Hela artikeln

Fotnoter

1. 1Åsidosätter en medlemsstat allvarligt och ihållande de mänskliga rättigheterna kan näm­ ligen övriga medlemsstater besluta om att innehålla medlemsstatens rättigheter (artikel 7 EUF). Att en stat respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör en förutsättning för att kunna upptas som ny medlem i unionen (49 EUF).
2. 2Om OECDs kod se Ahlberg, EU&Arbetsrätt nr 3 /2001 s. 2—3 och OECD, Internatio­ nal Trade and Core Labour Standards, 2000, Paris OECD. Om ILO:s kärnkonventioner se s. 63. Om diskussionerna inom WTO se Leary, The WTO and the Social Clause, och
3. 3Se artiklarna 177:2 och 181 a (1) EGF och artikel 11 EUE Se också Brandtner & Rosas, Human Rights and the External relations of the European Community: An Analysis of Doctrine and Practice, s. 468—490.
4. 4Se Ben-Israel s. 8 och Leary, 1982, s. 152, Leary säger vilket i och för sig kan tyckas vara en truism men ändå. ”It is clear that international policies concerning human rights and other social and econonic matters cannot be carried out unless national law imple­ ments international treaties”.
5. 5Artikel 22 i IKMPR och artikel 11 i EK.
6. 6Artikel 8 IKESKR, artikel 5 och 6 i ESS, ILO-konventionerna nr 87 och nr 98.
7. 7Se exempelvis klagomål som behandlats av ILO:s föreningsfrihetskommitté, Case no 2068, Colombia, report 328, 2002; Case 2148, Togo, Report 327, 2002; Case no 2116 Indonesia, report 328, 2002.
8. 8Se exempelvis om kopplingen mellan antagandet av ILO:s deklaration om grundläg­ gande principer och rättigheter i arbetet och diskussionerna inom WTO. Bellace, The ILO Declaration of Fundamental principles at Work, s. 273. Både OECD och EU har riktat intresset mot bland annat den fackliga föreningsfriheten. Om många av dessa pro­ jekt kan man läsa i EU&arbetsrätt nr 3 2001 under temat Hur blir världen rättvisare, s. 2-3 av Ahlberg.
9. 9Se rapporterna rörande ansökarländerna. I bedömningen av om ansökarländerna upp­ fyller kraven rörande de mänskliga rättigheterna undersöks avseende de fackliga rättig­ heterna i vilken mån landet uppfyller kraven i Europarådets sociala stadga. Se i The Copenhagen Criteria i Stategy report 2002 sid 1.4. 2002 regular report on Bulgaria’s progress towards accession s. 32, Cyprus’s s. 22, Estonia s. 29, Hungary s. 30, Latvia s. 29, Poland, Romania s. 35, Slovakia s. 29, Slovenia s. 27, Malta s. 20, Turkey s. 41, När det gäller Turkiet som ej antagit de aktuella bestämmelserna i Europarådets sociala stadga hänvisas till praxis från ILO. Se också Ahlberg, Viktiga institutioner saknas när nya medlemmar skall förverkliga EU:s arbetsrätt, EU&arbetsrätt, nr 4/2002 s. 3.
10. 10Se dock (red.) Agell, Föreningsfrihet och stridsåtgärder på arbetsmarknaden och Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden.
11. 11Se Brownlie 1998, s. 573 ff och Bring/Mahmoudi s. 101 Se också van Boven som menar att deklarationen tillsammans med 1966 års konventioner och tilläggsprotokoll utgör en auktoritativ tolkning av FN-stadgans MR-klausuler. Han menar att dessa fyra instru­ ment tillsammans utgör ”the International bill of human rights”, se van Boven, s. 3. Uppräkningen av de mänskliga rättigheterna som gjordes i den allmänna förklaringen år 1948 är dock inte statisk. Andra rättigheter kan komma att inordnas i begreppet mänsklig rättighet. Hur detta går till och vilka ytterligare rättigheter som i dag kan sägas åtnjuta denna status är dock ämnen som lämnas utanför detta arbete. Om internationella orga­ nisationers ställning och rätt att anta traktat i folkrätten, se Brownlie, 1998, s. 677ff.
12. 12Notera exempelvis att alla rättigheter i ILO-konvention 87 också tillkommer arbets­ givare, i ILO-konvention 98, tillkommer artikel 2 och 4 arbetsgivare, se mer i Valticis & von Potobsky och ILO GS 1994. Enligt Europarådets sociala stadga tillkommer artik­ larna 5 och 6 också arbetsgivare, se Samuel, 2002, s. 103, 167f (om lockout). I Euro­ pakonventionen omfattas arbetsgivare av artikel 11 se exempelvis Gustafsson v Sverige,
13. 13April 1996, se också Källström, Gustafssonmålet och dess rättsliga bakgrund, s. 15f.
14. 14Gustafsson v Sweden, 25 April 1996 och Kellerman som hittills avgjorts i AD 1998 nr 17 till arbetgivarens nackdel. Klagomålet har dock förts vidare till Europadomstolen.
15. 15Jfr Källström, Grundläggande rättigheter kan förhindra sociala målsättningar inom unionen och Källström, Gustafssonmålet och dess rättsliga bakgrund s. 16 ff.
16. 16Det främsta syftet med föreningsfriheten i ILO-konvention 87 är att få förmåga att sluta kollektivavtal, se Freedom of Association and Industrial Relations, Report VII, In­ ternational Labour Conference, 3Oth Session, Geneva, 1947 s. 52. EK GS 1959, p. 153, conclusions. Se också Digest 1996, p. 799.
17. 17I Europadomstolen ligger ett mål som rör denna aspekt (Kellerman) och den Europe­ iska sociala kommittén har antagit ett klagomål som också berör detta spänningsförhål­ lande, SN har i klagomålet berört flera punkter rörande brister i skyddet för den negativa föreningsfriheten, nämligen förekomst av granskningsarvoden och organisationsklausuler, samt avsaknad av skydd för den negativa föreningsfriheten i lag, Collective complaint no 12/2002, European Committee of Social Rights, Decision on admissibility, 19 June 2002. Svenska AD har dock redan behandlat klagomålen till arbetsgivarpartens nackdel AD 1998 nr 17 och AD 2001 nr 20.
18. 18Bernitz & Kjellgren, 2002, s. 79.
19. 19Se t.ex. Bernitz & Kjellgren, s. 77 och Maier, s. 137 ff.
20. 20Bernitz & Kjellgren, s. 79ff och Droege & Lysén, s. 109ff och Maier s. 139 ff och Me- lin & Schäder, s. 44 ff.
21. 21Bernitz & Kjellgren, s. 89 ff och Droege & Lysén, s. 113 ff
22. 22Se artikel 307 EGF. Se också Nielsen, EU-arbejdsret, s. 84f och 192.
23. 23Bring & Mahmoudi s. 12 och Nielsen & Rehof, s. 9.
24. 24Prop. 1974:158, SÖ 1975:1.
25. 25Wienkonventionen trädde i kraft år 1980 då erforderligt antal stater anslutit sig till den, se Brownlie, 1998, s. 608.
26. 26Artikel 31:2 Wienkonventionen och Brownlie, 1998 s. 634f.
27. 27Brownlie, 1998, s. 635.
28. 28Brownlie 1998, s. 635f.
29. 29van Dijk & van Hoof s. 77ff. Se också ECHRTyrer v UK, 25 april 1978, p. 15, och ECHR Sigurjönsson v Iceland, 30 juni 1993, p. 15.
30. 30Se också van Dijk & van Hoof, s. 78.
31. 31Sverige underkastade sig denna praxis när en förklaring om erkännande av domsto­ lens jurisdiktion avgavs år 1966. I och med inkorporeringen av Europakonventionen i svensk lag gjordes erkännandet obegränsat i tid, prop. 1993/94:117, s. 45-46.
32. 32Se t.ex. Valticos & von Potobsky, s. 68 och Ben-Israel, s. 57.
33. 33Om ILO, Valticos & von Potobsky, s. 284 och Samson, s. 162-163 och Bartolomei de la Cruz m.fl., s. 36 och EK sess. 76, 1989, UK, s. 303. ILO:s expertkommittés rap­ porter ligger till grund för de diskussioner som sedan följer i konferenskommittén med de enskilda staterna om brister i efterlevnaden. Konferenskommittén inlämnar sedan en rapport till arbetskonferensen som i regel antar rapporten, se Bartilomei de la Cruz m.fl. s.8Iff. Om Europarådets övervakningsorgan, Evju, European Social Charter, s.23 och Harris s. 326-329 och Sigeman, Gustafssondomens konsekvenser för svensk arbets­ rätt, s.48, (Europeiska kommittén för sociala rättigheter). Europarådets ministerkom­ mitté rekommenderar regeringarna att beakta observationerna i den europeiska kommit­ téns konklusioner och regeringskommitténs rapporter, se t.ex. ResChS(2001)2 och ResChS(2001)5 samt baserar sina rekommendationer till de enskilda staterna, med an­ ledning av det kollektiva klagomålsförfarandet på kommitténs ställningstagande, se t.ex. Recommendation RecChS(2001)l rörande Collective complaint No. 6/1999.
34. 34Se vidare i Bring & Mahmoudi, s. 21.
35. 35Svensk översättning hämtad ur Traktatsamling i folkrätt, Melander & Strömberg, s. 194.
36. 36Bring & Mahmoudi, s. 25.
37. 37Jfr Brownlie, 1998, s. 25.
38. 38Internationella domstolen har tolkat ILO-konventioner i ett par mål under 1920- talet och början av 1930-talet. Vid den tiden hade ännu inte någon praxis egentligen utvecklats. Se t.ex. PCIJ, November 15th 1932, Interpretation of the Convention 1919 concerning employment of women during the night,
39. 39Se t.ex. ECHR Wilson & Palmer, 2 juli 2002, p. 48 och ECHR Sigurjonsson, 30 juni 1993, p. 35.
40. 40GAOR (A/41/40) communikation 11/1982 J.B. et al. v Canada, p. 6:2 och 6.3. Se också Nowak, U.N. Covenant on Civil and Political Rights, CCPR Commentary, 1993, s. XXIII.
41. 41Se Brownlie, 1998, s. 25 som tar upp källor som kan tillämpas analogt med doktrin­ begreppet i artikel 38(d). Han nämner bland annat rapporter och resolutioner från ex­ pertorgan.
42. 42Se också Nielsen & Rehof, s. 173.
43. 43Lysén, Europas grundlag, s. 126, 133 och Cameron, Introduction, 2002, s.20ff. Se dock Bring & Mahmoudi som diskuterar om så verkligen är fallet s. 44, 42, 46 ff. Se också Pétren & Ragnemalm, s. 237.
44. 44Bring & Mahmoudi s. 41 ff och Danelius, 2002, s. 35 och Brownlie, 1998, s. 31 ff.
45. 45I monistiskt präglade länder blir ofta en konvention omdelbart en del av det inhem­ ska rättssystemet när den ratificeras. Om problem kopplade till denna metod rörande möjligheten att leva upp till åtagandet se. Leary, International Labour Conventions and National law, s. 2, 20 ff, 41, 154 ff.
46. 46SOU 1974:100 s. 44-45, SOU 1993:40 s. 15, AD 1972 nr 5, NJA 1973:423, RÅ 1974:121, NJA 1981:1205, NJA 1984 s. 903.
47. 47Lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänsk­ liga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
48. 48SOU 1974:100 s. 45.
49. 49Europakonventionen, se prop. 1951:165, den Europeiska sociala stadgan, se prop. 1962:175, FN:s MR-konventioner från 1966, se prop. 1971:125, och vid ratifikationer­ na av ILO-konventionerna 87 och 98, prop. 1949:62 och 1950:188.
50. 50SOU 1993:40 del B s. 25, i detta sammanhang avses Europakonventionen, principen bör dock ha allmän folkrättslig tillämplighet.
51. 511993/94:KU24 s. 13, se också prop. 1993/94:117 s. 37.
52. 52Lysén, Europas grundlag, s. 141.
53. 53SOU 1993:40 del B s. 25.
54. 54Danelius, Mänskliga rättigheter, 4:e uppl, 1989, s. 70.
55. 55Se också domarna NJA 1988 s. 572, NJA 1991 s. 188, NJA 1993 s.109, NJA 1993 s. 111.
56. 56Se vidare i Danelius, Mänskliga rättigheter, 5:e uppl. 1993, s. 83 och i Bernitz, Europa­ konventionens införlivande med svensk rätt - en halvmesyr, s. 260.
57. 57Se Justitierådet Johan Lind, tillägg till NJA 1992 s. 532.
58. 58Se t.ex. Bring & Mahmoudi s. 121 ff.
59. 59Det tycks som om Danelius inbegriper alla de MR-konventioner jag behandlat i be­ greppet, se Mänskliga rättigheter, 4:e uppl, 1989, s. 71 och om ILO s. 36.
60. 60Danelius, Mänskliga rättigheter, 4:e uppl, 1989 s. 71.
61. 61Se till exempel SOU 1975:1 s. 258-266, SOU 1988:49 s. 77-81, SOU 1994:141 s. 37-51, DS 1994:13 s. 75-96, 341-342, 347-350.
62. 62I SOU 1975:1 görs viss utredning rörande ILO:s skydd för den negativa föreningsfri­ heten s. 260 och om förmansklausuler, s. 259 och om majoritetsorganisationers särskilda rättigheter s. 262.
63. 63SOU 1974:100 s. 55.
64. 64ECHR, Wilson & Palmer v UK, 2 juli 2002, p. 48.
65. 65Se 2002 regular report on Bulgaria’s progress towards accession s. 32, Cyprus’s s. 22, Estonia s. 29, Hungary s. 30, Latvia s. 29, Poland, Romania s. 35, Slovakia s. 29, Slovenia s. 27, Malta s. 20, Turkey s. 41.
66. 66Prop. 1993/94:117 s. 36.
67. 67Prop. 1993/94:117 s. 37.
68. 68Prop. 1993/94:117 s. 38.
69. 69Bernitz, Europakonventionens införlivande med svensk rätt - en halvmesyr, s. 268.
70. 70Se Cameron, Swedish Case Law on the ECHR Since Incorporation and the Question of Remedies, s. 43. Se dock Danelius, 2002, s.42 och Bring & Mahmoudi s. 129 f.
71. 71Prop. 1993/94:117 s.37f.
72. 72Se Cameron, Swedish Case Law on the ECHR Since Incorporation and the Question of Remedies s. 44 ff och Sigeman, Gustafssonsmålets konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 38, 50-52.
73. 73Se t.ex. Tuori, om rättsdomatikens uppgift, Rättsvetenskapen och lagstiftningsarbetet, s.332.
74. 74När det gäller svensk rätt kan annars, Strömholm, Rätt, Rättskällor och Rättstillämp­ ning och Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, ge vägledning. Avseende EG rätten hänvisar jag till Wiklund, EG-domstolens tolkningsutrymme s. 93 ff och Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder s. 35 ff och för folkrätten Brownlie s. 1 ff.
75. 75Artikel 1.1.3 och artikel 55.c FN-stadgan.
76. 76Se exempel i Bring & Mahmoudi s. 102 ff
77. 77Ur Leary 1982 s. 150.
78. 78Wiklund, Europeisering och globalisering av svensk rätt, s. 224.
79. 79Se Tuoris påstående att det är lagskiparen och rättsvetaren som ansvarar för rättsord­ ningens interna rationalitet dvs. dess konsekvens och koherens, s. 332.
80. 80Om EG-rätten se t.ex. Wiklund, EG-domstolens tolkningsutrymme, s. 238 ff. Om ILO se t.ex. Sigeman, Lönefordran s. 102.
81. 81Wilhelmsson, Legal Integration as Disintegration of National Law, s. 128 f.
82. 82För en illustrativ beskrivning av rättens olika nivåer och dess olika funktioner seTuori, Kant och rättsvetenskapens tidlöshet, s. 5 ff.
83. 83ECHR Gustafsson v Sweden, 25 April 1996, p. 45.
84. 84Wilhelmsson, s. 130.
85. 85Se för en diskussion om innehållet i dessa principer i Zambioni, JT 2002-03, s. 390 ff.
86. 86Jfr utgångspunkten för TCO-rapporten Fackliga och grundläggande rättigehter i EU av Bruun s. 3.
87. 87Se mer om denna utveckling i exempelvis Nergelius, Konstitutionellt rättighetsskydd.
88. 88Se t.ex. Strömholm, Rätt, Rättskällor och Rättstillämpning, s. 76—77; Nergelius, Kon­ stitutionellt rättsskydd, s. 59.
89. 89Locke, Two Treatises of Government, second treatise, kap. XV, §171.
90. 90A.a., second treatise, kap. XIII, § 149.
91. 91A.a., second treatise, kap. IX, § 123.
92. 92A.a., second treatise, kap. XV, § 172.
93. 93Locke, Two Treatises of Government, second treatise, kap. XI, § 135.
94. 94Kelly, s. 270. Lysén, s. 25—26. Strahl, s. 63—66. Mer om dessa rättighetskataloger kan läsas i Nergelius, Konstitutionellt rättighetsskydd, s. 66—70, 76—83.
95. 95Nergelius, Konstitutionellt rättighetsskydd, s. 372—373.
96. 96Strahl, s. 65-66.
97. 97Denna akt undertecknades av alla europeiska stater samt Förenta staterna, Persien, Turkiet, Kongo och Zanzibar. Se Malanczuk, Peter, Akehurst’s modern introduction to international law, s. 21 (cit Akehurst’s).
98. 98Betten, International Labour Law, 1993, s. 1.
99. 99Under en konferens i Tyskland år 1890 öppnades möjligheten att anta och tillämpa internationella rekommendationer rörande arbetsförhållanden. Rekommendationerna fick ingen vidare genomslagskraft men år 1900 bildades en internationell organisation för rättsligt skydd av arbetstagare. Konventioner antogs vid konferenserna år 1905 och år 1906. Se de la Cruz, von Potobsky, Swepston, The International Labour Organization, 1996, s. 3f. Se också Eide, Economic, Social and Cultural Rights as Human Rights, 1995 s. 27-28.
100. 100Konvention nr 29 om tvångsarbete 1930, Konvention nr 11 om jordbruksarbetarnas föreningsrätt 1921, Konvention nr 1 om arbetstid inom industrin 1919,och Konvention nr 5 om minimiålder för industriellt arbete 1919. Det första lite större genombrottet för internationellt erkända mänskliga rättigheter kom alltså i och med fredstraktaten efter första världskriget. I fredstraktaten garanterades också invånarna i de s.k. mandated ter­ ritories (alltså de f.d. kolonier till de stater som förlorade första världskriget och som ham­ nade under andra staters förvaltning, övervakade av Nationernas förbund, se Brownlie, s. 676) och minoriteterna i öst- och Centraleuropa rätten till rättvis behandling. I de olika fredstraktaten infördes särskilda minoritetsrättigheter. Exempelvis föreskrevs skydd för liv och frihet och för det fria utövandet av religion utan diskriminering p.g.a. språk, ras eller religion. Medborgare i de traktatslutande staterna skulle behandlas lika inför lagen och med respekt för medborgerliga och politiska rättigheter. Dessutom garanterades fri­ heten att sluta sig samman för religiösa och utbildningsmässiga syften. Staten skulle där­ utöver i områden där en minoritet utgjorde en påtaglig del av befolkningen tillhandahål­ la barn grundläggande undervisning i deras eget språk. Se Brownlie, s. 565-566.
101. 101Bring & Mahmoudi, s. 98.
102. 102Visserligen återlanserades begreppet ”brott mot mänskligheten” som också användes vid Versaillesförhandlingarna. Denna brottskategori låg sedan till grund för Niirnberg- rättegångarna. Det var den brittiske folkrättsprofessorn Lauterpacht som bistod med denna idé. Se mer i Bring & Mahmoudi, s. 98-99. Lauterpacht var för övrigt en ivrig förespråkare av en ”international bill of the rights of man”. Se Brownlie, s. 564 och fot­ not 49.
103. 103I ingressen till Förena nationernas stadga anges att ett av dess främsta syften är att betyga tron på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och för små nationer. I stadgans artikel 1 anges i fyra punkter FN:s ändamål och grundsatser. Den punkt som inkluderar frågan om mänskliga rätigheter i FN:s ändamål lyder: ”Att åstadkomma internationell samverkan vid lösande av internationella problem av ekonomisk, social, kulturell eller humanitär art samt vid befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion.” (art. 1:3). I stadgans artikel 55 anges att FN skall främja allmän aktning för och respekterande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla. Se Förenta nationernas stadga, SO 1946:1. Och genom artikel 56 förbinder sig alla medlemmar att såväl samfällt som var för sig vidtaga åtgärder i samarbete med organisationen för att uppnå de mål som anges i artikel 55. För analys av vilka förpliktelser stadgan egentligen medför i detta avseende se Brownlie, s. 569—571. Om FN:s tillkomst och om föregångaren Nationernas förbund se Bring & Mahmoudi, s. 69, 23-26; Akehurst’s, s. 26—27. Om tillkomsten av de artiklar i FN-stadgan som rör mänskliga rättigheter se Verdoodt, Albert, Naissance et signification de la declaration universelle des droits de l’homme, Louvain, 1964, s. 45^18.
104. 104FN-stadgan artikel 62:2, se mer i punkterna 1, 3 och 4 och i artikel 68. SÖ 1946:1
105. 105Kommissionen för mänskliga rättigheter inrättades 1946 av ECOSOC genom res 5(1). UN doc E/RES/1946/5(1). Uppgiften blev att företa utredningar, anta rekommen­ dationer och utforma förslag till internationella konventioner och deklarationer rörande mänskliga rättigheter, ofta på uppdrag av generalförsamlingen, se UN doc A/2929/1955 kap. 1, para 1. Se mer i Danelius, Mänskliga rättigheter, 1993, s. 32 f.
106. 106Om arbetet med att utforma den allmänna förklaringen se Verdoodt, 1964, s. 48-77, samt Johnson & Symonides, The universal Declaration of Human Rights: A History of its creation and implementation, UNESCO Publishing, France 1998.
107. 107Brownlie, 1998, s. 573 ff. van Boven menar att deklarationen tillsammans med 1966 års konventioner och tilläggsprotokoll utgör en auktoritativ tolkning av stadgans MR- klausuler. Han menar att dessa fyra instrument tillsammans utgör ”the International bill of human rights”. Se van Boven, s. 3.
108. 108För en mer utförlig exposé över betydelsen av FN:s Allmänna förklaring om de mänsk­ liga rättigheterna se Eide, A. & Alfredsson G., The Universal Declaration of Human Rights - A Common Standard of Achievement, Martinus Nijhoff Publishers 1999, s. xxviii—xxxii.
109. 109Se t.ex. Bring & Mahmoudi, s. 101.
110. 110Res 421 (V) GAOR, Agenda item 28, UN Doc A/2929, Annotations on the text of the draft International Covenants on Human Rights, History, p. 21.
111. 111UN doc A/2929 p. 30 (original ECOSOC 13:e sess, 30 juli till 21 september 1951)
112. 112UN doc A Res 543 (VI) debatt, sjätte sessionen, 6 nov. 1951 — 5 februari 1952, se i UN doc A/2929 History, p. 31-32.
113. 113Se UN doc A/2929, Annotations on the text of the draft International Covenants on Human Rights, History p. 29 och kap. 2, General Problems Relating to the Draft Coven­ ants, p. 9.
114. 114UN doc A/2929 kap. II, General Problems relating to the draft Covenants, p. 10. Det var USA och vissa andra västländer som avslog MR-kommissionens ursprungliga förslag om en konvention innehållande både politiska och ekonomiska rättigheter som i den allmänna förklaringen. Frankrike föreslog att MR-kommittén skulle kunna ta ställ­ ning till klagomål avseende vissa ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (UN doc E/CN.4/L.338(1954), 18 ESCOR, Supp.7, UN doc. 2573 (1954) p.216. MR-kom- mittén ansågs dock ej kunna fullfölja en kvasi-judiciell roll avseende rättigheter som var programmatiska till sin natur. (UN doc. A/2929, kap. I History, p. 44, kap. II p. 28). Se också Craven, Unofficial Petition Procedure, s. 94—95. Bring & Mahmoudi s. 101, Als­ ton, The Committee on Economic, Social and Cultural Rights, s. 477.
115. 115Ratificerad av Sverige 1971, SÖ 1971:41.
116. 116Ratificerad av Sverige 1971, SÖ 1971:42.
117. 117Om innebörden därav se s. 33.
118. 118Se mer om denna procedur i Danelius, 1989, s. 23-26.
119. 119Ses.81.
120. 120Se mer om rättigheterna i Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights. Rättigheterna är långt mer innehållsrika än vad som här angivits. För att få en rättvis bild av dem hänvisar jag även till konventionstexten.
121. 121Se Eide, Realization of Social and Economic Rights, Human Rights Law Journal, vol. 10, no 1—2, 1989, s. 48.
122. 122Alston och Quinn, HRQ, 1987, s. 191. I Wiendeklarationen från världskonferensen 1993 påtalas dock på ett flertal ställen vikten av att respekten för de mänskliga rättighe­ terna är en internationell angelägenhet som hela världssamfundet ansvarar för.
123. 123Schwelb, s. 110.
124. 124Danelius, Mänskliga rättigheter, 1989, s. 26.
125. 125ECOSOC, res 1985/17.
126. 126Craven, Unofficial Petition Procedure, s. 91.
127. 127Craven, Unofficial Petition Procedure, s. 97.
128. 128Bring & Mahmoudi, s. 105.
129. 129Fakultativt protokoll till Internationella konventionen om medborgerliga och poli­ tiska rättigheter, antaget 16 december 1966, antaget av Sverige 1971, SÖ 1971:42.
130. 130Brownlie, s. 573, se mer om denna procedur i Danelius, 1993, s. 23-27.
131. 131SÖ 1952:64.
132. 132SÖ 1954:55.
133. 133SÖ 1971:40.
134. 134SÖ 1980:8.
135. 135SÖ 1986:1.
136. 136SÖ 1990:20.
137. 137Kommittén mot tortyr, kommittén mot diskriminering av kvinnor, kommittén mot rasdiskriminering, kommittén om barns rättigheter. Se om dessa kommittéers arbete, http://www. unhchr. ch/tbs/doc. nsf.
138. 138För kortfattad översikt se Danelius, 1993, s. 31-36 och Bring & Mahmoudi, s. 102- 105.
139. 139Denna kommission fick av ECOSOC den 27 juli 1999 ett nytt namn ”Sub-Com- mission on the Promotion and Protection of Human Rights”.
140. 140ECOSOC Resolution 1235 (XLII) den 6 juni 1967. ECOSOC Resolution 1503 (XLVIII) den 27 maj 1970, reviderades delvis genom ECOSOC Resolution 2000/3 den
141. 141juni 2000. Processen enligt resolution 1235 är offentlig och kan igångsättas genom att kommissionen på ett eller annat sätt hör talas om förekomsten av aktuella kränkning­ ar. Resolution 1503 etablerade en process baserad på enskilda klagomål. Om kommissio­ nen finner att klagomålet rör grova och systematiska kränkningar av mänskliga rättig­ heter måste den välja att antingen fullfölja processen enligt resolution 1235 och göra en grundlig undersökning av situationen och lämna en rapport och rekommendation till ECOSOC eller om den aktuella staten medger tillsätta en ad hoc kommitté med uppgift att undersöka situationen närmare, Res 1503 artiklarna 6 a och b. Den senare metoden kan bara initieras om de inhemska rättsmedlen är uttömda och situationen inte är före­ mål för granskning enligt någon annan FN-process. En ad hoc kommitté skall utföra undersökningen i samarbete med den berörda regeringen. Kommitténs arbete är konfi­ dentiellt och kommittén skall sträva efter fredliga lösningar, artikel 7.
142. 142Se kommissionens hemsida www.un.org.
143. 143Kommissionen offentliggör emellertid vilka stater som är föremål för sådana procedu­ rer. Se Danelius, 1989, s. 33-35.
144. 144Final act of the united nations diplomatic conference of plenipotentiaries on the esta­ blishment of an international criminal court. Done at Rome on 17 july 1998, Rome Statute of the International Criminal Court (U.N. Doc. A/CONF.183/10*).
145. 145Rome Statute of the International Criminal Court, se särskilt artiklarna 5-8.
146. 146Motiven återgivs i ingressen till ILO:s konstitution. Konstitutionen utgjorde en del i Versaillestraktaten del XIII. Se också för mer om ILO:s tillkomst, Bartolomei de la Cruz m.fl., s. 2—6.
147. 147ILO 75 år 1919-1974, Internationella Arbetsorganisationen — ILO, Bakgrundsinfor­ mation sammanställd av ILO:s informationsbyrå, p. 8.
148. 148Se mer Valticos & von Potobsky s. 40-41, Bartolomei de la Cruz m.fl. s. 7.
149. 149Om ILO:s organisation se exempelvis, Bartolomei de la Cruz m.fl., The International Labor Organization.
150. 150Om styrelsens sammansättning se Bartolomei de la Cruz m.fl. s. 8.
151. 151Se mer Valticos & von Potobsky, s. 41-42.
152. 152Se mer Valticos & von Potobsky, s. 42-43.
153. 153Konvention nr 1 om arbetstiden inom industrin (1919), konvention nr 2 om arbets­ löshet (1919), konvention nr 3 om kvinnors arbete före och efter barnsbörd (1919), kon­ vention nr 4 om kvinnors nattarbete (1919), konvention nr 5 om minimiålder för in­ dustriellt arbete (1919), konvention nr 6 om minderårigas nattarbete (1919).
154. 154http://www.ilo.org/public/english/about/history.htm.
155. 155Se exempelvis konvention nr 1 om arbetstiden inom industrin (1919), konvention nr
156. 156om arbetslöshet (1919), konvention nr 3 om kvinnors arbete före och efter barnsbörd (1919), konvention nr 4 om kvinnors nattarbete (1919), konvention nr 5 om minimi­ ålder för industriellt arbete (1919), konvention nr 6 om minderårigas nattarbete (1919), konvention nr 7 om minimiålder för arbete till sjöss (1920).
157. 157Agreement between the United Nations and the International Labour Organization,
158. 158november 1945.
159. 159Dunning, s. 159.
160. 160Andra konventioner och rekommendationer som rör den fackliga föreningsfriheten är konvention nr 21 om jordbruksarbetarnas föreningsrätt (1921), konvention nr 84 om föreningsrätt i områden belägna utanför moderlandet (1947), konvention nr 135 arbets­ tagarnas representanter (1971), konvention nr 141 om organisationer av arbetande på landsbygden (1975), konvention nr 151 om offentligt anställda (1978), konvention nr 154 om främjande av kollektiva förhandlingar (1954), rekommendation nr 91 om kollektivavtal 8(1951), rekommendation nr 92 om frivillig förlikning och skiljedom (1951), rekommendation nr 143 om arbetstagares representanter (1971), rekommenda­ tion nr 163 om främjande av kollektiva förhandlingar (1981).
161. 161Se t.ex. Valticos och von Potobsky, 1995, s. 271:623, 295:683.
162. 162De rättigheter som nämns i deklarationen är följande; föreningsfriheten och det ef­ fektiva erkännandet av rätten till kollektiv förhandling (ILO-konventionerna 87 angåen­ de föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och ILO-konvention 98 angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrät­ ten), eliminerandet av alla former av tvångsarbete eller annat påtvingat arbete (Konven­ tion (nr 29) rörande tvångsarbete, Konvention (nr 105) angående avskaffande av tvångs­ arbete), det effektiva avskaffandet av barnarbete (Konvention (nr 138) om minimiålder för tillträde till arbete, Konvention (nr 182) om avskaffande av de värsta formerna av
163. 163Bellace, s. 272.
164. 164Bellace, s. 274.
165. 165Deklarationen artiklarna 1 och 2. Se Kellerson, s. 224—225.
166. 166Artikel 19:5 och 7 i ILO:s konstitution.
167. 167Bartolomei de la Cruz m.fl., s. 20.
168. 168Artikel 19:6, ILO:s konstitution.
169. 169Se dock EK:s påstående om att de tar hänsyn till att länders ekonomiska svårigheter eller naturkatastrofer som kan ställa hinder i vägen för en effektiv implementering, EK, sess. 73, år 1987, General report p. 24. Det påverkar dock inte det konkreta åtagandet.
170. 170EK sess. 73, år 1987, General Report p. 35. EK anger dock att dess kommentarer rö­ rande dessa bestämmelser oftast avser att klargöra en situation eller att assistera med konstruktiva kommentarer. A.a., p. 36.
171. 171Bartolomei de la Cruz, m.fL, s. 52, Leary, s. 10, Valticos och von Potobsky s. 274-275.
172. 172Se mer om hur rapporteringen skall gå till i von Potobsky och Valticos, 1995, s. TT7- 278.
173. 173General report of the Committee of Experts on the Application of Conventions and Recommendations, 2002 p. 23 och 9.
174. 174Valticos och von Potobsky s. 284, Samson, s. 162-163.
175. 175Valticos och von Potobsky, s. 285-286, Samson, s. 161—162.
176. 176Valticos och von Potobsky, s. 286—287.
177. 177Samson, s. 161.
178. 178Bellace, s. 278-283, citat från s. 283. Kellerson, s. 226-227.
179. 179Valticos och von Potobsky, s. 293:681-294:682.
180. 180Bartolomei de la Cruz, s. 35.
181. 181ILO:s styrelse beslutade i januari 1950 att bilda denna kommission för förenings­ friheten. (ILO:Record of Proceedings, International Labour Conference, 33rd Session, 1950, Geneva, appendix XII) efter samtal med ECOSOC. (Freedom of Association, Digest of decisions and principles of the Freedom of Association Committee of the Go­ verning Body of the ILO, Fourth revised edition, International Labour Office, 1996, s. 2). Inrättandet av kommittén baserade sig på en överenskommelse med ECOSOC, Res 277(X) of 17 February 1950. Se i von Potobsky och Valticos s. 295.
182. 182Swepston, s. 175.
183. 183Se i EK sess. 40, år 1957, s. 161 där det hänvisas till Sixth report of the ILO to the United Nations (Geneva ILO 1952) Appendix V, First report of the Committee on Freedom of Association, p. 30.
184. 184Ben Israel, s. 64.
185. 185Se www.ilo.org
186. 186Angående konvention nr 4 från 1919 om nattarbete för kvinnor, se Bartolomei de la Cruz, s. 35.
187. 187För EK se sess. 73, år 1987, General Report p. 21. Kommittén påpekar att den inte behöver avge någon definitiv tolkning av konventionerna eftersom bara ICJ har kompe­ tens enligt konstitutionen att göra det, men för att fullgöra sin uppgift att utvärdera im­ plementeringen av konventioner så måste kommittén överväga och ge uttryck för sin uppfattning rörande betydelsen av vissa bestämmelser i konventionerna.
188. 188EK sess. 76, år 1989, s. 303, UK.
189. 189Bartolomei de la Cruz m.fl., s. 36.
190. 190Bartolomei de la Cruz m.fl., s. 13.
191. 191EK sess. 73, år 1987, General Report p. 27-30.
192. 192Amerikanska och afrikanska system för skydd av de mänskliga rättigheterna har upp­ rättats. År 1948 antog OAS en deklaration om människans rättigheter och skyldigheter. År 1969 antogs den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter. Ett tilläggs­ protokoll, det s.k. San Fransiscoprotokollet innehållande ekonomiska, sociala och kultu­ rella rättigheter antogs år 1988. Om det interamerikanska skyddet för mänskliga rättig­ heter se Maja Kirilova Eriksson, Skydd av mänskliga rättigheter - det interamerikanska systemet, tredje upplagan, Isustus förlag, 2002. År 1981 antogs den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter. Både en kommission och en domstol är kopplad till den. Om den afrikanska stadgan se Inger Österdahl, Räddaren i nöden? Den afrikanska stadgan för människans och folkens rättigheter i SvJT 1993 s. 134-169, Inger Österdahl, Räd­ daren i nöden II, Den afrikanska stadgan för människans och folkens rättigheter, SvJT 2000, nr 1 vol. 85, s. 61—67, Inger Österdahl, Implementing Human Rights in Africa, The African Commission on Human and Peoples’ Rights and Individual Communications, lustus förlag, 2002.
193. 193Bernitz och Kjellgren, s. 8.
194. 194TP 7, en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha rätt att få skuldfrågan eller straffet omprövat av högre domstol (artikel 2), ersättning skall utgå om det klarlagts att den som fällts för brottslig gärning ej var skyldig (artikel 3), man får inte dömas för ett brott man en gång frikänts från (artikel 4), makar skall vara likställda i fråga om rät­ tigheter och ansvar av privaträttslig natur (artikel 5).
195. 195Se artikel 19 i den ursprungliga konventionstexten. Kommissionen fick motta fram­ ställningar riktade till Europarådets generalsekreterare från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda, som påstod sig ha blivit utsatta för kränkning av någon av de i konventionen angivna rättigheterna av någon av de fördragsslutande par­ terna (art 25). Mål kunde hänskjutas till domstolen för prövning genom någon av par­ terna eller genom kommissionen (art 48). Detta förutsatte att de involverade parterna erkänt domstolens jurisdiktion (art 48). Även mellanstatliga klagomål erkändes. De har dock inte fatt någon praktisk betydelse.
196. 196För en mer utförlig beskrivning av den nya domstolens organisation och verksamhet se konventionens artiklar 27—39 samt Cameron, 2002, s. 48—54, Danelius, 2002 s. 24—34, Ehrenkrona, Nytt övervakningssystem enligt Europakonventionen SvJT 1995, nr 5—6 s. 439-453.
197. 197Ehrenkrona, s. 446.
198. 198Indviderna hade dock inledningsvis bara rätt att föra klagomål till kommissionen. Det var sedan kommissionen eller den berörda staten som kunde föra fallet vidare till domstolen. TP 9 gav de enskilda vissa möjligheter att föra fallet till domstolen. TP 9 upphävdes genom ikraftträdandet avTP 11, se Ehrenkrona, s. 440—441, 445.
199. 199Collected ”Travaux préparatoires” provisional edition, volume I 1953-54, s.4 (Me­ morandum by the Secerariat General of the Council of Europe on the role of the Coun­ cil of Europe in the social field, 16 April 1953, SG (53) 1. Hädanefter SG memo) Den konsultativa församlingen föreslog sedermera ministerkommittén att utarbeta en social stadga år 1956. CA Rec 104, on 26th October år 1956) PW III s. 645—646)
200. 200Om utarbetandet se David Harris & John Darcy, The European Social Charter, second edition, 2001, s. 1-8.
201. 201Se prop. 1988/89:106, s. 3.
202. 202Harris, s. 11-12.
203. 203Exempelvis utvidgades rätten till årlig betald semester från minst två till fyra veckors garanterad semester i artikel 2:3.
204. 204Rådets direktiv (80/987EEG) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens.
205. 205Rådets direktiv (75/129/EEG) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar.
206. 206ILO-konventionerna (nr 158) om uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ från 1982 och ILO-konvention (nr 135) om arbetstagarnas representanter från 1971.
207. 207Se FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 11.
208. 208Explanatory report p. 8, European Social Charter, Collected Texts, 3 u, Council of Europe Publishing, Strasbourg, 2002, s. 156.
209. 209Evju, The European Social Charter, s. 20—21, Harris & Darcy, the European Social charter, 2 u, 2001, s. 14.
210. 210Luxemburg, Österrike och Polen har undantagit artikel 6:4 om strejkrätten från sina respektive ratifikationer. European Social Charter, Collected Texts 3 u, Council of Europe Publishing, 2002, s. 82-85.
211. 211Artikeltexterna är hämtade ur Ds 1997:65.
212. 212Decision on the new system for the presentation of reports. Adopted by the Com­ mittee of Ministers in September 1996 at the 573rd meeting of the Ministers’ Deputies. Se http://cm.coe.int/reports/1996/96cm 129.html.
213. 213System for the presentation of reports on the application of the revised European Social charter. Adopted by the Committee of Ministers at the 689th meeting of the Ministers’ Deputies on 24—25 November 1999. CM(99)157, se http://cm.coe.int/reports/ cmdocs/1999/99cm 157.htm.
214. 2141 991 års tilläggsprotokoll skulle egentligen inte träda i kraft förrän alla kontrakts- slutande parter anslutit sig. Under det 509:e mötet år 1994 beslöt expertkommittén dock enhälligt att utöka kommitténs antal till 9, Samuel, s. 31 fotnot 1.
215. 215Samuels, s. 9-10.
216. 216Samt 509:e mötet 1994, se Samuels, s. 31 ändrad genom 1991 års tilläggsprotokoll artikel 3.
217. 217Evju, European Social Charter, s. 23, Harris s. 326—329.
218. 218Artikel 27, Samuel s. 32 också ändrad genom 1991 års tilläggsprotokoll.
219. 219Art 28 också ändrad genom 1991 års tilläggsprotokoll.
220. 220Se t.ex. den explanatory report p. 1 som är kopplad till tilläggsprotokollet, Collected texts, 3 u, s. 145.
221. 221Se särskilt Hayek, The mirage of social justice, s. 101-106 och The political order of a free people, s. 164 och fotnot 42. Se också Cranston, s. 46 ff. Exempel på svenska debat­ törer med denna uppfattning är: Per Ahlin, Gammalmodig syn på rättigheter, DN 27-10- 1998 s. 2, Thomas Gür, Vissa rättigheter är förmer, SvD 3/10-1998 s. 2, Per Ahlmark, Ar alla friheter lika viktiga? DN 18 oktober 1998 s. 2, Johan Norberg, Fullständiga rät­ tigheter: ett försvar för de 21 första artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättig­ heterna, TIMBRO, 1999.
222. 222Donnelly, Universal Human Rights, s. 88—106.
223. 223Kymlicka, s. 13, Rawls, t.ex. s. 204—205, Shestack, som analyserar bl.a. Rawls teorier på s. 224, Dworkin, s. 227.
224. 224Se Eide, Economic, Social and Cultural Rights, s. 29, som bl.a. annat citerar Roosevelt i ett State of the union address från 1944.
225. 225Hayek, The mirage of social justice, s. 104. Som tycks ha inspirerat de svenska debat­ törerna Gür, s. 2 och Norberg, s. 18-19 och fotnot 5.
226. 226Se t.ex. Evans, s. 8.
227. 227Eide, Economic, Social and Cultural Rights, s. 28.
228. 228The Limburg principles on the Implementation of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, p. 6, GC 3, the nature of states parties obliga­ tions, p. x, Simma, s. 91-92.
229. 229I uppföljningen till Limburgprinciperna de s.k. Maastrichriktlinjerna behandlas detta problem i p. 2. Se också Dankwa, Flinterman och Leckie, Commentary to the Maastricht guidlines on Violations of Economic, Social and Cultural Rights, s. 710 och Donnelly, Human Rights, Democracy and Development, s. 628-632.
230. 230Se Craven, Unofficial Petition Procedure, s. 94.
231. 231Citat från Limburgprinciperna p. 3. Se också GA Resolution 32/130, den 16 decem­ ber 1977. Se också GAOR 1955 A/2929 kap. I, p. 29, kap. II p. 7 som hänvisar till GA Res no 421(V) sektion E, där krav på en konvention uppställs och res 543 (VI), där det beslutas att två konventioner skall antas. I båda dessa dokument anges att dessa rättighets- typer är ”interconnected and interdependent” och ”when deprived of economic, social and cultural rights, man does not respresent the human person whom the Universal De­ claration regards as the ideal of the free man”.
232. 232GA Res. 2200(XXI), 21 U.N. GAOR Supp. (No. 16) at 49, U.N. Doc. A/6316 (1966). Se också Limburgprinciperna, p. 1-5. Samt Alston & Quinn, s. 158, Scheinin, Sociala rättigheter som mänskliga rättigheter, s. 181. Även andra rättigheter gör anspråk på begreppet mänskliga rättigheter som exempelvis minoritetsskydd och rätten till en god miljö. För minoritetsskydd se Athanasia Spiliopoulou Åkermark, Justifications of Mino­ rity Protection in International Law, Iustus Förlag Uppsala 1997. Om rätten till en god miljö som mänsklig rättighet se Ebbesson, Compatibility of International and National Environmental Law, Iustus förlag, Uppsala 1996 s. 63—65, Douglas-Scott, Environmen­ tal Rights: Taking the Environment Seriously? s. 423-448.
