess innehåll (jfr ovan). Man kan också medge atts. 89

75.det kanske skulle behövas en liknande lagstadgad möjlighet som gäller för servituts. 89

76.att ändra rättigheten på grund av utvecklingen.s. 89

Grundlagens och

6

Europakonventionens betydelse

Egendomsskyddet m.m.

1.Det är inte vanligt att man på civilrättens område får skäl att diskuteras. 1

2.grundlagsenligheten i en lagstiftning. När det gäller RNL måste dock pro­s. 1

3.blemet tas upp. Som framgått av det föregående uppvisar samerätten åtskil­s. 1

4.liga speciella drag, och det är inte alltid som lagstiftaren tycks ha övervägts. 1

5.hur regleringen går att förena med regeringsformens bestämmelser (eller,s. 1

6.på senare år, med Europakonventionen).s. 1

7.Den grundlagsregel som till en början blir aktuell är bestämmelsen oms. 1

8.egendomsskydd i 2 kap. 18 § RF. Första stycket innebär, i stora drag, atts. 1

9.expropriation av egendom eller andra ingrepp i användningen av mark ellers. 1

10.byggnad bara kan ske för att tillgodose angelägna allmänna intressen. En­s. 1

11.ligt andra stycket skall ersättning utgå för förlusten inte bara vid expropri­s. 1

12.ation utan också när det allmänna inskränker användningen av mark ellers. 1

13.byggnad så att ”pågående markanvändning inom berörd del av fastighetens. 1

14.avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållandes. 1

15.till värdet av denna del av fastigheten”. Ersättningen skall bestämmas enligts. 1

16.grunder som anges i lag - full ersättning garanteras alltså inte. (Tredjes. 1

17.stycket, om allemansrätten, saknar större betydelse i detta sammanhang.)s. 1

18.Bestämmelsen om egendomsskydd gäller som sagt också för samernass. 1

19.renskötselrätt - något som tidigare ansågs tvivelaktigt men HD slog fast is. 1

20.skattefjällsdomen (NJA 1981 s. 1). Som redan framgått har emellertids. 1

21.renskötselrätten under årens lopp hanterats tämligen lättsinnigt av stats­s. 1

22.makterna. Redan åtskillig lagstiftning från äldre tid visade ringa respekt förs. 1

23.rätten; ofta favoriserade man nybyggarnas äganderätt på samernas bekost­s. 1

24.nad. Vid 1886 års lagstiftning erkände man visserligen att eftersom samernas. 1

25.var först på platsen, dessa delvis hade bättre rätt än nybyggarna.1 Men sam­s. 1

26.tidigt beslöt man den juridiskt högst diskutabla åtgärden att upphäva sam­s. 1

27.ernas individuella rätt till vissa områden och överföra den till lappbyar, ochs. 1

28.92 Grundlagens och Europakonventionens betydelses. 92

29.dessutom ta ifrån samerna rätten att förfoga över jakten och fisket (se 2.2s. 92

30.ovan). I dag skulle förmodligen sådan lagstiftning anses grundlagsstridig,s. 92

31.men motsvarande regler gäller alltjämt, och man lär inte kunna angripa dems. 92

32.under hänvisning till egendomsskyddet - de var ju på sin tid godtagbara.s. 92

33.Vad angår 1971 års lag kan man i sammanhanget nämna vissa regler oms. 92

34.samernas rätt till grustillgångar. 1928 års renbeteslag förutsatte tydligen visss. 92

35.rätt för dem till grus på fastigheten utöver vad som behövdes för husbehov,s. 92

36.men den ståndpunkten gick man nu delvis ifrån: även i detta fall tillkom dets. 92

37.länsstyrelsen att upplåta rätten, och någon ersättning motsvarande avgiftens. 92

38.utgick inte till samerna (däremot skadestånd i vissa fall, se 34 §). Inte hellers. 92

39.detta ansågs som en uppenbart grundlagsstridig lagändring (varvid man ävens. 92

40.här får observera att 1809 års regeringsform alltjämt gällde).2 Någon rätt tills. 92

41.kommersiell grustäkt har knappast ingått i samernas urminnes hävd.s. 92

42.Ett mera uppmärksammat angrepp på renskötselrätten förekom soms. 92

43.sagt i samband med 1993 års lagändringar, då regeringen genom ändringars. 92

44.i rennäringsförordningen utvidgade länsstyrelsens möjligheter att trots in­s. 92

45.vändningar av berörda samer upplåta småviltjakt i fjällen, något som med­s. 92

46.förde olägenheter för samerna i området. (Jfr 3.5 ovan.) Bestämmelsen ha­s. 92

47.de ju föregåtts av att samernas jakträtt fick en annan konstruktion enligts. 92

48.1987 års jaktlag; nu betecknades den bara som en rätt att jaga jämte fastig­s. 92

49.hetsägaren, något som inte kunde jämställas med markägarens eller jakt-s. 92

50.rättsarrendators jakträtt. Redan denna lagändring kan synas tveksam fråns. 92

51.grundlagssynpunkt. I vaije fall om samerna i enlighet med den traditionellas. 92

52.uppfattningen hade ensamrätt att jaga på fjällmarken, kunde en sådan ned­s. 92

53.värdering av rätten betraktas som en sorts grundlagsstridig expropriation.s. 92

54.Men konsekvenserna av nedvärderingen framträdde särskilt genom lag­s. 92

55.stiftningen om småviltjakten.s. 92

56.Hur det egentligen förhåller sig med samernas jakträtt är emellertids. 92

57.oklart och omstritt. Som förut utvecklats talar de historiska förhållandenas. 92

58.närmast för en ensamrätt som vilar på urminnes hävd.31 så fall berördes dens. 92

59.inte av ändringarna i jaktlagen, som ju gjorde undantag för jakträtt soms. 92

60.grundades på urminnes hävd. Annars kunde däremot lagstiftningen ansess. 92

61.förenlig med dåvarande egendomsskydd (före 1994 års grundlagsändring­s. 92

62.ar) utom på en punkt: i den mån gratisupplåtelser av jakt skedde - någots. 92

63.Egendomsskyddet m.m. 93s. 93

64.som förutsattes i lagen - får detta betraktas som en slags partiell expropri­s. 93

65.ation av samernas inkomstkälla utan att grundlagsenlig ersättning utgick.4s. 93

66.Att värdet av enskilda upplåtelser kan antas ha varit obetydligt spelar härs. 93

67.ingen roll - egendomsskyddet i RF gäller också i sådana fall.s. 93

68.Motsvarande gäller beträffande samernas rätt till fiske, som hanteradess. 93

69.på samma vis i 1993 års fiskelag. Också fisket kan grundas på urminness. 93

70.hävd oavsett vad lagen föreskriver i övrigt.s. 93

71.Frågan om upplåtelserätten är grundlagsenlig togs upp i RÅ 1999 not. 234 (föruts. 93

72.omtalat i 2.2). En sameby begärde rättsprövning av ett statligt beslut om nyttjan-s. 93

73.derättsupplåtelse till Svenska rymdaktiebolaget (alltså inte upplåtelse av jakt- ochs. 93

74.fiskerätt). Enligt samebyn var dess grundlagsskyddade rätt till marken - om intes. 93

75.äganderätt så en stark bruksrätt - ett hinder för upplåtelsen. RegR fann upplåtel­s. 93

76.sen, som låg inom ramen för myndighetens bedömningsutrymme enligt 32 §s. 93

77.RNL, närmast vara att bedöma som en förvaltningsåtgärd rörande statlig marks. 93

78.och därför inte stå i strid med bestämmelserna i 2 kap. 18 § RF.5 Rättsfallet sägers. 93

79.inte något om jakt- eller fiskerätten, som ju har en speciell reglering.s. 93

80.När det gäller upplåtelse enligt 31-34 §§ av jakt- och fiskerätt som tillkommers. 93

81.samerna, kan detta ses som en sorts expropriation - rätten överförs till viss del tills. 93

82.annan enskild, normalt mot ersättning till rättighetshavaren. Det kräver ett ange­s. 93

83.läget allmänt intresse, något som i varje fall är svårt att konstatera om man soms. 93

84.framgår av grundlagsmotiven skall utgå från det enskilda upplåtelsebeslutet.6 Hurs. 93

85.pass angeläget är det från allmän synpunkt att en person mot samernas vilja fårs. 93

86.jaga eller fiska på deras område? Det kan förstås invändas att staten bara förfogars. 93

87.över sin del avjakten eller fisket, men som förut utvecklats (3.2,3.5) är detta påstå­s. 93

88.ende minst sagt tvivelaktigt. Reglerna är inte konstruerade på det viset - varförs. 93

89.skulle i så fall samerna ha rätt till upplåtelseavgifterna? - och före 1987 synes tan­s. 93

90.ken inte alls ha framförts; den är oförenlig med motiven till RNL och dess före­s. 93

91.gångare.7 Uttalandet berövar samerna grunden för deras rätt till avgifterna. Dess­s. 93

92.utom kan det i så fall verka ännu mera stötande att samerna förbjuds att på någots. 93

93.sätt förfoga över sin egen andel i jakt- och fiskerätten.8s. 93

94.94 Grundlagens och Europakonventionens betydelses. 94

95.Europakonventionens regler är numera införlivade med svensk lag (2 kap.s. 94

96.23 § RF), vilket inte var fallet vid tiden för de nu nämnda lagändringarna.s. 94

97.Dessa måste i vart fall te sig diskutabla i belysning av konventionens egen­s. 94

98.domsskydd. Den aktuella bestämmelsen (artikel 1 i första tilläggsprotokol­s. 94

99.let) är visserligen allmänt hållen. Där sägs i 1 st. att varje fysisk eller juridisks. 94

100.person skall ha rätt till respekt för sin egendom och att ingen får berövas sins. 94

101.egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningars. 94

102.som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. I 2 st. tilläggs, atts. 94

103.detta dock inte inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftnings. 94

104.som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i över­s. 94

105.ensstämmelse med det allmännas intresse (eller för att säkerställa betalnings. 94

106.av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten). Om ersättning förs. 94

107.ingrepp sägs inget uttryckligt, men Europadomstolen har i en rad avgöran­s. 94

108.den krävt sådan kompensation för att ett ingrepp skall anses proportioner-s. 94

