1.Sedan väl Karlgren summariskt och kategoriskt fastställt den ”förhärs kande” motivet för formbundenheten vid aktieteckning, läggs detta motiv till grund för ett antal slutsatser om formkravets rättsverkningar. Ovan har påtalats, att redan metoden är förkastlig, helt oaktat att det grundläggande antagandet brister: Vetenskapligt hade det varit mera korrekt att visa större återhållsamhet vad gäller urvalet av det ”förhärs kade” motivet och i stället låta ett resonemang om rättsverkningarna av formbundenheten vila på olika antaganden om formkravets ratio, i syn nerhet som förarbetena icke lämnar någon klargörande vägledning. Men även om det skulle, arguendo, antas, att Karlgrens slutsats om det ”förhärskande” motivet är riktig, leder hans resonemang på grund häravs. 546
2.154s. 546
3.9. Avtals rätts lig verkan av aktieteckning och utfästelser härom till en rad inkonsekvenser och svårigheter. I det följande skall några exempel härpå ges. 1. I det första ledet diskuterar Karlgren (pp. cit. s. 9 ff.) formkravetss. 547
4.rättsverkningar för ett av stiftarna dem emellan och före bolagsbild-s. 547
5.ningen träffat avtal, vari dessa inbördes förbundit sig att enligt is. 547
6.avtalet närmare specificerade villkor samverka för bolagets bils. 547
7.dande. I ett sådant avtal, tillfogar Karlgren (fotnot 11), kan ett flers. 547
8.tal ämnen komma att regleras, t.ex. rätt och skyldighet att tecknas. 547
9.aktier i bolaget, rätt för viss eller vissa stiftare att tillskjuta annans. 547
10.egendom än pengar, rätt att överlåta sådan egendom, etc. Såvitt gäls. 547
11.ler sådana avtal uttalar Karlgren, att det saknas skäl att frånkännas. 547
12.avtalen obligationsrättslig verkan. Ur lagen och dess förarbeten kans. 547
13.enligt Karlgren inte utläsas någon ”antydan om” att sådana avtals. 547
14.skulle sakna rättslig verkan. Detsamma gäller givetvis de eventuellts. 547
15.skadeståndssanktionerade förpliktelserna i avtalet. Avtalen torde ins. 547
16.dubio vara bedöma med ledning av de regler som gäller för enklas. 547
17.bolag.s. 547
18.Bundenheten kan emellertid inte, tillägger Karlgren i ett särskilts. 547
19.förbehåll, omfatta skyldigheten att ”efter teckning övertaga aktier is. 547
20.bolaget”. Detta följer enligt Karlgren av formkravet. Med hänsyns. 547
21.till att enligt 1895 års och 1910 års aktiebolagslagar samtliga stifs. 547
22.tare var skyldiga att teckna sig för minst en aktie (se 1910 års lag,s. 547
23.10 §, sista st.), utan vilket bolagsbildningen icke kunde fullföljas,s. 547
24.blir konstaterandet om stiftaravtalets (konsortiets) obligationsrätts-s. 547
25.ligt bindande verkan poänglös, om skyldigheten att teckna aktiers. 547
26.inte är bindande. Denna irrationalitet inses av Karlgren i ett tills. 547
27.synes sent skede, varför han i en fotnot (pp. cit. s. 11, fotnot 16, ins. 547
28.fine) tilläger följande: ”Måhända bör dock från regeln, att stiftarenas. 547
29.icke äro bundna av dylika avtal om framtida aktieteckning, görass. 547
30.undantag så till vida, att en stiftare antages vara vid äventyr av skas. 547
31.deståndsansvar pliktig att - för att icke hela bolagsbildandet skalls. 547
32.på grund av stadgandet i 10 § sista stycket AL gå om intet - tecknas. 547
33.en aktie”. (En sådan skadeståndssanktionerad avtalsskyldighet kans. 547
34.närmast jämföras med handpenningavtalen i samband med fastig-s. 547
35.155s. 547
36.III. Den aktiebolagsrättsliga tillskottspliktens. 548
37.hetsförvärv, se t.ex. Karlgren, Om handpenningavtal i sambands. 548
38.med köp av fast egendom, Festskrift tillägnad Birger Ekebergs. 548
39.s. 302 ff. Se även Kleineman, Avtalsrättsliga formföreskrifter ochs. 548
40.allmänna skadeståndsrättsliga ansvarsprinciper, JT 1993/94 s. 433 ff.)s. 548
41.Skadeståndsrisken torde vara ett tillräckligt incitament för atts. 548
42.åstadkomma en aktieteckning; därmed urholkas givetvis principens. 548
43.om icke-bundenhet av utfästelser att framdeles teckna sig för aktier. 2. I nästa steg utreder Karlgren frågan, huruvida utfästelser att frams. 548
44.deles företaga aktieteckning har rättslig verkan eller icke (op. cit.s. 548
45.s. 59 ff.). Karlgren noterar härvid att dylika utfästelser är av stors. 548
46.praktisk betydelse. Så t.ex. kan medlemmarna i s.k. stiftarekonsortiers. 548
47.ömsesidigt förbinda sig att efter teckning övertaga vissa aktieposters. 548
48.i bolaget, eller det kan eljest vara fråga om att genom avtal försäkras. 548