233. 233Eide, Realization of social and economic rights and the minimum threshold approach, s. 35. Se också Bobbio som hävdar att många sociala rättigheter kvarstår som ”dead let­ ters”. Det enda som hittills kan konstateras är att dessa rättigheter är uttryck för de ideal som människan strävar efter och rubriken som inkluderar ordet rättigheter avser endast att ge innehållet en aura av nobilitet. ”It is one thing to proclaim a right, and entirely another to enjoy its fruits” säget Bobbio. Bobbio, Age of Rights, s. XIV.
234. 234Se t.ex. M. Bossuyt, L’interdiction de la discrimination dans le droit international des droits de 1’homme, (Brussel 1976 s. 184—217) och särskilt La distinction juridique entre les droits civils et politiques et les droits economic, sociaux et culturels, Human Rights Journal, vol. VIII (1975), s. 783-813. Hayek, vol. 1, s. 101-106, Vierdag, s. 76-77, 82, Akehurst’s s. 209-210.
235. 235Se UN Doc A/2929 p. 29, Annotations on the text of the draft International Covenants on Human Rights, kap. II, General Problems Relating to the Draft Covenants, p. 9.
236. 236KESKRs allmänna kommentarer syftar till att hjälpa staterna att uppfyll sina raP' porteringsskyldigheter. Tanken är att kommitténs samlade erfarenhet från de rapporter kommittén tagit del av genom åren skall komma alla stater till del och på så sätt biträda i och främja deras fortsatta implementering av konventionen. Kommentarerna skall göra staterna uppmärksamma på otillräckligheter som uppenbarats i ett stort antal rapporter; föreslå förbättringar i rapporteringsproceduren och stimulera parterna, internationella organisationer och särskilda organ som är berörda, att gradvis, effektivt, uppnå det full­ komliga förverkligandet av de rättigheter som erkänns i konventionen. Se Committee on Economic, Social and Cultural Rights, Introduction: the purpose of general comments, Compiliation of General Comments and General recommendations Adopted by Hu­ man Rights Treaty Bodies, UN Doc. HRI/GEN/l/Rev.l at 42(1994) (finns i dokument E/1989/22) p.l och 3.
237. 237E/CN.4/2001/49 Report of the Secretary-general submitted pursuant to Commis­ sion on Human Rights resolution 2000/9, s. 5, p. 12-13.
238. 238Grunden till förslaget lades i rapporten: Towards an optional protocol to the interna­ tional covenant on economic, social and cultural rights; An analytical paper adopted by the Committee on Economic, Social and Cultural rights at its seventh session, 11 De­ cember 1992. E/C. 12/1992/2, Ett förslag om frivilligt protokoll utarbetades av kommit­ tén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (E/CN.4/1997/105, 18 december 1996). Förslaget är fortfarande föremål för granskning av konventionens parter efter be­ slut av MR-kommissionen i res. 1998/33 från den 17 april 1998.
239. 239Kanadas kommentar finns i UN Doc E/CN.4/1998/84/Add.l och Tysklands i UN Doc E/CN.4/1998/84
240. 240De enskilda kommentarerna återfinns i MR-kommissionens dokument E/CN.4/ 1998/84 and Add.l (54:th sess), E/CN.4/1999/112 and Add.l (55:th sess), E/CN.4/ 2000/49 (56:th session), E/CN.4/2001/62 (57:th session).
241. 241Vierdag, s. 93.
242. 242Leary, Lessons, s. 581, 590fE
243. 243Goldsmith, s. 1212, ”First, social and economic rights are usually not justiciable indi­ vidually in the same way as other rights. Rather they inform policy making by the legis­ lator”. Se mer om stadgan s. 420 ff.
244. 244Fri rörlighet för arbetstagare har kommit att innefatta sociala rättigheter, samt lika­ behandling mellan könen i arbetslivet se Szyszczak, s. 144. Se också Lenaerts & Foubert, s. 267-296.
245. 245Bossuyt, L’interdiction de la discrimination dans le droit international des droits de rhomme (Brussel 1976 s. 184-217 och särskilt ”La distinction juridique entre les droits civils et politiques et les droits economic, sociaux et culturels” Human Rights Journal, vol. VIII (1975) s. 783-813. Vierdag, s. 76-77, 82, Akehurst’s s. 209-210. Se också mo­ tivering av den motsvarande uppdelning Europarådet gjorde i Parliamentary Assembly of the Council of Europe, Working Document 4213, at p.6.
246. 246Skogly, s. 48. Se också Viljanen, s. 61, Eide, Realization of social and economic rights, s. 37-41, Pellonpää, s. 858.
247. 247Se exempelvis Alston & Quinn, s. 184, Donnelly, Universal Human Rights, s. 33, (Donnelly är dock enligt eget förmenande inspirerad av Henry Shue se tre noter ner), Skogly, s.48. Eide, Realization of social and economic rights, s.37—41. Andra personer har utvecklat snarlika metoder som tycks bygga på liknande tankegångar som Eides för att belysa de mänskliga rättigheternas komplexitet särskilt avseende vilken typ av skyl­ digheter rättigheterna genererar. Se Viljanen, s. 45. Argumentationen utgår från Alexis, Theorie der Grundrechte 1986, se också Pellonpää, s. 858.
248. 248KESKR:s praxis, se nedan. Se också Dankwa, Flinterman & Leckie, Commentary to the Maastricht Guidlines on Violations of Economic, Social and Cultural Rights, s. 713.
249. 249Eide, Economic, social and cultural rights, s. 31-36. UN GA Resolution 41/128,
250. 250dec. 1986, Deklaration om rätt till utveckling artikel 2.
251. 251Det har påståtts att Henry Shue först lanserade modellen i Basic Rights: Subsistence, Affluence and Us Foreign Policy 52(1980). Se också Shue, The Interdependence of Duties, s. 83 där han gör en uppdelning av statens skyldigheter; ”avoidance, protection, and aid” som han utvecklar innebörden av i artikeln och jämför med Eides teori.
252. 252T.ex. General Comment (GC) 14, rätten till hälsa, p. 33, UN Doc E/C.12/2000/4
253. 253Eide, Economic, Social and Cultural Rights, s. 37.
254. 254När det gäller rätten till hälsa får staten inte förvägra fångar eller häktade, minorite­ ter, asylsökande och illegala immigranter lika rätt till hälsa som andra, GC 14, rätten till hälsa, p. 34. Även då det gäller rätten till mat borde dess skyldigheter tillämpas på samma sätt. Det står dock inget om det i GC 12 som rör rätten till mat. Inom kärnområdet för rätten till mat innefattas dock rätten att befrias från hunger, det tillämpas dock på alla.
255. 255GC 14, rätten till hälsa, p. 34.
256. 256GC 12, rätten till mat, p. 15, GC 14, rätten till hälsa, p. 34, GC 13, rätten till utbild­ ning, p. 47.
257. 257GC 13, rätten till utbildning, p. 50.
258. 258GC 14, rätten till hälsa, p. 34, 50.
259. 259Maastricht guidlines, p. 6. Se också kommentaren Dankwa, Flinterman och Leckie, s. 714. Se också Forced evictions C.H.R. Res 1993/77, U.N. ESCOR, Commission on Human Rights, 49th session at 227-29, p. 1, U.N. Doc. E/CN.4/1993/122 ”(a)ffirm- (ing) that the practice of forced eviction constitutes a gross violation of human rights, in particular the right to adequate housing”.
260. 260Vilket därmed motsäger argumentet att ekonomiska och sociala rättigheter av natu­ ren inte kan bli föremål för domstols prövning.
261. 261Eide, Economic, Social and Cultural Rights, s. 37-38.
262. 262GC 14, rätten till hälsa, p. 35-
263. 263GC 13, rätten till utbildning, p. 47, 50.
264. 264Maastricht guidlines, p. 6.
265. 265Dankwa, Flinterman och Leckie, s. 714, GC 12, rätten till mat, p. 15.
266. 266GC 12, rätten till mat, p. 32.
267. 267GC 14, rätten till hälsa, p. 33, fotnot 23.
268. 268GC 14, rätten till hälsa, p. 36.
269. 269GC 12, rätten till mat, p. 15, GC 13, rätten till utbildning, p. 47.
270. 270GC 13, rätten till utbildning, p. 47, 50. I GC 13, rätten till utbildning, anges att fyra normativa aspekter av rätten till utbildning dvs. tillgänglighet, åtkomlighet, godtagbar­ het och anpassningsbarhet skall prövas mot de tre skyldighetsnivåerna respektera, skydda och uppfylla, p. 50. Detta angreppssätt utvecklas i GC 14, om rätten till hälsa p. 12. Jag kommer dock inte art analysera dessa aspekter närmare.
271. 271Eide, Economic, Social and Cultural Rights, s. 38.
272. 272GC 13, rätten till utbildning, p. 47—48, 50-51. Jfr Alston & Quinn som påstår att förarbetena indikerar att bägge bestämmelserna skall implementeras progressivt. De hän­ visar rill omröstningen i tredje kommittén. Detta angavs dock innan KESKR klargjorde sin ståndpunkt. Alston & Quinn, s. 186.
273. 273Eide, Economic, Social and Cultural Rights, s. 38.
274. 274Danelius, 1997, s. 143-145, se t.ex. Golder v UK, judgment 21.2.1975.
275. 275Alla tvister av ett visst slag måste kunna prövas i domstol enligt artikel 6 EKMR, se Danelius, 1997, s. 140-141.
276. 276Danelius, 1997, s. 125, 143. Airey v Ireland, judgment 9.10, 1979.
277. 277HRC GC 3, artikel 2, 31/07/81 p. 1. Se också Manfred Nowak, The Covenant on Civil and Political Rights, s. 86-87.
278. 278Se t.ex. s. 112 not 154, 155.
279. 279Om artikel 2: L.C.B v UK, 9 june 1998, p. 36 och i viss mån p. 38, Osman v UK, 28 oktober 1998, p. 115-116. Se också Tavares v France, 12 sep. 1991, från vilken Pellom- pää menar att en positiv skyldighet för staten att tillhandahålla viss nivå på hälsovården kan härledas. Fallet finns citerat i Pellonpää, s. 865. Om artiklarna 6 och 8: Airey, 9.10.1979, p. 25, 26. (Se också Pellonpää s. 860), Vocaturov v Italy, 24 maj 1991, p. 17, Saten har ansvar för att organisera domstolsväsendet på sådant sätt att inte domstolspro- cessen drar ut alltför länge på tiden, dvs. tillskjuta tillräckliga resurser (se också Pellonpää s. 859), Guerra and others v Italien, 9 juni 1998, p. 58-60, där det fastslås att staten har en skyldighet att informera om de risker individer utsätter sig för genom att bosätta sig nära en fabrik som genererade fertilitetsstörande förorening. Om artikel 10. Fuentes Bobo v Spanien, 29.2.2000, p. 37 och 38. Om artikel 11, Ärzte für das leben v Österrike 21.6.1988, Gustafsson v Sverige 25.4.1996.
280. 280Se exempelvis om de traditioner som gjorde det svårt för Sverige att uppfylla sina skyl­ digheter rörande rätten till domstolsprövning i Europakonventionen. Wiweka Warnling- Nerep, Rättsprövning & rätten till domstolsprövning, 2 u, Stockholm, 2002, s. 17ff.
281. 281(article 2) Osman v UK, 28 oktober 1998 p. 115-116.
282. 282GAOR A/2929 p. 10. Se Schwelb, s. 106-107.
283. 283Se Alston & Quinn, s. 172-173.
284. 284GC 3, The nature of States parties obligations (Art. 2 p. 1 of the Covenant).
285. 285GC 3, The nature of States parties obligations, p. 1.
286. 286Alston & Quinn, s. 172.
287. 287GC 3, the nature of states parties obligations, p. 9, GC 13, rätt till utbildning, p. 44.
288. 288GC 14, rätten till hälsa, p. 31.
289. 289Se t.ex. GC 11, rätten till utbildning, p. 9-10 och GC 3, the nature of states parties obligations, p. 11 och GC 12, rätten till mat p. 21-22 och GC 14, rätten till hälsa, p. 53.
290. 290Alston & Quinn, s. 180-181.
291. 291Maastrichtriktlinjerna p. 15 (e).
292. 292Chapman, s. 31-32. Se dock t.ex. Türk, The UN and Social Rights, s. 111—112.
293. 293Chapman s. 32 och mina egna iakttagelser från de sammanfattande observationerna.
294. 294CO CESCR Phillipines E/C. 12/1995/18, p. 121.
295. 295CO CESCR Algeria 30/11/2001. E/C.12/1/Add.71, p. 18, cit från p. 34.
296. 296CO CESCR Colombia 30/11/2001, E/C.12/1/Add.74, p.47.
297. 297CO CESCR Georgia 17/05/2000. E/C.12/1/Add.42, p.26.
298. 298GC 3, the nature of states parties obligations, p. 11.
299. 299GC 3, the nature of states parties obligations, p. 14.
300. 300GC 3, the nature of states parties obligations, p. 1.
301. 301Se t.ex. CO CESCR Gambia E/C.12/1994/20, p. 188 och Mali, p. 338 och Limburgs- principerna p. 72.
302. 302GC 3, the nature of states parties obligations, p. 11.
303. 303GC 3, the nature of states parties obligations, p. 2 och Maastricht guidlines, p. 15 a.
304. 304GC 3, the nature of states parties obligations, p. 2, se också Alston & Quinn, s. 165- 166.
305. 305GC 3, the nature of states parties obligations, p. 9 och GC 12, rätten till mat, p. 14 och GC 13, rätten till utbildning, p. 44.
306. 306GC 13, rätten till utbildning, p. 45 och GC 14 rätten till hälsa, p. 32.
307. 307GC 3, the nature of states parties obligations, p. 3.
308. 308GC 3, the nature of states parties obligations, p. 4.
309. 309Se Chapman, s. 48-49.
310. 310Alston & Quinn ansåg att förarbetena inte talade för att lagstiftning någonsin kunde krävas, de menade också att eftersom ECOSOCs övervakningsgrupp inte direkt ifråga­ satt någon stat som ej antagit lagstiftning, så var det nog fortfarande så, s. 167.
311. 311Senegal E/C. 12/1993/18, p.12. Egypten 23/05/2000, E/C.12/1/Add.44, p.27, 34. Italien 23/05/2000. E/C.12/1/Add.43, p.25. Bulgarien 08/12/99, E/C.12/1/Add.37, p. 25. Cypern 04/12/98. EC.12/l/Add.28 paral9(d). Detta antogs också av Alston & Quinn, s. 167. Se också Limburgprinciperna, s. 125, p. 18 ”article 2(1) would often re­ quire legislative action to be taken in cases where existing legislation is in violation of the obligations assumed under the Covenant”. Se också Maastricht guidlines, p. 15 b.
312. 312Alston, Manual, s. 46.
313. 313GC 3, the nature of states parties obligations, para 3. Exempel från praxis: Kommittén föreslår att lag skall antas för att skydda de arbetstagare som inte omfattas av kollektiv­ avtal så att de garanteras minimilön, hälso- och moderskapsersättning, säkra arbetsför­ hållanden och andra garantier som motsvarar internationella arbetsnormer, CO CESCR Suriname, E/C. 12/1995/6, p. 17. Kommittén rekommenderar Ukraina att vidta lagstift­ ningsåtgärder för att förbjuda all könsbaserad diskriminering, CO CESCR Ukraine E/C. 12/1995/18 at 41, p. 272 och Georgia att anta lagstiftning för att säkerställa att funktionshindrade far större tillgång till arbetsmarknaden, CO CESCR Georgia 17/5/2000. E/C.12/1/Add.42, p.25. Kanada rekommenderas till och med att anta ”a legally enforceable right to adequate assistance for all persons in need”, CO CESCR Ca­ nada 10/12/98. E/C.12/1/Add.31, p. 40. Och Nederländerna anmodas att anta lagstift­ ning för att säkerställa en standardiserad minimilön på öarna i Nederländska Antillerna Nederländerna CO CESCR 16/96/98. E/C.12/1/Add.25(l) p. 53, 58. Diskriminering under anställningen på grund av politisk uppfattning skall uttryckligen förbjudas i lag, CO CESCR Germany, 05/01/93 E/C. 12/1993/17, p. 8, 12.
314. 314Saint vincent and the Grenadines 02/12/97 E/C.12/1/Add.21, p. 18.
315. 315GC 3, the nature of states parties obligations, p. 4.
316. 316Se tex, CO CESCR Uruguay 22.12.97 E/C. 12/1/Add. 18, p.18. CO CESCR Viet nam E/C. 12/1993/8, p. 12. CO CESCR Israel 04/12/98. E/C.12/1/Add.27, p. 37, 38.
317. 317GC 9, the domestic application of the Covenant, p. 3.
318. 318GC 9, the domestic application of the Covenant, p. 9.
319. 319Alston & Quinn hävdade att utifrån förarbetena framkom att art. 2:1 inte uppställde något krav på rättsmedel, s. 170.
320. 320CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12, p. 19.
321. 321CO CESCR Georgia 17/5/2000. E/C.12/1/Add.42, p. 24.
322. 322CO CESCR Iraq 12/12/97. E/C. 12/1/Add. 17, p. 30.
323. 323GC 3, the nature of states parties obligations, p. 7. I riktlinjerna för staternas rappor­ tering anges att staterna skall tillhandahålla detaljer inte bara över relevanta lagar utan också över relevanta avtal, domar, handlingsprogram, tekniska program och andra åt­ gärder (dessa riktlinjer i konsoliderad form finns i U.N.Doc A/40/600/Add.l(1985)). Alston & Quinn hänvisar också till ILO:s praxis för att befästa denna utgångspunkt, s. 169.
324. 324CO CESCR Peru, 16/05/97. E/C. 12/1/Add. 14, p. 32. CO CESCR Poland 16/06/98. E/C.12/1/Add.26, p. 24. CO CESCR Russian federation 20/05/97. E/C 12/1/Add. 13, p. 33.
325. 325Se t.ex. CO CESCR Suriname E/C.12/1995/6, p. 16. Andra lämpliga åtgärder som främjar tillämpningen av konventionens rättigheter är exempelvis spridning av kon- ventionstext, översättning till lokala språk, främjande av undervisning och diskussion om konventionen, tillhandahållande av kurser för domare, advokater och poliser, CO CESCR Peru, 16/05/97. E/C. 12/1/Add. 14, p.33. CO CESCR Cameroon, 08/12/99. E/C.12/l/Add.4O, p. 47. Alston & Quinn, s. 171.
326. 326Se t.ex. CO CESCR Russian Federation 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 13, p. 18, där kommittén anger att staten ”has not taken adequate steps or devoted sufficiant funding to find a way of addressing the following issues”.
327. 327Maastrichtriktlinjerna, p. 15 (i).
328. 328Maastrichtriktlinjerna, p. 9, Alston, The Committee on Economic, Social and Cul­ tural Rights, s. 495-496.
329. 329GC 3, nature of states parties obligations, p. 10 och GC 12, rätten till mat, p. 6, 17.
330. 330GC 12, rätten till mat, p. 6, 8.
331. 331GC 12, rätten till mat, p. 14.
332. 332GC 12, rätten till mat, p. 17.
333. 333GC 14, rätten till hälsa, p. 47.
334. 334GC 14, rätten till hälsa, p. 12. CO CESCR Phillippines E/C.12/1995/18, p. 124.
335. 335Maastrichtriktlinjerna, p. 15(g).
336. 336GC 3, nature of states parties obligations, p. 1 och GC 13, rätten till utbildning, p. 31.
337. 337Se Alston, Manual, s. 47.
338. 338Kommittén tolkar diskrimineringsförbuden utifrån, Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (art. 1), Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (art. 1), Barnkonventionen, ILO:s konvention nr 169 om ur­ sprungsbefolkningar och UNESCO-konventionen mot diskriminering i undervisning, se GC 13, rätten till undervisning, p. 31. Det innebär att varje ”distinction, exclusion, restriction, or preference which is based on any ground such as ... and which has the purpose or effect of nullifying or impairing the recognition, enjoyment or exercise by all persons, on an equal footing, of all of the rights set forth in the Covenant” utgör diskri­ minering i konventionens mening, Alston, Manual, s. 47. Antagandet av åtgärder som medför en särskiljande behandling accepteras i den mån de är ägnade att eliminera de facto diskriminering, Alston, Manual, s. 47, samt GC 13, rätten till undervisning, p. 32.
339. 339Se t.ex. GC 12, rätten till mat, p. 18. Avseende tillgången till mat har dock kommit­ tén angivit att all diskriminering på de i artikel 2:2 angivna grunderna som har till syfte eller effekt att begränsa eller ogiltigförklara ett lika åtnjutande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter utgör en kränkning av konventionen, GC 13 rätten till utbild­ ning, p. 59. Avseende tillgången till undervisning måste all lagstiftning som på något sätt är diskriminerande på de grunder som anges i artikel 2:2 upphävas och åtgärder vidtas för att bekämpa de facto diskriminering. Annars är en kränkning för handen, se Limburg principerna, p. 37 s. 127, ”Upon becoming a party to the Covenant states shall eliminate de jure discrimination by abolishing without delay any discriminatory laws, regulations and practices (including acts of omission as well as commission) affecting the enjoyment of economic, social and cultural rights.” CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/ Add. 12, p. 16. Åtminstone att eliminera de jure diskriminering utgör en omedelbar skyl­ dighet. Se också Limburgprinciperna, p. 38, s. 127, ”de facto diskrimination occurring as a result of the unequal enjoyment of economic, social and cultural rights, on account of a lack of resources or otherwise, should be brought to an end as speedily as possible”.
340. 340Se också Maastrichtriktlinjerna där det anges att aktiv statlig förvägran av vissa grup­ pers åtnjutande av rättigheterna utgör en kränkning (p 14 (b)). Se också kommentaren till Maastrichtriktlinjerna. s. 720. Kommittén oroar sig exempelvis över att kvinnor tving­ as genomgå graviditetstest inför anställningar och med jämna intervaller under anställ­ ningen och sägs upp vid positiva graviditetsbesked. Kommittén kräver att staten antar omedelbara åtgärder för att skydda kvinnor och särskilt förbjuda bruket av krav på me­ dicinska intyg om att potentiella arbetstagare inte är gravida och säkerställa att de som ändå utsätts för sådan diskriminerande behandling, av arbetsgivare som inte följer lagen, kan vidta rättsliga åtgärder, CO CESCR Mexico. 08/12/99 E/C.12/1/Add.41 p. 21, 37. Kommittén rekommenderar också ofta stater att anta lagstiftning som förbjuder särskilt könsbaserad diskriminering, CO CESCR Ukraine E/C.12/1995/18 at 41 p. 272. Ibland kräver kommittén att staten vidtar åtgärder för att eliminera all diskriminering. Kom­ mittén hänvisar till GC 3, the nature of states parties obligations, se t.ex. CO CESCR Uruguay. E/C.12/1994/3 p. 16. Kommittén kan också uppmana en stat att vidta mer aktiva och positiva åtgärder för att bekämpa ojämlikheten och diskrimineringen av kvin­ nor i landet, både sådan som förkommer i lag och i bruk, se t.ex. CO CESCR Came­ roon 08/12/99.E/C.12/l/Add.40, p. 32, se också CO CESCR Argentina 08/12/99 E/C.12/1/Add.38, p. 32. Kommittén anger också att de facto diskriminering mot kvinnor, som innebär att äktenskap arrangeras mellan barn och att änkor tvingas gifta sig med den avlidne man­ nens bror, är oförenlig med art. 3 i konventionen, CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12, p.10.
341. 341Schwelb menar att också art. 13:3 och 15:3 utgör omedelbart tillämpliga rättigheter, detta uppfattning delas av Alston rörande artikel 13:3, se not två nummer nedan.
342. 342CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12, p. 16.
343. 343Se t.ex. Schwelb, s. 103, Alston & Quinn s. 186, Alston, Manual, s. 54.
344. 344Se t.ex. CO CESCR Denmark, 14.05/99 E./C.12/1/ Add.34, p. 21, 29 (strejkrätt för lärare), CO CESCR Austria E/C.12/1994/16, p. 20, Azerbaijan, 22/12/97 E:C.12/l/Add.2O, p. 32 (strejk kan bara förbjudas vid livshotande situationer), CO CESCR Belarus, 06/12/96. E/C. 12/1/Add.7/Rev.l, p. 17, 22 (anges att fackliga friheter skall överensstämma med ILO-konventionerna nr 87 och nr 98 och att strejek bara får inskränkas för polis och armé), Belgien. E/C. 12/1994/7 para 12 (strejkrätt skall skyddas explicit i Belgisk lag), Bolivia, 09/05/2001, E/C. 12/1/Add.60 p. 18, 36 (processen för att förklara en strejk laglig är för utdragen), Republic of Korea, 11/05/2001, E/C. 12/1/Add.59, p. 19—20, 39 (lärare skall ha rätt att delta i kollektiv förhandling och i strejk).
345. 345Ses.227ff.
346. 346GC 3, nature of states parties obligations, p. 1.
347. 347Maastrichtriktlinjerna, p. 7, kommentaren till riktlinjerna av Dankwa, Flinterman och Leckie, s. 715.
348. 348Frågan diskuterades bland annat i PW III, s. 823, COE Research Directorate, Social Division, Study of the nature, definition and legal scope of social and economic rights, CE/Soc (56) 15, 26/10 1956, se också Committee of Ministers, Explanatory Note by the Secretariat -General, Mise (56) 86, 29/11 1956, PW III, s. 877, 880.
349. 349Ses. 76f.
350. 350Se också Gomien, Harris & Zwaak, s. 380-381.
351. 351Se t.ex. C XIV-2, vol. 1, 1998, s. 32-34. Se också Conditions of employment gua­ ranteed under the European Social Charter, Human Rights Social Charter monographs - no 6, Council of Europe, 1997, s. 9, p. 7-8.
352. 352Cl, 1969/70, s. 169, Third report on certain provisions of the charter which have not been accepted, Council of Europe, Strasbourg, 1989, s. 12. Conditions of employ­ ment guaranteed under the European Social Charter, Human Rights Social Charter mo­ nographs - no 6, Council of Europe, 1997, s. 15.
353. 353CI, 1969/70, s. 18.
354. 354CXIV-2, vol.l, 1998, s.214-219, Finland.
355. 355C XIV-2, 1998, vol. 1, s. 365, Island, vol. 2, s. 579, Norge.
356. 356C XIV-2, 1998, vol. 1, s. 385, Irland, vol. 2, s. 669, Spanien.
357. 357Mono 6, s. 23, p. 36, C XIII-I, 1994, s. 69, Irland.
358. 358Mono 6, s. 24-27.
359. 359C IV, 1975, s. 15, 17, 20, Irland. Mono no 6, s. 11, p. 13.
360. 360Mono no 6, s. 12, p. 14.
361. 361Betten, International Labour Law, s. 385-386. Valticos & von Potobsky, s. 279—280.
362. 362van Hoof, The Legal Nature of Economic, Social and Cultural rights, s. 100-102.
363. 363van Hoof, The Legal Nature of Economic, Social and Cultural rights, s. 102.
364. 364van Hoof, The Legal Nature of Economic, Social and Cultural rights
365. 365GC 3, nature of states parties obligations, p. 1. Maastrichtguidlines, p. 7, kommenta­ ren till riktlinjerna av Dankwa, Flinterman och Leckie, s. 715.
366. 366Se s. 59. Se också underkommissionens arbete med sociala, ekonomiska och kultu­ rella rättigheter i An analysis of the Fifty-first Session of the United Nations Sub-Com- mission on the Promotion and Protection of Human Rights, av Weissbrodt, Gomez och Thiele, s. 806.
367. 367Se kap. 12.4.5.
368. 368Brownlie, 1998, s. 565—568.
369. 369Se s. 60 och se stadgorna till ad hoc trubunalerna för exjugoslavien och Rwanda som antogs av FN:s säkerhetsråd Res 827 (1993) och 955 (1994), FN konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord 1948, se mer i Rosas & Scheinin, s. 59, se också Clapham, Human Rights in the Private Sphere, om utvecklingen av den­ na doktrin, s. 95-96, och om den humanitära rätten, s. 112-118. Om nödvändigheten av denna utveckling se, Buergenthal, s. 718—721. Observera dock att individer har vissa skyldigheter enligt artikel 29 i FN:s allmänna förklaring och i femte meningen i respek­ tive FN-konventions ingress. Se mer om innebörden av dessa skyldigheter i Daes, s. 48-64.
370. 370Att individer fatt subjektstatus i internationell rätt anser van Bueren vara ”one of the most remarkable developments in international law”, van Bueren, s. 596.
371. 371Se t.ex. Clapham, Human Rights in the Private Sphere. Han behandlar huvudsak­ ligen Europakonventionen men berör också IKMPR och van Dijk & van Hoof, s. 22—26.
372. 372Se Clapham, The ’Drittwirkung’ of the Convention, s. 164.
373. 373Se s. 112 och not 154 och 155.
374. 374Jfr resonemanget i den förklarande rapporten till tilläggsprotokoll 12 som innefattar ett allmän diskrimineringsförbud. Om frågan rörande protokollets verkningar för rela­ tionen mellan enskilda anges att: Positiva skyldigheter avseende relationen mellan pri­ vata personer skulle kunna i sin vidaste omfattning inbegripa relationer ”in the public sphere normally regulated by law, for which the state has a certain responsibility (for example, arbitrary denial or access to work, access to restaurants, or to services which private persons may make available to the public such as medical care or utilities such as water and electricity etc”. Detta skall förstås som att rent privata omständigheter inte omfattas. Tilläggsprotokoll 12, Explanatory report, p. 28.
375. 375Se t.ex. RHRC 10/10 2000, No 711/1996, Dias v Angola, p. 8:3 (art 9). CCPR GC
376. 376(rätten till liv). Däri åläggs staten att förhindra och bestraffa berövande av liv genom kriminella handlingar, p. 3 och skydda rätten till liv genom att vidta positiva åtgärder t.ex. genom att vidta alla möjliga åtgärder för att minska spädbarnadödlighet och minska matbrist och epidemier, p. 5. CCPR GC 20 art. 7, förbud mot tortyr och annan grym behandling, 10/04/92. Kommittén ber stater ange vilka straff som ådöms både privat­ personer och offentliganställda som gjort sig skyldiga till bl.a. tortyr, p. 13. Europadom­ stolen anger att artikel 2:1 i Europakonventionen inte bara ålägger staten att avstå från avsiktliga och olagliga livsberövanden utan också att vidta lämpliga åtgärder för att säker­ ställa livet på de som vistas inom dess jurisdiktion. Artikel 2 kan alltså under vissa väl- definierade omständigheter inbegripa en positiv skyldighet för myndigheterna att vidta preventiva aktiva åtgärder för att skydda en individ vars liv hotats genom en annan indi­ vids kriminella handlingar, Osman v UK judgement 28 October 1998, p. 115. Detta fastställdes i målet L.C.B v UK, 9 juni 1998, p. 36.
377. 377Se t.ex. CCPR GC 27, Freedom of movement (Art. 12), 02/11/99. CCPR/C/21/ Rev.l/Add.9, p. 6. HRC GC 28, Equality of rights between men and women (article 3), 29/03/2000. CCPR/C/21/Rev.l/Add. 10, p. 4. CCPR GC 25, The right to participate in public affairs, voting rights and the right of equal access to public service (Art. 25): 12/07/96. p. 11. GC 23, The right of minorities (art 27) 08/04/94 p. 6.1, GC 16, rätt till privatliv, (artikel 17) 08/04/88, p. 1, ”Article 17 provides for the right of every person to be protected against arbitrary or unlawful interference with his privacy, family, home or correspondence as well as against unlawful attacks on his honour and reputation. In the view of the Committee this right is required to be guaranteed against all such interferences and attacks whether they emanate from State authorities or from natural or legal persons. The obligations imposed by this article require the state to adopt legislative and other measures to give effect to the prohibition against such interferences and attacks as well as to the protection of this right”.
378. 378X och Y mot Nederländerna, 23.3.1985. Se också Westregård, s. 292-293.
379. 379Fuentes Bobo mot Spanien, 29.2.2000.
380. 380Ärzte fiir das Leben mot Österrike, 21.6.1988, Young James and Webster mot Före­ nade Kungariket, 13.8.1981, Sibson mot Förenade Kungariket, 20.4.1993, Gustafsson mot Sverige, 25.4.1996.
381. 381Som nämnts anses artikel 2 (rätten till liv) ålägga staten en skyldighet att söka för­ hindra att enskilda berövar andra enskilda livet genom kriminella handlingar Osman, p. 115, se också van Dijk & van Hoof, s. 298. När det gäller artikel 3 som förbjuder tor­ tyr, omänsklig och förnedrande behandling så kan det hända att en stat kan ställas till svars för att en individ i en annan stat utsätts för tortyr av icke-statliga grupper och detta gjorts möjligt genom den ansvarstagande statens utvisning, Altunv FRG, Applic. 10308/83, 36 D&R 209, i Clapham, Human Rights in the Private Sphere, s. 194-196. Vår exakta frågeställning har inte behandlats.
382. 382GC 12, rätten till mat, p. 15. GC 13, rätten till utbildning, p. 46-48. GC 14, rätten till hälsa, p. 33 och 37.
383. 383GC 12, rätten till mat, p. 19
384. 384Dankwa, Flinterman & Leckie, s. 724.
385. 385Se t.ex. Saint Vincent and the Grenadines, 02/12/97 E/C.12/1/Add.21, p. 18, Kyr­ gyzstan. 01/09/2000. E/C.12/1/Add.49, p. 15, 28. Kommittén kommenterar enskilda arbetsgivares agerande och att lagstiftningen inte skyddar facklig verksamhet i den om­ fattning den borde, staten anmodas att vidta alla rättsliga medel för att komma tillrätta med arbetsgivares intrång i den fackliga friheten.
386. 386Tore Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, i Föreningsfri­ het och Stridsåtgärder på arbetsmarknaden - Gustafsonmålet i perspektiv (red.) Anders Agell, lustus förlag 1999 s. 37.
387. 387Verdoot, Naissance et signification de la declaration universelle des droits de l’hom- mes, s. 194—197. Se också Scheinin, The Universal Declaration of Human Rights, s. 418-419.
388. 388Se om denna typ bestämmelser s. 207, 231, 250 och 295.
389. 389Verdoot, s. 198.
390. 390Återgivet i Verdoot, s. 225.
391. 391Verdoot, s. 229.
392. 392Verdoot, s. 229-230.
393. 393Verdoot, s. 226—227.
394. 394Humphrey, The international bill of rights: Scope and Implementation, 1956, s. 527-
395. 395Se också att denna utgångspunkt vunnit stort genomslag i Lillich, Civil Rights, 1984, s. 116-117.
396. 396Daes, p. 187.
397. 397Se t.ex. Eide & Alfredsson, The Universal Declaration of Human Rights - A Com­ mon Standard of Achievement, 1999, s. xxviii-xxxii.
398. 398Dunning, 1998, s. 160-164.
399. 399Swepston, Human Rights Law and Freedom of Association: Development through ILO supervision, s. 171.
400. 400Jfr Ben-Israel s. 6.
401. 401Bartolomei de la Cruz, von Potobsky & Swepston, The International Labor Organiza­ tion, s. 168.
402. 402Se The Origins of the International Labor Organization, (red.) James T. Shotwell, Volu­ me One History, Colombia University Press, New York, 1934, Final texts of the labor section, s. 449.
403. 403Se Dunning, The origins of Convention No. 87 on freedom of association and the right to organize, s. 157. Se också Bartolomei de la Cruz, von Potobsky & Swepston, The International Labor Organization, s. 168.
404. 404Den stora amerikanska organisationen ”American federation of Labor” anslöt sig dock inte till WFTU. Dunning s. 158.
405. 405Bartolomei de la Cruz, von Potobsky & Swepston, The International Labor Organiza­ tion, s. 5.
406. 406Dunning, s. 159-160.
407. 407Dunning, s. 160-163.
408. 408Samson, 1997, s. 163. EK, sess. 78, 1991, s. 8-9.
409. 409Samson, 1997, s. 171.
410. 410EK, sess. 73, 1987, s. 12-13.
411. 411Digest, 1996, p. 17.
412. 412Se också diskussion om hur progressiva eller snarare flexibla moment kan finnas i ILO-konventioner i Comparative Analysis of the International Covenants on Human Rights and International Labour Conventions and Recommendations, p. 151. I ILO- konvention 87 återfinns emellertid inte något sådant moment.
413. 413Digest, 1996, s. 2.
414. 414Angående frågan om föreningsfrihetskommitténs kompetens att tillämpa bestämmel­ serna i ILO-konventionerna 87 och 98 i fall rörande stater som inte ratificerat dessa konventioner, se särskilt Committee on Freedom of Association, Case nr 102, Union of South Africa, 15th Report och Case 2158, India, Report 328, 2002, p. 318, ”by freely becoming Member State of the ILO. the Government has the responsibility to ensure full respect of freedom of association principles throughout its territory”. Se också Ben- Israel, The right to strike, s. 54—57, och särskilt angående strejkrätten, s. 66-70.
415. 415ILO Declaration on Fundamental Principles and Rights at Work, Antagen av ILO:s arbetskonferens vid dess 86:e möte, 18 juni 1998.
416. 416EK, sess. 40, 1957, s. 162, p. 8 (artikel 19 genomgång).
417. 417Dunning menar att föreningsfriheten som rör relationen mellan stat och arbetstaga- re/arbetsgivare garanteras i konventionens tio första artiklar, medan organisationsrätten kommer till uttryck i artikel 11. Han påpekar dock att organisationsrätten behandlas mer utförligt i konvention 98, Dunning, s. 163.
418. 418EK, sess. 79, 1992, Colombia, s. 207.
419. 419EK, sess. 76, 1989, Ecuador, s. 156.
420. 420EK, sess. 80, 1993, Costa Rica, s. 185.
421. 421EK, sess. 87, 1999, Bolivia, s.218.
422. 422EK, sess. 88, 2000, Djibouti, s. 173.
423. 423EK, sess. 43, 1959, s. 110, p. 41.
424. 424EK, sess. 87, 1999, Bolivia, s. 218.
425. 425Kommittén hänvisar i en tidig rapport till denna paragraf och menar att skydd mot antifacklig diskriminering tillhandahålls i allmänna termer genom denna artikel. Men att olika delar av detta skydd kommer till uttryck i olika artiklar i konvention 98. EK, sess. 43, 1959, s. 110, p. 41. I ett fall anger kommittén att statligt påbjudet fackföre- ningsmonopol bland annat står i strid med artikel 11 och frasen ”fritt utöva organisa­ tionsrätten”, EK, sess. 46, 1962, Mexico, s. 95, p. 7.
426. 426EKGS 1994, p. 46.
427. 427Notera Grekland som hänvisar till artikel 31 i Europarådets sociala stadga och de un­ dantag som där erkänns för bl.a. strejkrätten. Grekland försöker hävda att eftersom deras lag är förenlig med artikel 31 borde situationen vara förenlig med ILO-konvention 87. EK, sess. 87, 1999, s. 241, Greece.
428. 428EKGS 1969, s. 192, p. 31.
429. 429EK, sess. 76, 1989, s. 160, Ethiopia
430. 430Se Bartolomei de la Cruz, von Potobsky & Swepston, The International Labor Orga­ nization, s. 204.
431. 431EK, sess. 40, 1957, Denmark, s. 82. EK godtog situationen när den fick information om att icke erkända fackföreningar hade rätt att framföra krav till administrationen, EK, sess. 42, 1958, Denmark, s. 55.
432. 432EKGS 1994, p. 46.
433. 433Se t.ex. EK, sess. 87, 1999, Ethiopia, s. 238. EK, sess. 87, 1999, Germay, s. 240; Yemen, s. 293.
434. 434EK, sess. 80, 1993, Costa Rica, s. 185.
435. 435EK, sess. 80, 1993, Costa Rica, s. 185.
436. 436EK, sess. 36, Appendix V, 1953, General Remarks Concerning Reports on Unratified Conventions and on Recommendations (article 19 of the Constitution), s. 57.
437. 437ILO record of proceedings ILC 30th session, Geneva 1947, p. 570.
438. 438EK, sess. 43, 1959, p. 3, ”Conclusions concerning the Reports Recieved under articles
439. 439and 22 of the Constitution of the ILO on the effect given to Conventions and Re­ commendations relating to Freedom of Association and Protection of the Right to Orga­ nise, Collective Bargaining and Collective Agreements, Co-operation in the undertaking, s. 105-106. EKGS 1973. EKGS 1994, p. 45. Digest 1996, p. 205.
440. 440Punkt 4 i resolutionen; ”A condition for such freedom and independence is that trade unions be constituted as to membership without regard to race, national origin or politi­ cal affiliations and pursue their trade union objectives on the basis of the solidarity and economic and social interests of all workers.” Hela resolutionen återfinns i EK GS 1994, Appendix II, s. 148-149.
441. 441EK, sess. 89, 2001, Burundi, s. 238; Chad, s. 245.
442. 442EKGS 1994, p.63.
443. 443EK, sess. 54, 1971, Honduras, s. 125. EK, sess. 61, 1976, Syrian Arab Republic, s. 125. EK, sess. 89, 2001, Belarus, s. 227-228, bara medborgare får ansluta sig till fack­ föreningar.
444. 444EK, sess. 89, 2001, Denmark, s. 254. Kritik på denna punkt har framförts sedan år 1989.
445. 445EK, sess. 76, 1989, Syrian Arab Republic, s. 224. Digest 1996, p. 211.
446. 446I ILO-konvention nr 97 om migrerande arbetstagare från 1949, reviderad, fastställs att likabehandling måste tillämpas avseende medlemskap i fackföreningar och avseende åtnjutande av de fördelar kollektiv förhandling medför (art 6 para 1 (a)(ii)). I artikel 10 från konvention nr 143, om migrerande arbetstagare från 1975, föreskrivs att principen om ”equality of opportunity and treatment” måste tillämpas på fackliga rättigheter. Dessa rättigheter ges ett mer detaljerat innehåll i Rekommendationen nr 151, om migrerande arbetstagare från år 1975, som i paragraf 2(g) hänvisar till medlemskap i fackliga före­ ningar, utövandet av fackliga rättigheter och valbarhet till facklig ledning och till samar- betsorgan bestående av arbetstagare och arbetsgivare, inklusive organ som representerar arbetstagare på arbetsplatser. Dessa konventioner och rekommendationer nämns i EK:s allmänna översikter, se t.ex. EK GS 1983, s. 31, p. 97 och EK GS 1994, p. 63.
447. 447EK GS 1973, s. 19-20, p.46. EK GS 1983, p. 100-101. CFA, Case no 857, UK, 187th Report, 1978, p.268. EKGS 1994, p.65.
448. 448EK, sess. 63, 1977, Egypt, s. 143. EK, sess. 76, 1989, Kuwait, s. 182. EK, sess. 80, 1993, Chad, s. 180.
449. 449EKGS 1973, s. 13.
450. 450EK, sess. 76, 1989, Ethiopia, s. 160.
451. 451EK, sess. 83, 1996, Kuwait, s. 152. Digest 1996, p. 236.
452. 452EK, sess. 81, 1994, Peru, s. 223. Digest 1996, p. 237.
453. 453EK, sess. 42, 1958, Mexico, s. 56.
454. 454EK, sess. 46, 1962, Cuba, s. 89-90. EK GS 1994, p. 66.
455. 455EK, sess. 46, 1962, Hungary, s. 93, p. 8. EK, sess. 46, 1962, Cuba, s. 89-90 1.
456. 456Digest 1996, p. 235.
457. 457EK, sess. 86, 1998, Croatia, s. 173-174.
458. 458EK, sess. 76, 1989, Ecuador, s. 156.
459. 459Enligt artikel 9 kan militär och polis undantas från föreningsfriheten genom nationell lagstiftning. Orsaken därtill är att dessa grupper ansvar för statens inre och yttre säker­ het, EK GS 1994, p. 55. Bara arbetstagare som erkänns såsom varande militär eller polis i nationell rätt kan omfattas av undantaget. Att Europakommissionen för mänskliga rät­ tigheter i beslut nr 11603/85 påstås behandla aktuell yrkesgrupp som armé eller polis fästs inte någon vikt vid, EK, sess. 76, 1989, UK, s. 234. EK tar ingen hänsyn till om motsvarande arbetsuppgifter som de aktuella i andra länder faller in under exempelvis militärens ansvar och därför borde falla in under artikel 9:s undantag. EK tar hänsyn till vem som är arbetsgivare i det aktuella landet, EK, sess. 82, 1995, UK, s. 198. EK sess. 75, 1988, UK, s. 180. Det är dock inte arbetsgivaren enbart som avgör om en arbets­ givare kan sägas omfattas av undantaget i artikel 9. Fängelsepersonal och brandmän kan på grund av sina funktioner inte undandras föreningsfriheten oavsett vilken arbetsgivare de har. Funktionerna omfattar inte sådana som polis och militär normalt utför se, EK, sess. 58, 1973, Japan, s. 122 och EK GS 1983, p. 87 och EK GS 1994, p. 56. Funktions­ aspekten kan också tillämpas på civila, anställda inom försvaret eller polisen. De skall fritt kunna utöva organisationsrätten. Digest 1996, p. 222-224. Eftersom artikel 9 utgör ett undantag skall i tveksamma fall arbetstagare betraktas som civila, EK GS 1994, p. 55.