109.ligt och godtas.s. 94

110.Trots att Europakonventionens regel är långtifrån klar och knappast gers. 94

111.ett mera långtgående skydd än vad som föreskrivs i nuvarande 2 kap. 18 RFs. 94

112.kan man konstatera, att i alla händelser de nämnda gratisupplåtelserna avs. 94

113.jakt- och fiskerätt synes svårförenliga också med konventionen. Men dess­s. 94

114.utom kan man sätta i fråga, om lagstiftaren visat tillbörlig respekt för sam­s. 94

115.ernas rätt till deras egendom (ett krav som inte uttryckligen ställs i RF:s re­s. 94

116.gel). I varje fall när konventionen blivit formellt tillämplig verkar åtminsto­s. 94

117.ne hanteringen av småviltjakten diskutabel, kanske också lagstiftarens sätts. 94

118.att trots samernas protester hålla fast vid att de saknar rätt att förvalta sins. 94

119.jakt- och fiskerätt.s. 94

120.Upplåtelserna av jakt- och fiskerätt får intresse också från diskrimine-s. 94

121.ringssynpunkt (se 6.2 nedan).s. 94

122.Regeln om skydd för rätten att driva näring i 2 kap. 20 § är tillämpligs. 94

123.också på samernas rätt till renskötsel. Den får inskränkas bara för att skyddas. 94

124.angelägna allmänna intressen. Man kan diskutera om tillämpningen skalls. 94

125.påverkas av att samerna har förmånen av ensamrätt till rennäringen; des. 94

126.skulle alltså få finna sig i inskränkningar i denna rätt oavsett om det förelågs. 94

127.angelägna allmänna intressen för detta. Det är tänkbart att deras speciellas. 94

128.förmåner beaktas, men de lär inte behöva finna sig i inskränkningar på vilkas. 94

129.svaga grunder som helst. I alla händelser är det svårt att finna några exempels. 94

130.i dagens lagstiftning på sådana regler.s. 94

131.Diskrimineringsfrågor 95s. 95

Diskrimineringsfrågor

1.Ännu en grundlagsregel av intresse i sammanhanget är 2 kap. 15 § RF. En­s. 95

2.ligt paragrafen får lag eller annan föreskrift inte innebära att någon med­s. 95

3.borgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskts. 95

4.ursprung tillhör en minoritet. En liknande bestämmelse till skydd för bl.a.s. 95

5.nationell minoritet finns i artikel 14 i Europakonventionen, som dock en­s. 95

6.dast tar sikte på de rättigheter som upptas i konventionen och dess tilläggs­s. 95

7.protokoll (alltså bl.a. rätten till egendom).s. 95

8.I många fall kommer just behandlingen av en viss grupp att innebära en kränknings. 95

9.av en annan konventionsskyddad rättighet, och då behöver man inte särskilt åbe­s. 95

10.ropa artikel 14. Men det är också möjligt att en samlad bedömning ger till resultats. 95

11.att föreskriften inte kan accepteras från diskrimineringssynpunkt.9 Det blir alltsås. 95

12.fråga om en sorts kombination av avvikelser från konventionen, vilka åtminstones. 95

13.tillsammans får ses som en överträdelse av denna. Konventionens diskrimine-s. 95

14.ringsförbud anses gälla också indirekt diskriminering; en allmän regel som miss­s. 95

15.gynnar samerna genom att just dessa inte kan uppfylla kraven i en bestämmelses. 95

16.och därför blir sämre ställda än andra kan alltså tänkas bli otillåten, om den intes. 95

17.har tillräcklig saklig grund (se nedan).10 11s. 95

18.Bestämmelserna får intresse för åtskilliga regler i RNL. Frågan blir om des. 95

19.speciella stadganden som gäller för samerna missgynnar dem i förhållandes. 95

20.till andra folkgrupper på ett otillåtet sätt; man får då, enligt grundsatser soms. 95

21.vuxit fram särskilt i Europadomstolens praxis, jämföra med den behandlings. 95

22.dessa skulle ha fått i en likartad situation. Behandlas samerna sämre, fårs. 95

23.man ställa frågan om det finns en objektivt godtagbar grund till denna skill­s. 95

24.nad och om den skada som de träffas av står i proportion till syftet.11 Dessas. 95

25.principer kan antas bli vägledande också för Sveriges del, särskilt sedans. 95

26.Europakonventionen införlivats med vår lagstiftning. Framstår en lagregels. 95

27.som diskriminerande, kan den åsidosättas ifall avvikelsen från grundlagens. 95

28.är uppenbar (se 11 kap. 14 § RF). Att flertalet aktuella bestämmelser i RNLs. 95

29.tillkom redan 1971 och alltså före vår nuvarande regeringsform lär intes. 95

30.hindra att de underkänns.12 I vart fall får man räkna med möjligheten atts. 95

31.96 Grundlagens och Europakonventionens betydelses. 96

32.en sådan regel fördöms av Europadomstolen, något som kan vara ett skäls. 96

33.för ändrad lagstiftning. Även om regeln till nöds är förenlig med grund­s. 96

34.lagen och konventionen, bör dessa överordnade rättskällor få betydelse förs. 96

35.bestämmelsens tolkning: den bör om möjligt tillämpas så att den inte kans. 96

36.få en diskriminerande effekt.s. 96

37.Det svenska rättsfall som här är av intresse är återigen skattefjällsmålet (NJA 1981s. 96

38.s. 1). Frågan var här om de nämnda reglerna om upplåtelse av jakträtt och fiskerätts. 96

39.(vilka var tillämpliga också på andra nyttjanderätter) diskriminerade samernas. 96

40.genom att de inte själva fick förfoga över sin rätt. HD utgick vid sin prövning fråns. 96

41.att det var fråga om en ordinär jakt- och fiskerätt, närmast grundad på urminness. 96

42.hävd; staten hade inte ifrågasatt något annat i målet. HD fann att bedömningens. 96

43.måste ske med utgångspunkt i förhållandena vid tiden för domen, vilket medfördes. 96

44.att vissa till synes nedsättande uttalanden i förarbetena till 1886 års lag saknades. 96

45.betydelse. Vidare framhölls att lagregleringen beträffande de renskötande samernas. 96

46.i allt väsentligt utgjorde en positiv särbehandling, något som dock inte uteslöt atts. 96

47.regleringen av upplåtelserätten skulle kunna ses som ett missgynnande enligts. 96

48.2 kap. 15 § RF om den innebar sämre villkor än för andra i motsvarande situation.s. 96

49.Emellertid var samernas rättigheter så speciella och rennäringen så fast förknippads. 96

50.med samerna och den samiska kulturen att inga meningsfulla jämförelser kundes. 96

51.göras med vad som gällde för medborgare i allmänhet, inte ens med vad som gälldes. 96

52.för andra jakt- eller fiskerättshavare på fjällområden; här hänvisades till renbetes­s. 96

53.markernas stora areal. I detta läge fick RNL:s bakgrund och syfte särskild bety­s. 96

54.delse. Enligt förarbetena byggde regleringen av upplåtelserätten på en avvägnings. 96

55.mellan delvis motstridiga intressen - å ena sidan ville man förbättra rennäringenss. 96

56.lönsamhet, å andra sidan främja andra befolkningsgruppers behov att nyttja fjäll­s. 96

57.trakterna samt en god jakt- och fiskevård. Det saknades varje stöd för att dennas. 96

58.avvägning skulle ha påverkats av någon nedvärderande inställning till samernas. 96

59.som folkgrupp. Upplåtelsereglerna stod alltså inte i strid med grundlagens diskri-s. 96

60.mineringsförbud. - En skiljaktig ledamot kom till motsatt resultat, väsentligens. 96

61.genom att anse samernas ställning i fråga om jakt- och fiskerätten kunna jämförass. 96

62.med vad som gällde för svenskar i allmänhet med motsvarande rättigheter; för dis­s. 96

63.kriminering var det tillräckligt att konstatera att en oförmånlig särbehandlings. 96

64.förekom och att denna inte kunde motiveras på tillfredsställande sätt. Lagreglernas. 96

65.kunde dock inte åsidosättas med stöd av 11 kap. 14 § RF eftersom det inte före­s. 96

66.kommit något uppenbart fel. (Majoriteten i domstolen hade ju funnit att det intes. 96

67.förekommit något fel alls.) - HD diskuterade bara förhållandet till regeringsfor­s. 96

68.men; Europakonventionen var ju vid denna tid inte införlivad med svensk rätt, ochs. 96

69.dess diskrimineringsförbud gick knappast längre än motsvarande svenska regel.s. 96

70.Diskrimineringsfrågor 97s. 97

71.Av intresse är till en början att domstolen betonat det särpräglade i reglernas. 97

72.om renskötselrätten och de stora områden som jakt- och fiskerätten omfat­s. 97

73.tade. Trots att dessa förhållanden sades utesluta en meningsfull jämförelses. 97

74.rörande den aktuella regleringen ansågs diskriminering tänkbar om regle­s. 97

75.ringen påverkats av att samerna nedvärderats som folkgrupp.13 Någots. 97

76.sådant torde dock vara svårt att konstatera i dag; från statsmakternas sidas. 97

77.har man under åtskilliga decennier betonat samernas likställighet meds. 97

78.övriga medborgare (samtidigt som man ofta bortsett från att de faktiskt ärs. 97

79.missgynnade på vissa punkter). Det praktiska problemet blir snarare om ens. 97

80.jämförelse är möjlig med behandlingen av andra i en motsvarande situations. 97

81.och om i så fall andra vägande skäl talat för särbehandlingen av samerna.14s. 97

82.- Samtidigt får observeras att renskötselrätten är grundad på urminness. 97

83.hävd, och en lagregel som stämmer med hävdvunnet bruk kan knappasts. 97

84.vara diskriminerande.s. 97

85.Man kan ta upp en rad lagregler som här får intresse. Frågan blir om des. 97

86.kan anses innebära en diskriminering av samerna enligt vad som nu har an-s. 97

87.getts.s. 97

88.Samernas rätt till vinterbete gäller ju på områden som inte har preciserats i lag; dets. 97

89.avgörande är var vinterbete bedrivits ”av ålder” (3.1 ovan). Att en markrättighet avs. 97