49.sig om viss anslutning till aktieteckning vid bolagsbildningen ellers. 548
50.vid nyemission. Det är också vanligt, påpekar Karlgren vidare, atts. 548
51.avtal om framtida aktieteckning träffas i samband med fusioner avs. 548
52.aktiebolag (op. cit. s. 59, fotnot 12).s. 548
53.Även härvidlag blir, enligt Karlgren, det ”förhärskande” motivets. 548
54.för aktieteckningens formbundenhet utslagsgivande. Om inte helas. 548
55.syftet med formbundenheten skall förfelas, måste en analogisk till-s. 548
56.lämpning av formbestämmelsen ge till resultat, att de ifrågavarandes. 548
57.utfästelserna om framtida aktieteckning icke är bindande (se s. 60).s. 548
58.Det sagda leder enligt Karlgren till att skyldigheten inte ens kans. 548
59.upprätthållas med en skadeståndssanktion. Det saknar vidare betys. 548
60.delse om utfästelserna riktas till bolaget eller till enskilda medkon-s. 548
61.trahenter, och det är på samma sätt likgiltigt om utfästelserna avgis. 548
62.vits av stiftare eller andra personer. Karlgren synes såledess. 548
63.frånkänna sådana utfästelser all obligationsrättslig verkan.s. 548
64.Såsom ovan påtalats, förutsätter Karlgrens slutsatser till ett minis. 548
65.mum, att antagandet om det ”förhärskande” motivet är riktigt.s. 548
66.Dessutom är Karlgren beredd att, trots den stränga hållningen, göras. 548
67.undantag från principen. Med hänvisning till vad han enligt vads. 548
68.som redovisas under punkten 1. ovan uttalat om skadeståndssank-s. 548
69.tionerade förpliktelser för stiftare i samband med bolagsbildning,s. 548
70.anmäler han i en fotnot ett sådant undantag (fotnot 15). Ett ytterlis. 548
71.156s. 548
72.9. Avtalsrättslig verkan av aktieteckning och utfästelser häroms. 549
73.gare undantag avser sådan ersättningsskyldighet som kan motives. 549
74.ras av principen om culpa in contrahendo. Det kan emellertid ifrås. 549
75.gasättas, varför dörren för undantagsmöjligheter endast skulles. 549
76.öppnas för stiftares utfästelser; rationella skäl för att göra skillnads. 549
77.mellan stiftare och aktietecknare i allmänhet saknas. Saken berörss. 549
78.inte närmare av Karlgren, men torde med de förbehåll han gjorts. 549
79.leda till att skadeståndssanktionerade utfästelser skall ges obliga-s. 549
80.tionsrättslig verkan stiftare och övriga potentiella aktietecknares. 549
81.emellan. Karlgrens påstående i anslutning härtill, att i NJA 1918s. 549
82.s. 394 ”klart kommer till uttryck uppfattningen, att utfästelser avs. 549
83.berörda art principiellt icke äro giltiga”, saknar full täckning i rättss. 549
84.fallet ifråga: Högsta domstolen tar i fallet överhuvudtaget inte ställs. 549
85.ning till frågan om obligationsrättslig verkan av utfästelser, stiftares. 549
86.eller andra aktietecknare emellan; i fallet aktualiseras uteslutandes. 549
87.frågan om bundenheten i förhållande till det redan existerande,s. 549
88.aktieemitterande bolaget i samband med en aktiekapitalökning. 3. Karlgrens resonemang stöter på ytterligare komplikationer när hans. 549
89.därefter diskuterar de redan på den tiden vanliga avtalen, enligts. 549
90.vilka part garanterar aktieteckning eller nyemission (nedans. 549
91.”garantiavtal”). Sådana avtal skall enligt Karlgren icke drabbas avs. 549
92.formkravens rättsverkningar, även om avtalet har till innebörd atts. 549
93.garanten själv åtar sig att efter teckning övertaga de aktier som ickes. 549
94.tecknats eller placerats (se s. 61 f.). Den efterföljande förklaringss. 549
95.grunden för denna, något överraskande slutsats är påfallande bräcks. 549
96.lig. (Jfr den mera återhållsamma kritiken av detta avsnitt av Ljung-s. 549
97.holm, SvJT 1931 s. 530 f. Framställningen karaktäriseras av Ljung-s. 549
98.holm som ”icke övertygande”.) Skälet till att garantiavtal skalls. 549
99.rättsligt behandlas annorlunda än ovan i punkt 2. omnämnda, alls. 549
100.männa utfästelser är enligt Karlgren, att syftet med avtalen är etts. 549
101.annat. Följaktligen kan formregeln inte vinna analogisk tillämps. 549
102.ning. Syftet med garantiavtalen är nämligen - fortfarande enligts. 549
103.Karlgren - inte primärt att vinna delägarskap, utan att göra affär pås. 549
104.själva garantirisken mot ett särskilt betingat vederlag. Att sedans. 549
105.garanten själv kan tvingas teckna aktier för att uppfylla sitt garans. 549
106.tiåtagande, är endast ett resultat av åtagandet, och inte primärt åsyfs. 549
