1.Detta ”nullitetsfall” (jfr SOU 1971:15 s. 245 och 247) tillkom vid infö randet av 1975 års ABL. I förarbetena (SOU 1971:15 s. 247 f.) ges föga vägledning i frågan, vilka grunderna för nullitet skall vara. I princip uttalas endast att nullitet förutsätter, att det saknas samtycke i de fall därs. 155
2.enligt ABL eller bolagsordningen samtycke är erforderligt av alla akties. 155
3.ägarna eller av de aktieägare på vilkas rätt beslutet inkräktar. Däremots. 155
4.avses ej sådana fall i vilka ABL ställer som krav, att ett beslut biträtts avs. 155
5.aktieägare som representerar en del av hela aktiekapitalet, eller av de pås. 155
6.stämman företrädda aktierna, eller av ägare till viss del av vissts. 155
7.aktieslag, eller av viss del av de på stämman företrädda aktierna av dettas. 155
8.slag. På så sätt undantas från nullitetsfallen beslut som fattas med i ABLs. 155
9.eller bolagsordningen föreskriven särskild röstpluralitet, till och meds. 155
10.om fråga är om ändring av bolagsordningen. I sistnämnda hänseendes. 155
11.bedömdes i förarbetena intresset för minoritets skydd böra vika för dets. 155
12.av bolaget representerade gemensamma intresset av att frågan om etts. 155
13.besluts giltighet inte hålls svävande under alltför lång tid.s. 155
14.Tillgängliga kommentarer i aktiebolag srätt tillför ingenting utövers. 155
15.vad som redan finns i förarbetena till tolkningen av detta andra nullitetss. 155
16.fall. Det saknas en direkt motsvarighet till stadgandet i 1944 års akties. 155
17.bolagslag. I 138 § 1 mom. 3 st. föreskrevs, att bolagsstämmobeslut, förs. 155
18.332s. 155
19.5. ABL 9:40, 2 p.: Samtycke till beslutet krävs av alla vilka förelåg registreringsskyldighet, kunde vara ogiltiga oavsett att klandertalan ej väckts däremot, om de i lagen eller bolagsordningen gäl lande bestämmelserna om särskild röstpluralitet icke ”rätteligen iaktta gits”. Denna ”hybrid mellan klanderbarhet och nullitet” (se SOU 1971:15 s. 247) utmönstrades vid tillkomsten av 1975 års ABL främst med hänsyn till att en ”fortsatt ovisshet om giltigheten av sådana för företagen mycket viktiga beslut” kunde vålla svåra olägenheter för före tagets verksamhet (pp. cit.). Förarbetena till det sålunda utmönstrade stadgandet ger därför ingen ytterligare information om tolkningen av ABL 9:40, 2 p. I propositionen till 1975 års lag (1975:103 s. 416) ges följande tillläggsinformation: Aktiebolagslagen i 1975 års utförande kräver inte i något fall samtycke av alla aktieägare ”för ändring av bolagsordningen”. Sådana krav kan emellertid finnas i bolagsord ningen. I bolagsordningen kan kravet på kvalificerad majoritet ställas högre än dem som föreskrivits i ABL 9:30-33 (men inte lägre).s. 156
20.Nullitetsgrunden i ABL 9:40,2 p. begränsas emellertid inte till bolagsordningsändringar. Den är tillämplig på alla bolagsstämmobeslut, när samtycke till beslutet krävs av alla eller vissa aktieägare och sådant samtycke icke givits. Propositionsuttalandet såvitt gäller bolagsordningsändringar har därmed ringa eller ingen relevans. Vad som återstår att utreda är vilka bolagsstämmobeslut som kan förutsätta samtycke av alla eller vissa aktieägare.s. 156
21.Härvidlag kan bortses från de fall där bolagsordningen föreskriver enhällighet eller samtycke av vissa aktieägare för giltigt bolagsstämmo beslut. För en sådan reglering kan allehanda skäl anföras. Det torde emellertid vara ytterst ovanligt att sådana regleringar förekommer i bolagsordningar. Mera vanliga är regleringarna i aktieägaravtal, vilka emellertid icke binder bolaget. I sällsynta fall kan förekomma, att en sådan reglering i aktieägaravtalet inkorporerats i bolagsordningen genom bolagsstämmobeslut härom. (Detta är en nödvändighet för att regleringen skall vara bindande för bolaget.)s. 156