90.detta väsentliga slag beskrivs på detta obestämda vis i lagtexten är ovanligt, ochs. 97

91.oklarheten har lett till en rad tvister med markägare. Förhållandet har också upp­s. 97

92.märksammats av FN-kommissionen mot rasdiskriminering; man har betonat dets. 97

93.angelägna i att den gränsdragningskommission som tillsatts för att utreda områdetss. 97

94.sträckning slutför sitt uppdrag inom utsatt tid och att sedan lagstiftning sker förs. 97

95.att klargöra samernas rätt.15 Det kan möjligtvis sägas att FN-kommissionen intes. 97

96.har haft full insikt i de svårigheter som måste möta vid en rättshistorisk utrednings. 97

97.av dessa frågor, och i varje fall för närvarande kan inte någon diskriminering ansess. 97

98.föreligga. Om onödiga dröjsmål förekommer i den fortsatta lagstiftningsprocessens. 97

99.kan dock rättsläget tänkas innebära en otillåten särbehandling av samerna.s. 97

100.98 Grundlagens och Europakonventionens betydelses. 98

101.Som förut nämnts kan länsstyrelsen bestämma att ett byområde skall gå ifrån ens. 98

102.sameby tillformån för en annan, utan att ersättning utgår till den förra byn (3.1).s. 98

103.Samerna har på detta vis inte samma skydd för sin bruksrätt som t.ex. en arrenda-s. 98

104.tor eller en servitutshavare. Möjligen beror lagens inställning på att samerna settss. 98

105.som ett kollektiv med i princip gemensamma intressen. De är dock inte så gemen­s. 98

106.samma att det motiverar denna brist i egendomsskyddet. Regleringen kan ses soms. 98

107.ett sentida utslag av den traditionella förmyndaraktiga inställningen till samerna:s. 98

108.myndigheten vet bäst hur deras förhållanden skall vara ordnade. Det saknas skäls. 98

109.för en särbehandling av detta slag.16 -1 sammanhanget kan också framhållas läns­s. 98

110.styrelsens möjlighet enligt 15 § 2 st. RNL att inskränka rätten till renbete genoms. 98

111.att besluta om minskning av renantalet. Någon ersättning för försvårad markan­s. 98

112.vändning utgår inte till samebyn i sådana fall, något som dock kan motiveras avs. 98

113.att det är en åtgärd bl.a. i miljöns intresse.s. 98

114.Enligt 1 § 3 st. får renskötselrätten utövas bara av den som är medlem i sameby;s. 98

115.ingen annan same har rätt till renbete. Detta krav på medlemskap kan emellertids. 98

116.ses mot bakgrund av samernas ensamrätt till rennäringen; det får godtas att dens. 98

117.positiva särbehandling som ensamrätten innebär begränsas med hänsyn till sättets. 98

118.för utövningen. Att det krävs en viss organisation för rättens utövning är inte hel­s. 98

119.ler något diskriminerande. Inom fastighetsrätten är det vanligt att lagstifta oms. 98

120.lämpliga brukningsenheter för att naturresurserna skall tillvaratas på bästa sätt,s. 98

121.och rennäringens särdrag kan vara en tillräcklig motivering för detta.17s. 98

122.I sammanhanget kan erinras om de begränsade möjligheter en enskild same hars. 98

123.att få ersättning för skada vid expropriativaförfoganden över renskötselrätten (3.4).s. 98

124.Också samebyn får finna sig i att en del av ersättningen går till ett större kollektiv,s. 98

125.representerat av samefonden. Reglerna är naturligtvis en konsekvens av den tidi­s. 98

126.gare kollektiviseringen av renskötselrätten, men den innebär ändå en särbehand­s. 98

127.ling i förhållande till medlemmar av andra associationer.s. 98

128.Som också framgår av det föregående (3.3) kan samerna intef å sin renskötselrätts. 98

129.inskriven, i motsats till andra innehavare av liknande särskilda rättigheter till fas­s. 98

130.tighet. Detta kan medföra vissa praktiska nackdelar för dem (och för övrigt ocksås. 98

131.för vissa förvärvare av fastigheten som förbisett möjligheten av denna belastning).s. 98

132.Rätten har emellertid ändå ett starkt skydd, och sannolikt räcker inte nackdelarnas. 98

133.till för att diskriminering skall anses föreligga. - Att samernas rätt inte är överlåt-s. 98

134.bar och inte kan utnyttjas som kreditunderlag är baksidan av deras ensamrätt tills. 98

135.renbete och inget att kritisera här.s. 98

136.Mera diskutabel är den nämnda bestämmelsen i 30 §, att den som äger ellers. 98

137.brukar mark inom åretruntmarkerna i princip inte får vidta åtgärder som medförs. 98

138.. avsevärd olägenhet för renskötseln', motsättningsvis följer att annan olägenhet fårs. 98

139.orsakas. (Se härom 3.4 ovan.) Bestämmelsen kunde te sig försvarlig, om dens. 98

140.Diskrimineringsfrågor 99s. 99

141.urminnes hävd som renskötselrätten bygger på var begränsad på motsvarande viss. 99

142.(något som är tveksamt).18 En annan rationell motivering kunde vara att samernass. 99

143.markanvändning är av föga intensivt slag och därför fungerar trots vissa intrång.s. 99

144.Men det innebär inte att intrången skulle vara ekonomiskt betydelselösa. Atts. 99

145.märka är också att lagen inte tillåter samerna att på motsvarande sätt tillfogas. 99

146.markägaren viss icke avsevärd skada; här föreligger alltså en bristande jämlikhet is. 99

147.rättsförhållandet mellan parterna. - I själva verket har ju lagstiftaren menat att is. 99

148.varje fall viss ersättning skall utgå, men av svårförståeliga skäl har inte detta sagtss. 99

149.i lagtexten, och möjligen krävs dessutom vållande för ersättning - något som intes. 99

150.gäller när mark tas i anspråk genom expropriation och liknande.19 Det är svårt atts. 99

151.se någon hållbar motivering till detta underläge för samerna.20 Vad särskilt angårs. 99

152.vinterbetesmarkerna har lagstiftaren inte gett några garantier alls för deras bruk.s. 99

153.I detta fall tycks en jämförelse med andra nyttjanderättshavares ställning i lik­s. 99

154.nande situationer tala för att diskriminering föreligger - såvida man inte ansers. 99

155.situationen alltför särpräglad för att medge en meningsfull jämförelse, liksom HDs. 99

156.gjorde beträffande upplåtelsefallet.s. 99

157.Reglerna om upplåtelser har som sagt väckt särskilt intresse i sammanhanget.s. 99

158.Sameby eller medlem i sameby får enligt 31 § inte upplåta rättighet som ingår is. 99

159.renskötselrätten (utom i visst fall till tidigare bymedlem), och frågan om upplåtelses. 99

160.prövas av myndighet (32 § RNL; 2 § rennäringsförordningen). Avgift för upplå­s. 99

161.telsen fördelas mellan Samefonden och berörd sameby (som alltså inte får fulls. 99

162.kompensation, se 34 §). Motiven talar om att samerna därutöver skall få ersättnings. 99

163.för bevislig skada, men det framgår inte av lagtexten (jfr 3.5 ovan). I fråga om vin­s. 99

164.terbetesmarken saknar lagen även på denna punkt några skyddsregler. Som fram­s. 99

165.gått ansåg HD inte dessa regler diskriminerande (NJA 1981 s. 1), fast man pås. 99

166.samma sätt som denna framställning utgick från att samerna hade en ordinär jakt-s. 99

167.och fiskerätt - inte den försvagade rätt som lagstiftaren försökt slå fast genoms. 99

168.nuvarande jakt- och fiskelagstiftning.s. 99

169.Läget kan emellertid ha förändrats genom dels den senare forskning som klar­s. 99

170.gjort den starka rätt som samerna ursprungligen haft bl.a. till jakten och fisket,s. 99

171.dels förstärkningen av egendomsskyddet genom 1994 års grundlagsändring ochs. 99

172.införlivandet av Europakonventionen med svensk rätt. I dag måste det anses soms. 99

173.ett mera flagrant avsteg från gällande svenska rättsprinciper att en viss grupp avs. 99

174.medborgare inte får förfoga över egendom av detta slag; den intresseavvägnings. 99

175.som ligger bakom regleringen blir inte lika försvarlig. Till detta kommer att upp­s. 99

176.låtelserätten enligt 3 och 5 §§ RNF skall utövas på ett sätt som direkt strider mots. 99

177.samernas vilja (se 3.5 ovan).s. 99

178.100 Grundlagens och Europakonventionens betydelses. 100

179.En fråga blir här, hur den ursprungliga starka jakt- och fiskerätten kan ha sjun­s. 100

180.kit ned till en osäker rätt att jaga och fiska. På det viset kan man inte handskas meds. 100

181.en ordinär jakt- eller fiskerätt. Som nämnt stämmer ståndpunkten dessutom illas. 100

182.med konventionens krav på respekt för enskild egendom (låt vara att det gäller lag­s. 100

183.stiftning tillkommen före konventionens införlivande). Förmynderskapet utövass. 100

184.inte i samernas utan i utomståendes intresse. Statens senkomna påstående, att dets. 100

185.i själva verket är dess egen rätt som upplåts, gör inte saken bättre; bl.a. innebär dets. 100

186.att samerna i själva verket skulle sakna den rätt till erlagda avgifter som tidigares. 100

187.tagits för given (se 6.1 ovan). Man kan undra om ett sådant påstående i strid meds. 100

188.lagens motiv alls skulle ha accepterats av HD.s. 100

189.Här är det alltså fråga om bristande hänsyn till den grundlagsskyddade rättens. 100

190.till egendom i förening med en särbehandling - en kombination av sådant slags. 100

191.som skulle kunna innebära en överträdelse (jfr ovan). Allt som allt talar mycket förs. 100

192.att en domstol vid en samlad bedömning skulle anse de nämnda reglerna grund-s. 100

193.lagsstridiga (även bortsett från vad som gäller om gratisupplåtelser enligt 34 §).21s. 100

194.Mera tveksamt är om de skulle anses uppenbart grundlagsstridiga och därförs. 100

195.kunna åsidosättas med stöd av 11 kap. 14 § RF; det gäller ju kontroversiella juri­s. 100