460. 460EK, sess. 40, 1957, Guatemala, s. 82. EK, sess. 46, 1962, Cuba, s. 89-90 1. EK GS 1983, p.91-92. EK GS 1994. p.58-59. Digest 1996, p.205-270 EK, sess. 89, 2001, Benin, s. 231 (sjömän); Bolivia, s. 232-233; Canada, s. 240 (anställda inom jordbruket).
461. 461EK GS 1994, p. 60. EK, sess. 89, 2001, Namibia, s. 288.
462. 462EK, sess. 88, 2000, Togo, s. 200-201. EK, sess. 89, 2001, Nigeria, s. 291.
463. 463ILO record of proceedings, ILC 30th session 1947, p. 570.
464. 464EKGS 1994, p.48. Digest 1996, p. 212-218.
465. 465EKGS 1994, p.49.
466. 466EK, sess. 86, 1998, Croatia, s. 173—174.
467. 467EK, sess. 43, 1959, s. 110, p. 40. EK, sess. 46, 1962, Mexico, s. 95:7. EK, sess. 76, 1989, Mexico, s. 192. EK, sess. 88, 2000, Mexico, s. 184.
468. 468EK, sess. 89, 2001, Romania, s. 307.
469. 469EK, sess. 71, 1985, UK, s. 193.
470. 470EKGS 1973, s.29, p.68. EK GS 1994, p.91. Digest 1996, p. 288-289, 291.
471. 471EK, sess. 87, 1999, Egypt, s. 236.
472. 472Digest 1996, p. 276.
473. 473Digest 1996, p. 280-282. EK, sess. 89, 2001, Ethiopia, s. 266.
474. 474Digest 1996, p. 295, 297. EK sess. 89, 2001, Argentina, s. 220; Bolivia, s. 232; Hon­ duras, s. 274
475. 475EK GS 1994, p. 96. EK, sess. 85, 1997, Egypt, s. 167. EK, sess. 89, 2001, Egypt, s. 262-263.
476. 476EK, sess. 46, 1962, Burma 1, s. 83. EK GS 1994, p. 94. Digest 1996, p. 294.
477. 477EK GS 1959, p. 15. EK, sess. 42, 1958, Cuba, s.54. EK GS 1973, s.21, p.49. EK GS 1973, s. 28, p. 65. EK GS 1994, p. 86.
478. 478EKGS 1994, p.86.
479. 479EK, sess. 37, 1954, Pakistan, s. 39. EK GS 1973, s. 28 p. 66, där hänvisas till Pakistan och Japan. EK GS 1983, p. 126. EK, sess. 85, 1997, Pakistan, s. 186. Digest 1996, p. 285.
480. 480EK, sess. 85, 1997, UK. Det var den engelska säkerhetsorganisationen” Government Communications Headquarters in Cheltenham.
481. 481EK, sess. 40, 1957, Guatemala, s. 82. EK, sess. 46, 1962, Cuba, s. 89-90 1. EK, sess. 63, 1977, Egypt, s. 143. EK GS 1983, p. 88. EK GS 1994, p. 87.
482. 482EK GS 1973, s. 28-29, p. 67. Digest 1996, p. 232.
483. 483EK GS 1994, p.66. EK, sess. 85, 1997, Pakistan, s. 187.
484. 484EKGS 1994, p. 87.
485. 485Se t.ex. EK, 46 sess, 1962, s. 95. EK, sess. 89, 2001, Canada, s. 241.
486. 486EK, 42 sess, 1958, Mexico, s. 56. EK GS 1994, p. 96. Digest 1996, p. 287.
487. 487EKGS 1973, s.31, p.73. EKGS 1994, p. 91.
488. 488ILO: Record of Proceedings, International Labour Conference, 30th Session. Geneva, 1947 (Geneva, 1948) s. 571.
489. 489EK GS 1959, s. 109, p. 36. EK GS 1994, p. 100-103. Digest 1996, p. 321-324.
490. 490Digest 1996, p. 325.
491. 491Digest 1996, p. 330.
492. 492Digest 1996, p. 325-327.
493. 493EK, sess. 81,1994, Hungary, s. 211.
494. 494Se t.ex. EK, sess. 81, 1994, Hungary, s. 211. EK GS 1994, p. 104, Digest 1996, p. 304-305.
495. 495EK GS 1983, p. 146. Digest 1996, p. 303.
496. 496EK, sess. 76, 1989, Argentina, s. 126. EK, sess. 78, 1991, Madagascar, s. 186.
497. 497Digest 1996, p. 306.
498. 498EK, sess. 48, 1964, Cuba, s. 126. EK GS 1994, p. 97.
499. 499EK, sess. 43, 1959, s. 110, p. 40. EK, sess. 47, 1963, s. 90. EK, sess. 64, 1978, Ghana, s. 140. EKGS 1994, p.97.
500. 500EK, sess. 80, 1993, Belgium, s. 174.
501. 501EK, sess. 65, 1979, Belgium, s. 115. EK, sess. 68, 1982, Belgium, s. 113. EK, sess. 80, år 1993, Belgium, s. 174.
502. 502EK, sess. 56, 1971, Trindad and Tobago, s. 130.
503. 503EK, sess. 76, 1989, Argentina, s. 125—126.
504. 504EK, sess. 48, 1964, Cuba, s. 126.
505. 505EKGS 1994, p.99.
506. 506EK GS 1983 p.295. EK, sess. 79, 1992, Guyana, s.218.
507. 507EK, sess. 47, 1963, s. 96. EK, sess. 51, 1967, Guatemala 5, s. 87. EK, sess. 76, 1989, Bolivia, s. 132. EK GS 1994, p. 98.
508. 508Med ”grievances” avses rättskonflikter rörande tolkning och tillämpning av exempel­ vis kollektivavtalsbestämmelser eller av andra individuella avtal eller lagbestämmelser. Se om innebörden i GS 1994, p. 255.
509. 509EK GS 1973, s.32, p.75. EK, sess. 58, 1973, Argentina, s. 109. EK GS 1983, p. 141. EK, sess. 79, år 1992, Pakistan, s. 229.
510. 510EK, sess. 83, 1996, Argentina, s. 143.
511. 511EK, sess. 87, 1999, Trinidad and Tobago, s. 286.
512. 512EK, sess. 87, 1999, Argentina, s.203.
513. 513EK, sess. 86, 1998, Argentina, s. 163.
514. 514EK GS 1983, p. 141. EK GS 1994, p. 98. EK, sess. 83, 1996, Argentina, s. 143. EK, sess. 85, 1997, Honduras, s. 174.
515. 515EK, sess. 65, 1979, Sweden, s. 142. EK, sess. 67, 1981, Sweden, s. 123—124.
516. 516EK, sess. 67, 1981, Sweden, s. 123—124.
517. 517För full artikeltext se s. 131.
518. 518EK, sess. 76, 1989, UK, s. 236-237.
519. 519Digest 1996, p. 967, 972.
520. 520EKGS 1996, p. 64.
521. 521EKGS 1996, p. 100.
522. 522EKGS 1996, p.67.
523. 523EK, sess. 87, 1999, Nicaragua s. 259.
524. 524EK, sess. 76, 1989, UK, s. 236-237.
525. 525EKGS 1983, p. 153. Digest 1996, p. 333.
526. 526EK, sess. 40, 1957, s. 168, p.38. EK GS, sess. 58, 1973, s.35, p.80. EK GS 1994, p. 109. Digest 1996, p. 334, 336.
527. 527Digest 1996, p. 331, 339.
528. 528EK, sess. 76, 1989, UK, s. 236-237.
529. 529EK GS 1959, s. 114, p. 63. EK GS 1994, p. 110.
530. 530EKGS, 1973, s.41, p.99.
531. 531EK, sess. 71, 1985, UK, s. 195-196.
532. 532EK, sess. 71, 1985, UK, s. 197. EK GS 1983, p. 169.
533. 533EK, sess. 63, 1977, Egypt, s. 144.
534. 534EK, sess. 44, r 1960, United Arab Republic (Egypt), s. 47 (6). EK GS 1994, p. 111.
535. 535EK, sess. 39, 1956, Cuba, s. 71. EK GS 1973, s. 41, p. 99.
536. 536EK, sess. 40, 1957, s. 168, p.38. EK GS 1973, s.35, p.80. EK GS 1994, p.109. Digest 1996, p. 334, 336.
537. 537Digest 1996, p. 331.
538. 538Digest 1996, p. 337.
539. 539Förarbetena ger ingen tydlig förklaring. Se Ben-Israel, s. 39—42, 45-46.
540. 540CFA, 2th Report, 1952, Case no 28, Jamaica, p. 68.
541. 541EKGS 1994, p. 146.
542. 542EKGS 1959, p.68.
543. 543EK, sess. 53, 1969, Upper Volta, s. 94-95.
544. 544EKGS 1969, p.28.
545. 545EKGS 1973, p. 107-109.
546. 546EK, sess. 73, 1987, Egypt, s. 172. Digest 1996, p. 473-475. EK GS 1994 p. 141, 147, 149, 151. Se dock om arbetsgivarparternas ifrågasättande av detta förhållningssätt i slutet av 1980-talet i Lammy Betten, International Labour Law, s. 106—109 och Henrik Karl Nielsen och Lars Adam Rehof, International Arbejdsret, s. 188.
547. 547EKGS 1994, p. 151.
548. 548EKGS 1994, p. 147.
549. 549EK GS 1994, p. 149, se också not 23.
550. 550Digest 1996, p. 473—475. Jane Hodges-Aeberhard & Alberto Odero de Dios, Prin­ ciples of the Committee on Freedom of Association concerning strikes, s. 547, (Hodges- Aeberhard & Odero de Dios Principles).
551. 551Digest 1996, p. 477.
552. 552EKGS 1994, p. 151.
553. 553EK, sess. 81, 1994, Switzerland, s. 225.
554. 554EK GS 1983, p. 218. Ben-Israel, s. 116.
555. 555EK GS 1983, p.218. EK, sess. 76, 1989, UK, s.237-238. EK GS 1994, p.173. Digest 1996, p. 496-497. Ben-Israel, s. 94.
556. 556EK, sess. 76, 1989, United Kingdom, s. 238. Jfr EK, sess. 89, 2001, Australia, s. 222-223 och Ben-Israel, s. 117.
557. 557EK GS 1994, p. 174. Digest 1996, p. 583-584. EK, sess. 89, 2001, Senegal, s. 313-
558. 558Digest 1996, p. 585-596.
559. 559Om vilda strejker se Digest 1996, p. 497. FFK Case 1484, Peru, Report 265, 1989, conclusions.
560. 560EK GS 1983, p. 226. EK sess. 76, 1989, UK, s. 237-238.
561. 561Digest 1996, p. 485.
562. 562Hodges-Aeberhard & Odero de Dios, Principles, s. 548.
563. 563EK, sess. 82, 1995, UK, s.200.
564. 564EK, sess. 89, 2001, Australia, s. 222.
565. 565EK sess. 87, 1999, Croatia, s. 229.
566. 566Digest 1996, p. 484.
567. 567EK, sess. 79, 1992, Pakistan, s. 228.
568. 568EK GS 1983, p. 200. Digest 1996, p. 484.
569. 569Digest 1996, p. 484.
570. 570Hodges-Aeberhard & Odero de Dios, Principles, s. 549. CFA, 190th report, 1979, Case no 913, p. 450.
571. 571EK, sess. 89, år 2001, Azerbaijan, s. 225.
572. 572EK GS 1994, p. 165. EK, sess. 82, 1995, Peru, s. 189-190.
573. 573EKGS 1983, p. 216.
574. 574Hänvisa till avsnittet om politiska aktiviteter.
575. 575Hodges-Aeberhard & Odero de Dios, Principles, s. 549.
576. 576EK, sess. 76, 1989, UK, s. 238-239. EK, sess. 85, 1997, UK, s. 204.
577. 577EKGS 1994, p. 168.
578. 578EK GS 1983, p. 217. EK. sess. 86, 1999, Portugal, s. 194.
579. 579EK GS 1983, p. 217. EK, sess. 75, 1988, Domican Republic, s. 152-153. EK, sess. 70, år 1993, UK, s. 237-238. EK, sess. 89, 2001, Australia, s. 223.
580. 580EKGS 1994, p. 168.
581. 581FFK, Case No 1381, Ecuador, år 1987. Bernard Gernigon, Alberto Odero, Horacio Guido, ILO principles Concerning the Right to Strike, s. 16.
582. 582FFK, Case No 1617, Ecuador, p. 1008, 1992.
583. 583EK, sess. 89, 2001, UK, s. 331.
584. 584Hodges-Aeberhard & Odero de Dios, Principles, s. 550.
585. 585EK, sess. 76, år 1989, United Kingdom, s. 238. Se vidare år 1991, UK, s. 220-221. Jfr EK, sess. 89, år 2001, Australia, s. 222—223.
586. 586EK, sess. 76, 1989, UK, s. 239.
587. 587FFK Case No 1963 Australia, 2000.
588. 588EK GS 1983, p. 218, 220, 226. EK, sess. 76, 1989, UK, s. 237-238. Digest 1996, p. 498.
589. 589Digest 1996, p. 522, 523-525.
590. 590EKGS 1983, p. 219.
591. 591EKGS 1994, p. 172.
592. 592Digest 1996, p. 505. Om innebörd av ”oumbärlig samhällsservice” se s. 160f.
593. 593EKGS 1994, p. 172.
594. 594Digest 1996, p. 504.
595. 595FFK Case 1810, Turkey, Report 303, 1996, p. 62
596. 596FFK Case 2091, Romania, Report 324, 2001, p. 891.
597. 597EKGS 1994, p. 171.
598. 598Digest 1996, p. 500-501.
599. 599Ses. 158 ff.
600. 600EK, sess. 76, 1989, Bolivia, s. 132.
601. 601Digest 1996, p. 503, 510.
602. 602EK, sess. 71, 1985, UK, s. 195, 198. EKGS 1983 p. 219.
603. 603EK, sess. 76, 1989, Federal Republic of Germany, s. 165. Digest 1996, p. 507—509.
604. 604EKGS 1994, p. 170.
605. 605EK, sess. 68, 1982, Philippines, s. 124.
606. 606EK, sess. 70, 1984, Philippines, s. 153. Digest 1996, p. 506, 511.
607. 607EK, sess. 76, 1989, Greece, s. 172.
608. 608Digest 1996, p. 554-555.
609. 609EKGS 1973, s.45, p. 108.
610. 610EK, sess. 75, 1988, Poland, s. 175.
611. 611EK, sess. 76, 1989, Tunisia, s. 228.
612. 612EK, sess. 63, 1977, Paraguay, s. 159.
613. 613EK GS 1973, s. 44-45, p. 107.
614. 614EK, sess. 53, 1969, Upper Volta, s. 92. EK GS 1973, s. 44-45, p. 107.
615. 615EK GS 1983, p. 206. Digest 1996, p. 527.
616. 616EKGS 1994, p. 152.
617. 617EK, sess. 73, 1987, Costa Rica, s. 165.
618. 618EK GS 1994, p. 152. Digest 1996, p. 529.
619. 619EK, sess. 75, 1988, Pakistan, s. 170.
620. 620EK, sess. 58, 1973, s. 45 p. 110.
621. 621EK, sess. 64, 1978, Ireland, s. 142. EK GS 1994, p. 157, 159. Digest 1996, p. 531, 540-542. Gernigon, Odero & Guido, ILO principles concerning the right to strike, s. 17.
622. 622Hodges-Aeberhard & Odero de Dios, Principles, s. 550-551.
623. 623EK, sess. 82, 1995, Germany, s. 168. EK GS 1994, p. 158.
624. 624EKGS 1983, p. 214.
625. 625EK, sess. 58, 1973, Guatemala, s. 118. EK, sess. 59, 1974, Greece, s. 141.
626. 626EK, sess. 67, 1981, Dominican Republic, s. 103. Digest 1996, p. 532, 543.
627. 627EK, sess. 85, 1997, Germany, s. 169.
628. 628Gernigon, Odero & Guido, ILO principles concerning the right to strike, s. 18. Ben-Israel, s. 106—107.
629. 629Digest 1996, p. 537-538. Gernigon, Odero & Guido, ILO principles concerning the right to strike, s. 18.
630. 630EKGS 1994, p. 158.
631. 631EK, sess. 72, 1986, Denmark, s. 145. 300 000 privatanställda förbjöds strejka, EK prövade om verksamheten föll in under oumbärlig samhällsservice och dess privata natur tycktes inte påverka bedömningen.
632. 632EK GS 1973, s. 45, p. 109. EK GS 1983, p. 214. Gernigon, Odero & Guido, ILO principles concerning the right to strike, s. 20.
633. 633EK, sess. 76, 1989, Norway, s. 206—207. EK, sess. 79, 1992, Norway, s. 226. EK, sess. 67, år 1981, Dominican Republic, s. 103. EK, sess. 73, 1987, Norway, s. 216. EK GS 1994, p. 159. Digest 1996, para 540. Aven innebörden av detta begrepp har begrän­ sats sedan konventionens tillkomst. Den nuvarande omfattningen utvecklades av FFK år 1979. Se Hodges-Aeberhard & Odero de Dios, Principles, s. 551.
634. 634EK, sess. 76, 1989, Japan, s. 182. EK, sess. 78, 1991, Japan, s. 183.
635. 635EK, sess. 78, 1991, UK, s. 218.
636. 636EK, sess. 79, 1992, Pakistan, s. 228.
637. 637EK, sess. 76, 1989, Paraguay, s. 214—215.
638. 638Digest 1996, p. 544.
639. 639EK, sess. 87, 1999, Ethiopia, s. 239.
640. 640Digest 1996, p. 545.
641. 641EK, sess. 71, 1985, Guatemala, s. 153.
642. 642EK, sess. 75, 1988, Domincan Republic, s. 152-153.
643. 643EK, sess. 76, 1989, Swaziland, s. 222.
644. 644EK, sess. 87, 1999, Pakistan, s. 264.
645. 645EK, sess. 87, 1999, Nigeria, s. 261-262.
646. 646EK, sess. 87, 1999, Norway, s. 263.
647. 647EK GS 1994, p. 160. Digest 1996, p. 541.
648. 648FFK, Denmark, Case nr 2060, Report 324, 2001, p. 516-517.
649. 649EK, sess. 76, 1989, Pakistan, s. 210. EK anser att de principer som kommer till ut­ tryck i konventionerna skall tillämpas av alla länder. Se EK, sess. 73, 1987, s. 12, p. 19.
650. 650EKGS 1983, p. 215.
651. 651EK GS 1994, p. 160. EK, sess. 89, 2001, Belarus, s. 229.
652. 652EKGS 1983, p.215.
653. 653Gernigon, Odero & Guido, ILO principles concerning the right to strike, s. 22-23.
654. 654FFK, Case 2018, Ukraine, Report 318, 1999, p. 514.
655. 655FFK, Case 1923, Croatia, Report 308, 1997, p. 222.
656. 656EK, sess. 82, 1995, Philippines, s. 191.
657. 657Digest 1996, p. 556.
658. 658EK, sess. 82, 1995, Philippines, s. 191. Se också liknande omständigheter på Cap Verde, FFK, Case No 2044, Report No 320, 2000, p. 453.
659. 659EK, sess. 82, 1995, Croatia, s. 162.
660. 660EK, sess. 82, 1995, Croatia, s. 162.
661. 661FFK, Case 1963, Australia, Report 320, 2000, p. 231.
662. 662EK, sess. 87, 1999, Pakistan, s. 264.
663. 663EK, sess. 79, 1992, Norway, s. 226.
664. 664EK, sess. 83, 1996, Chad, s. 147.
665. 665EK, sess. 83, 1996, Chad, s. 147. Se också EK GS 1994, p. 161 och EK, sess. 89, 2001, Belarus, s. 229.
666. 666EK, sess. 85, 1997, Belarus, s. 153.
667. 667Digest 1996, p. 560.
668. 668EK GS 1983, p. 215. Digest 1996, p. 557. FFK, Case 2078, Lithuania, Report 324, år 2001, p. 617.
669. 669Digest 1996, p. 561.
670. 670EK, sess. 83, 1996, Chad, s. 147.
671. 671EK, sess. 85, 1997, Belarus, s. 153.
672. 672FFK, Case 2078, Lithuania, Report 324, 2001, p. 617.
673. 673EK GS 1994, p. 161. EK, sess. 86, 1998, Guinea, s. 178.
674. 674EKGS 1994, p. 161.
675. 675Digest 1996, p. 559.
676. 676EKGS 1959, s. 115, p.68. EKGS 1969, s. 192, p.28. EKGS 1973 p. 111. EKGS 1994, p. 164.
677. 677EK, sess. 78, 1991, Dominican Republic, s. 169.
678. 678EK GS 1969, s. 192, p.28. EK GS 1973, p. 111. EK, sess. 65, 1979, Jamaica, s. 129. EK, sess. 78, år 1991, Paraguay, s. 200. Digest 1996, p. 547. EK, sess. 87, 1999, Bulga­ ria, s. 220.
679. 679EK, sess. 64, 1978, Japan, s. 143. EK GS 1994, p. 164. Digest 1996, p. 549.
680. 680Digest 1996, p. 551.
681. 681Digest 1996, p. 590.
682. 682EK, sess. 79, 1992, UK, s. 248. EK GS 1994, p. 139. EK, sess. 82, 1995, UK, s. 200. Digest 1996, p. 597. Om avsked.
683. 683EK, sess. 76, 1989, UK, s. 240.
684. 684EK, sess. 76, 1989, UK, s. 240.
685. 685EK, sess. 76, 1989, UK, s. 240.
686. 686EK, sess. 79, 1992, UK, s. 248.
687. 687EK GS 1994, p. 139. EK, sess. 82, 1995, UK, s. 200.
688. 688Se Ben-Israel, s. 123. FFK, Indonesia, Case No 2116, Report 326, 2001, p. 356. FFK, Haiti, Case No 2072, Report 324, 2001, p. 587.
689. 689EK, sess. 80, 1993, Colombia, s. 183.
690. 690EK, sess. 76, 1989, Colombia, s. 145.
691. 691EK, sess. 67, 1981, Japan, s. lll.EKGS 1994, s. 77, p. 178.
692. 692EK, sess. 87, 1999, Australia, s. 206.
693. 693EK, sess. 87, 1999, Australia, s. 206.
694. 694EK, sess. 67, 1981, Japan, s. 111. EKGS 1983, p.223. Digest 1996, p. 599.
695. 695Digest 1996, p. 602—603.
696. 696EK, sess. 76, 1989, Guatemala, s. 173.
697. 697EK, sess. 77, 1990, Colombia, s. 179.
698. 698EK, sess. 77, 1990, Colombia, s. 180.
699. 699EK, sess. 54, 1970, United Arab Republic, s. 122:4. EK, sess. 76, 1989, Antigua and Bermudas, s. 124.
700. 700Digest 1996, p. 515, 519. EK GS 1994, p. 153.
701. 701EK, sess. 73, 1987, s. 172.
702. 702EK GS 1994, p. 257. Observera att denna kommentar rör ILO-konvention 98. Vid granskningen avseende efterlevnaden av ILO-konvention 87 hänvisar EK till denna pa­ ragrafi EK, sess. 87, 1999, Panama, s. 268.
703. 703EK, sess. 61, 1976, Mauretania, s. 124. EK, sess. 77, 1990, Colombia, s. 180.
704. 704Digest 1996, p. 515, 517, 518, 521.
705. 705Se t.ex. Bartolomei de la Cruz, von Potobsky & Swepston, The International Labor Organization, s. 218 ff. Jfr dock Nielsen & Rehof, International arbejdsret, 1998, s. 156— 157.
706. 706Se t.ex. i expertkommitténs general surveys.
707. 707Se Betten, International Labour Law, s. 99 fotnot 79.
708. 708EK, sess. 43, 1959, general remarks, s. 101, p. 1. Vid denna tidpunkt gjordes ett un­ dantag för de offentliganställdas möjligheter att sluta kollektivavtal. Detta var dock ett förhållningssätt som med tiden blev obsolet.
709. 709I EK, sess. 63, 1977, Netherlands. Citat hämtat från ILO:s Freedom of Association and Industrial relations, report VII, International labour conference, 30th session, Geneva 1947, p. 52.
710. 710Avseende ILO-konvention 98 däremot så kräver den positiva aktiviteter från myn­ digheternas sida avseende kollektiv förhandling eftersom den syftar till att uppmuntra och främja utvecklingen av förhandlingsmaskineriet för kollektivavtal. EK menar därför att kollektiv förhandling rör både konventionerna 87 och 98.
711. 711EK, sess. 73, 1987, Ecuador, s. 169-170.
712. 712EK, sess. 71, 1985, Belgium, s. 123-124. EK, sess. 90, 2002, Pakistan.
713. 713Nielsen & Rehof, International Arbejdsret, s. 156, hänvisar till EK, 1977, Nederlän­ derna.
714. 714EK, sess. 86, 1998, Bolivia, s. 168.
715. 715EK, sess. 63, 1977, Netherlands, s. 156. EK GS 1973, p. 169, detta avsnitt rör ILO- konvention 98. EK, sess. 79, 1984, Netherlands, s. 149-150.
716. 716EK, sess. 76, 1989, Netherlands, s. 200.
717. 717EK, sess. 63, 1977, Netherlands, s. 156. EK GS 1973, p. 169, detta avsnitt rör ILO- konvention 98. EK, sess. 79, 1984, Netherlands, s. 149-150.
718. 718EK, sess. 76, 1989, Netherlands, s. 200.
719. 719EK, sess. 76, 1989, Netherlands, s. 200-201.
720. 720EK, sess. 67, 1981, Netherlands, s. 114—115. År 1989 uppmanar EK Nederländerna att ändra de aktuella föreskrifterna (s 200) år 1991 kräver EK anpassning (s 194).
721. 721EK, sess. 76, 1989, Netherlands, s. 197-199.
722. 722EK, sess. 86, 1998, Nigeria, s. 184. EK GS 1994, p. 196.
723. 723FFK, Bahamas, Case No 796, Report 187, 1978, p. 179. Se också Digest 1996, p. 622, 624.
724. 724EK, sess. 87, 1999, Nigeria, s. 263. EK, sess. 88, 2000, Cameroon, s. 169.
725. 725EKGS 1994, p. 196.
726. 726Se Nyström, EU och arbetsrätten s. 76 ff.
727. 727Digest 1996, p. 150, 648.
728. 728FFK, Haiti, Case No 1004, Report No 211, 1981, p. 220.
729. 729Digest 1996, p. 646.
730. 730FFK, Australia, Case No 1963, Report No 320, 2000, p. 236, 24le.
731. 731FFK, Zambia, Case No 1575, Report 284, 1992, p. 915.
732. 732Digest 1996, p. 151.
733. 733Se t.ex. EK, sess. 54, 1970, Cuba, s. 142-143.
734. 734Föreningsfrihetskommittén har dock klarlagt att ILO-konvention 151 inte inbegri­ per strejkrätten. FFK, Canada, Case no 893, 187th report, 1978, p. 536. Se också Ruth Ben-Israel, s. 106.
735. 735Se s. 63 och dess not 73.
736. 736EK, GS Basic Human Rights, 1969, p. 47.
737. 737Digest 1996, p. 690—693, 696.
738. 738Se t.ex. EK, sess. 88, 2000, Rwanda, s. 252.
739. 739Digest 1983, p. 552.
740. 740Om artikel 6 se EK, sess. 63, 1977, Liberia, s. 185; EK GS 1983, p. 256; EK, sess. 81, 1994, Colombia, s. 256. Se också EK, sess. 38, 1955, Turkey, s. 76. EK, sess. 42, 1958, Turkey, s. 63. EK, sess. 86, 1998, Jordania, s. 245. EK, sess. 76, 1989, Austria, s. 261. EK, sess. 78, 1991, Bangladesh, s. 251. EK, sess. 83, 1996, Costa Rica, s. 194. EK, sess. 86, 1998, Australia, s. 222-223.
741. 741EK GS 1994, p. 199-200. Se s. 159£
742. 742Se s. 129 f. Notera också att det kan konstateras att staten med största sannolikhet är arbetsgivare för de arbetstagare som utövar maktbefogenheter i statens namn. År 1959 angav EK att artikel 11 i ILO-konvention 87 i allmänna termer skyddar mot antifacklig diskriminering i anställningen. EK menade att i artikel 1 i ILO-konvention 98 definie­ rades en aspekt av detta skydd. EK påpekade att ILO-konvention 98 inte tillerkände offentliganställda något skydd och väckte frågan om det verkligen vore förenligt med
743. 743Se s. 63 f.
744. 744EK, sess. 37, 1954, Finland, s. 43. EK, sess. 87, 1999, Croatia, s. 330.
745. 745EK, sess. 78, 1991, Finland, s. 263-264.
746. 746EKGS 1994, p. 210.
747. 747Committee on Industrial relations at the 32nd Session of ILC (ILO Record of Pro­ ceedings, International Conference, 32nd session, Geneva, 1949, p. 468). Om bakgrun­ den till detta beslut se Bartolomei de la Cruz m.fl. s. 213-214. EK GS 1969, s. 195-196, p. 44. EK GS 1983, p. 257. EK GS 1994, p. 205.
748. 748EK, sess. 83, 1996, UK, s. 225.
749. 749EK GS 1983, p. 260. EK GS 1994, p. 212. EK, sess. 83, 1996, UK, s. 225 (sänkt lön på grund av att vederbörande förhandlat kollektivt - ej ok).
750. 750EK, sess. 73, 1987, Gabon, s. 271.
751. 751Digest 1996, p. 716. EK. sess. 85, 1997, Morocco, s. 236.
752. 752Se t.ex. EK, sess. 72, 1986, Burkina Faso, s. 204.
753. 753Se t.ex. EK, sess. 73, 1987, Malta, s. 285—286.
754. 754EK, sess. 78, 1991, UK, s.289. EK, sess. 81, 1994, UK, s.294. Digest 1996, p.690, 696.
755. 755Digest 1996, p. 695.
756. 756Ses. 165E
757. 757EKGS 1994, p. 210.
758. 758Digest 1996, p. 718.
759. 759I ILO-konvention nr 158 om uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens ini­ tiativ från år 1982 krävs att arbetsgivaren konsulterar arbetstagarrepresentanten och meddelar kompetent myndighet när uppsägning av ekonomiska skäl äger rum. EK på­ pekar att konvention 158 inte avser att särskilt skydda fackliga medlemmar och förtro­ endemän vid uppsägning av ekonomiska skäl men hoppas att föreskrifterna skall bidra till ett sådant skydd mot bakgrund av de principer som uppställs i konvention -98. Se EK GS 1983, p. 274-276. I ILO-konvention 158 anges dock att uppsägningar ej få ske på grund av fackligt medlemskap eller fackligt förtroendemannaskap eller kandidatur därtill, artikel 5 a och b.
760. 760EKGS 1994, p.213.
761. 761EK, sess. 78, 1991, Brazil, s. 251.
762. 762EK, sess. 82, 1995, Indonesa, s. 243.
763. 763EK, sess. 63, 1977, Liberia, s. 185- EKGS 1983, p. 256.
764. 764Digest 1996, p. 737.
765. 765EK, sess. 63, 1977, Liberia, s. 185. EK GS 1983, p. 256. EK, sess. 71, 1985, Ethiopia, s. 223. EK, sess. 86, år 1998, Libyan Arab Jamahiriya, s. 248. EK, sess. 86, 1998, Mo­ rocco, s. 250. EK, sess. 88, 2000, Liberia, s. 244; Paraguay, s. 249; Sierra Leone, s. 253; Sri Lanka, s. 254.
766. 766EK GS 1994, p.214. Digest 1996, p. 739-740, 742.
767. 767EKGS 1994, p.202.
768. 768EK, sess. 64, 1978, Pakistan, s. 165. Digest 1983, p. 570. EK, sess. 83, 1996, UK, s. 225 (fa sak prövad i domstol).
769. 769EKGS 1973, p. 148.
770. 770EKGS 1994, p.219.
771. 771EK GS 1973, s. 64, p. 144. EK GS 1983, p, 277.
772. 772EK, sess. 72, 1986, Burkina Faso, s. 204. EK GS 1994, p. 219.
773. 773EKGS 1994, p. 221.
774. 774EK, sess. 73, 1987, Malta, s. 285-286.
775. 775EK, sess. 71, 1985, Paraguay, s. 235 (anger bara krav på straff). EK, sess. 71, år 1985, Ethiopia, s. 223 (bara krav på straff). EK, sess. 76, år 1989, Iraq, s. 281. Digest 1996, p. 746. I EK:s allmänna översikt från 1994 anges att EK ser fördelar med en sådan lösning, de säger dock inte att det är ett krav, EK GS 1994, p. 222.
776. 776EKGS 1994, p. 222.
777. 777EK, sess. 71, 1985, Dominican Republic, s. 222.
778. 778EK, sess. 71, 1985, Finland, s. 224-225.
779. 779EK, sess. 77, 1990, Venezuela, s. 246.
780. 780EK, sess. 71, 1985, Dominican Republic, s. 222. EK, sess. 76, 1989 Colombia, s.267. EK, sess. 78, år 1991, Venezuela, s. 292.
781. 781EK, sess. 81, 1994, Paraguay, s. 283.
782. 782EK, sess. 79, 1992, Finland, s. 268.
783. 783EKGS 1994, p.211.
784. 784EK GS 1973, p. 145. EK GS 1994, p. 207-209 (se också rekommendationen nr 143 om fackliga representanter, 1971).
785. 785EK GS 1973, p. 145. EK, sess. 63, 1977, Greece, s. 183. EK GS 1994, p. 207-208.
786. 786EKGS 1994, p. 208.
787. 787EK, sess. 71, 1985, Uruguay, s. 241.
788. 788EKGS 1983, p.264, 265-271. EKGS 1994, p. 214.
789. 789EKGS 1983, p.271. Digest 1996, p. 752. EK, sess. 78, 1991, Finland, s.263.
790. 790EKGS 1994, p.217.
791. 791EKGS 1983, p.272.
792. 792EK, sess. 87, 1999, Costa Rica, s. 326—327.
793. 793Freedom of Association and Industrial Relations, Report VII, International Labour Conference, 30th Session, Geneva, 1947 s. 52. EK GS 1959, p. 153, conclusions. Se också Digest 1996, p. 799.
794. 794EK, sess. 76, 1989, Yemen, s. 305.
795. 795EK, sess. 76, 1989, Norway, s. 291.
796. 796Digest 1983, p. 583.
797. 797EKGS 1983, p.291.
798. 798Collective Agreements Recommendation (nr 91) år 1952, Konventionen om arbets- tagarrepresentanter nr 135 år 1971, Rekommendationen om frivillig förlikning och skilje­ dom nr 92 år 1951, Konventionen om offentligt anställda nr 151 år 1978, Rekommen­ dation om ofFentliganställda nr 159 år 1978, Konventionen om kollektiv förhandling nr 154 år 1981, Rekommendationen om kollektiv förhandling nr 163 år 1981,
799. 799Se t.ex. Digest 1996, p. 915—923.
800. 800Om omfattningen se s. 177 f.
801. 801EK, sess. 71, 1985, Brazil, s. 216.
802. 802EK, sess. 78, 1991, Bangladesh, s. 251. EK, sess. 78, 1991, Dominican Republic, s.258.
803. 803EK, sess. 78, 1991, Denmark, s. 257.
804. 804Digest 1996, p. 785-788. EK, sess. 80, 1993, Costa Rica, s. 185.
805. 805FFK, Case 2107, Chile, Report 325, 2001, p. 237. EK, sess. 89, 2001, Swaziland, s. 388. Se också Bartolomei de la Cruz m.fl., s. 218-219.
806. 806FFK, Case 2046, Colombia, Report 322, 2000, p. 138 och 143.
807. 807Däremot så nämns sådan förhandling i rekommendation nr 91 och i Konvention nr 154 artikel 3:2. Enligt konvention 154 artikel 3:1-2 kan konventionens begrepp kol­ lektiv förhandling omfatta förhandling med vissa andra arbetstagarrepresentanter än fackliga, dvs. sådana som definieras i ILO-konvention 135 artikel 3 b, om man så be­ stämmer nationellt genom lagstiftning eller praxis. De fackliga föreningarnas ställning
808. 808EK, sess. 86, 1998, Venezuela, s. 266. Förhandling av en grupp arbetstagare som står under inflytande av arbetsgivaren kan dock aldrig skyddas av konventionerna, se Rekom­ mendation 91 och art. 3:2 ILO-87 och art. 2 ILO-98.
809. 809EK GS 1983, p. 296. Digest 1996, p. 821, 823, 824. FFK, Case 1996, Uganda, Re­ port 316, 1999, p. 667.
810. 810FFK, Case 1996, Uganda, Report 316, 1999, p. 667. Se också FFK, Case 1852, UK, Report 309, 1998, p.337.
811. 811EKGS 1983, p. 297. EK GS 1994, p. 249. Digest 1996, p. 851-853.
812. 812EK, sess. 79, 1992, Nicaragua, s. 276.
813. 813EK, sess. 72, 1986, Indonesia, s.210. EKGS 1994, p.249. EK, sess. 83, 1996, Peru, s.215.
814. 814Digest 1996, p. 852.
815. 815Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning collective bargaining, s. 42A3.
816. 816EK, sess. 73, 1987, Turkey, s. 298. Digest 1996, p. 834. EK GS 1994, p. 239.
817. 817EK, sess. 77, 1990, Jamaica, s. 241. EK, sess. 79, 1992, Ecuador, s. 267.
818. 818FFK, Case 1765, Bulgaria, Report 305, 1996, p. 99.
819. 819EK, sess. 56, 1971, Greece, s. 145. EKGS 1973, p.158. EK GS 1983, p.295.
820. 820EK, sess. 56, 1971, Greece, s. 145. EK GS 1973, p. 158.
821. 821FFK, Case 1980, Luxemburg, Report 324, 2001, p. 672-74.
822. 822EKGS 1973, p. 158. EKGS 1994, p.240.
823. 823EK, sess. 72, 1986, Jamaica, s. 211.
824. 824EK, sess. 88, 2000, Venezuela, s. 262.
825. 825EK GS 1973, p. 161. EK, sess. 68, 1982, Trinidad and Tobago, s. 147. EK GS 1983, p. 295. EK GS 1994, p. 241. EK, sess. 89, 2001, Swaziland s. 388. EK, sess. 88, 2000, Lebanon, s. 243.
826. 826EK, sess. 88, 2000, Colombia, s. 227.
827. 827EKGS 1994, p. 238.
828. 828EK, sess. 73, 1987, Turkey, s. 298. Se om liknande krav; EK, sess. 65, 1979, Indone­ sia, s. 165.
829. 829EK, sess. 47, 1963, Ghana, s. 111.
830. 830EK GS 1983, p.300. FFK, Belgium, Case no 918, 197th report, 1979, p. 161. EK GS 1994, p. 245.
831. 831Ses. 194E
832. 832EKGS 1973, p. 156.
833. 833FFK, Case 2149, Romania, Report 328, 2002, p. 581, 582.
834. 834EK, sess. 78, 1991, UK, s. 290-291. Digest 1985, p. 614. Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning collective bargaining, s. 40. Jfr Betten, International Labour Law, s. 103-104.
835. 835FFK, Case 2110, Cyprus, Report 325, 2001, p. 265.
836. 836FFK, Case 2050, Guatemala, Report 327, 2002, p. 598.
837. 837FFK, Case 2012, Russian federation, Report 324, 2001, p, 908.
838. 838FFK, Case 2012, Russian federation, Report 318, 1999, p. 423, 424.
839. 839EKGS 1994, p. 243.
840. 840Digest 1996, p. 814. FFK. Case 1873, Barbados, Report 307, 1997, p. 98.
841. 841FFK, Case 2091, Romania, Report 324, 2001, p. 890.
842. 842Digest 1996, p. 817. FFK, Case 2091, Romania, Report 324, 2001, p. 890. FFK, Case 2127, Bahamas, Report 327, 2002, p. 195.
843. 843FFK, Case 2110, Cyprus, Report 325, 2001, p. 265.
844. 844FFK, Case 2012, Russian federation, Report 324, 2001, p. 908.
845. 845FFK, Case 2106, Mauritsius, Report 325, år 2001, p. 485, 486, 488.
846. 846FFK, Case 2012, Russian federation, Report 324, 2001, p. 908.
847. 847FPK, (2ase 2012, Russian federation, Report 318, 1999, p. 423, 424.
848. 848EK, sess. 81, 1994, Peru, s. 284. FFK, Case 2106, Mauritsius, Report 325, 2001, p. 485, 486, 488. FFK Case 2118, Hungary, Report 327, 2002, p. 639.
849. 849FFK, Case 2122, Guatemala, Report 326, 2001, p. 316, 320.
850. 850EK, sess. 73, 1987, Bangladesh, s. 262.
851. 851EK, sess. 73, 1987, Bangladesh, s. 262.
852. 852EK, sess. 74, 1988, Pakistan, s. 204.
853. 853FFK, Case 2046, Colombia, 2000, p. 138.
854. 854Digest 1996, p. 818. FFK, Case 2138, Ecuador, Report 327, 2002, p. 540.
855. 855Se rekommendation 91 angående kollektivavtal från år 1951, p. 3.1—3.3.
856. 856EK, sess. 88, 2000, Peru, s. 250. EK, sess. 89, 2001, Peru, s. 386.
857. 857EK, sess. 61, 1976, Japan, s. 144.
858. 858FFK, Case 2138, Ecuador, Report 327, 2002, p. 540.
859. 859EKGS 1983, p. 311. Digest 1996. p.782.
860. 860EKGS 1983, p.311.
861. 861EK, sess. 59, 1974, Malaysia, s. 165. EK, sess. 61, 1976, Singapore, s. 146. Digest 1996, p. 811.
862. 862Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning collective bargaining, s. 39.
863. 863EK, sess. 86, 1998, Australia, s. 224.
864. 864Digest 1996, p. 808.
865. 865Digest 1996, p. 807.
866. 866EK, sess. 88, år 2000, Japan, s. 241.
867. 867EK, sess. 61, 1976, Singapore, s. 145. Förarbetena till konventionen (Report IV(2) International Labour Conference, 32nd Session, 1949, p. 30, och Record of Proceedings vid samma session p. 470-471.
868. 868FFK, Case 755, Japan, Report 142, 1974, para 140-141, 153 c.
869. 869EK, sess. 58, 1973, Japan, s. 146,
870. 870EK, sess. 61, 1976, Singapore, s. 147.
871. 871EK, sess. 58, 1973, Japan, s, 146. EK, sess. 60, 1975, Japan, s. 131. EK, sess. 86, 1998, Singapore, s. 259. Se också Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concern­ ing collective bargaining, s. 40.
872. 872EK, sess. 89, 2001, Malaysia, s. 384.
873. 873EK, sess. 61, 1976, Singapore, s. 145.
874. 874Jag tänker exempelvis på EG-direktiv 98/59/EG om kollektiva uppsägningar och Europarådets reviderade sociala stadga, artiklarna 21 och 29.
875. 875FFK, Case 1951, Canada, Report 316, 1999, p. 223, 228 a.
876. 876FFK, Case 2119, Canada, Report 327, 2002, p. 253.
877. 877FFK, Case 2119, Canada, Report 327, 2002, p. 254.
878. 878EK, sess. 86, 1998, Portugal, s. 256.
879. 879EK GS 1983, p. 312. EK, sess. 76, 1989, Argentina, s. 260.
880. 880Digest 1996, p. 876-880. FFK, Case 1760, Report 294, 1994, p. 565-570, 571. EK, sess. 86, år 1998, Argentina, s. 221. Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning collective bargaining, s. 45.
881. 881EK, sess. 86, 1998, Croatia, s. 231.
882. 882EK, sess. 63, 1977, Pakistan, s. 186.
883. 883EK, sess. 70, 1984, Chad, s. 180. EK, sess. 73, 1987, Egypt, s. 268. EK sess. 78, 1991, UK, s. 290. EK GS 1994, p. 251. Digest 1996, p. 869-874.