107.157s. 549
108.III. Den aktiebolagsrättsliga tillskottspliktens. 550
109.tat. Frågan om formbestämmelsens analoga tillämpning blir därs. 550
110.med avhängig av aktietecknarens primära syfte med aktietecknans. 550
111.det. Karlgren utvecklar sitt resonemang enligt följande:s. 550
112.”Om lagstiftaren formbundit aktieteckningen för att såvitt möjligt mots. 550
113.verka, att personer utan moget övervägande - och med tanke på förespeg-s. 550
114.lade stora vinstutdelningar etc. - engagerar sig i bolagsföretag, förefinness. 550
115.knappast behov av motsvarande skydd ifråga om avtal, varigenom en kons. 550
116.trahent mot viss gottgörelse åtager sig att bära den ekonomiska risken avs. 550
117.ett misslyckat försök till placering av aktier, med andra ord att svara förs. 550
118.en viss eventuell ’skada’ i den meningen, att aktieteckningens verkstäls. 550
119.lande är något som han har fördel av att undvika eller i vart fall något soms. 550
120.han icke med sin utfästelse eftersträvar”.s. 550
121.Logiken i detta resonemang synes kunna reduceras till att en persons. 550
122.som investerar pengar i utsikt att göra vinst är mera skyddsvärd äns. 550
123.den som investerar lika mycket för att undvika förlust. Ett rättsligts. 550
124.hållbart ratio för ett sådant synsätt saknas. Det är inte uteslutet att is. 550
125.andra sammanhang kan förekomma, att lagstiftaren vill stimuleras. 550
126.”offensiva” investeringar, och motverka ”defensiva” sådana, mens. 550
127.ett sådant motiv har uppenbarligen inte ens förespeglat här aktuells. 550
128.lagstiftare. En vidhängande fråga är hur det överhuvudtaget skalls. 550
129.vara möjligt att inom ramen för rättstillämpningen dra gränsen mels. 550
130.lan ”offensiva” och ”defensiva” investeringar. Vad hindrar avtalss. 550
131.parterna - för att om möjligt undvika formkravets rättsverkningars. 550
132.- utforma samtliga utfästelser som garantiavtal; och är i själva vers. 550
133.ket icke varje utfästelse att teckna sig för aktier en form av garantis. 550
134.avtal, dvs. ett åtagande att tillse att aktier till ett visst antal tecknass. 550
135.mot vederlag (det är överhuvudtaget svårt att föreställa sig att ens. 550
136.sådan allmän utfästelse skulle vara helt vederlagsfri). Att det ”pris. 550
137.mära” syftet med en affär eller investering skall tillmätas en sådans. 550
138.rättslig relevans som Karlgren gör gällande är i och för sig starkts. 550
139.betänkligt. Härtill kommer svårigheten att hantera ett sådant rätts-s. 550
140.faktum. De anvisningar som Karlgren lämnar härutinnan är intes. 550
141.ägnade att underlätta förfarandet: En garants primära syfte är intes. 550
142.att vinna delägarskap utan att garantera en viss aktieteckningsnivå.s. 550
143.158s. 550
144.9. Avtalsrättslig verkan av aktieteckning och utfästelser häroms. 551
145.Om denna inte uppnås, skall garanten bära den ekonomiska riskens. 551
146.och svara för den eventuella skadan. Alternativt kan garanten självs. 551
147.teckna sig för de ”garanterade” aktierna. Så långt täcks enligt Karls. 551
148.gren garantiavtalet icke av formkravet. Men för den händelse ”ens. 551
149.placering av aktierna på annat håll är praktiskt taget omöjlig”, stäls. 551
150.ler sig saken enligt Karlgren annorlunda: I en sådan situation syness. 551
151.enligt Karlgren garantens primära syfte vara att vinna delägarskap,s. 551
152.och då blir formkravet analogiskt tillämpligt.s. 551
153.Grundskottet mot Karlgrens resonemang avlossar han emellertids. 551
154.själv: Motivet för att garantiavtal ej träffas av formkravets rättss. 551
155.verkningar, till skillnad från ”utfästelser”, är nämligen enligt Karls. 551
156.gren, att garantiavtalen ”till sin typ” icke är sådana, ”att man obes. 551
157.tänksamt inlåter sig på desamma”. Det säger sig självt att med ens. 551
158.sådan argumentation blir också slutsatserna utan intresse. 4. Formkravet avser slutligen endast aktieteckningen, inte förvärv avs. 551
159.aktier, ej heller köp- eller säljoptioner. Om således någon på grunds. 551
160.val av en köpoption förbinder sig att förvärva aktier av en annan,s. 551
161.vilka aktier ännu inte blivit tecknade (eller någon förbinder sig atts. 551
162.sälja sådana aktier), faller transaktionen utanför formkravet (varvids. 551
163.i princip skall undantas de fallen där bolaget under bildande åtar sigs. 551