196.diska problem.22s. 100

197.Även här ställer förstås den oklara historiska bakgrunden till komplikationer.s. 100

198.Om samernas jakt- och fiskerätt är lika svag som statsmakterna tycks ha menat vids. 100

199.1993 års lagstiftning är det svårt att underkänna regleringen. Men som framgåtts. 100

200.motsägs detta av åtskilliga förhållanden. Även om samerna inte har en ensamrätts. 100

201.till jakten eller fisket - i vart fall inte överallt i fjällmarken - måste deras urminness. 100

202.hävd anses ge dem en rätt som är likvärdig med markägarens (jfr 3.2 ovan). I sås. 100

203.fall kunde det finnas skäl att markera detta i lagtexten, kanske genom att i 10 § 3s. 100

204.st. jaktlagen och 3 § 3 st. fiskelagen tala om ”jakträtt” respektive ”fiskerätt”. Atts. 100

205.samernas rättigheter utan saklig grund fått en avvikande beteckning i lagtexten hars. 100

206.ju visat sig ha en negativ effekt för deras del och kan i och för sig framstå som ens. 100

207.otillåten särbehandling. Även i övrigt måste den ofullständiga och oklara lagstift­s. 100

208.ningen kritiseras.s. 100

209.Ännu en paragraf som kunde åberopas är 90 §, som föreskriver ett påtagligts. 100

210.strängt skadeståndsansvar för samebyn - särskilt om man jämför med markägarenss. 100

211.ansvar för intrång i renskötselrätten (se ovan). Det strikta ansvaret enligt 90 § ärs. 100

212.dock inte anmärkningsvärt när det gäller ansvar för djur på mark där djuren egent­s. 100

213.ligen inte får vistas (jfr 47 § ägofredslagen och 3.7 ovan). Det gäller här myckets. 100

214.Diskrimineringsfrågor 101s. 101

215.svårkontrollerade djur; förutsatte lagstiftningen vållande, skulle det troligen gan­s. 101

216.ska sällan bli fråga om ersättning. Reglerna kan inte gärna anses diskriminerande.s. 101

217.Mera tvivelaktig från denna synpunkt är den regel om skadestånd vid bristandes. 101

218.hänsyn som enligt förslag av Rennäringspolitiska kommittén skulle gälla mellans. 101

219.samer och markägare. Som framhållits förut (3.4 ovan) innebär begränsningen tills. 101

220.person- och sakskador att bestämmelsen skulle sakna nämnvärt intresse för sam­s. 101

221.erna - bara motparten skulle ha nytta av en sådan skadeståndsregel. Något rimligts. 101

222.skäl för denna olikhet är svår att finna. Den saknar vidare motsvarighet i jämförligs. 101

223.lagstiftning. Övervägande skäl talar för att en sådan bestämmelse skulle anses dis­s. 101

224.kriminerande. Man far hoppas att den aldrig kommer till stånd.s. 101

225.I sammanhanget kan man också observera lagstiftarens behandling av skogssa-s. 101

226.mer och fiskesamer - två grupper som tydligen ansetts alltför små för att förtjänas. 101

227.samma skydd som renskötande fjällsamer. Beträffande skogssamerna har redans. 101

228.nämnts att de inte omfattas av det (visserligen begränsade) skydd som reglerna is. 101

229.32-34 §§ RNL ger mot statens upplåtelser av nyttjanderätt, bl.a. jakt- och fiske­s. 101

230.rätt, på deras åretruntmarker (se 3.5 ovan). Såvitt framgår av lagtexten behövers. 101

231.ingen hänsyn tas till eventuellt intrång i deras renbete, jakt eller fiske, och ingens. 101

232.ersättning behöver utges till dem. Ett förslag att rätta till detta förhållande har intes. 101

233.lett till några åtgärder, fast det påvisades att regeln grundades på en feltolkning avs. 101

234.äldre bestämmelser.23 Också i detta fall talar mycket för att diskriminering före­s. 101

235.ligger; det är svårt att försvara skogssamernas bristande rättsskydd vid en jämfö­s. 101

236.relse med andra medborgare. Vilka objektiva skäl skulle gälla för att ställa justs. 101

237.denna särskilda grupp utanför det ordinära rättssystemet?s. 101

238.Vad gäller fiskesamerna saknar deras rättigheter som nämnt skydd enligt RNL.s. 101

239.Man kunde tänka sig att deras fiskerätt, som bedrivits i flera århundraden, vilades. 101

240.på urminnes hävd24, men det är en synpunkt som lagstiftaren förbigått. I ställets. 101

241.hänvisas till reglerna om länsstyrelsens upplåtelse av fiskerätt; de skall tydligens. 101

242.vara beroende av statsmakternas välvilja.25 Det är klart att de historiska förhållan­s. 101

243.dena också här är delvis outredda, men det är påfallande att man inte ens tar hän­s. 101

244.syn till den närliggande möjligheten av en av ålder skyddad rättighet.s. 101

245.Som synes kan RNL:s reglering i vissa avseenden verka åtminstone disku­ tabel från diskrimineringssynpunkt. De skäl som kunnat åberopas för att missgynna samerna framstår delvis som inte särskilt vägande; ibland är dets. 101

246.102 Grundlagens och Europakonventionens betydelses. 102

247.svårt att alls finna en rimlig juridisk motivering till regleringen. Det händers. 102

248.också att man bestrider att en lagstiftning medför en begränsning av sam­s. 102

249.ernas rättigheter, trots att den uppenbarligen försvagar deras ställning.26s. 102

250.Det kan naturligtvis sägas att förhållandet till en del beror på olikas. 102

251.meningar om den historiska bakgrunden till bestämmelserna och att det ärs. 102

252.svårt att kritisera bestämmelserna utan säker vetskap på denna punkt. Mens. 102

253.det gäller långtifrån alla fall av särbehandling som här har berörts.s. 102

254.I alla händelser synes statsmakterna påfallande ofta ha följt linjen att des. 102

255.historiska förhållandena tolkas till samernas nackdel om inte omständighe­s. 102

256.terna klart talar emot en sådan tolkning.27 Också en sådan presumtion kans. 102

257.tyckas som en sorts diskriminering, fast den knappast faller under detta be­s. 102

258.grepp som det används i grundlagen. För övrigt kan en liknande inställnings. 102

259.urskiljas också i Norge: centrala rättsprinciper tillämpas på ett annat sätts. 102

260.när det gäller samernas förhållanden.28 Men det är ju inget försvar för dens. 102

261.svenska lagstiftarens hållning.s. 102

262.Oavsett hur en domstol skulle se på bestämmelsernas grundlagsenlighets. 102

263.kunde det alltså finnas skäl för en grundlig omprövning av den svenska lag­s. 102

264.stiftningen, framför allt RNL, från dessa synpunkter. De lagförslag som fö­s. 102

265.religger ger knappast tillräckligt underlag för något sådant. Lagstiftningenss. 102

266.brister bör också kunna påverka tillämpningen av enskilda bestämmelser is. 102

267.RNL.s. 102

268.En särskild fråga är om det behövs nya grundlagsregler till skydd för samernas rätt.s. 102

269.Frågan diskuterades bl.a. i samband med 1994 års grundlagsreform, varvid docks. 102

270.befintliga regler i RF i förening med allmänna folkrättsliga regler ansågs ge till­s. 102

271.räckligt skydd (se 1.2 ovan). Dessutom framhölls de lagtekniska problem ens. 102

272.grundlagsreglering i förhållande till enskilda markägare skulle leda till och att ens. 102

273.kollektiv rätt för den samiska befolkningen - vilket samerna närmast hade i siktes. 102

274.- inte passade i 2 kap. RF, som tog sikte på individuella rättigheter.29 Man kans. 102

275.hålla med om att det inte är lätt att passa in de regler man diskuterat i grundlagen.s. 102

276.Det kan visserligen sägas att nuvarande bestämmelser knappast visat sig som etts. 102

277.Diskrimineringsfrågor 103s. 103

278.effektivt skydd mot diskriminerande lagstiftning och att det kan vara särskilts. 103

279.angeläget att ge politiskt omstridda rättigheter ett grundlagsskydd. Men enligts. 103

280.vad som utvecklats här ligger svagheten i nuvarande system närmast i att man varits. 103

281.ovillig att dra konsekvenserna av grundlagsskyddet enligt 2 kap. 15 och 18 §§ RFs. 103

282.just för samernas del. En förutsättningslös tolkning av dessa regler borde kunna ges. 103

283.ett godtagbart skydd.s. 103

284.Det återstår möjligheten att införa ett särskilt skydd för samernas kultur avs. 103

285.samma typ som i § 110a i den norska grundloven - alltså en mera konkret skydds-s. 103

286.regel än målsättningsbestämmelsen i nuvarande 1 kap. 2 § 4 st. RF, som bara talars. 103

287.om att etniska minoriteters möjligheter att utveckla ett eget kultur- och samfunds­s. 103

288.liv ”bör” främjas. Man skulle alltså direkt ålägga lagstiftare och myndigheter atts. 103

289.vidta åtgärder i detta syfte. Frågan om några sådana regler behövs sammanhängers. 103

290.emellertid nära med förslaget att tillträda ILO-konventionen om ursprungsfolkss. 103

291.rättigheter, något som skall behandlas i ett senare avsnitt (8.1 nedan).s. 103

Miljö- och planeringsfrågor

7

Miljöhänsyn i renskötseln

1.De särdrag hos renskötselrätten som här har konstaterats har påverkat ock­s. 1

2.så dess offentligrättsliga ställning, bl.a. i konflikter med miljöintressen ochs. 1

3.vid planering.s. 1

4.Rennäringen ansågs länge som en ovanligt skonsam typ av markanvänd­s. 1

5.ning. På senare år har man emellertid uppmärksammat att den kan leda tills. 1

6.vissa miljöproblem. Delvis kan de bero på överbetning av vissa områden,s. 1

7.med åtföljande förslitning; det kan vara trångt för vissa samebyar att finnas. 1

8.lämpligt bete, framför allt i Jämtlands och Härjedalens fjällområden. Delviss. 1

9.kan de bero på den tekniska utvecklingen: renskötseln måste rationaliserass. 1

10.av ekonomiska skäl, och det innebär att bl.a. motorfordon används i fjäll­s. 1