884. 884EK GS 1983, p.31. EK, sess. 71, år 1985, Chad, s. 218. EK, sess. 76, år 1989, Por­ tugal, s. 295. EK GS 1994, p.251. Digest 1996, p.868, 866.
885. 885EK, sess. 61, 1976, Singapore, s. 146-147. EK, sess. 63, 1977, Tanzania, s. 189. EK GS 1983, p. 311. EK sess. 73, 1987, Nicaragua, s. 289. EK, sess. 83, 1996, Iceland, s. 201-202.
886. 886EK, sess. 86, 1998, Argentina, s. 220-221.
887. 887EK, sess. 58, 1973, Singapore, s. 148. EK, sess. 59, 1974, Malaysia, s. 165- EK, sess. 71, år 1985, Brazil, s. 216.
888. 888EK GS 1983, p. 312. EK, sess. 76, 1989, Argentina, s. 260.
889. 889EK GS 1994, p. 252-253. EK, sess. 73, 1987, Egypt, s.268. Digest 1996, p. 872- 873.
890. 890EK GS 1973, p. 167-168. EK GS 1983, p. 313. EK, sess. 77, 1990, Papua New Guinea, s. 243. EK GS 1994, p. 252.
891. 891EK GS 1994, p. 253. EK, sess. 79, 1992, Nicaragua, s. 276. EK, sess. 79, år 1992, Singapore, s. 284. EK sess. 79, år 1992, Tanzania, s. 285.
892. 892EK, sess. 79, 1992, Sweden, s. 256-257.
893. 893EK GS 1973, p. 169. EK, sess. 65, 1979, Brazil, s. 163. EK, sess. 67, 1981, s. 139. EK GS 1983, p. 315. EK GS 1994, p. 260. Digest 1996. p. 882-883.
894. 894EK, sess. 65, 1979, Argentina, s. 162. EK GS 1983, p. 315.
895. 895EK, sess. 72, 1986, Denmark, s. 206.
896. 896EK, sess. 63, 1977, Brazil, s. 181. EK, sess. 70, 1984, Brazil, s. 178—179. EK, sess. 73, 1987, Greece, s.272. EK, sess. 81, 1994, Brazil, s. 253. EK, sess. 81, 1994, Argentina, s.249. Digest 1996, p. 886-887.
897. 897Se t.ex. EK, sess. 72, 1986, Denmark, s. 206. FFK, Case 1470, Denmark, 1989, p. 73-75. Se mer i Nielsen & Rehof, s. 167—172.
898. 898Digest 1996, para 884.
899. 899EK, sess. 79, 1992, Peru, s. 282. Se också Nielsen & Rehof, s. 165.
900. 900EK, sess. 71, 1985, Spain, s. 238.
901. 901Se dock föregående s. 191 f.
902. 902Ses. 189.
903. 903EKGS 1959, p. 99.
904. 904EK GS 1969, p. 43. EK GS 1973, p. 149.
905. 905EK, sess. 71, 1985, Singapore, s. 237-38. EK, sess. 75, 1988, Singapore, s. 210.
906. 906EK, sess. 71, 1985, Malta, s. 232. EK, sess. 73, 1987, Malta, s. 286.
907. 907EK, sess. 86, 1998, Australia, s. 223. EK, sess. 88, 2000, Australia, s. 223-224.
908. 908EK, sess. 88, 2000, Australia, s. 223-225.
909. 909FFK, Case 1852, UK, Report 309, 1998, p. 337, 341.
910. 910EK GS 1983, p. 302. Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning col­ lective bargaining, s. 37.
911. 911EK GS 1994, p. 247.
912. 912EK, sess. 71, 1985, Uruguay, s. 241.
913. 913EK, sess. 73, 1987, Turkey, s. 298. Se också Gernigon, Adero & Guido, ILO-prin- ciples Concerning the Right to Strike, s. 28.
914. 914EK GS 1994, p. 255. För lösning av rättskonflikter rörande innehållet i kollektiv­ avtalet accepteras också bindande skiljeförfaranden om kollektivavtalet så föreskriver. Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning collective bargaining, s. 44.
915. 915EK GS 1994, p. 256.
916. 916EKGS 1994, p.257.
917. 917EK, sess. 82, 1995, Sudan, s. 251. Digest 1996, p. 515, 860-861. EK, sess. 88, år 2000, Norway, s. 247. Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning collective bargaining, s. 44.
918. 918EK GS 1994, p. 258. Gernigon, Adero & Guido, ILO-principles concerning col­ lective bargaining, s. 44.
919. 919EK GS 1994, p. 259.
920. 920EKGS 1994, p. 259.
921. 921År 1952 antog MR-kommissionen det brittiska förslag som inkluderade rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen E/CN.4/SR.326, p.4 och 5. Se i MJ.Boussuyt ”Guide to the ”travaux préparatoires” of the International Covenant on Civil and Political rights, s. 426 (hädanefter Guide).
922. 922GAOR 10th session A/2929, kap. VI, p. 146.
923. 923GAOR 10th session A/2929, kap. VI, p. 147.
924. 924Nowak, U.N. Covenant on Civil and Political Rights, CCPR Commentary, 1993, s. 385. Nowak har gjort ett försök att definiera den medborgerliga aspekten i förenings­ friheten i kontrast till dess politiska sida. Nowak anger att dess medborgerliga sida ”grants protection against arbitrary interference by the State or private parties when, for whatever reason and for whatever purpose, an individual wishes to associate with others or has already done so”. Den allmänna föreningsfriheten spelar både en politisk och medborgerlig roll. Dess fackliga aspekt avser dock enligt Nowak att tillvarata en medbor­ gerlig dimension vilket innebär att friheten att sluta sig samman inte får kränkas.
925. 925Om dessa källor som tolkning, Nowak, U.N. Covenant on Civil and Political Rights, CCPR Commentary, 1993, s.XXIV.
926. 926Alston & Quinn, s. 212 not 238, som citerar Lockwood, Finn och Jubinsky. Deas, at 177, se också Limburgprinciperna, p. 62—63.
927. 927Nowak, UN Covenant, s. 394—395, 380-383.
928. 928Limburgprinciperna, p. 66, 68. Begreppet allmän ordning har dock varit föremål för intensiv debatt både i förarbetena och inom doktrinen se: UN Doc A/2929 p. 113, p. 132, om yttrandefrihet, p. 143 om församlingsfrihet, Schwelb, s. 115, se Humphrey, Political and Related Rights, s. 185. I praktiken har begreppet inte medfört några särskil­ da problem utan kan beskrivas som jag ovan gjort.
929. 929Se Nowak, UN Covenant, s. 396
930. 930Se s. 295 om Europakonventionens definition. Se också Nowak, UN Covenant, s. 394, 208-209. Alston & Quinn, s. 211.
931. 931The Right to freedom of thought, conscience and religion (Art. 18): 30/07/93. CCPR GC 22, p. 8 Denna fras är med största sannolikhet också tillämplig på nödvän­ dighetskriteriet i artikel 22. Under förarbetena framkom att inskränkningsgrunderna skulle ha en likartad utformning, UN Doc A/2929, p. 112.
932. 932Nowak, UN Covenant, s. 379, 394.
933. 933Nowak, UN Covenant, s. 378-379.
934. 934The Right to freedom of thought, conscience and religion (Art. 18), 30/07/93. CCPR GC 22. p. 8. Se liknande men mer kortfattade resonemang i den allmänna kommenta­ ren om yttrandefriheten, Freedom of Expression (Art. 19): 29/07/83. CCPR GC 10.
935. 935UN Doc A/2929, kap. VI, p. 151, Nowak, UN Covenant, s. 398.
936. 936Se också kap 7.6.
937. 937Se t.ex. CO Germany 08/11/96. CCPR/C/79/Add.73 para 18, GAOR HRC 1982 A/37/40 Marocko, p. 149.
938. 938CO Libyan Arab Jamahiriya. 23/11/94. CCPR/C/79/Add.45. p. 18.
939. 939Se t.ex. CO Georgia 01/04/97. CCPR/C/79/Add.75, p. 21, 33.
940. 940CO Canada 07/04/99. CCPR/C79/Add.l05, p. 17.
941. 941CO Republic of Korea 01/11/99 CCPR/C/79/Add. 114, p. 19. CO Lebanon 01/04/97. CCPR/C/79/Add.78 para 27, GAOR HRC 1983 A/38/40 Le­ banon, p. 353, GAOR HRC 1979 A/34//49 Spain, p. 201.
942. 942GAOR HRC 1991 A/46/40 Madagascar, p. 556.
943. 943CO Mauritius 04/04/96. CCPR/C/79/Add.6O, p. 21, 29.
944. 944CO Senegal 19/11/97. CCPR/C/79/add.81, p. 16.
945. 945Se i GAOR 10th session A/2929, kap. VI, p. 148.
946. 946CO Costa Rica 08/04/99. CCPR/C/79/add. 107, p. 17. Se också CO Georgia, 01/04/97. CCPR/C/79/Add.75 p.2, 33.
947. 947Nowak anger också att staten är skyldig att skydda individers utövande av sin fackliga föreningsfrihet mot intrång både av stat och av privata subjekt, Nowak, UN Covenant, s. 387, 389. Jfr dock Källströms uppfattning att FN-dokumenten bara skyddar mot statli­ ga ingrepp i den fackliga föreningsfriheten, Art. 23, The Universal Declaration of Human Rights, s. 365, 367.
948. 948Nowak, UN Covenant, s. 387.
949. 949CO Belarus, 19/22/97. CCPR/C/79/Add.86, p. 19.
950. 950CO Lebanon 01/04/97. CCPR/C/79/Add.78, p.27.
951. 951GAOR HRC 1982 A/37/40 Marocko, p. 149.
952. 952Svårigheten med den här typen av gränsdragningar har framförallt uppdagats av Europadomstolen. Se Danelius, 2002, s. 341 f.
953. 953GAOR HRC 1982 A/37/40 Japan p. 71, 88.
954. 954CO Senegal 19/11/97. CCPR/C/79/add.81 p. 16, GAOR HRC 1988 A/43/40 Aus­ tralia, p. 450, se också GAOR HRC 1980 A/35/40 Senegal, p. 214.
955. 955Nowak, UN Covenant, s. 388—389.
956. 956CO Gabon 18/11/96. CCPR/C/79/Add.71, p.6.
957. 957CO Brazil 16/06/96. CCPR/C/79/Add.66, p.334.
958. 958GAOR HRC 1989 A/44/40 Bolivia, p. 426. GAOR HRC 1983 A/38/40 Mexico, p. 76.
959. 959GAOR HRC 1983 A/38/40 Nicaragua, p. 236.
960. 960Se i GAOR 10th session A/2929 Kap. VI, p. 145.
961. 961Third Committee GAOR 16th session, A/5000 p. 69.
962. 962Nowak, UN Covenant, s. 388, Betten, International Labour Law, s. 75.
963. 963Nowak, UN Covenant, s. 390. Se om målet s. 334 ff.
964. 964GAOR HRC 1980 A/34/40 United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, p. 237.
965. 965GAOR HRC 1984 A/38/40 Australia, p. 153.
966. 966GAOR HRC 1988 A/43/40 Denmark, p. 188-190.
967. 967Jfr ILO s. 141.
968. 968CO Nigeria 24/07/96. CCPR/C79/Add.65, p. 302.
969. 969GAOR HRC 1979 A/34/40 Chile, p. 88.
970. 970CO Chile 30/03/99. CCPR/C/79/Add.l04, p.25.
971. 971CO Costa Rica 08/04/99. CCPR/C/79/add. 107, p. 17.
972. 972GAOR HRC 1991 A/46/40 Canada, p.77, CO Chile 30/03/99. CCPR/C/79/ Add. 104. p.25.
973. 973GAOR HRC 1988 A/43/40 Trinidad Tobago, p. 77.
974. 974Se s. 190 ILO och s. 268 ESS.
975. 975Communication no 118/1982 decision of 18 july, 28th session, Decision on admis­ sibility para 1.2, (de klagande hade tidigare klagat till ILO:s föreningsfrihetskommitté som föreslog att ett tillägg till lagen skulle göras, innebärande att förbudet bara omfat­ tade offentliganställda i ”essential services”. I det fall som sedan följde angav kommittén exempel på vad som inte utgjorde oundgänglig samhällsservice och nämnde då ”Alberta liquid board” där de klagande arbetade. Kanada intog sedermera ett undantag av förbu­ det för just denna verksamhet. Se FFK, Case no 893, Report 187 1978, p. 537 och Re­ port 204 1980, p. 184.
976. 976Communication no 118/1982, Decision on admissibility, p. 6:2.
977. 977Communication no 118/1982, Decision on admissibility, p. 6.3.
978. 978Communication no 118/1982, Decision on admissibility, p. 6:4.
979. 979Appendix, Individual Opinion, Submitted by Mrs Higgins and Messrs. Lallah, Mav- rommatis, Opsahl and Wako concerning the admissibility of communication No. 118/1982, J.B. et al. v Canada, p. 2.
980. 980Individual opinion, p. 3.
981. 981Individual opinion, p. 5.
982. 982Individual opinion, p. 6.
983. 983Individual Opinion, p. 7.
984. 984Individual Opinion, p. 8.
985. 985Individual Opinion, p. 9-13.
986. 986MacGoldrick tycks anse att beslutet att inte pröva fallet var kontroversiellt och menar att den skiljaktiga meningen var viktig, eftersom det däri angavs att kommitténs uppgift var att undersöka om artikel 22 ensam eller tillsammans med någon annan bestämmelse ”necessarily excludes, in the relevant circumstances, an entitlement to strike”. Enligt de skiljaktigas uppfattning var det inte fallet och därför ansåg de att fallet skulle avgöras på sina meriter, McGoldrick, The Human Rights Committee, Its role in the development of the International Covenant on Civil and Political Rights, s. 166, p. 4.60. Nowak intar samma uppfattning, UN Covenant, s. 392-393.
987. 987GAOR HRC 1979 A//34/40 Romania, p. 160.
988. 988GAOR HRC 1979 A/34/40 Ukranian Soviet Socialist Republic, p. 265.
989. 989GAOR HRC 1990 A/45/40 Dominican Republic, p. 377.
990. 990GAOR HRC 1990 A/45/40 Saint Vincent and the Grenadines, p. 260.
991. 991CO Germany 08/11/96 CCPR/C/79/Add.73, p. 18.
992. 992GAOR HRC 1991 A/46/40 Panama, p.448.
993. 993GAOR HRC 1989 A/44/40 Cameroon, p. 472,
994. 994GAOR HRC 1983 A/38/40 Lebanon, p. 353.
995. 995GAOR HRC 1990 A/45/40 Dominican Republic, p. 377.
996. 996GAOR HRC 1989 A/44/40 Uruguay, p. 302.
997. 997GAOR HRC 1991 A/46/40 Panama, p. 452.
998. 998CO Japan. 19/11/98. CCPR/C/79/Add. 102, p. 28.
999. 999Särskilt Communication No. R. 10/44, Rosario Pietraroia v Uruguay, avgjord 27 mars 1981 p. 1 och 17 är av intresse i detta sammanhang. Artikel 22 ansågs dock inte kränkt utan bara artikel 19. Enligt min uppfattning bör dock artikel 22 anses kränkt om en person förföljs därför att vederbörande verkar som facklig ledare och förföljelserna av­ ser att bestraffa aktiviteter som syftar till att värna medlemmarnas intressen. Om i stället bestraffningen visserligen drabbar en person med fackligt medlemskap men bestraff­ ningen avser en aktivitet som inte i första hand avser att tillvarata medlemmarnas intres­ sen utan i stället syftar till att föra ut information till allmänheten oavsett vilken återver­ kan detta har på medlemmarnas intressen tycks det inte orimligt att välja artikel 19.
1000. 1000Communication no. R. 12/52, Sergio Rubén Löpez Burgos v Uruguay, avgjord 29 juli 1981, p.2.1.
1001. 1001Communication no. R.12/52, Sergio Rubén Lopez Burgos v Uruguay, avgjord 29 juli 1981, p.11.5.
1002. 1002Communication no. R.12/52, Sergio Rubén Lopez Burgos v Uruguay, avgjord 29 juli 1981, p. 13.
1003. 1003CO Bolivia 01/04/97. CCPR/C/79/Add. 74, p. 16, 24.
1004. 1004CO Brazil 16/06/96. CCPR/C/79/Add.66, p. 311, 324.
1005. 1005CO Guatemala 03/04/96. CCPR/C/79/Add.63, p. 30.
1006. 1006CO Argentina 05/04/95. CCPR/C/79/Add.46, p. 161, 162.
1007. 1007GAOR 10th session Agenda Item 28 Annexes A/2929, kap. VI, p. 152.
1008. 1008Se t.ex. Mrs Moore Nigeria, GAOR Third committee, 16th session, 1090th meeting 1961 Agenda item 35, p. 8.
1009. 1009Jenks, Human rights, social justice and peace — the broader significance of the I.L.O experience i International Protection of Human rights, s. 252.
1010. 1010Swepston, Human Rights Law and Freedom of Association: Development through ILO supervision, s. 172.
1011. 1011UN Doc A/2929, kap. VI, p. 152.
1012. 1012Communication no 118/1982, Decision on admissibility, p. 6:5.
1013. 1013Nowak, UN Covenant, s. 399.
1014. 1014Dunning, 1998, s. 160-161.
1015. 1015Dunning, 1998, s. 164.
1016. 1016Dunning, 1998, s. 163.
1017. 1017Swepston, s. 171-172.
1018. 1018Jenks, s. 252.
1019. 1019Swepston, s. 173.
1020. 1020Communication no 118/1982, Decision on admissibility, p. 6.2.
1021. 1021Communication no 118/1982, Decision on admissibility, p. 6.3-6.4.
1022. 1022Communication no 118/1982, Decision on admissibility, Appendix, Individual Opinion, p. 7-8.
1023. 1023GAOR 1991 A/46/40 Sudan, p. 496.
1024. 1024GAOR 1991 A/46/49 Madagaskar, p. 556.
1025. 1025GAOR 1987 A/42/40 Poland, p. 94.
1026. 1026GAOR 1987 A/42/40 Tunisia, p. 140.
1027. 1027CO Costa Rica 18/04/94 CCPR/C/79/Add.31, p. 8.
1028. 1028Se t.ex. s. 269.
1029. 1029Jfr Swepston, s. 173.
1030. 1030Jenks, s. 252-253.
1031. 1031Se dock CO Dominican Republic 26/04/2001, CCPR/CO/71/Dom, para 17, där haitiska arbetares rätt att komma i åtnjutande av rättigheterna i artikel 22 betonas. Se också omnämnande av den fackliga aspekten i CO Venezuela 26/04/2001 CCPR/CO/71/VEN, p.27, och i CO Kuwait. 27/07/2000. CCPR/CO/69/KWT, pa­ ras. 452-497, p.40^1.
1032. 1032GAOR 10th session 1955 A/2929, kap. VIII, p. 13, OR ECOSOC 18th session suppl 6.
1033. 1033Commission on Human Rights (E/2573, annex I A) återgiven i GAOR 1 Ith session Annexes A/3525, p. 54.
1034. 1034Se t.ex. CO CESCR Peru 16/05/97. E/C. 12/1/add. 14, p. 19 och 33, CO CESCR Kyrgyzstan 01/09/2000. E/C.12/Add.49. p. 15 och 28.
1035. 1035Alston & Quinn, s. 186, se också Vierdag som anser att art. 8, facklig frihet och strejk­ rätt, är omdelbart tillgängliga utan kostnad och därför inte i sig själv ogenomförbara, s. 102. Se också Ruth Ben-Israel som visar att strejkrätten i allmänhet utgör en omedel­ bart tillämplig mänsklig rättighet, s. 13-33 (20).
1036. 1036Alston, Manual, s. 54.
1037. 1037CO CESCR Iceland UN E/C. 12/1993/15, 4 January 1994, p. 7.
1038. 1038G C 3, The nature of State parties obligations, (artikel 2. para.l) p. 5, CO CESCR Switzerland 07/12/98, E./C.12/l/Add.3O p.10, CO CESCR Belgium U.N. Doc. E/C. 12/1994/7 31 May 1994, p.3.
1039. 1039Se t.ex. CO CESCR Japan 24/9/2001 E/C. 12/1/ Add.67, CO CESCR Germany 24/9/2001 E/C. 12/1/Add. 68, och särskilt kommentaren CO CESCR Republic of Korea 21/05/2001 E/C. 12/1/ Add. 59, p. 39.
1040. 1040Se t.ex. CO CESCR Republic of Korea 21/05/2001 E/C. 12/1/ Add. 59, p. 39.
1041. 1041Se t.ex. CO CESCR Austria, U.N. Doc. E/C. 12/1994/16 p. 14, 20. Kommittén oro­ ar sig över att arbetstagare i småföretag inte erhåller skydd mot avsked p.g.a. av fackliga aktiviteter. Kommittén anser inte heller att representation av arbetstagare i företagsråd är tillräcklig för att säkerställa en balans av intressena. Kommittén rekommenderar staten att fortstätta med sina strävanden att leva upp till kraven enligt artikel 8, särskilt för ar­ betstagare anställda i småföretag.
1042. 1042Se Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural rights, 1995, s. 26.
1043. 1043Revised Guidlines regarding the form and content of reports to be submitted by states parties under articles 16 and 17 of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, p. 3 (f) i Committee on Economic, Social and Cultural rights, Report on the fifth session, OR ECOSOC, 1991, Supplement 3, Annex IV.
1044. 1044CO CESCR Canada 10/12/98 E/C.12/1/Add.31, p. 31.
1045. 1045CO CESCR Austria, U:N: Doc. E/C. 12/1994/16, p. 14, 20.
1046. 1046Revised Guidlines regarding the form and content of reports to be submitted by states parties under articles 16 and 17 of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, p. 3 (f) i Committee on Economic, Social and cultural rights, Report on the fifth session, OR ECOSOC 1991 Supplement 3, AnnexIV.
1047. 1047Revised guidlines regarding the form and content of reports to be submitted by States under articles 16 and 17 of the International Covenant on Economic, Social and Cultu­ ral Rights part B Article 8. p. 2(b), i CESCR Report on the fifth session, ECOSOC OR 1991 Suppl 3 Annex IV.
1048. 1048Se s. 207 ff. Se Alston & Quinn, Limburgsprinciperna och Maastrichtprinciperna.
1049. 1049GAOR Annexex 1 Ith session 1956-1957 Agenda item 31 Doc. A/3525 Report of the Third Committee, p. 54.
1050. 1050GAOR Annexex 1 Ith session 1956—1957 Agenda item 31 Doc. A/3525 Report of the Third Committee, p. 58, 65.
1051. 1051GAOR Annexex 1 Ith session 1956-1957 Agenda item 31 Doc. A/3525 Report of the Third Committee, p. 69.
1052. 1052CO CESCR Ukraine U.N. DocE/C. 12/1995/18 at 41 (Busess. 1996), p.264, 273.
1053. 1053Alston & Quinn, s. 215.
1054. 1054Doc A/3525, Report of the third committee, p. 71.
1055. 1055CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12 p. 11, 19-20.CO CESCR Re­ public of Korea 21/05/2001. E/C. 12/1/Add.59 p. 19, 39.
1056. 1056CO CESCR Lebanon 09/06/93. E/C. 12/1993, p. 14.
1057. 1057CO CESCR Australia 01/09/2000 E/C.12/l/Add.50, p.17, 29, CO CESCR Ger­ many 04/12/98. E/C.12/1/Add.29, p. 19, 31. Se också CO CESCR Switzerland 07/12/98 E/C.12/l/Add.3O, p. 13-14, 28, 30, CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12, p.ll, 19-20.
1058. 1058CO CESCR Belarus 06/12/96. E/C.12/1/Add.7/Rev.l, p. 17, 22.
1059. 1059Third Periodic Report: Australia 23/07/98. E/1994/104/add.22, p. 122, 124.
1060. 1060Second Periodic Report Belgium. 05/03/98. 05/03/98 E/1990/6/Add.l8, p. 99.
1061. 1061Se Third Periodic Report: Mongolia. 23/07/98. E/1994/104/Add.21 p. 46, Summary Record of the 38th meeting: Finland 05/03/97. E/C.12/1996/SR.38 p. 4, 6 (Det fram­ kommer där att varken polis eller militär har strejkrätt), Third Periodic Report: Ger­ many 17/10/96. E/1994/104/Add. 14, p. 163.
1062. 1062Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 265, 272, se också Alston, Manual, s. 55.
1063. 1063GAOR 11th session 1956—57, agenda item 31 annexes, Report of the Third Com­ mittee, Doc. A/3525, p. 67, se också Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 253, 266.
1064. 1064GAOR 11th session 1956—57, agenda item 31, annexes, Report of the Third Com­ mittee, Document A/3525, p. 67.
1065. 1065Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 253.
1066. 1066CO CESCR Zaire, UN Doc. E/1992/23, UN ESCR Suppl no 3, at 78 p. 328 (1992). Jfr Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 269.
1067. 1067CO CESCR Honduras 21/05/2001 E/C.12/Add.57, p. 35.
1068. 1068CO CESCR Viet Nam U.N. Doc E/C. 12/1993/8, p. 9
1069. 1069CO CESCR Russian Federation 20/05/97. E/C.12/1/Add.l3. p. 8, 18(h), 33.
1070. 1070CO CESCR Algeria 30/11/2001. E/C.12/1/Add.71, p. 16, 32, CO CESCR Senegal
1071. 1071CO CESCR Croatia 30/11/2001 E/C.12/1/Add.73, p. 16, 30.
1072. 1072CO CESCR Syrian Arab Republic, 24/09/2001 E/C.12/1/Add.63, p. 20, 38.
1073. 1073CO CESCR Senegal 24/09/2001 E/C.12/1/Add. 62, p. 22, 44.
1074. 1074UN Doc. A/3525, Report of the Third committee, p. 66.
1075. 1075Revised guidlines, artikel 8.
1076. 1076CO CESCR Hong Kong 06/12/96. E/C. 12/1/Add. 10, p. 22, 37-38.
1077. 1077CO CESCR Hong Kong 06/12/96. E/C. 12/1/Add. 10, p.22, 37-38.
1078. 1078Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 272.
1079. 1079Revised Guidlines, artikel 8.
1080. 1080Jfr CO CESCR Russian Federation 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 13, p. 8, 18(h), 33.
1081. 1081CO CESCR Kenya E/C. 12/1993/6 3 juni 1993, p. 13, Kenya varvid denna tidpunkt en enpartistat som styrdes av partiet KANU. KANU dominerade också den centrala fackföreningsrörelsen.
1082. 1082CO CESCR Egypt 23/05/2000. E/C.12/l/add.44, p. 18-19, 34.
1083. 1083CO CESCR Venezuela 21/05/2001 E/C. 12/1/Add.56, p. 15, 25.
1084. 1084CO CESCR Senegal U.N Doc. E/C. 12/1993/18 (1994) p. 12, CO CESCR Senegal 24/09/2001 E/C. 12/1/Add. 62, p.22, 44.
1085. 1085GAOR Annexex 11 th session 1956—1957 Agenda item 31 Doc. A/3525 Report of the Third Committee, p. 66.
1086. 1086CO CESCR Azerbaijan 22/12/97 E/C.12/l/Add.2O, p. 20, 32
1087. 1087Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 253-254.
1088. 1088Craven menar att detta klart framkommer av förarbetena, The International Coven­ ant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 275.
1089. 1089Reporting guidlines at 94. Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 275.
1090. 1090CO CESCR Republic of Korea 21/05/2001 E/C.12/1/Add.59, p. 19, se också CO CESCR Portugal (Macau) 06/12/96 E/C.12/1/Add.9, p. 20.
1091. 1091CO CESCR Iraq 12/12/97. E/C. 12/1/Add. 17, p. 32.
1092. 1092Summary Record of the 34th meeting: Iraq. 22/01/98. E/C. 12/1997/SR.34, p. 41, Mr Texier supported by Mr Thapalia.
1093. 1093Summary Record of the 34th meeting: Iraq. 22/01/98. E/C.12/1997/SR.34, p. 42, Mr Adekuoye.
1094. 1094Summary Record of the 32nd meeting (Macau): Portugal. 05/03/97. E/C.12/1996/ SR.32, p. 33—36, Mr Costa Oliviera (Portugal) och Mr Grissa.
1095. 1095Summary Record of the 32nd meeting (Macau): Portugal. 05/03/97. E/C.12/1996/ SR.32, p. 39, CO CESCR Irland 17/05/2002 E/C.12/1/Add.77, p. 18, 29.
1096. 1096CO CESCR Libyan Arab Jamahiriya 16/05/97. E/C. 12/1/Add. 15, p. 15, 21.
1097. 1097CO CESCR France 30/11/2001 E/C.12/1/Add. 72. Se också om överdrivna krav på förhandlingslicens CO CESCR Ireland. 14/05/99. E/C.12/1/Add.35, p. 19, CO CESCR Ireland 17/05/2002 E/C.12/1/Add.77, p. 18, 29.
1098. 1098Summary Record of the 34th meeting: Iraq. 22/01/98. E/C.12/1997/SR.34, p. 42, Mr Adekuoye.
1099. 1099CO CESCR New Zealand E/C.12/1993/13, p. 13, 19.
1100. 1100CO CESCR Australia 01/09/2000. E/C.12/l/add.50, p. 17
1101. 1101Se List of Issuses Australia 23/05/2000 E/C. 12/Q/Australia 1, p. 15.
1102. 1102CO CESCR Mauritsius U.N. Doc. E/C.12/1994/8 (1994), 31 May 1994, p. 10.
1103. 1103Summary Record of the 22nd meeting: Mauritsius. 24/05/94 E/C.12/1994/SR.22, p. 55—56, Mr Simma.
1104. 1104CO CESCR Belarus 06/12/96. E/C.12/1/Add.7/Rev.l, p. 17, 22.
1105. 1105Se t.ex. Valicos & von Potobsky. International Labour Law, s. 105.
1106. 1106Schwelb, Some aspects of the International Covenants on Human Rights, s. 109.
1107. 1107CO CESCR UK 04/12/97 E:/C.12/1/Add.l9, p. 11, 23, CO CESCR Sri Lanka 16/06/98 E/C.12/1/Add.24, p.17, CO CESCR UK 15/05/2002, E/C.12/1/Add.79, p. 16, 34.
1108. 1108CO CESCR Viet Nam U.N. Doc E/C. 12/1993/8, p. 9.
1109. 1109CO CESCR Mauritsius U.N. Doc. E/C.12/1994/8 (1994), 31 May 1994, p. 10.
1110. 1110CO CESCR Senegal U.N Doc. E/C. 12/1993/18 (1994), p. 12, CO CESCR Norway U.N. Doc. E/C.12/1995/13 20 dec. 1995, p. 22, 25.
1111. 1111CO CESCR Belarus 06/12/96. E/C.12/1/Add.7/Rev.l, p. 17, 22. CO CESCR Aus­ tralia 01/09/2000 E/C.12/l/Add.5O, p. 17, 29.
1112. 1112CO CESCR Denmark 14/05/99. E/C;12/1/Add.34, p. 21, 29. CO CESCR Australia 01/09/2000 E/C. 12/1/Add.50, p. 17, 29.
1113. 1113CO CESCR Mauritsius U.N. Doc. E/C. 12/1994/8 (1994), 31 May 1994, p. 10.
1114. 1114CO CESCR Bulgaria 08/12/99. E/C.12/1/Add.37, p. 16, 25, CO CESCR Denmark 14/05/99. E/C;12/1/Add.34, p.21, 29, CO CESCR Japan 24/09/2001 E/C.12/1/ Add.67, p. 21, 48, CO CESCR Germany 24/09/2002 E/C.12/1/Add.68, p. 22, 40, CO CESCR Republic of Korea 21/05/2001 E/C.12/1/Add.59, p. 19.
1115. 1115CO CESCR Morocco 01/12/2000 E/C.12/1/Add.55, p. 22, 46, SR CESCR Morocco 28/11/2000 E/C.12/2000/SR69 Mr Belmahi, p. 37-39.
1116. 1116CO CESCR Egypten 23/05/2000. E/C.12/l/add.44, p. 18, 19, 34, se också CO CESCR Bulgaria 08/12/99. E/C.12/1/Add.37, p.16, 25.
1117. 1117CO CESCR Saint Vincent and the Grenadines 02/12/97. E/C.12/Add.21, p. 18.
1118. 1118CO CESCR Kyrgyzstan 01/09/2000 E/C.12/1/Add.49, p. 15, 28. CO CESCR Rus­ sian Federation 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 13, p. 8, 18(h), 33.
1119. 1119CO CESCR Morocko E./C. 12/1994/5 30 May 1994, p. 15, 21-22.
1120. 1120CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12, p. 11, 19-20.
1121. 1121CO CESCR Paraguay 28/05/96. E/C. 12/1/Add. 1, p. 12-13, 25. CO CESCR Peru 16/05/97 E.C. 12/1/Add. 14, p. 19, 33.
1122. 1122CO CESCR Russian Federation 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 13, p. 8, 18(h), 33.
1123. 1123CO CESCR Russian Federation 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 13, p. 8, 18(h), 33. Se också CESCR 12th meeting 11/06/97 E/C.12/1997/SR.12, p. 31,40.
1124. 1124CO CESCR Austria, U:N: Doc. E/C. 12/1994/16, p. 14, 20.
1125. 1125CO CESCR UK 04/12/97 E:/C.12/1/Add.l9, p. 11, 23.
1126. 1126CO CESCR UK 04/12/97 E:/C.12/1/Add.l9, p. 11, 23.
1127. 1127CO CESCR Egypt 23/05/2000. E/C.12/l/add.44, p. 18-19, 34. CO CESCR Mo­ rocco 01/12/2000 E/C.12/1/Add.55, p. 22, 46.
1128. 1128CO CESCR Nigeria 13/05/98 E/C.12/1/Add.23, p. 17, 37.
1129. 1129CO CESCR Colombia 30/11/2001 E/C.12/1/Add.74, p.17, 38.
1130. 1130Craven, The International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 263.
1131. 1131Se också Valicos & von Potobsky. International labour law, s. 105 och Comparative analysis of the International Covenenats on Human rights and International Labour Conventions and Recommendations, 52 ILO O. Bull. 181 (1969), p. 52-55.
1132. 1132Se även Alston & Quinn, s. 215-216.
1133. 1133Jenks, s. 250.
1134. 1134CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12, p. 11, 19-20. CO E/C.12/ 1993/13 p. 20, Craven tar detta för intäkt till att ILO-konvention 98 och artikel 8 1c antagligen överensstämmer i detta avseende
1135. 1135CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C.12/1/Add.l2, p. 11, 19-20.
1136. 1136I den mån det finns relevanta uppgifter till rapporterna till ILO rörande konven­ tionerna 87 och 98 kan hänvisning göras till dessa. Alla uppgifter behöver således inte vara relevanta och kompletteringar skall göras i den mån så krävs, se HRI/GEN/2/Rev.l,
1137. 1137May 2001 p.21.
1138. 1138Comparative analysis of the International Covenenats on Human rights and Inter­ national Labour Conventions and Recommendations, 52 ILO O. Bull. 181 (1969), p. 52-55.
1139. 1139CO CESCR Cyprus 04/12/98 E/C.12/1/Add.28, p.26(d), CO CESCR Belarus 06/12/96. E/C.12/1/Add.7/Rev.l p.17, 22. CO CESCR Australia 01/09/2000 E/C.12/l/Add.5O, p. 17, 29.
1140. 1140CO CESCR Cyprus 04/12/98 E/C.12/1/Add.28, p. 26(d).
1141. 1141CO CESCR Belarus 06/12/96. E/C. 12/1 /Add.7/Rev. 1 p. 17, 22. 1,0 CO CESCR Zimbabwe 20/05/97. E/C. 12/1/Add. 12, p.20. 1,1 Se t.ex. CO CESCR Germany. 04/12/98 E/C.12/1/Add.29, p. 19, 31. 1,2 CO CESCR Lebanon 09/06/93. E/C. 12/1993/10, p. 14.
1142. 1142CO CESCR Jordan 01 /09/2000. E/C. 12/1 /Add.46, p. 21.
1143. 1143Se Swepston, s. 173, jfr dock Valicos & von Potobsky. International Labour Law, s. 105.
1144. 1144Harris, 2001, s. 26—27.
1145. 1145Evju, s. 22-23.
1146. 1146C I, 1969/70, allmän introduktion till artikel 5, s. 31. Se också Otto Kahn-Freund, Labour Relations and International standards, s. 136-137.
1147. 1147Kommittén för sociala frågor, doc 488, AS/EC (7) 21, PW III s. 103, och AS/AG (8)
1148. 1148C (PW III, s. 139) förslag från kommittén för allmänna frågor, doc 536, Draft re­ commendation, Charter, (PW III, s. 539)
1149. 1149Av generalsekretariatets rättsavdelning, se PW IV, s. 179, CE/Soc WP II (57) 2.
1150. 1150Se mer om inskränkningsgrunder s. 207, 231 och 295.
1151. 1151C XV-1, 2000, vol. 1, Iceland, s. 326.
1152. 1152Human rights Social Charter Monographs -No. 5, The Rights to organise and to bargain collectively, 2001, s. 13. Det isländska advokatsamfundet ansågs inte utgöra en fackförening i artikel 5:s mening se C XVI-1, 2002, vol. 1, Iceland, s. 317.
1153. 1153I en allmän kommentar till artikel 5 anger kommittén att nationella föreskrifter som förbjuder poliser att bilda egna fackföreningar eller att ansluta sig till fritt valda fackföre­ ningar och föreskrifter som tvingar poliser att ansluta sig till viss fackförening står i strid med stadgan eftersom sådana föreskrifter helt undertrycker polisens föreningsfrihet, C III, 1973, allmän kommentar, s. 30. Däremot är det okey om poliser bara far sluta sig samman med varandra och bara far ansluta sig till polisbaserade organisationer och dessa vidare bara får ansluta sig till internationella polisföreningar, Samuels, s. 135. Poli­ sen måste emellertid kunna utöva vissa ”trade union prerogatives”, de måste få förhandla om ”their conditions of service and remuneration and the right of assembly”, C X-2, 1988, Cyprus, s. 67 och C XIV-1, 1998, vol. 1, Belgium, s. 108. Se också Harris, The European Social Charter, i An Introduction, Åbo 1997, s. 246.
1154. 1154C I, 1969/79, allmän introduktion till artikel 5, s. 31. C V, 1977, Italy, s. 38.
1155. 1155Human rights Social Charter momographs -No. 5, The Rights to organise and to bargain collectively (2nd edition), 2001, s. 38.
1156. 1156CX-1, 1987, UK, s. 68-69.
1157. 1157C XI-I, 1989, UK, s. 80. Se också C 2002, Revised Charter, Romania, s. 129, som rörde offentligt anställda som påstods utöva maktbefogenheter i statens namn. En be­ dömning enligt artikel 31 gjordes och kriterierna för artikel 31 ansågs ej uppfyllda.
1158. 1158C 2002, Revised Charter, Romania, s. 129-130, för andra avvägningar se C XVI-1, 2002, vol. 1, Czech Republic, s. 136; vol. 2, Poland, s. 534-535.
1159. 1159Se Samuels, s. 106.
1160. 1160C XV-1, 2000, vol. 1, Austria, s. 40-42, Committee of Minister Recommendation No. ChS (99) 1
1161. 1161C VI, 1979, France, s. 30. Se också C XV-1, 2000, vol. 1, Finland, s. 198-199.
1162. 1162C XV-1, 2000, vol. 1, France, s. 249.
1163. 1163Samuels, s. 107-108.
1164. 1164Ses.259.
1165. 1165C XII-2, 1993, Cyprus, s. 97.
1166. 1166C I, 1969/70, s. 31. C III, 1973, allmän kommentar, s. 30.
1167. 1167Europarådets Sociala stadga, Bilagan, Del II, avseende artikel 1 p. 2 ”Denna bestäm­ melse skall icke tolkas såsom innebärande vare sig förbud mot eller godkännande av orga- nisationsklausuler”, ”This provision shall not be interpreted as prohibiting or authorising any union security clause or practice”. European Social Charter, Collected Texts, 3u, s. 27.
1168. 1168C I, 1969/79, s. 31. C III, 1973, allmän kommentar, s. 30.
1169. 1169Fallet var Young, James and Webster v UK, se s. 334 ff.
1170. 1170C VII, 1981, UK, s. 32-33.
1171. 1171Det påpekas i en fotnot att professor Fabricius tillkännagivit en annan uppfattning avseende bedömningen av Storbritanniens tillämpning av artikel 5. Hans uppfattning hade stöd av Mr Loizou. C VII, 1981, UK, s. 233.
1172. 1172C VIII, 1984, allmän kommentar, s. 77.
1173. 1173C VIII, 1984, UK, s. 82-83.
1174. 1174Som att krav på att 80-85 procent av en arbetsstyrka genom hemlig omröstning måste godta en organisationsklausul och att möjligheten att avskeda på grund av avsaknad av fackföreningstillhörighet genom rättsliga skyddsanordningar kraftigt beskurits, C IX-1, 1985, UK, s. 48-49. UK har därefter skärpt reglerna se t.ex. C XI-1, 1989, UK, s. 79.
1175. 1175C XI-1, 1989, Iceland, s. 79. C XIV- 1, 1998, vol. 1, Iceland, s. 380-381.
1176. 1176C XIV -1, 1998, vol. 2, Sweden, s. 732. C 2002, Revised Charter, Sweden, s. 232. Se också C-XV-1, Addendum, 2000, Netherlands och C XIV-1, 1998, vol. 2, Norway, s. 610-612.
1177. 1177C XIV-1, 1998, vol. 2, Sweden, s. 731.
1178. 1178C XIII-1, 1994, Ireland, s. 133.
1179. 1179XV-1, 2000, vol. 1, Iceland, s. 326.
1180. 1180C VIII, 1984, allmän kommentar s. 77.
1181. 1181C XIII-3, 1996, France, s. 97-98. C XIV-1, 1998, vol. 1, France, s. 252-253. C 2002, Revised Charter, France, s. 31, kritik mot de facto krav på viss organisationstillhörighet inom boksektorn för att få anställning.
1182. 1182C XI-1, 1989, Iceland, s. 78-79. C XIV-1, 1998, vol. 1, keland, s. 380-381. Att alla som arbetsgivaren vill anställa kan få inträda i en fackförening påverkar inte denna be­ dömning, C XII-1, 1993, keland, s. 113.
1183. 1183C IX-I, 1985, Denmark, s. 47.
1184. 1184C XV-1, 2000, vol. 1, Denmark, s. 143—144.
1185. 1185C XI-1, 1989, keland, s. 78.
1186. 1186CXIII-1, 1994, keland, s. 132-133.
1187. 1187C-2002 Rev. Charter, Romania, s. 126. C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 425.
1188. 1188C-2002 Rev. Charter, Sweden, s. 232—233. Förekomsten av avtal om bestämmelser om oorganiserades skyldighet att avge granskningsarvoden till kollektivavtalsslutande or­ ganisation är föremål för en ”collective complaint” till EK, se Collective complaint nr
1189. 1189Klagomålet har antagits för upptagning till prövning den 19 juni 2002. Det är Svenskt Näringsliv som anmält Sverige.
1190. 1190Committe of Ministers, Recommendation No. R ChS (99) 2.
1191. 1191C XIV-1, 1998, vol. 1, Ireland, s. 413.
1192. 1192Se t.ex. Lammy Bettens påpekande i International Labour Law, s. 75 ff.
1193. 1193C XIV-1, 1998, vol. 1, allmän kommentar Cyprus, s. 151.
1194. 1194C II, 1971, Sweden, s. 23.
1195. 1195C XV-1, 2000, vol. 1, Denmark, s. 142, som rör krav på stadgar som skall inlämnas till lokala skattekontoret.
1196. 1196C XV-1 2000, vol. 1, Sweden, s. 558.
1197. 1197C XV-1, 2000, vol. 2, UK, s. 629.
1198. 1198Human rights Social Charter monographs -No. 5, The Rights to organise and to bargain collectively, 2001, s. 15. Härleder sin slutsats från C-III, 1973, s. 93; C-IV, 1975, s. 122-123 och C-V, 1977, s. 132, UK.
1199. 1199C XV-1, 2000, vol. 2, Sweden, s. 558. Se också Kahn-Freund, 1972, s. 139—140.
1200. 1200CXII-1, 1992, UK, s. 115.
1201. 1201CXIII-1, 1994, UK, s. 137.