164.att avyttra - eller förvärva - eller eventuellt teckna sådana aktier).s. 551
165.Här drar även Karlgren en bestämd gräns för analogitillämpningens. 551
166.av formkravet. Någon saklig skillnad mellan dessa transaktioners. 551
167.och de ovan under punkt 2. omnämnda allmänna utfästelsernas. 551
168.tycks emellertid inte föreligga. Karlgren diskuterar över huvud intes. 551
169.den frågan. Om så t.ex. A, B och C, i egenskap av stiftare ellers. 551
170.investerare i allmänhet, avtalar att samtliga skall teckna sig förs. 551
171.aktier i samband med bolagsbildning eller aktiekapitalökning,s. 551
172.borde det inte göra någon skillnad om i stället avtalas, att A skalls. 551
173.teckna sig för samtliga aktier, medan B och C skall åta sig att förs. 551
174.värva en viss andel av de sålunda av A tecknade aktierna. Dets. 551
175.samma synes vara fallet om endast A förbinder sig att teckna sig förs. 551
176.en viss andel av aktierna, alltmedan B och C ”garanterar” att en visss. 551
177.andel tecknas. Om det skyddsintresse som kommer till uttryck is. 551
178.formkravet, med innebörd att ”omogna”, ”oöverlagda”, ”förhass. 551
179.159s. 551
180.III. Den aktiebolagsrättsliga tillskottspliktens. 552
181.tade”, etc. aktieteckningar skall förhindras, är så utslagsgivande, atts. 552
182.det av Karlgrens betecknats som det ”förhärskande” motivet förs. 552
183.formkravet, borde samtliga nu omnämnda transaktioner och avtalss. 552
184.parter behandlas lika. Att så uppenbarligen icke sker, och dessutoms. 552
185.icke kan ske, borde ha föranlett Karlgren att överväga om hanss. 552
186.antagande om det ”förhärskande” motivet trots allt inte bordes. 552
187.omvärderats, i synnerhet som förarbetena inte ger något direkt stöds. 552
188.för antagandet.s. 552
189.Mera konsekvent är såvitt gäller här aktuella transaktioner docks. 552
190.Nial (Aktiebolagsrättsliga studier s. 181 ff.): ”Tvivelaktigt är om ens. 552
191.utfästelse att från en annan person övertaga aktier som ännu intes. 552
192.tecknat är giltigt”. Frågan bör enligt Nial besvaras nekande meds. 552
193.hänvisning till syftet med reglerna rörande aktieteckningen.s. 552
Gällande rätts förarbeten
1.Inom ramen för en aktiebolagsrättslig studie med inriktningen att vara såväl aktuell som praktisk, kan analysen ovan förefalla väl utförlig; prima facie kan avsnittet karaktäriseras som föga mer än en rättshistorisk betraktelse. Dessutom kan kritiken av Karlgrens argumentation och slutsatser tyckas en smula respekt- och perspektivlös: Trots allt skall de teser Karlgren drivit ses i dåtidens ljus.s. 552
2.Fokus för den förevarande framställningen är emellertid inte de Karl grenska teserna i sig, utan det genomslag dessa vunnit i gällande rätt, til lika den okritiska absorbering av teserna som förekommit i förarbeten och doktrinen; det är inte en alltför sällsynt företeelse inom rättslivet, att en auktoritets uttalande av ofta mycket gammalt datum vinner beak tande utan att grunderna för uttalandet skärskådas.s. 552
3.Formkravet vid aktieteckning har, som bekant, bibehållits. Förarbe tena till 1944 års aktiebolagslag ger inget besked om det huvudsakliga ändamålet härmed. I SOU 1941:9 (s. 102 ff.) diskuteras inte de rättspolitiska skälen för formkravet mer än antydningsvis: Fortfarande fram hålls publicitets- och kontrollbehovet samt vikten av att skydda tredje man. Så t.ex. omtalas särskilt, att ogiltigheten av en aktieteckning på grund av t.ex. formfel av rättssäkerhetsskäl inte får göras gällande sedans. 552
4.160s. 552
5.9. Avtalsrättslig verkan av aktieteckning och utfästelser härom bolaget registrerats. I 1944 års prop, (nr 5 s. 229) tillförs inget av intresse.s. 553
6.Tilläggvärdet av förarbetena till 1975 års lag är begränsat. Såväl i betänkandet (SOU 1971:15 s. 138) som i propositionen (1975:103 s. 298) uttalas emellertid, att den ”gällande principen att ingen skall kunna med bindande verkan förplikta sig att delta i en bolagsbildning förrän under stiftelseförfarandet de åtgärder vidtagits som föreskrivs i lagen i syfte att ge aktietecknaren underlag för bedömning av bolaget”, skall upprätthållas genom formkravet i ABL 2:5. En närmare utredning om ändamålet med en så vittomfattande princip saknas.s. 553