22.Av större intresse är de principer eller bestämmelser i ABL som för utsätter enhällighet eller samtycke av vissa aktieägare. Enligt vad som framgått ovan, ger lagen och dess förarbeten ingen anvisning om vilka nullitetsfall som här avses. I doktrinen och kommentarer till ABL görss. 156
23.333s. 156
24.VII. Klander av bolagsstämmobeslut regelmässigt endast en hänvisning till vad som uttalats i förarbetena utan förtydligande. (Se t.ex. Rodhe, Aktiebolagsrätt, 19 uppl. s. 252: ”Denna bestämmelse kan tänkas bli tillämplig om krav på sådant sam tycke stadgas i ABL eller i bolagsordningen.”) Något vägledande besked om nullitetsregelns tillämpningsområde lämnas således icke. Det torde, såsom frångått ovan, vara ytterst sällsynt att en bolagsordning innehåller nullitetsgrundande föreskrifter av här aktuellt slag. Det är dessutom svårt att föreställa sig hur sådana föreskrifter skall gestaltas. Fråga är om att varje eller vissa aktieägare ges en vetorätt; varje eller vissa aktieägare skall ge sitt samtycke för att bolagsstämmobeslutet icke skall bli en nullitet.s. 157
25.Så mycket framgår av lagförarbetena, att beslut som innebär ändring av bolagsordningen icke omfattas av den nu aktuella nullitetsregeln (se SOU 1971:15 s. 247). Ovan har också nämnts, att pluralitetsreglerna vid ändring av bolagsordningen icke innebär att samtycke skall krävas av samtliga eller vissa aktieägare (utanför bolagsstämman).s. 157
26.Ej heller omfattar den ifrågavarande nullitetsregeln aktiebolagsla gens tvingande bestämmelser: Detta framgår redan av nullitetsregelns avfattning, dvs. fråga skall vara om en dispositiv bestämmelse i ABL som förutsätter alla eller i vart fall vissa aktieägares samtycke, oavsett om dessa aktieägare företrätts vid bolagsstämman. I blickpunkten faller därför de dispositiva likhetsgrundsatsen och generalklausulerna. Ett bolagsstämmobeslut i strid med likhetsgrundsatsen eller generalklausu lerna förutsätter för giltighet, att samtliga aktieägare - oavsett om de företrätts på bolagsstämman eller icke - röstat för eller samtyckt till avvikelsen. En motsvarande situation kan sägas vara för handen vid beslut om vinstutdelning på extra bolagsstämma, eller vid en s.k. vinst utdelning utanför bolagsstämman men inom ramen för de tvingande borgenärsskyddsreglema. Ett enskilt bolagsstämmobeslut i strid med ett hembudsförbehåll i bolagsordningen, eller de i bolagsordningen stipu lerade rättigheterna för vissa aktieägare, kan också sägas tillhöra samma kategori. Sådana beslut förutsätter för sin giltighet att bolagsordningen ändras. Sker ej en bolagsordningsändring, måste beslutet ses som en nullitet, dvs. ogiltigt oberoende av klander. En helt annan sak är sedan, att ett bolagsstämmobeslut kan tolkas som ett beslut om ändring avs. 157
27.334s. 157
28.5. ABL 9:40, 2 p.: Samtycke till beslutet krävs av allas. 158
29.bolagsordningen, och således på denna grund vara giltigt. (Se häroms. 158
30.Nial, Om klanderbara och ogiltiga bolagsstämmobeslut s. 73 f. med fots. 158
31.not 112 och 113.) Till bestämmelserna i ABL som för avvikelse föruts. 158
32.sätter samtliga aktieägares samtycke torde också höra ABL 9:10 (oms. 158
33.orten för bolagsstämma), ABL 9:3 (om aktieägares rätt att företrädass. 158
34.genom ombud, etc.), ABL 9:12 (om sammankallande av bolagsstämma)s. 158
35.och ABL 9:38 (om stämmoprotokoll). Såsom har framgått ovan, utgörss. 158
36.det stora flertalet av de svenska aktiebolagen av enmans- och fåmans-s. 158
37.bolag. En för dessa bolag från ABL i ovannämnt hänseende avvikandes. 158
38.ordning torde tillhöra vanligheterna.s. 158
39.Det är i sammanhanget av största vikt att skilja mellan bolagsstäms. 158
40.mobeslut med effekt i ett enskilt ärende (ad hoc) och beslut med långs. 158
41.siktig verkan (principbeslut). Det samtycke som har givits (uttryckligens. 158