1202. 1202XIII-1 1994, UK, s. 137—138. Eftersom denna lagstiftning inte tagits i bruk såtillvida att någon fackförening inte bestraffats för sådan gottgörelse begär kommittén bara om att hållas informerad om utvecklingen. Någon direkt kritik framförs inte.
1203. 1203CX-1, 1987, UK, s. 68.
1204. 1204CXIII-1, 1994, Ireland, s. 133.
1205. 1205C-XV-1, 2000, vol. 2, UK, s. 631.
1206. 1206C-XVI-1, 2002, vol. 2, UK, s. 684.
1207. 1207C-XII-2, 1993, Germany, s. 98.
1208. 1208Om dessa aspekter se exempelvis, C XIV-1, 1998, vol. 1, s. 151, 178. Dessutom anser kommittén att skydd mot repressalier p.g.a. av fackliga aktiviteter är en del i detta skydd. Jag behandlar dock den aspekten under rubriken diskriminering.
1209. 1209C III, 1973, Ireland, s. 30-31.
1210. 1210Se också C IV, 1975, s. 39.
1211. 1211Se t.ex. XIII-1, 1994, Ireland, s. 133.
1212. 1212Se t.ex. XV-1, 2000, vol. 2, Italy, s. 358.
1213. 1213CXII-1, 1992, Denmark, s. 110-111.
1214. 1214CXII-1, 1992, Denmark, s. 111.
1215. 1215C XV-1, 2000, vol. 2, Malta, s. 402.
1216. 1216Se t.ex. C XV-1, 2000, vol. 2, Italy, s. 359.
1217. 1217C- XVI-1, 2002, vol. 1, Ireland, s. 347.
1218. 1218Se t.ex. C XII-2, 1993, Germany, s. 99 och XIII-2, 1995, Germany, s. 269.
1219. 1219C XV-1, 2000, vol. 2, UK, s. 631, 633.
1220. 1220C XV-1, 2000, vol. 1, Belgium, s. 79; France, s. 247.
1221. 1221C XV-1, 2000, vol. 1, Denmark, s. 144.
1222. 1222C XV-1, 2000, vol. 1, France, s. 249.
1223. 1223Se t.ex. de aspekter kommittén tar fasta på i XV-1, 2000, vol. 1, Belgium, s. 79.
1224. 1224C XV-1, 2000, vol. 1, France, s. 248.
1225. 1225C XV-1, 2000, vol. 1, Belgium, s. 75-79.
1226. 1226C I, 1969/79, Italy, s. 32, C XV-1, 2000, Denmark, s. 143-144, Samuel 2u, s. 119.
1227. 1227C XV-1, 2000, vol. 2, UK, s. 631. Regleringen är ändrad och numera förenlig med stadgan se, C XVI-1, 2002, vol. 2, UK, s. 683.
1228. 1228C XVI-1, 2002, vol. 1, Ireland, s. 347.
1229. 1229C XVI-1, 2002, vol. 1, Ireland, s. 347.
1230. 1230C XV-1, 2000, vol. 2, UK, s. 631.
1231. 1231C XII-2, 1993, Austria, s. 96.
1232. 1232Se exempelvis Kahn-Freund, 1972, s. 145, 147.
1233. 1233C I 1969/70, allmän kommentar, s. 35. Gomien, Harris & Zwaak, Law and Practice of the European Convention on Human Rights and the European Social Charter, s. 392.
1234. 1234Form for reports, antaget av ministerkommittén november 1999 och ändrad i januari 2001, artikel 6:2.
1235. 1235CXII-1, 1992, UK, s. 126.
1236. 1236CXIII-3, 1996, UK, s. 127.
1237. 1237C XV-1, 2000, vol. 2, UK, s. 635.
1238. 1238Committee of Ministers, Rec ChS (97) 3.
1239. 1239C XVI-1, 2002, vol. 2, Netherlands, s. 443-444.
1240. 1240C-XVI-1, 2002, vol. 2, Netherlands, dissenting opinion of Mr Evju joined by Mr Birk, s. 476.
1241. 1241C V, 1977, Ireland, s. 45.
1242. 1242C IV, 1975, Ireland, s. 36.
1243. 1243C IX, 1985, Denmark, s. 52.
1244. 1244Harris & Darcy, s. 102.
1245. 1245C III, 1973, Federal Republic of Germany, s. 34. CXI-1, 1989, UK, s. 85.
1246. 1246C XVI-1, vol. 1, Czech Republic, s. 138.
1247. 1247C III, 1973, Federal Republic of Germany, s. 34. C IV, 1975, Austria, s. 45. C IV, 1975, Federal Republic of germany, s. 46. C XII-1, 1992, Iceland, s. 121. C XII-1, 1992, UK, s. 125-126. C XIV-1, 1998, vol. 1, Germany, s.299. CXV-1, 2000, add, Po­ len. C XVI-1, 2002, vol. 1, Czech Republic, s. 138.
1248. 1248C XVI-1, 2002, vol. 2, Poland, s. 538.
1249. 1249C XVI-1, 2002, vol. 1, Czech republic, s. 138.
1250. 1250C VIII, 1984, France, s. 89.
1251. 1251C XII-1, 1992, UK, s. 125, där anges att staten givits rätt att bestämma lön och arbetsvillkor utan att ”consider the views of the teaching unions”.
1252. 1252CXV-1, 2000, vol. 2, s. 517-518, Spain.
1253. 1253CX, 1985, Netherlands, s. 54. C XII-1, 1992, Netherlands, s. 123.
1254. 1254C XV-1, 2000, add, Germany, art. 6:2.
1255. 1255C XVI-1, 2002, vol. 1, Germany, s. 247.
1256. 1256CXII-1, 1992, Denmark, s. 119.
1257. 1257C XII-1, 1992, Denmark, s. 119.
1258. 1258Committee of Ministers Rec ChS (95) 2, C XIII-3, 1996, Denmark, s. 118.
1259. 1259C VI, 1979, Ireland, s. 36. CXII-1, 1989, UK, s. 124.
1260. 1260C III, 1973, Ireland, s.35. C XIII-1, 1994, Ireland, s. 145. C XVI-1, 2002, vol.l, Ireland, 348, 350. C XIII-2, 1995, Malta, s. 277, om inskränkningar i polisens förhand­ lingsrätt.
1261. 1261C XV-1, vol. 1, Denmark, s. 147.
1262. 1262C-XII-1, 1992, Denmark, s. 112. Se också inskränkningarna i polisens organisations­ rätt på Malta som kränkte bägge paragraferna. C-XII-2 1993 Malta, s. 107.
1263. 1263C XIII-3, 1996, France, s. 120. C-XIV-1, 1998, France, s. 257.
1264. 1264C 2002, Revised charter, France, s. 33 och 34; Romania, s. 131 och 133.
1265. 1265Human Rights Social Charter Monographs — No 5, The right to organise and to bargain collectively (2nd ed.) 2001, s. 57. Harris & Darcy, The European Social charter, 2001, s. 102.
1266. 1266C XII-2, 1993, Malta, s. 108. C XV-1, 2000, Malta, s. 405-406. C XIII-1, 1994, Norway, s. 147.
1267. 1267C XII-1, 1992, Denmark, s. 119. C XIV-1, 1998, vol. 1, Iceland, s. 385.
1268. 1268C XII-1, 1992, Denmark, s. 119.
1269. 1269C XVI-1, 2002, vol. 1, Denmark, s. 175.
1270. 1270C IX, 1985, Netherlands, s. 53. C X-l, 1987, Netherlands, s. 73.
1271. 1271C IX, 1985, Netherlands, s. 53.
1272. 1272C X-l, 1987, Denmark, s. 72.
1273. 1273C XI-1, 1989, Netherlands, s. 83. C XII-1, 1992, Netherlands, s. 122-123.
1274. 1274C XII-1, 1992, keland, s. 121.
1275. 1275C XIII-1, 1994, keland, s. 145. Praxisen senast hänvisad till i C XII-1, s. 120 ff.
1276. 1276C I, 1969/70, allmän kommentar samt Italy, s. 37.
1277. 1277CXII-2, 1993, Malta, s. 109.
1278. 1278C V, 1977, allmän kommentar, s. 45.
1279. 1279Monographs no 5, s. 59, p. 171. Harris & Darcy, s. 104.
1280. 1280CV, 1977, Italy, s. 47.
1281. 1281Se nedan om strejkrätten.
1282. 1282C XIII-5, 1997, Portugal, s. 178. C XIV-1, 1998, vol. 2, Portugal, s. 661.
1283. 1283C XIII-1, 1994, Norway, s. 152. C XIII-5, 1997, Portugal, s. 178.
1284. 1284C XIII-3, 1996, add, Luxemburg, s. 38-39.
1285. 1285C XIV-1, 1998, vol. 2, Norway, s. 616—617.
1286. 1286C XIV-1, vol. 1, 1998, Iceland, s. 387-388.
1287. 1287C I, 1969/70, allmän kommentar, s. 38.
1288. 1288C XIII-2, 1995, Malta, s. 283.
1289. 1289C II, 1971, allmän kommentar, s. 28. C XVI-1, 2002, vol. 1, Finland, s. 209.
1290. 1290C II, 1971, Federal Republic of Germany, s. 28.
1291. 1291C XVI-1, 2002, vol. 2 Malta, s. 416-417.
1292. 1292C IV, 1975, Federal Republic of Germany, s. 50. C XIII-4, 1996, Germany, s. 361.
1293. 1293C XVI-1, 2002, vol. 1 Denmark, s. 177; Germany, s. 248, vol. 2; Malta, s. 416, Nor­ way, s. 496.
1294. 1294C XVI-1, 2002, vol. 1, Germany, s. 267-269, dissenting opinion of Mr Evju, joined by Mr Grillberger and Mr Birk.
1295. 1295Den tredje reservanten härrör från Österrike. Österrike har inte antagit artikel 6:4.
1296. 1296CXIII-I, 1994.UK, s. 160. CXIV-1, 1998, vol. 2, UK, s. 805. CXVI-1, 2002, vol. 2, UK, s. 688-689.
1297. 1297CXIII-I, 1994, UK, s. 160.
1298. 1298Se exempelvis C XVI-1, 2002, vol. 2, Portugal, s. 577; Spain, s. 612-613. C XV-2, 2000, add 1, Slovakia art. 6:4. C XV-1, 2000, vol. 1, Finland, s. 202; vol. 2, Norway, s. 431—432; Portugal s, 477; Spain, s. 521; Sweden, s. 565.
1299. 1299C XVI-1, 2002, vol. 1, Finland, s. 209.
1300. 1300C XV-1, 2000, vol. 2, Spain, s. 521. C XVI-1, 2002, vol. 2, Spain, s. 612-613.
1301. 1301CX-1, 1987, Sweden, s. 76
1302. 1302C II, 1971, allmän kommentar, s. 27.
1303. 1303C XVI-1, 2002, vol. 1, Finland, s. 209.
1304. 1304Se t.ex. C XV-1, 2000, Denmark, s. 152-153; Finland, s. 202; vol. 2, Spain, s. 520. C XVI-I, Portugal, s. 577.
1305. 1305C XVI-I, 2002, vol. 2, UK, s. 689.
1306. 1306Att utestänga arbetstagare som arbetar i icke-vinstdrivande verksamhet från möjlighe­ ten att vidta stridsåtgärder anses ej vara förenligt med stadgan, C II, 1971, Ireland, s. 29. Inskränkningar kan bara göras i de fall som anges i artikel 31. Stridsrätten för polis och militär kan exempelvis därför helt inskränkas.
1307. 1307Se t.ex. C XV-1, 2000, vol. 2, Italy, s. 359.
1308. 1308C II, 1971, Ireland, s. 29. C V, 1977, Ireland, s. 51, För innebörd av begreppet er­ kända se art. 5, s. 261 ff.
1309. 1309C XVI-1, 2002, Ireland, s. 351.
1310. 1310C II, 1971, Federal Republic of Germany, s. 28. C XVI-1, 2002, vol. 1, Cyprus, s. 104; Iceland, s. 319-320.
1311. 1311C IV, 1975, Federal Republic of Germany, s. 50.
1312. 1312C VI, 1979, Federal Republic of Germany, s. 39-40.
1313. 1313Committee of Ministers, Rec. ChS (98) 2.
1314. 1314C XV-1, 2000, vol. 1, Finland, s. 204; Iceland, s. 334-335; vol. 2, Sweden, s. 566. Se också, XV-2, 2001, add 1, rörande Slovakien där kommittén frågar om andra arbets- tagargrupper än fackföreningar har rätt att initiera en strejk och om så inte är fallet sådana arbetstagare, lätt utan förseningar eller komplicerade formaliteter, kan bilda en fackföre­ ning i syfte att vidta en strejk.
1315. 1315C 2002, revised Charter, Sweden, s. 236. C XVI-1, 2002, vol. 1, Finland, 209—210; Iceland, s. 319-320.
1316. 1316De uttalade sig i samband med bedömningen av svenska förhållanden.
1317. 1317Dissenting Opinions rörande C 2002, revised charter, art. 6:4, Sweden, s. 264—265; Island, s. 332,
1318. 1318C XVI-1, 2002, vol. 2, Portugal, s. 577-578.
1319. 1319C XIII-5, 1997, Portugal, s. 179-180.
1320. 1320C VIII, 1984, allmän kommentar, s. 95.
1321. 1321C I, 1969/70, allmän kommentar, s. 38. C XIII-5, 1997, Finland, s. 61, hänvisning till C I, s. 38.
1322. 1322C XIV-1, 1998, vol. 2, Netherlands Antilles and Aruba, s. 595.
1323. 1323C 2002, revised charter, Sweden, s. 236-237.
1324. 1324C 2002, revised charter, Slovenia, s. 187, Sweden, s. 237, sju arbetsdagar notice, medlingsorganet kan uppskjuta strejken högst 14 dagar.
1325. 1325C 2002, revised charter, Sweden, s. 237.
1326. 1326C I, 1969/70, allmän kommentar, s. 38.
1327. 1327Det finns ingenting i förarbetena som tyder på att parterna skulle vara hänvisade till de grunder som angavs i artikel 31 för att i kollektivavtal inskränka strejkrätten, se t.ex. bilagan till den trepartskonferens som ILO ordnade på uppdrag av Europarådet den 1-12 december 1958, Report of the Committee of substantive clauses, p. 90—99 i PW V s. 550-551.
1328. 1328C VIII, 1984, Sweden, s. 98. Lenia Samuel återger bara detta uttalande avseende denna frågan i sin sammanställning av kommitténs praxis. Fundamental Social Rights, Case Law of the European Social Charter, s. 172, även i 2 u, 2002, s. 159. Hon tycks dock själv anse att artikel 31 bara är tillämplig på statligt initierade inskränkningar, s.159.
1329. 1329Se s. 275.
1330. 1330C XIV-1, 1998, vol. 2, Norway, s. 618. C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 431A32. C XVI-1, 2002, vol. 2 Norway, s. 496-497.
1331. 1331Harris, s. 106.
1332. 1332C I, 1969/70, allmän kommentar, s. 38.
1333. 1333C XVI-1, 2002, vol. 2, Malta, s. 416; Norway, s. 496-497.
1334. 1334Harris ståndpunkt tycks basera sig på en felåtergiven beskrivning av C I i C XIV-1, vol. 2, s. 618, Norge.
1335. 1335Samuel, 2u, 2002, s. 150, fotnot 2.
1336. 1336Harris antar att lag begreppet skall ges samma innebörd som i Europakonventionen, s. 380-381 Det tycks vara ett rimligt antagande.
1337. 1337C VIII, 1984, Spain, s. 98. En genom kunglig föreskrift antagen ogiltigförklaring av strejk eller snarare hänskjutande till tvångsmedling måste juridiskt kunna överklagas.
1338. 1338C XIII-I, 1994, Netherlands, s. 158. C XIII-3, 1996, Netherlands Antilles, s. 140. C XVI-1, 2002, vol. 2, Netherlands, s. 446; vol. 1, Belgium, s. 71.
1339. 1339CXII-1, 1992, keland, s. 128.
1340. 1340C XII-1, 1992, Norway, s. 130.
1341. 1341Committee of Ministers, Recommendation No. R Chs (93) 2.
1342. 1342C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 435.
1343. 1343C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 435.
1344. 1344C XIV-1, 1998, vol. 2, Norway, s. 624—625. C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 436.
1345. 1345C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 434.
1346. 1346C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 435.
1347. 1347C XIV-1, 1998, vol. 2, Norway, s, 622-623.
1348. 1348C XV-1, 2000, vol. 2, Norway, s. 432-433.
1349. 1349C XV-1, 2000, vol. 1, Iceland, s. 335-337.
1350. 1350C III, 1973, Federal Republic of Germany, s. 36.
1351. 1351Cl, 1969/70, allmän kommentar, s. 38-39.
1352. 1352C V, 1977, Denmark, s. 47.
1353. 1353C V, 1977, France, s. 48.
1354. 1354CIX-1, 1985, Iceland, s. 56.
1355. 1355C XIII-2, 1995, Malta, s. 282-284.
1356. 1356C V, 1977, Ireland, s. 51.
1357. 1357C I, 1969/70, allmän kommentar, s. 38-39. C XV-1, 2000, vol. 2, Italy, s. 368.
1358. 1358C 2002, Revised Charter, Italy, s. 81-82.
1359. 1359C 2002, Revised Charter, Slovenia, s. 187.
1360. 1360C XVI-1, vol. 2, Norway, s. 499.
1361. 1361C-XVI-1, vol. 2, Portugal, s. 579. Se också C 2002, Revised Charter, Romania, s. 136.
1362. 1362C XVI-1, 2002, vol. 2, Spain, s. 613—614.
1363. 1363Cl, 1969/70, allmän kommentar, s. 39.
1364. 1364C IX-2, 1986, Ireland, s. 48. Om t.ex. lagstiftning inte ger medlemmar i en fackföre­ ning som inte erhållit förhandlingslicens rättsligt skydd vid strejk anses förhållandena vara i strid med stadgan. En strejk får ju inte ogiltigförklaras på den grunden att den fackliga organisation som initierat strejken saknar förhandlingslicens. Alla arbetstagargruppe- ringar skall ha rätt att vidta stridsåtgärder så länge inte någon förutsättning enligt artikel
1365. 1365är för handen.
1366. 1366C XIII-I, 1994, UK, s. 160. C XIV-1, 1998, vol. 2, UK, s.805. C XVI-1, 2002, vol. 2, UK, s. 689. På Irland erhåller inte fackföreningar och deras medlemmar immu­ nitet om fackföreningen inte har en förhandlingslicens. Detta förhållande står också i strid mot stadgan C- XIII-3, Ireland, 1996, s. 136. C XIV-1, 1998, vol. 1, Ireland, s. 422. C XV-1, add, Ireland, s. 18.
1367. 1367C XIII-1, 1994, Ireland, s. 156. Committee of Ministers, Recommendation No. Rec.ChS (95)6.
1368. 1368C I, 1969/70, allmän kommentar, s. 39.
1369. 1369C I, 1969/70, UK, s. 39.
1370. 1370C V, 1977, Denmark, s. 47.
1371. 1371CXIII-3, 1996, UK, s. 144.
1372. 1372Committee of Ministers Recommendation No. Rec.ChS (93) 3 och No. Rec.ChS (97) 3.
1373. 1373C IV, 1975, Denmark, s. 47—48.
1374. 1374C V, 1977, Ireland, s. 51.
1375. 1375C XIII-I, 1994, France, s. 154.
1376. 1376Om mötesrätten och den allmänna föreningsfriheten se, Gomien, Harris & Zwaak, Law and Practice of the European Convention on Human Rights and the European Social Charter Strasbourg, 1996, s. 301—306, van Dijk & van Hoof m.fl., Theory and Practice of the European convention on Human Rights, s. 586-592, 600-601, Danelius, Mänsk­ liga rättigheter i europeisk praxis, 2002, s. 335—346, Harris, O’Boyle & Warbrick, s. 417 ff.
1377. 1377van Dijk & van Hoof, s. 166.
1378. 1378Kommissionens beslut om att anta klagomålet hade stöd i f.d. artikel 29 i konventio­ nen och bedömningen av sakomständigheterna i f.d. artikel 28.
1379. 1379Se Cameron, Introduction, 4 u, 92-93. Danelius, 2002, s. 263-264. van Dijk & van Hoof, s. 766—771. Europadomstolens domar, Sunday Times v UK, 26 April 1979, p. 47,
1380. 1380och Silver Case, 25 mars 1983, p. 33-34. Om förutsägbarhet se Europadomstolens domar: Ahmed and Others v UK 2 sep. 1998, p. 43-48 och N.F mot Italien, 2.8 2001, p. 29-32.
1381. 1381Se i målen rörande den negativa föreningsfriheten, där den positiva och den negativa fackliga föreningsfriheten ställs mot varandra, s. 339 f och 358.
1382. 1382Appl. 53574/99, Unison against the United Kingdom, 10 January 200, s. 11.
1383. 1383Appl. 38190/97, Federation of Offshore Workers’ trade unions and others against Norway, 27 June 2002, s. 16, Europadomstolen dom Gustafsson v Sweden, 25 april 1996, p. 45.
1384. 1384Appl. 38190/97, Federation of Offshore Workers’ trade unions and others agaianst Norway, 27 June 2002, s. 16. Europadomstolens domar: United Communist party of Turkey and Others v Turkey, 30 januari 1998, p. 47; Wilson & Palmer v UK, 2 July 2002, p. 44.
1385. 1385United Communist Party of Turkey and Others v Turkey, 30 Januari 1998, p. 46. Se också van Dijk & van Hoof, s. 587.
1386. 1386Appl. 11603/85, Anställda vid GCHQ mot UK, The Law b. Se också Gomien, Har­ ris & Zwaak, Law and Practice of the European Convention on Human Rights and the European Charter, 1996 s. 309-310.
1387. 1387Europadomstolens dom, Vogt v Germany, 2 September 1995, p. 65—68. Detta fram­ går också av rättsfallen Rekvényi mot Ungern, dom 25.5 1999, som gällde polis, ingrep­ pet bedömdes ändock enligt 11.2 och från Gran Oriente d’Italia di Palazzo v Italy, dom 2.8. 2001 om personer anställda i statlig förvaltning. Se också van Dijk & van Hoof, s. 600. Jfr också Danelius, 2002, s. 336-337, som argumenterar för att en proportionali- tetsbedömning skall göras vid intrång i dessa gruppers föreningsfrihet samt att begreppet ”administration of the state” bara skall avse de som har kvalificerade exekutiva, dömande eller förvaltande uppgifter.
1388. 1388Bl.a. Europadomstolens domar: Wilson & Palmer v UK, 2 July 2002, p. 41 och Gus­ tafsson v Sweden, 25.4.1996, p. 45.
1389. 1389Schmidt and Dahlström v Sweden, 6.2.1976, p. 32.
1390. 1390Schmidt and Dahlström v Sweden, 6.2.1976, p. 33. Se också identisk argumentation i Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6.2.1976, p. 36-37.
1391. 1391Cameron, Introduction, 4 u, 2002, s. 39.
1392. 1392Se t.ex. Ds 2001:9 Yttrandefrihet för privatanställda, Justitiedepartementet, Sören Öman, s. 22-25 och Annamaria J. Westregård, Integritetsfrågor i arbetslivet, s. 301-306.
1393. 1393Se t.ex. Europadomstolens dom, Arzte fur das Leben v Austria, 21 June 1988, Europa­ domstolens dom i Young, James and Webster v UK, 13.8.1981, p. 49, staten ansvarar för att lagstiftningen inte får tillåta individer att bete sig på visst sätt mot andra individer.
1394. 1394Ärzte für das Leben, 21 June 1988.
1395. 1395Ärzte für das Leben, 21 June 1988, p. 32.
1396. 1396Ärzte für das Leben, 21 June 1988, p. 34.
1397. 1397Ärzte für das Leben, 21 June 1988, p. 37.
1398. 1398Young, James and Webster v UK p. 49.
1399. 1399Om möjligheten överhuvudtaget att genom avtal avstå från Europakonventionens rättigheter se Gillian S. Morris, Fundamental Rights: Exclusion by Agreement? 2001, s. 49-71.
1400. 1400Young, James and Webster, 13.8. 1981, p. 49.
1401. 1401Sibson v UK, 1993, p. 27.
1402. 1402Gustafsson v Sweden, 1996, p. 45.
1403. 1403Wilson & Palmer v UK, 2002, p. 41.
1404. 1404van Dijk & van Hoof, s. 24-25.
1405. 1405Se s. 301 f.
1406. 1406Se t.ex. appl. 13537/88 Jerry Johansson v Sweden, beslut den 7 maj 1990, s. 3.
1407. 1407Applic 4125/69, X. against Ireland, beslut 1 februari 1971.
1408. 1408Danelius, 2002 s. 336 se också s. 340, van Dijk & van Hoof, s. 599-600.
1409. 1409Danelius, 2002, s. 336.
1410. 1410Se Europadomstolens dom i Gustafsson v Sweden, 1996, p. 52.
1411. 1411Appl. 10550/83, Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom.
1412. 1412Europadomstolens dom i United Communist Party of Turkey and others v Turkey,
1413. 1413januari 1998, p. 33 Europadomstolens dom i Freedom and Democracy parti (Ozdep) vTurket, 8 december 1999, p. 27.
1414. 1414Appl. 10550/83, Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom.
1415. 1415Kommissionen hänvisar här till domen i Young, James and Webster, 1981, p. 63.
1416. 1416Appl. 10550/83, Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom.
1417. 1417Europadomstolens dom i Wilson & Palmer v UK, 2 juli 2002, p. 46, 47.
1418. 1418Europadomstolens dom i Wilson & Palmer v UK, 2 juli 2002, p. 46, 47.
1419. 1419Europadomstolens dom i Young, James and Webster v UK, 13 augusti 1981, p. 56.
1420. 1420Se Europadomstolens domar National Union of Belgian Police v Belgium, 1 oktober 1975, p. 41 och Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 42. Se också Europadomstolens dom i Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 9, 35. Kommissionen fann att regeringens policy avseende utdelning av retroaktiva löneförmåner under rådande omständigheter inte kunde anses utgöra en kränkning av art. 11:1 och rätten att bilda och ansluta sig till fackförening. Den olikartade behandlingen kunde motiveras av industrial relations policy och det hade därför heller inte förelegat någon kränkning av artikel 14 tolkad i förening med art. 11:1, se p. 27, 28 i domen.
1421. 1421United Communist Party of Turkey and Others v Turkey, 30 January 1998, p. 33.
1422. 1422Appl. 19392/92 Parti communiste unifié deTurquie, Nihat Sargin et Nabi Yagci contre la Turquie, 3 september 1996, p. 58. Där säger kommissionen att när väl ett politisk parti är bildat så har det enligt föreningsfriheten en frihet att utöva politiska aktiviteter. Enligt min uppfattning är denna utgångspunkt tillämpbar på alla föreningar. Se också kommis- sionsbesluten Appl. 18874/91, X v Switzerland, 12 jan. 1994, kommissionen konstate­ rar att det inte visats att föreningen inte kan utöva sina funktioner som förening, och appl. 26712/95, Timo Juhani Larmela v Finland där det ansågs oklart om händelsen som var föremål för klagan överhuvudtaget förhindrat föreningen att främja sina syften vilket tycktes vara oundgängligt för att ett intrång i föreningsfriheten skulle anses vara för handen. Se också van Dijk & van Hoof, s. 599.
1423. 1423Appl. 15573/89 Torgy Gustafsson v Sweden, Report of the Commission, p. 77.
1424. 1424Appl. 4125/69, X v Ireland-the law.
1425. 1425Appl. 10550/83 Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom.
1426. 1426Se också Applic 21386/93, National and Local Government Officers Association (NALGO) v UK, Decision 1 september 1993. Kommissionen anger att ”Inherent in that right (den fackliga föreningsfriheten) is the right, within the law, to administer such unions autonomously. Any restrictions of union autonomy, such as those imposed by sections [...] must therefore be considered in the context of article 11:2 of the conven­ tion.” s. 3. Kommissionen hänvisar till Cheall. Intrånget i detta fall rörde bestämmelser om i vilken utsträckning fackföreningarna genom lag kunde begränsas att utesluta med­ lemmar enligt eget omdöme. Mot bakgrund av statens handlingsutrymme inom detta område ansågs de inskränkande lagreglerna nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för att skydda andra fri- och rättigheter, se s. 3.
1427. 1427Appl. 10550/83 Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom.
1428. 1428Appl. 10550/83 Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom, s. 185-186.
1429. 1429Application no 15573/89 Gustafsson v Sweden, Report of the Commission, p. 77.
1430. 1430National Union of Belgian Police v Belgium, 1 oktober 1975.
1431. 1431National Union of Belgian Police v Belgium, 1 oktober 1975, p. 38. Jfr Golder v UK,
1432. 1432februari 1975, p. 36, avseende moment som ligger immanent i konventionens rättig­ heter.
1433. 1433National Union of Belgian Police v Belgium, 1 oktober 1975, p. 38.
1434. 1434National Union of Belgian Police v Belgium, 1 oktober 1975, p. 39.
1435. 1435National Union of Belgian Police v Belgium, 1 oktober 1975, p. 40.
1436. 1436National Union of Belgian Police v Belgium, 1 oktober 1975, p. 19-22.
1437. 1437Schmidt and Dahlström v Sweden, 1976 samt Swedish Engine Drivers’ Union v Swe­ den, 1976. Appl. 38190/97, Federation of Offshore Workers’ trade unions and others against Norway, 27 June 2002.
1438. 1438Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 8—9, 32.
1439. 1439Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 32. Kommissionen an­ såg inte att någon kränkning ägt rum men hänvisade fallet vidare till domstolen efter­ som så viktiga frågor aktualiserades, p. 37.
1440. 1440Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 37.
1441. 1441Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 38.
1442. 1442Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 39.
1443. 1443Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 39.
1444. 1444Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 40.
1445. 1445Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6 februari 1976, p. 41.
1446. 1446Se Gustafsson v Sweden, 1996, p. 45. Applic. 29529/95 Francesco Schettini and others v Italy, beslut 9 nov. 2000.
1447. 1447van Dijk & van Hoof, s. 598. van Dijk & van Hoof hänvisar till Applic. 9792/82 A. Union v the Federal Republic of Germany, beslut 14 juli 1983, för att befästa denna ståndpunkt. Hänvisningen måste dock avse det föregående ledet i resonemanget. Stöd för att tala om någon frihet att sluta kollektivtal ger beslutet enligt min mening inte.
1448. 1448Swedish Engine Drivers’ Union Case, p. 39 och Belgian Police p. 38.
1449. 1449Se exempelvis Application no 7361/76, Trade Union X. v Belgium och Application no 9792/82 A. Union v the Federal Republic of Germany och Application No 22726/93, Syndicat Sosyal-is et Ayfer kodas contre la Turquie och Application no 32980/96, Dev Madsen sen contre Turquie. Det sista beslutet togs av domstolen enligt den nya process­ ordningen se s. 73 f.
1450. 1450Application no 7361/76, Trade Union X. v Belgium.
1451. 1451Application no 9792/82 A. Union v the Federal Republic of Germany och Applica­ tion No 22726/93 Syndicat Sosyal-is et Ayfer kodas contre la Turquie
1452. 1452Wilson & The National Union of Journalists, Palmer, Wyeth & The National Union of Rail, Maritime & Transport Workers, Doolan & Others v The United Kingdom,
1453. 1453juli 2002 (hädanefter Wilson & Palmer).
1454. 1454Wilson & Palmer, p. 26.
1455. 1455Wilson & Palmer, p. 12, 16, 19.
1456. 1456Wilson & Palmer, p. 40.
1457. 1457Wilson & Palmer, p. 42.
1458. 1458Wilson & Palmer, p. 43.44. I punkten hänvisas till Gustafsson v Sweden, p. 45.
1459. 1459Wilson & Palmer, p. 45. I punkten hänvisas till Schmidt & Dahlström v Sweden, p. 36. Se också Appl. 53574/99, Unison against the United Kingdom, 10 januari 2002.
1460. 1460Se t.ex. Wilson & Palmer, p. 44.
1461. 1461Wilson & Palmer, p. 46.
1462. 1462Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 9.
1463. 1463Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 21, 15.
1464. 1464Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 22.
1465. 1465Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 23—24.
1466. 1466Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 24.
1467. 1467Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 34.
1468. 1468Schmidt and Dahlström v Sweden, 6 februari 1976, p. 36.
1469. 1469Applic. No. 28910/95 by the NATIONAL association of teachers in further and higher education aganist the United Kingdom. Beslut den 16 april 1998.
1470. 1470Wilson & Palmer, p. 46.
1471. 1471Wilson & Palmer, p. 46.
1472. 1472Wilson & Palmer, p. 44.
1473. 1473Applic. no. 53574/99 by UNISON against the United Kingdom, beslut den 10 jan. 2002.
1474. 1474Applic. no. 53574/99 by UNISON against the United Kingdom, beslut den 10 jan. 2002.
1475. 1475Application no. 38190/97 by Federation of Offshore Workers’ Trade Unions and Others against Norway, beslut den TI juni 2002.
1476. 1476National Union of Belgian Police v Belgium, p. 38; Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 32; Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, 6.2.1976, p. 39; Sigurjonsson v Iceland, p. 34; Wilson & Palmer, p. 42.
1477. 1477Se t.ex. application no. 26712/95, Timo Juhani Laemela v Finland, beslut 28 maj 1997, s. 5 och application 18874/91 X v Switzerland, decision 12 januari 1994, s.4 ”has not shown that it cannot exercise its functions as an association”.
1478. 1478National Union of Belgian Police v Belgium, p. 38-39; Swedish Engine Drivers’ Uni­ on v Sweden, p. 39-40; Wilson & Palmer v UK, p. 42.
1479. 1479Gustafsson v Sweden, p. 45; Wilson & Palmer v UK, p. 44.
1480. 1480Se farhågorna om Gustafssonsfallets eventuella konsekvenser för svensk rätt i Kurt Junesjös artikel som nu finns på www.kurt.nu.
1481. 1481Appl. 32980/96, Dev Maden Sen contre Turqui, 9 dec. 1999. (Obs. min översätt­ ning från franskan.)
1482. 1482Visserligen skulle antagligen de nämnda instrumenten godta den inskränkning som den klagande fackföreningen var föremål för. Det är ju i och för sig ointressant i detta fall.
1483. 1483Schmidt & Dahlström v Sweden, p. 36.
1484. 1484National Union of Belgian Police v Belgium, p. 38 och Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, p. 39.
1485. 1485Se också Sigurjönsson v Iceland, p. 35, rörande negativ föreningsfrihet.
1486. 1486Gustafsson v Swden, Report of Commission p. 77—78, Young, James and Webster vUK, p.65.
1487. 1487National Union of Belgien Police v Belgium, p. 44.
1488. 1488T.ex. Chassagnou and Others v France, p.91. Punkten refereras till i beslutet för Application 29529/95 Schettini and others mot Italien, beslut 9 nov. 2000, domstolen, andra kammaren.
1489. 1489National Union of Belgian Police v Belgium, p. 41.
1490. 1490National Union of Belgian Police v Belgium, p. 45.
1491. 1491National Union of Belgian Police v Belgium, p. 46. Ursprungligen etablerat i Lanuages in Education in Belgium, 23 July 1968, p. 9—10
1492. 1492National Union of Belgian Police v Belgium, 48.
1493. 1493National Union of Belgian Police v Belgium, p. 49.
1494. 1494National Union of Belgian Police v Belgium, p. 49.
1495. 1495Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, p. 32
1496. 1496Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, p. 42. Jfr National Union of Belgian Police v Belgium, p. 46.
1497. 1497National Union of Belgian Police v Belgium, p. 46. Ursprungligen etablerat i Lanuages in education in Belgium, 23 juli 1968, p. 9-10.
1498. 1498Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, p. 46.
1499. 1499Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, p. 47.
1500. 1500Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, p. 48.
1501. 1501Se t.ex. Application no 7361/76 Trade Union X. v Belgium; Application no 9792/82 A. Union v the Federal Republic of Germany; Application No 22726/93 Syndicat Sosy- al-is et Ayfer kodas contre laTurquie; Application no 32980/96 Dev Maden Sen contre Turquie; Application no. 29529/95 Francesco Schettini and Others against Italy. De två sista besluten togs av domstolen enligt den nya processordningen se s. 73.
1502. 1502Application No 22726/93 Syndicat Sosyal-is et Ayfer Kodas contre laTurquie.
1503. 1503Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 9. För presentation av fallet se p. 24, om fallet i svenska domstolar p. 26.
1504. 1504Kommissionen fann att regeringens policy avseende utdelning av retroaktiva löneför­ måner under rådande omständigheter inte kunde anses utgöra en kränkning av art. 11:1 och dess rätt att bilda och ansluta sig till fackförening. Den olikartade behandlingen kunde motiveras av ”industrial relations policy” och det hade därför heller inte förelegat någon kränkning av art. 14 tolkad i förening med art. 11:1, p. 27-28.
1505. 1505Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 35.
1506. 1506Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 39.
1507. 1507Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 40.
1508. 1508Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 41.
1509. 1509Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 42.
1510. 1510Application 29529/95 Schettini and others mot Italien beslut 9 nov. 2000 Domsto­ len, andra kammaren.
1511. 1511Application No. 4072/69 X. v Belgium, Decision 3 februari 1970, s. 718.
1512. 1512Young, James and Webster v the United Kingdom, 1978.
1513. 1513Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 48.
1514. 1514Ett sådant avtal träffat av arbetstagarorganisation och arbetsgivare innebär att med­ lemskap i viss fackförening blir en nödvändig förutsättning för anställning på viss arbets­ plats. Enligt svenskt språkbruk talar man om organisationsklausuler.
1515. 1515Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 45.
1516. 1516Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 34.
1517. 1517Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 37.
1518. 1518Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 43^44.
1519. 1519Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 46.
1520. 1520Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 47.
1521. 1521Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 51.
1522. 1522Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 52.
1523. 1523Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 53.
1524. 1524Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 55.
1525. 1525Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 56.
1526. 1526Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 57.
1527. 1527Regeringen angav att om domstolen fann att någon kränkning av artiklarna 9, 10 eller 11 ägt rum skulle regeringen inte anföra att intrånget var godtagbart enligt den andra paragrafen i respektive artikel. Domstolen beslutade dock att ändå att ta upp aspekterna i respektive artikels andra paragraf eftersom omständigheter av intresse för en sådan behandling tagits upp under processens gång. Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 58.
1528. 1528Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 60.
1529. 1529Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 62, 64.
1530. 1530Dessa allmänna fördelar sades vara; vårdandet av en välordnad kollektiv förhandling som ledde till större stabilitet i arbetsmarknadsrelationerna, undvikande av fackföre- ningsprofilering som kunde resultera i fackföreningsanarki, motverkandet av ojämlikhet i förhandlingsstyrka, mötandet av vissa arbetsgivares behov av att förhandla med ett organ som helt och hållet representerar arbetsstyrkan, tillfredsställa vissa fackförenings­ medlemmars önskan att inte arbeta tillsammans med oorganiserade arbetstagare, tillse att de fackliga aktiviteterna inte kom de till godo som inte givit något finansiellt bidrag därtill, Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 61.
1531. 1531Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 61.
1532. 1532Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 62.
1533. 1533Handyside v UK, 7 december 1976, p. 48-49.
1534. 1534Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 63.
1535. 1535Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 62—63.
1536. 1536Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 64.
1537. 1537Young, James and Webster v the United Kingdom, p. 65.
1538. 1538Bob Hepple, The implementation of the Community Charter of Fundamental Social rights, s. 652.
1539. 1539Sibson v UK, 20 april 1993, p. 9.
1540. 1540Sibson v UK, p. 10.
1541. 1541Sibson v UK, p. 11.
1542. 1542Den brittiska arbetsdomstolen delade Sibsons uppfattning. Arbetsgivaren överklaga­ de till allmän domstol som fann att arbetsgivaren handlat inom sina befogenheter när han omplacerat Sibson. Sibson v UK, p. 12-15.
1543. 1543Sibson v UK, p. 21-22.
1544. 1544Sibson v UK, p. 23.
1545. 1545Sibson v UK, p. 29.
1546. 1546Se Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 62—63, jfr van Dijk &van Hoof s. 596, som tycks anse att påtryckning att ansluta sig till en förening i strid med sina åsikter utgör ett intrång i artikel 11.
1547. 1547Jfr Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 45—47.
1548. 1548Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, 30 juni 1993, p. 32. Domstolen hänvisar här till Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 34.
1549. 1549Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 8.
1550. 1550Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 9.
1551. 1551Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 10.
1552. 1552Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 11.12, 14.
1553. 1553Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 15.
1554. 1554Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 16 och 17.
1555. 1555Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 26 och 27.
1556. 1556Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 28.
1557. 1557Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 33.
1558. 1558Varning brukar avges innan regeringskommittén föreslår ministerkommittén att anta en individuell rekommendation.
1559. 1559Sigurdur A. Sigurjdnsson v Iceland, p. 35.
1560. 1560Om förutsättningarna för att avstå från sina rättigheter enligt Europakonventionen se Morris, Fundamental Rights: Exclusion by Agreement? s. 49-71.
1561. 1561Sigurdur A. Sigurjönsson v Iceland, p. 36, 41. I domen hänvisas till Young, James and Webster p. 55 och 57 och till Sibson p. 29.
1562. 1562Sigurdur A. Sigurjonsson v Iceland, p. 37.
1563. 1563Sigurdur A. Sigurjonsson v Iceland, p. 38.
1564. 1564Sigurdur A. Sigurjonsson v Iceland, 39M0.
1565. 1565Domstolen hänvisar här inter alia till Schmidt och Dahlström, p. 36 och Young James and Webster p. 64.
1566. 1566Sigurdur A. Sigurjonsson v Iceland, p. 41.
1567. 1567Sigurdur A. Sigurjonsson v Iceland, p. 42—43.
1568. 1568Se t.ex. van Dijk & van Hoof s. 595, Cameron, Introduction, 4u, 2002, s. 113, Da- nelius 2002 s. 346.
1569. 1569Se också Sigeman, Gustafssondomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 37.
1570. 1570Se dock Morris, Fundamental rights: Exclusion by Agreement? s. 49-71.
1571. 1571Jfr exempelvis det organs karaktär till vilket det föreskrevs obligatoriskt medlemskap i Case of le Compte, van Leuven and de Meyre v Belgium, 23 juni 1981, p. 64-65, (se också kårobligatoriet Applic 6094/73 Association X v Sverige).
1572. 1572Appl. 32980/96 Dev Maden sen contre Turquie, 9 dec. 1999.
1573. 1573Ett sådant avtal utgör en ensidig förpliktelse för en arbetsgivare att tillämpa det vid varje tidpunkt gällande riksavtalet i branschen. Källström och Fahlbeck menar att häng- avtalskonstruktionen innebär att arbetsgivaren blir bunden av ett riksavtal utan möjlig­ het att påverka avtalets innehåll och utan möjlighet att delta i avtalsförhandlingarna. Källström, Gustafssonmålet och dess rättsliga bakgrund, s. 21 och Fahlbeck, Gustafsson mot Sverige - båda förlorade.
1574. 1574Gustafsson v Sweden, p. 10 och 11.
1575. 1575Gustafsson v Sweden, p. 11 och 12. Enligt Fahlbeck förstod Europadomstolen det så att ett mått av avtalsfrihet var inbegripet i hängavtalskonstruktionen. Domstolen uppfat­ tade enligt Fahlbeck det som att arbetsgivaren skulle ha en reell rätt att förhandla med fackföreningen samt en reell avtalsfrihet. Enligt Fahlbeck är dock detta fel eftersom fack­ en i realiteten inte medger individuella avtalsvillkor i hängavtal med små arbetsgivare, se Fahlbeck, Gustafsson mot Sverige — båda förlorade.
1576. 1576Gustafsson v Sweden, p. 14.
1577. 1577Gustafsson v Sweden, p. 17-18.
1578. 1578Gustafsson v Sweden, p. 23.
1579. 1579Applic No. 15573/89 as to the admissibility of the application, Gustafsson hävdade även att andra av konventionens artiklar var kränkta.
1580. 1580Applic No. 15573/89. as to the admissibility of the application.
1581. 1581Applic No. 15573/89, Report of the Commission.
1582. 1582Applic No. 15573/89, Report of the Commission, p. 81.
1583. 1583Gustafsson v Sweden, p. 44.
1584. 1584I Gustafssondomen hänvisas till Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden p. 39-40.
1585. 1585Gustsfsson v Sweden, p. 45.
1586. 1586Sigeman tycks anse att domstolens uppfattning om möjligheterna för Gustafsson att anpassa hängavtalet till de egna förutsättningarna var avgörande för målets utgång, Gus- tafssonmålets konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 44, se också Fahlbeck, Gustafsson mot Sverige - båda förlorade.