7.Som bekant utfördes utredningsarbetet till stor del av Nial (så också beträffande betänkandet till 1944 års lag). Det framstår som sannolikt att Nial i utredningsarbetet och vid formuleringen av den ”gällande principen” i hög grad influerats av slutsatserna i hans år 1935 utgivna monografi ”Aktiebolagsrättsliga studier” (särskilt s. 181 ff.). I dessa stu dier har Nial emellertid väsentligen förlitat sig på Karlgrens forsknings resultat, som granskats ovan, i ”Om stiftelseurkund och aktieteckning”. Nial synes icke i ”Aktiebolagsrättsliga studier” göra en självständig undersökning av det rättspolitiska motivet till formkravet och uttalar sig ej heller särskilt om Karlgrens ovan kritiserade antagande om det ”för härskande” motivet. Nial (s. 182) uppfattar dock att syftet med form bundenheten (och publiciteten) är följande:s. 553
8.”Detta syfte är ju att skydda personer från att satsa kapital i aktiebolag innans. 553
9.dettas soliditet och utsikter ställs under publicitetens ljus och offentlig kris. 553
10.tik därigenom möjliggjorts.” (Jfr Skarstedt s. 17: ”Till förekommande av atts. 553
11.allmänheten förledes att placera penningar i bolag, som till följd av brist is. 553
12.aktiekapitalet redan i början av sin verksamhet ej kunna betraktas såsoms. 553
13.sunda företag”.) Om den av Nial formulerade ”gällande principen” skall upprätthållas på den av Karlgren antagna, eller den av Nial formulerade grunden, synes Aktiebolagsutredningen i 1971 års betänkande (dvs. Nial) göra sig skyl dig till en rättspolitisk personlighetsklyvning. (Jfr Karlström, JT 2002/03 s. 59.) Å ena sidan framhålls sålunda den ”gällande principen” med de angivna grunderna. A andra sidan betonas i betänkandet (s. 110 ochs. 553
14.161s. 553
15.111. Den aktiebolagsrättsliga tillskottsplikten 127 ff.), att det över huvud måste ”nu anses vara en föråldrad uppfatt ning att aktiebolaget som företagsform är ett särskilt farligt instrument, genom vilket en lättlurad allmänhet kan lockas att satsa sina besparingar i mindervärdiga företag.” Problemet är enligt Aktiebolagsutredningen snarare det motsatta, nämligen hur aktiebolagen skall kunna attrahera kapital i erforderlig utsträckning för att finansiera näringslivet och dess utveckling. Vad som förutsätts bibehållas är informationskravet i sam band med bolagsbildning eller kapitalökning, med särskilda sanktionsregler. Med gillande citeras i betänkandet (s. 128) SOU 1958:27, Om förslag till förenkling i vissa delar av aktiebolagslagen (s. 169), vari det ifrågasätts, om inte själva utgångspunkten för det då gällande formalis tiska och betungande systemet framstår som ”verklighetsfrämmande”: ”Det hör nu till undantagsfallen att ett aktiebolag bildas på det sättet att man för bolagsbildningen appellerar till en större allmänhet, vilken genom förespeglingar om vinstmöjligheter förledes att satsa kapital i bolaget.” (Jfr. motsatt synsätt i förarbetena - som redovisats ovan - till 1895 och 1910 års lagar.) Därvid hänvisas till att i det ojämförligt flesta fallen tillkommer ett aktiebolag genom överenskommelse mellan ett begränsat antal personer, som alternativt kan välja att helt formlöst bilda handels- eller kommanditbolag.s. 554
16.Dessutom konstateras redan i 1971 års betänkande (SOU 1971:15 s. 129), att i de ”alldeles övervägande antal” fallen aktiebolagen till kommer genom simultanbildning. För att vid simultanbildning aktie tecknarna ändå skulle beredas skydd mot hemlighetsmakeri och över rumpling, föreslogs en bestämmelse om att en förutsättning för denna form av bolagsbildning skulle vara, att alla aktier tecknades vid stäm man och att alla godtagna aktietecknare var ense (jfr ABL 2:7, 2 st., jfr prop. 1975:103 s. 300). Såsom nämnts ovan föreslås i Lagförslaget, att bestämmelserna om successivbildning utmönstras helt, eftersom denna form för bolagsbildning saknar praktisk betydelse.s. 554
17.Vid tillkomsten av 1975 års lag har följaktligen Karlgrens antagande om det ”förhärskande” motivet, om det alls skall godtagas, icke tillmäts någon betydelse, utan tvärtom avvisats. Det är desto besynnerligare att den enligt betänkandet ”gällande principen” föreslås upprätthållas i den angivna utsträckningen. (Jfr Kleineman, Avtalsrättsliga formföreskrifs. 554
18.162s. 554
19.9. Avtalsrättslig verkan av aktieteckning och utfästelser härom ter och allmänna skadeståndsrättsliga ansvarsprinciper, JT 1993/94 s. 439: ”1 grund och botten finns naturligtvis en stark insikt om att form kravets rättspolitiska grund, framför allt behovet av att förhindra oöver tänkta transaktioner, är tämligen svagt.” Uttalandet tar sikte på formkra vet vid fastighetsköp.)s. 555