42.eller konkludent) av aktieägarna kan endast avse det enskilda fallet, ochs. 158
43.kan knappast vara framåtsyftande utan tidsbegränsning. Så t.ex. skulles. 158
44.ett bolagsstämmobeslut, enligt vilket aktiebok icke skall föras, likhetss. 158
45.grundsatsen icke iakttas, bolagsstämman hållas utanför den i lag föres. 158
46.skrivna orten, etc. såsom principbeslut för framtiden icke kunna gess. 158
47.någon verkan, med undantag av de fallen där besluten kan betecknass. 158
48.som beslut om ändring av bolagsordningen inom ramen för vad ABL is. 158
49.övrigt medger. I NJA 1996 s. 679 tolkades av två justitieråd - i majoris. 158
50.teten - bostadsrättslagen 9:16, 2 p. som ett nullitetsfall enligt lagen oms. 158
51.ekonomiska föreningar 7:17, 3 st., 2 p. När samtycke icke givits avs. 158
52.berörd medlem, kunde alternativet, att 2/3 av de röstande medlemmarnas. 158
53.varit för beslutet, icke anses gälla, om Hyresnämndens godkännandes. 158
54.inte inhämtats. Nullitetsverkan kunde därmed endast hävas genom etts. 158
55.godkännande av Hyresnämnden, när eljest samtycke av medlem ickes. 158
56.förelåg.s. 158
57.Det har emellertid hävdats i den aktiebolagsrättsliga doktrinen, atts. 158
58.ABL inte innehåller några regler som kräver att samtliga aktieägares. 158
59.samtycker till ett beslut. (Se t.ex. Johansson, Bolagsstämma s. 29, fotnots. 158
60.53 med hänvisningar till Nial - numera Nial-Johansson - Svensk assos. 158
61.ciationsrätt i huvuddrag, 7 uppl. s. 181: ”Krav på alla medlemmarnass. 158
62.samtycke till något beslut finns inte i ABL, men kan vara föreskrivet is. 158
63.såväl aktiebolags som ekonomisk förenings författning.” Johansson, op.s. 158
64.335s. 158
65.VII. Klander av bolagsstämmobeslut cit., hänvisar också till Rodhe, Aktiebolagsrätt, 14 uppl. s. 254, med i stort sett samma inställning som Nial och Johansson ända fram till den 17 uppl. av Aktiebolagsrätt, där synsättet överges till förmån för ett mer återhållet ställningstagande: ”Denna bestämmelse kan tänkas bli till lämplig om krav på sådant samtycke stadgas i ABL eller i bolagsord ningen.”) Dessa doktrinuttalanden kan tolkas på olika sätt. Så t.ex. är den tolkningen möjlig, att när det för nulli tets verkan i ABL 9:40, 2 p. förutsätts, att det i ABL finns regler som kräver alla eller vissa aktieä gares samtycke, lagstiftaren härmed har avsett i ABL förekommande, uttryckliga bestämmelser härom. Ett sådant ställningstagande ligger i linje med vad som vid bestämmelsens tillkomst konstaterades i förarbe tena (prop. 1975:103 s. 416), med den skillnaden att förarbetsuttalandena inskränker sig till pluralitetsreglema vid bolagsordningsändringar. Såtillvida är ovan nämnda doktrinuttalande också riktigt, att ABL saknar explicita pluralitetsbestämmelser som innebär krav på samtliga aktieägarnas samtycke, dvs. i de fallen där ABL stadgar ett pluralitetskrav; inget av dessa innebär ett krav på fullständig enhällig het. Men i den mån doktrinuttalandet skall tolkas så att aktiebolagsrätten helt saknar regler som kräver ”att samtliga aktieägare samtycker till ett bolagsstämmobeslut”, för uttalandet säkerligen alldeles för långt. Noga taget träffas bolagsstämmobeslut av nullitetsverkan vid uteblivet samtycke, inte bara när samtycke krävs av alla aktieägarna, utan också när samtycke icke har givits av de aktieägare på vilkas rätt bolagsstämmobeslutet inkräktar (jfr prop. 1975:103 s. 416).s. 159
66.Avfattningen av nullitetsbestämmelsen ifråga läst mot bakgrund av lagförarbetena synes ge vid handen, att bestämmelsen har ett vidare tilllämpningsområde än vad det ovannämnda doktrinuttalandet förutsätter. Bestämmelsen förefaller ta sikte på samtliga regler och principer i aktie - bolagsrätten som i samband med bolagsstämmobeslut kräver samtycke av alla eller vissa aktieägare för att en avvikelse från regeln eller princi perna skall ges giltighet. För det fall lagstiftaren, som det ovan berörda doktrinuttalandet antyder, avsett att med nullitetsbestämmelsen endast omfatta specifika och explicita föreskrifter om röstpluralitet i ABL (eller bolagsordningen), torde detta ha kommit till klarare uttryck. Trots allt utmönstrades samtidigt med införandet av nullitetsbestämmelsen ens. 159