1587. 1587Gustafsson v Sweden, p. 52.
1588. 1588Gustafsson v Sweden p. 53.
1589. 1589Gustafsson v Sweden p. 54-55.
1590. 1590Se t.ex. Herzfeld Olsson s. 614 som menar att de inte hade det, vilket t.ex. Källström, Kellerman och omfattningen av den negativa föreningsrätten, s. 1159—1160 och Sige- man, Den negativa föreningsrätten har tveksamma gränser, Cameron, An inroduction,
1591. 1591u, 2002, s. 113 menar att de har.
1592. 1592Källström, Kellerman och omfattningen av den negativa föreningsrätten, s. 1159 och Gustafssonmålet och dess rättsliga bakgrund, s. 31-32 och Sigeman, Den negativa före­ ningsrätten har tveksamma gränser.
1593. 1593Se Källström, Gustafssonmålet och dess rättsliga bakgrund, s. 30—33, Sigeman, Gustfssondomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 34, 47.
1594. 1594Se Young, James and Webster v UK, p. 55 och 58-65.
1595. 1595Gustafsson v Sweden, kommissionsrapporten p. 72.
1596. 1596Gustafsson v Sweden, kommissionsrapporten p. 78.
1597. 1597Gustafsson v Sweden, kommissionsrapporten p. 78-82.
1598. 1598Application no 10550/83 Cheall v UK s. 186.
1599. 1599Se Gustafsson v Sweden, revisionsdomen p. 26-27.
1600. 1600Källström, Gustafssonmålet och dess rättsliga bakgrund, s. 27.
1601. 1601Gustafsson v Sweden, revisionsdomen p. 29.
1602. 1602Källström är dock av annan uppfattning då det gäller revisionsdomens klargörande betydelse, se Gustafssonmålet och dess rättsliga bakgrund, s. 20, 26 ff. Jfr Sigeman som anser att det framgår av både domen och revisionsbeslutet att skyddet för den negativa föreningsrätten skulle kunna aktualiseras av tvång att underkasta sig ett regleringssystem som stod under avgörande inflytande av en förening personen inte vill tillhöra, men tyd­ ligt är enligt Sigeman att skyddet är svagare än i lägen då krav ställs på anslutning till en förening, Sigeman, Gustafssondomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 44.
1603. 1603Gustafsson v Sweden, dissenting opinion Mattens p. 6. Om dissidenterna uppfatt­ ning se också Sundberg, Ett krig om Jenkins öra.
1604. 1604Gustafsson v Sweden, p. 45 se också Sigurjönsson v Iceland, p. 35.
1605. 1605Sigeman, Gustafssondomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 42.
1606. 1606Application No. 4125/69, X. against Ireland-the law och Application no 10550/83 Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom.
1607. 1607Wilson & Palmer, p. 48.
1608. 1608Wilson & Palmer, p. 48.
1609. 1609National Union of Belgian Police v Belgium p. 38, Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, p. 39.
1610. 1610Schmidt and Dahlström v Sweden, p. 36.
1611. 1611Wilson & Palmer p. 43-45.
1612. 1612Appl. 32980/96 Dev Maden Sen contre Turquie, 9 dec. 1999.
1613. 1613Gustafsson v Sweden p. 53.
1614. 1614Gustafsson v Sweden, p. 35.
1615. 1615ILO s. 138, IKMPR s. 212, IKESKR s. 235, ESS s. 254, EK s. 302.
1616. 1616Europakonventionen s. 342ff, Europarådets sociala stadga s. 254f. IKMPR s. 213. IKESKR s. 235. ILO s. 138fE
1617. 1617EKs. 334ff.
1618. 1618ESSs. 256ff.
1619. 1619EKs. 334ff.
1620. 1620ILO se s. 141, IKMPR se s. 213f
1621. 1621Se Ben-Israel s. 10 om utgången i målet Young, James and Webster ett hot mot det kollektiva intresset.
1622. 1622ILO-konvention 87 s. 145 ff, IKMPR se s. 215 inte helt uttalat alla moment, IKESKR se s. 237f. Europarådets sociala stadga se s. 259, Europakonventionen s. 304 ff.
1623. 1623ILO-konvention 87 s. 146.
1624. 1624Jfr respektive artikel 2 i konventionerna. Staterna åtar sig där att säkerställa att kon­ ventionens rättigheter tillkommer alla utan diskriminering på angivna grunder.
1625. 1625Europakonventionen s. 301 ff.
1626. 1626Europarådets sociala stadga s. 259.
1627. 1627ILO s. 177, IKMPR s. 219, IKESKR s. 243 f, ESS s. 264, EK s. 302.
1628. 1628ILO s. 179, IKMPR s. 220, IKESKR s. 244, ESS s. 264, EK s. 302.
1629. 1629ILO s. 179.
1630. 1630EKs. 334ff och 358ff.
1631. 1631ILOs. 179, ESS s. 264.
1632. 1632ILO s. 179, ESS s. 256.
1633. 1633ILO s. 179, ESS s. 264, EKs. 302 och 361.
1634. 1634Enligt ESS är facklig diskriminering vid befordran också otillåten, se ESS s. 264.
1635. 1635ILO s. 179.
1636. 1636ILO s. 181 ff, IKESKR s. 244, EK s. 300.
1637. 1637ILO s. 186, ESS s. 261. Kollektivavtalet anses av många fylla fler funktioner än att säkerställa arbetstagarna goda arbetsvillkor, se t.ex. Bruun, The Autonomy of Collective Agreement, s. 37 se också Nycander s. 80 ff.
1638. 1638ILO s. 187 få IKMPRs. 215, IKESKR s. 239f, ESS s. 266.
1639. 1639ILOs. 195 få
1640. 1640ILO s. 169, IKESKR s. 240, ESS s. 262.
1641. 1641ILO s. 191 och ESS s. 261 och 268.
1642. 1642ESS s. 268 f.
1643. 1643ILO s. 190 och ESS s. 268.
1644. 1644ILOs. 190f.
1645. 1645EK s. 331 få
1646. 1646ILO s. 198, ESS s. 271.
1647. 1647ILOs. 198f, ESSs. 272.
1648. 1648ILO s. 194 och ESS s. 266 och 270.
1649. 1649ILO s. 194L
1650. 1650ILO s. 201f, IKESKR s. 240f, ESS s. 266E
1651. 1651ILO s. 202, IKESKR s. 239, ESS s. 273f.
1652. 1652EKs. 313.
1653. 1653EKs. 314.
1654. 1654IKESKRs. 240.
1655. 1655ESS artikel 6:4 och IKESKR artikel 8 i 1 d.
1656. 1656EK s. 316 och 318.
1657. 1657IKMPR s. 219.
1658. 1658ILOs. 149ff.
1659. 1659Se också Ben-Israel s. 64 ff.
1660. 1660ILOs. 157, ESS s. 275 ff
1661. 1661ILO s. 158E
1662. 1662ILO s. 159ff, IKESKR s. 243.
1663. 1663ESS s. 285 ff.
1664. 1664ILOs. 151 och ESS s. 279 f.
1665. 1665ILOs. 152ff.
1666. 1666ESSs.274ff.
1667. 1667ILO s. 165f, IKESKR s. 243 f, ESS s. 291.
1668. 1668Om ESS artikel 6:1 se Samuels s. 135 ff, se också artiklarna 21 och 29 i Europarådets reviderade sociala stadga från 1996. Om information och samråd inom EU, se Nyström, EU och arbetsrätten s. 169ff och Nielsen, EU-arbejdsret s. 241 ff.
1669. 1669Se t.ex. Nyström i EU&arbetsrätt.
1670. 1670Se t.ex. Schmidt & Neal s. 9, Nycander s. 81.
1671. 1671ESS s. 278.
1672. 1672Se s. 87.
1673. 1673Ses. 88ff.
1674. 1674Melin & Schäder, EU:s konstitution, 2001 s, 17 fE
1675. 1675Mål 6/64, Costa mot ENEL. Se vidare Bernitz & Kjellgren 2u, 2002, s.79, 8Iff, Wiklund s. 158 ff, Melin & Schäder s. 45 ff.
1676. 1676Se Mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft, p. 3-4, se också Mål 44/79 Hauer, p. 14.
1677. 1677Den tyska författningsdomstolens berömda mål Solange I 1974 BVerfGE 37, 271 och Solange II från 1986, BVerfGE 73, 339 och Brunner mot Unionsfördraget (Maastricht­ domen) BVerfGE 89, 155, se vidare Bernitz & Kjellgren, 2u, 2002, s. 84ff, Wiklund s. 167 fF, Melin & Schäder s. 46 och 111, Nergelius, Amsterdamfördraget och EU:s insti­ tutionella maktbalans, s. 197-212, Maier s. 229 ff.
1678. 1678Wiklund s. 217 ff.
1679. 1679Se vidare prop. 1993/94:114 s. 18 och prop. 2001/02:72 s. 34 ff.
1680. 1680Prop. 2001/02:72 s. 35, Maier s. 229ff. Jfr dock Vängby, Undantag från EG-rättens överhöghet? s. 363-371. Se dock Abrahamsson, Den rättsliga grunden för Sveriges med­ lemskap i EU, s. 6 ff och hans diskussion om anslutningslagens form av lag och dess inne­ börd för tillämpningen av RF 11:14 om lagprövning.
1681. 1681Se t.ex. Mål C 158/91, Levy, p. 12-13, 22. Se vidare Droege & Lysén s. 129 f.
1682. 1682Se t.ex. Mål C 158/91 p. 12-13, 22, Mål C-13/93 p. 17-19, Mål C-324/93 p. 28, Mål C-124/95 p. 56—57. Se också bananmålet i de förenade målen C-364/95 och C-365/95 p. 60—61.
1683. 1683Mål C-345/89, Stoeckel.
1684. 1684Se Mål C-l 97/96, Kommissionen mot Frankrike, p. 7.
1685. 1685Se Maier, s. 99-101 och Melin & Schäder s. 27.
1686. 1686Hur beslutsprocessen går till för antagandet av ett direktiv på området framgår av ar­ tikel 137:2 EGE
1687. 1687Om det sociala protokollet och avtalet och dess grund i avtalet mellan parterna från 1991 som ligger till grund för denna bestämmelse se, Bercusson, European Labour Law, s. 523 ff och 553 ff Innan antagandet av artikel 137 fanns inte någon explicit inskränk­ ning av kompetensen på föreningsrättens område. Gemenskapen har heller inte tidigare ansett att dessa områden föll in under dess ansvarsområde med hänvisning bl.a. till sub- sidiaritetsprincipen. Se t.ex. det handlingsprogram som kommissionen antog med anled­ ning av tillkomsten av 1989 års stadga för grundläggande sociala rättigheter för arbets­ tagare COM (89) 568. Se också Ryan, s. 307.
1688. 1688Maier s. 275 f och Bercusson, European Labour Law, s. 553 not 14. Se också Engels, Freedom of association, Social Challenges, s. 195-196. Han argumenterar för att regle­ ring rörande strejkrätten mycket väl kan tas med stöd av artikel 94 EGE
1689. 1689EG-domstolen tycks acceptera att en rättsakts huvudsakliga syfte kan styra valet av rättslig grund, se Maier s. 119-122, 115 och Hallström, Legitimt huvudsyfte avgör.
1690. 1690Se exempel Förordning 68/1612/EEG om arbetskraftens fria rörlighet inom gemen­ skapen, artikel 8 och Mål 36/75, Roland Rutili mot inrikesministern och Mål C-213/90 Association de Soutien aux Travalleurs Immigres (ASTI) v Chamre des Employes privés. Mål C-l 18/92 Commission of the European Communities v Grand Duchy of Luxem­ burg. Förordning (2679/98) om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna artikel 2.
1691. 1691Exempelvis diskrimineringsdirektiven dvs. direktiv 2000/43 och direktiv 2000/78 med stöd av artikel 13 och direktiv 2002/73 med stöd av artikel 141 och direktiv 2001/86/EG om medbestämmande i europabolag med stöd av artikel 308 EGE
1692. 1692Se Ahlberg & Bruun, Kommissionen på kollisionskurs mot finländsk fartygs bojkott.
1693. 1693Maier s. 276. Bruun, The Autonomy of Collective Agreement, s. 20.
1694. 1694Germanotta & Novitz, Globalisation and the Right to Strike s. 76, se också Sigeman, Fri rörlighet går före laglig stridsåtgärd, som dock inte utesluter en annan tolkning. Jfr Nielsen, European Labour law, s. 107.
1695. 1695Generaladvokat Jacobs utlåtande i Mål C-l12/00 Eugen Schmidberger Internationale Transporte Planzüge v Republic Österreich, p. 76, 88, 89, 95, 98-102.
1696. 1696Se s. 398 f.
1697. 1697Regleringen rörande de EU-anställdas anställningsvillkor, 24 a, där det föreskrivs om deras föreningsfrihet. Mål 175/73, Union Syndicale - amalgamated European Public Service Union - Brussels, Denise Massa and Roswitha Kortner v Council of the European Communities, i målets punkt 14 anges att enligt de allmänna arbetsrättsliga principerna, så innefattar den föreningsfrihetsaktivitet som erkänns i artikel 24 a i anställningsregle- ringen inte bara att ”officials and servants” har rätt att utan hinder bilda fackföreningar av eget val utan också att dessa organisationer skall vara fria att göra allt lagligt för att skydda sina medlemmars intressen. Mål 193/87 och 194/87, Maurissen, se särskilt punkterna 14-15, 35-37. Se också Nielsen, European Labour Law, s. 98-99.
1698. 1698Medlemsstaten ansvarar dock för att resultatet som direktivet föreskriver uppfylls. Ex­ empelvis måste alla arbetstagare kunna tillgå direktivets rättigheter om direktivet så före­ skriver. Medlemsstaten måste då garantera att kollektivavtalen omfattar alla. Danmark ansågs exempelvis inte ha implementerat arbetstidsdirektivets bestämmelse korrekt, efter­ som alla arbetstagare inte omfattades, se Ahlberg, Kommissionen underkänner imple- mentering genom kollektivavtal, se också Nyström, Avtal viktig symbolfråga och debat­ ten i Lag & avtal.
1699. 1699Se t.ex. utstationeringsdirektivet 96/71/EG och överlåtelsedirektivet 2001/23/EG.
1700. 1700Mål C-67/96, Albany, C-l15/97, C-l 16/97, C-l 17/97, Brentjens’, C-219/97 Drij- vende Bokken. Se också Bruun & Hellsten (red.) Collective Agreement and Competi­ tion in the EU, 2001.
1701. 1701Mål C-222/98 van der Woude, p. 26.
1702. 1702Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 37.
1703. 1703Ses. 117f.
1704. 1704Med det sociala avtalet som sedan genom integrering i fördragen bland annat blev ar­ tikel 137 EGF avsåg de elva medlemsstater som antog det att fortsätta längs den väg som inleddes genom antagandet av 1989 års stadga. Se i Bercusson, European Labour Law, s. 529 not 7. Det finns därför anledning att utgå ifrån att begreppet föreningsrätt bör förstås likvärdigt i de bägge instrumenten. Att reglerna i artikel 11 i 1989 års stadga skall ha tillämplighet i förhållandet mellan privata aktörer framkommer tydligt i artikelns andra punkt. Eftersom syftet med stadgan är att utgöra avstamp för aktiviteter i syfte att skydda arbetstagarna är det rimligt att anta att det i stadgan förutsätts att aktiviteter vidtas så att en reell föreningsrätt kan utövas av arbetstagare och arbetsgivare. Det inne­ bär att medlemstaterna och/eller gemenskapen beroende på kompetens skall tillse att varken motpart eller stat skall få hindra föreningsrättens utövande. Om 1989 års stadga se s. 412 ff.
1705. 1705Engels menar att det är självklart att den negativa föreningsrätten omfattas i Social Challenges, s. 197.
1706. 1706Se KOM (96) 448 slutlig, p. 62.
1707. 1707Engels & Salas, Labour Law and the European Union after the Amsterdam Treaty, s. 99. Se också Engels i Social Challenges, s. 197.
1708. 1708Ryan, Pay, Trade Union Rights and European Community Law, 1997, s. 305 not 1.
1709. 1709Engels, i Social Challenges, s. 182, 197. Se också Ryan, s. 312. Utifrån andra påpekan­ den i Ryans artikel kan man dock inte vara helt säker på att detta är hans ståndpunkt.
1710. 1710I utkastet från Coreper rörande rådets slutsatser om ett system på EU-nivå för att bidra till att lösa tvister mellan arbetsgivare/arbetstagare som går utöver den nationella nivån anges idéerna föras fram med beaktande av artikel 136 och gemenskapens där an­ givna mål att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter, dok Europeiska unionens råd, 14487/01, soc 489, 24 nov. 2001. Även om det kan tyckas förhastat att dra några slutsatser utifrån detta kan det ändå anses rimligt att utgå ifrån att rådet vid denna tid­ punkt ansett det möjligt att ta en rättsakt rörande medling med stöd av artikel 137 EGE Se också Engels, som tycks mena att medling både kan omfattas av kollektiv förhandling och av strejkrätt i Social Challenges, s. 197.
1711. 1711Se också Ryan som argumenterar annorlunda med kommer fram till samma slutsats, s.312.
1712. 1712Se också Ryan, s. 312.
1713. 1713För utvecklingen av detta skydd se exempelvis Bernitz & Kjellgren, Europarättens grunder, 1999 s. 114-118, Betten & Grief, EU Law and Human Rights, 1998 s. 54-73. Nan Rasmussen & Schonberg, EU-menneskeret - en udfordring til dansk ret, 1993, s. 37-44.
1714. 1714Se Köpenhamnskriterierna, och kommissionens rapporter angående ansökarländernas status, 2002.
1715. 1715Whelan, s. 149. Eddy De Smijter menar att artiklarna 6:1 och 49 EUF antogs som en klar signal till ansökarländerna, The Constitutional Amendments, 1998 s. 222.
1716. 1716Mc Goldrick, The European Union after Amsterdam, 1999, s. 250, pekar på en rad oklarheter rörande denna förutsättning exempelvis hur man skall bedöma kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
1717. 1717Rådet far bara ta upp frågan på förslag av 1/3-del av medlemsstaterna eller från kom­ missionen efter samtycke av parlamentet samt efter att ha uppmanat den ifrågavarande regeringen att framföra sina synpunkter. Beslut om indragande av rättigheter far då fat­ tas av en kvalificerad majoritet av rådet, artikel 7 EUF.
1718. 1718Se också Abrahamsson, 2001, s. 681.
1719. 1719Också efter antagandet av Amsterdamfördraget utgår EG-domstolen i sin praxis (se t.ex. Mål C-274/99 P. Connolly v Kommissionen 2001 mars, p. 37 och 38) från att de grundläggande rättigheter som ingår i EU:s allmänna principer utgår från medlemsstater­ nas gemensamma konstitutionella traditioner liksom från uppgifter i de internationella dokument som rör skyddet för de mänskliga rättigheterna och som medlemsstaterna va­ rit med om att utarbeta eller tillträtt. I detta avseende är Europakonventionen av särskild betydelse (se särskilt mål C-260/89, ERT, p. 41). Hänvisningen till internationella kon­ ventionen tycks vidare än att bara omfatta Europakonventionen. EG-domstolen anger dock i efterföljande punkt nr 38 att rättspraxisen återspeglas i artikel 6:2 EUE I artikel 6:2 EU, föreskrivs följande: Unionen skall som allmänna principer för gemenskapsrätten respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, underteck­ nad i Rom den 4 november 1950, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensam­ ma konstitutionella traditioner.
1720. 1720Bernitz & Kjellgren, Europarätten grunder 2u, s. 122.
1721. 1721Detta klargjorde EG-domstolen exempelvis i Mål 5/88 Wachauf, se också John Temple Lang, s. 24—25.
1722. 1722Se mål C-260/89 Elliniki Radiophonia Tileorassi, p. 41—45 och tolkning av domen att de avsedda principerna kan tillämpas i förhållande till alla fyra frihetena. I domen be­ handlas etableringsfriheten och den fria rörligheten för tjänster. Se också Temple Lang,
1723. 1723Se t.ex. Mål C-260/89 ERT p. 42 och där hänvisade rättsfall. Mål C-299/95 Krem- zov p. 16-18. Om betydelsen av gemenskapens allmänna rättsprinciper för nationell rätt, se Savön, s.403.
1724. 1724EU-fördragets ingress skäl 4. Se Hendrickxs s. 172, jfr Riley som i The European So­ cial Charter and Community Law, 14 European Law Review 80, 1989, s. 80—86, disku­ terar om enhetsaktens referens i ingressen till Europarådets sociala stadga medförde att stadgan kom att utgöra en del av gemenskapsrätten. Han kom fram till att så var fallet. Bland annat därför att Sociala stadgan nämns tillsammans med Europakonventionen. Enligt EG-domstolen skulle gemenskapen respektera Europakonventionen vid denna tid. Mark Gould svarar Riley och anser att stadgan inte kan bli en del av EG-rätten på grund av hänvisningen i enhetsaktens ingress, däremot kan Europarådets sociala stadga enligt Gould bidra till innehållet i de allmänna rättsprinciper gemenskapen måste re­ spektera. Referensen i ingressen kan inte göra annat än att bekräfta denna möjlighet, Gould, s. 223—226.
1725. 1725Roger Blanpain, talar om en symbolisk referens till stadgorna i artikel 136, i The Euro­ pean Union, 1998 s. 30. I European Labour Law, 2000 s. 112, ger han uttryck för upp­ fattningen att ”No need to underline that this insertion is to weak to lead to legally binding obligations or rights”. Hendrickx anser att hänvisningen i artikel 136 utgör en ”weak basis on which to derive a commitment to be legally bound” i Fundamental Rights in the EU s. 173. Maier pekar på argument för att stadgorna genom dess omnäm­ nande i artikel 136 EGF skulle kunna tillmätas en rättsverkan som kan leda till att en rättsakt kan ogiltigförklaras, s. 200 f.
1726. 1726Se Bruun, Några synpunkter på EG-rättens utmaningar för arbetsrättslig forskning, 1999 s. 193-194. Bruun spekulerar kring om de sociala stadgorna därmed inkorporerats i EG-rätten eller kanske snarare att Amsterdamfördraget utgår ifrån att dessa två instru­ ment kan anses representera medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner med avseende på sociala rättigheter. Se också Maier s. 200—201 och Birk, The European Social Charter and the European Union s. 43-44, 46, som menar att en identisk hänvis­ ning till två instrument av så olika karaktär, den ena juridisk och den andra politisk, vitt­ nar om att de därmed inte har inkorporerats i rättssystemet.
1727. 1727Exempel är dock Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemen­ skapen, Tre ytterligare direktiv har tagits som anses bidra till att målen enligt artikel 136 uppnås. Dessa tre direktiv syftar till att genomföra avtal som arbetsmarknadens parter slutit. Se Rådets direktiv 1999/63/EG om det avtal om arbetstidens organisation för sjö­ män som ingåtts av ESCA och FST, Rådets direktiv 199/70/EG om ramavtalet om viss- tidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, EGT. Rådets direktiv 2000/79/EG om genomförande av det europeiska avtal om arbetstidens förläggning för flygpersonal inom civilflyget som har ingåtts mellan ...
1728. 1728Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, skäl 1 och 2.
1729. 1729Sciarra, European Social Rights Convergence, 1999 s. 499-500.
1730. 1730Om Europarådets sociala stadga se s. 76 f.
1731. 1731Bernitz & Kjellberg, 2u 2002, s. 47 ff.
1732. 1732I Europarådets sociala stadga från 1961 anges i artikel 6:1 att medlemsstaterna skall främja information och samråd. Artikeln har inte givits någon vidare substans genom praxis. I tilläggsprotokollet från 1988 artikel 2 som också ingår i den reviderade sociala stadgan från 1996 är dock denna rättighet förstärkt och innefattar en konkret rättighet. I artikel 136 EGF hänvisas till 1961 års stadga. Frågan är dock hur artikeln förhåller sig till den reviderade stadgan som exempelvis innefattar den förstärkta informationsplikten.
1733. 1733Om innehållet i stadgarna se s. 74 f och 412 ff.
1734. 1734Ses.410.
1735. 1735Exempel på direktiv antagna efter ikraftträdandet av artikel 136 är Rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av ESCA och EST, EGT nr L 167, 02/07/1999 skäl 4, Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/95/EG av den 13 december 1999 om tillsyn av efterlevnaden av bestämmelser om arbetstidens längd för sjömän ombord på fartyg som anlöper ge­ menskapens hamnar. EGT L 14 20/01/2000 s. 29-35 skäl 5.
1736. 1736Se s. 390 f.
1737. 1737Nyström, EU och arbetsrätten, 3 u, 2002, s. 96-97.
1738. 1738Se t.ex. Mål 260/89 ERT p. 41. Domstolens opinion 2/94 näst sista sidan s. 33.
1739. 1739Bernitz & Kjellgren, 2u 2002 s. 126.
1740. 1740Se Sevon, s. 397.
1741. 1741Se bl.a. Mål 4-73 J. Nold v Kommission, p. 14. Mål 44/79 Liselotte Hauer mot Land Rheinland-Pfalz, p. 23. Se också Ojanen, s. 64-65.
1742. 1742Mål 4-73. J. Nold v Kommissionen, p. 13.
1743. 1743Mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft, p. 3 och 4.
1744. 1744Mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft, p. 3.
1745. 1745Mål 44/79 Hauer, p. 14. Se också Mål 11/70, Internationale Handelsgesellschaft, p. 3.
1746. 1746Ses.387£
1747. 1747Se Weiler och Lockharts argumentation i Taking Rights seriously: The European Court and its Fundamental Rights Jurisprudence - part II, s. 597-598.
1748. 1748Mål 44/79 Hauer, p. 15. Denna fråga aktualiserades återigen genom det så kallade Groganmålet. Det kom att beröra frågan om förbudet mot abort som återfanns i den irländska grundlagen genom att den oföddes rätt till livet skyddades kunde utgöra en så­ dan grundläggande rättighet som gemenskapen måste respektera som en allmän rätts­ princip, p. 4-5 Domstolen påpekade att avbrytande av havandeskap är lagligt i flera medlemsländer, p. 18, Domstolen behövde dock inte utreda om den oföddes rätt till livet kunde anses vara en sådan allmän rättsprincip som domstolen måste säkerställa upprätt­ hållandet av. Gemenskapsrätten berördes nämligen överhuvudtaget inte, Mål C-l59/90 Grogan. Goppel och O’Neill kritiserade domstolens ovilja att behandla förbudet mot abort som en grundläggande rättighet, Coppel och O’Neill, s. 686. De fick dock utstå kritik för sina slutsatser av Weiler och Lockhart bl.a. baserade på domstolens argumenta­ tion i Hauermålet. Weiler & Lockhart, Taking Rights seriously: part II, s. 597—598.
1749. 1749Detta framgår exempelvis av Mål 4/73 Nold, p. 14 och av Mål 44/79 Hauer, p. 20-22.
1750. 1750Mål 353/99 P, Hautala, Förslag till avgörande av generaladvokat Léger den 10 juli 2001.
1751. 1751Mål 353/99 P, Hautala, Förslag till avgörande av generaladvokat Léger den 10 juli 2001, p. 55.
1752. 1752Mål 353/99 P, Hautala, Förslag till avgörande av generaladvokat Léger den 10 juli 2001, p. 57-59.
1753. 1753Mål 353/99 P, Hautala, Förslag till avgörande av generaladvokat Léger den 10 juli 2001, p. 60-68.
1754. 1754Mål 353/99 P, Hautala, Förslag till avgörande av generaladvokat Léger den 10 juli 2001, p. 69-70.
1755. 1755Mål C-353/99 P, Hautala, Dom 6 december 2001, p. 22.
1756. 1756I generaladvokatens förslag till avgörande i målet 149/77, det s.k. Defrenne III-målet, anges emellertid att principen om likabehandling av kvinnor och män utgör en kon­ stitutionell princip i majoriteten av medlemsländernas konstitutioner. Principen skyddar därför en rättighet som måste betraktas som grundläggande i gemenskapens rättsordning likaväl som den är det på andra håll. Generaladvokatens yttrande refererat i Temple Lang, s. 26.
1757. 1757Mål 4/73 Nold, p. 13, Mål 44/79 Hauer, p. 15, Mål 5/88, Wachauf, p. 17.
1758. 1758EGD Opinion 2/94, p. 33.
1759. 1759Lenaerts & de Smijter tror heller inte att avsikten med artikel 6:2 var att inskränka domstolens praxis på området, Lenaerts & de Smijter, A ”Bill of Rights” for the European Union, s. 277.
1760. 1760Se t.ex. Mål C-274/99P, Connolly mot Europeiska kommissionen, 6 mars 2001 p. 37.
1761. 1761Mål 374/87, Orkem, p. 30 och 31. Domstolen har redan tidigare angivit att rätten till försvar utgör en grundläggande princip inom gemenskapsrätten i Mål 322/81, Miche­ lin, p. 7. I Orkem undersökte domstolen om denna rätt dessutom också ansågs utgöra en del av de grundläggande rättigheter som var en del av gemenskapsrättens allmänna prin­ ciper, p. 28.
1762. 1762Mål C-249/96 Grant, p. 44, domstolen hänvisar också till de förenade målen C-297/88 och C-197/89 p. 68.
1763. 1763Se om MR-kommittén s. 57f. 9! Mål C-249/96 Grant, p. 46—47. Numera se artikel 13 EUF och Direktiv 2000/78 om förbud mot diskrominering på grund av sexuell läggning, se s. 482 fif.
1764. 1764Jfr Melin & Schäder, s. 117-118, som anför att ”Det kunde möjligen förefalla som om FN-konventionen trots allt inte tillmäts riktigt samma tyngd som Europakonventio­ nen”.
1765. 1765Se Nielsen, European Labour Law, s. 75. Birk, The European Charter and the Euro­ pean Union, s. 42.
1766. 1766Mål 149/77, Defrenne, p. 28. Se också Nielsen & Rehof, s. 105.
1767. 1767Däremot påpekades i Mål 43/75 Defrenne, p. 20, om likalön att det snäva kriteriet i dåvarande artikel 119 om lika lön för lika arbete utvidgades i senare antagna gemenskaps­ akter i enlighet med ILO-konvention nr 100 från 1951 till att avse lika lön för arbete av lika värde, direktiv 75/117 om lika lön. Det är dock en annan sak att låta sig inspireras av internationella MR-konventioner vid antagandet av nya rättsakter.
1768. 1768Se Mål T-45/90, Alicia Speybrouck mot Europaparlamentet, se vidare Ruth Nielsen, EU-arbejdsret, s. 95 f och Mål T-96/92 R Comité Central D’entreprise De La Societé Generale Des Grandes Sources mot kommissionen. Se Nielsen s. 312f.
1769. 1769Se Betten, Protection of fundamental social rights in the EU, 1996, s. 27.
1770. 1770De förenade målen C-67/96, C-l 15/97, C-l 16/97, C-117/97, C-219/97, Albany m.fl. förslag till avgörande av generaladvokat Jabobs, p. 140—160.
1771. 1771Se Mål C-67/96, C-l 15/97, C-l 16/97 och C-117/97, C-219/97 Albany m.fl., dom­ stolens dom 21 september 1999.
1772. 1772Mål C-173/99, BECTU, förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano den 8/2 2001 p. 22-25.
1773. 1773Mål C-173/99, BECTU, dom, p. 39-43.
1774. 1774Affirming fundamental rights in the European Union, Report of the Expert Group on fundamental rights, European commission, 1999, s. 14.
1775. 1775I mål 24/86, Blaizot, hänvisar dock domstolen till Europarådets sociala stadga då det gäller att avgöra om universitetsutbildning kan anses innefattas i begreppet yrkesutbild­ ning. Enligt artikel 10 i stadgan anses universitetsutbildning utgöra en form av yrkes­ utbildning (p 17). Domstolen noterar att de flesta medlemsländer har tillträtt stadgan. Längre fram betonar emellertid domstolen att det enbart beror på att den gemensamma politiken angående den aktuella frågan är under utveckling som begreppet yrkesutbild­ ning kunnat utvidgas till att också omfatta universitetsstudier (p 31).
1776. 1776Gemenskapens stadga om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter antogs den 9 december 1989, KOM(89) 471 slutlig.
1777. 1777Bercusson anser att de 11 stater som godtog stadgan därmed gjorde ett politiskt åta­ gande att leva upp till stadgans krav. Bercusson menar att EU:s framtida socialpolitik vilar på de åtaganden som återfinns i stadgan, se i European Labour Law, s. 576.
1778. 1778Nielsen anser dock att stadgan har en ”stand still” effekt på nationell rätt. Det skulle nämligen stå i strid med förpliktelsen att lojalt samarbeta med gemenskapen enligt då­ varande artikel 5 EEG att anta lagstiftning i motsatt riktning. Således skulle medlemssta­ terna vara förhindrade att anta sådan lagstiftning, Stadgan kan också bl.a. få återverk­ ning på EG-rätten i tolkningshänseende. EF’s betydning for vasrnet av grundlegende rettigheter i arbejdslivet, TRf 4/90, 590-591. Blanpain anger att stadgan var ”an expres­ sion of the political will of the eleven Governments who supported the Charter, nothing more, nothing less.” Blanpain, European labour Law. 2000, s. 157. Nyström anser att stadgan är att betrakta som en politisk viljeförklaring med moraliska förpliktelser i EU och arbetsrätten, 2002, s. 81.
1779. 1779Betten & Grief, hänvisar på s. 72 till ett tal som Delors höll i Parliamentary Assembly of the Council of Europe, October 1989, Council of Europe pari ass as/soc/(41)21, p. 2.
1780. 1780COM(89) 568 final, Brussels, 19 november 1989.
1781. 1781Direktivförslag rörande frivillig deltid, tidsbegränsade anställningar, a-typical forms of employment, komplettera direktiven om kollektiva uppsägningar, arbetstid väcktes redan 1983, skriftliga anställningsvillkor, fri rolighet för arbetstagare, socialförsäkring, so­ cial klausul i offentliga kontrakt, utstationering, komplettera socialförsäkringssystemen för rörliga arbetstagare, också om likabehandling och om säkerhet och hälsa, skydd av unga, funktionshindrade samt en mängd förslag och rekommendationer om andra åt­ gärder än rättsakter. COM(89) 568 final, Brussels, 19 nov. 1989, s. 15-19.
1782. 1782Direktiv (93/104/EG) om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.
1783. 1783Direktiv (91/533/EEG) om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagare om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet.
1784. 1784Direktivet (96/34/EG) om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP, EFS, p. 3.
1785. 1785Se också punkt 13 i direktivet 98/50/EG om ändring av direktiv 77/187/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter och delar av verksamheter.
1786. 1786Direktiv 99/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP.
1787. 1787Direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbets­ livet, ingress p. 6.
1788. 1788Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrät­ tandet av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. EGT nr L 80, 23/03/2002 s. 29-34, skäl 2. Det skall dock noteras att nå­ gon hänvisning till stadgan inte gjordes i direktivet om arbetstagarinflytande i SE-bolag.
1789. 1789Betten anger att det finns 43 hänvisningar till stadgan i sekundärrätten och att kom­ missionen utgick från stadgan då den antog sin socialpolitik, Betten, IJCLLIR 2001, s. 158-159.
1790. 1790Nielsen kommenterar utvecklingen, Nielsen, EU-arbejdsret, 3 rev u, 1997 s. 30. Se också Sciarra som anger att ”This is an innovation of symbolic value which cannot be underevaluated” i European Social Rights Policy Convergence, s. 496.
1791. 1791Hepple, European developments; The EU Charter of Fundamental Rights, s. 230.
1792. 1792Se exempelvis Hepple om vilka förhoppningar som vid stadgans antagande ställdes på domstolens hantering av gemenskapsstadgan, The Implementation of the Commun­ ity Charter of Fundamental Social, s. 644. Blanpain menar dock att den inte kan ligga till grund för utvecklandet av de allmänna rättsprinciperna eftersom stadgan inte är ett traktat undertecknat av alla medlemsstaterna, European labour law, s. 157. Man skulle dock kunna hävda att stadgan möjligen var ett uttryck för medlemsstaternas konstitutio­ nella traditioner. Det har man emellertid inte gjort. Jacobs behandlar inte stadgan när han skall utröna om rätten till kollektiv förhandling utgör en grundläggande rättighet som måste respekteras i gemenskapsrätten. Han undersöker emellertid om stadgan kan tillmätas något värde när frågan om EG-rätten innefattade någon rätt till kollektiv för­ handling skall behandlas. Han kommer dock fram till att så inte är fallet. Han konstaterar att stadgan inbegriper de rättigheter han söker efter men påpekar att stadgan har ytterst begränsad rättslig effekt. Den utgör inte någon rättslig akt utan bara en högtidlig politisk deklaration som antogs av 11 av de dåvarande 12 medlemsstaternas regeringschefer. Den har inte publicerats i Official journal. Dessutom var de 11 medlemsstaterna inte beredda att ge dessa rättigheter som de tidigare givit politiskt stöd rättslig status genom det sociala avtalet som knöts till EUF. Mål 67/96 förslag till avgörande av generaladvokat Jacobs den 28 januari 1999 p. 136—137.
1793. 1793Bernitz & Kjellgren, 2u, 2002, s.47ff
1794. 1794Mål C-173/99 BECTU, p. 39-43, 47. Även Generaladvokat Tizzano tillmätte hän­ visningen till stadgan i arbetstidsdirektivets ingress viss betydelse då det gäller tolkningen av direktivet i sitt förslag till avgörande, Mål C-173/99 BECTU generaladvokatens för­ slag till avgörande den 8 februari 2001 para 24.
1795. 1795Szyszczak, The New Parameters of European Labour Law, s. 144, Hon förutspår att hänvisningen i artikel 136 kan komma att fa betydelse för stadgans ställning som tolk­ ningsdata.
1796. 1796Se Charte 4473/00, Convent 49, Förklaringar till stadgans fullständiga text. För­ klaringarna till artiklarna 27-29, 31 om bl.a. semester. Förklaringarna utarbetades på presidiets ansvar. De angavs inte ha något juridiskt värde utan är helt enkelt avsedda att belysa stadgans bestämmelser.
1797. 1797Se Moreau, s. 60-61.
1798. 1798Se AD 2002 nr 20.
1799. 1799Mål C-415/93, Bosman p. 79.
1800. 1800Mål C-415/93, Bosman, p. 80.
1801. 1801Mål 175/73 Union syndicale, Massa & Kortner, p. 9.
1802. 1802Mål 175-73 Union syndicale, Massa & Kortner, p. 14.
1803. 1803Mål 175-73, Union syndicale, Massa & Kortner, p. 15—16.
1804. 1804De förenade målen C-193/87 och C-194/87, Maurissen p. 14—15.
1805. 1805De förenade målen C-193/87 och C-194/87, Maurissen p. 20. Se också Första- instansrätten som etablerat ytterligare en kategori i Mål T-192/99 Dünnet, Hacket and Valvet v European Investment Bank, om innebörden av samråd enligt arbetsrättens all­ männa principer gemensamma för medlemsstaterna.
1806. 1806Utlåtande av generaladvokat Jacobs den 28 januari 1999, Mål C-67/96 Albany, Mål C-l 15/97, C-l 16/97 och C-l 17/97 Brentjens’ och Mål C-219/97 BV Maatschappij Drijvende Bokken, p. 139.
1807. 1807Utlåtande av generaladvokat Jacobs den 28 januari 1999. Mål C-67/96 Albany, Mål C-l15/97, C-l 16/97 och C-l17/97 Brentjens’ och Mål C-219/97 Drijvende Bokken, p. 160.
1808. 1808Utlåtande av generaladvokat Jacobs den 28 januari 1999. Mål C-67/96 Albany, Mål C-l 15/97, C-l 16/97 och C-l 17/97 Brentjens’ och Mål C-219/97 Drijvende Bokken, p. 163.
1809. 1809Domstolens dom, Mål C-67/96 Albany, Mål C-l 15/97, C-l 16/97 och C-l 17/97 Brentjens’ och Mål C-219/97 Drijvende Bokken, p. 51-57
1810. 1810Mål C-222/98 van der Woude, p. 26.
1811. 1811Se dock Bruun & Hellsten s. 80 p. 179 som tycks se det som att principerna i målet är en uttolkning av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.
1812. 1812Ses. 466 ff.
1813. 1813Ses. 476 ff
1814. 1814Om den rättspolitiska debatten under 70- och 80-talen se Nielsen, EFs betydning for vaernet af grundlaeggende rettigheter i arbejdslivet, s. 570-573. Se kommissionens memorandum om ”community accession to the ECHR of 4 April 1979, Bull. EC supplement 2/79. Se parlamentets resolutioner från 1973 ”concerning the protection of
1815. 1815Möjligeter att stärka de sociala rättigheterna analyserades bland annat av en rad författare i ”The protection of fundamental social rights in the European union” red. (Betten & Mac Devitt), 1996. Betten föreslog bland annat att en hänvisning till Europa­ rådets sociala stadga skulle göras i artikel F, s. 134-135. Se också de Witts kommentarer i samma bok, Choice of the appropriate legal instrument s. 67—69. Se också det s.k. pro- fessorsinitiativet där arbetsrättsprofessorerna Blanpain, Hepple, Sciarra och Weiss lade fram ett förslag: Fundamental Social Rights: Proposals for the European Union, 1996.
1816. 1816Se Betten & Grief, s. 118-119 och De Smijter, The constitutional amendments, s. 224 och fotnot 104. Lenaerts & de Smijter s. 291, hänvisar till Europarådskommis- sionsbeslut nr 13258/87 där kommissionen inte anser sig behörig att pröva åtgärder som vidtagits av EU:s institutioner. I ett senare domslut ansåg sig dock Europadomstolen be­ hörig att ta upp mål rörande en EU:institutions verksamhet mot en medlemsstat som överfört sin suveränitet till EU:s institutioner, och EU eller gemenskapen inte tillhanda­ höll tillräckligt skydd. I detta fall ansåg inte EG-domstolen sig behörig att pröva fallet. Målet var ECHR 19 feb. 1999 Matthews v UK p. 33—34. Frågan som Lenaerts & de Smijter ställer är om Europadomstolen kan tänka sig att vara behörig i ett mål som EG- domstolen avgjort på ett enligt Europadomstolen otillfredsställande sätt?
1817. 1817OJ 1994 No C 174/8.
1818. 1818Opinion 2/94 of the European Court of Justice, 28 mars 1996, p. 36.
1819. 1819Rapport från De vises kommitté under ordförandeskap av Maria de Lourdes Pinta- silgo, För ett Europa med medborgerliga och sociala rättigheter, Bryssel oktober 1995 — februari 1996, sammanfattningen s. 1.
1820. 1820De vises kommitté, förslag p. V och VII.
1821. 1821De vises kommitté, s. 23-24.
1822. 1822De vises kommitté, förslag p. XI och s. 20.
1823. 1823De vises kommitté, förslag p. XII och XIII.
1824. 1824Meddelande från kommissionen, Det sociala handlingsprogrammet 1998—2000, Bryssel den 29.04.1998, s. 12.
1825. 1825Rapporten från Expertgruppen om grundläggande fri- och rättigheter som tillsattes av kommissionen, Att befästa de grundläggande fri- och rättigheterna i Europeiska unio­ nen: dags att agera, Ordförande Simitis, ledamöter, Bell, Betten, Frowein, Koskinen, Re- torillo, Pizzorusso, Rossetto, 1999, s. 6
1826. 1826Att befästa de grundläggande rättigheterna i EU, s. lOf.
1827. 1827Att befästa de grundläggande rättigheterna i EU, s. 11.
1828. 1828Att befästa de grundläggande rättigheterna i EU, s. 11 f.
1829. 1829De sociala rättigheterna skulle dock också fortsättningsvis kompletteras av de sociala politiska mål som är en del av EU:s allmänna mål. Att befästa de grundläggande rättig­ heterna i EU, s. 15 f.
1830. 1830Om dessa se s. 63 f och 124ff.
1831. 1831Att befästa de grundläggande rättigheterna i EU, s. 18 f.
1832. 1832Att befästa de grundläggande rättigheterna i EU, s. 13.
1833. 1833Att befästa de grundläggande rättigheterna i EU, s. 14.
1834. 1834Att befästa de grundläggande rättigheterna i EU, s. 15.
1835. 1835Se t.ex. Bernitz, EU:s rättighetsstadga, s. 475 och Gunvén s. 15 f.
1836. 1836Presidency Conclusions, Cologne European Council, 3 and 4 june 1999, p. 44. För en bakgrund till att beslutet togs så snabbt se Gunvén, s. 14ff.