Gällande rätt
1.En direkt tillämpning av formföreskrifterna i ABL 2:5 och 4:8 (jfr 5:12) innebär självfallet, att en aktieteckning som sker på annat sätt ej kan göras gällande av bolaget. I förhållande till bolaget kan sålunda icke en bindande aktieteckning komma till stånd på annat sätt än enligt formfö reskrifterna. Detta följer också av NJA 1918 s. 394.s. 555
2.En analogivis tillämpning av dessa stadganden på utfästelser att teckna aktier, på så sätt att sådana utfästelser frånkänns obligationsrättslig verkan, är emellertid enligt min mening utesluten. En grundläggande förutsättning för en sådan analogisk tillämpning är i vart fall, att den är motiverad med hänsyn till formkravets ändamål. Såsom har konstate rats ovan, saknas emellertid lagstiftningsändamål som motiverar analo gitillämpning. Under alla förhållanden har sådana ändamål helt fallit i skymundan vid tillkomsten av 1975 års lag. Tvärtom får det anses vara av stor vikt att aktiebolag genom ifrågavarande utfästelser tillförsäkras riskkapital. Det är samtidigt tydligt, att frågans betydelse vid bolagsbildningen har förlorat i aktualitet: Det torde vara ytterst sällsynt att stif tare eller andra aktietecknare vid bolagsbildning träffar överenskom melser av angivet slag; såsom framgått ovan, bildas de allra flesta aktie bolag simultant eller förvärvas såsom lagerbolag. Det är i samband med aktiekapitalökning som frågan får sin allra största betydelse.s. 555
3.Slutsatsen, att formkravet icke kan vinna analogitillämpning på över enskommelser av ifrågavarande slag i samband med nyemissioner av aktier, avser också andra, funktionellt näraliggande avtal, såsom de ovan betecknade garanti avtalen, sälj- eller köpoptioner vid eller före aktieteckning, etc. Såsom redan konstaterats ovan, saknas skäl att göra skillnad mellan dessa avtalstyper.s. 555
4.163s. 555
5.III. Den aktiebolagsrättsliga tillskottspliktens. 556
6.En annan sak är sedan att överenskommelser av ifrågavarande typ inte ersätter aktieteckningen, och att det kan vara såväl rättsligt som praktiskt besvärligt att inom teckningstiden tvinga avtalspart att full göra aktieteckningsskyldigheten. Incitamentet får i stället, precis som i garantiavtalen enligt ovan, vara risken för skadestånd eller i förekom mande fall avtalsvite. Några vägande skäl för att begränsa rätten till ska destånd till det ”negativa intresset” synes inte kunna påvisas. Även en sådan ståndpunkt synes förutsätta, att en analogisk tillämpning av form kravet är möjlig, vilken ovan avvisats.s. 556
7.Formkravet vid aktieteckning är ju, såsom framgått ovan, direkt tilllämpligt endast på aktieteckningen som sådan. Det omfattar inte enligt ordalydelsen ovan berörda utfästelser att teckna aktier, garantiavtal, etc. Något annat har heller ej gjorts gällande i den aktiebolagsrättsliga dok trinen. Vad som däremot har förordats av främst Karlgren på ovan anförda grunder är att formkravet skall tillämpas analogivis på sådana rättshandlingar. Helt avgörande för en sådan analogitillämpning har enligt Karlgren varit det ”förhärskande” motivet för formkravet, nämli gen att förhindra att aktieteckning sker ”obetänksamt” eller ”förhastat” (”utan moget övervägande”). Utredningen ovan får anses emellertid visa, att ett sådant ”förhärskande” motiv aldrig förelegat, och om ett lagstiftarmotiv av det slaget haft någon betydelse vid tillkomsten av aktie bolagslagarna år 1895 och 1910, så måste motivets betydelse väsentligt ha beskurits genom senare rättspraxis och förarbeten, och genom förar betena till 1975 års ABL i princip ha utraderats. Förutsättningar för en analogitillämpning saknas därmed.s. 556
8.Den nu skisserade bilden av formkravet vid aktieteckning kan jämfö ras med den beträffande fastighetsförvärv. Att ett fastighetsförvärv är underkastat ett relativt strängt formkrav i JB 4 kap. står klart. Enligt ordalydelsen för formkravet är detta direkt tillämpligt endast på fastighetsförvärvet och vissa villkor i samband därmed. Det saknas således uttryckligt lagstöd för att tillämpa samma formkrav på t.ex. utfästelser att framdeles köpa eller sälja (olika optioner) fast egendom, förköpsrätter, hembudsklausuler, etc. Icke desto mindre har Högsta domstolen i rättspraxis funnit att formkravet skall vara tillämpligt även på utfästel ser, avtal om förköpsrätt, etc. (se bl.a. NJA 1965 s. 306, NJA 1970s. 556
9.164s. 556