67.336s. 159
68.5. ABL 9:40, 2 p.: Samtycke till beslutet krävs av alla annan form av nullitetsbestämmelse, som var tillämplig när ”i denna lag eller bolagsordningen upptagna föreskrifter om särskild röstpluralitet icke rätteligen iakttagits” (se 1944 års ABL 138 §, 1 mom., 3 st., SOU 1941:9 s. 559, SOU 1971:15 s. 247 och prop. 1975:103 s. 416). Härtill synes följande anmärkning vara befogad: Om nu den i detta avsnitt dis kuterade nullitetsbestämmelsen endast tar sikte på explicita pluralitetskrav i ABL, och lagstiftaren vid införandet av bestämmelsen vet att lagen saknar sådana pluralitetskrav, vari ligger poängen med att införa en nullitetsbestämmelse som skall utlösas när sådana icke-existerande pluralitetskrav icke iakttas?s. 160
69.Konsekvenserna av slutsatsen, att den ifrågavarande nullitetsbestäm melsen tar sikte på alla regler och principer i aktiebolagsrätten (och bolagsordningen) som förutsätter samtliga eller vissa aktieägares sam tycke, är emellertid långtgående. Innebörden av slutsatsen är nämligen, att vid varje tillfälle likhetsgrundsatsen, generalklausulerna eller någon av de andra ovannämnda bestämmelserna som får antas förutsätta samt liga eller vissa aktieägares samtycke vid avvikelse blir föremål för bolagsstämmobeslut, detta icke endast är klanderbart utan en nullitet. När t.ex. likhetsgrundsatsen har trätts för nära, föreligger en nullitet, vil ket också PRV har att beakta i samband registrering av bolagsstämmobeslutet. Registreringen skall enligt ABL 18:4 vägras om samtliga eller vissa aktieägare inte lämnat sitt samtycke. I vilken utsträckning PRV gjort sådana överväganden är oklart; i praktiken torde saken sällan stäl las på sin spets.s. 160
70.Samtidigt är det ägnat att överraska en smula, att till grund för nulli tetsbestämmelsen ligger ett lagförslag (SOU 1971:15, 81 §, 3 st.) som utarbetats av Nial. I själva verket kom Nials lagförslag i denna del att i sin helhet innefattas i 1975 års ABL och numera även i Lagförslaget. Nials inställning var ju tidigare, dvs. före Lagförslagets tillkomst (se Om klanderbara och ogiltiga bolagsstämmobeslut s. 69 ff.), att nullitetsverkan av ett beslut endast bör inträda i vissa fall när bolagsstämmobeslutet till sitt innehåll är rätts stridigt, närmare bestämt när det strider mot en rättsregel som är tvingande på det sättet att den icke får åsidosät tas ens med alla aktieägarnas samtycke” (pp. cit. s. 69). Nials framställ ning om distinktionen mellan nullitet och klanderbarhet präglas genom-s. 160
71.337s. 160
72.VII. Klander av bolagsstämmobeslut gående av bodelningen mellan tvingande och dispositiva bestämmelser i aktiebolagsrätten. Dikotomin avseende tvingande bestämmelser och nullitet, å ena sidan, samt dispositiva bestämmelser och klanderfrist, å den andra, kom också till uttryck i 1944 års aktiebolagslag 138 §, 1 mom. 3 st: ”Grundas talan därpå, att beslutet icke tillkommit i behörig ordning eller att det eljest kränker allenast aktieägares rätt, skall talan instämmas inom tre månader från beslutets dag. Försummas det, vare beslutet gällande.” Härigenom gavs enligt förarbetena (se Stenbeck, m.fl. Den nya aktiebolagslagen, Stockholm 1946 s. 517), uttryck åt principen att klanderpreskription icke inträder, när beslutet är rättsstridigt, därför att det till sitt innehåll innebär ett åsidosättande av sådana regler, som avser att skydda andra än dem som vid beslutets fattande är aktieägare, dvs. aktiebolagsrättens regler till skydd för borgenärer, aktieköpare eller annan tredje man, eller de bestämmelser som eljest är givna i allmänhetens intresse. Hit hör också tvingande regler om bola gets organisation och verksamhet. Nullitet skulle drabba alla beslut som stred mot rättsregler som var på detta sätt tvingande, så att de icke kunde åsidosättas med samtycke att samtliga aktieägare i bolaget.s. 161