11.terrängen också på snöfri mark. Också denna mekanisering är ett hot mots. 1

12.naturskydds- och turistintressen. Det brukar framhållas att just de användas. 1

13.markerna är särskilt känsliga för påverkan.s. 1

14.Här får bestämmelserna i RNL om renarnas skötsel m.m. särskild bety­s. 1

15.delse. I 65 § sägs bl.a., att vid renskötselns utövande hänsyn skall tas tills. 1

16.andra intressen. I 65a § utvecklas närmare de miljösynpunkter som aktua­s. 1

17.liseras. Rennäringen skall bedrivas ”med bevarande av markernas långsikti­s. 1

18.ga produktionsförmåga så att dessa ger uthålligt god avkastning samtidigts. 1

19.som den biologiska mångfalden behålls” (1 st.). Man menar alltså att på sikts. 1

20.lönar det sig också från samernas synpunkt att inte utnyttja fjällmarkernas. 1

21.för intensivt. Vidare hänvisas till de särskilda regler som gäller för Naturas. 1

22.2000-områden (2 st.), och möjligheter ges till myndighetsföreskrifter soms. 1

23.behövs om hänsyn till naturvårdens och kulturvårdens intressen - dock intes. 1

24.så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras (3 st.).s. 1

25.Myndigheterna skall kunna meddela vitesförelägganden och vitesförbuds. 1

26.för att föreskrifterna skall efterlevas.s. 1

27.Paragrafen tillkom i samband med 1993 års ändringar i RNL, då ens. 1

28.ganska utförlig diskussion fördes om problemen. Vissa sanktioner infördess. 1

29.mot betning utöver vad som länsstyrelsen tillåter enligt 15 § RNL.1 När dets. 1

30.106 Miljö- och planeringsfrågors. 106

31.gällde konflikter med naturvårds- och kulturmiljöintressen framhöll mans. 106

32.att det för renskötseln, liksom för jordbruk och skogsbruk, måste ställass. 106

33.krav på en allmän hänsyn; anspråken sades dock i allmänhet vara förhållan­s. 106

34.devis blygsamma och gälla hänsyn till växt- och djurliv när anläggningar el­s. 106

35.ler stängsel uppfördes eller motorfordon eller helikopter användes. Vidares. 106

36.skulle man, på samma sätt som för de andra näringarna, begränsa föreskrif­s. 106

37.terna till skydd för miljön så att de inte fick avsevärt försvåra pågåendes. 106

38.markanvändning - för renskötselns del naturliga drifts- eller rationalise-s. 106

39.ringsåtgärder liksom användning av bl.a. motorfordon och helikoptrar is. 106

40.renskötseln. I motiven talade man också om att föreskrifterna till skydd förs. 106

41.natur- och kulturmiljövårdens intressen inte fick vara så ingripande att des. 106

42.”avsevärt försvårar en från praktisk och ekonomisk synpunkt fortsatt ratio­s. 106

43.nell renskötsel med det tillåtna antalet renar.” 2 I konflikten med miljöin­s. 106

44.tressen har alltså samernas markanvändning fått ett liknande skydd soms. 106

45.ägarens. - Man ville inte heller införa ett förbud mot barmarkskörning t.ex.s. 106

46.med motorcykel i samband med renskötsel, bara föreskriva särskild försik­s. 106

47.tighet vid färd på kalfjäll.3 - I dessa delar visar lagstiftningen alltså en gan­s. 106

48.ska stor förståelse för rennäringens problem.s. 106

49.Ar 1996 formulerades paragrafen om så att ett miljömål angavs liksoms. 106

50.för jordbruk och skogsbruk: rennäringen skall bedrivas med bevarande avs. 106

51.naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa ger en ut­s. 106

52.hålligt god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.s. 106

53.Meningen var att miljömålet skulle stärka också rennäringen, samtidigts. 106

54.som hänsyn skulle tas till den påverkan rennäringens anläggningar ochs. 106

55.driftsformer hade på naturmiljön.4s. 106

56.Möjligen har kraven på en miljövänlig renskötsel ökat ytterligare i ochs. 106

57.med tillkomsten av MB med dess nya hänsynsregler. Särskilt kan detta blis. 106

58.aktuellt när det gäller offentligrättsliga regler om rennäringen.5 Samtidigts. 106

59.är att märka att skärpta krav på miljöhänsyn är till fördel inte bara för dets. 106

60.allmänna utan också för markägaren; reglerna kan sägas ingripa i ett civil-s. 106

61.rättsligt förhållande. Bruksrätten inskränks alltså. A andra sidan gäller ock­s. 106

62.så det omvända: när skogsbruket och jordbruket skall bedrivas med hänsyns. 106

63.Miljöhänsyn i renskötseln 107s. 107

64.till miljön lär detta ofta innebära en vinst också för rennäringen på sammas. 107

65.fastighet. Miljösynpunkter påverkar på detta vis förhållandet mellan sam­s. 107

66.erna och markägarna.s. 107

67.Bland de miljökvalitetsmål som riksdagen beslutade om år 1999 soms. 107

68.riktlinjer för miljöpolitiken ingick målet ”Storslagen Ijällmiljö”, som bl.a.s. 107

69.innebär att verksamheter i fjällen skall bedrivas med hänsyn till biologisks. 107

70.mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden och så att ens. 107

71.hållbar utveckling främjas; skador på mark och vegetation orsakade avs. 107

72.mänsklig verksamhet skall vara försumbara. Beträffande rennäringen sägss. 107

73.att den skall bedrivas med hänsyn till naturens långsiktiga produktionsför­s. 107

74.måga, biologisk mångfald, natur- och kulturmiljövärden samt värden förs. 107

75.friluftsliv. Samtidigt sägs att kulturmiljövärden, särskilt det samiska kultur­s. 107

76.arvet, skall bevaras och utvecklas.6 - Det är tydligt att miljöpolitiken förs. 107

77.fjällens del kommer att präglas av avvägningar mellan en rad ganska svår­s. 107

78.förenliga intressen. I varje fall lär de större miljökraven få betydelse för ren­s. 107

79.näringen - i vilken utsträckning är än så länge oklart.s. 107

80.Ett allvarligt problem för rennäringen utgör rovdjuren. Björn, varg, järv och lodjurs. 107

81.kan vålla stora skador på renhjordarna, samtidigt som de fridlysts av miljöskäl.s. 107

82.Som en kompensation utger staten ersättning för renar som rivits av rovdjur, mens. 107

83.det hindrar inte att motsättningen till samerna består.7s. 107

84.Konflikter mellan samernas intressen och miljöhänsyn uppkommer också is. 107

85.nationalparkerna, där renskötselrätten kan begränsas på olika vis genom myndig­s. 107

86.hetsföreskrifter (7 kap. 3 § MB). Av sådana skäl har man på samehåll ofta ställts. 107

87.sig negativ till nya nationalparker i fjällområdet.s. 107

88.Även om allemansrätten inte är ett miljöintresse, kan här också påpekas de kon­s. 107

89.flikter som kan uppkomma också med denna rätt. Kringströvande turister kans. 107

90.ibland ställa till olägenheter för rennäringen. För övrigt kan också skoterkörnings. 107

91.- som inte ingår i allemansrätten - medföra betydande störningar. I någon måns. 107

92.kan dessa olägenheter påverkas genom föreskrifter rörande uppträdandet inoms. 107

93.nationalparker och naturreservat (se 7 kap. 30 § MB).8s. 107

94.108 Miljö- och planeringsfrågors. 108

Renskötseln i planeringen

1.Också när det gäller renskötselrättens ställning vid planering uppkommers. 108

2.speciella frågor. Rennäringen utövas över vidsträckta områden och kan lätts. 108

3.kollidera med andra intressen som är knutna till samma marker.s. 108

4.När det gäller samebyns ställning i planeringsprocessen är den att jämställa meds. 108

5.andra innehavare av särskild rätt, om dess intresse på något sätt berörs av etts. 108

6.ärende.91 motiven till plan- och bygglagen sägs visserligen att kända sakägare nor­s. 108

7.malt är de som har särskilda rättigheter som är inskrivna i fastighetsboken.10 1 D1ets. 108

8.saknas emellertid skäl att bedöma en sameby till vars område fastigheten hör pås. 108

9.annat sätt, när ett ärende i något avseende kan beröra renskötselrätten på fastig­s. 108

10.heten.11 (Jfr 3.3 ovan.) Inskrivningen bör inte ensamt bli avgörande.s. 108

11.Av särskilt intresse här är hur renskötseln behandlas i MB:s naturresursreg­s. 108

12.ler.12 Liksom jord- och skogsbruket har markanvändningen fått ett vissts. 108

13.skydd, fast rennäringen inte som de andra näringarna anges vara av ”natio­s. 108

14.nell betydelse” (3 kap. 4 § MB). Enligt 3 kap. 5 § MB skall mark- och vat­s. 108

15.tenområden som har betydelse för bl.a. rennäringen så långt möjligt skyd­s. 108

16.das mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. Områ­s. 108

17.den med riksintresse för rennäringen skall utan vidare skyddas mot sådanas. 108

18.åtgärder. I motiven till naturresurslagstiftningen sägs att det skall finnass. 108

19.grundläggande förutsättningar för rennäringen inom i princip varje samebys. 108

20.- en säker tillgång till både åretruntmarker och vinterbetesmarker som hades. 108

21.avgörande betydelse för möjligheterna att bedriva renskötsel.13s. 108

22.En sådan regel kan naturligtvis vara svårförenlig med markägarens öns­s. 108

23.kemål. I motiven till 1993 års ändringar i RNL framhölls att regeln innebars. 108

24.ett viktigt skydd för rennäringens markanvändning, vilket gick längre äns. 108

25.vad som annars följde av Sveriges folkrättsliga förpliktelser; det medgavss. 108

26.dock att den inte gav rennäringen något absolut skydd i förhållande till nå­s. 108

27.got annat intresse.14 Vid konkurrens med andra riksintressen tillämpas 3s. 108

28.Renskötseln i planeringen 109s. 109

29.kap. 10 § MB, och då blir det avgörande ”det ändamål som på lämpligastes. 109

30.sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiskas. 109

31.miljön i övrigt”. I varje fall för fjällmarkens del borde avvägningen ofta blis. 109