10.9. Avtals rätts lig verkan av aktieteckning och utfästelser härom s. 180, NJA 1971 s. 516, NJA 1974 s. 314 och NJA 1977 s. 509). Utan uttryckligt lagstöd får antas, att slutsatsen om att sådana rättshandlingar icke är bindande vilar på en analogisk tillämpning av formkravet. Grun den för en sådan tillämpning är emellertid oklar. Med Karlgrens ovan analyserade metod skulle det ligga nära till hands att föreställa sig, att det ”förhärskande” motivet för formkravet vid fastighetsförvärv föran leder en analogitillämpning på utfästelser, förköpsavtal, etc. Tillväga gångssättet kompliceras emellertid av att det är i högsta grad oklart i vilka rättspolitiska överväganden formkravet ytterst bottnar. (Se t.ex. Vahlén, Formkravet vid fastighetsköp, 1951 s. 73: Saken har ej närmare utretts och torde enligt Vahlén ”tarva rättshistoriska forskningar”. Se även Nerep, Sale and lease back av fast egendom, SST 1989 s. 308 ff. med vidare hänvisningar till t.ex. Hessler, Allmän sakrätt, 1973 s. 450 f.)s. 557
11.Det bör återigen understrykas, att formkravet vid fastighetsförvärv icke är direkt tillämpligt på utfästelser om fastighetsförvärv, förköpsav tal, etc.; formkravet gäller enligt ordalydelsen endast förvärvet som sådant, och inte utfästelse om att framdeles förvärva eller låta annan för värva fastighet. På samma grund kan ej heller ur avtalslagen 1 § 3 st. härledas en princip om att även utfästelser, förköpsavtal, etc. skall underkastas formkravet vid fastighetsköp: Bestämmelsen i avtalslagen är enligt sin ordalydelse endast tillämplig på fastighetsförvärvet. Av det förhållandet att ett anbud om att förvärva fast egendom inte är bindande - vilket är ett resultat av formkravet - följer följaktligen inte med nöd vändighet, att utfästelser, förköpsavtal, etc. av ovannämnt slag är ogil tiga.s. 557
12.Om det nu vore så att det ”förhärskande” motivet för formkravet vid fastighetsförvärv är att förhindra ”förhastade” eller ”obetänksamma” avtalsslut, vilket måste betvivlas, förefaller ett sådant motiv inte ha lagts till grund för en analogisk tillämpning av formkravet på utfästelser, för köpsavtal, etc. Fastmera framhålls i rättspraxis andra motiv därför (se NJA 1984 s. 673 och NJA 1992 s. 66, s. 77). Sammanfattningsvis har uttalats, att sådana utfästelser eller avtal ”lägger band på ägarens hand lingsfrihet, kan skapa osäkerhet i äganderätten med ogynnsamma verk ningar bl.a. för fastighetsomsättningen och kreditgivning”. Vad soms. 557
13.165s. 557
14.IIL Den aktiebolagsrättsliga tillskotts pliktens. 558
15.häri betonas är således behovet av en god ordning till båtnad för ens. 558
16.fungerande fastighets- och kreditmarknad. Det förhållandet att en fasts. 558
17.ighetsägares utfästelse att framdeles sälja sin fastighet ”lägger band pås. 558
18.ägarens handlingsfrihet”, kan knappast tillmätas någon nämnvärd betys. 558
19.delse: Själva kvintessensen i den grundläggande avtalsrättsligas. 558
20.principen om att avtalslöfte är bindande är ju att begränsa löftesavgiva-s. 558
21.rens handlingsfrihet; det synes därför föga meningsfullt att som motiv för att inte ge ett avtalslöfte bindande verkan hänvisa till att löftet eljests. 558
22.vore bindande.s. 558
23.I vart fall till denna del är grunden för att kvalificera utfästelser, förköpsavtal, etc. som ogiltiga ogenomtänkt. Men även motivet i övrigt kan karaktäriseras på samma sätt. Den i rättspraxis utvecklade principen om att utfästelser, etc. inte är bindande har delvis varit kontraproduktiv om man utgår ifrån grunden för densamma. Att optioner, utfästelser och liknande företeelser på den kommersiella fastighetsmarknaden inte kunnat ges bindande verkan har sålunda skapat osäkerhet (se härom Nerep, op. cit. s. 308 ff.) inte bara på fastighetsmarknaden utan också på kreditmarknaden. Vad som återstår av grunden för inställningen i rätts praxis är i själva verket ett krav på en fungerande offentlighet och registrering av fastigheter, och denna har tydligen ännu icke i tillräcklig grad anpassats till utfästelser att framdeles sälja fast egendom, optioner, förköpsavtal, etc.s. 558