1837. 1837Presidency Conclusions, Cologne European Council, p. 45.
1838. 1838Charte 4134/00, p. 3.
1839. 1839Platserna fördelades så att femton personer representerade regeringschefen eller rege­ ringen i medlemsländerna, en person representerade kommissionens ordförande, sexton personer europaparlamentet, trettio personer de nationella parlamenten. Två observatö­ rer från vardera EG-domstolen och Europarådet varav en från Europadomstolen utsågs. ECOSOC, Regionskommittén samt Ombudsmannen skulle inbjudas att ge sina syn­ punkter. Även andra organ och grupper kunde under arbetets gång inbjudas för att avge sina synpunkter. Konventet skulle tillse att ett utbyte av synpunkter med medlemsstater­ na skulle äga rum. Konventet utsåg sin egen ordförande. Som vice-ordförande skulle en person från kommissionen fungera samt en person från de nationella parlamenten som utsågs bland deras delegater i konventet, samt en person från europaparlamentet som också skulle utses av dess representanter i konventet. Konventets ordförande skulle i nära samarbete med de vice ordförandena, utarbeta och föreslå en arbetsplan. Utifrån arbets­ planen skulle en utkastskommitté tillsättas bestående av ordföranden, vice ordförandena samt representanten från kommissionen assisterad av rådets generalsekretariat. Denna skulle utarbeta ett stadgeutkast där alla förslag som konventets medlemmar upprättat be­ aktats. En kontinuerlig dialog skull hållas mellan de vice ordförandena och de grupper de företrädde. När gruppen enats om ett utkast skulle detta tillhandahållas rådet. Con­ clusions of the European Councils in Cologne (3 and 4 June 1999) and Tampere (15 and 16 October 1999).
1840. 1840Presidency Conclusions, Cologne European Council, annex IV.
1841. 1841Record of the first meeting, 17 december 1999, Charte 4105/00, s. 1—2.
1842. 1842Charte 4112/2/00 REV 2.
1843. 1843Charte 4134/00, p. 9.
1844. 1844Ingressen till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, de­ cember 2000.
1845. 1845Se Gunvén s. 21 om parlamentets och kommissionens syn. Både parlamentet och kommissionen försökte fa stadgan bindande redan i Nice, Europaparlamentets resolu­ tion A5-0064/2000 p. 7e och 15 a. Kommissionen angav i sitt meddelande COM(2002)
1846. 1846final, 225.2002 att de önskar att stadgan genom referens skall inkorporeras i ett konstitutionellt fördrag, s. 23 och 24.
1847. 1847En av den pågående regeringskonferensens huvudfrågor är vilken ställning de grund­ läggande rättigheterna skall ha i unionen, RK 2004, I rådsmötet i Laeken i december 2001 antogs europeiska rådets förklaring om den fortsatta processen, se i annexet s. 25. I dokumentet nämns frågan om stadgan. SN/300/1/01 Rev 1 annex. Se också Bernitz, EU:s rättighetsstadga - hur kan den knytas till fördragen?.
1848. 1848CONV 354/02 22710-2002, s. 2.
1849. 1849Se också Källström, Grundläggande rättigheter kan förhindra sociala målsättningar inom unionen.
1850. 1850Abrahamsson, Avgöranden från EG-domstolen, s. 681.
1851. 1851Communication from the Commission. On the legal nature of the charter of funda­ mental rights of the European union, COM(2000)644 final, p. 10.
1852. 1852Not från sekretariatet till arbetsgruppen för stadgan i Europeiska konventet, CONV 116/02, 18 juni 2002, s.4.
1853. 1853Se också förordning 1049/2001 om tillgång till institutionernas handlingar, ingres­ sens skäl 2, och rådets beslut 2002/187 om inrättande av Eurojust, ingressens skäl 18.
1854. 1854Communication from the commission, on the legal nature of the charter of funda­ mental rights of the European union, COM(2000)644 final, Brussels 11.10.2000, p. 10.
1855. 1855Presidency Conclusions, Cologne European Council, 3 and 4 june 1999, p. 44.
1856. 1856Se Heringa & Verhey, The EU Charter: Text and Structure, s. 30.
1857. 1857Det finns tecken på att EG-domstolen redan utnyttjat stadgan på detta sätt Mål C-377/98 9 oktober 2001. Se mer s. 430f. Jfr dock Abrahamsson, EG-domstolen och de grundläggande rättigheterna, s. 374-376.
1858. 1858Lenaerts & De Smijter, s. 298-299.
1859. 1859Lenaerts & De Smijter, s. 299.
1860. 1860Se också slutrapporten från arbetsgrupp II i det Europeiska konventet, CONV 354/02, 22/10-02, s. 7 rörande stadgans grund i medlemsstaternas gemensamma konsti­ tutionella traditioner. Se också Bernitz, EU:s rättighetsstadga - hur kan den knytas till EU- och EG-fördragen, s. 478. Jfr dock Abrahamsson, 2002, s. 375.
1861. 1861I februari år 2001 angav förstainstansrätten att stadgan inte kunde ha någon betydelse för bedömningen av händelser som inträffat före stadgans kungörande Mål T-112/98, domslut den 20 februari 2001, p. 76. Vissa generaladvokater argumenterade i sina utlå­ tanden trots detta för att tillmäta den betydelse. Se t.ex. Mål C-173/99 BECTU, Förslag till avgörande, Tizzano, 8/2-2001 p. 22-28, Tizzano drev frågan om rätten till semester som en grundläggande rättighet också i mål C-133/00 J.R. Bowden and Others mot Tuffnells parcels Express Ltd. Förhandsavgöranden lämnades den 8 maj 2001 Målet gällde direktivets undantag av vissa arbetstagargrupper från dess bestämmelser. EG-dom- stolen berörde dock inte grundrättighetsaspekten i sin dom (första avdelningen) den
1862. 1862oktober 2001. Mål C-353/99p Hautala, Förslag till avgörande av generaladvokat Léger, Domstolen berörde inte frågan i sin dom, Mål C-20/00 och C-64/00. Förslag till avgö­ rande av Generaladvokat Mischo, 20/9 2001, p. 126. Mål 313/99, förslag till avgörande generaladvokat Geelhoed, 12/7 2001, p. 28, Mål C-413/99, Baumbast, förslag till av­ görande generaladvokat Geelhoed, 5/7 2001, p. 59, HO. I dessa utlåtanden framträder de ovan angivna idéerna om stadgans nuvarande möjliga juridiska betydelse. Nu har emellertid EG-domstolen och framförallt Förstainstansrätten kommit att beröra stadgan i ytterligare några avgöranden.
1863. 1863Mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, dom 9 oktober 2001, p. 1, 3, 12, 69.
1864. 1864I ett annat tidigare förslag till avgörande nämner han dock att stadgan, även om den inte är rättsligt bindande, ger uttryck för en allmänt erkänt princip dvs. rätten till god administration i art. 41:1. Stadgan nämns inte mer men Jacobs har dessförinnan kon­ staterat att denna rätt åtnjuter rättsligt bindande skydd av andra EU-instrument. - Mål C-270/99 P, förslag till avgörande generaladvokat Jacobs 22/3 2001, p. 40.
1865. 1865Mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, förslag till avgörande generaladvokat Jacobs 14/6 2001, p. 197.
1866. 1866Mål C-377/98, förslag till avgörande generaladvokat Jacobs 14/6 2001, p. 210.
1867. 1867Mål C-377/98, p. 70.
1868. 1868Mål C-377/98, p. 77-80.
1869. 1869Jfr dock Abrahamsson, EG-domstolen och de grundläggande rättigheterna, s. 369.
1870. 1870Se också Mål C-491/01, dom 10 december 2002 p. 144, 149 och 150. Målet rör bland annat skyddet för äganderätten. Domstolen hänvisar här heller inte till vare sig arti­ kel 6:2 EUF eller till gemenskapsstadgan. Äganderätten inflöt i EG-rätten som en grund­ läggande rättighet eftersom den åtnjöt skydd både i Europakonventionens tilläggsproto­ koll 1 och i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, se Mål 44/79, Hauer p. 17 ff. EG-domstolen hänvisar dock inte längre till dessa instrument när ägande­ rätten berörs. I stället konstateras genomgående att äganderätten utgör en del av gemen­ skapens allmänna principer. I det aktuella målet ansågs den aktuella äganderätten till den immateriella egendomen inte kränkt.
1871. 1871Mål T-77/01, Territorio Histörico de Älava, Förastainstansrättens beslut den 11 janu­ ari 2002, p. 6.
1872. 1872Mål T-77/01, Territorio Histörico de Älava, Förastainstansrättens beslut den 11 janu­ ari 2002, p. 19.
1873. 1873Mål T-77/01, Territorio Histörico de Älava, Förastainstansrättens beslut den 11 janu­ ari 2002, p. 35.
1874. 1874Mål T-77/01, Territorio Histörico de Älava, Förastainstansrättens beslut den 11 janu­ ari 2002, p. 39.
1875. 1875Mål T-54/99, max.mobil, Förstainstansrättens dom den 30 januari 2002.
1876. 1876Mål T-54/99, max.mobil, Förstainstansrättens dom den 30 januari 2002, p. 48 och 57.
1877. 1877Mål T-177/01, Jégo-Quéré et Cie SA, Förstainstansrätten dom den 3 maj 2002
1878. 1878Mål T-177/01, Jégo-Quéré et Cie SA, Förstainstansrätten dom den 3 maj 2002, p. 41 och 42, se också Abrahamsson, EG-domstolen och de grundläggande rättigheter­ na, s. 375.
1879. 1879Mål T-177/01, Jégo-Quéré et Cie SA, Förstainstansrätten dom den 3 maj 2002, p. 47.
1880. 1880Mål T-177/01, Jégo-Quéré et Cie SA, Förstainstansrätten dom den 3 maj 2002, p. 50-54, EG-domstolen gjorde dock en annan tolkning av talerättsfrågan i målet C-50/00 P Union de Pequenos Agricultores, och höll fast vid sin tidigare linje, dom den
1881. 1881juli 2002. Mål T-177/01 har överklagats till EG-domstolen. Möjligen kommer EG- domstolen vid denna bedömning ta tillfället i akt att klargöra sin egen syn på stadgan. Se Abrahamsson, 720.
1882. 1882I februari år 2001 angav förstainstansrätten att stadgan inte kunde ha någon betydelse för bedömningen av händelser som inträffat före stadgans kungörande. Se Mål T-l 12/98, Mannesmannröhren-Werke AG, domslut den 20 februari 2001, p. 76.
1883. 1883Det har dock påpekats att det i detta hänseende är problematiskt att det inte explicit hänvisas till Europadomstolens praxis i stadgan, se t.ex. Cameron, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna - för vem, och varför?, s. 149.
1884. 1884Se dock Besselink, som påstår att denna princip inte längre återfinns i den neder­ ländska konstitutionen, i The Member States, the National Constitutions and the Scope of the Charter, s. 71.
1885. 1885Se s. 440 ff och 467 ff.
1886. 1886Lenaerts & de Smijter, s. 280-281.
1887. 1887Exempelvis inte artikel 1 och 5 i Europakonventionens tilläggsprotokoll 4.
1888. 1888Bernitz, EU:s rättighetsstadga, s. 476,
1889. 1889Se delvis Gunvén s. 22 och 23—24, 26.
1890. 1890Betten, The EU Charter on Fundamental rights: a Trojan Horse or a Mouse, s. 156.
1891. 1891Se förklaringen.
1892. 1892Charte 4473/00, Convent 49, s. 46.
1893. 1893Se Vitonno, s. 17.
1894. 1894Se mer s. 398 f inklusive noter. Det har ifrågasatts om den snäva formuleringen som används i stadgan är ägnad att inskränka denna praxis. Förklaringens text tyder dock inte på att avsikten var inskränkande. Risken att formuleringen kan ge upphov till en sådan inskränkande tillämpning tror jag också är minimal. Det ligger vidare knappast i EG-domstolens intresse att ändra sin tidigare praxis för att tillämpa frasens innebörd på ett förlegat sätt. Se Besselink, i The Member States, the National Constitutions and the Scope of the Charter, s. 76—79. Se de Witte, The legal status of the Charter: Vital Question or Non-Issue? s. 85—86.
1895. 1895Mål 299/95, Kremzov, p. 16-18, Mål C-159/90, Grogan, p. 31.
1896. 1896Vitorino, s. 17.
1897. 1897Se de Witte, The legal status of the Charter: Vital Question or Non-Issue? s. 85. de Witte påpekar att hänvisningen till unionsrätten utgör en utvidgning i relation till de ti­ digare domstolspraxis och fördragstext som hänvisar till gemenskapsrätt. Vad som inbe­ grips i begreppet unionsrätt behandlas dock inte. Se också Bernitz EU:s rättighetsstadga, s.473.
1898. 1898Mindre klart uttalade skyldigheter även utanför gemenskapsrättens hägn skulle dock kunna härledas från ingressen i EUF.
1899. 1899Se Heringa & Verhey, The EU Charter: Text and Structure, p. 4.
1900. 1900Om legalitetsprincipen, principen om tilldelad kompetens och innebörden av valet av rättslig grund se Maier, kap. 4.3.
1901. 1901Goldsmith s. 1207, Vitorino s. 17, Konventet, Final Report on Working Group II,Conv 354/02 WG II 16, Brussels, 22 October 2002, s. 5.
1902. 1902Se Bruun, Article 30 protection on the event of unjustified dismissal, i The EU Charter, med Brian Bercusson
1903. 1903Goldsmith, s. 1213.
1904. 1904Goldsmith, s. 1213.
1905. 1905Om legalitetsprincipen, principen om tilldelad kompetens och innebörden av valet av rättslig grund se Maier, kap. 4.3.
1906. 1906Se också Menéndez, s. 28, 31.
1907. 1907Se s. 242 f.
1908. 1908van Dijk & van Hoof, s. 603, Hamer Case, Report 13 december 1979, Draper Case Report 10 juli 1980, van Oosterwijck case, Report 1 mars 1979 ”In all three reports the Commission refers to the case-law of the court to the effect that measures concerning the exercise of a right must never injure the substance of the tight”, van Dijk & van Hoof s. 604 fotnot 1703.
1909. 1909Mål C-173/99 BECTU och direktivet 83/104/EG om arbetstidens förläggning i vis­ sa avseenden artikel 7, p. 33-36, 52-53, Målen C-392/92 p. 18-19, 30 och C-383/92 Kommissionen mot Storbritannien, p. 19-20.
1910. 1910Bruun EU-Charter i Brian red.
1911. 1911Se också Menendez, s. 27—28. Menéndez gör emellertid en åtskillnad mellan stadgans grundläggande rättigheter och de rättigheter som bara erhålligt vanlig rättighetsstatus. Alla artiklar i stadgan som har rättighetsstatus skall exempelvis kunna utkrävas i domstol.
1912. 1912Goldsmith, s. 1213.
1913. 1913Se Förordning (2679/98) om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria roligheten för varor mellan medlemsstaterna, artikel 2. Se också generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i målet C-112/00 Eugen Schmidberger Internationale Transporte Planzüge mot Republiken Österrike, p. 101-102.
1914. 1914Heringa & Verhey, The EU Charter: Text and Structure, § 4. Se den allmänna rätts- teoretiska diskussionen om principer. En princip anses inte vara absolut utan skall ge
1915. 1915Vitorino, s. 25.
1916. 1916Sundby, s. 274, se också Dworkin, s. 26—27.
1917. 1917Sundby, s. 274.
1918. 1918Sundby, s. 274.
1919. 1919Charte 4473/00, Convent 49, s. 3. Heringa & Verhey, The EU Charter: Text and Structure, § 4.
1920. 1920Charte 4473/00, Convent 49, s. 16
1921. 1921Europeiska konventet, Arbetsgruppen för införlivande av stadgan, Slutrapport, s. 8.
1922. 1922Goldsmith, s. 1212-1213.
1923. 1923Goldsmith, s. 1212-1213.
1924. 1924Vitorino, s. 26, se också Heringa &Verhey, s. 15. De inkluderar också artikel 35 som rör hälsostandard.
1925. 1925José-Menéndez talar i stället för principer om ”policy clauses” när han hänvisar till aspekter av stadgans artiklar som riktar sig till myndigheterna. Som exempel nämner han artiklarna 11:2, artikel 25, artikel 26, artikel 37 och 38, Menéndez, s. 29.
1926. 1926Se också Heringa &Verhey, s. 15.
1927. 1927Se också Hallström, Nationella avsteg från EU:s rättighetsstadga, s. 771.
1928. 1928Om subsidiaritetsprincipen se Maier, s. 127ff.
1929. 1929Se Det europeiska konventet, Antonio Vitorino, Working document 03, Brussels 5/7-02 s. 3.
1930. 1930Slutrapportens förslag till ändring av artikel 51:2, Conv 354/02 WG II 16, 22 okto­ ber 2002, s. 5 och 17.
1931. 1931Se t.ex. Report of the Expert Group of Fundamental Rights, Affirming fundamental Rights in the European Union, s. 18-19, ”The best way of achieving this is probably to choose a wording that places a duty on the European union to guarantee a given right”. Se också Weiler, Editorial: Does the European Union Truly Need a Charter of Rights?, s. 96.
1932. 1932Hallström, s. 768 och 771.
1933. 1933Se t.ex. Mål C-292/97 Karlsson, p. 45 och Mål C-5/88 Wachauf, p. 18.
1934. 1934Se bl.a. Mål 4/73 Nold, Mål C-292/97 Karlsson, p. 45.
1935. 1935Charte 4473/00, Convent 49, s. 48, förklaring till artikel 52:2.
1936. 1936Lenaerts & de Smijter, s. 282-283.
1937. 1937Se t. ex. Lemmens, The Relation Between the Charter of Fundaman tal Rights of the European Union and the European Convention on Human Rights - substantive aspekts, s. 49-51.
1938. 1938Lemmens, s. 67.
1939. 1939Se också Heringa & Verhey, § 8, som påstår att utav artiklarna 52:1 och 3 framkom­ mer att båda skall tillämpas på bestämmelser som motsvaras av konventionsbestämmel- ser. Detta gäller också för de bestämmelser som avses i artikel 52:2. Artikel 52:1 skulle i så fall också tillämpas på dem. Författarna påpekar att det är oklart vilken bestämmelse som har företräde.
1940. 1940Lemmens, s. 51-52. Se också önskemål om praxisbaserade kopplingar till stadgeartik- lar i förklaringen till stadgans artikel 52:3.
1941. 1941Mål C-274/99 P. Connolly, p. 34-51.
1942. 1942Abrahamsson, EG-domstolen och de grundläggande rättigheterna, s. 365-366. Se dock Europadomstolen Matthews mot Förenade kungariket, 18 februari 1999. Se också Hallström, s. 781.
1943. 1943Jfr Heringa & Verhey, § 5 s. 2.
1944. 1944Lenaerts & de Smijter, s. 99.
1945. 1945Se också Heringa & Verhey, s. 17.
1946. 1946CONV 354/02, WG II 16, 22.10.2002, s. 11 f.
1947. 1947Europakonventionen, artikel 53, FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter artikel 5:2, FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättig­ heter, artikel 5:2.
1948. 1948Se dock Beting Lüsbergs utförliga översikt över denna typ av bestämmelse i andra MR-instrument i Does the Charter of Fundamental Rights Threaten the Supremacy of Community law, s. 1181-1189.
1949. 1949Heringa & Verhey, s. 18.
1950. 1950Se Bering Lüsberg, s. 1193-1194.
1951. 1951Om främjandet av en rättighet i stadgan samtidigt sätter någon annan rättighet i stadgan ut spel så är det otillåtet enligt artikel 54 i stadgan.
1952. 1952Charte 49.
1953. 1953Se också Bering Liisberg s. 1192-1193. Se också Lemmens s. 54-55.
1954. 1954Lenaerts & de Smijter, s. 98 i fotnot 40.
1955. 1955Bering Liisberg, s. 1193.
1956. 1956Om relationen mellan medlemsstaternas internationella åtaganden och EU-rätten se bl.a. Lenaerts och van Nuffel, Constitutional Law of the European Union (red.) Robert Bray, Sweet & Maxwell, London, 1999, s. 558—564.
1957. 1957Lenaerts & van Nuffel, s. 561-562.
1958. 1958Nielsen, Retskilderna, 1999, s. 83—86 om förhållandet mellan EU:s och medlemsta- tarenas traktatkompetens.
1959. 1959Gijzen, s. 40.
1960. 1960Mål 249/96 Grant p. 46-47.
1961. 1961Se dock Gijzen, s. 40.
1962. 1962Se Lenaerts & de Smijter s. 289, det tycks som om de anser att unionen inte kan göra det.
1963. 1963Den tyska författningsdomstolen anser inte att den EG-rättsliga lojalitetsplikten med­ för att Tyskland måste tillämpa gemenskapsrätt som står i strid med vissa bestämmelser i den tyska grundlagen, BVerfGE 1989, 188. Se diskussion i Maier, s. 228-232, Melin & Schäder, s. 113—116, Nergelius, Amsterdamfördraget och EU:s institutionella makt­ balans, s. 197-212.
1964. 1964Om satsen och dess problematiska relation till EU-rättens företräde se Heringa & Verhey, § 5.
1965. 1965Bering Liisberg, s. 1193.
1966. 1966Charte 4112/2/00 rev 2, BODY 4, 27 januari 2000 s. 4.
1967. 1967Europarådets sociala stadga nämndes i denna del i konventets första utkast från den
1968. 1968januari se Charte 4112/2/ 00 Rev 2, BODY 4, s. 4. I presidiets följande utkastsförslag var dock den hänvisningen bortagen och återkom heller inte, se Charte 4137/00 Con­ vent 8, 24 februari 2000, Charte 4284/00 CONVENT 28 5 maj 2000, Charte 4422/00 Convent 45, 31 juli 2000,
1969. 1969Charte 4473/00 Convent 49 s. 14-15.
1970. 1970Ses. 334 ff.
1971. 1971Se exempelvis stadgans ingress.
1972. 1972Redan i kommissionens handlingsprogram med anledning av gemenskapsstadgans antagande 1989 anges att föreningsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten åter­ finns i alla gemenskapens medlemsstater. Stadgan upprepar viss grundläggande principer rörande vilka medlemsstaterna bär ansvaret för dess implementering i enlighet med na­ tionella traditioner och praxis. Gemenskapen har bara ansvar rörande arbetsmarknadens aktiviteter på den europeiska nivån. COM (89) 568 final 29 november 1989 s. 29.
1973. 1973Charte 4137/00 Convent 8, 24 februari 2000 se också charte 4192/00 Convent 18
1974. 1974mars 2000 s. 5-6 och charte 4360/00 convent 37 14 juni.
1975. 1975Se t.ex. Nielsen, European Labour Law, s. 100.
1976. 1976Om tillkomsten av rättigheter som härrör från medlemsstaternas gemensamma kon­ stitutionella traditioner se s. 404ff.
1977. 1977Se s. 254 ff, många medlemsländer är föremål för kritik på denna punkt.
1978. 1978Charte 4355/00 CONTRIB 219 13 juni 2000, se dock motsatt ståndpunkt av brit­ tiska industrifederationen Charte 4298/00 CONTRIB 170 25 maj 2000 s. 5.
1979. 1979Europaparlamentets resolution A5-0064/2000.
1980. 1980Jfr Jean-Luc Dehaene, Fundamental Social Rights, The European Union and the Convention i Social Challenges s. 50, som medlem i konventet underströk han i denna artikel som skrevs innan stadgan intogs vikten av att ta hänsyn till ILO-konventioner i utarbetandet av stadgan.
1981. 1981Ses. 30Iff.
1982. 1982Ses. 294ff.
1983. 1983Mål C-415/93, Bosman, p. 79.
1984. 1984Mål C-415/93, Bosman, p. 80.
1985. 1985Se s. 301 f och 305.
1986. 1986Lemmens, The Relation Between the Charter of Fundamental Rights of the Europe­ an Union and the European Convention on Human Rights - Substantive aspects s. 59.
1987. 1987Charte 4192(00 Convent 18 27 mars 2000 s. 5-6.
1988. 1988Charte 4194/1/00 Rev, CONTRIB 75 28 april 2000.
1989. 1989Charte 4284/00 CONVENT 28 5 maj 2000.
1990. 1990Se exempelvis både Charte 4360/00, Convent 37, juni 2000; Charte 4333/00, Con­ vent 36 och Charte 4422/00 Convent 45.
1991. 1991Charte 4460/00 Contrib 314, 8 sep. 2000.
1992. 1992Charte 4470/1/00 Rev 1, Convent 47, 21 sep. 2000.
1993. 1993Charte 4487/00 CONVENT 50, 28 sep. 2000.
1994. 1994Jag utgår ifrån att artikel 12 i EU stadgan härvidlag har samma innebörd som europa­ konventionen, se för analys av Europakonventionen i detta avseende, van Dijk van Hoof, 1998 s. 592 och 597, se också Bull 1997 s. 348
1995. 1995Ses. 304f.
1996. 1996Se s. 250, 258 och 261 f.
1997. 1997Se s. 139, 172f och 250 där denna fråga behandlas av ILO och i Europarådets sociala stadga.
1998. 1998Se s. 172ff ILO där visst skydd för aktiviteter som initierats av internationell organi­ sation återfinns.
1999. 1999COM(93) 600 final, 14 dec. 1993 s. 22 p. 24, se också UEAPME-målet T-135/96.
2000. 2000Charte 4460/00, CONTRIB 314, 8 september 2000.
2001. 2001Charte 4192/00 CONVENT 18, 27 mars 2000 s. 5-7.
2002. 2002Charte 4423/00 CONVENT 46 artikel 26.
2003. 2003Charte 4460/00 CONTRIB 314. Även den svenska fackföreningsrörelsen (LO, TCO SACO) lämnade in en enskild inlaga till konventet där de underströk behovet av att rät­ ten för fackföreningar att vidta transnationella aktiviteter skulle garanteras i stadgan. Särskilt rätten att vidta sympatiåtgärder rörande situationer på andra sidan gränsen an­ sågs eftersträvansvärd se Charte 4355/00 CONTRIB 219 13 juni 2000.
2004. 2004Charte 4470/i/00 rev 1, CONVENT 47.
2005. 2005Se exempelvis arbetspapper från UD den 27 september år 2000 där det anges att Sverige arbetade för hänvisning till nationell rätt och praxis, Resultat ii. Diskussion om detta återfinns i LO-TCO-SACO:s krav rörande stadgan, se också Ahlberg, Nordiska fack ger upp sin tvekan. Se exempelvis Goldsmiths påpekande att Storbritannien fick kämpa mycket hårt för att i allmänhet fa in frasen om hänvisningen till nationell rätt, s. 1213.
2006. 2006I en sammanställning över konventets medlemmars kommentarer rörande artikelut­ kastet framkommer att Cederschiöld (svensk EU-parlamentariker), Friedrich och Gold­ smith (den brittiska regeringens representant) helt ville utesluta artikeln, Charte 4383/00 convent 41 artikel 34, 3 juli 2000.
2007. 2007Charte 4401/00, CONTRIB 258 4 juli 2000, Mr Guy Braibant och Mr Jürgen Meyer s. 3-4.
2008. 2008Se dock Goldsmiths förklaring som inte skapar mer klarhet, s. 1212-1213.
2009. 2009Charte 4448/00 CONTRIB 302 s. 5 p. 18.
2010. 2010Se s. 389 ff.
2011. 2011Se slutrapporten från arbetsgruppen om grundläggande rättigheter, CONV 354/02, 22/10 2002 s. 5. De tycks mena att hänvisningen till nationell rätt och praxis bekräftar subsidiaritetsprincipens tillämpning inom dessa rättsområden. De artiklar som hänvisar till nationell rätt och praxis bekräftar att subsidiaritetsprincipen medför att nationell rätt och praxis alltid skall tas hänsyn till inom dessa områden. Hänvisningen till gemen­ skapsrätt torde i sådana fall avse rättsområden där den nationella rätten inte är tillämplig som kollektiv förhandling på EU-nivå.
2012. 2012Ses. 390ff.
2013. 2013Goldsmiths. 1213.
2014. 2014En annan tolkning skulle dessutom innebära att man försvagade det i och för sig sva­ ga men ändock åtagande gemenskapens redan har på området. I artikel 136 EGF anges ju att ESS och 1989 års EG-stadga måste beaktas när åtgärder vidtas för att uppfylla arti­ kelns mål. Åtagandet är svagt i artikel 136. Det är dock inte rimligt att anta att artikel 28 skulle eliminera det svaga åtagande artikel 136 ändock medför. EU-stadgan skall ju ge ljus åt de skyldigheter att respektera de grundläggande rättigheter som vid EU-stadgans antagande åvilade EU. Dessutom har alla medlemsländerna antagit internationella MR-instrument som er­ känner både rätten till kollektiv förhandling och strejkrätt. Att gemenskapsrätten mot en sådan bakgrund, enligt EU-stadgans artikel 28, skulle kunna förhålla sig helt fritt till dessa omständigheter förefaller märkligt.
2015. 2015Se Hepple ILJ 2001 s. 228-229.
2016. 2016COM (2000)113 s. 8, Report on Industrial Relations in Europe.
2017. 2017Ses. 151.
2018. 2018Se s. 462 och t.ex. Nielsen, European Labour Law, 2000 s. 80.
2019. 2019Ses. 279ff
2020. 2020Se s. 467 samt presidiets utkast från den 27 mars här nedan.
2021. 2021Jfr Charte 4192/00 CONVENT 18 27 mars 2000 s. 5-7 2. ”Employers or employ­ ers’ organisations, on the one hand, and workers’ organisations, on the other hand, have the right, under the conditions laid down by national legislation and practice, to nego­ tiate and conclude collective agreements, including at European Union level. 3. Workers and employers have the right in cases of conflicts of interest to take collective action at European Union level should the occasion arise, including the right to strike”med Char­ te 4316/00 Convent 34 artikel 34. ”Employers and workers have the right to negotiate and conclude collective agreements and to take collective action, in cases of conflicts of interest, de defend their economic and social interests, including at European union level, under the conditions laid down by national legislation and practice”, så främträder detta tydligt.
2022. 2022Ses.44Iff.
2023. 2023Se ingressen skäl nr 10.
2024. 2024Se s. 371 ff. Det kan vidare erinras om att de länder som ansöker om medlemskap i EU måste uppfylla vissa politiska kriterier för att kunna bli EU-medlemmar. Bland annat måste de uppvisa stabila institutioner som kan garantera de mänskliga rättigheterna. De politiska kriterierna anses återgivna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. I bedömningen av om ansökarländerna uppfyller kraven rörande de mänskliga rättigheter­ na undersöks avseende de fackliga rättigheterna i vilken mån landet uppfyller kraven i Europarådets sociala stadga. Det är rimligt att anta att grunden för tolkningen av artikel
2025. 2025i detta sammanhang sammanfaller med tolkningen av artikel 28 i förhållande till vad gemenskapen måste respektera. Om ett krav ställs på att ett visst skydd utgör förutsätt­ ning för medlemskap i EU skulle det vara märkligt om EU själv sedan inte behövde re­ spektera detta skydd. Se i The Copenhagen Criteria i Stategy report 2002 s. 1.4. 2002 regular report on Bulgaria’s progress towards accession s. 32, Cyprus’s s. 22, Estonia s. 29, Hungary s. 30, Latvia s. 29, Polans, Romania s. 35, Slovakia s. 29, Slovenia s. 27, Malta s. 20, Turkey s. 41, När det gäller Turkiet som ej antagit de aktuella bestämmelserna i Europarådets sociala stadga hänvisas till praxis från ILO.
2026. 2026Se kap. 11 s. 371 ff.
2027. 2027Ses. 449ff.
2028. 2028Om minimdirektiv se Maier s. 154f.
2029. 2029Om gemenskapsrättsliga kollektivavtal enligt sekundärrätten, se t.ex. direktiv 94/45/EG om europeiska företagsråd, Rådets direktiv 2001/86/EG om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande. Se också Johansson, Pehr- son, Ahlberg s. 62. och Bercusson, European labour law, s. 542 f och Bruun Autonomy s.27f.
2030. 2030Det har påståtts vara avgörande för att ett förhandlingsresultat skall omfattas av des­ sa artiklar att det är kommissionen som tagit det ursprungliga initiativet till att reglering på gemenskapsnivå skulle komma till stånd, se Maier s. 46, 286. Andra tycks ha en annan uppfattning, se t.ex. Bruun, Autonomy, s. 24, Bercusson, European Labour Law s. 541 ff.
2031. 2031MålT-135/96 UEAPME, se också KOM(93)600 SLUTLIG, KOM (98)322 slutlig. Se också Nyström, 2002 s. 79 f och Nielsen, European Labour Law, s. 136.
2032. 2032Endast ett sådant har hittills slutits av UNICE/UEAPME och CEEP, Agreement on telework, Ahlberg, EU & arbetsrätt nr 2, 2002 s. 1.
2033. 2033Ett antal EU-baserade kollektivavtal har genomförts på detta sätt se t.ex. Direktivet 96/34/EG om ramavtalet om föräldraledighet och ledighet på grund av trängande fa- miljeskäl slutet av UNICE, CEEP, EFS. Direktiv 97/81/EG om ramavtalet om deltids­ arbete undertecknat av UNICE, CEEP OCH EFS, Rådets direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP.
2034. 2034Maier s.49ff, Bercusson, European Labour Law s. 542 f, Bruun, Autonomy of col­ lective bargaining s. 23 ff.
2035. 2035Se för tidigare diskussioner COM(93) 600 final s. 4 p. 15. Se Bruun, Autonomy, s. 26. Se dock Ahlberg, Avtalstexten ändrades i ministerrådet.
2036. 2036Se t.ex. Antonio Ojeda Avilés. Modern Theories on the Binding Effect of European Collectve Agreements, Bercusson, European Labour Law s. 543 ff och Maier s. 47 ff
2037. 2037I utkastet från coreper rörande rådets slutsatser om ett system på EU-nivå för att bidra till att lösa tvister mellan arbetsgivare/arbetstagare som går utöver den nationella nivån anges idéerna föras fram med beaktande av artikel 136 och gemenskapens där an­ givna mål att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter, se dok Europeiska unio­ nens råd, 14487/01, soc 489, 24 nov. 2001.
2038. 2038Se Charte 4473/00 CONVENT 49 11 okt. 2000 s. 27.
2039. 2039För en utförlig analys av denna möjlighet avseende säkerställandet av den fria rörlig­ heten för varor se t.ex. Orlandini, The Free Movement of Goods as a Possible ’Com­ munity’ Limitation on Industrial Conflict, s. 341-362.
2040. 2040Se Charte 4192/00 CONVENT 18 27 mars 2000 s. 7.
2041. 2041Ses. 441 ff.
2042. 2042Se kap. Ils. 376 ff.
2043. 2043Jfr resonemanget på s. 474.
2044. 2044Se s. 158fFoch 285 ff.
2045. 2045Förordningen (2679/98) om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna. I förordningens ingress anges att förhindrandet av hinder för den fria rörligheten av varor inte far påverka utövandet av grundläggande rättigheter, inklusive strejkrätt eller frihet att strejka (ingress skäl 4) I för­ ordningens artikel 2 anges att: Denna förordning får inte tolkas som att den på något sätt inverkar på utövandet av de grundläggande rättigheterna, inklusive strejkrätt eller frihet att strejka såsom de erkänns i medlemsstaterna. Dessa rättigheter kan också inbe­ gripa rätt eller frihet att vidta andra åtgärder som omfattas av de särskilda relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden.
2046. 2046Orlandini, The free movement of Goods as a Possible ’Community’ limitation on industrial conflict, s. 361-362.
2047. 2047Se Germanotta & Novitz, Globalisation and the Right to Strike: The Case for Euro­ pean-level Protection of Secondary Action, s. 77-78.
2048. 2048The Copenhagen Criteria i Stategy report 2002 s. 1.4.
2049. 2049Mot bakgrund av att Gemenskapsstadgans förespråkande av ett omfattande skydd för den negativa föreningsfriheten i medlemsländerna är det dock inte så rimligt att EU väljer att kränka just denna aspekt.
2050. 2050Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.
2051. 2051Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet. För presentation av dessa två direktiv se Nyström, EU och arbetsrätten, 2002, s. 198-203.
2052. 2052Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförande av principen om likabehand­ ling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och beford­ ran samt arbetsvillkor.
2053. 2053Direktiv 2000/78 skäl 5, direktiv 2002/73 ingressens skäl 7.
2054. 2054Skäl 3 direktiv 2000/43, skäl 4 direktiv 2000/78, skäl 2 direktiv 2002/73.
2055. 2055Artikel 1 direktiv 2000/ 43, artikel 1 direktiv 2000/ 78, artikel 1:1 2002/73, 76/207.
2056. 2056Artikel 2:1 i alla direktiv.
2057. 2057Artikel 2:3 i alla direktiv.
2058. 2058Direktiv 2000/43 artikel 3:l(e-h), socialt skydd inklusive social trygghet samt hälso- och sjukvård, sociala förmåner, utbildning, tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder.
2059. 2059Artikel 14 direktiv 2000/43, artikel 16 direktiv 2000/78, artikel 3:2 direktiv 2002/73.
2060. 2060Young, James and Webster, p. 57.
2061. 2061För tolkning av artikel 9 se Danelius, 2002, s. 297 f som utgår ifrån att det är livs- åskådningsövertygelse som avses i artikel 9, liksom Cameron 4u, s. 104-106 och van Dijk & van Hoof s. 541-543.
2062. 2062Ses. 301 och 304 f.
2063. 2063Danelius, 2002, s. 370 ff och van Dijk & van Hoof s. 730.
2064. 2064Se dock om hur domstolen behandlar diskriminering på grund av kön och sexuell läggning olika i Lerwall Könsdiskriminering, s. 102.
2065. 2065van Dijk & van Hoof s. 729-730.
2066. 2066Lerwall, Könsdiskriminering, s. 118, 130.
2067. 2067Ses. 253, 259f.
2068. 2068Se kap. 10.
2069. 2069Se s. 38 f.
2070. 2070Se ILO Governing Body om Sverige Minutes of the 260th Session, Geneva, June 1994 s. III/8: ”This problem had arisen in a country that had been exemplary with re­ gard to its industrial relations and cooperation in the labour market”.
2071. 2071Se Bruun, Den Nordiska modellen, s. 17-19, 21, 23 och Fahlbeck, Industrial Rela­ tions and Collective Labour Law, s. 96. Jfr Nycander som särskilt pekar på vikten av att statsmakten höll sig utanför parternas förehavanden, s. 14.
2072. 2072Fahlbeck, Industrial relations, s. 95—95, Nycander, s. 14, Undantag är 1928 års lag om kollektivavtal och 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt.
2073. 2073Bruun, Den Nordiska modellen, s. 31.
2074. 2074Se dock om hur yttre krav inskränker denna rätt t.ex. Rönnmar, The Right to Direct and Allocate work. From employer prerogatives to objective grounds, och Ruth Nielsen, Employers’ Prerogatives — in a European and Nordic perspective.
2075. 2075Se t.ex. Schmidt, Kollektiv arbetsrätt, 4 u, 1962, s. 53, 225. Glavå, s. 440 ff.
2076. 2076Schmidt, 1962, s. 156.
2077. 2077AD 1931 nr 107.
2078. 2078AD 1933 nr 94, Schmidt, 1962, s. 156.
2079. 2079Sigeman, Facklig arbetsrätt, 1997 s. 24.
2080. 2080Prop. 1936:240.
2081. 2081Schmidt, 1962 s. 157.
2082. 2082Se motion AK 1939:245.
2083. 2083Se också SOU 1939:49.
2084. 2084Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 205 £
2085. 2085Prop. 1975/76:105 s. 192ff. Se Bruun, Nordisk modell, s. 37, Flodgren, Fackföre­ ningen och rätten, s. 44—45, 90—91. Jfr dock Nycander s. 284. Saltsjöbadsavtalet från 1938 hade dessförinnan borgat för att, vid sidan av lagen om förenings- och förhand­ lingsrätt, parterna själva fick ta ansvar för relationerna dem emellan, se Sigeman, Facklig arbetsrätt, s. 24.
2086. 2086Se Bruun, Nordisk modell, s. 33 ”För facket har regelsystemet framförallt varit medlet genom vilket man kunnat uppnå en rad mål” ”Rätten kan utnyttjas som ett medel att befästa uppnådda positioner och begränsa konkurrensmöjligheterna”.
2087. 2087Se t.ex. Anna Christensen, Den etablerade fackföreningen och minoritetsorganisatio- nen, s. 15, ”Minoritetsorganisationernas krav på att få sluta kollektivavtal stöter alltså på strukturella hinder i systemet. De hindrande strukturerna är så djupgående att det vill till en närmast revolutionär förändring för att ändra läget”. Se också Flodgren s. 128-129.
2088. 2088Bruun, Den nordiska modellen, s. 51, Flodgren, s. 128.
2089. 2089Sigeman, Facklig arbetsrätt, s. 25.
2090. 2090Se AD 1933 nr 159, se vidare Göransson, Facklig arbetsrätt, s. 256-258.
2091. 2091Se Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument, 350—352 och 355 ff. Se dock reglerna om kvardröjande stridsrätt 44 § MBL, se s. 582.
2092. 2092Se Petrén och Ragnemalm, Sveriges grundlagar, s.41, för diskussion se Bull 1997 s. 355 ff.
2093. 2093Prop. 1975/76:209 s. 140, Bull, s. 357.
2094. 2094Se betänkande av 1973 års fri- och rättighetsutredning, SOU 1975:75 s. 185 och prop. 1975/76:209 s. 141. För diskussion se Bull s. 347—348.
2095. 2095Se Petrén & Ragnemalm s. 46. Se också prop. 1973:90 s. 239-240, se också prop. 1975/76:209 s. 112-113, 144 och SOU 1975:75 s.316.
2096. 2096Sou 1975:75, s. 316-317.
2097. 2097För ideella föreningar se bl.a. Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, s. 20.
2098. 2098Prop. 1973:90 s. 239—240, se också prop. 1975/76:209 s. 112-113. Observera dock att lagen om förbud mot politiska uniformer är upphävd. Se också Hemström, Fackföre­ ningarna och de anställda, s. 8, han kommer fram till denna slutsats efter analys av för­ arbetena.
2099. 2099Då det gäller grund för uteslutning av medlemmar får dssa ej vara uppenbart otillbör­ liga såsom exempelvis diskriminering p.g.a. av ras eller religion, NJA 1990 s. 687 eller då det gäller fackföreningar och andra ideella föreningar vars uteslutningsbeslut kan prövas av domstol ej heller vara oskäliga enligt 36 § avtl. Se Hemström Organisationernas rätts­ liga ställning, s. 111. Se också EG-direktiven på området och dess betydelse för denna fråga s. 482 ff.
2100. 2100Prop. 1975/76:209 s. 144, se också Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, s. 113.
2101. 2101SOU 1975:75 s. 317. Detta är extra tydligt då det gäller fackliga organisationer i AD 1981 nr 26 anges att ”vi i vårt land tillerkänt arbetsmarknadens organisationer frihet att i intressekonflikter främja sin ståndpunkt genom fackliga stridsåtgärder, i princip utan några begränsningar så länge stridsåtgärden inte tar sig sådant uttryck att den innefattar straffbar handling”.
2102. 2102Stadgandet tillkom sent i beredningsarbetet med anledning av att några motioner väcktes med anledning av propositionen. KU beslöt att tillsätta en särskild utredning i frågan KU 1973:26 s. 51—52 och utskottet föreslog en lydelse som antogs av rksdagen och som återfinns i RF 2:17 (rsk 1973:265, KU 1974:8, rskr 1974:19). Se dock också prop. 1975/76:209 s. 59 och SOU 1975:75 s. 151.
2103. 2103Sigeman 1981 och Källström, Facklig arbetsrätt s. 222 och Cameron, Swedish Case Law on the ECHR, s. 42 och SOU 1993:40 Del A s. 133 och prop. 1975/76:209 s. 59.
2104. 2104Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument, s. 329 och Sigeman 1981 s. 28-29.