32.till fördel för rennäringen. Man får dock räkna med att ekonomiskt tungas. 109

33.intressen ändå tar överhanden vid politiskt färgade beslut. Bland annats. 109

34.uppkommer här konflikter med turistnäringen, som för många kommuners. 109

35.framstår som ett väsentligt samhällsintresse. Turismen nämns också jämsi­s. 109

36.des med friluftslivets intressen i 4 kap. 7 § MB - däremot inte i 3 kap. 6 §.s. 109

37.Liksom annars vållar både uttrycket ”så långt möjligt” och begreppet riksintresses. 109

38.svårigheter. ”Så långt möjligt” innebär en allmän intresseavvägning, där både sam­s. 109

39.hällsekonomiska hänsyn och enskilda intressen skall vägas in.15 Vad angår frågans. 109

40.om riksintresse skall man enligt motiven vid bedömningen ta hänsyn till rennä­s. 109

41.ringens behov av sammanhängande betesområden och tillgång till alternativas. 109

42.betesområden inom de olika årstidsmarkerna samt alternativa flyttningsleder; vin­s. 109

43.terbetesmarkernas särskilda betydelse för renskötseln skall särskilt beaktas.16 Vads. 109

44.som stämmer med riksintresset bör naturligtvis inte bero bara av den närmasts. 109

45.berörda samebyns ställningstaganden, fast myndigheterna ibland är benägna förs. 109

46.sådana resonemang.17 En annan sak är att man i samebyn kan antas vara bästs. 109

47.insatt i rennäringens lokala problem.s. 109

48.Också andra regler om hushållningen med naturresurser ger ett (indirekt) skydds. 109

49.för rennäringen genom att de hindrar exploatering av fjällen. Enligt 3 kap. 6 § MBs. 109

50.skyddas områden av betydelse bl.a. på grund av deras natur- och kulturvärden.s. 109

51.Vidare bör observeras bestämmelserna i 4 kap. MB, som anger en rad områdens. 109

52.som med hänsyn till sådana värden i sin helhet är av riksintresse. I 4 kap. 5 § MBs. 109

53.preciseras möjligheterna att exploatera de s.k. obrutna fjällområdena; en rad områ­s. 109

54.den anges där bebyggelse och anläggningar får komma till stånd bara om dets. 109

55.behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningens. 109

56.eller det rörliga friluftslivet, medan andra åtgärder får vidtas endast om det kan skes. 109

57.utan att områdenas karaktär påverkas. Ett särskilt skydd för fjällälvar mot vatten­s. 109

58.kraftens utbyggnad gäller enligt 4 kap. 6 §. - Allmänt kan sägas att reglerna i 3 ochs. 109

59.4 kap. inte är särskilt väl infogade i MB:s system, vilket får betydelse inte minst förs. 109

60.fjällmarkens del.18s. 109

61.110 Miljö- och planeringsfrågors. 110

62.Hur reglerna i plan- och bygglagen och MB numera tillämpas i kommu­s. 110

63.nernas och länsstyrelsernas praxis är i alla händelser oklart och skulle för­s. 110

64.tjäna en närmare undersökning.19 Det förefaller som om tillämpningens. 110

65.skulle variera åtskilligt i olika kommuner.20s. 110

Reformplaner

8

Genomförande av ILO-konventionen?

1.Förut har nämnts det utredningsförslag (SOU 1999:25) som går ut på atts. 2

2.Sverige kunde ansluta sig till ILO-konventionen om ursprungsfolk ochs. 2

3.stamfolk i självstyrande länder (se 1.7 ovan). Enligt utredningen skulle dås. 2

4.lagstiftningen ändras så att samernas ställning blir starkare än tidigare - nå­s. 2

5.got som stött på motstånd framför allt hos enskilda markägare men ävens. 2

6.kritiserats från andra håll vid remissbehandlingen. Det finns anledning atts. 2

7.se litet närmare på argumenten för en anslutning och vissa problem soms. 2

8.den skulle medföra.1s. 2

9.Konventionen säger ju att man skall erkänna de berörda folkens ”rights of owner­s. 2

10.ship and possession” till mark som de traditionellt innehar (artikel 14). De citerades. 2

11.orden utgör en kompromiss i förhållande till en tidigare lydelse, som bara talades. 2

12.om äganderätt. Det kunde tyckas egendomligt att nämna både äganderätt ochs. 2

13.besittning - har man äganderätt till ett område har man i allmänhet också besitt­s. 2

14.ning till detta, i varje fall behöver besittningen inte tryggas särskilt. Tanken hars. 2

15.emellertid varit att man borde täcka in också fall där ett ursprungsfolk inte kundes. 2

16.utöva full äganderätt till marken. Det skulle under vissa omständigheter vara till­s. 2

17.räckligt med en besittningsrätt och nyttjanderätt med ett starkt skydd.1 21 normals. 2

18.lagtext skulle dock formuleringen ”äganderätt eller besittning” ha varit naturlig.s. 2

19.Bland annat i NJA 1981 s. 1 - skattefjällsdomen - har betonats att renskötsel­s. 2

20.rätten inte bara beror på RNL utan består även utan lagstiftning så länge rättens. 2

21.utövas. Rätten kan som nämnt varken uppsägas eller överlåtas. Utredningen ansågs. 2

22.detta uppfylla konventionens krav, varvid dock skyddet mot inskränkningar bordes. 2

23.förbättras; man pekade här på regeln i 30 § att bara åtgärder som medförde avse­s. 2

24.värd olägenhet för renskötselrätten var förbjudna och bestämmelserna i 32-34 §§,s. 2

25.som tillät inskränkande upplåtelser utan att samerna hade inflytande på åtgär­s. 2

26.112 Reformplaners. 112

27.derna.3 Det är ju dessa regler som kan anses särskilt känsliga från grundlagssyn-s. 112

28.punkt (se kap. 6 ovan).s. 112

29.Vidare skall enligt artikel 14 i konventionen åtgärder vidtas i lämpliga fall förs. 112

30.att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte uteslutande bebos avs. 112

31.dem men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionellas. 112

32.verksamhet. Enligt utredningen stämmer detta med vinterbetesmarkerna, liksoms. 112

33.eventuellt med viss privatägd mark inom åretruntmarkerna. På denna punkt fram­s. 112

34.hölls att gränsen för vinterbetesmarkerna var omtvistad och att markägarna härs. 112

35.kunde fritt vidta bl.a. åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln utans. 112

36.rätt till ersättning för samerna. Man borde klargöra inom vilka områden deras rätts. 112

37.gällde och säkra deras tillgång till tillräckligt stora områden för att kunna bedrivas. 112

38.fortsatt renskötsel. Också här borde de få ett lika starkt skydd som andra, t.ex. ser-s. 112

39.vitutshavare, har för sina bruksrätter. Åtgärder som medför mer än ringa olägen­s. 112

40.het för renskötseln eller jakt- och fiskerätten borde inte tillåtas vare sig inoms. 112

41.skogsbruket eller vid annan markanvändning. De borde i sådana fall få rätt tills. 112

42.ersättning, och dessutom borde organ för samerna ha en lagfäst rätt att yttra sigs. 112

43.innan åtgärder företas som kunde leda till allvarligt intrång i renskötselrätten.4s. 112

44.Samerna ansågs dessutom böra få en viss möjlighet att förfoga över sina rättig­s. 112

45.heter. Här åberopades till en början två konventionsbestämmelser: dels artikel 7,s. 112

46.som säger att ursprungsfolken skall ha möjlighet att själva bestämma över dens. 112

47.mark som de innehar och utöva kontroll så långt möjligt över sin egen ekono­s. 112

48.miska, sociala och kulturella utveckling, dels artikel 23 med kravet att deras tradi­s. 112

49.tionella verksamheter - bl.a. jakt och fiske - skall erkännas som viktiga faktorer förs. 112

50.bevarandet av deras kultur och ekonomiska självständighet och utveckling. Utred­s. 112

51.ningen framhöll att samernas markrättigheter borde regleras på ett sätt som sås. 112

52.långt möjligt var likvärdigt med övrigas markrättigheter enligt svensk lag, ochs. 112

53.hänvisade här till skillnaden mot andra innehavare av jakt- och fiskerättigheter.s. 112

54.Ytterligare tog utredningen upp artikel 15 i konventionen, som kräver att des. 112

55.berörda folkens rättigheter till naturtillgångar som hör till deras mark särskilt skalls. 112

56.skyddas genom rätt för dem att delta i användningen, förvaltningen och bevaran­s. 112

57.det av dessa tillgångar. Man borde införa nya regler i MB om utvidgad rätt förs. 112

58.samerna att yttra sig i sådana sammanhang.5s. 112

59.Som synes berör konventionen en rad av de problem som behandlats i dets. 112

60.föregående, och utredningen påvisar åtskilliga viktiga skillnader mellans. 112

61.samernas och övriga medborgares rättsställning; den kan sägas ge en rads. 112

62.goda argument för påståendet att samerna diskrimineras av lagstiftningen.s. 112

63.I och för sig skulle väl utredningsförslagen ha framstått som acceptablas. 112

64.Genomförande av ILO-konventionen ? 113s. 113

65.också politiskt sett om de bara gått ut över allmänna intressen. Men det ärs. 113

66.tydligt att de innebär en del nackdelar för enskilda markägare, särskilt dems. 113

67.som ägnar sig åt skogsbruk, och i viss mån också för alla dem som annarss. 113

68.utnyttjar möjligheterna till jakt och fiske i fjällen. När utredningen föreslårs. 113

69.ett återställande av samernas traditionella rättigheter till marken måstes. 113

70.detta drabba de enskilda som under årens lopp förvärvat äganderätt ochs. 113

71.annan konkurrerande rätt till samma områden. Som framgår av det föregå­s. 113

72.ende kan renskötselrätt i sin moderna utövning redan i dag ha en negativs. 113

73.effekt på modernt skogsbruk, och konflikterna kan befaras bli ännu värres. 113

74.om skogsägarna blir tvungna att inskränka sitt bruk för att inte skada ren­s. 113

75.skötseln. Till detta kommer att utsträckningen av vinterbetesmarkerna kans. 113