24.Samtidigt pågår en stark uppluckring av den i rättspraxis utvecklade principen om att utfästelser, etc. icke är bindande. I NJA 1974 s. 526 befanns t.ex. att handpenningavtal är bindande i viss utsträckning. Där efter har i NJA 1981 s. 897 och NJA 1984 s. 673 principen ytterligare beskurits vad beträffar förköpsrätt i samband med gåva eller gåvoliknande rättshandlingar. Vidare har i vissa specialfall ansetts att utfästel ser att framdeles överlåta fast egendom skall tillmätas rättslig betydelse (se Nerep, op. cit. s. 309 med hänvisningar till uttalanden i doktrinen). Principen har också genombrutits vid s.k. föravtal till bodelning (NJAs. 558
25.1978 s. 497). Förköpsklausul vid förordnande genom testamente har vidare förutsetts vara giltig (se SOU 1988:66 s. 79). I NJA 1990 s. 18 befanns en förköpsklausul i samband med bodelning och arvskifte (med hembudsskyldighet) vara giltig och bindande: Klausulerna ansågs fyllas. 558
26.166s. 558
27.9. Avtalsrättslig verkan av aktieteckning och utfästelser härom ”en viktig funktion” och inte sällan vara ”en förutsättning för bodel ningen eller arvskiftet”. Hänsynen till kreditgivningen och den fria omsättningen av fastigheter betraktades som underordnad.s. 559
28.Slutligen kan nämnas, att Högsta domstolen i NJA 1992 s. 66 (jfr NJA 2001 s. 75) funnit, att skriftliga optionsavtal avseende framtida förvärv av bostadsrätt är bindande, oaktat formkravet för överlåtelse av bostads rätt. Det eventuella intresset av att värna kreditgivningen och omsätt ningen av bostadsrätter berördes i sammanhanget överhuvudtaget inte. Utgångspunkten var fastmera att optionsavtal beträffande lös egendom är bindande, vilket är en” naturlig följd” av den allmänna principen om avtalsfrihet. Vidare framhålls i domskälen att det saknas förbud mot optionsavtal i bostadsrättslagstiftningen. Det kan tilläggas, att i fallet utdömdes fullt skadestånd (således till det positiva kontraktsintresset) med hänvisning till att optionsavtalet icke hade honorerats. (För vidare diskussion om rättsfallet, se Kleineman, op. cit. s. 444 ff.) I tillägg kan nämnas NJA 1993 s. 324, enligt vilket avgörande formkravet för över låtelse av fast egendom inte befanns vara tillämpligt ifråga om överlå telse av s.k. dold äganderätt till fastighet, och NJA 2000 s. 747, med ytterligare begränsningar av formkravet (se även NJA 1995 s. 178 och NJA 1998 s. 610 samt SOU 1991:81).s. 559
29.Tendensen i rättspraxis är således tydlig: Formkrav skall tolkas res triktivt. En analogitillämpning av formkrav förutsätts icke kunna ske utan starka skäl.s. 559
Lagförslaget
1.I Lagförslaget behandlas överhuvudtaget inte den ovan framställda pro blematiken. Förslaget däri om att aktieteckningen i samband med bolagsbildningen icke skall betecknas som en bindande avsiktsförkla ring har ett annat syfte än att komma till rätta med aktuella spörsmål. Även om förslaget indirekt kan ha haft ett sådant ändamål, är det inte ägnat att korrigera de i praktiken mest betydelsefulla fallen, nämligen de som förekommer i samband med aktiekapitalökning. I detta hänse ende föreligger ingen skillnad i Lagförslaget (se 8:17-18) jämfört med gällande rätt. Principen att en aktieteckning i samband med bolagsbild-s. 559
2.167s. 559
3.IIL Den aktiebolagsrättsliga tillskott splikten ningen inte skall vara bindande förrän inbetalning skett för aktierna ifråga har föreslagits med förklaringen, att ”utsikterna till framgång för ett bolag som bildats under oenighet är begränsade och att det är lika bra att bolagsbildningen avbryts eller görs om för det fall någon av stiftarna vill dra sig ur” (se SOU 1997:22 s. 203). Betydelsegrunden känns icke övertygande. Om aktieteckningen skall ses som ett avtalslöfte, men inte vara bindande av nyssnämnda skäl, får synsättet överfört på avtalsför hållanden i allmänhet märkliga konsekvenser: Om ett avtalslöfte inte skall kunna hävdas och vara rättsligt bindande med hänvisning till att samarbetet mellan avtalsparterna ändå är dömt att misslyckas, just på grund av att en av parterna önskar frigöra sig från avtalslöftet, skulle varje avtalsförhållande av samarbetskaraktär - med samma resonemang - blir bindande först när prestationerna på ömse håll fullgjorts. Att sedan aktieteckningens omvandling vid bolagsbildningen från konsensualavtal till realavtal är viss mån ägnad att förenkla förfarandet vid bolagsbildningen är en annan sak.s. 560
4.En ytterligare nyhet i Lagförslaget (12:15) är att formkrav vid aktie teckning föreslås utvidgas till att omfatta teckning av teckningsoptioner och konvertibler. Huruvida en sådan utökning av formkravet är välbe tänkt kan ifrågasättas mot bakgrund av de problem som formkrav uppenbarligen kan bära med sig.s. 560