73.Enligt den av Nial förespråkade huvudprincipen skulle avvikelse från tvingande bestämmelse leda till nullitet, allt medan avvikelse från dis positiva bestämmelser endast skulle ge rätt till klander under en viss, närmare föreskriven tidsperiod (klanderfrist). Helt definitiv och slutlig var nu icke denna dikotomi. Avgjort är emellertid att Nial ställde sig negativ till att nullitet skulle inträda även i de fall där ett bolagsstämmo beslut endast kränkte aktieägares rätt. Grundinställningen var att minoritetsskyddet väl kunde upprätthållas genom särskilda klanderbestäm melser, men också att klanderpreskription skulle inträda efter viss tid med hänsyn till att bolaget, dess borgenärer och aktieägarna i gemen eljest skulle lida skada av den stundom ”förlamande osäkerhet” som en motsatt regel skulle medföra. (Se Nial s. 65 ff. och SOU 1971:15 s. 247.) Visserligen kunde man enligt Nial t.ex. tänka sig att låta nullitet inträda vid kränkning av likhetsgrundsatsen (pp. cit. s. 77, fotnot 119). Som skäl härför kunde enligt Nial åberopas, att bolagsstämman över huvud icke bör ha befogenhet att åstadkomma beslut, som går ut på att främja viss eller vissa aktieägares intresse på de övrigas bekostnad.s. 161
74.338s. 161
75.5. ABL 9:40, 2 p.: Samtycke till beslutet krävs av alla Samma resonemang kan föras med en tillämpning av nu gällande ABL:s generalklausuler. Tanken avvisades emellertid av Nial, med hänsyn till ”de många fall där en större eller mindre kränkning av lik hetsprincipen kan tänkas, och även med hänsyn till att denna princips räckvidd icke på alla punkter är fullt klar”. För det fall likhetsgrundsat sen (och generalklausulerna) kunde föranleda nullitetsverkan, skulle ett sådant resultat enligt Nial ”innebära en alltför stor utsträckning av nulliteten och även en osäkerhet om nullitetens förhandenvaro i vissa fall”.s. 162
76.Ledstjärnan vid avgränsningen av nullitetsfallen var enligt Nial, att det var av största vikt för bolaget och därmed förbundna intressen att förebygga oklara förhållanden, vilket också var klanderpreskriptionens främsta funktion. Grunden till nullitetsbestämmelsen i ABL 9:40, 2 p. är dock uppenbarligen icke tvingande bestämmelser utan just bolagsstämmobeslut i strid med dispositiva, till skydd för aktieägare givna regler. Att denna bestämmelse kom att föreslås av Nial och sedermera införas utan något som helst närmare förklaring eller vägledning, är mot bakgrund av redovisningen ovan om Nials tidigare förhållningssätt när mast ett mysterium. Några avtryck i det praktiska rättslivet förefaller bestämmelsen dock inte ha gjort.s. 162
77.Slutsatsen måste emellertid bli, att den ifrågavarande nullitetsbe stämmelsen i kraft av sin lydelse och de knappa lagförarbetena, och i ljuset av klanderbestämmelsernas utformning i 1944 års ABL, måste ges det innehållet att den omfattar även överträdelser av likhetsgrund satsen, generalklausulerna, samt vissa andra ovan nämnda bestämmel ser i ABL, utöver bestämmelser i bolagsordningen om samtliga eller vissa aktieägares samtycke. Ett bolagsstämmobeslut i strid med t.ex. likhetsgrundsatsen skulle därmed vara en nullitet. Det är trots allt för ståeligt, att rimligheten av slutsatsen kan ifrågasättas. Ordalydelsen i bestämmelsen i beaktande av förarbetena lämnar emellertid inga identifierbara alternativ.s. 162
78.339s. 162
79.VIL Klander av bolagsstämmobesluts. 163