76.väntas vålla kontroverser vad än gränsdragningskommissionen kommers. 113

77.fram till. Remissyttrandena rörande ILO-utredningens förslag bekräftars. 113

78.risken för ökande motsättningar i stora delar av renskötselområdet.s. 113

79.Här får man också ta hänsyn till grundlagens egendomsskydd. Enligt ut­s. 113

80.redningen innebar förslagen ett klargörande av den grundlagsfästa rätt soms. 113

81.samerna redan har på grund av urminnes hävd, inte något sådant ingrepp is. 113

82.markäganderätten som avses i 2 kap. 18 §; ett förbud mot markanvänd-s. 113

83.ningsföretag som innebär mera än ringa intrång i renskötselrätten framstods. 113

84.närmast som ett värn för samernas grundlagsskyddade renskötselrätt. Förs. 113

85.övrigt ansåg utredningen förslagen inte innebära att markägarnas pågåendes. 113

86.markanvändning avsevärt försvårades.6s. 113

87.Situationen är onekligen ganska speciell: från båda sidor kan grundlags-s. 113

88.regeln om egendomsskydd åberopas - av samerna till stöd för att derass. 113

89.hävdvunna rätt kränkts av rennäringslagstiftningen, av markägarna till stöds. 113

90.för att deras nuvarande rättigheter måste skyddas. Det är klart att den his­s. 113

91.toriska rättvisan kan tala för samernas ståndpunkt; här kan erinras om hurs. 113

92.enskilda samers markrättigheter, efter att successivt ha försvagats till för­s. 113

93.mån för staten och enskilda nybyggare under 1800-talet, kom att överförass. 113

94.till samebyar genom 1886 års lag och sedan blivit ytterligare urholkad (ses. 113

95.kap. 2 ovan). Men räcker detta till för att utesluta tillämpning av 2 kap.s. 113

96.18 §, om man nu antar att förslaget i särskilda fall innebär ett så långtgåen­s. 113

97.de ingrepp i skogsbruket att det i och för sig skulle berättiga markägarna tills. 113

98.ersättning enligt grundlagen? Förmodligen måste ett återställande av etts. 113

99.ursprungsfolks historiska rättigheter anses vara ett angeläget allmänt intres­s. 113

100.se i grundlagens mening (2 kap. 18 § 1 st. RF), men varför skulle inte er­s. 113

101.sättningsbestämmelsen vara tillämplig? Om man i dag skulle återställt tidi­s. 113

102.114 Reformplaners. 114

103.gare rättsläge genom ett domstolsavgörande - på sätt som samerna yrkade is. 114

104.skattefjällsmålet - skulle inte markägarnas egendomsskydd blivit aktuellt.s. 114

105.Men nu är tanken att rättsläget skall återställas genom lagstiftning, och dås. 114

106.är bedömningen inte lika självklar.7 Både markägare och samer drabbas avs. 114

107.lagstiftarens tidigare försummelser; rimligen borde då båda parter hållass. 114

108.skadeslösa.s. 114

109.Sammanfattningsvis kan sägas, att även om vissa juridiska argument kans. 114

110.tala för att utesluta ersättning, frågan dock är oklar, och då kan lagstiftarens. 114

111.som så ofta annars fästa avgörande vikt vid politiska hänsyn och lämplig-s. 114

112.hetsskäl. Skulle utredningsförslaget genomföras utan en möjlighet till er­s. 114

113.sättning för markägarna av allmänna medel,8 kan lagstiftningen väntas för­s. 114

114.värra motsättningarna i fråga om renskötselmarkerna på ett olyckligt vis.s. 114

115.Sociala skäl kan också åberopas att skydda gruppen av bofasta markägare is. 114

116.lappmarkerna mot ingrepp av detta slag. Det är klart att en ersättning tills. 114

117.en mängd markägare kan bli dyr, och finansiella invändningar kan i så falls. 114

118.tänkas stjälpa hela reformen, som i så många andra fall; men å andra sidans. 114

119.är det inte säkert att lagstiftningen i realiteten skulle leda till något avsevärts. 114

120.försvårande av pågående markanvändning på några större områden. En rätts. 114

121.till ersättning när grundlagsregeln är tillämplig kanske bara kan bli aktuells. 114

122.i undantagsfall, och då kan en ersättningsregel framstå som ett billigt priss. 114

123.för att undvika värre konflikter.9s. 114

124.Lika problematiskt är väl inte förslaget om en utvidgad rätt för samernas. 114

125.att bestämma över markens användning, inbegripet upplåtelse av jakt ochs. 114

126.fiskerätt, och att delta i förvaltningen av naturtillgångar. Som framgått ärs. 114

127.detta en naturlig reform bl.a. från grundlagssynpunkt (6 kap. ovan). Mans. 114

128.kan dock vänta sig att särskilt jägare och fritidsfiskare motsätter sig en in­s. 114

129.skränkning av de förmåner som lagstiftaren år 1993 gav dem på samernass. 114

130.bekostnad. Även om samerna har ekonomiskt intresse av upplåtelser kans. 114

131.man inte räkna med att dessa sker i samma utsträckning som i dag.s. 114

132.Andra reformer? 115s. 115

133.Av dessa och andra skäl kan en anslutning till konventionen te sig väls. 115

134.äventyrlig för lagstiftaren. Erfarenheterna från Norge kan inte sägas varas. 115

135.uppmuntrande (4.1 ovan).s. 115

Andra reformer?

1.Som tidigare framhållits visade sig Rennäringspolitiska kommittén påfal­s. 115

2.lande ointresserad av ILO-utredningens förslag; man sökte lösningar efters. 115

3.andra linjer, särskilt genom att betona kravet på hänsyn vid samtidigt bruks. 115

4.av marken (se 1.7 ovan). Från statsmakternas synpunkt kan denna mjukares. 115

5.linje förefalla mera tilltalande. Dessvärre är motsättningarna stora också be­s. 115

6.träffande detta förslag, som anses oförmånligt för markägarna. Vissa frågors. 115

7.kunde man inte lösa alls, bl.a. konflikterna rörande jakt- och fiskerätten.s. 115

8.Aven frånsett detta innebär förslaget vissa lagtekniska komplikationer -s. 115

9.bl.a. uppdelningen i en civilrättslig och en näringsrättslig lag, fast frågornas. 115

10.har nära samband med varandra.s. 115

11.Det troligaste är nog att det med tiden läggs fram en urvattnad versions. 115

12.av kommittéförslaget. Kanske kan också gränsdragningskommissionens ar­s. 115

13.bete och utredningen rörande samernas jakt- och fiskerätt bidra till att lösas. 115

14.en del av problemen och minska konflikterna om samernas markrättigheters. 115

15.- såvida inte statsmakterna som så många gånger tidigare bortser från ut­s. 115

16.redningar och juridiska debattinlägg som går till samernas förmån och där­s. 115

17.för kan vålla politiska bekymmer.s. 115

18.Som tidigare utvecklats (se särskilt 6.2) finns det i varje fall skäl att se över upplå­s. 115

19.telsereglerna i 32-34 §§ RNL. Också en rad andra diskutabla bestämmelser hars. 115

20.nämnts i det föregående, bl.a. om förfogande över renbetesmark (jfr 30 §).s. 115

21.Såvitt angår förhållandet till enskilda markägare vore det av stort värde om mans. 115

22.kunde finna lämpliga avtalsmodeller som underlättar ett samtidigt bruk av markens. 115

23.utan de konflikter som nu förekommer.10 1E1n annan möjlighet, som diskuterades is. 115

24.rennäringspolitiska kommitténs arbete men inte avsatte några spår i lagförslaget,s. 115

25.är en sorts ”renskötselavtal” mellan staten och enskilda markägare till rennäringenss. 115

26.skydd, närmast efter mönster av naturvårdsavtal (se 7 kap. 3 § 2 st. JB). Avtalets. 115

27.skulle gå ut på viss inskränkning av markanvändningen och liksom naturvårdsavtals. 115

28.kunna skrivas in i fastighetsregistret. På detta sätt skulle det få verkan också mots. 115

29.förvärvare av fastigheten.11 Konstruktionen kan tyckas något inkonsekvent; i mot­s. 115

30.116 Reformplaners. 116

31.sats till vid naturvårdsavtal finns det ju enskilda rättighetshavare som kan begäras. 116

32.att få använda marken, men trots detta skulle staten ta sig an rennäringens intresses. 116

33.och få rätten till renbete inskriven. När det gäller att praktiskt lösa bekymmer­s. 116

34.samma problem av denna typ får man dock acceptera vissa systematiska underlig­s. 116

35.heter i rättsreglerna.s. 116

36.I alla händelser framstår det nuvarande rättsläget som både osäkert till sins. 116

37.innebörd och på många sätt tvivelaktigt i sak. En reform är motiverad, intes. 116

38.minst för att klargöra de rättsliga förhållandena och på så sätt undanröja ens. 116

39.väsentlig anledning till motsättningarna på området.s. 116

Citerad litteratur (ej offentligt tryck)

1.Bengtsson, B., 14 uppsatser (1992).s. 117

2.- 21 uppsatser (2003).s. 117

3.- Ersättning vid offentliga ingrepp I (1986).s. 117

4.- Grundlagen och fastighetsrätten (1996).s. 117

5.- Mera om rätten till Lappland (SvJT 2001 s. 183 ff).s. 117

6.- Miljöbalkens återverkningar (2001).s. 117

7.- Några samerättsliga frågor (SvJT 2000 s. 425 ff).s. 117

8.- Recension av K. Korpijaakko, Saamelaisten oikeusasemasta Routsi-Suo-s. 117

9.messa (SvJT 1990 s. 138 ff).s. 117

10.- Recension av O. Jebens, Om eiendomsretten til grunden i Indre Finn­s. 117

11.mark (Tidsskrift for rettsvitenskap 2000 s. 812 ff).s. 117

12.- Samernas rätt och statens rätt (SvJT 1994 s. 525 ff).s. 117

13.- Statsmakten och äganderätten (1987).s. 117

14.Bengtsson, B., Bjällås, U., Rubenson, S. och Strömberg, R., Miljöbalken.s. 117

15.En kommentar (2000).s. 117

16.Bonde, E, Några samerättsliga frågor (SvJT 2000 s. 394 ff).s. 117

17.Bouveng, G.A., Jakträtt och viltvård (1956).s. 117

18.Bylund, E., Koloniseringen avPite Lappmark t.o.m. år 1867 (Ak.avh. 1956).s. 117

