1.Domstolens sakliga behörighet som avgränsningsfaktor i tvistemål inne bär att rättskraften inte sträcker sig längre än till de yrkanden och grun der som omfattas av domstolens sakliga behörighet.394 Denna avgräns-s. 161
2.162 Negativ rättskraft i dagens skatteprocess ningsfaktor innebär närmare att en dom i exempelvis ett civilrättsligt mål inte har rättskraft för ett skattemål.395 Domstolens sakliga behörig het utläses i huvudsak av forumreglerna.396 Denna aspekt har i skatteprocessuellt hänseende inte närmare diskuterats som en avgränsnings faktor för rättskraften. På grund av att skatterätten till stor del bygger på civilrätten kan civilrättsliga domar ha mycket stor betydelse för skattedomar. Som exempel kan nämnas frågan om ett bolag skall beskattas för en viss hyresinkomst. Om ena partens fordran på hyran har varit tvistig, t.ex. beträffande hyrans storlek, får en civilrättslig bifallande dom stor betydelse för skatterätten. Det faktum att hyresfordringen har prövats i allmän domstol leder emellertid inte till att frågan om inkom sten från hyran skall beskattas eller inte ett visst taxeringsår skall avvisas i ett skattemål. I detta fall har den civilrättsliga domen i stället bevisvers. 162
3.kan. Den bifallande domen kan i detta fall leda till att den skattskyldiges talan om inkomsten inte skall beskattas ogillas. Eftersom målet och även hyresfordringens existens prövas i sak är dock inte säkert att så blir fals. 162
4.let. Enligt min uppfattning talar mycket för att samma princip som i ci vilprocessrätten, att en doms rättskraft inte sträcker sig längre än dom stolens sakliga behörighet, gäller även för skatteprocessrätten.397s. 162
5.En intressant dom med skatterättsliga implikationer, vilken avser rättskraftsverkan av en skattedom för mål i allmän domstol är NJA 2000 s. 622.398 Denna dom avser frågan om ett skattetillägg utgör rättsgångshinder (ne bis in idem) för att döma samma person för samma gärning i brottmål. HD konstaterade att principen att en person inte fårs. 162
6.lagforas och straffas för samma brott mer än en gång (ne bis in idem)s. 162
7.brukar uppfattas som en sådan viktig rättsstatlig princip att den har sin plats bland grundläggande fri- och rättigheter. Därför återfinns princi pen, enligt HD, i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Princi pen återfinns i artikel 4 första punkten i sjunde tilläggsprotokollet tills. 162
8.Europakonventionen och lyder: ”Ingen får lagforas eller straffas på nytts. 162
9.i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redans. 162
10.blivit slutgiltigt frikänd eller dömd i enlighet med rättsordningen i dens. 162
11.Närmare om rättskraftens omfattning 163 na stat.” Enligt HD gällde målet om ett beslut om skattetillägg kunde tillmätas rättskraftsverkan i förhållande till ett senare åtal. HD konsta terade att Europakonventionen genom hänvisningen till ”brottmålsrät tegång” och ”rättsordningen i denna stat” innehåller en uttrycklig hän visning till den enskilda statens interna lagstiftning. Europakonventio nens lydelse lämnar, enligt HD, inte utrymme för någon autonom tolk ning i detta hänseende. För att ändå underkänna den ordning som gäller enligt intern svensk rätt krävs, enligt HD, ett klart stöd i Europadom stolens praxis. Ett sådant stöd saknas. Vidare konstaterade HD att rättskraften enligt konventionen avser brott och inte gärning. Europa konventionen utgör därför inte något hinder för att någon döms två gånger för samma gärning. HD konstaterade: ”Som tidigare berörts för utsätter påförande av skattetillägg varken uppsåt eller oaktsamhet. För att någon skall dömas för skattebedrägeri krävs däremot att han har haft uppsåt. De brott som Ingvar N dömts för är alltså enligt Europa konventionen inte samma överträdelser som de som låg till grund för påförandet av skattetillägg. Också på denna grund har bestämmelsen i konventionen därför inte utgjort något hinder mot att döma Ingvar N till påföljd för skattebedrägeri sedan han påförts skattetillägg.” Beslutet om skattetillägg kunde således inte tillmätas rättskraftsverkan i förhål lande till ett åtal om skattebedrägeri. I domen gjorde HD också ett in tressant allmänt uttalande (obiter dictum} om brottmålsdomens rätts kraft. HD konstaterade att brottmålsdomens rättskraft omfattar i prin cip alla straffrättsliga påföljder för den bedömda gärningen. Däremot utgör rättskraften inte något hinder för att samma gärning som prövats i ett brottmål läggs till grund för talan om en annan rättsföljd, exempel vis skadestånd.399 400s. 163
12.Regeringsrätten har i mål 624-1999 den 13 september 2002 kommit till motsvarande slutsats som HD gjorde i NJA 2000 s. 662.400 Rege ringsrätten anser, liksom HD, att principen om ne bis in idem inte för 164 Negativ rättskraft i dagens skatteprocess hindrar att någon döms både till att betala skattetillägg och för skatte brott avseende samma gärning.401s. 163