2105. 2105Se prop. 1975/76:209 s. 60-62. Fri och rättighetsutredningen motiverade sitt ställ­ ningstagande med att begreppet vid tidpunkten var alltför oklart på grund av arbetet med utformningen av MBL. Dessutom frågade utredningen LO, TCO och SACO/SR om de ansåg att det vara lämpligt att införa ytterligare regler om fackliga rättigheter i grundlag. De tre organisationernas jurister förklarade då att de inte önskade ytterligare grundlagsregler av den typ som diskuterades. I SOU 1993:40 s. 145—146, hänvisade man också till pågående utredningar (1992 års arbetsrättskommitté) och angav att man därför borde avvakta att grundlagsreglera området fackliga fri- och rättigheter. I utred­ ningen angavs dock att de fackliga fri- och rättigheterna - främst strejkrätten — utgör en väsentlig del av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Man angav dock att dessa rättig­ heter vid sidan av strejkrätten stadsfästs i vanlig lag i Sverige och inte uttryckligen i grundlag (min kursivering).
2106. 2106Prop. 1975/76:209 s. 123.
2107. 2107Om mötes och demonstrationsfriheten se Bull.
2108. 2108Se prop. 1975/76:209 s. 48-49, 116-117 och SOU 1993:40 s. 147, 153. Se diskus­ sionen om detta skydd skall vara absolut eller inte i prop. 1973:90 s. 244—245. Behand­ las dock mer utförligt i senare förarbeten. Skyddet blev absolut först 1976.
2109. 2109Prop. 1973:90 s. 240.
2110. 2110Petrén &Ragnemalm, s. 49.
2111. 2111Petrén & Ragnemalm, s. 49.
2112. 2112Petrén &Ragnemalm, s. 50. Prop. 1975/76:209 s. 116—117. För uppräkning av orga- nisationstvång som ej omfattas av stadgandet se SOU 1993:40 s. 154-155.
2113. 2113Se s. 342 ff.
2114. 2114SOU 1975:1 s. 212-213, 752-753. Prop. 1976/76:105 biL 1 s.344 och Berqkvist/ Lunning/Toijer s. 137-142.
2115. 2115SOU 1975:1 s. 755.
2116. 2116SOU 1975:1 s. 757—758 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 150-152. Se bland andra AD 1958 nr 20.
2117. 2117Fackföreningsmedlemskap eller aktivitet för fackörening utgör inte saklig grund för uppsägning, se LAS-prop, redan innan LAS tillkomst hade emellertid detta faktum eta­ blerats av rattspraxis.se exempel i SOU 1975:1 s. 755-766, Bergqvist/Lunning/Toijer s. 143.
2118. 2118SOU 1975:1 s. 756 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 143-144.
2119. 2119Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 344 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 131—132.
2120. 2120Se t.ex. Hemström, Fackföreningen och de anställda, s. 10. Se mer s. 507ff.
2121. 2121SOU 1975:1 s. 607. Se också Bergqvist/Lunning/Toijer s. 125.
2122. 2122Källström, Facklig arbetsrätt, s. 96. Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 1988 s. 19 och 45, angående stadgekravet se NJA 1973 s. 341. Johansson, Nials svensk associationsrätt, s. 36.
2123. 2123Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 2000, s. 95.
2124. 2124Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 349 och Lunning/Bergqvist/Toijer/ s. 164.
2125. 2125Lunning/Bergqvist/Toijer s. 165-166.
2126. 2126Prop. 1975/76.T05 Bilaga 1 s. 227—228 och Lunning/Bergqvist/Toijer s. 164.
2127. 2127Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 348 och Lunning/Bergqvist/Toijer s. 163.
2128. 2128Bergqvist/Lunning/ Toijer s. 166—167 och prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 350. Se också Källström, Facklig arbetsrätt s. 143. Se dock uttalandena i prop. 94/95:102 s. 59 och s. 72 rörande implementeringen av det s.k. överlåtelsedirektivet 77/187/EEG och 92/56/EEG och direktivet om kollektiva uppsägningar 75/129/EEG och innebörden av förhandling i direktivens mening.
2129. 2129Källström, Facklig arbetsrätt s. 142 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 261.
2130. 2130Förklaring därtill i prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 351—352.
2131. 2131Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 357 och Källström, Facklig arbetsrätt, s. 158 och Berg­ qvist/Lunning/Toijer s. 200.
2132. 2132Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 355-356, Bergqvist/Lunning/ Toijer s. 190f.
2133. 2133Källström, Facklig arbetsrätt s. 161. Jfr prop. 1975/75:105 bil. 1 s. 356 och Berg­ qvist/Lunning/Toijer s. 190.
2134. 2134Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 359, Källström, Facklig arbetsrätt s. 164.
2135. 2135Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 359-360 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 250.
2136. 2136Källström, Facklig arbetsrätt, s. 166.
2137. 2137Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 360 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 250.
2138. 2138Källström, Facklig arbetsrätt s. 166—167.
2139. 2139Källström, Facklig arbetsrätt s. 167.
2140. 2140Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 361 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 252—253 och Käll­ ström, Facklig arbetsrätt s. 167.
2141. 2141Direktiv 77/187/EEG och 92/56/EEG om överlåtelse av företag.
2142. 2142Direktiv 75/129/EEG om kollektiva uppsägningar.
2143. 2143Prop. 1994/1995: 102 s. 59ff, 72-73 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 255-256.
2144. 2144Källström, Facklig arbetsrätt s. 171 och Bergqvist/Lunning/Toijer s. 277.
2145. 2145Källström, Facklig arbetsrätt, 171.
2146. 2146Eftersom förhandlingsrätten i 10 § MBL tillkommer alla arbetstagarorganisationer skulle det enligt AD framstå som främmande att anta att lagstiftaren skulle ha avsett att ge de kollektivavtalsbärande organisationerna ett särskilt försteg framför andra förhand- lingsberättigade arbetstagarorganisationer när det gäller rätt till information av betydelse för förhandlingsfrågan, AD 1989 nr 94. Se också Källström, Facklig arbetsrätt s. 171.
2147. 2147Se mer om detta i Lunning/Bergqvist/Toijer s. 296 ff som hänvisar till en rad rättsfall och till prop. 75/76:105 bil. 1, s. 370, 490 och 532.
2148. 2148Se t.ex. Malmberg, Collective Agreements and Competition Law in Sweden, s. 194- 198.
2149. 214967-års pension se s. 566ff och SFS 1993:1496 om förlängda perioder för tidsbegrän­ sade anställningar vid arbetsanhopning och förlängda perioder för provanställning, se s. 564 ff.
2150. 2150SOU 1975:1 s. 454-455.
2151. 2151Se dock 41a och b § MBL, 42 § 1 st MBL, 45 § MBL, 47 § MBL, 23 § LOA, se vi­ dare Sigeman, Facklig arbetsrätt s. 229 ff och Bergqvist/Lunning/ Toijer s. 413 ff och Nyström, Stridsåtgärder på en modern arbetsmarknad och Schelin, Bekvämlighetsflagg och arbetsförhållanden, 428 ff.
2152. 2152Se Göransson, Facklig arbetsrätt, s. 126 ff.
2153. 2153LO:s nyhetsarkiv år 2000/oktober.
2154. 2154LO-förbund hade den 14 oktober år 2000 uteslutit tio medlemmar. Metall fyra st> samt stoppat en från att bli medlem, Handels två st och Byggnads fyra st. LO:s nyhets­ arkiv 2000/oktober. http://www.lo.se/nyheter/nyhindex.htm Industrifacket uteslöt två medlemmar, en i november 2000 och en i januari 2001, www.industrifacket.se, nyhets­ arkivet november 2000 och januari 2001. Metall ytterligare två medlemmar 21 februari 2001, www.metall.se nyhetsarkiv.
2155. 2155Bergqvist/Lunning/Toijer s. 131-132.
2156. 2156SOU 1975:1 s. 606.
2157. 2157Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 2000 s. 95 och Johansson, Nials s. 35-36.
2158. 2158Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 2000 s. 98 och Johansson, Nials s. 266.
2159. 2159Johansson, Nials s. 266.
2160. 2160För en översikt av utvecklingen se Svennegård, Fackföreningarnas frihet, i SvJT 1950 s. 10-34, se t.ex. i NJA 1945 s. 290 och 1946 s. 83. Hemström, Organisationernas rätts­ liga ställning, 2000 s. 131. Se också NJA 1956 s. 554 där det anges i hovrätten dit målet återförvisats att prövning skall äga rum då det är fråga om en ”yrkesförening, som har till väsentligt syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen” och som till sin art avser att stå öppen för alla kvalificerade yrkesutövare inom föreningens verksamhetsom­ råde”, återgivet i Hemström, 1971 s. 217.
2161. 2161För utveckling av frågan se NJA 1977 s. 129, NJA 1990 s. 687 och NJA 1998 s. 292. Tidigare rådde uppfattningen att i fall då medlemskapet bedömts ha en avgörande bety­ delse för den uteslutnes yrkesutövning eller i övrigt en påtaglig ekonomisk betydelse för den uteslutne ansetts vara möjligt att i materiellt hänseende få medlemskapet prövat av allmän domstol. Denna tolkning av praxis framförs av föredraganden i NJA 1998 s. 293. Hemström 1998 s. 103, se dock också 2000 s. 98, ”För föreningar i vilka medlemskapet är av stor betydelse för den enskildes försörjning och vilka enligt sina stadgar står öppna för alla som är verksamma inom yrket gäller emellertid, att de, liksom ekonomiska före­ ningar, är öppna i den bemärkelsen, att ett beslut att utestänga en sökande av denne kan underställas domstols prövning och beslut” men framförallt s. 131.
2162. 2162Detta hävdade Hemström redan 1971, i Uteslutning ur ideell förening s. 211-212,
2163. 2163Se också Hemström, JT 1998/99 s. 955.
2164. 2164Se Hemström, Uteslutning ur ideell förening, s. 95. Jfr de beslut om uteslutning ur fackliga organisationer som gjordes åren 2000 och 2001 och som grundande sig på att nazistisk verksamhet stod i strid med grunderna för fackföreningarnas verksamhet. Flera organisationer ändrade också sina stadgar för att möjliggöra uteslutning av medlemmar som är nazister och som agerar i strid med demokratiska värderingar.
2165. 2165I förbundens målparagrafer anges att de skall verka för en samhällsutveckling på de­ mokratisk socialistisk grund, se te x fastighetsanställdas förbunds stadgar 1 § 2 mom, Kommunals stadgar 2§ 2 mom. Jfr NJA 1946 s. 83 som återger typografförbundets stadgar vid denna tid, återgivet på s. 510.
2166. 2166Se SKTFs stadgar 1 § 2 mom, SIF stadgar 1 § 1, JUSEKs stadgar 1 § 3 st.
2167. 2167Juseks stadgar 6 b §
2168. 2168Se NJA 1998 s. 293, NJA 1990 s. 68. Målet gällde uttryckligen idrottsföreningar men torde också gälla andra ideella föreningar. Påstås en uteslutning baseras på sådana uppen­ bart otillbörliga principer kan en prövning i domstol göras oavsett vilken ideell förening det är fråga om
2169. 2169Hemström, Organisationernas rättsliga ställning, 2000 s. 111.
2170. 2170Hemström, Uteslutning ur ideell förening, s. 129-132.
2171. 2171Se NJA 1977 s. 129.
2172. 2172NJA 1945 s. 290, s. 294.
2173. 2173Hemström, Fackföreningarna och de anställda, s. 141—142, se om likhetsgrundsatsen Hemström, Uteslutning ur ideell förening, s. 102-103.
2174. 2174Hemström, Uteslutning ur ideell förening, s. 147.
2175. 2175Hemström, Uteslutning ur ideell förening, 1971 s. 147-148. Jfr Svennegård, Fack­ föreningarnas frihet I, SvJT 1950 s. 10-34.
2176. 2176Enligt LAS anses det vara osaklig grund för uppsägning, prop. 1973:129 s. 128 och
2177. 2177ff, Bergqvist/Lunning/Toijer s. 139.
2178. 2178Ses. 522ff.
2179. 2179NJA 1990 s. 68, (se också NJA 1998 s. 293) Se också Hemström JT 1998/99 s. 955. Målet gällde uttryckligen idrottsföreningar men torde också gälla andra ideella förening­ ar. Påstås en uteslutning baseras på sådana uppenbart otillbörliga principer kan en pröv­ ning i domstol göras oavsett vilken ideell förening det är fråga om.
2180. 2180SFS 1994:1219.
2181. 2181Kommissionen hänvisar här till Europadomstolens dom i Young, James and Webster, p. 63.
2182. 2182Applic no 10550/83 Ernest Dennis Cheall v the UK.
2183. 2183Young, James and Webster, p. 57.
2184. 2184Young, James and Webster, p. 63.
2185. 2185Young, James and Webster, p. 62.
2186. 2186Ses. 482ff.
2187. 2187SOU 2002:43 s. 27, § 4 i den nya föreslagna lagen.
2188. 2188SOU 2002:43 s. 258.
2189. 2189Att offentligt ge uttryck för något som står i strid med denna värdegrund kan läggas till grund för uteslutning ur Jusek, se s. 509.
2190. 2190När det gäller ålder och funktionshinder kan dock implementeringstiden skjutas upp ytterligare tre år. Se art. 18.
2191. 2191Direktiv 2000/43 artikel 16, 19 juli 2003; direktiv 2000/78 artikel 18, 2 december 2003; direktiv 2002/73 artikel 2, 5 oktober 2005.
2192. 2192Digest 1996 p. 967, 972.
2193. 2193Digest 1996 p. 331, 339, 343.
2194. 2194EK sess. 76, 1989, UK, s. 236-237.
2195. 2195Se exempelvis ILO-konvention 111 artikel 1 och ILO-rekommendation nr 111 arti­ kel 2 f. I rekommendationen anges i den angivna paragrafen att fackföreningar inte skall utöva diskriminering med avseende å beviljande eller bibehållande av medlemskap i desamma eller deltagande i dessas fackliga angelägenheter. Denna bestämmelse hålls dock utanför den fackliga föreningsfriheten.
2196. 2196Human Rights Social Charter monographs - No. 5, The Rights to organise and to bargain collectively, 2001 s. 15, härleder sin slutsats från C III s. 93, C IV s. 122—123, C V UK s. 132. Se också Kahn-Freund, 1972, s. 139-140.
2197. 2197C XV-1, 2000, vol. 2, Sweden, s. 558.
2198. 2198NJA 1998 s. 293, NJA 1990 s. 68, Europakonventionen Application no 10550/83 Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom, Young, James and Webster v UK.
2199. 2199Europakonventionen artiklarna 11 och 14 och Application no 10550/83 Ernest Dennis Cheall v the United Kingdom, Young, James and Webster v UK.
2200. 2200Direktiven 2000/78/EG, 2000/43/EG, 2002/73/EG.
2201. 2201Se s.482ff. Se också exempelvis Lisa Waddington & Mark Bell, More equal than others: Distingguishing European Union Equality Directives, s. 600-601.
2202. 2202Se exempelvis Kurt Junesjös artikel Europadomstolen, ett hot mot strejkrätten'.. Finns återgiven på www.kurt.nu.
2203. 2203Antingen faller sådana förbud in under de godtagbara inskränkningsgrunderna eller så framkommer det på annat sätt, se t.ex. ILO GS 1996 Equality in Employment and Occupation p. 45.
2204. 2204Se t.ex. www.industrifacket.se nyhetsarkiv från november 2000 och januari 2001 som anger grunderna för uteslutning av två av deras medlemmar.
2205. 2205Lag & Avtal nr 1/2000 LO:s kanslichef Erland Olauson i Handling avgör facklig uteslutning, EÖ, s. 11.
2206. 2206Bergqvist, Lunning, Toijer, s. 138.
2207. 2207Vissa undantag från denna regel återfinns dock i företrädesrättsreglerna i LAS, se också SOU 1994:141 där det påpekas att skyddet vid företrädesrätt i LAS inte medför föreningsrättskränkning om organisationstillhörighet får betydelse vid återanställning. Däremot skulle skadeståndsskyldighet enligt LAS kunna uppkomma s. 164. Skydd finns också då arbetsgivaren försöker förmå den arbetssökande att ändra sin organisationstill­ hörighet eller avsaknad av densamma SOU 1975:1 s. 236, hänvisning görs till uttalan­ den i prop. 1940:106 s. 21.
2208. 2208Prop. 1935:31, s. 59.
2209. 2209SOU 1975:1 s. 217, SOU 1933:36 111 £
2210. 2210SOU 1934:10
2211. 2211Prop. 1936:240
2212. 2212SOU 1939:49, s. 68.
2213. 2213Prop. 1940:106, s. 21.
2214. 2214Motion FK 1951:45 och AK 1951:65. Se också AK 1966:715 behandlad i L2U 1966:74.
2215. 2215L2U 1951:31 s. 16fE
2216. 2216Set.ex. SOU 1975:1, s. 230.
2217. 2217SOU 1975:1 s. 230 hänvisar till SOU 1939:49 s. 72; jfr LO i yttrande till andra lag­ utskottet, L2U 1951:31 s. 23.
2218. 2218SOU 1975:1 s. 230-231.
2219. 2219SOU 1975:1 s. 235-236. Kommittén diskuterade mindre ingripande regler men an­ såg att de skulle öppna upp för kringgående och bevissvårigheter och slå alltför ojämnt.
2220. 2220SOU 1975:1 s. 258-267.
2221. 2221Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 201, 205-206.
2222. 2222Prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 205.
2223. 2223A.a. s. 206.
2224. 2224SOU 1982:60 s. 7, 10, 277. Kommittén tillsattes för att studera vissa frågor som inte löstes av arbetsrättskommittén samt studera tillämpningen av den nya medbestämman­ delagstiftningen.
2225. 2225(Jfr t.ex. den motion som behandlades i InU 1975/76:45 s.29 och som innehöll ett förslag som närmast hade karaktären av ett förbud mot organisationsklausuler). SOU 1982:60 s.282.
2226. 2226SOU 1982:60 s. 282-283.
2227. 2227A.a. s. 283.
2228. 2228SOU 1982:60 s. 284.
2229. 2229SOU 1982:60 s. 285.
2230. 2230SOU 1982:60 s. 286.
2231. 2231Prop. 1973:129 s. 127-128.
2232. 2232Prop. 1973:129 s. 127-128, SOU 1975:1 s. 237.
2233. 2233SOU 1975:1 s. 241.
2234. 2234SOU 1975:1 s. 241-242.
2235. 2235SOU 1975:1 s. 241.
2236. 2236SOU 1975:1 s. 241.
2237. 2237SOU 1982.60 s. 289.
2238. 2238SOU 1982:60 s. 289.
2239. 2239SOU 1982.60 s. 289.
2240. 2240SOU 1994:141 s. 176-177.
2241. 2241SOU 1994:141 s. 175-176.
2242. 2242Regeringen beslutade den 27 oktober 1994 att 1992 års arbetsrättskommitté skulle upphöra. Vid denna tid hade kommittén inte gjort något slutligt ställningstagande i de frågor som här är av intresse.
2243. 22431999 års diskrimineringslagar, EG-direktiven2000/43, 2000/78, 2002/, SOU 2002:43 s. 183-186, se Glavå kap. 3.4 s. 218 ff.
2244. 2244För sådana argument se Anna Christensen, Den etablerade fackföreningen och mi- noritetsorganisationen, i perspektiv på arbetsrätten, vänbok till Axel Adelcreutz, 1983 s. 15-19 Anna Christensen pekade redan 1983 på ihåligheten i lagstiftarens resonemang mot att skydda föreningsfriheten för arbetssökande. Hennes slutsats blev att ”(a)ntingen måste det vara så att lagstiftaren - tvärtemot vad han påstår - gillar och accepterar den pågående diskrimineringen, som ju tenderar att försvaga minoritetsorganisationerna, eller så anser lagstiftaren att frågan inte är så viktig, att den är värd en konflikt med de etablerade fackliga organisationerna i de branscher, där organisationsklausuler och dis­ kriminering förekommer”, s. 18.
2245. 2245Rådets direktiv 2000/78/EG av den 7 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet EGT nr L 303 02/12/2000 s. 16-22 och EGT nr L 2 05/01/2001 s.42.
2246. 2246Young, James and Webster, p. 57.
2247. 2247För tolkning av artikel 9 se Danelius, 2002, s. 296-297 som utgår ifrån att det är livsåskådningsövertygelse som avses liksom Cameron, 4th ed, s. 104—106 och van Dijk & van Hoof s. 541-543.
2248. 2248Se s. 340 f om målet Sibson där övertygelsemomentet ej aktualiserades enligt dom­ stolen.
2249. 2249ILOGS 1994 p. 203
2250. 2250ILO GS 1994 p. 210, ILO Digest 1996 p. 695, 710, se också ILO EK, 88 sess, 2000. Guinea, s. 237, se också Tajgman & Curtis, Freedom of Association: A user’s guide, Standards, principles and procedures of the International Labour Organization, 2000 s.33.
2251. 2251ILOGS 1994 p. 211, Digest 1996 p. 709-711.
2252. 2252GS 1994 p. 217.
2253. 2253EK, 88 sess, 2000 Guinea s. 237, Lebanon s. 242, Libyan Arab Jamahiriya, s. 244, Paraguay s. 249, Rwanda s. 252.
2254. 2254Set.ex. GS 1994 p. 202.
2255. 2255ILC, 32nd Session, 1949, Record of Proceedings, s. 468, GS 1994 s. 205, Digest 1996 p. 321-330.
2256. 2256Digest 1996 p. 737.
2257. 2257Ses. 256.
2258. 2258Se t.ex. C XIV-1, 1998, vol. 1, Iceland, s. 381, Ireland s. 413, vol. 2 Sweden s. 731.
2259. 2259Jfr Sigeman, Gustafssondomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 49—50.
2260. 2260Se t.ex. i Sith report on certain provisions of the Charter which have not been accep­ ted, 1998 s. 11 och C XV-1, 2000, Denmark, s. 143—144 och Samuels, 2u, s. 119 och Gomien, Harris & Zwaak, Law and Practice of the European Convention on Human Rights and the European Social Charter, 1996, s. 391.
2261. 2261Wilson & Palmer v UK, 2 juli 2002, p. 46—48, se också Vogt v Tyskland, 26 septem­ ber 1995, p. 65, 68, som rörde avsked av offentliganställd jfr dock Application No. 4125/69, X. against Ireland-the law.
2262. 2262Gustafsson v Sweden, p. 45.
2263. 2263National Union of Belgian Police, 1 oktober 1975, p. 38, Swedish Engine Drivers’ Union, 6 februari 1976, p. 39.
2264. 2264Sigurjonsson, 30 juni 1993, p. 35.
2265. 2265Young, James and Webster, 13 August 1981, p. 55, se dock min kommentar av detta kriterium s. 347 f.
2266. 2266CIE CXIV-1, 1998, vol. 2, Sweden, s. 731-733.
2267. 2267Governmental Committee 14th report (I) s. 60-61.
2268. 2268C XV-1, 2000, vol. 2, Sweden, s. 558-559, 562.
2269. 2269Governmental Committee 15th report (1) p. 189.
2270. 2270När det gäller den enskilda frågan om organisationsklausulerna tog den dåvarande biträdande näringsministern Mona Sahlin sedermera initiativ till ett möte med Bygg- nadsarbetarförbundet som resulterade i att Byggnads informerade de arbetsgivare vilka bands av hängavtalets regler att krav på organisationsklausulernas genomdrivande inte skulle höjas. I kommande konklusioner framkommer om expertkommittén därmed låter sig nöjas se Lag & Avtal nr 3/2001 s. 13, Lag & Avtal nr 8/2001 s. 9. Se vidare C-2002 s. 232-233.
2271. 2271Arbetstagare nämns dock i RAP/Cha/SW/VI(78) 2, s. 2.
2272. 2272Ses.78.
2273. 2273Report form for the Right to Organise and Collective Bargaining Convention, 1949 (No.98). Appl. 22.98, s.2.
2274. 2274Report for period 1 July 1952-30 June 1953.
2275. 2275Perioden 1974-1976. Detsamma sägs i rapporten för July 1976-30 th June 1977, s. 5.
2276. 2276SOU 1975:75 s. 114.
2277. 2277Se historisk exposé i SOU 1975:1 s. 213 ff.
2278. 2278Se SOU 1975:1 s.223.
2279. 2279I SAF:s stadgar fanns nämligen ett förbud mot att sluta organisationsklausuler, Käll­ ström, Facklig arbetsrätt, s. 114. Genom huvudavtalet vann SAF erkännande för sin hållning. De såg sig då ej längre föranledda att driva frågan om den negativa förenings­ friheten.
2280. 2280SOU 1975:1 s. 229.
2281. 2281SOU 1975:1 s. 231.
2282. 2282SOU 1975:1 s. 231.
2283. 2283SOU 1982:60 s. 279.
2284. 2284SOU 1975:1 s. 233, se prop. 1973:129 s. 128.
2285. 2285SOU 1975:1 s. 234.
2286. 2286SOU 1975:1 s. 234-235.
2287. 2287SOU 1982:60 s. 279.
2288. 2288SOU 1982:60 s. 279-280.
2289. 2289Det skulle ju nämligen innebära att man övergav den grundval för hela det arbets- rättsliga systemet som ligger i att rätten till medbestämmande utövas kollektivt genom de fackliga organisationerna på medlemmarnas vägnar. ”Kravet på skydd för den negativa föreningsrätten skulle då vara liktydigt med att man gjorde ingrepp i de fackliga rättig­ heter som tillkommer de organiserade. Att de fackliga organisationerna i vissa för hela arbetsplatsen betydelsefulla frågor har att ta till vara alla de anställdas intressen är för öv­ rigt en princip som kommer till uttryck i MBL:s förarbeten.” SOU 1982:60 s. 280—281.
2290. 2290SOU 1982:60 s. 281.
2291. 2291SOU 1982:60 s. 284.
2292. 2292SOU 1982:60 s. 285.
2293. 2293SOU 1994:141 s. 166, AD 1971 nr 34.
2294. 2294SOU 1994:141 s. 167.
2295. 2295SOU 1993:40 Del As. 173-175.
2296. 2296LAS prop. 1973:129 s. 128 och 233 ff, se Bergqvist/Lunning/Toijer s. 139.
2297. 2297Oorganiserades skyldigheter därvidlag har inte direkt prövats men AD har i obiter dicta angivit att de inte åtnjuter motsvarande skydd som organiserade i minoritetsorga- nisationer se SOU 1994:141 s. 166-167, AD 1977 nr 222 och AD 1979 nr 110, AD 1985 nr 108, se Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser, s. 42-43.
2298. 2298Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser, s. 53-54.
2299. 2299AD 2001 nr 20. Se också AD 1998 nr 17.
2300. 2300Young, James and Webster, p. 52.
2301. 2301Young, James and Webster, p. 55.
2302. 2302Young, James and Webster, p. 57.
2303. 2303A.a. s. 25-26 para 64-65
2304. 2304Sibson p. 29.
2305. 2305Se t.ex. Kurt Junesjös artikel i ämnet som återfinns på www.kurt.nu.
2306. 2306Se Fahlbeck, Gustafsson mot Sverige - båda förlorade Lag & Avtal nr 6 1996, June- sjö, Svensk arbetsrätt vann i Europadomstolen, Lag & Avtal nr 7 1996.
2307. 2307Sigurjönsson p. 35
2308. 2308Se Sigurjönsson p. 36.
2309. 2309Young, James and Webster p. 55, Sibson p. 29. I Gustafssonfallet uttryckte sig dom­ stolen något annorlunda och utgick ifrån att staten bara kunde åläggas att vidta positiva åtgärder om klagomålet ”significantly effect the enjoyment of that freedom” Gustafsson p.52.
2310. 2310Gustafsson p. 45.
2311. 2311Sigurjönsson p. 36.
2312. 2312Prop. 1993/94:117 s. 39-40.
2313. 2313Om begreppet arbetsledningsrätten se Glavå s. 440 ff
2314. 2314Eklund i Schmidts, Löntagarrätt, s. 228, Glavå s. 448 ff.
2315. 2315Se Malmberg, Anställningsavtalet, 1997, s. 250 och i not 22 angivna rättsfall, Ds 2002:56 s. 355 ff.
2316. 2316Se Malmberg, Anställningsavtalet, 1997, s. 250 och i not 22 angivna rättsfall.
2317. 2317Sigeman menar att åtminstone efter inkorporeringen av Europakonventionen kan knappast avsaknad av föreningstillhörighet utgöra ett sådant godtagbart skäl, se Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 61.
2318. 2318Sibson, 20 April 1993, p. 29.
2319. 2319Malmberg, Anställningsavtalet 1997 s. 251. AD 1983 nr 46.
2320. 2320Jämställdhetslagen 20 §, lagarna om förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet, om förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder och sexuell läggning se Gö­ ransson & Karlsson, Diskrimineringslagarna, 2000 s. 70 och Malmberg, Anställnings­ avtalet s. 253.
2321. 2321Se också Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 62-63.
2322. 2322Jfr Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 63—65.
2323. 2323AD 1947 nr 50 och 1948 nr 78 och AD 1954 nr 19 och nr 20.
2324. 2324Se resonemanget i AD 1977 nr 222.
2325. 2325AD 1979 nr 158.
2326. 2326Se också AD 1979 nr 110.
2327. 2327Se AD 1977 nr 222, AD 1954 nr 19 och 20.
2328. 2328AD 1977 nr 222, AD 1979 nr 110.
2329. 2329AD 1979 nr 159. I det aktuella fallet angav arbetsgivaren att löneavdragen gjordes innan rättsläget klargjorts genom AD 1977 nr 222. AD angav då att en rättsvillfarelse från arbetsgivarens sida — om än aldrig så ursäktlig, inte beaktas vid bedömningen av om en föreningsrättskränkning har ägt rum. AD hänvisade till AD 1948 nr 21 och 1969 nr 25.
2330. 2330AD 1977 nr 222, AD 1978 nr 94, AD 1985 nr 108, se också AD 1986 nr 26.
2331. 2331AD 2001 nr 20.
2332. 2332AD 2001 nr 20 s. 10.
2333. 2333AD 2001 nr 20 s. 18.
2334. 2334AD 2001 nr 20 s. 18.
2335. 2335Se Lag & Avtal nr 8 /2001, s. 10. Se också Kent Brorson Lag & Avtal nr 3/2003 s. 6 och Gustav Herrlig s. 8 samt Kurt Junesjö och Staffan Holmertz i Lag & Avtal nr 2/2003.
2336. 2336Se även Lunning, Berqkvist, Toijer, s. 142.
2337. 2337Young, James and Webster, p. 55 och Sigurjdnsson, p. 36 och 41.
2338. 2338Gustafsson, p. 44, 52.
2339. 2339Sibson, p. 29.
2340. 2340Se Young, James and Webster p. 55 och Sigurjdnsson p. 36 och 41.
2341. 2341Gustafsson, p. 52.
2342. 2342Jfr resonemanget om avgiftens betydelse för arbetstagare tillhörande annan organisa­ tion än den till vilken han tvingats utge arvode i AD 1979 nr 110 och nr 159, se också Sigeman, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 67-68.
2343. 2343Jfr s. 310 f.
2344. 2344Young, James and Webster, p. 64—65.
2345. 2345Se också Sigemnan, Gustafssonsdomens konsekvenser för svensk arbetsrätt, s. 68—69.
2346. 2346AD 2001 nr 20 s. 20.
2347. 2347Om frågan om vem som kan väcka talan se Cameron, An introduction, 2002, s. 51 f, och van Dijk &Van Hoof s. 48—56.
2348. 2348Se även van Dijk & van Hoof s. 56—58.
2349. 2349Om 1989 års stadga se s. 412ff.
2350. 2350Se dock diskussion om de verkligen utgör några undantag SOU 2002:43 s. 279—280.
2351. 2351C XIV-1, 1998, vol. 2, Sweden, s. 731-732, C XV-1, 2000, vol. 2, Sweden, s. 558, 562.
2352. 2352C XV-1, 2000, vol. 2, Sweden, s. 559—560.
2353. 2353Seden 19:e svenska regeringsrapporten.
2354. 2354Report of the Governmental Committee, 12 December 2000, T-SG (2000) 17 def p.183.
2355. 2355Report of the Governmental Committee, 12 December 2000, T-SG (2000) 17 def p. 189.
2356. 2356GS 1994, p. 205.
2357. 2357Se Bergqvist, Lunning, Toijer s. 293 f
2358. 2358Bergqvist, Lunning, Toijer, s. 296.
2359. 2359Se mer i lagrådet i prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 520, prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 125- 126, Bernitz, Retroaktiv lagstiftning i europaperspektiv — om betydelsen av allmänna rättsgrundsatser, s. 136ff. Bernitz påpekar att synen på tillåtligheten av retroaktiv lag­ stiftning har förändrats som en konsekvans av EU-medlemskapet, s. 146f. Se också Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 3:e uppl 1988 s. 312-314.
2360. 2360Se t.ex. lagrådet i prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 520-524, och departementschefen s. 540f. (SFS 1976:580) och (SFS 1979:1118).
2361. 2361Punkt 2 i övergångsbestämmelserna till Lag SFS 1993:1496.
2362. 2362Se vidare Numhauser-Henning, Rätt att gå vid 67?
2363. 2363SFS 2001:298 ögbp. 2.
2364. 2364Se exempelvis remisserna från LO, TCO och SAF respektive SN.
2365. 2365Nielsen & Rehof s. 163 f.
2366. 2366Betten, International Labour Law, s. 109-110. Rörande Swedish Engine Drivers’ Union v Sweden, hänvisar hon till punkt 16.
2367. 2367Ses.312.
2368. 2368Se anmälan till ILO:s generalsekreterare den 17 februari 1994.
2369. 2369Arbetsmarknadsdepartementet 2 maj 1994, Ref. ILO TUR 1-58-2, Our ref. A94/364/AL.
2370. 2370Föreningsfrihetskommittén Case No. 1760 294th Report, The Committees recom­ mendation, p. 571.
2371. 2371FFK, 294th Report, June 1994 p. 565-570.
2372. 2372International Labour Office, Governing Body, Minutes of the 260th Session, June 1994.
2373. 2373FFK, 297th Report, Geneva, March—April 1995, p. 33.
2374. 2374Arbetsmarknadsdepartementet, 20 april 1995, Ref. ILO TUR 1-58-2 Our ref. A94/364/AL.
2375. 2375FFK, 299th Report, p. 20, Governing Body 263rd Session.
2376. 2376SFS 2001:298
2377. 2377Se skrivelse från LO och TCO den 20 november 2001 till ILO:s generaldirektör, s. 1.
2378. 2378Skrivelse från LO och TCO den 20 november 2001 till ILO:s generaldirektör, s. 6.
2379. 2379Ds 1999:39, s. 16. Statement in Case No 2171 Ref. ILO TUR 1-58-3, p. 24.
2380. 2380FFK, Case No 1760, 294th Report, The Committee’s recommendation p. 565- 571, se också Digest 1996 p. 877, 810. Jfr dock Numhauser-Henning s. 288 f.
2381. 2381EK, sess. 86, 1998, Argentina, s. 221.
2382. 2382Se också Nielsen & Rehof, s. 161—163, 168 f. Fallet är nu avgjort och beslutet bekräf­ tar denna princip. Sverige ansågs kränka ILO-konventionerna. ILO GB 286/11 (Part II) case 2171 p. 1053.
2383. 2383EK GS 1983, p. 311 och EK GS 1994, p. 250.
2384. 2384EK, sess. 61, 1976, Singapore, s. 145 och förarbetena till konventionen (Report IV(2) International Labour Conference, 32nd Session, 1949, p. 30, and Record of Proceedings vid samma möte p. 470-471.
2385. 2385EKGS 1994, p. 250,
2386. 2386EK sess. 59, 1974, Malaysia, s. 165 och EK sess. 60, 1975 Japan, s. 131 och EK, sess. 58, 1973, Japan, s. 146 och EK sess. 61, 1976, Singapore s. 146 och Digest 1996 p. 811.
2387. 2387EK, sess. 61, 1976, Singapore, s. 147.
2388. 2388EK, sess. 86, 1998, Portugal, s. 256.
2389. 2389S 4 i skrivelsen.
2390. 2390DS 1999:39 s. 8. Regeringens utlåtande till ILO, p. 19.
2391. 2391Se t.ex. CO CESCR Mauritsius U.N. Doc. E/C.12/1994/8 (1994), 31 may 1994, p. 10. Summary Record of the 22nd meeting: Mauritsius. 24/05/94 E/C. 12/1994/ SR.22 p. 55 och 56, Mr Simma.
2392. 2392Allmänt om normerna som omgärdar strejkrätten se, Sigeman och Göransson kap. 11 och 12 i Facklig arbetsrätt, Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument, Ny­ ström, Stridsåtgärder på en modern arbetsmarknad, Glavå, Arbetsrätt s. 149 ff
2393. 2393Schmidt, Rättsläget vid vilda strejker, s. 701—721.
2394. 2394Schmidt, Rättsläget vid vilda strejker, s. 703.
2395. 2395Schmidt, Rättsläget vid vilda strejker, s. 707.
2396. 2396NJA 1974 s. 36.
2397. 2397Denna slutsats har kritiserats av Göransson och Victorin. Vicorin menade att den enda slutsats som kunde dras var att organisationsmässiga åtgärder var privilegierade av rättordningen, Victorin, 1976, s. 660-661. Göransson delade Victorins uppfattning och menade att RF 2.17 antogs i linje därmed: ”Stadgandet kan endast sägas ge uttryck för att det är den organisationsmässiga fackliga stridsåtgärden som är gynnad av lagstifta­ ren”, Göransson Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument, s. 332.
2398. 2398Då återfanns det under RF 2:5.
2399. 2399I KU 1973:26 s. 51-52 sägs att stadgandet bör i överensstämmelse med den ordning som i detta hänseende gäller i vårt land ta sikte på arbetsmarknadens parter och förhållan­ dena på arbetsmarknaden. Se också Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstru- ment, s. 328. I SOU 1993:40 Del A s. 133 talas det bara om att bestämmelsen tar sikte på förening av arbetstagare och inte på den enskilde arbetstagaren. Se också Glavå s. 176 ff.
2400. 2400Sigeman, Fri stridsrätt i princip men många regler begränsar även lovliga stridsåtgär­ der, 1981, s.29.
2401. 24011975/76:105 bilaga 1 s. 272-273.
2402. 2402Bergqvist/Lunning/Toijer s. 415.
2403. 2403NJA 1974 s. 36. För offentliganställda finns dock en uttrycklig regel i LOA om att stridsåtgärd är förbjuden i den mån den inte beslutats av en facklig organisation, LOA
2404. 2404§, se också AD 1987 nr 157. Glavå s. 177.
2405. 2405NJA 1974 s. 36, SOU 1975: 1 s.459ff, Victorin, 1976, s. 662.
2406. 2406SOU 1975:1 s.458.
2407. 2407Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument, s. 330-331 och Malmberg, Metoder att motverka låglönekonkurrens i Sverige, s. 12-13, 22.
2408. 2408Malmberg, Metoder att motverka låglönekonkurrens i Sverige, s. 13.
2409. 2409SFS Lag 2000:166.
2410. 2410Lunning, Bergqvist, Toijer s. 422.
2411. 2411AD 1996 nr 65.
2412. 2412ILO-principles, Gernigon, Odero och Guido s. 42.
2413. 2413Digest 1985 p. 361.
2414. 2414Digest 1996 p. 497.
2415. 2415FRK Case no 1089, Burkina Faso, Report No 217, år 1982, p. 238.
2416. 2416C IV, Federal Republic of Germany, 1975, s. 50, C XIII-4, 1996, Germany, s. 361.
2417. 2417Jfr Flodgren, Fackföreningen och rätten, Norstedts 1978 s. 145.
2418. 2418C XIV-1, 1998, Sweden, s. 735-736.
2419. 2419Nineteenth report on the implementation of the European Social Charter submitted by the Government of Sweden, Cykle XV-1, 1999, RAP/Cha/SW/XIX(99) s. 19-20.
2420. 2420C XV-1, 2000 Sweden, s. 566.
2421. 2421Conclusions 2002, European Social Charter (Revised), Sweden, s. 185.
2422. 2422Se t.ex. NJA 1974 s. 36.
2423. 2423Sigeman, Löntagarrätt, 1994 s. 29-30.
2424. 2424Ses.427ff.
2425. 2425Innebörden av bestämmelsen ansågs vid MBL:s tillkomst inte vara helt klar. Bland annat frågan om betydelsen av en strejks syfte ansågs oklar, se SOU 1975:1 s.448, 451.
2426. 2426Sigeman, Facklig arbetsrätt, 1997, s. 233. Därmed tycks Sigeman inta uppfattningen att stridsåtgärder inte far vidtas exempelvis för att få till stånd medinflytandeavtal för frå­ gor som uttryckligen ligger utanför MBL:s tillämpningsområde enligt 2 § MBL. Lagrådet förespråkade denna uppfattning vid MBL:s tillkomst. Departementschefen ville dock inte ta definitiv ställning i frågan, se prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 473f, 526-527, se också om förbud för stridsåtgärd som syftar till undanträngande av kollektivavtal, dock ej för­ bud mot att vidta stridsåtgärd som syftar till erkännande som kollektivavtalspart, se Sige­ man, Facklig arbetsrätt, s. 233 f.
2427. 2427Prop. 1975/76:105 bil. 1 s.370, 326-327.
2428. 2428Eklund, Facklig arbetsrätt, s. 178, Bergqvist/Lunning/Toijer s. 165—166.
2429. 2429Se SOU 1975:1 s. 447—448 och Sigeman, Fri stridsrätt i princip men många regler begränsar även lovliga stridsåtgärder. Jfr dock Glavå s. 160.
2430. 2430Om fredsplikt i ett europeiskt perspektiv se Nielsen, EU-arbejdsret, s. 20 f.
2431. 2431Bergqvist/Lunning/Toijer s. 427
2432. 2432Kritik av detta bruk i Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument, s. 349, 399-400, 406, se också motiveringen i prop. 1975/75:105 bil. 1 s. 244, arbetsfreden vikt för samhället.
2433. 2433SOU 1975:1 s. 400.
2434. 2434Prop. 1975/76:105 bil. 1 s.244.
2435. 2435Enligt Göransson har inte § 44 fyllt någon som helst praktisk betydelse, Kollektiv­ avtalet som fredspliktsinstrument, s. 396 och 349.
2436. 2436Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument s. 398.
2437. 2437Prop. 1975/76:105 bil. 1 s.240.
2438. 2438Sigeman, Fri stridsrätt i princip men många regler begränsar även lovliga stridsåtgär­ der, s. 29
2439. 2439EK GS 1994 p. 166, arbetstagarna skall dock ha kvar rätten att delta och initiera proteststrejker mot regeringens politik som påverkar deras ekonomiska och sociala för­ hållanden.
2440. 2440ILO-principles s. 34.
2441. 2441C XIII-2, 1995, Malta s. 283.
2442. 2442C XVI-1 vol. 1 Denmark, vol. 2 Malta, Norway, Germany.
2443. 2443Därför att Sverige numera prövas enligt den reviderade stadgan.
2444. 2444Det har sagts att lagstiftaren kan sägas ha implicit godtagit bruket av dolda klausuler i kollektivavtal i och med tillkomsten av 44 § MBL, se Göransson, Kollektivavtalet som fredspliktsinstrument, s. 350 som hänvisar till Sigeman, 1977, s. 229, se också AD 1980 nr 15.
2445. 2445Se Bergqvist/Lunning/Toijer s. 452, som är lite svårtydda då det gäller frågan om enskilda ärenden och kvardröjande stridsrätt.
2446. 2446Den här frågan har mig veterligen inte prövats av domstol, den anses inte utgöra något praktiskt problem se SOU 1982:60 s. 298-299.
2447. 2447Se kap. 11.
2448. 2448Se s. 365.
2449. 2449se s. 254 ff.
2450. 2450Se s. 334 ff.
2451. 2451Ses. 257 och 560f.
2452. 2452Se s. 367 f.
2453. 2453Se s. 368.
2454. 2454Ses. 480ff.
2455. 2455Se s. 509.
2456. 2456Se s. 568 £
2457. 2457Se s. 369.
2458. 2458Se s. 369 £
2459. 2459Se s. 370.
2460. 2460Ses. 371.
2461. 2461Se s. 522 ff.
2462. 2462Ses. 533f.
2463. 2463Ses. 372ff.
2464. 2464Ses. 376.
2465. 2465Ses. 371.
2466. 2466SFS 2001:298
2467. 2467Se s. 568.
2468. 2468Se s. 376.
2469. 2469Ses. 377.
2470. 2470Se s. 377.
2471. 2471Ses. 152ffoch377.
2472. 2472Se s. 274 ff och 377.
2473. 2473Se s. 378.
2474. 2474Se s. 577 och 583.
2475. 2475Ses. 480ff.
2476. 2476Ses. 480ff.
2477. 2477Se s. 478 och 482.
2478. 2478Se s. 459 ff.