19.Bäärnhielm, M., Vem äger Lappland? (SvJT 2000 s. 966 ff).s. 117

20.Cramér, T, och Prawitz, G., Studier i renbeteslagstiftning (1970).s. 117

21.Danelius, H., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis (2 uppl. 2002).s. 117

22.Fastighetsrättsliga studier till minnet av Sten Hillert (2002).s. 117

23.Funderud Skogvang, S., Samerett (2002).s. 117

24.Geijer,, U. Renskötselrätt (2003).s. 117

25.Hillert, S., Servitut (1984).s. 117

26.Holmbäck, Å., Om lappskattelandsinstitutet och dess historiska utvecklings. 117

27.(SOU 1922:10).s. 117

28.Huss, E., Utredning rörande renbetestrakter för lapparna i Jämtlands ochs. 117

29.Kopparbergs län (1959).s. 117

30.Jacobs, F.G. och White, R., The European Convention on Human Rightss. 117

31.(1996).s. 117

32.Jebens, O., Om eiendomsretten til grunnen i Indre Finnmark (Ak. avh.s. 117

33.1999).s. 117

34.118 Citerad litteraturs. 118

35.Joona, J., Poronhoitu-oikeus maankäyttöoikeutena (1993).s. 118

36.Korpijaakko-Labba, K., Om samernas rättsliga ställning i Sverige-Finlands. 118

37.(1994).s. 118

38.- Saamelaisten oikeusasemasta Suomessa (2000).s. 118

39.Lange, A., Samer om diskriminering (Centrum för invandrarforskning vids. 118

40.Stockholms universitet, 1998).s. 118

41.Lundmark, L.,”Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm” (2001).s. 118

42.- Så länge vi har marker - samerna och staten under sexhundra år (1998).s. 118

43.- Uppbörd, utarmning, utveckling (ak. avh. 1982)s. 118

44.Prawitz, G., se Cramér.s. 118

45.Päiviö, N.J., Lappskattelandens rättsliga utveckling i Sverige (2001).s. 118

46.Rettsteori og rettsliv. Festskrift til Carsten Smith (2002).s. 118

47.Samer och ursprungsbefolkningars rättigheter (2003).s. 118

48.Samernas vita bok 111:1. Fyra utlåtanden i hovrätten i skattefjällsmålets. 118

49.(1975).s. 118

50.Samisk forskning og forskningsetikk (2002).s. 118

51.von Seth, P, Svensk jakträtt (1940).s. 118

52.Sjölin, R., En studie i icke-makt. Samer och samefrågor i svensk politiks. 118

53.(2002).s. 118

54.Småviltjakten - En studie i myndighetsutövning (1994).s. 118

55.Stenman, L., Rätten till land och vatten i lappmarkerna i historisk belys­s. 118

56.ning (2001).s. 118

57.Ström Bull, K., Studier i reindriftsrett (1997).s. 118

58.The Sami National Minority of Sweden (1982).s. 118

59.Torp, E., Rennäringen som sakägare i bygglovsärenden (FT 2003 s. 363 ff).s. 118

60.- Riksintresset rennäring - vem representerar det och vem företräders. 118

61.intresset? (FT 2000 s. 167 ff).s. 118

62.- Sammanhållen rovdjurspolitik? Nationella skyddsbestämmelser och ren­s. 118

63.näringens intressen (FT 2002 s. 137 ff).s. 118

64.Tonnesen, S., Retten til jorden i Finnmark (Ak. avh. 1972).s. 118

65.Undén, O., Svensk sakrätt II. Fast egendom (6 uppl. 1969).s. 118

66.Velthoen, D. m.fl., Naturresurslagstiftningen i fjällen. (Fjällforskningsin­s. 118

67.stitutets rapport 2001:2).s. 118

68.White, R., se Jacobs.s. 118

69.Wirilander, J., Lausunto maanomistusoloista ja niiden kehityksesta saame­s. 118

70.laisten kotiseutoalueella (2001).s. 118

71.Ågren, M., Att hävda sin rätt (Ak. avh. 1997).s. 118

Rättsfallsregister

1.NJA 1894 A 198 85Hovrätten för Övre Norrland, NJA 1911s. 257 52,88beslut 22.6.2000 (mål 344/99)42 NJA 1937 A 139 85 NJA 1937 A 140 85Kammarrätten i Sundsvall, dom NJA 1962 s. 292 2511.9.2002 (avd. 4) 61 NJA 1979 s. 1 58 NJA 1981 s. 1 14,16,18, 24, 37,NRt 1968 s. 429 76 (”skattefjällsmålet”) 38, 40, 41, 42, 53,NRt 1975 s. 1029 75,76,77s. 87

2.55, 79, 80, 87, 91, NRt 1979 s. 1283 76s. 87

3.92, 96, 99,100,111NRt 1985 s. 532 83 NJA 1981 s. 610 58NRt 1988 s. 1217 76 NJA 1982 s. 69 88NRt 1997 s. 1608 75 NJA 1984 s. 148 86, 88NRt 2000 s. 1578 75 NJA 1986 s. 586 25NRt 2001 s. 1229 25,74,77 NJA 1988 s. 684 58, 70NRt 2001 s. 1578 77 NJA 1996 s. 370 100NRt 2001 s. 769 25, 74, 76,77, 83, HD:s beslut 29.4.2004 86 (mål T 1152-02) 20,81s. 87

4.FiHD 1995:117 78 RÅ 1988 ref. 15 48 RÅ 1988 not. 152 48 RÅ 1992 ref. 14 53 RÅ 1999 not. 234 42,93 RÅ 2000 not. 7 108 RÅ 2003 ref. 69 23 RH 102:81 68 RH 1990:18 60 SvJT 1967 rf s. 8 50 Hovrätten för Nedre Norrland, dom 14.2.2002 (mål 58-96; ”Härjedalsmålet”) 80, 83, 86, 87s. 87

Sakregister

1.(Amnen som återfinns i innehållsförteckningen har i allmänhet intes. 51

2.tagits upp.) alders tids bruk 25, 74 fjällsameby 11 allemansrätt 55, 107 fjällägenhet 64 angelägna allmänna intressen 91, 93 fjällälv 109 anläggning 49flyttningsvägar 50 ”av ålder” 20, 46, 80, 97 folkrätt 16, 27, 95,111 avgiftsfrihet 64 Förenings- och säkerhetsakt 33 avsevärd olägenhet 59, 63, 98 förvaringsbod 49 avverkning 60,61 awittring 11, 33, 34gratisupplåtelse 92,94s. 51

3.grustäkt 52, 53, 63, 92 barmarkskörning 106 gränsdragningskommission 12,29, betesområde 47115 bolagisering av statlig mark 20, 46 bränsle 49 halvnomadism 31 bystämma 67helikopter 106s. 51

4.helno madism 31 diskriminering 13,95 herrelös mark 35, 41 dubbel j akträtt 51husbehov 63s. 51

5.husbehovsfiske 50 elastisk rätt 87 hänsynsregel 62 ersättning 58 häradsallmänning 79, 86 expropriation 58Härjedalsmålet 80, 86s. 51

6.högsta renantal 48 familjebostad 49 fastighetsregister 56, 115 indirekt diskriminering 95 fastighetsverket 63 inrymning 34 festnet retsforhold 41,75 inskrivning 56, 108 Finnmarken 31 intrång 58, 99 fiske 50,63 fiskesame 23, 64, 101 jakt 50,63 fiskevård 63 jakt- och fiskerättsutredningen 29, 53 fjällnära skog 61j aktutövningsrätt 51s. 51

7.122 Sakregisters. 122

8.kodicill 33 renskötselområdet 46s. 122

9.kollektiv rätt 47, 70 renvaktarstuga 49s. 122

10.koncessionsrenskötsel 23 rights of ownership and possession 27s. 122

11.koncessionssameby 11 riksintresse 108s. 122

12.kronomark 20, 46, 56 rovdjur 107s. 122

13.kåta 49rovdj ursjakt 50s. 122

14.rösträtt 27, 67s. 122

15.lagprövning 95, 100s. 122

16.lappby 31, 36sakrättsligt skydd 56s. 122

17.Lappmarken 31 sakägare 108s. 122

18.lapprivilegiet 21, 37 same, definition 45s. 122

19.lappskatteland 31, 36 samefond 58s. 122

20.licensjakt på älg 53samekommuniteter 40s. 122

21.samekultur 22, 107s. 122

22.miljömål 106 sameskolan 13,26s. 122

23.minoritet 95 servitut 88s. 122

24.monopolförbud 15 skadestånd 59, 61, 65, 68s. 122

25.motorfordon 106skattebönder 19, 33s. 122

26.skattefjällsbrevet 34,40s. 122

27.nationalpark 54, 107 skattemannarätt 19, 39s. 122

28.naturreservat 107 skogsbruk 61, 113s. 122

29.naturresursregler 108 skogsfång 49s. 122

30.naturvårdsavtal 115 skogssame 23, 101s. 122

31.nedskräpning 25 skogssameby 11, 65s. 122

32.nittioårsregel 82 skogsvårdslagen 61s. 122

33.nybyggesverksamhet 33 skötesrenar 23, 67s. 122

34.näringsfrihet 15slåtter 53s. 122

35.näringsrätt 20, 48, 70, 94slöjdvirke 24,49s. 122

36.småviltjakt 64, 92, 94s. 122

37.obrutna fjällområden 109 solidariskt ansvar 69s. 122

38.ockupation 19, 25, 39, 80, 82 sportfiske 64s. 122

39.odlingsgräns 11, 34, 66stadgad åborätt 34, 40s. 122

40.statens omedelbara disposition 63s. 122

41.pantsättning 56 statlig mark 46s. 122

42.parallellteorin 34 storslagen fjällmiljö 107s. 122

43.påbud om skogarna (1683) 32straff 62s. 122

44.strikt ansvar 68s. 122

45.rasism 36stängsel 49, 69s. 122

46.registrering 66 särskild rätt 45, 58s. 122

47.renbetesfjäll 46s. 122

48.Renbeteskonventionen 54 terrängkörning 88, 89, 105, 106, 107s. 122

49.renskötselavtal 115”traditionally occupy” 27s. 122